Etikett: Janne Werner

Anfält SM-silver med dubbla Närkrekord, Lindh sexa i världscupen, Lech och Lundström vann på Munkastigen, Karlsson dubblade stadsloppen och mycket mer

april 27th, 2024

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Jonas Nilsson som gäst. Han bjuder på en gedigen racerapport från Rotterdam förra helgen, där han presterade den bästa maraton-tiden av en löpare från en Närkeklubb på nästan 40 år. Men han berättar också om sin bakgrund som fotbollsspelare – bland annat lirade han ihop med Isaac Kiese Thelin. Finns där poddar finns, som på Spotify eller i podcastappen på Iphone.

Erik Anfält, vad ska man säga. 48 år fyllda slog han i dag till med ett SM-silver på 100 kilometer vid tävlingen i Växjö där konkurrensen var den vassaste någonsin på ett SM: Tre man som alla gick ut för att gå under det gällande svenska rekordet. Kanske ledde just den där hetsen mellan Strömstads Mikael Ekvall och Hälle-duon Anton Gustafsson och Olle Meijer till att både Ekvall och Gustafsson tvingades bryta, men det förtar sannerligen inte Anfälts insats. Han höll, till skillnad från dem, ihop det och sprang hem silvret på 6.56.42. Meijer vann på 6.22.44.
Anfälts halvor var cirka 3.18/3.38. Med den stenhårda öppningen hade han behövt göra 3.27 på andra för att klara en indikativa svenska kvalgränsen till VM i Indien i december, men i stället missade han den med elva minuter och 42 sekunder (det är sju sekunder per kilometer). Men ändå, Anfält slog sitt eget personliga rekord – som var det gällande svenska veteranrekordet i M45-klassen, satt när han blev fyra på SM i fjol – med 14,5 minuter och Hugo Liss nästan 39 år gamla Närkerekord, från Lejonbragden 1985 med nästan elva minuter. Eventuellt kommer Anfält också att krediteras för Närkerekordet i sextimmarslöpning – hans sista passage över mål-/varvningslinjen innan sex timmar passerades kom efter fem timmar, 55 minuter och 51 sekunder, och då hade han sprungit 87,350 kilometer. Det är nästan tre kilometer längre än Liss gjorde just i Lejonbragden 1985 (då det gällande Närkerekordet sattes på samma sätt, på väg mot 100 kilometer) medan det längsta någon länslöpare sprungit i en renodlad sextimmarstävling är Kopparbergs Johan Erikssons 76,910 kilometer i Lindesberg 2015.
VM-kvalgränsen nådde Anfält alltså ändå inte till, och det grämde honom något när jag pratade med honom efteråt för en artikel ni kan läsa här. Men han var ändå, med all rätt, väldigt nöjd med SM-silvret.

Sörbybackens och Team Norras Edvin Lindh fick nöja sig med en sjätteplats i världscupen i mountainbikesprint, XCE, i säsongens andra deltävling, i Barcelona, på lördagen efter andraplatsen i Paris förra helgen. Lindh, som bor i Falun men alltså representerar en Örebroklubb tappade viktiga poäng när han kraschade i kvalet och tog sig vidare som näst sista man (topp 16 får poäng där, vinst i kvalet ger 30 poäng att jämföra med 90 poäng för seger i själva utslagstävlingen; så kvalet är viktigt), och fick på grund av det en tuffare seedning hela vägen. Han tog sig vidare som tvåa bakom fransmannen Thibaut Kahlhoven i både åttondelsfinal och kvartsfinal, men i semin fick de båda ge sig mot franske Titouan Perrin-Ganier (som blev trea i finalen sen) och tyske Nils-Obed Riecker (som blev tvåa i finalen, bakom frnaske Lorenzo Serres). Lindh slog sedan Kahlhoven i B-finalen, men fick nöja sig med en andraplats där bakom österrikiske Theo Hauser. Lindh behåller trots den lite tyngre dagen andraplatsen i sammandraget där han passerar tidigare totalledaren Ede-Karoly Molnar, Rumänien, men får se Serres (som vann både kvalet och utslagstävlingen i dag) gå upp i ledningen.
Sex deltävlingar återstår, härnäst väntar tävling i Palangkarya, Indonesien, den 19 maj.

Det blev som väntat Erica Lech och John Lundström som tog hem årets upplaga av Munkastigen trailrun, bakom Silverleden ultra och Bergslagsleden ultra årets största ultratävling i länet. Svaret på frågan hur många herrar Lech hade före sig i mål blev två: Lundström som vann på 3.14.17 och LK Gränslösts Jonatan Palm (som jag inte sett i en resultatlista sedan han var tvåa på Blodomloppet i Örebro 2022) på 3.19.16. Lech sprang på 3.31.31 och vann damklassen med en halvtimme (sånär som på 14 sekunder) före Karlskogas Camilla Bergdahl som vann en tätare strid om andraplatsen med Vretas Ilona Schouten och Kils Sofia Holmgård inom åtta minuter bakom sig. Örebro AIK:s Evelinn Sten femma och därmed tredje bästa länslöpare. På herrsidan tog Åsbros Andreas Borg tredjeplatsen på 3.32.28 medan Tisdagsklubbens Janne Werner och klubblösa Kumlalöparen Oliver Granlund blev fyra och femma. Tisdagsklubbens Kajsa Rosdahl fick spurta i mål deras lag halvminuten före Lech i mål, som segrare i lagklassen med över 52 minuters marginal.

Simon Karlsson svarade för dagens dubbel när han på förmiddagen blev femma i Bålsta stadslopp (tio kilometer landsväg) på 31.44 uppe i Stockholmsförorten (drygt två minuter bakom segrande Samuel Russom) och några timmar senare vann Kumla stadslopp (fem kilometer landsväg) på 16.13, anförandes en Tisdagsklubben-kvintett som lade beslag på de fem första platserna: Philip Sander var tvåa på 17.05 (han hade gjort 33.55 i Bålsta), David Lundström trea på 17.16 (35.18 i Bålsta), Björn Eriksson fyra på 17.19 och Oskar Hansson femma på 17.23. Garphyttans Kevin Henriksson bäste från annan klubb på 17.39.
Siri Englund vann som väntat damklassen på 19.31 (representerandes Eskilstuna friidrott som hon förra året bara tävlade för i OCR, i friidrott sprang hon för Örebro AIK), närmast före Garphyttans 16-åring Ellen Olsson (20.54) och Örebro AIK:s 51-åring Helena von Elern (21.18). Kumlas Elin Strömblad fyra (22.23) på samma sekund som femman Jenny Dollerup, IFK Nora, medan Starts Maria Borg tog hand om sista poängplatsen i långloppscupen på 23.40.
I cupen klättrade Simon Karlsson till tredjeplatsen bakom Per Arvidsson och Andreas Ingberg med sin första vinst för året medan Siri Englund klev in på listan som sjua efter sin första start (Fanny Schulstad leder före Emma Reinhed Liljeqvist).

