Efter en vecka på fjällsemester är jag tillbaka i bloggandet, och här är i kortformat vad som hänt under den:
** Jerker Lysell avslutade skidalpinism-säsongen med dubbla världscuptävlingar i schweiziska Villar-sur-Ollon, där han slutade på 30:e plats i onsdagens vertikaltävling, drygt fyra minuter bakom segrande hemmahoppet Rémi Bonnet (som dominerat sporten de senaste åren) och på 34:e plats i torsdagens individuella lopp (den klassiska distansen), dryg 15 minuter bakom Bonnet.
** Marie Dasler tog tre guld (två individuella och ett i lag) och två brons, slog två svenska veteranrekord och två nordiska veteranrekord (kuriöst nog inte på samma distanser!) när inomhus-EM i friidrott för veteraner avgjordes i polska Torun. Hon inledde med 10.52,81 på 3 000 meter vilket gav guld och nordiskt rekord, men inte svenskt (eftersom vi i Sverige godtar rekord från mixedlopp – alltså med herrar i startfältet – vilket inte görs i Norden, och i Vinterspelen i Tybblelundshallen i november sprang Dasler på 10.49,87). Hon fortsatte med dubbla guld (individuellt och i lag), svenskt och nordiskt rekord på fem kilometer väg (18.44) och avslutade med brons på både 800 (personliga rekordet 2.35,93) och 1 500 meter (svenska rekordet 5.11,66).
** I går, fredag, startade den svenska orienteringssäsongen på allvar med premiären i elitserien (swedish league) i form av en sprint i Stockholm. Martin Regborn är ju alltjämt tidigt i rehaben efter sin svåra ryggmärgssjukdom och Jonatan Gustafsson stämplade bort sig, och i deras frånvaro blev Tisaren-trion Oskar Andrén (14:e) och Valter Pettersson (22:a) och Josefin Tjernlund (37:a) bästa löpare från länsklubb. Andrén var 67 sekunder bakom skrällsegrande Gustav Runefors, IFK Göteborg, och 27 sekunder från topp sex, Tjernlund (som flyttat hem från Frankrike) var 2.21 bakom segrande Sanna Fast, även hon IFK Göteborg, minuten från topp 15. På juniorsidan blev Tisarens nyförvärv Elvira Karmstig bästa länslöpare med en sjätteplats i yngre juniorklassen (D18) medan Lindebygdens Axel Thybeck blev åtta i den äldre (H20) precis som Almbys Måns Dahlberg i den yngre (H18). Sprinten låg också till grund för en testtävling – för landslagslöpare och andra sugna på att kvala till världscupen – i knockoutsprint senare under dagen, vilket för Jonatan Gustafssons del betydde att han som har fyra raka internationella mästerskapsmedaljer i disciplinen (VM-brons, EM-silver, VM-brons, EM-silver) fick springa i B-slutspelet och göra upp om 19:e-platsen (som han förstås sprang hem, han hade sannolikt utmanat om totalsegern om han fått chansen). Andrén missade A-finalen med två sekunder, blev trea i B-finalen (nia totalt) medan Pettersson stämpladae fel i semifinalene men vann C-finalen närmast före örebroaren Erik Berzell (som var 19:e i den individuella sprinten, 13 sekunder före Pettersson). I morgon, söndag, väntar säsongens andra elitserietävling, Kolmårdsmedeln – om snöläget tillåter (det måste i princip var barmark, annars blir det snöspår och orättvisa tävlingar, och då blir det ingen Swedish league-status).
** Olivia Hansson slutade sjua i Nordenskiöldsloppet, världens längsta och tuffaste skidtävling, och har därmed varit just topp sju i alla de nio upplagorna som avgjorts. I år hade hon drygt 83 minuter upp till segrande tjeckiskan Karolina Grohova. På herrsidan blev Karlslunds Mattias Fritz och Larz Andersson 31:a och 32:a, med ungefär 1,5 minuter mellan sig efter 22 mil där både de och Hansson hade sällskap en god bit.
** När SM-veckan avslutades i Umeå var Elin Törnqvist 32:a på tio kilometer i fristil, knappt 3,5 minuter bakom segrande Jonna Sundling, och 59:a i sprintkvalet.
** Zinkgruvanfostrade örebroaren Markus Hallén Johansson avslutade skidkarriären med en 64:e-plats i Reistadløpet och en 59:e-plats i Summit 2 Senja när långloppsvärldscupen avslutades i Nordnorge. Rickard Ericsson fick ge sig i interna Örebro- och teamfajten för första gången den här säsongen i första loppet, där han blev 68:a, men tog revansch i den andra med en 55:e-plats. De båda åkarnas teamkompis Gabriel Strid – värmlänningen som också är teamchef i GS8 – vann till slut sprintcupen som han jagat hela säsongen. Ericsson slutade 54 i cupen, Askersundsåkaren Henric Thunander, som haft en tung vinter och stod över de här tävlingarna, blev 17:e man i ungdomstävlingens total. Även Ola Backlund från Garphyttan slog sig in på topp hundra i finaltävlignen, som 99:a.
** Maratonlöparen Simon Karlsson, Tisdagsklubben, inledde förra helgen tävlingssäsongen med 1.07.38 i Berlin halvmaraton, hans näst bästa halvmara i karriären efter det 18 sekunder snabbare loppet i Köpenhamn i september. Tiden gjorde honom till sjätte bästa svensk och 89:a totalt i tävlingen. Samma dag sprang Starts Emma Reinhed Liljeqvist sitt bästa tiokilometerslopp på två år när hon gjorde 38.25 för en 18:e-plats i Premiärmilen i Stockholm.
** I Marsspelen samma helg blev Åsbrojunioren Albin Wallgren tvåa på 800 meter på nya personliga rekordet 2.20,16, bakom IF Götas Karl-Martin Nordling (2.16,43), och fyra på 3 000 meter på 10.42,31 (även det pers) bakom bland andra Starts Elias Zika (trea på 10.16,10). Starts Daniel Torége vann P15-loppet på 1 500 meter på 4.53,03 och slog därmed även alla 16- och 17-åringar i startfältet medan Stocksäters Idun Heidenreich Hjärtsjö var tvåa i F15 och trea totalt på 5.28,36. Några junior- eller seniorlöpare från länet ställde inte upp i damloppen.
** I dag gjorde nattens snöfall att bara 26 deltagare kom till start i Örebro parkrun, där 60 sprang förra veckan. Petra Hanaeus var dock snabbast båda gångerna, på 21.14 respektive 21.46, medan Oskar Hansson (18.06) var först runt förra veckan, Gustav Sundström (18.25) den här.
Etikett: Jonatan Gustafsson
-
-
Veteran-EM i friidrott på Madeira blev inget ”perfekt” mästerskap för Marie Dasler, trots allt. Efter fyra raka guld, och bästa tiden i fredagens försök på 800 meter, fick hon i lördagsmorgonens final nöja sig med femte plats. Spanska Esther Colás vann på 2.33,29 närmast före två tyskor, och där bakom följde svenska Sara Johnsson och Dasler på 2.35,99 respektive 2.36,86. Det var trots allt bara en halv sekund från Dasler pers på distansen, hennes tredje bästa tid på distansen i karriären, och hennes näst bästa sedan hon 2023 klev upp i K55-klassen. Och det ska sägas att 800 meter normalt är en ”för kort” distans för Dasler som tagit internationella medaljer ända upp på maratondistansen och som på Madiera hittills tagit guld på 1 500, 5 000 och 10 000 meter samt på tio kilometer landsväg. På söndagen avslutas hela mästerskapet med en halvmara där Dasler är storfavorit.
Det blev två topp 16-placeringar för länet, men ingen var riktigt nära att lägga sig i den absoluta tätstriden på terräng-SM:s korta distans på Lidingö på lördagen, efter att Martin Regborn tvingats kasta in handduken till hela terrängsäsongen. Jonatan Gustafsson blev nia med 11.48 över de fyra kilometerna på Grönsta gärde, 15 sekunder bakom segrande Oliver Löfqvist, Spårvägen, och 14 från medalj, medan Valter Pettersson blev 16:e, ytterligare 25 sekunder bakom. Liduina van Sitteren var 15 sekunder från att fixa en tredje topp 20-placering, men fick nöja sig med 21:a-platsen på 15.00, knappt två minuter bakom överlägsna segraren Sarah Lahti och 1,5 minuter från pallen.
Breddar man perspektiven och tar in löpare med bakgrund i länet så blev tidigare Brevens IF-löparen Ebba Broms 13:e och Hälleforsfostrade Louise Wiker 18:e på 14.15 respektive 14.35. Men framför allt tog de silver respektive guld i lagtävlingen: Wikers Hässelby en ynka placeringspoäng före Broms Spårvägen (22–23). Wiker fick därmed kliva högst upp på pallen ihop med Lahti och bronsmedaljören Julia Nielsen och ta emot karriärens tionde SM-medalj just i en lagtävling på terräng-SM – och det första guldet där sedan 2016.
