I dag, och förhoppningsvis en bra bit in på morgondagen, ska jag ta itu med Örebro backyard ultra. Det blir direktrapport på twitter varje varv (så länge batteri och ork räcker), så häng med! Klicka på inlägget nedan så kommer ni vidare till hela rapporten:
Etikett: egen träning
-
1. Örebro backyard ultra
Ni kan ju försöka argumentera för att det finns saker nedan som är betydligt hetare ur ett rent sportsligt perspektiv – men för mig är Örebro backyard ultra årets höjdpunkt. Med start lördag 9.00 ska jag försöka att springa så långt och länge det bara går, 6 706 meter i timmen. Bland de startande finns, förutom jag själv, bland andra Nina Eibring (som vann i fjol och har svenskt rekord i den här typen av löptävling; 31 timmar i Trosa i våras), Fredrik Forsström (som vann och satte rekord i Fotrally 2015 när han gick i fem kilometer i timmen i nästa 88 timmar i sträck [tre dygn och 16 timmar utan vila alltså, helt sinnessjukt!]), Hasse Byrén (som vann i fjol, sprungit långt och länge både här och där och slagit svenskt rekord i 24-timmarslöpning på löpband) och Sören Forsberg (som är Sveriges bästa 50-plussare i maratonlöpning, vunnit RM i 24-timmarslöpning och tillhört ultralandslaget). Plus en hel del andra väldigt meriterade namn. Men det fina med just det här loppet är att oavsett hur fort man springer så ligger alla lika på nästa startlinje, klockan 10, 11, 12, 13 och så vidare. Först i mål betyder inget, sist kvar på banan är allt, bara man tar sig runt de där 6,7 kilometerna. Vi får väl se hur länge jag härdar ut den här gången. Jag ska försöka få upp en tweetkedja som ni kan följa här via bloggen.2. Jukolakavlen
Tisaren har ett riktigt intressant lag på gång, och har flyttat Lilian Forsgren från sista- till förstasträckan efter fjolårets debacle då Marion Aebi skickade ut Josefin Tjernlund som 77:a, tre minuter från täten. Med Ellinor Eriksson och systrarna Tjernlund på övriga sträckor kan laget mycket väl utmana om topp tio, kanske rentav topp fem, i världens största stafett. Jag skrev mer om laget i onsdagens blogginlägg.3. Mountainbikeorienterings-SM
Redan i dag drar SM i mountainbikeorientering igång i Södertälje och Eskilstuna, och jag skrev en hel del om det tidigare i veckan. Blir det tre SM-guld till Marcus Jansson och hur bra är egentligen Karin Gustafsson?Bubblare: Långloppscupen rullar på lördagen vidare med Fröviloppet, Örebro parkrun firar tio upplagor, ute på Örebrotravet avgörs Color obstacle rush (som ersatt fjolårssuccén Color me rad) och så avgörs förstås Vätternrundan, tyvärr dock utan Axel Lindh som går och väntar på operation:
-
Jag har bara två mållopp 2017: Bergslagsleden ultra i september – och Örebro backyard ultra som startar på lördag morgon klockan 9.00 och förhoppningsvis inte slut förrän en bra bit in på söndagsdygnet. Det handlar, som ni känner till om ni följt bloggen, om att springa 6 706 meter per timme så många timmar i sträck som man orkar, och tävlingen avgörs i Kvinnersta. Jag sprang 18 varv i min debut i Lur 2015 och 19 varv (drygt tre maratonlopp, alltså) i Örebro i fjol. Det första var en överprestation då jag siktade på 14 varv, det andra en underprestation då jag siktade på 24, men det gav ändå en andraplats bakom Hasse Byrén och en silverkrans som fortfarande hänger som prydnad på min ytterdörr.