Med de här loppen som sög deltagare blev det bara 25 över till Örebro parkrun efter förra veckans 112, och av dem var Andiswa Moyo (21.02) och Petra Hanaeus (21.18) snabbast. Moyo först för första gången i sin sjätte start, Hanaeus bästa dam (och den här gången tvåa totalt) för 90:e gången på 114 starter.

I morgon, söndag, avgörs dessutom Varvetmilen, ett tio kilometer långt seedningslopp inför Göteborgsvarvet, på Väster i Örebro, men jag har inte lyckats hitta någon startlista.

Kumlakillen Jonathan Ahlsson, som tävlar för Motala AIF-Serneke-Allebike, är uppe som ny totaltvåa i Sverigecupen i landsvägscykling efter att ha slutat trea i Lyngbyloppet i dag. Ett 20-tal cyklister fanns med i tätklungan in mot upploppet, och Ahlsson spurtade i mål bakom Ringens Johan Lindvall och Hymers Hugo Forssell. I sammandraget är det tog Team IBT-Tripeaks Carl Kagevi som ligger före. Nästa deltävling är Giro Himledalen i Varberg den 19 maj.

Axel Lindh blev precis som i genrepet förra helgen trea när Sverigecupen i mountainbike på lördagen startade med Klippingracet i Säter. Han råkade ut för flera krascher längs vägen och var ett tag helt sist, men krigade sig upp geno mfältet och gick i mål minuten bakom Edvin Elofsson, Allebike, och Viktor Lindqvist, Länna. Ex-örebroaren Matthias Wengelin, som här tävlade på sin nygamla hemmaplan, var ett tag i ensam utbrytning men kraschade och punkterade och blev sjua. Sverigecupen fortsätter med dubbla tävlingar i Borås 11-12 maj.

Med hela svenska eliten på landslagsläger i Stockholm blev startlistorna till Tisarträffen utanför Östansjö, som i dag inleddes med en långdistans och i morgon avslutas med en medeldistans, något urvattnade, men nio damer och 15 herrar kom till start i elitklasserna och Hagabyduon Benita Månsson (knappt två minuter före Köping-Kolsvas Martin Welén) och Love Sintring (nästan 4,5 minuter före KFUM Örebros Jacob Eriksson och Djerfs Rasmus Pettersson som delade andraplatsen) tog segrarna.
Lördagens tävling var den första av nio deltävlingar i Ullmax och ÖLOF:s ungdomsserie, men vad jag förstår räknas inte resultaten eftersom det blev snöspår efter nattens lite överraskande omslag i vädret. Annars hade KFUM Örebros Alva Nilsson och Almbys Måns Dahlberg tagit ledningen i cupens äldsta klass, för 16-åringar.
Dasler slog dubbla svenska rekord: ”Av alla dumma idéer …” (Plus: Hanaeus säkrade långloppscupen trots fjärdeplats och Wedin på pallen på Kullamannen)

november 4th, 2023

I veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden – som finns där poddar finns, bland annat på Spotify och i podcastappen på Iphone – berättade gästen Marie Dasler att hon i dag skulle springa en entimmestävling på löparbana i Helsingborg i dag. Jag skrev om det på bloggen redan i måndags, att det kanske inte är omöjligt att hon skulle satsa på en svensk veteranrekordsdubbel eftersom det skulle tas officiella ”mellantider” på 10 000 meter. Och så blev det. Dasler slog till med en otrolig rekorddubbel i K55-klassen när hon passerade 10 000 meter på 38.34,80 för svenskt rekord med 3,45 sekunders marginal (Karin Schön hade det på 38.38,25) och sedan höll i till en rekordkross på timmeslöpning – med nästan 1,5 kilometers marginal: 14 834 meter (Maibritt Nilsson hade det gamla rekordet på 13 364).
Men självklart var det aldrig, berättade Dasler för bloggen efteråt:
”Av alla dumma idéer, så var väl detta en av dem – testa att gå för två rekord på samma gång”, skriver hon. ”Jag var långt ifrån säker på om jag ens skulle försöka vid start, men kom i en klunga som låg i strax över 3.45-fart, så jag tänkte att jag försöker … Det flöt på okej första fem kilometerna, men sen blev det tufft och jag halkade efter och fick springa själv. Men, det gick till sist i alla fall.” ”Kan ju inte påstå att jag var speciellt kaxig när jag skulle fortsätta efter 10 000 meter.”
Dasler snittade under 3.52 på de första 10 000 meterna, över 4.25 på den resterande delen av timmen. Något som visar att taktiken knappast var optimal för att springa så långt som möjligt över timmen – hon bör ha en bit över 15 kilometer i benen, egentligen. Men det lär ändå dröja många år innan det kommer upp någon annan – än henne själv – som kan utmana det här resultatet.
Det här var Daslers nionde och tionde svenska rekord bara i år (på nio olika distanser) och hon har nu de svenska rekorden på elva distanser: Engelska milen inomhus (i K55), en engelsk mil utomhus (i K55), 2 000 meter inomhus (i K50 och K55), 5 000 meter inomhus (i K50 och K55), fem kilometer landsväg (i K55), 10 000 meter (i K55), tio kilometer landsväg (i K55), en timme (i K55) och maraton (i K55). Saknas för att göra långdistanssamlingen i K55 komplett gör 5 000 meter (Jutta Pedersen har det rekordet på 18.26,14), halvmaraton (Schön har det på 1.23.27) och 3 000 meter inomhus (Schön har det på 10.58,34).