”När jag i augusti 2024 pratade med ortopeden inför operationen av min avslitna hälsena sa jag att mitt mål var att ta en SM-medalj med Hässelby på terräng-SM hemma på Lidingö året efter. Mycket jobb (träning och rehab) har det varit sedan dess. Tack vare riktigt starka lagkompisar och att jag själv tog mig samman och fick till en spurt så bärgade vi lag-guldet. Så otroligt glad”, skriver Wiker på Instagram.
Individuellt har nu 46-åriga Wiker ett SM-guld (på 10 000 meter 2011) och totalt åtta SM-medaljer på meritlistan, och hon har sprungit två friidrotts-VM.
På veteransidan tog Storådalens Margareta Norman silver i K65 efter att ha vunnit en spurtduell mot Uppsalas Åsa Mortensen, 40 sekunder bakom segrande Ann Britt Nilseng, Hemlingby. 21.50 var Normans tid över fyra kilometer. Och KFUM Örebros Gösta Carlsson tog silver i M80-klassen på 28.48, drygt fem minuter bakom segrande Lars-Göran Carlsson, Hovslätts IK.
Och IF Starts lag för äldre veteraner (över 60 år) tog brons med placeringssiffrorna 9 (Mikael Hansson), 15 (Roger Sköldqvist) och 17 (Lars Lundegård) för totalt 41, bakom IS Göta och Fredikhsof. Deras klubbkompis Jimmy Jansson blev femma i M45-klassen, som sprang åtta kilometer, på 29.37.
På söndagen avslutas terräng-SM med den långa distansen (åtta kilometer) för eliten (van Sitteren, Wiker och Broms är alla anmälda), och dessutom avgörs 17- och 19-åringarnas tävlingar.Flera vassa löpare valde att stanna hemma och springa Örebro parkrun i stället för att springa till Lidingö, mest noterbart Emma Reinhed Liljeqvist som sprang på 19.40 och Petra Hanaeus som gjorde 20.47 (det var blott 32:a gången på 163 starter som Hanaeus inte var först runt av damerna). På herrsidan var Albin Carlerud – en 23-årig Spårvägen-löpare som flyttat till Örebro för att plugga till läkare – snabbast av alla i sin parkrun-debut, med 18.20.
-
Emilia Fahlin blev bästa svenska, och 34:a totalt, i debuten i gravel-VM i dag. TV-sändningen startade efter att klungan spruckit av rejäl och det bara var smågrupper kvar längst fram, men av mellantiderna att döma var Fahlin med i tätklungan i runt 65 kilometer – sedan tappade hon successivt och tog mållinjen 7.20 bakom täten, i en 16 cyklister som spurtade om 32:a-platsen (och där Fahlin alltså var trea). Clara Lundmark var länge bästa svenska, och hann faktiskt synas i tv-sändningen, men punkterade ordentligt och tvingades bryta. Hanna Nilsson var med i samma grupp som Fahlin, slutade på 38:e plats.
Längst fram var de båda förhandsfavoriterna Lorena Wiebes (världens bästa cyklist – eller åtminstone spurtare – just nu) och Marianne Vos (världens bästa cyklist genom tiderna) ett tag loss, och Vos grillade Wiebes hårt. Men en grupp bakom kom ikapp, och med milen kvar var de sex samlade. Shirin van Anrooij kom sedan loss och såg ut att ha avgjort, men blev upphunn 300 meter före mål, och då kunde ingen stoppa superspurtaren Wiebes. Vos tog silvret, Silvia Persico bronset.
Det återstår att se om det blir några fler graveltävlingar för Fahlin, men det här var nog i varje fall slutet på säsongen.Martin Regborn ledde länge första sträckan på 25-manna – orienteringstävlingen som avgör vilken som är världens bästa klubb – men gjorde en liten krok och fick se sig passerad av Axel Granqvist (OK Ravinen). Regborn skickade likväl ut Hagaby som tvåa, 25 sekunder från ledning, medan Jonatan Gustafsson såg till att KFUM Örebro var trea, ytterligare 31 sekunder bakom. Men i slutändan var det förstås Tisaren, som i det läget var 26:a, ett par minuter efter (trots att Oskar Andrén sprang förstasträckan) bästa länsklubb med en 14:e-plats (två placeringar sämre än i fjol).
Laget var så bra som tia vid två tillfällen (efter Josefin Tjernlunds andrasträcka och efter den tredje av de fyra fyrdelade sträckorna (där Alice Johansson, Rebecka Nylin, Anna Hallmén och Ellinor Tjernlund avancerade laget) – men på 23:e sträckan tappade Alfred Pihel fem placeringar. Valter Pettersson tog tre på näst sista, där han var femte snabbast av alla, och Andrea Svensson förvaltade sedan 13:e utgångsposition till 14:e-platsen i mål (sexa av de svenska klubbarna), drygt 21 minuter bakom segrande IFK Göteborg.
KFUM Örebros ungdomar gjorde några riktigt imponerande sträckor och hämtade in de nästan fem minuter laget ett tag var bakom Hagaby (efter två sträckor) och blev näst bästa länsklubb på 46:e plats. Hagaby blev 57:a, Djerf 93:a, Milan 130:e och Lindebygden – som hade ett kombinerat manskap med Hagabys B-lag – blev 210:a. Almby stämplade fel redan på tredjesträckan (och sedan på fjärde också).
Emma Ling blev bästa länslöpare, örebroaren var med i IKHP:s lag som slutade åtta. Anton Johansson näst bäst, örebroaren sprang upp sin moderklubb OK Orion från 19:e till 13:e plats på näst sista sträckan, och i mål blev det en tiondeplats efter att syrran Tilde plockat ytterligare tre platser.
3 950 löpare är anmälda till 25mannamedeln, en nationell tävling i samma Stockholmsterräng i morgon. Bland dem Josefin Tjernlund och Valter Pettersson – men inte sådana som Regborn, Johansson och Svensson.Per Enback Per Enback slog personligt rekord med 40 sekunder när han vann Åstadsloppets herrklass på 1.07.45 i dag, och klättrade från sjunde till femte plats på listan över snabbaste länslöparna på halvmaraton genom tiderna (bakom Martin Regborns Närkerekord på 1.05.09, och 80-talsgiganterna Mikael Abrahamsson, Patrik Johansson och Jörgen Mårtensson).
Men den stora dramatiken var på damsidan där Fanny Schulstad släppte Eskilstunas Sofia Wallén efter fyra-fem kilometer och ett tag var nästan minuten bakom, men sedan knaprade in rejält på slutet. Dock inte nog för att ta sig ifatt – i mål skiljde tolv sekunder: 1.20.15 på Wallén, 1.20.27 på Schulstad. Emma Reinhed Liljeqvist tog tredjeplatsen på 1.24.59. IKHP:s Elizabeth Torkelsson (1.28.46) fyra – men eftersom hon inte tävlar för någon klubb i distriktet gick de tre poängen i Södra Svealands löparserie i stället till Kajsa Rosdal på 1.30.13. Två sista poängplaterna tog Hanna Imhagen (1.32.03) och Petra Hanaeus (1.32.32).
I herrklassen efteranmälde sig Jonas Nilsson och följde Simon Karlsson en bra bit – de båda fick släppa Enback tidigt, och Karlsson fick sedan en lucka till Nilsson nånstans runt milen. 1.10.11 respektive 1.10.52 på dem i mål. Mer överraskande kanske att Tisdagsklubbens Erik Axelsson visade så god form att han bara var minuten bakom på 1.11.59, före Simon Schagerström på 1.12.51. Motalas Oskar Åhrén (1.13.39) var sexa, men sista cuppoängen gick till Axel Sandberg på 1.13.40.
I långloppscupen innebär resultatet att tvåan Imhagen minskar avståndet till ledande Hanaeus från 13 till elva poäng, men med bara tre tävlingar kvar blir det svårt att hinna ikapp. Imhagen behöver dessutom endera ta de elva poängen på två tävlingar eller ta totalt 13 på tre (eftersom man bara får räkna sina tolv bästa resultat under året), men eftersom en av tävlingarna som återstår har DM-status (långa terräng-DM i Karlskoga) så står lite fler poäng på spel (totalt 20). Även Marie Dasler är teoretiskt med i snacket fortfarande, även om hon just nu är på Madeira där hon i morgon springer veteran-EM-final på 1 500 meter.