Sedan ett antal dagar finns startlistan för årets tävling ute, och det räcker med att läsa två namn för att förstå att det kommer bli hart när omöjligt att upprepa fjolårets andraplats: Vid sidan om Byrén kommer nämligen också Sören Forsberg, som vunnit svenska riksmästerskapet (motsvarande SM) i 24-timmarslöpning. På damsidan (det är som tur var två olika klasser) finns Kristinehamns Nina Eibring, som vann damklassen på 21 varv förra året och kutade 31 timmar i Trosa ultra backyard i april. Det är rekord på svensk mark (herrekordet skrevs till 33 timmar för Richard Andersson; men svenske Johan Steene delar världsrekordet på 49 timmar från en tävling i USA 2014).
Annars är det ju väldigt öppet och nästan omöjligt att förutspå den här typen av tävlingar där pannben är viktigare än löparben och kramp är en värre fiende än flås.
Blir du också sugen på att komma och springa på lördag? I sådana fall finns det fortfarande platser över. Hoppas vi ses i Kvinnersta!Mina tidigare backyardlopp:
Örebro backyard ultra 2016: 19 varv/timmar (127,5 kilometer).
Lurs backyard ultra 2015: 18 varv/timmar (112,5 kilometer). -
På sista dagen slog de till, Wiggle-High5 i Women’s tour. Emilia Fahlins brittiska proffsstall hade ju som mål att ta minst en etappseger i världstouretapploppet på hemmaplan, och den kom på den mest prestigefyllda etappen: Det avslutande varvloppet inne i centrala London. Belgiska spurtaren Jolien D’hoore var först över linjen, men det var i allra högsta grad en lagseger där Fahlin och och Giorgia Bronzini var med allra längst fram och hjälpte D’hoore fram i spurten (Bronzini rullade i mål som sjua i jätteklungan, Fahlin som 14:e). Audrey Cordon hade ju dessutom redan säkrat bergatröjan, så på det hela taget blev det väl en rätt bra vecka för stallet, och Fahlin verkar ju ha blivit bättre och bättre efter att ha varit långt efter på tre första etapperna men i tätklungan på de två sista. Nästa vecka väntar SM för Örebrocyklisten.
När vi ändå är inne på cykel så har jag förstås inte missat att Tjejvättern och Halvvättern avgjordes i helgen – men det är ju liksom Vätternrundan rena motionslopp utan resultatlistor, så de får ursäkta här på bloggen.
Mer intressant då att mountainbikecyklisten Fredrik Berg följde upp femteplatsen i Billingeracet med att bli sexa i Lida Loop, säsongens tredje deltävling i långloppscupen. ”Även om en topp fem-placering hade varit kul såklart så är jag väldigt nöjd med dagen och resultatet”, skriver han på sin blogg. Resultatet gör att han ligger trea i sammandraget. Axel Lindh har varit sjuk och kom inte till start, Matthias Wengelin bröt, och Marcus Jansson slutade på 15:e plats. Alexander Ehrlin blev tvåa i juniorklassen.
I Örebroloppet i multisport blev det hemmaseger i damklassen genom Emma Ardland och Anna Kero. Text och tv och bildextra från tävlingen finns i den här pluslåsta artikeln.
I sprint-DM i orientering tog Ellinor Eriksson och Oskar Andrén hem segrarna när länets fyra landslagslöpare uteblev. Eriksson vann med nästan minutstor marginal över Lovisa Persson och nästa 1,5 minuter före trean Elin Winblad medan Andrén bara var fyra sekunder före tvåan Viktor Larsson (men 46 före trean Erik Fernlund) över en väldigt lång sprint (20–21 minuters segrartider). Även sprintstafett-DM avgjordes under dagen, men arrangörerna verkar ha haft jätteproblem att få fram tider och det enda resultat jag hört ryktesvägen är att Viktor Larsson och Oskar Eklöf lär ha vunnit herrklassen. Eriksson och Persson känns ju oslagbara på damsidan, men där har jag inte hört något alls.
