Etikett: natt-DM i orientering

Bodin och Pettersson distriktsmästare i nattorientering – precis som Thybeck som är uttagen till nytt mästerskap

september 19th, 2025

Internationellt är vi mitt i orienteringens sprintsäsong – men lokalt avgjordes i kväll natt-DM i den stadsnära skogen vid Saltängen i Laxå (bara tio minuter från där jag bor). Tisarens Valter Pettersson – som A-landslagsdebuterade i EM för några veckor sedan men inte verkar vara uttagen till världscupfinalen i Schweiz nästa vecka (truppen har, vad jag kan se, inte kommunicerats av svenska förbundet, men han är i varje fall inte med bland de officiellt anmälda) – kom till start och vann till slut med drygt två minuters marginal. ”Till slut” eftersom han enligt de officiella mellantiderna (Stämmer de? Var det någon typ av gaffling?) var nästan 2,5 minuter bakom Hagabys Love Sintring halvvägs, men sedan åt ikapp det i väldigt rask takt.
Stora Tunas William Pommer, som bor i Örebro, var trea hela vägen men springer alltså för en klubb utanför distriktet, så DM-bronset gick till Tisarens Adam Aili (som var nästan en halvtimme bakom Pettersson i mål). På damsidan delades det inte ens ut något brons, eftersom bara två löpare kom till start. Almbys Sofie Bodin tog guldet sex minuter före Garphyttans mountainbikeorienteringssprofil Karin Gustafsson.
Milans Cecilia Eriksson (mindre än en minut före Garphyttans Elin Doering) och Lindebygdens Axel Thybeck (nästan tre minuter före Tisarens Viggo Holmberg) tog juniorgulden.
På söndag avslutas DM-säsongen med stafetter, i skogarna söder om Lindesberg.

18-årige Thybeck, 18, som var bäste svensk som åtta i en extremt tajt långdistans i ungdoms-EM i orientering i somras, blev tidigare i veckan uttagen även till inofficiella junior-EM – junior european cup – som avgörs i Skottland 3-5 oktober och som inleds med en sprint i Stirling och avslutas med långdistans och stafett i Aberfoyle, båda orter drygt en timme norr om Glasgow. Mästerskapet avgörs i två åldersklasser, för 17-18-åringar och för 19-20-åringar. Thybeck gör sista året i den yngre kategorin.
– Vi har som mål att få med oss många fina prestationer och erfarenheter, för nu och för framtiden. Det finns också goda möjligheter för topplaceringar, säger förbundskapten Emma Martner till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Från orienteringsgymnasiet i Hallsberg är Izabella Ljungberg, OK Tyr, och Arvid Tögenmark, OK Linné, blivit uttagna. Tre löpare från skolan är också med i truppen som reserver.
Fahlin EM-tolva, Lech och Arvidsson regerar i Nora, Anfält tog femte segern på leden, Bergentz snabbast någonsin i parkrun och Gustafsson kör för stafettmedalj

september 14th, 2024

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Bo Persson som gäst. 75-åringen från Örebro började springa först som 67-åring – men åtta år senare tog han för några veckor sedan veteran-VM-guld i terränglöpning. Finns där poddar finnas, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Det blev en tolfteplats för Emilia Fahlin på EM i dag, ihop med prestationerna på de två försa etapperna i Tour de France (nia och tolva) det bästa hon gjort den här säsongen om man tar hänsyn till motståndet.
Det blev en väldigt kontrollerad tävling på de nederländska vägarna, på en banprofil där det inte gick att göra mycket skillnad när de stora och starka nederländska och italienska lagen kontrollerade allt. De tre andra svenskarna till start – Caroline Andersson, Julia Borgström och Mika Söderström – var framme och försökte, men kom ingen vart. Efter att ha fått lite hjälp av Andersson att komma upp genom klungan fick Fahlin göra jobbet själv de sista kilometerna, och såg ut att försöka hänga på det italienska tåget. Men hon såg ut att hamna avigt till vid ett par tillfällen och fick till slut gå ut och ta vind för tidigt, och fick inte riktigt ut sin fulla potential. En tolfteplats är ändå starkt, det är svårt att hävda sig mot de stora lagen.
Loewna Wiebes var, med hjälp av sitt holländska lag, klart starkast och tog EM-guld på hemmaplan medan Italiens Elisa Balsamo fick nöja sig med silvret. Daria Pikulik var best of the rest när hon tog fixade en bronsmedalj åt Polen.
Fahlin tävlar redan i morgon igen, då med sitt franska proffslag Arkea-B&B hotels i franska endagsloppet GP International d’Isbergues, en 132 kilometer lång tävling med start och mål just i Isbergues.
EM har körts för eliten sedan 2016, och Fahlin har nu tagit fem topp 15-placeringar med en åttondeplats som bäst (2022). Men bästa loppet gjorde hon 2018, då hon var på väg mot medalj när kedjan hoppade av i spurten.