Att Dasler var i Helsingborg och sprang innebar att Petra Hanaeus säkrade totalsegern i långloppscupen, hennes första någonsin. Då spelade det ingen roll att Hanaeus fick nöja sig med en fjärdeplats i Kilsbergsleden i dag., bakom orienteraren Emma Ling (som vann på 1.01.03), Starts Emma Reinhed Liljeqvist (1.01.25) och Örebro AIK:s Hanna Imhagen (1.03.40) som var tio sekunder före Hanaeus. Tävlingen fick, på grund av det myckna regnandet, avgöras över tre varv i femkilometersspåret i Karlslunds i stället för, som normalt, på 14,5-kilometersrundan.
Tisdagsklubbens Simon Karlsson följde upp sitt nästpers på halvmaran i Uppsala förra helgen med seger här, drygt en minut före orienteraren Erik Berzell (50.59 respektive 52.03). Starts påläggskalv Hugo Örn följde upp med en finfin tredjeplats på 54.34.
Rent okulärt ser det ut som om IF Start gjorde en väldigt bra tävling i förhållande till Örebro AIK, i kampen om segern i föreningsklassen, men vi får avvakta Per Börjessons uträkning innan vi drar några slutsatser där.
Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Sennvall Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Sennvall Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
2017: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2018: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.
2019: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.
2020: Inställd på grund av coronapandemin (Liduina van Sitteren och Per Arvidsson samlade flest poäng i deltävlingarna som blev av)
2021: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.
2022: Erica Lech/Per Arvidsson.
2023: Petra Hanaeus/Per Arvidsson.
Flest totalsegerar: Åsa Höög (sex), Per Arvidsson (fem och flest poäng under pandemiåret), Mikaela Kemppi (fem, alla i rad), Erik Anfält (fem), Peter Wiker (fyra), Liduina van Sitteren (tre och flest poäng under pandemiåret).

Örebro parkrun blev förstås lidande av att Kilsbergsleden avgjordes ungefär samtidigt, men 24 tappra kom till start och Frederik Kuper var snabbast för fjärde gången de sex senaste veckorna och Tara Vaittinen för andra gången i rad, på 18.26 respektive 23.52.

Mycket riktigt slog Linus Wedin till med en finfin prestation när Kullamannens kortaste – och mest klassiska – distans avgjordes på lördagen: Den 20 kilometer långa ”dödens zon”. Efter att Garphyttekillen i fjol, 15 år gammal, sprang hem en sjundeplats trots att han inte fick starta i elitstarten utan mitt bland motionärerna kutade han i dag hem en tredjeplats på Kullaberg. bakom Hälles Sebastian Ljungdahl (1.29.35) och IFK Moras Albin Gezeleius (1.33.04). Wedin klarade det mycket krävande varvet på 1.37.00, och var därmed nästan fyra minuter före mycket meriterade traillöparen Petter Restorp (som faktiskt är född och uppvuxen i Nora).
Janne Werner blev 19:e på 2.00.31 medan Carina Gustafsson och David Lundström blev 40:e respektive 44:a på 50-kilometersdistansen (på 6.48.30 respektive 5.20.39). Davids storebror John Lundström klev av halvvägs på 100 kilometer där Örebro AIK:s Ia Erlandsson blev 29:a (på 16.25.59).
Dasler med pangtid i Amsterdam marathon (netto bara 2.19 från Europarekordet), Gustafsson sprint-sexa igen och van Sitteren tog sitt 15:e DM-guld

oktober 15th, 2023

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Petra Hanaeus, 50-åringen som leder långloppscupen (i huvudklassen) och som redan sprungit 48 löpartävlingar i år, gästar. Podden finns där poddar finns, till exempel på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Örebroaren Marie Dasler, 55, stod för en av årets vassaste prestationer av en svensk veteranlöpare när hon i dag sprang in på 2.57.01 i Amsterdam marathon. Inte bara för att det var svenskt veteranrekord i D55-klassen med över sex minuter (Karin Schön hade det gamla på 3.03.04 från Göteborg 2017), personligt rekord med drygt en minut (Daslers enda tidigare mara under tre timmar var 2.58.04 i London 2021, där hon blev femma i D50-klassen i veteran-VM), bara 4.40 från Europarekordet i D55-klassen och gav segern i D55-klassen i tävlingen med över 12,5 minuter. Utan också för att hon egentligen sprang ännu mycket snabbare. Trängseln i starten gjorde att Dasler tappade två minuter och 21 sekunder innan hon passerat startlinjen – så de 42 195 meterna från start till mål gick egentligen på 2.54.40 – bara 2.19 från Europarekordet i åldersklassen.
Daslers jämna och fina femkilometerstider: 21.08–20.54–20.41–20.39–20.50–20.30–20.22–20.31 (och så 9.05 därifrån och in, och 2.21 från startskottet till startlinjen, då). Negativ splitt, dessutom: Första halvan gick på 1.27.58, andra på 1.26.42.
Dasler har nu svenska veteranrekorden på engelska milen (inne och ute), 2 000 meter inne (D50 och D55), 5 000 meter inne (D50 och D55), fem kilometer väg, tio kilometer väg och maraton.
Ytterligare sex länslöpare sprang i Örebro (som jag hittat). Av dem gjorde Micael Waldenborg (3.01.37 brutto/2.59.01 netto), Johnny Sellvén (3.05.11/3.01.27) och Fredrik Hartman (3.06.12/3.03.41) snabbast.

Det blev ingen tredje pallplats på tre dagar för Jonatan Gustafsson när Euromeeting i Skottland avslutades på söndagen. Efter förstaplatsen i sprintstafetten och tredjeplatsen i knockoutsprinten fick han nöja sig med en sjätteplats när den individuella sprinten avgjordes på söndagen (för övrigt exakt samma placering som på EM förra veckan – och därmed har Gustafsson nu sex topp sex-placeringar på tolv dagar i internationella tävlingar, varav fyra pallplatser). Örebroaren var bäste svensk , 24 sekunder bakom segrande belgaren Yannick Michiels och nio sekunder bakom fransmannen Loïc Capbern på tredjeplatsen. Det här var Gustafssons sista tävling för säsongen.
Oskar Andrén, som varit sjuk i veckan och hade en tung fredag i stafetten och åkte ut i kvalet i knockoutsprinten i går, stod över dagens tävling.