Erica Olsson var femma för andra dagen i rad i svenska mountainbikeorienteringscupen, och behåller därmed andraplatsen i sammandraget. I dag var det långdistans med masstart på programmet, och Olsson gick i mål 8,5 minuter bakom segrande Nadia Larsson.
Och så klämde Lisa Bergdahl, som redan gått under U22-EM-kvalgränsen på 10 000 meter, till med ett nytt toppresultat: 9.54,24 över 3 000 meter, vilket inte bara var personligt rekord och tävlingsrekord i Sävedalsspelen utan dessutom gör henne till Sverigetrea i år bakom Meraf Bahta och Isabelle Brauer.
https://www.instagram.com/p/BVNgQt7lDvz/
Själv lyckades jag ta femte segern på fem försök i Degerforsklassikerns orienteringsmoment (den första upplagan arrangerades 2012; jag missade tävlingen 2014 på grund av utlandsresa). Att det berodde på utebliven konkurrens var lika sant den här gången som de tidigare åren (men man kan ju bara slå de som dyker upp, så att säga), och jag fick en bra genomkörare inför nästa helgs Örebro backyard ultra med 5,5 kilometer (enligt gps-klockan) väldigt lätt orientering på 28.56. Jag la väl bort runt 45 sekunder på att helt korkat springa åt fel håll vid två tillfällen, men annars gick jag rent. Bilder från tävlingen (bland annat en på min målstämpling och en annan på min återhämtning) finns här.
Konditionsbloggaren i mål (med buffen nyss avsliten) som segrare i Degerforsklassikerns orientering det här året också. Foto: Jonas Brännmyr -
1. Örebroloppet
Dags för årets största multisporttävling i Örebro län – som, med multisport mått mätt – är en riktigt sprint på mellan två och tre timmar med löpning, kajak, mountainbike och enklare orientering. Från i fjol minns jag allra bäst när Mats Carlberg satt och var sur på en gräsmatta efteråt, sedan hans lag med Pär Wedin tappat ledningen i herrklassen på den avslutande orienteringen, och fimpat två minuter mot segrande Erik Höglund och Hjalmar Hurtig. De sistnämnda är tillbaka för att försvara titeln i år, men Carlberg/Wedin finns inte bland de anmälda. Det gör däremot fjolårstreorna Oscar Andersson och Mathias Jansson, liksom en viss Johan Röjler som teamet upp sig med skridskoklubbkompisen Lars-Erik Larsson. På damsidan kommer varken ettan eller tvåan från fjolårets tävling till årets kubbning i omgivningarna runt Karlslund, men däremot det tredjeplacerade laget Zandra Olivecrona/Alexandra Gregorius (och de var bara 2,5 minuter från segern i fjol, så det är ett lag att räkna med). Likadant är läget i mixedklassen, där treorna (Lise-Lott Öberg/Per-Erik Modig) från i fjol är det bästa laget som återvänder på söndag.2. Women’s tour
Av Emilia Fahlins instagram att döma (se nedan) trodde jag nästan att hon skulle kasta in handduken inför fredagens 151 kilometer långa etapp från Atherstone till Royal Leamington Spa, men i stället gjorde hon sin klart bästa dag hittills och satt med i tätklungan hela vägen in i mål samtidigt som hennes lagkompis Giorgia Bronzini spurtade in på fjärde plats och Audrey Cordon behöll bergatröjan. I helgen avslutas etapploppet med en etapp från Chesterfield till Derbyshire och ett varvlopp inne i centrala London. Polskan Katarzyna Niewiadoma leder alltjämt totalen efter att ha vunnit i ensam utbrytning på första etappen.3. Närkespelen
