Björn Tikkanen, som bor i skogarna vid Garphyttans nationalpark, har länge varit ett känt namn i de lokala ultralöpningskretsarna, men i helgen slog han igenom på det nationella planet när han tog en sjätteplats på SM i 24-timmarslöpning och vann veteran-SM i 50-årsklassen som han är ny i för året (fyllde i mars).
Det här var mig veterligt debut för Tikkanen på 24-timmarsdistansen, och han tickade på som en klocka när de andra föll ifrån. Han var bara 24:e man efter sex timmar, då han hade hunnit knappt 56,7 kilometer, men efter tolv hade han betat av 48,4 kilometer till – trots oväder – och klättrat till tolfte plats. Och efter 105 kilometer på första halvan fyllde han på med 90 till på andra och klättrade ytterligare sex placeringar när löpare efter löpare tröttnade mer än han gjorde. Resultatet blev 195 164 meter. Det gör honom till 21:a genom alla tider i sin åldersklass i Sverige, och tvåa i länet bakom Sören Forsberg som gjort 226 107 för silver på det som 2015 var riksmästerskapet (det var innan 24-timmars blev SM-status). Totalt sett i länet hittar jag bara Hasse Byrén och Daniel Brånn som sprungit längre (223 584 respektive 210 976), jag reserverar mig lite där men tror alltså att Tikkanen går in som fyra på en inofficiell Närkelista. Inofficiell eftersom han inte tävlar för någon länsklubb, han springer för Team Nordic Trail, så ifråga om riktiga Närkerekord får han inte vara med.
Tikkanens tidigare främsta meriter är en seger i Örebro backyard ultra 2022, en andraplats i Lurs backyard ultra året därpå och en tredjeplats i Bergslagsledens ultras 48-kilometersklass 2024. Inför helgens SM skruvade han ned förväntningarna rejält i ett Instagraminlägg där han berättade att han var nära att kasta in handduken: ”Ryggen känns sämre med stel länd och smärta i höft och bäcken. Samma som under flera år. Knäna protesterar plötsligt. Diffust och på olika ställen från dag till dag men ändå. Foten som ibland haft knivsmärta skriker då och då till under passens första minut. Och så på toppen och som ger mer oro och stress än något annat en hundrelaterad situation som känns hemsk. Så nu är väl den stora frågan om det blir något lopp för min del. Det var kanske lönlöst och dumt tänkt redan från början att det skulle gå att prestera med den här kroppen. Ännu mindre chans nu.”
Och sedan gick han alltså ut och gjorde sitt livs lopp.
Staffan Blixt, Stockholms LDK, tog SM-guld på 244 780 meter, vilket gav över två mils marginal till tvåan Mattias Toivanen, Kalmar RC, och trean Henrik Dahlström, Söderåsens FK. Tufft väder ledde till sämre resultat än de senaste åren, och många av förhandsfavoriterna försvann längs vägen. Till slut återstod bara de tuffaste.
Den andre länslöparen på helgens SM i Växjö, Rickard Kanon som sprang 100-kilometerstävlingens, bröt efter en maratonpassering på 4.05.41 (tolv tog sig i mål, varav en vid maratonpasseringen var bakom Kanon, så det kunde ha blivit en bra placering för honom också (bara tre tog sig i mål i hans åldersklass, M35).
Etikett: Björn Tikkanen
-
-
Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Bo Persson som gäst. 75-åringen från Örebro började springa först som 67-åring – men åtta år senare tog han för några veckor sedan veteran-VM-guld i terränglöpning. Finns där poddar finnas, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.
Det blev en tolfteplats för Emilia Fahlin på EM i dag, ihop med prestationerna på de två försa etapperna i Tour de France (nia och tolva) det bästa hon gjort den här säsongen om man tar hänsyn till motståndet.
Det blev en väldigt kontrollerad tävling på de nederländska vägarna, på en banprofil där det inte gick att göra mycket skillnad när de stora och starka nederländska och italienska lagen kontrollerade allt. De tre andra svenskarna till start – Caroline Andersson, Julia Borgström och Mika Söderström – var framme och försökte, men kom ingen vart. Efter att ha fått lite hjälp av Andersson att komma upp genom klungan fick Fahlin göra jobbet själv de sista kilometerna, och såg ut att försöka hänga på det italienska tåget. Men hon såg ut att hamna avigt till vid ett par tillfällen och fick till slut gå ut och ta vind för tidigt, och fick inte riktigt ut sin fulla potential. En tolfteplats är ändå starkt, det är svårt att hävda sig mot de stora lagen.
Loewna Wiebes var, med hjälp av sitt holländska lag, klart starkast och tog EM-guld på hemmaplan medan Italiens Elisa Balsamo fick nöja sig med silvret. Daria Pikulik var best of the rest när hon tog fixade en bronsmedalj åt Polen.
Fahlin tävlar redan i morgon igen, då med sitt franska proffslag Arkea-B&B hotels i franska endagsloppet GP International d’Isbergues, en 132 kilometer lång tävling med start och mål just i Isbergues.
