Det känns, med facit i hand, skönt att jag kallade Internationella orienteringsförbundets regler om kvalet till söndagens världscup i knockoutsprint som ”hårda” och ”konstiga” redan i går, och inte först i dag när de drabbat örebroaren Jonatan Gustafsson. För jag står fast vid att det är knepigt att en världscupdeltävling utgör kval till en annan (även om jag vet att skidskyttet till viss del också har det så, med sin sprint och jaktstart – men där bygger ju den ena tävlingen i sitt grundkoncept på den andra, så är det inte här).
För det blev ju så att Gustafsson sprang förbi en kontroll och därmed diskades från dagens sprint i Locarano – och därmed var han förstås inte topp 36 vilket hade krävts för start i söndagens knockoutsprint. Knockoutsprinten som är en helt annan gren, som kräver andra kvaliteter av orienterarna, och där Gustafsson varit topp tre i världen de senaste fyra åren. Nu ska sägas att det förstås alltid genomförs ett kval med individuell start till knockouten, så min kritik rör främst att en tävling gör att orienterarna riskerar att missa poäng i en annan. Eller som Gustafsson, nollas totalt över hela helgen.
Det här är ju dessutom en av blott två världscuphelger före VM i juli, och frågan är hur landslagsledningen ska se på Gustafssons insats så långt den här säsongen – han blev ju även diskad av samma anledning som i daga i elitserirepremiären för tre veckor sedan, och även då användes tävlingen som ett kval till en knockouttävling (ett landslagstest) där Gustafsson fövisso ändå fick springa, men i ett B-slutspel mot sämre motstånd. 15:e man till sista kontrollen som han tog enligt ordning innan den han hoppade över (med knappt två minuter kvar av tävlingen), en sekund bakom Kasper Fosser som blev elva i mål och i det läget näst bäste svensk bakom Isac von Krusenstierna. Men det gäller ju att ta sig i mål också, och nu får Gustafsson ingen chans att bevisa sig i knockouten.
En liten möjlighet får han dock i morgon, då det är sprintstafett och Gustafsson springer tredjesträckan i svenska andralaget, tar vid efter att Alva Sonesson och Gustav Runefors öppnat stafetten, och kommer lämna över till ankaret Vilma von Krusenstierna. I förstalaget (bara det svenska lag som är först i mål kommer i slutändan att räknas i världscupen, oavsett hur de numreras i dag) springer dagens segrare Hanna Lundberg, Emil Svensk, Isac von Krusenstierna och Sanna Fast. SVT sänder från 16.00 och tävlingen startar 16.10.
Läs om Gustafssons reaktioner efter misstaget här, och om Martin Regborns senaste uppdatering om ryggmärgsproblematiken här.

I morgon är det dags för årets första stora loppdag, och det kommer bli fler sådana vad det lider. På lördagen har vi länets tredje största ultralopp – bakom Silverleden trailrun och Bergslagsleden ultra (som vi får se om det blir av i år): Munkastigen trailrun, 43-44 kilometer med start i Olshammar och mål i Laxå. Toppen är inte riktigt lika bred som den varit somliga år, men Kajsa Rosdal lär jagas av Camilla Bergdahl på damsidan, och på herrsidan har en sådan som Mathias Viktorsson, med rötterna i Laxå, sett stark ut uneder inledningen av säsongen. Bakom honom finns sådana som Andeas Ahlin (från Kristinehamn) och Daniel Brånn, men säkert läser jag förbi något namn i listan.
Till Kumla stadslopp, femkilometerstävlingen som ingår i Södra Svealands löparserie, finns fler starka namn som Lisa Ring, Emma Reinhed Liljeqvist, Erik Berzell, Martin Duberg, Marie Dasler, Petra Hanaeus, Maria Nagle, Oskar Hansson, Jimmy Jansson och Markus Hallén Johansson, även om sådana som Perr Enback, Jonas Nilsson, Simon Karlsson, Fanny Schulstad, Liduina van Sitteren och Erica Lech saknas. Simon sprringer i stället, ihop med ett gäng klubbkompisar, tio kilometer långa Bålsta stadslopp i Stockholm på söndagen.
Dessutom löps det så klart Örebro parkrun precis som vanligt på lördagsmorgonen.