Det avgörs inte alltför många arenatävlingar i friidrott i Örebro län under somrarna (till stor del på grund av att det saknas en arena i Örebro), men i helgen är det dags för Närkespelen på Transtensvallen i Hallsberg, och på grenprogrammet finns bland annat 3 000 meter för både herrar och damer med namn som Maria Eriksson och David Berg i startlistan. På ungdomssidan är det 800 meter som gäller med bland andra Wilhelm Bergentz och Klara Frih till start. Jonatan Gustafsson, Jack Karlsson och Alexander Larsson springer i stället stortävlingen SAYO i Sollentuna.Bubblare: Jag ska förstås springa Degerforsklassikerns orientering på söndag (jag har vunnit den fyra av fem gånger den arrangerats; på tal om det har förresten resultaten från Gallaberget trailrun publicerats på nätet nu), men annars är helgens stora begivenhet i orienteringssvängen förstås DM i sprint och sprintstafett som båda avgörs i Arboga på söndag men där alla länets landslagslöpare saknas i startlistorna. Därtill är det ny deltävling i svenska cupen i mountainbikeorientering med sprint på lördag och masstart över långdistans på söndag och Erica Olsson anmäld. Däremot väljer Marcus Jansson, precis som vid tidigare programkrockar, att istället köra långloppscupen i mountainbike, där han som vanligt ställs mot bland andra Matthias Wengelin, Axel Lindh och Fredrik Berg i Lida Loop. Ja, och så är det SM i triathlon, olympisk distans, i Uppsala också, med Andres Avella i elitklassen och Örebro AIK-klubbkompisen Ezequiel Pablo Fernandez i H40-klassen (veteranklasserna har RM-status).
-
I kväll sprang jag Gallaberget trailrun, en tävling mitt ute i ingenstans som jag hörde talas om förra året (när jag redan hade missat den) och höll på att bomma även i år innan jag i tisdags snubblade över en liten notering på Närkes friidrottsförbunds hemsida om att den skulle äga rum. ”Mitt ute i ingenstans” stämmer kanske inte riktigt, eftersom det där i skogen, runt Gallabergssjön mitt emellan Laxå och Vretstorp, faktiskt fanns uppmärkta stigar i tre längder, och genom att kombinera två av dess fick arrangörerna ihop en tiokilometersslinga (man kunde välja att springa 6,5 kilometer också, genom att bara springa ena slingan). Och vilka stigar det var, helt magisk löpning. Lite lätt kuperat, väldigt lättsprunget (inte mycket stenar och rötter) och när skogen som nu i början av juni är klädd i ljusgrön skrud magisk vackert i kvällssolen. Underbart, helt enkelt. Och jag älskar ju verkligen den här typen av små lokala tävlingar där man swishar en femtiolapp, springer en mil och snackar lite skit efteråt.
Efter ett år av bakslag och usla resultat känns det som att kroppen börjat samarbeta senaste veckorna, och i tisdags gjorde jag mitt bästa intervallpass sedan 2015. Och i kväll var känsla relativt lätt (jag har överlag varit 25 procent sämre, tidsmässigt, på alla tävlingar senaste året jämfört med 2015, trots att jag tränat minst lika bra), och jag kunde trycka hela vägen tills två kilometer återstod och magen rasade ihop (förmodligen beroende på att det blev lite mycket pannkakor och grädde till lunch …). Kunde inte förmå mig att hålla varken farten eller pulsen uppe sista biten och la nog en minut eller två där, men tappade i varje fall ingen placering. Och även om jag hade jävligt ont i magen någon halvtimme efter loppet så gick det över sedan. Och med tanke på att det här var långt ifrån ett mållopp, utan bara ett härligt träningspass, så gjorde det ju inte så mycket. Allt jag hoppas på är att jag får behålla den lätta känslan men slipper magraset på Örebro backyard ultra nästa helg. Men först väntar Degerforsklassikerns orientering på söndag!