EM har körts för eliten sedan 2016, och Fahlin har nu tagit fem topp 15-placeringar med en åttondeplats som bäst (2022). Men bästa loppet gjorde hon 2018, då hon var på väg mot medalj när kedjan hoppade av i spurten.Erica Lech tog fjärde raka segern och femte totalt i länets mest klassiska löpartävling Norasjön runt, vilket också gav ett DM-guld. Klockan stannade på 1.23.24 vilket var ett par minuter långsammare än i fjol, men det spelar ju mindre roll när segermarginalen ändå var över tre minuter till Starts Emma Reinhed-Liljeqvist (1.26.30) på andraplatsen. Linda Ohlin, från Karlstadsklubben IF Göta, tog bronset på 1.28.31 medan Örebro AIK:s Hanna Imhagen, 21, blev tredje bästa länslöpare på 1.31.50. Örebroaren Katrina Huss (1.33.17) blev femma i tävlingen men tävlar inte för länsklubb (Axa Sports Club), så Starts Petra Hanaeus blev femma i DM (och i långloppscupen) med 1.33.29. Örebro AIK:s Linda Flod (1.34.57), Starts Antje Wiksten (1.36.05) och Västerås Åsa Bergman (1.39.58) tog sista poängen i cupen.
Imhagen fick DM-guld i juniorklassen, Ohlin i K35, Flod i K40, Lech i K45 och Hanaeus i K50, Östansjös Kerstin Liljerås (1.43.56) i K55 och Storådalens Birgitta Jansson (som har svenska veteranrekordet i bland annat halvmara med 2.24.50 och som i dag gjorde 2.31.20) i K80. Övriga damklasser saknade deltagare från länet.
På herrsidan lyckades Per Arvidsson ta hem det sjätte vandringspriset i loppets 70-åriga historia genom en tredje inteckning (2019, 2022 och 2024) i det pris som gått runt sedan 2014 (och som Erik Anfält och Thomas Chaillou hade två inteckningar i, Per Sjögren, Wilehelm Bergentz och Simon Karlsson varsin).
Han vann den här gången på 1.10.06, med 69 sekunders marginal till Tisdagsklubbens Simon Karlsson (1.11.15) och drygt 2,5 minuter före Örebro AIK:s Jonas Nilsson (1.12.46) på tredjeplatsen. Örebro AIK.s Andreas Ingberg (1.14.42) fyra, Tisdagsklubbens David Lundström (1.15.43) femma, Karlslunds Jimmy Axelsson (1.15.50) sexa, Örebro AIK:s Villem Raudsepp (1.18.42) sjua och Starts Elias Zika (1.19.32) åtta och poäng.
Arvidsson tog också veteran-DM-guld i M35-klassen och Ingberg i M40 medan Örebro AIK:s Ludvig Börjesson (1.19.36) i M45, Garphyttans Fredrik Eliasson (1.26.08 i M50), Västerås Per-Olov Andersson (1.25.34) och Morgan Sällström (1.46.25) i M55 respektive M60, Örebro AIK:s Göte Pettersson (1.55.40) i M65, Hagabys Olof Olofsson (1.51.56) i M70, Östansjös Bengt Nilsson (2.05.47) i M75 och Arne Evertsson (3.24.44) i M80 tog hem övriga veteran-DM-guld (inga herrjuniorer kom till start).
Segern gjorde att Arvidsson tog in en poäng på Karlsson i långloppscupen (nu skiljer tre) medan Nilsson på tredjeplatsen tappade en (nu nio bakom). Imhagen och Reinhed Liljeqvist åt in fyra respektive sju poäng på Marie Dasler i toppen av damernas cuptabell, och är nu båda sju poäng bakom. Åtta deltävlingar återstår.Det blev som väntat Erik Anfält som var kungen av Bergslagsleden ultra i dag. Trots en felspringning när han redan gått ifrån fältet ordentligt tolv kilometer in – så pass att klungan bakom kom ikapp igen – gick han ifrån och tog sin femte seger i tävlingen (den första på 62-kilometersdistansen, de fyra tidigare på den runt 45 kilometer långa, 2015, 2016, 2017 och 2020) med 34 minuters marginal ned till undertecknad som (som i fjol vann 82-kilometersklassen som nu upphört), på tiderna 6.01.56 respektive 6.36.12. Jag var ikapp och förbilöpt av stockholmaren Thomas Östlundh (som gjorde sin tionde Bergslagsleden ultra när loppet avgjordes för elfte gången!) vid 35 kilometer, men kom tillbaka. Vid sista varvningen, efter 48 kilometer, skiljde 1,5 minuter, men i mål hade jag drygt elva minuters marginal. Örebroaren Fabian Kananen var tredje bästa länslöpare på fjärdeplatsen, ytterligare 25 minuter bakom, men mer vet jag inte om den längsta klassen eftersom det här var de fyra enda löparna (ännu inga damer) som hade gått i mål när jag fotade av den analoga resultatlistan på plats (jag antar att den digitala publiceras i morgon). 21-åriga örebroaren Wilma Tidqvist, som mig veterligen nu gjorde sin ultradebut, var i alla fall i stor ledning ut på sista 14-kilometersslingan.
Värmlänningen Andreas Linder (Kristinehamn multisport) vann 48-kilometersklassen och var den ende som var snabbare än Anfält och mig till den mållinjen (där vi hade varvningen) dit han kom efter 4.37.08. Martin Bergman var i rygg på mig och tog andraplatsen på 48 kilometer med 5.02.14 och Björn Tikkanen var trea på 5.10.50 (de båda bor i Lanna-/Fjugestatrakten). 30-åriga örebroarna Elin Röding och Hanna Roos, som ultradebuterade i Ultravasan 45 i fjol, tog sina första segra när de delade vinsten i 48-kilometaren på 5.57.11 (de var också de två enda som var snabbare dit än Tidqvist var till varvning). Trean, Lina Björnlund från Lanna, var drygt 70 minuter bakom på 7.07.38.
