Häromdagen kom nyheten om att det blir en tredje upplaga av idrottsgalan i Conventum efter nyår (jag har fortfarande inte förstått om det är mest korrekt att benämna den NA:s idrottsgala eller Örebros idrottsgala, men ni vet vad jag menar). Den 6 februari går den av stapeln, och jag har fått höra att NA:s pulsklocka ska delas ut då – även om jag egentligen tänkt lägga ned priset om Martin Regborns VM-guld ger honom NA:s guldklocka (det meddelas på julafton, så jag hade inte tänkt dra igång den eventuella processen med Pulsklockan förrän då; jag skapade ju en gång priset för att det gått tio år sedan Monica Holler 2004 fick NA:s guldklocka, länets mest prestigefyllda idrottspris, som den senaste konditionsidrottaren och min tanke var att bara dela ut det fram tills den dystra sviten bröts). Men nu när det visst ändå ska bli av (ja, Regborn kan ju alltjämt bli rånad på Guldklockan, så klart), så vill jag ha er hjälp att ta utse tre kandidater (eller två bakom Regborn som väl måste vinna efter sitt VM-guld även om det inte är jag som beslutar om den saken). Priset ska enligt statuterna gå ”till den eller de konditionsidrottare (eller den konditionsidrottstränare) eller -lag från Örebro län eller verksam i en länsklubb som under det gångna året utfört den prestation eller den rad av prestationer som anses främst och populärast.” Sedan priset kom med på galan har dock lagen och tränarna sorterats bort (de har egna kategorier på galan), så det är individuella idrottare vi snackar om.
Några förslag vid sidan om Regborn: Elin Schagerström tog VM-silver i skidorientering (före Tove Alexandersson!) och sopade som första kvinna någonsin rent med fyra guld på student-VM (vilket i princip är ett U25-VM, alla de bästa under 25 var med). Jonatan Gustafsson försvarade sitt VM-brons i orientering, vann dubbla SM-guld och debuterade på Finnkampen. Edvin Lindh vann totala världscupen i mountainbikesprint och var fyra på både VM och EM. Erik Anfält tog SM-silver på 100 kilometer (som 48-åring!). Ebba Fryxell tog junior-EM-guld i draghund (canicross). Jonathan Ahlsson vann kortbane-SM i cykel. Liduina van Sitteren och Fanny Schulstad sprang båda snabbare än Närkerekorden på tio kilometer landsväg respektive halvmaraton, men det är tveksamt om någon av tiderna kommer gillas som rekord på grund av banorna.
Saknar du någon i listan, vilka tre tycker du ska bli nominerade till galan och vem tycker du ska vinna? Hör av dig närmaste veckan till mig på jonas.brannmyr@na.se eller 073-038 94 00 (sms).
Men ja, så klart kommer vi hålla öppet för prestationer även under årets två sista månader, till exempel om Simon Karlsson och/eller Schulstad slår till med Närkerekord i maraton i Valencia.
Alla vinnare av NA:s pulsklocka:
2014: Adam Axelsson, skridsko/cykel, SK Winner/Örebrocyklisterna.
2015: Josefin Gerdevåg, löpning, KFUM Örebro.
2016: Martin Regborn, orientering, Hagaby Goif.
2017: Emilia Fahlin, cykel, Örebrocyklisterna/Wiggle-High5.
2018: Bob Impola, skidor, Karlslunds IF/Team Serneke.
2019: Jonas Nilsson, löpning, Örebro AIK.
2020: Jacob Ahlsson, cykel, Motala AIF.
2021: Jonathan Ahlsson, cykel, Motala AIF.
2022: Martin Regborn, orientering, Hagaby Goif.
2023: Siri Englund, militär femkamp och OCR, P7 SKIF (militär femkamp), Eskilstuna Friidrott (OCR).

I dag är det den 1 november, och det innebär förstås att den sjätte upplagan av Moto brutal skierg cup drar igång. Det handlar om den lokalt arrangerade stakmaskinscupen, som är öppen för deltagare från hela världen (men det är företrädesvis stakare från Öreborområdet som ställer upp). KFUM Örebros gamla löparess Josefin Gerdevåg och stockholmaren Henning Ekstrand vann i fjol (och Örebro AIK:s Karin Karlsson tog hand om sprintcupen på damsidan, Ekstrand vann både totalt och i sprint bland herrarna).
I år gör distanscupen comeback, vilket gör att det finns tre titlar att tävla om på herr- respektive damsidan.
De sex distanserna är exakt de samma som i fjol, men det finns några småförändringar kring vilka delar som ingår. Till exempel var de tre femhundringarna i den andra etappen i fjol tre olika deltävlingar i sprintcupen medan det i år är första femhundringen och första tusingen som utgör två olika sprintdeltävlingar. Och på 15-kilometersetappen så är det den här gången sista tusingen i stället för första som utgör en egen sprintdeltävling.
Deltagarna får lämna in resultat digitalt, via tidtagning på skiergmaskinen, under hela november och december (och man kan göra om hur många gånger som helst) – och sedan kröns vinnarna vid tolvslaget på nyårsafton.
Årets etapper:
1) En engelsk mil, alltså 1 609 meter. Ingår som deltävling både i sprint- och totalcupen.
2) 500+500+500+1 000+1 000+1 500 meter med 90 sekunder vila mellan intervallerna. Totaltiden är en etapp i distanscupen och totalcupen, första 500-ingen och första 1 000-ingen är var för sig två etapper i sprintcupen och totalcupen.
3) 5 000+100 meter med en minuts vila. 5 000-meterstiden är en annan etapp i distanscupen, 100-meterstiden är en etapp i sprintcupen, båda, liksom det sammanlagda resultatet (där 5 000-meterstiden förstås väger tungt) utgör tre olika etapper i totalcupen.
4) Tio kilometer rakt av. Totaltiden är en etapp i totalcupen och tiden på de sista 1 500 meterna är en annan etapp i totalcupen. Tiden på sträckan från 2 till 2,5 kilometer är en 500 meter lång etapp i både sprint- och totalcuperna liksom tiden på sträckan från 7,5 till 8,5 kilometer är en 1 000 meter lång etapp, medan de avslutande 1 500 meterna är en egen etapp i totalcupen och totalresultatet är en etapp i både distans- och totalcuperna.
5) 15 kilometer rakt av. Totaltiden är en etapp i total- och distanscuperna, liksom tiden på de 14 första kilometerna. Tiden på de sista 1 000 meterna är en etapp i sprintcupen och totalcupen.
6) 2×6-4-2 minuter med 1,5 minuter intervallvila och tre minuter setvila (tvåminutarna ska genomföras på motstånd ett på skierg-maskinen, i övrigt är det fritt motstånd på alla etapper). Totaltiden är en etapp i både distans- och totalcuperna och de båda tvåminuterna räknas som två enskilda etapper i sprint- och totalcuperna.