Örebro AIK:s Liduina van Sitteren vann Täljemilen – både totalt och därmed också DM-klassen – på 36.10 (bara sju sekunder från säsongsbästa och 55 sekunder från perset). I själva tävlingen var segermarginalen elva sekunder till Fredrikshofs Sara Trané, och i DM var den drygt 1,5 minuter till Västerås Edith Blomqvist. .Det här var van Sitterens 15:e DM-guld, om jag räknar rätt, men det första just på tio kilometer landsväg (där första DM-tävlingen avgjordes i fjol, och då vann Erica Lech med van Sitteren som trea). Starts Maria Nagle blev DM-fyra på 42.18 och tog därmed veteran-DM-guld i K45 med över sju minuters marginal.
På herrsidan tog Tisdagsklubbens Simon Karlsson DM-silver på 32.16, personligt rekord med nästan en halvminut (och därmed har Karlsson nu persat på maran, halvmaran, tio kilometer och fem kilometer inom loppet av tre veckor, snacka om att vara i sitt livs form). Han var 1.19 bakom segrande Viktor Zackrisson (Enhörna), och mellan sig hade de ett par löpare som inte tillhörde distriktet. Karlssons klubbkompis David Lundström blev fyra i DM, 41 sekunder från medalj (på nya perset 33.42), Örebro AIK:s Erik Jansson sjua på 34.43 och Tisdagsklubbbens Hannes Andersson nia på 34.58.
I M35 tog Tisdagsklubbens Joel Redeskog (38.40) och Janne Werner (39.14) silver och brons och i H55 fixade Starts Roger Sköldkvist (42.25) och Lars Lanneborn (43.59) samma valörer.
Liduina van Sitterens DM-guld: 5 000 meter (2019, 2023), 10 000 meter (2019, 2022, 2023), tio kilometer landsväg (2023), halvmaraton (2018, 2019), maraton (2018, 2019, 2020), korta terräng-DM (2016, 2019), långa terräng-DM (2017, 2019).
Fyra länslöpare till orienterings-EM (mästerskapsdebut för Andrén!), väntade segrar i Spartacusstafetten, nya lopp i Svartå och tävlingsdatum för 2024

september 6th, 2023

Det blev tre väntade segrar i Spartacusstafetten i Karlsundsspårets trekilometersrunda kväll. Mest spännande blev det i damklassen, där Starts andralag skickade ut ankaret Maria Nagle i fyrasekundersledning före Marie Dasler i klubbens förstalag, men Dasler var två minuter snabbare över den nio kilometer långa avslutningssträckan (förstasträckan är sex kilometer, andrasträckan är tre) och säkrade därmed segern åt Start med 1.56 (Nagle höll, med 16 sekunders marginal, undan för Tisdagsklubbens Ida Hylander, mer känd som orienterare för Nyköpings OK men sedan några år tillbaka boendes i Örebro; enligt Svenska friidrottsförbundet tillhör hon i friidrott dock fortfarande SLK Oxelösund). Emma Reinhed Liljeqvist och Julia Vestman sprang de två första sträckorna i segerlaget. På herrsidan ledde Tisdagsklubbens lag med Simon Karlsson, David Lundström och John Lundström från start till mål i herrklassen, även om Örebro AIK:s Jonas Nilsson hämtade in lite mer än en halvminut på sistasträckan och bara var 37 sekunder bakom i mål (Starts lag med Mattias Nätterlund som ankare var lika väntat trea). Bröderna Lundström kan därmed titulera sig som årets stafettkungar i länet, eftersom de också var med i Tisdagsklubbens segerlag i Stripa (då tillsammans med Anton Öhman).
I mixedklassen vann lika väntat IF Starts och Örebro AIK:s kombinationslag med Daniel Johansson, Siri Englund och Fredrik Härdfeldt i laget (de var fjärde snabbaste lag totalt sett, bara slagna av de tre topplagen i herrklassen men före de tio andra där). Av de rena föreningslagen, som kune samla poäng i långloppscupen, var dock Tisdagsklubbens gäng med Fanny Öhman, Janne Werner och Hannes Andersson snabbast (knappt fem minuter bakom kombolaget) medan Starts tog tredjeplatsen.
Tävlingen ingick i långloppscupen, men bara i föreningstävlingen. På lördag avgörs nästa individuella deltävling i cupen, klassiska halvmaran Norasjön runt. Efteranmälan är öppen till på fredag, men redan finns namn som Erica Lech, Per Arvidsson, Simon Karlsson, Jonas Nilsson, Andreas Ingberg, Mattias Nätterlund, Tim Sundström, Marie Dasler, Petra Hanaeus och Kristalina Smårs i startlistan.

Efter helgens uttagningstävlingar i Avesta presenterades den svenska EM-truppen i orientering i dag. Att Jonatan Gustafsson och Martin Regborn skulle få varsin plats var mer eller mindre givet, men dessutom tar Tisarenduon Josefin Tjernlund och Oskar Andrén plats. Andrén, som är den ende av de fyra som gör mästerskapsdebut, är dock bara uttagen till den individuella sprinten – alla andra herrar i truppen är uttagna till både individuell sprint och knockoutsprint (det beror på att Emil Svensk har en friplats i den individuella sprinten som gör att Sverige får ställa upp med nio deltagare där).
Utöver de fyra länslöparna är Andrea Svensson reserv på plats, och får ta över platsen i knockout om någon av de åtta löparna (bakom Tove Alexandersson som har en individuell friplats) faller ifrån, och på herrsidan är Anton Johansson och Jerker Lysell reserver på hemmaplan (Anton är förstareserv på knockoutsprinten, till och med före Andrén som är reserv på plats, medan Lysell är andra- eller tredjereserv på båda distanserna).
EM avgörs i Italien, med individuell sprint i Verona den 4 oktober, sprintstafett i Soave den 6 oktober och knockoutsprint i Vicenza den 8 oktober.

Epic trail, Örebroföreningen som startat fyra lopp i stan de senaste åren, har nu släppt datumen för tre av nästa års tävlingar. Andra upplagan av Sörbyskogen svartare (där man ska springa ett trekilometersvarv varje halvtimme i sex timmar, där först i mål på sista varvet vinner) avgörs den 27 januari, tredje upplagan av Sommarro snabbare (ett frontyard-aktigt lopp där man ska springa en 2,6-kilometersslinga en minut snabbare för varje varv, så länge man kan) går av stapeln den 11 maj pch Midsommarjoggen (ett helt vanligt sjukilometerslopp) löps den 19 juni. Om och i sådana fall när Rynningeviken längre (en sextimmarstävling på varvbana) kommer att äga rum verkar däremot inte vara beslutat ännu.