För första gången avgjordes ett lopp som inte var ultra under Bergslagsleden ultra, ett 17-kilometerslopp som Åsbros Mathias Viktorsson dominerade och vann på 1.32.27. LK Gränslösts Carina Gustavsson var lika överlägsen på damsidan och vann på 1.55.58.Medan många löpare var upptagna i Nora och Kilsbergen valde 60 Örebro parkrun – bland annat mor och son Bergentz som var snabbast runt. Ja, faktum är att Wilhelm i sin parkrundebut inte bara var snabbast i dag, utan genom alla tider. Han dunkade in 15.20, vilket var en sänkning av Tim Sundströms tidigare banrekord på femkilometaren vid Rynningeviken med över en halvminut (15.52). Jag vet inte om någon sprungit parkrun snabbare i Sverige, statistiken verkar av någon anledning ha plockats bort från hemsidan. Mamma Erika var snabbaste dam på 20.46.
Dagens långdistans vid mountainbike-VM i Bulgarien blev rejält tuff och utslagsgivande, och örebroaren Karin Gustafsson var Över 26 minuter bakom täten (där tre cyklister var inom 41 sekunder efter en tävlingstid på drygt 106 minuter med individuell start), och fick nöja sig med en 24:e-plats som fjärde bästa svenska. Gabriella Gustafsson var vassast av dem med en fjärdeplats, men hon var nästan fyra minuter bakom segrande danskan Nikoline Splittorff och drygt tre minuter från pallen.
När mästerskapet i morgon avslutas med stafett får Gustafsson ändå chansen i det svenska förstalaget som inte är favorit till medalj men som har skrällpotential. Gabriella kör förstasträckan medan Tilda Palm är ankare.Hagabys Love Sintring krossade konkurrensen när DM i nattorientering avgjordes i Hallsberg i går kväll. Han var nästan 17 minuter före tvåan (KFUM Örebros Oskar Arlebo) och nästan 47 minuter före trean (Milans Tom Korkeakoski), men tiderna säger också något om att det var få löpare till start (fem på herrsidan, tre på damsidan). Ja, bland damerna blev det bara två medaljer utdelade efter att Almbys Sofie Bodin brutit. Milans Jessica Korkeakoski tog guldet drygt en kvart före KFUM Örebros Elsa Ekelin på andraplatsen (men Elin Rindstig, som tävlar för utomsocknes SOK Vilja även om hon bor i Örebro, vann själva tävlingen drygt tio minuter före Korkeakoski).
Elin Doering och Viggo Holmberg vann juniorklasserna med knappt respektive drygt fem minuters marginal, medan Tisarens Moa Pettersson och Almbys Sixten Widmark vann de äldsta ungdomsklasserna som var betydligt tajtare. -
På förhand var det upplagt för andra VM-guldet på tre dagar för Martin Regborn (och Tove Alexandersson). I mål såg det ut att ha blivit ett VM-silver. Men sprintstafetten på orienterings-VM i Edinburgh slutade för svensk del med en diskning.
När hon sprang och läste in avslutning för att kunna få en fördel i spurten om guldet, missade Alexandersson, som var ankare i svenska laget, en kontroll. Hon hängde i stället med schweiziska Simona Aebersold på fel gaffling, tog fel ”tolva”, och tappade sedan ändå ryggen och blev tvåa. Och sedermera diskad för att rätt kontroll tolv saknades på stämplingspinnen.
– Man vet ju hur man själv skulle känt efter en sådan grej. Jättetråkigt. Så börjar man tänka själv: ”Om jag hade gjort en större lucka”. Men jag gjorde ju vad jag skulle och var noggrann, säger Regborn till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
För så var det. Efter att Hanna Lundberg och Emil Svensk gjort grovjobbet på de två första sträckorna skickades Regborn ut i rygg på Schweiz Joey Hadorn på tredjesträckan, och det ar samma position som han vidarebefordrade till Alexandersson efter säker orientering (där Regborn långa delar av banan låg före Hadorn och styrde).
Schweiz tog guldet, Finland ärvde silvret (de var mer än halvminuten bakom Sverige i mål, egentligen) och Norge bronset.
VM avslutas med knockoutsprint på tisdag eftermiddag, och då finns både Regborn och Jonatan Gustafsson på startlinjen, och dessutom är Josefin Tjernlund reserv om någon av de fyra uttagna damerna inte skulle komma till start. Kvalet får man följa via livetiming, kvartsfinalerna sänds på Eurovision Sport och semifinaler och final på SVT.Björn Tikkanen från Vintrosa (eller skogen utanför, snarare) slutade förra året tvåa i Lurs backyard ultra (i bohuslänska Lur) – det som för mindre än tio år sedan var Sveriges första tävling i det numera så populära formatet. Då sprang han 36 varv/timmar för drygt 241 kilometer. Senaste halvåret har han haft en del strul med skador, men han lyckades ändå knipa en fjärdeplats när årets upplaga avgjordes i helgen. 28 varv/timmar krävdes, alltså nästan 188 kilometer. Precis som i fjol vann stockholmaren Tobbe Gyllebring, som är den svenske giganten på den här typen av lopp (även om han sagt att han slutat tävla i backyard ultra för att helhjärtat satsa på 24-timmarslöpning där han har svenska rekordet). 32 varv krävdes innan Markus Åhrman gav upp.