Åstadsloppets motionsklass över tio kilometer höll mycket hög klass: Där vann EM-löparen Sanna Mustonen, Eskilstuna, på 34.32 före dito EM-löparen och trefaldiga maraton-SM-vinnaren Mikaela Arfwedson på 37.47. Klubblösa örebroaren Charlotte Ekenberg bästa länslöpare med en sjätteplats på 42.05 (före Örebro AIK:s Ida Lilja på 44.03. Karlstadskillen Oscar Hjalmarsson vann herrklassen på 33.23 före Tisdagsklubbens Philip Sander (34.01).
Hällefors Mathilda Wiker, som numera tävlar för Karlstadsklubben IF Göta, vann femkilometersloppet på 17.58, hade bara en kille – KFUM Örebros Hampus Östring på 17.44 – före sig i mål.Örebro parkrun tog förstås stryk en sådan här dag, hade sämsta deltagarantalet sedan den 19 april: 48 stycken. Christian Lowry (22.53) och Nathalie Ljungberg (24.37) var snabbast runt.
Själv sprang – och vann – jag lilla tävlingen Höstruset med 10-15 deltagare i Degerfors i dag. Det var andra upplagan och andra gången jag var snabbast runt de 6,5 kilometerna som bland annat innehåller Degerfors hälsotrappa. Rickard Örn pressade mig hårt i början och blev tvåa. Extra kul att min syster Therese Persson vann damklassen.
-
Örebroaren Anton Johansson är tillbaka i orienteringslandslaget. Efter två säsonger i A-landslaget – som följde på EM-silvret han tog 2022, då han stod utanför – fick han inför årets säsong lämna. Han fick då erbjudande om att vara med i utvecklingslandslaget, men tackade nej. Efter att återigen ha satsat i egen regi tog han ju i somras ett VM-brons i medeldistans, och det är det som gör att han nu åter kommer med.
Man ska komma ihåg att orienteringslandslaget främst är en stötte-apparat som erbjuder läger och resurspersoner, och ligger inte till grund för uttagningar till mästerskap. Det är därmed egentligen viktigare att vara en del av landslaget under låg- än under tävlingssäsongen.
Kvar i A-landslaget är förstås Martin Regborn (VM-silver i långdistans och EM-brons i sprintstafett i år) och Jonatan Gustafsson (EM-silver i knockoutsprint och EM-brons i sprintstafett i år). Därmed består herrlandslaget nästa år till tre åttondelar av örebroare.
I damernas A-landslag blir 2026 elfte säsongen i rad utan någon länslöpare. Andrea Svensson var med i utvecklingslandslaget i år och lär ha en bra möjlighet att komma med där nästa säsong också när det vankas skogs-EM. Ansökan för att bli med i utvecklingslandslaget är öppet till den 1 november.
– Både Anton och August (Mollén, som också är tillbaka i A-landslaget) har visat att de kan leverera på absolut högsta nivå. Det är starka tillskott som gör truppen ännu mer konkurrenskraftig. Även utanför detta A-landslag finns ju starka löpare som kommer vara med och representera Sverige internationellt på seniorsidan under 2026. Det visar vilken styrka och bredd vi har just nu, säger förbundskapten och landslagschef Håkan Carlsson, från Örebro, till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Alla länslöpare i orienteringslandslaget och i VM och EM sedan örebroaren Håkan Carlsson, som numera även är landslagschef, tog över som förbundskapten 2011 (Johan Runesson endast nämnd när han tillhörde Tisaren, Jerker Lysell och Anton Johansson endast sedan de flyttade till Örebro):
2011 (totalt 14 löpare i elitgruppen+15 i talangtruppen): Lilian Forsgren, Beata Falk (som sprang VM 2010) och Johan Runesson (som tillhörde Tisaren vid uttagningen men bytte klubb före första landslagsaktiviteten) i talanggruppen. Runesson sprang VM.
2012 (12+13): Forsgren och Falk i talanggruppen. Forsgren sprang EM.
2013 (totalt 27 löpare i landslaget, ej uppdelade i grupper): Filip Dahlgren, Martin Regborn och Lilian Forsgren (plus Örebrofostrade Maria Magnusson).
2014 (33): Dahlgren, Martin Regborn och Lilian Forsgren. Dahlgren sprang VM och EM, Regborn sprang VM, Forsgren sprang EM.
2015 (totalt 18 löpare i A-landslaget+12 i utvecklingslandslaget): Forsgren och Dahlgren i A-landslaget. Regborn i utvecklingslandslaget. Regborn och Forsgren sprang VM.
2016 (10+24): Dahlgren, Regborn och Forsgren i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM. Regborn, Forsgren och Josefin Tjernlund sprang EM.
2017 (16+17): Regborn i A-landslaget, Forsgren, Andrea Svensson och Josefin Tjernlund i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM.
2018 (18+7): Josefin Tjernlund och Regborn i A-landslaget. Regborn sprang VM och EM. Josefin Tjernlund och Forsgren sprang EM.
2019 (13+6): Regborn i A-landslaget. Regborn sprang VM.
2020 (11+7): Regborn i A-landslaget.
2021 (9+12): Regborn i A-landslaget, Forsgren i utvecklingslandslaget. Forsgren och Jonatan Gustafsson sprang EM.
2022 (12+20): Regborn i A-landslaget, Svensson, Ellinor Tjernlund och Gustafsson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Gustafsson sprang VM, Svensson, Ellinor Tjernlund, Josefin Tjernlund och Anton Johansson sprang EM.
2023 (16+17): Regborn, Gustafsson och Johansson i A-landslaget, Svensson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Johansson sprang VM, Gustafsson, Svensson och Oskar Andrén sprang EM (Josefin Tjernlund uttagen till EM men blev sjuk).
2024 (16+17): Regborn, Gustafsson och Johansson i A-landslaget, Svensson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Gustafsson sprang VM, Johansson och Svensson sprang EM.
2025 (14+13): Regborn och Gustafsson i A-landslaget, Svensson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Gustafsson sprang EM.
2026 (14+?): Regborn, Gustafsson och Johansson i A-landslaget. Utvecklingslandslaget inte uttaget än.
Löpare för löpare:
Martin Regborn: 2013–2015 i A-landslaget, 2016 i utvecklingslandslaget, 2017–2026 i A-landslaget. Sprang VM 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2019, 2022, 2023, 2024 och 2025, EM 2016, 2018, 2022, 2023, 2024 och 2025. VM-guld i sprint 2024, VM-silver i långdistans 2025, EM-guld i långdistans 2022 och sprintstafett 2023. EM-brons i långdistans 2016 och i sprintstafett 2025,
Jonatan Gustafsson: Utvecklingslandslaget 2022, A-landslaget 2023–2026. Sprang VM 2022 och 2024, EM 2021, 2023 och 2025. VM-brons i knockoutsprint 2022 och 2024, EM-guld i sprintstafett 2023, EM-silver i knockoutsprint 2023 och 2025, EM-brons i sprintstafett 2025.
Anton Johansson: 2023, 2024 och 2026 i A-landslaget. Sprang VM 2023 och 2025, EM 2022 och 2024. VM-brons i medeldistans 2025, EM-silver i medeldistans 2022.
Lilian Forsgren: 2011–2012 i talangtruppen, 2013–2015 i A-landslaget, 2016–2017 samt 2021 i utvecklingslandslaget. Sprang VM 2015, EM 2012, 2014, 2016, 2018 och 2021.
Filip Dahlgren: 2013–2015 i A-landslaget, 2016 i utvecklingslandslaget. Sprang VM och EM 2014.
Andrea Svensson: 2017 samt 2022–2025 i utvecklingslandslaget. Sprang EM 2022, 2023 och 2024.
Josefin Tjernlund: 2016 i utvecklingslandslaget, 2017 i A-landslaget. Sprang EM 2016, 2018 och 2022 (var uttagen 2023 men blev sjuk).
Beata Falk: 2011–2012 i talangtruppen. Sprang VM 2010.
Ellinor Tjernlund: 2022 i utvecklingslandslaget. Sprang EM 2022.
Oskar Andrén: Aldrig uttagen i landslaget. Sprang EM 2023.
Valter Pettersson: Aldrig uttagen i landslaget. Sprang EM 2025.I dag släpptes startlistan till gravel-VM på lördag (ja, till herrloppet på söndag också, men vid det lägger jag inte så mycket vikt).
Svenskarna var kända sedan tidigare: Emilia Fahlin kommer bära startnummer 438 i sin debut i de här sammanhangen (hon har bara gjort en enda graveltävling innan) och får sällskap av ytterligare tre svenskar i Hanna Nilsson (372), Nathalie Eklund (380) och Clara Lundmark (390).