Nu är det för övrigt klart att det inte blir någon sjunde upplaga av mountainbiketävlingen Svartåtrampet i år. Orsaken är att arrangörerna Svartå IF firar 90 år i år och därför i stället valt att arrangera en jubileumsdag med både löp- och cykeltävling (på annan sträcka) nästa lördag, den 16 september (samma dag som Bergslagleden ultra och Granbergsdalsterrängen). Löpning kommer bestå av ett förkortat backyard ultra-evenemang (över sedvanlig 6,7-kilometersslinga, men över max sex varv och 40,2 kilometer där först i mål på sista varvet vinner) och cyklingen av ett 90-minuterslopp där det gäller att avverka så många varv på Svartås kuperade elljusspår som möjligt under de 1,5 timmarna.
Lindh gästar podden och berättar om sorgen, Dasler slog banrekordet runt Söderhavet och Tjernlund tog totalsegern i Hälsingland

juni 7th, 2023

Tidigt i morgon bitti släpps veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, och jag kan varna för att det är svårt att hålla tårarna borta när mountainbikecyklisten och örebroaren Axel Lindh berättar om sorgen efter sin bror Vilgot, som avled i oktober i fjol, bara 22 år gammal. Mycket av podden handlar om detta, om de idrottande bröderna, om uppväxten tillsammans och om saknaden, men också om att det syndrom som ledde till det plötsliga hjärtstopp som Vilgot drabbades av kan vara ärftligt, vilket gjort att Axel fått genomgå en lång utredning för att kunna fortsätta idrotta. Men vi pratar också om glädjen till idrotten, den fina karriären och målen framåt. Redan i helgen deltar Axel till exempel i världscupen i mountainbike i Falun. Podden finns där poddar finns, som på Spotify.

I dag avgjordes årets upplaga, den fjärde totalt, av Söderhavet runt, en av länets minsta och mysigaste löpartävlingar som går på det 2,7 kilometer långa promenadstråket (mest stig/ridväg) runt den lilla sjön Söderhavet vid Kvarntorp. I fjol låg tävlingen samma dag som Örebro AIK:s öppna klubbmästerskap över tio kilometer landsväg (som är en del av långloppscupen), vilket gjorde att alla snabblöpare var upptagna och att bloggaren själv kunde knipa segern på 10.30. I år sprang undertecknad 20 sekunder snabbare, men fick ändå ge sig med över minuten mot övermäktigt motstånd i form av Tisdagsklubbens David Lundström som gjorde finfina tiden 9.02 (den näst snabbaste i loppets historia, bara toppad av Michael Weldais 8.50 2021. Janne Werner blev tvåa på 9.50 och jag trea på 10.10.
På damsidan bättrade Marie Dasler (som var snabbast D55:a i Stockholm marathon i lördags) sitt eget banrekord från 11.06 till 11.00 medan Alva Galmén var tvåa på 11.42 och Malin Sjödin trea på 12.26. Lundström startade för övrigt också i Stockholm, men bröt efter att ha passerat 15 kilometer på 56.29 vilket gav en estimerad sluttid på 2.39.

På lördag är det sprint-DM i orientering, och efteranmälningstiden går ut nu vid midnatt. Men redan i går, på nationaldagen, avgjordes Värmlands sprint-DM, och där tog Djerfs Rasmus Pettersson (som för övrigt är anmäld på lördag också, men då inte får tävla om medaljer) och förra Djerf- och Tisaren-löparen Linda Take hand om gulden i huvudklasserna. Båda med stora marginaler, för att vara sprint: Pettersson vann 95 sekunder före Tyrs Erik Högkvist (som varit snabbast i Örebro parkrun ett par gånger) och Take med 125 sekunder före Västvärmlands Elin Eriksson och Djerfs Elin Lindblad som delade silvret. Det avgjordes också en sprintstafett utan DM-status (till skillnad från den i Örebro län på lördag, som har just DM-status), där Pettersson och Robin Persson hade tagit silver om det gällt som DM.

Efter placeringsraden 6–1–1 (och det var två överlägsna segrar) så hade Tisarens Josefin Tjernlund – som förra helgen tog SM-silver i sprint och SM-guld i sprintstafett – en ledning på över nio minuter inför jaktstarten som avslutade fyradagarstävlingen Ösaträffen i Hälsingland i går. Och även om hon fick ge sig med 23 sekunder mot Malungs Johanna Börjesson Eriksson i ren löptid på tisdagen så drygdae hon ut till seger med 15 minuter i totalen, där Järlas Elin Hemmyr Skantze var tvåa medan Tisaren-klubbkompisarna Lovisa Persson och Anna Hallmén slutade fyra och åtta (efter att ha sprungit upp sig varsin placering sista dagen). Persson hade sannolikt tagit andraplatsen i sammandraget om det inte vore för en sexminutersbom i måndagens medeldistans, där hon från femte kontrollen gick först till nionde och sedan till åttonde innan hon insåg att hon missat sexan och sjuan och vände tillbaka.
På herrsidan var örebroaren Quentin Rauturier (Tjernlunds sambo, som tävlar för Stockholmsklubben OK Ravinen) trea i totalen, drygt fyra minuter bakom segrande Daniel Roos, Attunda, medan Tisarens Johan Aronsson var fyra.
Tisaren tog historiskt SM-guld, hårt jobb av Fahlin i London och storsegrar i Porla Brunnsloppet

maj 28th, 2023

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Noha Olsson som gäst. Vi pratar om både löpning, livet och döden. Går att avlyssna på många ställen där poddar finns, bland annat på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Tisaren motsvarade de högt ställda förväntningarna och tog SM-guld i sprintstafett i Lund. Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisaren firar 40 år i år, och det här var klubbens allra första guld i en SM-stafett (ja, klubben har aldrig vunnit Jukola eller Tiomila heller) – men faktum är att laguppställningen var så bra att de var just favoriter.
Förstaårssenioren Valter Pettersson, yngst i laget, släppte förvisso 28 sekunder på täten på förstasträckan, och Ellinor Tjernlund 24 till på andra (båda välxade som sexa) – men Oskar Andrén, som var femma på individuella sprint-SM i går och jagar en plats i svenska EM-laget i höst – sprang ikapp allt det där och skickade ut Josefin Tjernlund tillsammans med OK Kåres Vilma von Krusenstierna på sistasträckan (tredjeplacerade IFK Göteborg var 44 sekunder bakom). von Krusenstierna vann ju lördagens SM-tävling en sekund före Tjernlund, men nu fick Tisaren-löparen gruvlig revansch, sprang ifrån och hade 18 sekunder till godo när hon korsade mållinjen. Tjernlund och von Krusenstierna var tillsammans halvvägs in på den där sistasträckan, men ett eget vägval av Tjernlund på en långsträcka efter varvningen avgjorde.
– Jag hade bestämt mig för mitt vägval innan och när jag då fick lucka var det bara att öka farten och förvalta. Jag är supernöjd, säger Tjernlund till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Alla fyra i laget hade tidigare tagit SM-medaljer, men ingen guld.
Inom loppet av fyra dagar har Josefin Tjernlund nu vunnit Blodomloppet i Örebro, SM-silver i sprint och SM-guld i sprintstafett. Tisarens andralag blev näst bästa länslag med en 25:e-plats medan Djerf blev 31:a och KFUM Örebro diskade på andrasträckan.