I länet verkar det inte bli ett enda backyard ultra-evenemang i år, efter att Örebro backyard ultra, Kvinnersta backyard ultra, Vinkbo backyard ultra, Adolfsberg backyard ultra och Hjälmargården backyard ultra (förvisso precis på fel sida länsgränsen) alla lagts ned eller i malpåse. -
Elin Schagerström visade ingen pardon när den tredje och sista av de individuella distanserna vid skidorienteringens student-VM avgjordes i schweiziska Lenzerheide i dag: I den medeldistanslånga masstarten satte hon högsta fart redan ut från startgärdet och fick en lucka som den stora gruppen bakom aldrig kunde täppa. Ett tag ledde hon med tre minuter, innan hon tappade en minut på dagens enda misstag, men i slutändan hade hon utökat till en segermarginal på två minuter och 17 sekunder. Där bakom var det desto jämnare med elva åkare inom 32 sekunder. För tredje tävlingen i rad tog schweiziska Eliane Deninger silver, den här gången med Maria Hoskari – Finlands vassaste skidorienterare just nu – på tredjeplatsen medan svenska Anna Aasa blev fyra.
I morgon avslutas student-VM (Schagerströms första och sista, till 2026 faller hon för åldersstrecket) med sprintstafett, och där kommer hon köra tillsammans med Jonatan Ståhl som vann sprinten i fredags och efter att ha stått över lördagens jaktstart (för att inte bli för sliten till ”riktiga” VM nästa vecka) i dag blev tvåa på masstarten. De båda kommer bära ett tungt favoritskap med tanke på resultaten, och är laget att slå.
Tävlingen startar 10.00 och damerna kommer att starta. Åkarna kör tre korta sträckor var (damerna cirka 2,6 kilometer per gång, herrarna 3,0) med ett tiotal kontroller.
En chans att gå rent på ett mästerskap och ta hem alla gulden får man sällan, så det där kommer säkert bli något speciellt för Schagerström.
Jag talade med henne efter tredje guldet, för en artikel ni kan läsa här.Ella Laine byter klubb – inom orienteringen. Vid den här tiden förra året tog hon klivet från Karlskoga Friidrott till IF Göta för löpningen, och nu byter hon OK Djerf mot OK Tisaren. Laine kommer från Svartå, i Degerfors kommun, och är fostrad i Degerfors OK. Hon går andra året på orienteringsgymnasiet i Hallsberg, så bytet är så klart logiskt.
– Jag har tidigare fått åka med Tisaren på läger och resor. Jag har haft väldigt kul på de och främst fått bo med tjejerna som jag även ser upp till väldigt mycket. Jag ser bytet som en chans att ta nästa kliv i orienteringen och få ha riktigt kul, säger hon till Tisarens hemsida.
– Jag har haft väldigt kul både på tävlingar, träningar och läger med Djerf och är väldigt tacksam. Det är en klubb som betytt mycket för mig och fortfarande gör liksom DOK. Men efter att ha tänkt väldigt länge så har jag nu bestämt att jag ska göra ett byte och det är just för att jag bor i Hallsberg så stor del av året, säger hon till Djerfs hemsida.
Laines främsta orienteringsmerit är bronset i sprint från ungdoms-SM 2022. I friidrotten har hon hunnit samla fem USM-medaljer.
På måndagen presenterade också Tisaren att Viggo Holmberg tagit klivet över till föreningen från Tylöskog, vilket jag skrev om redan i går.
– Jag har ett stort intresse för matematik och skulle nog beskrivas som lite väl insatt i Sverigelistan. Den stora kärleken för inomhusorientering är också något som växt fram de senaste åren. Glömde jag nämna att jag älskar att ta segment vid tillfälle? Är man borta någonstans och får tid över är ett segment aldrig fel. Jag har en del segment jag bryr mig extra mycket om, till exempel de från Frankrike eller ”Ryssens raka” i Hallsberg. Men solklara favoriten måste väl ändå vara ”Tarstaborgsrundan” i Pålsboda, säger Holmberg i en rolig intervju på Tisarens hemsida.
Tidigare i vinter har Måns Bergqvist från Garphyttan, Elin Neuenschwander från Schweiz och Alfred Bjørnerød från Norge tagit klivet över till klubben som därmed fyllt på rejält på ungdomssidan. Dessutom har ju Oskar Andrén flyttat hem från Norge (men han har hela tiden tillhört föreningen).Nu har jag fått tag i nästan hela resultatlistan för Storstenshöjden skyrace i helgen. 25 startade, fyra bröt under första varet, åtta inför eller under det andra varvet (och bara Yann Hellman fortsatte ut på det tredje och sedermera det fjärde för att fullfölja 50-milestävlingen). Örebroaren Johan Nordin var, som jag skrev i går, snabbast runt – men Eric Pettersson verkar ha varit lika snabb och de ser av resultatlistan ut att ha gått i mål tillsammans efter sju timmar och 59 minuter. Bakom dem var Björn Tikkanen från Lekhyttan trea på åtta timmar och 57 minuter. På damsidan vann örebroaren Carina Gustavsson på elva timmar och 18 minuter (Hellman hade dock redan passerat, på väg mot sina fyra varv, på 38 minuter innan), bara elva minuter före Kumlas Amanda Brunosson efter så lång tid ute i skogen. De andra fem damerna till start bröt innan de kom runt två varv.