Bland övriga finns fyra av fjolårets topp fem på VM med (alla kända landsvägscyklister): Marianne Vos (Nederländerna), Lorena Wiebes (do), Puck Pieterse (do) och Romy Kasper (Tyskland) – den som saknas är ryggskadade Lotte Kopecky som var tvåa i fjol, den ende som kunde följa Kopecky till mål. Plus sådana som Mischa Bredewold (Nederländerna) Katarzyna Niwiadoma (Polen), gravelspecialisten Femke Markus (Nederländerna), Silvia Persico (Italien), Nicole Fraine (Australien) och många fler. Totalt är 121 namn anmälda.
Tävlingen körs i Limburg, i den sydöstra tarmen av det som är Nederländerna (inklämt mellan Belgien och Tyskland), med mål i Maastricht. Tävlingen startar i Beek, med en 5,5-kilometer inledning som bland annat innehåller en – med tanke på att vi snackar Nederländerna – hyggligt bitig klättring på 35 meter på 700 meter väg (där maxlutningen är 8,5 procent). Därefter 2,5 varv på en drygt tre mil lång slinga där det nästan oavbrutet går upp och ned, och där det finns ett par små stigningar som kan bli avgörande. De avslutande 14 kilometerna in till Maastricht inleds med banans tuffaste stigning, 72 höjdmeter på en kilometer. Totalt är tävlingen 131 kilometer lång och innehåller nästan 1 200 höjdmeter.
Starten går 11.00 på lördag och Discovery sänder från 13.30, vilket bör innebära de sista 1,5 timmarna eller så. -
Martin Regborn slog till rejält när SM-milen avgjordes som en del av Hässelbyloppet i Stockholm i dag. Han disponerade sitt lopp perfekt, släppte efter ett par kilometer tätgruppen på fem-sex man som försökte hänga ”omöjlige” Sebastian Lörstad (IFK Lidingös 17-åring som sprang in på 28.53, den sjätte bästa tiden av en europeisk junior genom alla tider – trots att han har två hela säsonger kvar i juniorklassen) och plockade sedan placering efter placering när de andra tröttnade. Allra mest märkbart var Yohannes Kiflay, som var den som höll Lörstads rygg längst men tröttnade så pass att han bara var sjua i mål. Regborn höll däremot finfint, och om mellantiderna stämmer blev det 14.26 på första halvan och 14.51 på andra för 29.17 i mål som trea – 26 sekunder från Lörstad men bara tolv bakom Ebba Tulu Chala på andraplatsen.
Tiden är dessutom Närkerekord på distansen. Tidigare var det ju lite si och så med det rekordet: Regborn sprang ju på 29.23 i Startmilen i fjol, men den tävlingen var felsnitslad i ett par kurvor, vilket gjorde att bankontrollanten underkände statusen. Därför har Jonatan Gustafsson stått kvar på rekordet med 29.52 även om Regborn gjorde 29.50 i Sylvesterloppet i Göteborg 2023 (eftersom Gunnar Johansson som sammanställer rekorden just på tio kilometer landsväg bara tittat på SM och lopp i länet – på andra distanser finns samtliga godkända tävlingar med). Men nu sprang Regborn hur som helst snabbare än alla de där gamla tiderna, och hade det inte varit för att Södra Svealands friidrottsförbund satt en maxtid på 29 minuter för att få räknas som distriktsrekord så hade Regborn tagit det också (det finns alltså ännu inget distriktsrekord på tio kilometer landsväg i det nya, stora distriktet).
Reborn snittade i loppet bara 0,5 sekunder över sin bästa tid på fem kilometer landsväg, 14.41, vilket alltså – oavsett om mellantiden stämde exakt eller inte – bör innebära att han var under den tiden i dag.
Hur som helst har Regborn nu en perfekt svit med Närkerekord på 5 000 meter, 10 000 meter, tio kilometer landsväg och halvmaraton – och därtill är den där femkilometerstiden den bästa av en länslöpare genom tiderna.
Jag pratade med Regborn, som bekräftade att han kommer göra en satsning mot terräng-SM om två veckor (och därefter kanske mot NM och EM, om han blir uttagen) för en artikel ni kan läsa här.
Spårvägens Carmen Cernjul gick solo i damklassen och vann på 33.53 före nederländska orienteraren Eef van Dongen på 34.04 och Eskilstunas Sanna Mustonen på 34.08. Spårvägens Ebba Broms, som tidigare tävlat för Brevens IF, blev åtta på 35.11 vilket gav ett silver i juniorklassen, och Hälleforsfostrade Louise Wiker blev 15:e på 35.51 och fick ett veteran-SM-silver i K45 med sig hem. Förre IF Start-löparen Heshlu Andemariam blev 13:e i herrklassen på 30.22, Örebroorienteraren Jonatan Gustafsson 18:e på 30.56.Hemma i länet slog Tisarens EM-orienterare Valter Pettersson till för andra året i Hostruset för andra året i rad. I fjol chockade han alla när han vann på 15.01 – när de i år var förvarnade Per Enback var redo för sub-15 så ökade han takten och vann på 14.52, två sekunder före den 16 år äldre IF Start-löparen. Tidigare var det bara Martin Regborn (14.57 2016 och 14.41 2019) som hade varit under 15 minuter i tävlingen, men nu tillfogades alltså två nya namn till den listan.
Jonas Nilsson efteranmälde sig och blev trea på 15.17 medan Erik Berzell slog sig in som fyra (och näst bästa orienterare) på 15.20 före Simon Karlsson på 15.32. Sedan var det en rejäl lucka till Karlssons klubbkompisar (i Tisdagsklubben) Philip Sander och Oskar Hansson som sexa och sjua på 16.15 respektive 16.51 (Hansson fick sista poängen i löparserien eftersom Berzell tävlar för Järla). Nämnas bör också att ski classics-åkaren Markus Hallén Johansson från Zinkgruvan, som i går vann finalen i Moto tour (se mer nedan) tog åttondeplatsen på samma sekund som Hansson (16.51).
Sanna Mustonens banrekord på 16.42 var aldrig i farozonen i dag, men Eskilstunas Sofia Wallén och Örebro AIK:s egen Liduina van Sitteren hade riktigt bra fart och blev etta och tvåa på 17.28 respektive 17.32. van Sitteren har ju flyttat till Lidköping, och det här var hennes blott andra tävling i länet i år, men i den visade hon att formen är god – 17.32 är bara 25 sekunder från det fem år gamla perset. Hälleforsbördiga Mathilda Wiker, som tidigare i år bytte klubb till IF Göta (Karlstad) blev trea på 18.18, Västerås Åsa Bergman fyra på 19.16, Starts Marie Dasler femma på 19.36 (veckan efter storsegern i Lidingöloppets veteranklass) och orienteraren Emma Ling sexa på 19.47. Även om hon bor i Örebro så springer hon fortfarande för IKHP (Huskvarna), så en annan orienterare – Benita Månsson – tog i stället sista poängen i löparserien som sjua på 20.00.
I serien, där Enback redan säkrat totalsegern på herrsidan, innebär resultaet egentligen bara att Dasler och Hanna Imhagen (som var anmäld men inte kom till start) misslyckades med att ta in någon betydande summa på ledande Petra Hanaeus (som blev åtta på 20.23). Dasler och Imhagen är de enda som fortfarande har en teoretisk möjlighet att nå ikapp – om Hanaeus inte förbättrar sin poäng i de fyra sista tävlingar behöver Imhagen ta 13 poäng (fördelat på tre tävlingar, inte alla fyra) och Dasler 18 poäng (fördelat på tre tävlingar) eller 20 (fördelat på alla fyra) för att nå ikapp. Det sistnämnda ser väldigt tufft ut, men Imhagen ha fortfarande en realistisk chans. Härnäst väntar Åstadsloppet på lördag, därefter långa terräng-DM i Karlskoga, Kilsbergsleden och Lucialoppet.I juni tog han VM-guld – men när EM i mountainbikesprint avgjordes på Gibraltar på söndagen fick Örebrocyklisternas och Team Norras Edvin Lindh nöja sig med en sjundeplats. Tävlingen inleddes med att Lindh, som alltid brukar vinna kvalen, fick punktering där och slutade sist, vilket innebar sämre startpositioner i både kvarts- och semifinal. I kvarten lycakdes han ändå ta sig fram och bli tvåa, men i semifinalen blev han sist och åkte ut – och i B-finalen blev han trea för en sjundeplats totalt. Slovenen Jakob Klemencic tog herr-guldet, italiensak Gaia Tormena vann damtävlingen.