Preliminär tid och placering: Sexa i herrklassen, sjua totalt, på 53.12. Johan Nilsson och Therese Karlsson vann på 39.53 respektive 50.34.Emilia Fahlin, frågar ni. Jo, jag skrev ju en längre (pluslåst) artikel om henne inför Women’s tour som drog igång i går. Hon har främst ett hjälpryttaruppdrag i det fem dagar långa etapploppet Women’s tour. I går tappade hon klungan tidigt och rullade i mål 21 minuter bakom polska Katarzyna Niewiadoma som vann i ensam utbrytning och i dag var hon drygt nio minuter efter Amy Pieters över 139 kilometer. De riktiga framgångarna har uteblivit för Wiggle-High5 i det viktiga etapploppet på hemmaplan (Giorgia Bronzini var trea i klungspurten bakom Nieiadoma, fyra totalt, i går), men kan trösta sig med att Audrey Cordon lagt beslag på bergatröjan. Touren fortsätter fredag–söndag, och avslutas med ett varvlopp inne i centrala London.
-
När hade Örebro län senast en världscupledare i en konditionsidrott? På rak arm kan jag bara inte tänka mig att det hänt sedan orienteraren Marlena Jansson vann världscupen 1994 (eller möjligen om hon var i ledningen någon gång på väg till andraplatsen 1996) och dessförinnan Torgny Mogrens 1987. Hur som helst är Martin Regborn där nu. Han är inte bara Sveriges hetaste herrorienterare just nu, utan hela världens. Just nu verkar han inte ens kunna misslyckas med att ta en topp tio-placering i världscupen ens när han får springa utan karta (läs mer om det i den här pluslåsta långläsningen om Regborns succé). Nästa världscupdeltävling är VM, och det kommer förstås bli högintressant att se hur förbundskapten Håkan Carlsson väljer att utnyttja sin hetaste löpare, som lovar att vara i ännu starkare form då, där. Hade jag varit Carlsson hade jag låtit Regborn löpa både sprint, medeldistans och stafett (och kanske även mixedsprintstafett, som inte stör de andra distanserna, om benen känns pigga efter sprinten). Det enda som egentligen står emot det är Regborn egen högsta önskan om att få spring långdistansen … Men det kommer ju fler år.
För övrigt skulle jag bli väldigt förvånad om Regborn, som ju varit bäst i Sverige i sprint och medeldistans den här våren, inte får en av de två herrplatser Carlsson ska fördela till world games, där just sprint och medeldistans utgör hela programmet ihop med en mixedsprintstafett, under måndagen eller tisdagen. Det är nog rätt kul att vara Martin Regborn just nu …Örebros VM-triathlet Morgan Pätsi är egentligen så gammal att han får tävla i H40-klass från och med i år, men valde i säsongspremiären i Hallsta triathlon i Västerås i dag att köra i herrarnas elitklass, och där tog han en fjärdeplats, fem minuter bakom segrande Jakob Karlsson, på 2.05.41 (tiden hade räckt till en andraplats i H40), vilket jag tror är personligt rekord över olympisk distans (Pätsi har ju mest kört längre distanser, och tävlat i VM i både ironman och långdistans). Ännu starkare placeringar tog Pätsis klubbkompisar i Örebro AIK, Ida Larsson och Sara Jakobsson, som var tvåa respektive trea bakom Mona Hallberg i damernas elitklass, även om avståndet upp till segrande Mona Hallberg var 17 respektive 24 minuter. Mikael Nordström vann H35-klassen på 2.04.03.
I årets första, stora svenska swimruntävling, Utö swimrun, slutade Noras ex-världsmästarduo Lotta Nilsson och Bibben Nordblom på femte plats, 20 minuter från segern och tio från pallen efter 37,6 kilometer löpning och 5,2 kilometer simning, på 5.26.57. Kristin Larsson och Eva Nyström vann på 5.06.45. Och Heja Stina-laget, som den här gången bestod av Mårten Vidlund och Anders Ekholm, slutade på 60:e plats i herrklassen efter att ha missat att gå under sex timmar med en dryg minuts marginal. Där vann Pontus Lindberg och George Bjälkemo på 4.11.22.