-
Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där (på engqvist.me) Björn Engqvist gästar och bland annat berättar om hur han gick från att aldrig ha sprungit milen under 40 till att ett år senare vara nere under 36. Podden finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.
Om man radar upp alla konditionsidrottare som kommit från länet, eller tävlat för en länsklubb, eller bott i länet, i en enda lång rad så skulle Agneta Andersson stå främst. Kanotisten från Karlskoga är Sveriges bästa kvinnliga sommarolympier genom alla tider, och nationellt är de enda andra idrottarna som kan jämföra sig Sixten Jernberg (nio medaljer varav fyra guld), Charlotte Kalla (nio medaljer varav tre guld) och Gert Fredriksson (sju medaljer varav sex guld). I går, söndag, avled Agneta, blott 62 år gammal, i hemstaden Karlskoga där hon både föddes och tillbringade större delen av sitt liv. Det känns lika fruktansvärt som orättvist.
Vi på NA har dragit vårt strå till stacken för att hedra minnet av länets största konditionsidrottare genom tiderna (och kanske länets största idrottare alla kategorier, även om det är svårt att jämföra). Ta gärna del av det:
** Dödsbeskedet med kommentarer.
** Bildextra från den fantastiska karriären.
** Karlskoga dagen efter beskedet.
** Ceremoni vid statyn.
På tolv starter under fem OS missade Agneta aldrig en final, och var som sämst åtta över mållinjen. Resultatraden innehåller tre guld, två silver, två brons, en femteplats, tre sjätteplatser och en åttondeplats. En enorm jämnhet, och en fantastisk topp. Till de olympiska medaljerna ska läggas elva VM-medaljer och 43 SM-guld.
Agneta är, tillsammans med racerföraren Marcus Ericsson, den ende som tilldelats NA:s guldklocka tre gånger (för de tre VM-medaljerna 1981, för de tre OS-medaljerna 1984 och för det makalösa OS-guldet ihop med Susanne Gunnarsson 1996, när karriären egentligen var över). För det sistnämnda tilldelades hon också Svenska Dagbladets bragdguld.
Agneta valdes från starten in i den svenska idrottsakademin (som ledamot nummer 19), som samlar Svensk idrotts främsta (och som utser vinnarna på Idrottsgalan varje år), och hon fanns också med som en av de tio första invalda både i Örebro läns idrotts-wall of fame och i Värmlands idrotts-wall of fame. Och sedan 2009 står – eller snarare sitter, i en kajak med de tre kronorna på bröstet – hon staty vid Näset i Karlskoga. Den invigdes på dagen 25 år efter det första OS-guldet i Los Angeles.
Jag är för ung för att ha hunnit uppleva mer än det allra sista av Agnetas karriär (jag var tio 1996), och trots att jag bodde nästa 14 år i Karlskoga och jobbade nio år på tidningen där så har jag aldrig mer än hejat på henne. Så några personliga minnen kan jag tyvärr inte bjuda på. Läs Mats Wennerholms fina krönika i Aftonbladet i stället.Jag är skyldig er resultaten från Skärmartorparn. Eller ”resultaten”, kanske man ska kalla det för. För dels var det ingen tävling i ordets rätta bemärkelse, och dels skulle alla – om det hade varit det – fått DNF.
Vad det handlade om var en nattävling över sex backyard-varv, 40,2 kilometer, även om det annonserats som ett maraton – i rejält knövlig och till 80 procent obanad terräng, i skogarna mellan Lekhyttan och Lanna (vid det som heter Skärmartorp). Länets största ultralöparprofiler (och en del andra) hade fått inbjudan, och elva hade hörsammat den (bland dem de båda arrangörerna Martin Bergman och Alexander Sandberg). Starten gick 21.00 på kvällen, vilket höjde svårighetsgraden ytterligare med tanke på att det var beckmörkt. Leonora Johnson, som tidigare på dagen slutat tvåa i Kristinehamns sextimmars (och däremellan, ryktesvis, hunnit avverka en simträning), stod på startlinjen liksom hennes sambo Filip Andersson och profiler som Björn Tikkanen, Ola Backlund, Regina Johnson och Fredrik Backéus.
Men den tuffa banan och blötan och blåsten tog ut sin rätt, och redan efter första varvet klev två av, efter två varv ytterligare tre – och ut på det fjärde varvet var bara tre kvar. De två arrangörerna tog sig gemensamt i mål på det varvet på 4.23.02, och bröt. Elva minuter senare kom David Kindberg in och kastade handduken, och därmed var ”tävlingen” över.
Att springa fyra varv över fyra timmar håller inte om det ska arrangeras backyard ultra på banan – och det är det som är tanken nästa år, det är därför den sprangs in nu – men sådana som Tikkanen (två varv på 1.46), Backlund (tre varv på 2.29) och Andersson (tre varv på 2.34) visade att det går att klara banan på under eller just över 50 minuter även i de jävligaste förhållandena.
”Vi får se om någon av deltagarna kommer vilja återvända. Banan kommer genomarbetas lite mer och nästa år kör vi nog en tuff backyard ultra i dagsljus”, skriver Sandberg till bloggen.
Kommer det verkligen att arrangeras en backyard ultra på banan lär det bli Sveriges tuffaste bana, i konkurrens med Buudrundan utanför Mora. Men, man ska komma ihåg att en backyard ultra egentligen blir tuffare ju lättare banan är – eftersom det då blir en tävling i att hålla kroppen igång in absurdum (”en tävling i sömnbrist” som somliga uttrycker det). Så långt lär det aldrig gå i Skärmartorp.