Lindh får nu i stället ladda om för världscuptävlingen i Barcelona på lördag. I fjol vann han ju totala världscupen, men i år har både tävlingen som skulle ha körts i Aten i september och finalen i Indien om två veckor blivit inställda (även i fjol blev ett gäng tävlingar inställda), så nu ska väldigt mycket till om Lindh ska kunna komma ikapp Klmencic som leder även där. Tvåan Jeroen van Eck, Nederländerna, är dock bara fyra poäng före, så den placeringen har Lindh alla möjligheter att ta (Klemencic är 74 poäng före med 120 kvar att köra om).Tisarens Seline Sannwald hamnade på pallen på samtliga distanser när inofficiella junior-EM i orientering, junior european cup, det här veckoslutet avgjordes i Skottland. Efter silver i sprinten och brons i långdistansen var hon i dag näst snabbast av alla på sistasträckan i stafetten, och förde upp Schweiz förstalag från nionde till tredje plats. Efterom Schweiz andralag var före räknas dock inte placeringen (i varje fall inte om det är samma regler som i övriga orienteringsmästerskap), så Norge som blev femma fick i stället tredjeplatsen. Däremellan fanns svenska andralaget med Alléskolans Izabella Ljungberg på sistasträckan som fyra – men eftersom svenska förstalaget vann räknas inte heller de.
Samma öde drabbade Lindebygdens jättetalang Axel Thybeck, som sprang i mål Sveriges tredjelag som fyra i herrjuniorernas stafett, men bakom både första- och andralagen (de var etta, tvåa, trea ut på sistasträckan, men Matthieu Bührer i Schweiz förstalag passerade både Odin Ek och Thybeck i skogen – Wilmer Selin höll däremot undan till seger). Femman Danmark tog därmed bronset. Alléskolans Arvid Tögenmark sprang andrasträckan i svenska fjärdelaget som blev 17:e.
I nationstävlingen lyckades Sverige tack vare stafettinsatserna med liten marginal passera Schweiz och ta förstaplatsen. Finland var rejält distanserat som trea.Och till sist då utlovade Moto tour-finalen från i går, där Hallén Johansson alltså vann den 32 kilometer långa finalen. Ski classics-åkaren stakade den distansen på strax under 81 minuter – och fick vänta nästan 5,5 minuter på att andre man, Robert Brundin, skulle komma i mål. Trean Viktor Rikner var nästan åtta minuter bakom och Viktor Hansson på fjärdeplatsen nästan en kvart bakom. Alltså samme Hansson som vann fem av de sex första etapperna i årets rullskidcup och avgjorde den tidigt. Hallén Johansson var hittills den ende som hade slagit honom, men han körde bara de två sista sträckorna. Rikner höll, tack vare tredjeplatsen, undan för tidigare flerfaldige mästaren Brundin i sammandraget med en poängs marginal – de slutade alltså tvåa och trea.
På damsidan förlorade Ellen Olsson striden mot systern Alma Olsson med två minuters marginal, men hon vann kriget och tog hem Moto tour med 27 poängs marginal efter 3–3 i inbördes möten och en extra seger då Alma inte kom till start. Olivia Hansson, som bara startade två tävlingar i år, blev trea. -
Martin Regborn lyckades aldrig lägga sig i kampen om totala världscupen i orientering när den i dag avslutades med knockoutsprint. I stället fick han nöja sig med en fjärdeplats i sammandraget (där han både 2022 och 2024 blev tvåa) efter att ha åkt ut som fyra i sin semifinal (topp två går vidare). Därmed placerades han in som tia i dagens tävling.
– Jag kanske var lite för mycket på hugget och inte tillräckligt cool. De andra var så tveksamma i början och jag hittade ett bra vägval till tvåan, så då körde jag på det, men då fick jag ligga längst fram och läsa, så jag hann aldrig riktigt kolla på andra delen av kartan. Och så hade vi runner’s choice innan, och jag var inte heller beredd på att det även skulle vara gafflat, så jag följde med (schweizaren Matthias) Kyburz och gick på fel sida om en tomtmark, och då fick både Kyburz och (finländaren Tuomas) Heikkilä några extra meter och det går liksom inte att mata ikapp det mot så duktiga löpare när de inte gör några misstag. Det var dumt, jag skulle ha sett att andrakontrollen var samma kontroll där runner’s choice slutade, men tja, jag kämpade ändå och varenda placering är viktig, sa Regborn till SVT.
I heatet efter anförde Jonatan Gustafsson fältet både till den elfte och den tolfte av de 14 kontrollerna, men valde sedan fel vägval till den 13:e (inuti en sporthall) och hamnade avgörande sekunder efter inför upploppet. De fyra första löparna var på samma sekund, men Gustafsson var trea bakom schweizaren Tino Polsini och landslagskompisen Max Peter Bejmer och åkte därmed ut, placerades som sjua (det var första gången Gustafsson missade final i en internationell knockoutsprint sedan han var just trea i semifinalen i världscupen i Borås 2022 – för över tre år sedan).
– Jag hade för dålig koll i slutet. Det kändes till tredje sista som ”att det här är bra”, men så kom hela gänget där och så blev jag stressad och hade inte koll på 13:e (inne i sporthallen). Hade jag kommit rätt där hade jag nog varit först ändå, men nu tvekade jag in där i slutet. För många misstag, och då ska man inte vara i final, säger Gustafsson till Svenska orienteringsförbundets Instagram.
Att Gustafsson inte lyckades ta sig förbi Bejmer gjorde att stockholmaren för första gången i karriären tog sig till en internationell knockoutsprintfinal – och efter superdramatik i slutet gick han från sista till andra plats där och säkrade därmed totalsegern i världscupen som fjärde svenske herrlöparen någonsin efter Kent Olsson 1986, Joakim Ingelsson 1992, Johan Ivarsson 1996 och Gustav Bergman 2019.
Sverige vann också världscupens nationstävling för sjätte året i rad.
Gustafsson slutade för övrigt på nionde plats i totala världscupen, Anton Johansson så bra som 13:e trots att han bara sprang de två skogsloppen i Idre och stod över de fyra sprinttävlingarna som avslutade säsongen. Andrea Svensson sprang samma lopp som Johansson och blev 38:a på damsidan.
Nu är orienteringssäsongen över för eliten, det enda man möjligen kan räkna in som ytterligare en tävling där är 25-manna om två veckor. Nu blir det intressant att i stället se vilka som anmäler sig till terräng-SM på Lidingö om tre veckor.Linus Wedin blev 35:a av 80 startade i U20-klassen i trail- och bergslöpnings-VM i dag, vilket var hans första officiella landslagsuppdrag för Svenska friidrottsförbundet. Wedin, som kommer från Garphyttan och går på skidgymnasium i Jämtland, Var 46:a till högsta punkten, halvvägs in på banan (efter 3,8 kilometer och 397 höjdmeter), men plockade sedan löpare efter löpare i nedförslöpningen mot målet i Canfranc i norra Spanien (bland annat en irländare som armbågat sig längst fram vid den trånga startlinjen och hade show där innan startskottet gick …; det var allmänt bökigt innan löparna kom iväg). Det var rejält tajt också i resultatlistan, och det saknades till exempel bara 66 sekunder för en topp 15-placering för Wedin (han var snabbare än löparna där uppe på andra halvan). Uganda tog en trippel genom Titus Musau, Enos Chebet och Abraham Cherotich (Wedin tappade fyra minuter på Musau uppför men bara 21 sekunder nedför och var alltså 4.21 efter i mål – schweizaren Matthieu Bührer var bäste europé som fyra, 67 sekunder bakom Musau).
– Linus gjorde ett habilt lopp, han sprang starkt framför allt i utförslöpningen, säger svenske lagledaren Karl Aveda till Svenska friidrottsförbundets hemsida.
Wedin är bara 18 år och har två säsonger till kvar i klassen, och kan alltså vara med där även i nästa VM, i Sydafrika 2027.I dag avslutades Lidingöloppshelgen med Rosa bandet-loppet (tiokilometersdistansen) där jag inte noterade några framskjutna placeringar för länslöpare. Men även ungdomsklasserna löptes i dag, och där blev Vintrosas Arne Lagerqvist sexa i P15 (20.52 över sex kilometer, 48 sekunder från pallen, 75 från seger), örebroaren Lucas Halvarsson sjua i P13 (10.56 över tre kilometer, 34 sekunder från pallen och 45 från segern) och Garphyttans Daniel Torége sjua i P14 (22.16 över sex kilometer, 82 sekunder från pallen, drygt två minuter från segern).
-
Martin Regborns sjunde och Jonatan Gustafssons andra världscupseger i orientering kom efter stor dramatik i sprintstafetten i schweiziska Uster i dag. Alva Sonesson på förstasträckan tappade kontakten med den absoluta täten i en tidig gaffling på förstasträckan och var 20 sekunder bakom Schweiz (Natalia Gemperle) och Norge (Victoria Hæstad Bjørnstad) när hon skickade ut Gustafsson på andrasträckan. Han gick hårt och minskade ett tag avståndet till 16 sekunder, men var 18 bakom det som alltjämt var en tätduo när han lämnade över till Regborn.