Emilia Fahlin fick göra lön för mödan när hon som ensam hjälpryttare kvar lotsade fram lagkompisen Clara Copponi i en stor klungspurt mitt i centrala London, när världstouretapploppet Ride-London classique avslutades i dag. Det räckte i slutändan till en femteplats, vilket väl var ungefär vad ett litet lag som FDJ-Suez kunde hoppas på i en så stor och intensiv klungspurt mot lag med fler cyklister (och större stjärnor). Charlotte Kool (Nederländerna/Team DSM) vann och säkrade därmed totalsegern i touren, näst före Chloe Dygert (USA/Canyon SRAM racing) både i dag och totalt. För FDJ-Suez var Eugénie Duval bäst i sammandraget med en 15:e-plats.
Det är osäkert när Fahlin tävlar igen, hon har vad jag förstår inga tävlingar hundra procent spikade förrän SM i Uppsala på midsommardagen, men dit är det ju en månad.

Mitt egna lilla Porla Brunnsloppet hade, av någon konstig anledning, ett kanonstartfält i år (litet men naggande gott). Milans orienterare och traillöpare Therese Korkeakoski vann för andra året i rad och var ännu överlägsnare än väntade herrsegraren Mattias Nätterlund (IF Start) – hon vann med 6,5 minuter, han med drygt fem. Men där bakom var det desto jämnare, backyard- och sexdagarslöparen Filip Andersson från Degerfors blev tvåa för andra året i rad och skrällde när han slog 21-årige ungdomsfinnkampslöparen och flerfaldige USM-medaljören (och veckans poddgäst) Noha Olsson med 20 sekunder, och på damsidan tog Therese lillasyster Jessica Korkeakoski andraplatsen nio sekunder före degerforsaren Leonora Johnson (som sprungit för landslaget i lag-VM i backyard ultra). Helt utanför pallen hamnade bland annat Tisdagsklubbens Janne Werner, som hade vunnit två år i rad (och varit topp två i alla tidigare upplagor av tävlingen) och Thomas Bengtsson (tre gånger svensk mästare i enduro).

Något resultat från Hjälmargården backyard ultra har jag däremot inte. De brukar vara rätt dåliga på att leverera sådana, för att vara ärlig. Men jag har i sociala medier kunnat läsa mig till att örebroaren och ultrakonnässören Matthias Köhler tog andraplatsen på 16 varv/timmar, så någon bör ha gjort 17.
Utöver Rosdahl och Leonardsson – här är fyra andra löpare som bytte klubb vid tävlingsårsskiftet

december 5th, 2022

När jag skrev om Linus Rosdahl (se artikeln här!) och Gustaf Leonardssons framfart i Maratón Valencia i går, och deras klubbyte från Akele till Hässelby respktive från Örebro AIK till Hälle IF, insåg jag att jag glömt att kolla listan över vilka fler löpare som bytte klubbadress vid friidrottens tävlingsårsskifte den 15 november, trots att det nu är tre veckor sedan.
Så här kommer en snabb genomgång:
** Jonas Andersson, 23, som vann Varvetmilen på 33.11 i våras och några veckor senare blev trea i Startmilen bakom Jonatan Gustafsson och Martin Regborn (på 31.56, sju sekunder före Per Arvidsson), har enligt folkbokföringen flyttat till Hallsberg (jag vet inte hur länge han bott där) och byter nu klubb från Kils OK till KFUM Örebro, där han blir klubbkompis med bland andra Gustafsson och Regborn. Återstår att se om han också byter klubb i orienteringen (som väl är hans huvuddiscuplin), där ser jag honom inte på någon lista över övergångar (där är i stället det stora namnet att notera mountainbikeorienteringsstjärnan Viktor Larsson, som vänder hem till Hagaby efter några år i Ärla) – men bor man i Hallsberg borde det ju vara naturligt att springa för Tisaren. Båda miltiderna i våras var för övrigt pers, enda andra löpartävlingen han gjorde under året var ett 3 000-metershinderlopp utom tävlan i lag-SM-kvalet i Huddinge (där han blev tvåa på 9.53,25).
** Oskar Hansson, 25, som här i bloggen kanske mest är känd för de 16 gångerna han varit snabbast i Örebro parkrun, går efter fyra säsonger i KFUM Örebro vidare till Tisdagsklubben (moderklubben är Brohyttan som han tävlade för fram till 2018). Hanssons vassaste pers är nog 16.33,42 på 5 000 meter, i år har han som bäst gjort 16.50 där, 34.54 på landsvägsmilen och 1.20.49 på halvmaran. Han var också tvåa i Tarstaborgsrundan och tog brons på korta terräng-DM i Östansjö.
** David Klasson, 33, från Åmmeberg, som fram tills för några år sedan mest var känd som cyklist (i varje fall i min bok), byter LK Gränslöst mot Åsbro Goif. I sin mig veterligt enda tävlingsstart för året tog han brons i långa terräng-DM i Vretstorp (bakom Filip Dahlgren och Anton Öhman). I fjol tog han silver på korta terräng-DM och sprang Åstadsloppet på 1.15.33.
** Och Mathias Viktorsson, 40, följer med Klasson – från Gränslöst till Åsbro, alltså. Viktorsson gick för första gången under tre timmar på maran i Stockholm i somras (2.59.13), och var i fjol fyra på långa terräng-DM.
** Enda andra övergången att notera som skett sedan i somras är Porla Brunnsloppet-vinnaren Janne Werner, som bytte Almby mot Tisdagsklubben som en karensövergång i början av juni.
Vem är snabbast på fem kilometer löpning – Vasaloppstvåan eller VM-cyklisten? Här är svaret (plus allt annat från lördagen)

november 26th, 2022

Vem är snabbast på fem kilometer landsväg av en Vasaloppstvåa och en mountainbikecyklist med VM-meriter, kanske du frågade dig när du vaknade i morse. Klockan hade inte ens slagit tio när du fick svaret, om du var på plats nere vid Naturens hus: Mountainbikecyklisten är snabbare, åtminstone om han är mitt i karriären medan långloppsskidåkaren lagt av sedan några år. Nåväl, det var finfrämmat på Örebro parkrun och Axel Lindh, mountainbikecyklisten som hade en sådan lysande start på årets säsong (och avslutade med långlopps-VM i Danmark) persade med nästan en minut när han gick in på 17.57 medan Bob Impola, Vasaloppstvåa 2018, sprang på 19.47 i sin allra första parkrunstart. Snabbast av alla var dock, för 51:a respektive 15:e gångerna, Petra Hanaeus (20.32) respektive Oskar Hansson (17.29).