På tal om Leonora Johnson förresten: De officiella resultaten, med restmeter, från Kristinehamn kom in till slut, och det visade sig att hennes silvernotering blev 62,066 kilometer – snöpliga 158 meter från det 4,5 år gamla perset (från Karlstad 6-timmars). Jessica Svärds och André Rangelinds segerresultat blev 75 082 respektive 77 758 meter (Rangelind var farthållare åt Svärd större delen av tävlingen). Kumlas Maria Pettersson blev trea på 58 822 meter. -
Det kan inte ha undgått någon bloggläsare att ultralöpning ligger mig närmast hjärtat, och under sommaren har det bjudits ett par riktigt vassa prestationer.
Stockholmaren Anders Fox och Västerås Elin Tengbert vann Silverleden på en dag – den 64 kilometer långa ultratrailtävlingen med start och mål i Hällefors – på nya banrekord, 5.04.33 respektive 6.25.11. Framför allt herrtiden är riktigt grym, och rankas enligt den internationella traillöpningsorganisationen Itras system som den bästa prestationen på svensk mark 2023 (en bra bit före Johan Lantzs guldtid från ultratrail-SM/Ecotrail Stockholm), men Tengberts tar faktiskt andraplatsen andraplatsen på damsidan (om än en bra bit efter Johanna Gelfgrens prestation på Jättelångt). Skoghalls Ebba Sigfridsson (6.48.57) och Ludvikas Kim Andersson (5.41.02) tog andraplatserna, men på tredje- och fjärdeplatserna var det idel länslöpare: På damsidan Örebrodoldisarna Linn Alexandersson (7.10.43) och Linda Harradine (8.06.13) och på herrsidan mer välbekanta Örebro AIK-namnen Jonas Nilsson (5.44.53) och Erik Anfält (6.07.09). Årets upplaga av tävlingen var den tionde, och arrangörerna flaggar för att det kan ha varit den sista.
Helgen som gick slutade Vintrosas Björn Tikkanen tvåa i Lurs backyard ultra – den äldsta och mest klassiska svenska backyard ultra-tävlingen – efter att ha klivit av efter 36 varv. Tävlingen, som avgörs utanför Tanums Hede, drabbades av regn och storm, och rekordlåga tre löpare fortsatte efter 17 timmar (och trean Markus Åhrman, Strömstad, klev av efter 24), men Tikkanen och svenske VM-löparen (i backyard och 24-timmarslöpning) Tobbe Gyllebring sprang vidare varv efter varv tills Tikkanen nått sitt förhandsmål om 36 varv/timmar vilket ger drygt 241 kilometer (man springer 6,7 kilometer per timme). Tikkanen vann den sista (?) upplagan av Örebro backyard ultra i fjol på 25 timmar. De 36 han nu presterade var bara ett varv/en timme från Filip Andersson inofficiella länsrekord. Tikkanen är för övrigt en av tio som just nu är anmälda till längsta distansen i årets Bergslagsleden ultra.
-
Han har gjort två misslyckade försök. Men Anders Kleist ger sig inte. Nästa helg (start lördag morgon) ska han återigen ge sig ut på Bergslagsleden för att försöka ge Anna Carlssons FKT, fastest known time, en match på den 280 kilometer långa och bitvis tekniska leden som också innehåller runt 5 000 höjdmeter på vägen från Kloten till Stenkällegården. 38 timmar och 27 minuter är tiden som gäller att slå. ”Jag gör ett sista försök”, skriver Kleist på instagram och tillägger: ”Denna gång finns inga misslyckanden.”
42-årige Kleist, som kommer från Krokek i Kolmården (strax utanför Norrköping), har två SM-brons i halvmaraton från 2012 och 2015 (pers på 1.05.20) och skrev i fjol historia genom att bli den första officiella svenska mästaren i ultratrail (i år fick han nöja sig med en andraplats bakom Patrik Lindegårdh efter att ha väggat), men han har också en hel del meriter från fjällmaraton-tävlingar. Kleist gjorde ett försök på Bergslagsleden 19–20 september 2020, men bröt då efter 21 mil (i Sixtorp, efter att ha startat i ett fruktansvärt tempo med A-mål just på 33 timmar och B-målet på 36 – han låg när han klev av 26 minuter före planen för 33 timmar, och alltså typ sex timmar före Anna Carlsson i tänkt sluttid).
Den 4 juni i år startade han i ett lika furiöst tempo i sitt andra försök på leden. Återigen med planen att gå för 33 timmar men med snabbare tider i början (han låg 20 minuter före tidsschemat när han gav sig ut på den fjärde etappen) men fick bryta före Uskavi med frossa och illamående i värmen. Den här gången lär det bli bättre väderförutsättningar. Återstår att se om det blir tredje gången gillt.