– En helt okej sträcka. Jag kände att jag fick gå ut i lite jaktläge där, men till första kontrollen var det några andra som fortsatte när vi sprang jättelänge efter en väg, och jag missade att vika in där jag skulle, så jag blev lite stressad efter det. Men sedan höll jag ihop det bra även om jag kanske slarvade lite med tekniken och bytte vägval några gånger när jag kände att jag började bli trött, sa Gustafsson till SVT.
Gustafsson hade tagit Sverige från åttonde till femte plats, och Regborn stängde snabbt den fyra sekunder stora luckan till fyran Tuomas Heikkilä, och de båda jagade stenhårt framåt. Schweiz (Tino Poslini) föll ifrån och till slut lyckades Heikkilä och Regborn gå ikapp ensamme ledare Kasper Fosser (Norge), men när Heikkilä sedan fortfarande att gå ifrån orkade Regborn inte svara. Finland etta, Norge tvåa (sex sekunder bakom) och Sverige trea (nio sekunder bakom) när Hanna Lundberg skickades ut på sistasträckan.
– Det var nästan som ett 5 000-meterslopp på bana, väldigt enkelt. Jag har tryckt på bra, men det går inte att göra så mycket på den här banan. Det skiljer nästan ingenting när det är så enkelt och inte så utslagsgivande, men jag är nöjd med det jag gjorde i dag, säger Regborn till SVT.
På Regborns Strava kan man se att han snittade 3.35 per kilometer under tävlingen – alltså inklusive kartläsande …
Lundberg jobbade snabbt ikapp duon framför, men fick också sällskap av världens, vid sidan om Tove Alexandersson, bästa orienterare i schweiziska Simona Abersold som på nolltid käkade in de 31 sekunder hon gick ut bakom Finland (Venla Harju). Ut på sista slingan hade alla andra fallit av i den höga farten, och det var en duell mellan Lundberg och Aebersold där Lundberg kom bakifrån på det långa upploppet och drog om med marginal – i mål skiljde tre sekunder (Norge blev trea, 14 bakom).
I morgon har Regborn chans på sin åttonde världscupseger, och Gustafsson på sin första individuella, när en knockoutsprint avslutar världscupsäsongen där Regborn fortfarande har teoretisk chans på totaltiteln. Regborn startar i kvartsfinal två, 11.35, och Gustafsson i kvartsfinal tre, 11.40. Därmed kan de inte möta varandra förrän i finalen. För matematik kring hur Regborn kan ta titeln, kolla in gårdagens blogginlägg. SVT:s sändning startar 13.00 och herrarnas semifinaler drar igång 13.50 (Regborn i första, Gustafsson i andra, om de tagit sig vidare dit). Finalen går 14.40.Marie Dasler blev dagens stora vinnare av länslöparna på Lidingö när hon krossade motståndet i K50-klassen – som springer tio kilometer – och vann med över två minuters marginal. Det är ju extra häftigt eftersom hon till vardags springer i K55-klassen, men just i Lidingöloppet är det av hävd tio år stora åldersspann i veteranklasserna, mot fem år överallt annars. Dasler, som är 57 – och alltså bara har två år kvar i klassen – spöade över sju år yngre löpare och vann på 42.36 mot Trångsvikens Agneta Ledin Näslunds 44.59 som tvåa (bara tre löpare var inom sex minuter bakom Dasler). Storådalens Birgitta Jansson vann för sin del med nästan 1,5 minuters marginal i K80-klassen (där hon gör tredje året).
I huvudloppet över 30 kilometer var det som vanligt främst örebroaren Linus Rosdahls prestation vi var spända på. Han valde att inte gå med en kvintett i täten som fick lucka efter sex kilometer, och sedan tappade han successivt hela tiden i tid, men låg kvar på position sex-sju (ihop med Arvid Örn, som sedan kroknade rejält), och när Akeles Senay Fissehatsion, som var med i tätklungan, klev av ärvde Rosdahl femteplatsen. Kenyanen William Nyarondia Morwabe vann på 1.37.15, bakom honom var det idel svenskar. Rosdahl i mål på 1.40.50 (i fjol gjorde han 1.38.40).
Tisdagsklubbens Simon Karlsson låg med i tätgruppen första tre kilometerna i sin Lidingöloppsdebut, men kände att han var tvungen att backa av (”Jag hade inte riktigt dagen för att mentalt och fysiskt pressa mig. Kanske var Köpenhamn halvmaraton för två veckor sedan med personbästa för hård urladdning”, skriver han på Strava). I stället blev Starts Per Enback näst bästa länslöpare när han slog sig in på en finfin tiondeplats på 1.43.51 vilket var retsamt nära att göra honom till den bästa Närkelöparen genom tiderna i Lidingöloppet (Rosdahl springer ju för Stockholmsklubben Hässelby). Bara Åsbros Patrik Johansson har nämligen varit snabbare än så, han gjorde 1.43.45 1986 (sex sekunder snabbare, alltså!). Enbacks tidigare bästatid var 1.45.23 från i fjol och räckte då till femteplatsen genom tiderna. Den femteplatsen tog nu i stället Örebro AIK:s Jonas Nilsson över när han gjorde 1.44.44 (Lidingöpers med nästan fem minuter!) för en 15:e-plats i tävlingen. Örebroaren Erik Berzell blev 39:a, Karlsson till slut 44:a – på 1.50.48 respektive 1.51.22.
Örebrofostrade Beata Falk upprepade 15:e-platsen från i fjol (nu på 2.05.59) i ett lopp där Linköpings Carolina Johnson slog banrekordet när hon kom in på mäktiga 1.49.19. Kajsa Rosdal kom av någon anledning inte till start, och i stället blev Hagabys Benita Månsson bästa löpare för en länsklubb i dag (i fjol var hon trea på den listan) med en 64:e-plats på 2.19.48. Starts Emma Reinhed Liljeqvist 74:a på 2.21.07.
På 15-kilometerdistnasen tog Hälleforsfostrade VM-löparen Louise Wiker en sjätteplats på 57.07 (fyra minuter bakom segrande norskan Kristine Lande Dommersnes) medan Tisarens Valter Pettersson – som i fjol vann M22:ornas tiokilometersklass men i år var överårig där – blev sjua på 49.40 (exakt tre minuter bakom segrande David Nilsson, Högby IF).69 löpare struntade i Stockholmsresan och sprang i stället Örebro parkrun, där Petra Hanaeus (20.43) och Isak Kopaas (19.34) var snabbast. Kopaas gjorde sin allra första start, Hanaeus sin 161:a (och hon har varit först runt de fem kilometerna 130 av dem).
Askersunds Stina Hagström och Örebrocyklisternas Therese Fjordäng har båda skördat stora framgångar i år och var i en klass för sig i BBR Bergslagen gravel i dag. Efter 103 kilometer spurtade de om det, och Hagström var först över linjen i Hällefors med 15 sekunders marginal. Örebroarna Malin Jansson och Linda Meijer var fyra och femma, fyra respektive 23 minuter bakom. Ex-örebroaren Matthias Wengelin återvände till länet och herrklassen, efter en spurtuppgörelse med Camp Dalslands Hugo Porath. Örebroaren och fjolårssegraren Axel Lindh var länge med i tätfajten, men hade dubbelt kedjestrul och tappade flera minuter och blev fyra. Kopparbergs multitalang (skidor, cykel) Oskar Söder blev sexa.
-
Det blev ingen fullträff för varken Jonatan Gustafsson eller Martin Regborn när världscupfinalen i orientering i dag inleddes med individuell sprint. DMen båda var topp tolv, och bland andra respektive tredje bästa svensk (bakom Isac von Krusenstierna som blev sjua): Gustafsson som åtta – 29 sekunder bakom segrande tjecken Tomas Krivda och 20 från pallen – medan Regborn blev tolva, ytterligare tio sekunder bakom.
Efteråt var Regborn, som visat grym form i flera löptävlingar senaste veckorna, inne på att han helt enkelt tryckte på för dåligt i löpningen. Några misstag i orienteringen gjorde han inte.
– Jag trodde det var ganska bra, så jag blev lite förvånad över att jag var så pass långt efter. De måste ha sprungit snabbare, helt enkelt, jag kanske var lite för defensiv. Det var väldigt lätt för det mesta, så jag hade nog behövt pusha på lite hårdare, tror jag. Jag hade hoppats på mer, sa han till SVT och fortsatte:
– Formen är god, men det är alltid en avvägning hur mycket man vågar trycka på. I dag var det uppenbarligen så lätt att man hade kunnat offra lite kartläsning för att kunna fokusera på att springa snabbare i stället.