Nästan lika fint uppställ hade tredje upplagan av Porla Brunnsloppet, som jag var med och arrangerade i dag. Lisa Ring drog förvisso en DNS och lämnade fältet öppet åt Milan-orienteraren Therese Korkeakoski att i överlägsen stil ta säsongens tredje trailseger (efter Granbergsdalsterrängen och Markanatten). Men det blev ändå en finfin fajt på herrsidan mellan regerande mästaren Janne Werner, starka traillöparen Ola Backlund och sexdagarsmästaren Filip Andersson (vinnare av Viadal sexdagars i år – och 2022 både bäst i Sverige, bäst under 35 år i världen och 15:e på totala världsrankningen). Backlund och Werner var helt jämna (det var individuell start) halvvägs, med Andersson något bakom, men den andra halvan av den rejält krävande (men nästan helt platta) banan passade Backlund sämre, och Werner sprang ikapp de två minuterna han startat bakom. Som tur var slog han inte av på takten, för några minuter framför dem gick Andersson som tåget och plockade sekund för sekund – och i mål skiljde bara 47 sekunder till Werners fördel (58.07 på Werner, 58.54 på Andersson, 60.36 på Backlund och 63.10 på Korkeakoski som var fyra totalt). Backyard-VM-löparen Leonora Johnson (73.25) och Ida Enger (86.10) var tvåa och trea på damsidan.
En kollega från tidningen var på plats. Det känns ju lite pinsamt – man vill inte bli anklagad för jäv eller liknande – men jag var faktiskt inte alls inblandad i att tipsa om att loppet skulle gå av stapeln och blev överraskad när Alexander dök upp på vår lilla tillställning. Reportaget lär komma i morgon eller på måndag.

Resultaten från långloppspremiären i Edsåsdalen har inte publicerats, mer än topp fem (utan tider och distans), så hur det gick för Elin Törnqvist och om det dök upp några andra länsåkare har jag ingen koll på (ingen var topp fem, i varje fall).

I Tybblelundshallen avgjordes Sveriges största inomhus-endagarstävling i friidrott, Triumfglasspelen, det blev en första- och en andraplats för länslöparna i 17-årsklassens lopp över 1 000 meter genom KFUM Örebros Albin Wallgren (3.11,88) och Östansjös Ester Skoglund (3.33,53). Kanske var starkaste prestationen ändå KFUM-talangen Sixten Axmons seger på 600 meter i P13-klassen, på 1.48.19 (pers och seger md 1,6 sekunder före klubbkompisen och namnen Sixten Didriksson). Och ja, för den som undrar blev det världsrekord (eller, de facto, två) i tresteg i M75-klassen när Olle Borg, KFUM Arvika, klämde till med 9,72 i sitt tredje hopp och sedan bättrade till 9,74 i sista omgången.

I morgon, söndag, startar som bekant Ullmax vinterserie, också känd som Nattcupen (men den här deltävlingen och en till går i dagsljus), och det blir fint uppställ med namn som Martin Regborn, Filip Dahlgren, Lovisa Persson, Erik Berzell och Emma Ling på startlinjen. Plus att det förstås går att anmäla sig på plats, vid Digerberget.
Hansson och Törnqvist säkrade andraplatser i rullskidcup – och Werner sprang 62,2 kilometer på sex timmar

oktober 11th, 2022

I söndags avslutades ju Moto tour med sista etappen, och Olivia Hansson som slutsegrare. Men sista etappen körde Karlslunds långloppsstjärna inte – och det berodde på att hon i stället tävlade i Västergötland på lördagen. 157XCC open var namnet på 157XCC:s cupavslutning utanför Ulricehamn, där Karolina Hedenström och Emil Persson, som båda tävlar för långloppsteamet Lager 157, vann. Hedenström spurtslog lagkompisen Linnea Johansson, och båda noterades för 2.07.43 över 45 kilometer. Hansson hamnade lite i ett ingenmansland som femma, elva minuter bakom toppduon och fem från pallen. Garphyttans Elin Törnqvist, som i år är ny i Lager 157:s ungdomslag, vann juniorklassen på 2.20.51, nio sekunder före lagkompisen Anja Stolpe och bara 1,5 minuter bakom Hansson (därmed blev Törnqvist sexa i seniorklassen). Linnea Johansson, som alltså var tvåa i tävlingen, vann totalen – med Hansson på en finfin andraplats efter fem tävlingar (hon hade placeringsraden DNF–2–4–2–5). Törnqvist blev tia i totalen och tvåa i juniorklassen efter att ha varit snabbast junior i de två tävlingar hon ställde upp i. Nu är det dags att börja ladda om för snösäsongen.

I lördags avgjordes också den första upplagan av löpartävlingen Kristinehamns 6-timmars, på en knappt två kilometer lång rundbana som bestod av omväxlande löparbana, asfalt och grus. Bara ett par mil från länsgränsen lockade den tävlingen ett gäng länslöpare, och allra bäst lyckades Tisdagsklubbens Janne Werner som blev fyra i herrklassen på 62 254 meter (distriktsrekordet är hissnande 84,39 kilometer). Det var mindre än fem kilometer från segern i herrklassen och 2,5 från pallen, och elva före karlskogingen Matthias Köhler som tog åttondeplatsen. På damsidan var Karlskogas Regina Johnson tillbaka i löparskorna efter sexdagarsloppet i Viadal och tog en sjätteplats på 51 117 meter. Örebroaren Maria Granath, berber IS, var hack i häl med en niondepats på 50 604 meter. Vann både damklassen och totalt gjorde Ystads Matilda Gend på finfina 75 810 (vilket gör henne till sjätte bäst i Sverige genom tiderna).
Reflektioner från Tiomila (inklusive en träff med Filip Danielsson) – och så gick Grisrundan