Men Kleist är inte den enda som jag led-rekord i år. Faktum är att Vintrosalöparen Björn Tikkanen, 46, som följde upp sin överraskande seger i Örebro backyard ultra i maj med att i juli springa en kanontid i den osupportade klassen. Där får man inte ta emot någon hjälp utifrån, utan all packning och allt man behöver ska bäras med från start till mål (men man får fylla på vatten längs vägen, där möjlighet finns). Rickard Ahlberg gjorde ett försök att nypa det rekordet häromåret, men faktum är att Carl Modig är den enda som dokumenterat genomfört en sådan bedrift – och Tikkanen halverade nästan hans tid, från 107 timmar till 60 timmar och tio minuter. Tikkanen behövde alltså bara 2,5 dygn på sig att ta sig de 28 milen utan hjälp utifrån – och var med det mindre än 2,5 timmar från Josef Snellmans supportade löpning 2019 som vid den tiden räknades som en kanontid. -
Jag har inte kunnat följa så mycket av första etappen av världstourloppet Ride-London classique som kördes i dag, med Emilia Fahlin i startfältet. Dels eftersom jag haft annat för mig – dels eftersom det inte funnits någon tv-sändning eller annan information heller (men sista etappen, på söndag, ska vad jag förstår det visas på Eurosport). Jag har hur som helst läst mig till att brittiska Jumbo-Visma-cyklisten Anna Henderson gick solo och hade nästan två minuter till godo på klungan ut på sista finalvarvet, 22 kilometer från mål (i Maldon, nordost om London), men blev inhämtad med 400 meter kvar. Upp till målet blev det i stället en klungspurt där Team DSM:s nederländska stjärna Lorena Wiebes var starkast, följd av Trek-Segafredos italiensak Elisa Balsamo. Fahlins stall FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope körde för italienska Vittoria Guazzini, som tog femteplatsen och blev den första i mål som inte fick några bonussekunder med sig. Därför är hon, precis som två andra, 13 sekunder bakom Wiebes inför fortsättningen. FDJ hade alla sina sex cyklister med där framme, och av dem rullade Fahlin i mål längst bak, som 76:a (men det är förstås bara av akademiskt intresse – det viktiga är naturligtvis vilket arbete de lade ned för att hämta in utbrytningen).
Etappen var 136,5 kilometer lång och tog 3,5 timmar. I morgon väntar en 142 kilometer lång och lätt böljande etapp mellan Chelmsford och Epping. Söndagens final avgörs över två korta följt av sju längre varv inne i centrala London för totalt 85,3 kilometer. Målet är beläget precis vid parlamentet.Vintrosalöparen Björn Tikkanen vann den femte upplagan av Örebro backyard ultra på 25 varv/timmar (drygt 167,6 kilometer) efter att Erika Lundmark, från Norrbärke i Dalarna, gett sig efter 24. Lindesbergsfostrade Elin Engström (hon som åkte Vasaloppet med en stav!) tog tredjeplatsen på 20 varv och Karlstads Jenny Allared var fyra på 19 (tre damer på topp tre, alltså). Örebroaren Joel Tolsheden var femma på 18 varv och Garphyttans Staffan Gereonsson (som jag skrev det här reportaget om för ett par veckor sedan) blev sexa på 17. Det här var Staffans debut i backyard ultra, men han är extremt erfaren som ultra-atlet.
-
Laget såg ramstarkt ut på papperet – och väl ute på banan på Höganäs flygfält såg Wilhelm Bergentz, Eric Westberg och Noha Olsson till att föra hem det där guldet i lagtävlingen i terräng-SM:s P19-klass som alla tre trängtat efter. För Bergentz och Olsson var det dessutom andra gemensamma guldet efter segern i stafett-SM, över 3×800 meter i P17-klassen 2019 (en säsong som slutade med att båda tog plats i svenska laget till ungdomsfinnkampen). Jag pratade med Noha efteråt, och han var av förståeliga skäl lyrisk över att ha lyckats ordna ett guld 2,5 månader efter att han startat sin militära grundutbildning, vilket gjort att han knappt haft tid att löpträna alls. Läs den artikeln här. Segern gör KFUM Örebro tilldelas en av de två svenska platserna till terränglöpningens Europacup för klubblag i portugisiska Oeiras den 6 februari. Klubben har nu en vecka på sig att besluta sig för om de tackar ja till platsen eller inte. Ekonomin är den stora frågan inför det beslutet, men också att Bergentz nu lämnar klubben. Häromdagen blev det nämligen officiellt att löparen – som i år bland annat slagit distriktsrekord på 5 000 meter i herrklassen och sprungit i juniorlandslaget både i U19-EM i Tallinn och i en landsvägslandskamp i Italien – från och med den 15 november (när det är tävlingsårsskifte och friidrottssäsongen 2022 officiellt startar) kommer att representera Göteborgsklubben Hälle, även om han kommer att bo kvar i Örebro. Därmed skulle Kevin Bodén, som på söndagen var fjärdegubbe i KFUM:s lag, förmodligen ta Bergentz plats vid en eventuell Portugalresa.
Individuellt blev Bergentz femma i söndagens tävling, 18 sekunder bakom segraren (och nye klubbkompisen, i Hälle) Sharmarke Ahmed och bara sex från medalj över de sex kilometerna. Westberg var åtta, 22 sekunder bakom Bergentz, medan Olsson blev 13:e, ytterligare 40 sekunder bakom (Bodén blev 24:a, minuten bakom Olsson). I lagtävlingen gav det KFUM 24 placeringspoäng, mot Mölndal AIK:s 45. En rejäl segermarginal, alltså, och hade någon av Örebros tre topplöpare fallit bort hade Bodéns resultat ändå räckt för att säkra segern.