Ned till 37:e-platsen, och kvalgränsen till söndagens knockoutsprint-kvartsfinaler, hade de båda örebroarna dock ”rejält” avstånd: 38 respektive 28 sekunder.
I världscupsammandraget tappade Regborn pallplatsen, och det ser rejält tufft ut att nå första totalsegern (han har varit tvåa två gånger). Krivda, som vann i dag, var ju outsidern som var fyra inför dagen – och som mot oddsen nu faktiskt blandar sig i.
Max Peter Bejmer, 16:e man i dag, behåller totalledningen men är nu bara sex poäng före Krivda och nio för norske Kasper Fosser (femma i dag). Regborn är fyra och tog in åtta av de 48 poäng han var bakom, men att plocka 40 poäng på Bejmer och samtidigt 34 på Krivda och 31 på Fosser blir en tuff uppgift på söndag. Eftersom 20 poäng är det sämsta en löpare kan få i knockouten (sist i sin kvartsfinal) behöver Regborn bli sämst sjua (trea i sin semifinal) för att kunna ta hem totala världscupen (men det bygger alltså på att Bejmer är sist i sin kvartsfinal och Krivda och Fosser också är i botten). I praktiken lär Regborn behöva vinna på söndag samtidigt som Bejmer är som bäst fyra i sin semifinal, Krivda som bäst trea i sin och Fosser som bäst sist (sexa) i finalen). Det kan ju hända. Men vinner inte Regborn sjunker sannolikheten för en titel snabbt.
Men innan det är dags för avgörandet i totala världscupen – som framför allt nog kommer bli rafflande mellan Bejmer, Krivda och Fosser (norrmannen kanske är favorit, trots allt, som regerande mästare) – väntar en sprintstafett på lördagen och där mönstrar Sverige exakt samma lag som trots brons på EM nog har lite revanschkänsla i kroppen: Alva Sonesson springer förstasträckan och följs av Gustafsson och Regborn innan Hanna Lundberg skickas iväg som ankare.
– Jag har stått över stafetten några gånger för att satsa på det individuella, men nu känns det som att jag är sugen på att köra stafetten, säger Regborn till SVT.
Norges byter löpare på sistasträckan jämfört med EM-guldlaget – Pia Young Vik i stället för Andrine Benjaminsen – och Schweiz, som var tvåa på EM, byter båda herrlöparna – Timo Suter och Tino Polsini får nu chansen i stället för Ricardo Rancan och Joey Hadorn (de har ju mästerskapets vassaste löpare som avslutare i Simona Aebersold, nu när Tove Alexandersson i stället är på bergslöpnings-VM och tokdominerar).
Stafetten startar 17.10, SVT sänder från 17.00.I morgon avgörs också femte upplaga av BBR Bergslagen gravel (där BBR står för Bergslagen bike race). 104 kilometer grusvägscykling med start och mål i Hällefors. Både Örebros VM-cyklist Axel Lindh (som är regerande mästare) och ex-örebroaren Matthias Wengelin är anmälda liksom urstarka Kopparbergsbröderna Oskar och Hugo Söder (18 respektive 16 år), plus ett gäng starka namn utifrån. Och på damsidan finns både regerande mästaren Malin Jansson (örebroare och sambo med Axel Lindh), Therese Fjordäng (från Vretstorp, tog SM-silver på kortbana, landsväg, i somras) och Stina Hagström (från Askersund, vann långloppscupen i mountainbike i år) anmälda liksom Örebros Linda Meijer (örebroaren som var Sveriges vassaste veteran i mountainbike när hon satsade som mest) och Kristalina Smårs (från Nora, som är vass i all konditionsidrott).
-
I helgen är det dags för Lidingöloppet, världens största terränglopp, och i elitledet finns hela 17 länslöpare:
På herrsidan har vi först och främst EM-löparen och örebroaren Linus Rosdahl (som numera bor i Göteborg och tävlar för Stockholmsklubben Hässelby) som slog igenom stort när han blev bäste svensk (och tia totalt) i Lidingöloppet 2015. 2023 blev han återigen bäste svensk – och tvåa totalt – men framför allt blev han den blott tolfte svensken genom tiderna under 1.39 över de 30 kilometerna när han i fjol sprang in på 1.38.40 (som nionde bäste svensk genom tiderna och trea i loppet, tvåa av svenskarna). Bakom honom finns ytterligare tre topplöpare i Tisdagsklubbens Simon Karlsson, som visat rekordform på slutet och pressade Rosdahl hela vägen när de båda gick under det gamla banrekordet på Ultravasan 45 i augusti, Starts Per Enback som också varit i sitt livsform på slutet, men som sällan tävlar utanför länet (han gjorde ett undantag när han blev tolva på SM på 10 000 meter i Karlstad i somras på nya perset 30.23,27 – vilket förde upp honom från 43:e till fjärde plats på Närkebästalistan genom tiderna), och Örebro AIK:s Jonas Nilsson, som slog det 42 år gamla Närkerekordet i maraton i våras (2.20.29 i Hamburg) men som nu inte tävlat sedan mitten av juni. Och därtill finns super-veteranen Erik Anfält (Örebro AIK) som kommer direkt från en fjärdeplats på ultratrail-SM, Tisdagsklubbens David Lundström, Örebro AIK:s Andreas Ingberg (som efter många, många försök gick under 2.30 på maran i våras), Kumlafostrade ex-skidåkaren Adam Gillman (som numera tävlar för Hässelby och som gjort 32.33 på landsvägsmilen i år), Örebroorienteraren Erik Berzell, IF Starts 21-årige påläggskalv Hugo Örn, Örebro AIK:s drygt dubbelt så gamla Ludvig Börjesson och Villem Raudsepp och deras klubbkompis Daniel Wärnelid och Starts Elias Zika.
På damsidan märks framför allt Örebros gamla orienteringsstjärnan Beata Falk (som numera tävlar för Falun och slutade på 15:e plats i fjol), Tisdagsklubbens Kajsa Rosdal, som haft en jätteutveckling senaste åren (52: på 2.22.56 2023, 26:a på 2.13.05 i fjol – och på både maran och landsvägsmilen har hon persat rejält i år) och Starts Emma Reinhed Liljeqvist, som närmat sig sina pers den sista tiden och gjorde 2.13.59 för en 31:a-plats i fjol, men också Hagabys Benita Månsson och Elin Vinblad.
Det finns ju ett gäng andra klasser och distanser också, och bland annat springer Valter Pettersson, som i fjol fick segerkransen i M22-klassen (över tio kilometer) som han i år blivit överårig för, nu 15-kilometersloppet precis som Hälleforsfostrade friidrotts-VM-löparen Louise Wiker och Örebro AIK:s främsta löpare på damsidan, Liduina van Sitteren.Sent omsider släpptes i går truppen till världscupfinalen i orientering, där Valter Pettersson alltså saknas (annars hade han ju inte varit på Lidingö). Han är enda herrlöparen som utgår jämfört med EM-truppen, men ersätts inte. I stället kommer Gustav Runefors, som då bara sprang den individuella sprinten (Pettersson sprang bara knockoutsprinten), att dubblera i helgen.
Världscuphelgen i Schweiz inleds med individuell sprint på fredag, som också fungerar som kval till söndagens knockoutsprint. Däremellan avgörs på lördagen en sprintstafett dit svenska laget ännu inte är uttaget.
Martin Regborn var tvåa i världscupen bakom norske Kasper Fosser både 2022 och 2024 och har i år på nytt chansen på totalsegern inför finalen. Regborn är trea i världscupen, bara åtta poäng bakom just Fosser, och 48 bakom ledande landslagskompisen Max Peter Bejmer, med två individuella tävlingar och totalt 200 poäng kvar att springa om. Med i truppen är förstås också Jonatan Gustafsson, som tog EM-silver i knockoutsprint och, tillsammans med Regborn, EM-brons i sprintstafett. Tävlingarna sänds som vanligt på SVT. -
En dag försenad är bloggen nu tillbaka.
Det är lite uppstartsjobb att göra. Det har så att säga hänt en del under sommaren.
Jag orkar förstås inte skriva om allt i detalj. Men vi får ta de stora dragen av vad som hänt under de drygt 1,5 månader som jag varit på semester (nå, jag har faktiskt jobbat fem dagar under den här perioden, men inte bloggat).