maj 8th, 2022

Jag tillbringade ganska exakt ett dygn uppe i Ånnaboda för bevakningen av Tiomila, och det blev rätt många intryck. Några noteringar:
** Det är förstås en skandal att damerna alltjämt, 2022, springer fem dagsträckor medan herrarna får springa tio med natt och gryning (ja, jag vet att det är fritt fram med damer i herrstafetten, men så länge den officiella damklassen körs på lördagseftermiddagen kommer just den detaljen bara bli kuriosa). Jag har hört alla argument om att det inte finns lika många kvinnliga orienterare som manliga och att det skulle vara omöjligt för många klubbar att få ihop tiomannalag – men vad vet man innan man provat? Och varför vore det fel med fler kombinationslag och klubböverskridande samarbeten? Att det går om vilja finns är jag helt övertygad om.
** Att se de drygt 300 löparna i herrstafetten dundra uppför Främjandebacken med pannlamporna tända direkt efter startskottet på lördagskvällen är en av de häftigaste idrottsupplevelserna jag varit med om på svensk mark. Inte riktigt i paritet med en Vasaloppsstart eller en natt i ett Novemberkåsaträsk (när Joakim Ljunggren dundrar förbi de hundratals eldarna), men snudd på.
** Till slut fick jag mig ett snack med fransmannen Quentin Rauturier, som jag skrivit om många gånger på bloggen, och det visade sig att han trots knappt två år i Sverige pratade snudd på flytande svenska. Väldigt imponerande. Han blev bäste länslöpare i Tiomila med en andraplats, som förstasträckeslöpare i OK Ravinen vars ankare Gustav Bergman hämtade in mer än två av det treminutersförsprång som OK Linnés Albin Ridefelt hade med sig ut på sistasträckan. Av personer som bor i Örebro men tävlar för klubbar utanför distriktet visade också Jerker Lysell (som vann förstasträckan för Rehns BK), Anton Johansson (som sprang stabilt på topp 15 på långa natten för Orion, som till slut blev 22:a) och Jonas Andersson (som hade 18:e bästa tid på långa natten och sprang upp Kils OK från 33:e till 27:e plats där; de blev till slut 39:a).
** Bästa länslag blev trots allt Tisarens damer, men chanserna till en topplacering försvann redan på förstasträckan, där Lilian Forsgren tappade över 5,5 minuter på täten. Hon orienterade stensäkert, enligt egen utsago, men hade inte mer i kroppen för dagen, efter förkylningar. Supersurt för laget, så klart. En 23:e-plats är långt ifrån potentialen. Lovisa Persson fick ingen lätt uppgift när hon skickades ut som 47:a på andrasträckan, och på den tredje, långa och raka sträckan – damernas motsvarighet till herrarnas långa natten – var det hopplöst för Josefin Tjernlund eftersom det där nästan enbart handlar om att hamna i en bra klunga, och hon gick ut som 59:a. Trots det plockade hon 23 placeringar, och Ellinor Tjernlund, som hade tionde bästa löptiden på fjärdesträckan, tog sex till innan Andrea Svensson löpte upp laget från 30:e till 23:e på sista.
** Tisarens herrlag blev, när Hagaby som arrangör inte kunde ställa upp, förstås enkelt bästa länslag. De satsade framtungt, med tre starkaste namnen på tre första sträckorna. Oskar Andrén hängde med i samma klunga som Jonatan Gustafsson (som sprang KFUM Örebros förstasträcka) på förstasträckan, rutinerade Daniel Attås förde upp laget till niondeplatsen med sjunde bästa tid på andrasträckan och junioren Valter Pettersson låg sjua (i klungan som kämpade om tredjeplatsen) vid en mellantid på tredjesträckan (han växlade till slut som 15:e man). Till slut blev det en 33:e-plats, efter en rätt odramatisk avslutning med stora luckor uppåt och nedåt.
** Tisarens andralag blev med marginal näst bästa länslag från länet, med en 65:e-plats före KFUM Örebro på 97:e, Djerf på 132:a (bästa Värmlandslag!) och KFUM:s andralag på 161:a. På herrsidan var KFUM, anförda av Gustafsson, 67:a, Tisarens andralag 126:a, Djerf 162:a, KFUM:s andralag (där Per Sjögren såg ut att ha en rätt tuff förstasträcka) 166:a, och Milans och Lindebygdens gemensamma lag 186:a.
** Ungdomstävlingen missade jag, men där gjorde Djerf sitt bästa resultat någonsin och knep en 48:e-plats och blev bästa länslag, en kvart från segern (så tajt var det). 15-årige Edvard Pelander hade 30:e bästa sträcktid på förstasträckan, och ställde sedan klockan på fem och gick upp och sprang sjättesträckan, den efter långa natten, i Djerfs herrlag. KFUM Örebro ungdomar blev 54:a, Lindebygdes kombinationslag med Emmaboda 63:a, Almbys andralag 66:a, Tisaren 116:e, Milan 129:a, Garphyttan 133:a, Djerfs andralag (i kombination med IK Viking) 166:a, Almbys förstalag 167:a, Tisarens andralag 168:a (det skiljde 42 sekunder mellan de tre lagen), KFUM:s andralag 185:a och Tisarens tredjelag 195:a.
** Jag sprang också på Filip Danielsson, som var kamerman åt tv-produktionen på Tiomila, uppe i Ånnaboda. Vi snackade lite om hans nya helhjärtade satsning på långlopp i moderklubben Wedevågs IF, som vi alltså skrivit om på na.se men som jag inte riktigt hunnit beröra på bloggen. Hans plan är att köra alla de stora nationella långloppen (inklusive Vasaloppet) krydda med Birkebeinerrennet och möjligen ytterligare någon nordisk deltävling i långloppsvärldscupen ski classics.

I dag avgjordes första upplagan av Grisrundan efter pandemin. Det är ett rålerigt traillopp som har start och mål i Motorp/Tripphult mellan Östansjö och Hallsberg, och arrangeras av polisen i Sydnärke. Många av löparna som sprang korta terräng-DM just i Östansjö i går dubblerade, och Siri Englund vann stort för andra dagen i rad. Den här gången var distansen runt en mil (med en hel del höjdmeter och mycket ”löpning” i bäckar och diken), och segermarginalen tio minuter (sånär som på fyra sekunder) till värmländska 15-åringen Juni Rudström på andraplatsen (och ytterligare nästan 6,5 minuter till tredjeplacerade Enköpingslöparen Emma Ytterbom). Tiderna 48.42, 58.38 respektive 1.05.01.
På herrsidan kom gårdagssegraren Anton Öhman inte till start, så då passade gårdagstvåan Linus Wedin, 15-åringen som imponerar så stort, på att ta en segern. Därtill med nästan fyra minuters marginal till jämngamle värmlänningen Hugo Ekström. Gårdagssjuan Janne Werner var trea, ytterligare ett par minuter bakom (utöver dem var det bara en Joakim Jansson, av herrar, som klämde sig in framför Englund). Tiderna på topp tre var 42.21, 46.06 respektive 48.00.