På seniorsidan gjorde Martin Regborn ett nytt topplopp och slutade sexa. Hässelbys Samuel Russom och Eskilstunas Emil Millán kom loss tidigt, men Regborn låg hela tiden med i gruppen där bakom, som krympte allt mer. Till slut var de bara fyra kvar, och på sista halvvarvet runt den inför söndagen förlängda banan (som nu verkligen var två kilometer för totalt tio på seniorsidan, efter att gårdagens fyra kilometer snarare var 3,6) tvingades han ge sig mot de tre andra. Längst fram tog Russom guldet före Millán på 28.55 respektive 29.04, och 16 sekunder bakom Russom spurtade förre KFUM Örebro-löparen Linus Rosdal hem karriärens första SM-medalj. Regborn var till slut 29 sekunder bakom täten och 13 bakom Rosdal (Hälleforsfostrade IFK Lidingö-löparen Haben Kidane blev 20:e, knappt två minuter bakom täten).
Liduina van Sitteren gjorde karriärens bästa terränglopp och förmodligen säsongens bästa tävling överhuvudtaget när hon sprang in som sjua, knappt 2,5 minuter bakom segrande Hällelöparen Samrawit Mengsteab (som var sju sekunder före IFK Umeås Charlotte Andersson) och mindre än 1,5 från bronset. Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl var 20 sekunder bakom, på åttondeplatsen. Hon byter också klubb vid tävlingsårsskiftet – från Sävedalen som hon representerat de senaste åren till KFUM Örebro.
Och när vi ändå är inne på klubbyten som kommer att ske den 15 november: KFUM Örebros veteran-medeldistansare Lars Lundegård går till IF Start dagen efter inomhus-veteran-SM i Västerås (som avgörs 13–14 november), och där blir han klubbkompis med veteranen Anders Johansson som ansluter från Kvismaredalen.Hälleforsfostrade Hässelbylöparen Louise Wiker valde att avstå årets terräng-SM – där hon under årens lopp annars håvat in tio medaljer – för att istället springa Rotterdam marathon. Det är oklart om hon bröt (på webb-tv-sändningen från terräng-SM sades att hon gått i mål en bit under 2.40, men hon finns inte i resultatlistan), men hon var hur som helst inte alls nöjd i sin kommentar på instagram efteråt: ”Det blev inte den upplevelse jag hoppats på. Jag bommade på det viktigaste av allt, att stå på startlinjen hel och frisk, så tyvärr kunde jag inte dra nytta av de bra förutsättningarna som fanns idag. Nästa gång!” Wiker har ju tidigare sprungit maran under två friidrotts-VM och har förstås högtställda förväntningar.
På Gotland avslutade Ellinor Tjernlund säsongen i orienteringens elitserie, Swedish league, med att notera tredje bästa löptid i den avslutande jakstarten på säsongens totalresultat, över förkortad långdistans. Därmed kunde hon klättra från femte till fjärde plats i sammandraget genom att vinna en spurt mot Ärlas Susen Lösch, IFK Göteborgs Elin Månsson, Sundsvalls Frida Vikström som alla var inom 15 sekunder. Linnea Claesdotter sprang in som 19:e och Lovisa Persson som 21:a (Järlas Karolin Ohlsson vann över 5,5 minuter före IFK Göteborgs Sara Hagström – Tjernlund var över 13 minuter bakom Ohlsson) medan de övriga starka Tisarenlöparna på plats (som Andrea Svensson, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren) avstod start. Jonatan Gustafsson blev 13:e på herrsidan (där vann OK Ravinens Gustav Bergman drygt fem minuter före OK Kåres Eskil Kinneberg).
Allra finaste placeringen nöp däremot Valter Pettersson, som försvarade sin tredjeplats i äldsta juniorklassen, H20. Han var drygt sex minuter bakom Stora Tunas Viktor Svensk, men drygade ut rejält till Huskvarnas Joar Hertin som startade tätt bakom men var över minuten bakom i mål. Tisarens utbytesstudent Salla Isoherranen sprang upp sig hela vägen till en åttondeplats i D18 trots att hon bara hann vara med i de tre avslutande tävlingarna.Tisarens Johan Runesson kunde inte följa upp lördagens guld i masstart är orienteringsskytte-SM i Täby avslutades med sprint på söndagen. I stället fick han nöja sig med brons, nästan 2,5 minuter bakom tätduon som hade en ruskig spurtuppgörelse där Tisarens VM-meriterade Gustav Hindér till slut fick ge sig med sekundmarginal mot Robbin Kantarp, P10 IF. Nina Hallor och Anna Runesson var nia och tia på damsidan.
Jag gjorde ju ett ordentligt förhandstips inför Kvinnersta backyard ultra, och inte fick jag rätt i mycket, men jag tippade åtminstone rätt vinnare och ungefärligt antal varv – för degerforsaren Filip Andersson tog programenligt hem tävlingen på 26 varv/timmar (drygt 174 kilometer). Vintrosas Björn Tikkanen, som jag inte alls nämnde i försnacket, slog personligt distansrekord och tog andraplatsen (på 25 varv, följaktligen), medan Köpings Krister Hägg Lahti tog tredjeplatsen på 24 varv (vilket han berättade för mig att han skulle springa när jag mötte honom strax före start, han är pålitlig). Örebro AIK:s Anna-Karin Larsson blev fyra (och med det bästa dam) på 21 varv, före Kumlas Maria Pettersson på 19 och Lindesbergsbördiga Elin Engström på 18.
Daniel Brånn, SM-fyran i 24-timmarslöpning som var outsider till segern? Han tvingades kliva av ”redan” efter 13 varv. ”Det var magen som ställde till det för mig. Illamående så jag inte fick i mig energi”, skriver han.
Konditionsbloggen 