I stafett-SM blev det inga överdrivna framgångar för länets medeldistanslöpare. KFUM Örebros P19-lag, med Alexander Larsson, Jack Karlsson och Jonatan Gustafsson, var förvisso fyra, 12 sekunder bakom segrande Ullevi och sex från medalj, med tiden 6.04,22 (6,5 sekunder över det 27 år gamla distriktsrekordet som legendarer som Anders Sjöberg och Jonas Rosengren satte 1990).
Almbys Alexander Ehrlin vann juniorklassen i Långa lugnet, säsongens andra deltävling i svenska långloppscupen i mountainbike, och hans klubbkompis Johan Lindbom gjorde samma sak i yngsta veteranklassen, H30. I elitklassen slutade Matthias Wengelin sjua och Fredrik Berg nia, drygt sju respektive knappt åtta minuter bakom överlägsne segraren Michael Olsson. Berg är därmed fyra i sammandraget, Wengelin femma, efter två av nio deltävlingar.
Örebrocyklisternas Jacob Ahlsson, som inför årets säsong tog klivet från junior- till elitklass, blev 14:e i fredagens backloppsprolog (tolv sekunder från segern över 1,3 kilometer uppförsbacke) och en 15:e-plats i lördagens GP-lopp när Vänersborgs tredagars avgjordes (hans lillebror Jonathan Ahlsson var tvåa i prologen och vann GP:t i P16-klassen, som dock bara hade två cyklister till start). I dag kördes också tredje etappen, men någon resultatlista har jag inte lyckas få tag i.
Själv cyklade jag, efter förra veckans tabbe, på förmiddagen äntligen Vulkanloppet (och mötte som vanligt på vägen mellan Svartå och Åtorp flera stora klungor av Vänern runt-cyklister), som på grund av att längdskidåkningen ställdes in blev årets första deltävling i Degerforsklassikern (eller ”jakten på bocken”, som jag väljer att kalla det). Jag fick för förta gången i mitt liv också prova att cykla klunga (även om den bara bestod av tre personer, och det bara varade i fem kilometer innan jag åkte av), men det var kul! Tog mig runt de 81 kilometerna på 2.46 helskinnad i varje fall, och fick både en ostmacka och en bingolotto (den sistnämnda utlottad på startnumret) vid sidan om den fina plaketten. Korpen i Degerfors levererar, och vi får väl se om jag blir miljonär på kuppen.
-
När jag stod och trängde mig i startfållan vid Stockholms brantaste i lördags (det är rätt tajt om man vill ha ett bra spår, och inte hamna bakom någon som börjar gå, uppför första backen) så hörde jag något jag sannolikt aldrig kommer få höra igen: ”Bland förhandsfavoriterna hittar vi [xxx], [yyy], och Jonas Brännmyr från Nature Running!” Jag blev alldeles fulliskratt. Jag undrar hur de hade kommit fram till det. Inte bara det här med att jag var 63:a mitt allra bästa år i tävlingen (och nu plötsligt alltså var en av fyra–fem favoriter …), utan att jag dessutom har någon skit i kroppen som gör att jag inte alls kan prestera efter ordning. Men det är alltid kul att bli omnämnd, och som journalist vet jag naturligtvis hur lätt det är att göra en fel-googling och råka påstå något som inte alls stämmer.
Själva loppet blev, som väntat, en enda lång plåga. Kroppen är just nu ungefär 25 procent sämre på allting än vad den borde vara, och därför satte jag som mål att inte tappa mer än 25 procent jämfört med 2015 års tid (senast jag sprang, och mitt personliga rekord i tävlingen, som består av tre varv uppför Hammarbybacken, totalt 255 höjdmeter på 3,3 kilometer), vilket blev 24.26 (jag gjorde 19.33 senast). Detta, väldigt modesta, mål reviderade jag när jag klev in i sista backen just när klockan tickade över 19 minuter till att gå under fyra minuter där, och i mål stannade klockan på 22.49, så även det gick enligt plan. Men vi kan väl säga så här; förhandsfavorit Brännmyr höll inte riktigt och fick nöja sig med en 90:e-plats (i klassen, totalt 139:a).