** Jonatan Gustafsson, Martin Regborn och Valter Pettersson (A-landslagsdebut!) har sprungit orienterings-EM i Belgien – och Gustafsson har även hunnit med world games i Kina. Pettersson fick sista platsen trots att han blev diskad från SM-finalen i knockoutsprint där han kom in som tvåa, på bekostnad av klubbkompisen Oskar Andrén som blev förste man utanför truppen (SM-fyra i knockotusprint) trots att han på rena resultat skulle haft platsen (Andrén var inte så nöjd med det på sina sociala medier – ett drama i mikroformat då Andrén ju jobbar åt Svenska orienteringsförbundet men nu fick nobben av kollegorna där). Gustafsson tog EM-silver i knockoutsprint och har därmed resultatraden VM-brons, EM-silver, VM-brons, EM-silver i just den disciplinen de senaste fyra åren. Dessutom tog han world games-silver och EM-brons i sprintstafett (och blev sjua på medeldistans på world games, tia på sprinten på EM och 13:e på sprinten på world games), på EM var också Regborn med i svenska bronslaget, men i övrigt fick han nöja sig med en sjundeplats i knockoutsprintfinalen (de var sju där eftersom finländaren Akseli Ruohola fick en friplats efter att ha blivit nedriven i semifinalen) och en 28:e-plats i individuella sprinten där han kom in som regerande världsmästare men var 68 sekunder bakom segraren Mathias Barros Vallet i mål (”Jag hade höga ambitioner inför den individuella sprinten på EM, så det smärtar att misslyckas så brutalt när det inte finns någon annan förklaring än att jag helt enkelt inte var bra nog på den utmärkta banan”, skriver Regborn på Instagram). Regborn ligger ändå trea i totala världscupen med slagläge inför de två avslutande individuella deltävlingarna i Schweiz om tre veckor. Regborn har också hunnit ta SM-silver i sprint, Gustafsson guld i knockoutsprint. Valter Pettersson? Han blev noterad som 64:a i knockoutsprinten efter att ha blivit utslagen som 22:a i sitt kvalheat (20 sekudner från att avancera till kvartsfinal).
** Emilia Fahlin tog den något prestigefyllda positionen som lanterne rouge – sist av alla som går i mål i Tour de France – efter att ha genomfört sin roll som hjälpryttare till punkt och pricka. Hon är första svensk genom tiderna att bli lanterne rouge, även om man räknar in herrtävlingen. 154 startade, 124 tog sig i mål, Fahlin höll fransk Alison Avoine före sig med 34 sekunders marginal. ”För min del blev det ett race mot tidsgränsen (time cut) under de sista etapperna i bergen. Där och då undrade jag flera gånger varför jag frivilligt valt att genomlida detta. Men så kom man till den där andra andningen ibland, uppför backarna när man fick energi från den enorma publiken. Folk hejar som galningar – både på de ledande åkarna och på den sista, med samma passion och pepp! Även om jag var sist på resultatlistan, som lanterne rouge, loppets röda baklykta, så har jag krigat mig igenom. Jag har vunnit mina egna fighter: att inte ge upp när det vore det enklaste. Med tanke på alla som tvingats kliva av längs vägen, må jag vara sist på listan (eller först, om man vänder den upp och ner) men det är en personlig seger att få fullfölja mitt andra Tour de France”, skrev Fahlin själv på Örebrocyklisternas hemsida. Pauline Ferrand-Prévot (Frankrike/Lease a bike) vann touren, Fahlins stall Arkea-B&B hotels största framgång var franska Titia Ryos andraplats i ungdomstävlingen.
Fahlin har också hunnit debutera i pop-disciplinen gravel (13:e på andra tetappen av Gravel, Grit ‘n Grind i Halmstad, 6,5 minuter bakom segrande Femke Markus, Nederländerna, som var VM-åtta i fjol) och körde i lördags världstourtävlingen Classic Lorient Agglomération, där hon bröt (nederländska Mischa Bredewold, Team SD Worx, vann).
** Axel Lindh är uttagen till långdistans-VM i mountainbike som körs på lördag. Han hade en lite tuffare upplevelse i Cykelvasan i år (21:a efter att ha kommit in mot Mora i en stor klunga som gjorde upp om femteplatsen) men ligger å andra sidan alltjämt tvåa i Sverigecupen.
** Edvin Lindh hade ett par tuffa tävlingar i världscupen efter sitt VM-guld, men vann i São Paulo senast och ligger trea i totalen med slagläge på andraplatsen och viss chans på att försvara totalsegern inför finalen i Barcelona i oktober (ett par deltävlingar verkar ha blivit inställda, precis som i fjol).
** Jacob Ahlsson vann förstås de båda tempoloppen (ett långt och ett kort) men också sammandraget vid Svanesunds 3-dagars. Tävlingen var final i årets Sverigecupen, där Ahlsson klättrade till tredje plats i sammandraget efter två segrar på tredje starter (totalt ingick sex tävlingar).
** Linus Rosdahl har fått se sitt SM-brons från Stockholm marathon i maj förvandlas till ett silver då det visade sig att guldmedaljören Samuel Russom var dopad (testade positivt för meldonium vid SM i halvmaraton). Det blir örebroarens finaste individuella SM-medalj hittills, tidigare stod han på fem brons (tio kilometer 2024, halvmaraton 2022, maraton 2024 och 2025, lång terräng 2021). Men det där var ju i grunden en tråkig historia – roligare var att Rosdahl vann Ultravasan 45 på nytt banrekord – 2.32.40 – efter att ha fått med sig Tisdagsklubbens Simon Karlsson hela vägen (han blev tvåa på 2.32.40 efter sitt livs lopp, även han under det tidigare banrekordet och över fem minuter före trean Mikael Ekvall; Örebro AIK:s Andreas Ingberg blev tia på 2.54.13). Rosdahls syster (och Karlssons klubbkompis) Kajsa Rosdal blev femma i Trailvasan 30 på 2.13.46, Erik Anfält tog ännu en topp tio-placering i Ultravasan 90 (nu sjua på 6.36.46) där Lindesbergsfostrade Elin Engström blev 13:e efter att ha vunnit en spurtuppgörelse efter drygt åtta timmar och 40 minuters löpning. Hälleforsbaserade Silverleden ultras lag med profiler som Linus Wedin, Fredrik Berg, Simon Sveder och Ola Backlund (ja, övriga i laget ska väl också nämnas: Thobias Berggren, Tommy Sundberg, Emil Grip, Madelene Casta och Tommy Holmberg) vann Vasastafetten med över 16 minuters marginal.
** Per Enback (tidigare Arvidsson) tog karriärens bästa SM-placering när han blev tolva på 10 000 meter i Karlstad – och passade på vägen på att persa med nästan två minuter (23 sekunder om man räknar in landsvägslopp på tio kilometer). 30.23,17 skrevs tiden till, vilket för upp honom från 43:e till fjärde plats på Närkebästalistan genom tiderna – nu endast bakom Martin Regborn, Mikael Abrahamsson och Kjell-Arne Sjögren som är de tre länslöparna som gått under tre minuter. Simon Karlsson blev i samma lopp 16:e på SM på 31.04,45. Enback leder också Södra Svealands löparserie efter segrar i båda sommarens individuella lopp (Dalenrundan och Östansjöloppet). På damsidan toppar alltjämt Petra Hanaeus efter seger i Östansjö och en tredjeplats i Brevens bruk där Kajsa Rosdal vann. I Stripastafetten vann Tisdagsklubben på herr- (John Lundström, Simon Karlsson, Philip Sander) och damsidan (Vilma Wahlqvist, Sara Leksell, Kajsa Rosdal) medan Start tog hand om mixklassen (Emma Reinhed Liljeqvist, Jimmy Jansson, Johan Ingjald). I morgon, onsdag, är det dags för Spartacusstafetten.
** Liduina van Sitteren och Marie Dasler representerade Sverige vid den nya veteranfinnkampen, och blev etta och tvåa på fem kilometer väg på 18.06 respektive 19.15 (18 sekunder från hennes svenska K55-rekord), och bidrog därmed när Sverige vann kampen mot Finland med 82–49. I helgen kasserade Dasler också in fyra nya veteran-SM-guld, på 800 (2.37,05), 1 500 (5.13,25), 5 000 (18.49,05) och 10 000 meter (39.32,67). Bo Persson sopade förstås rent på sina tre distanser i M70-klassen, 1 500 (5.55,58), 5 000 (22.37,50) och 10 000 meter (46.26,46) och van Sitteren vann motsvarande distanser i K35-klassen (4.53,84, 17.49,73 respektive 37.27,41). Bos fru Ljiljana Persson vann SM-guld på 1 500 meter med 9.00,82.
** Och Örebroaren Karin Gustafsson tog sitt livs första internationella topp tio-placering, individuellt (hon var fyra i stafett för några år sedan) när hon blev just tia i sprinten på mountainbikeorienterings-VM i Polen – 62 sekunder från medalj. Hon blev också 18:e på medeldistansen, 23:a på masstarten och 25:a på långidstansen. I helgen följde hon upp med ett brons i långdistans när svenska cupen avslutades med tre SM-tävlingar på tre dagar (i sammandraget blev hon fyra, tredje bäst av svenskorna).
Konditionsbloggen 