Till skillnad mot när jag är i ”vanlig” form så har jag det just nu extra tungt uppför, medan jag faktiskt lyckades ta mig förbi en del folk nedför. Sista 50–60 meterna före målet, på toppen, hittade jag ändå någon sorts kraftreserv till en minispurt mitt i mjölksyreinfernot, som blev till ett mentalt blodbad när en kille (Olle Jonsson, Hovsta) jag skulle kliva förbi började pressa emot och över mållinjen hade jag 187 i puls, ett slag över det max jag lyckades pressa mig till när jag gjorde ett maxpulstest på löpband för ett par månader sedan … Det är inte kul när kroppen är så rutten som den är just nu, och jag inte har en aning om varför den beter sig på det här sättet, men det var i varje fall skönt att få pressa ur max.
Espen Hultgren Weltzien vann tävlingen på 14.33, men det stora utropstecknet var Yoie Bohlin som krossade damernas banrekord (satt av en så stark löpare som Cecilia Kleist) med över minuten och bara hade fyra herrar före sig i mål på 15.26.På söndagen skulle jag köra Vulkanloppet, ett cykellopp som efter vinterns inställda längdskidåkning utgör första deltävlingen i Degerforsklassikern. Eftersom jag inte hittade cykelstället till bilen så kliv jag upp extra tidigt och cyklade milen ned till starten i Degerfors, bara för att upptäcka att loppet går först nästa vecka (då bannade jag mig själv för att jag A) tyckte att inbjudan till loppet kom ut ovanligt sent och B) tyckte det var konstigt att loppet inte som vanligt avgjordes samma helg som Vänern runt; utan att reflektera över att jag kanske läst fel datum …). Men nu har jag i varje fall landsvägshojen i ordning inför nästa söndag, och dessutom trampade jag vidare 65 kilometer för att låta benen få smaka lite tills det verkligen är dags för 80-kilometerssvängen nästa vecka.
-
Först och främst: I dag presenterades den slutgiltiga truppen till världscuppremiären i orientering, minitouren i Finland nästa vecka, och visst blev det som jag tippade (och lobbade för) i söndagens blogginlägg: Både Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund fanns bland de sex namn som kompletterar Martin Regborn och de övriga elva förhandsuttagna. Mer om det kan ni läsa här.
Själv var jag också ute och sprang i terrängen i går, men utan karta. Team Nordic Trails Örebroavdelning arrangerade sin del i Höjdmeterskampen, en intern tävling mellan löptränings och -researrangörens olika orter om vilka som kan samla flest höjdmeter på 15 minuter. Det handlar helt enkelt om att locka så många löpare som möjligt till ett gratis träningspass, och sedan få dem att springa upp och ned för en backe så många gånger som möjligt. Och när jag fick lite tid över efter jobbet åkte jag givetvis till Sörbybacken och hjälpte till. Tolv vändor lyckades min sargade och motsträviga kropp klämma ur sig (de första fyra–fem strax under minuten per varv, de sista en bra bit över …), och det bidrog med 264 meter i kampen där vi, ett drygt 30-tal löpare, totalt lyckades skramla ihop 316 varv i backen för totalt 6 952 höjdmeter (ingen Mount Everest, alltså, som arrangören hoppats på på förhand, men bara nio meter från ett Aconcagua [världens högsta berg utanför Asien]). Jag fastnade också på en bild, som jag lånar från arrangörens facebooksida:
Konditionsbloggare på väg uppför Aconc… Sörbybacken. Foto: Team Nordic Trail På lördag blir det mer backlöpning, då springer jag Stockholms brantaste. Orienterarna, däremot, springer redan i kväll sjätte deltävlingen i OK Milans poängtävling, i Timanshyttan.
Konditionsbloggen 