Erica Lech tog fjärde raka segern och femte totalt i länets mest klassiska löpartävling Norasjön runt, vilket också gav ett DM-guld. Klockan stannade på 1.23.24 vilket var ett par minuter långsammare än i fjol, men det spelar ju mindre roll när segermarginalen ändå var över tre minuter till Starts Emma Reinhed-Liljeqvist (1.26.30) på andraplatsen. Linda Ohlin, från Karlstadsklubben IF Göta, tog bronset på 1.28.31 medan Örebro AIK:s Hanna Imhagen, 21, blev tredje bästa länslöpare på 1.31.50. Örebroaren Katrina Huss (1.33.17) blev femma i tävlingen men tävlar inte för länsklubb (Axa Sports Club), så Starts Petra Hanaeus blev femma i DM (och i långloppscupen) med 1.33.29. Örebro AIK:s Linda Flod (1.34.57), Starts Antje Wiksten (1.36.05) och Västerås Åsa Bergman (1.39.58) tog sista poängen i cupen.
Imhagen fick DM-guld i juniorklassen, Ohlin i K35, Flod i K40, Lech i K45 och Hanaeus i K50, Östansjös Kerstin Liljerås (1.43.56) i K55 och Storådalens Birgitta Jansson (som har svenska veteranrekordet i bland annat halvmara med 2.24.50 och som i dag gjorde 2.31.20) i K80. Övriga damklasser saknade deltagare från länet.
På herrsidan lyckades Per Arvidsson ta hem det sjätte vandringspriset i loppets 70-åriga historia genom en tredje inteckning (2019, 2022 och 2024) i det pris som gått runt sedan 2014 (och som Erik Anfält och Thomas Chaillou hade två inteckningar i, Per Sjögren, Wilehelm Bergentz och Simon Karlsson varsin).
Han vann den här gången på 1.10.06, med 69 sekunders marginal till Tisdagsklubbens Simon Karlsson (1.11.15) och drygt 2,5 minuter före Örebro AIK:s Jonas Nilsson (1.12.46) på tredjeplatsen. Örebro AIK.s Andreas Ingberg (1.14.42) fyra, Tisdagsklubbens David Lundström (1.15.43) femma, Karlslunds Jimmy Axelsson (1.15.50) sexa, Örebro AIK:s Villem Raudsepp (1.18.42) sjua och Starts Elias Zika (1.19.32) åtta och poäng.
Arvidsson tog också veteran-DM-guld i M35-klassen och Ingberg i M40 medan Örebro AIK:s Ludvig Börjesson (1.19.36) i M45, Garphyttans Fredrik Eliasson (1.26.08 i M50), Västerås Per-Olov Andersson (1.25.34) och Morgan Sällström (1.46.25) i M55 respektive M60, Örebro AIK:s Göte Pettersson (1.55.40) i M65, Hagabys Olof Olofsson (1.51.56) i M70, Östansjös Bengt Nilsson (2.05.47) i M75 och Arne Evertsson (3.24.44) i M80 tog hem övriga veteran-DM-guld (inga herrjuniorer kom till start).
Segern gjorde att Arvidsson tog in en poäng på Karlsson i långloppscupen (nu skiljer tre) medan Nilsson på tredjeplatsen tappade en (nu nio bakom). Imhagen och Reinhed Liljeqvist åt in fyra respektive sju poäng på Marie Dasler i toppen av damernas cuptabell, och är nu båda sju poäng bakom. Åtta deltävlingar återstår.

Det blev som väntat Erik Anfält som var kungen av Bergslagsleden ultra i dag. Trots en felspringning när han redan gått ifrån fältet ordentligt tolv kilometer in – så pass att klungan bakom kom ikapp igen – gick han ifrån och tog sin femte seger i tävlingen (den första på 62-kilometersdistansen, de fyra tidigare på den runt 45 kilometer långa, 2015, 2016, 2017 och 2020) med 34 minuters marginal ned till undertecknad som (som i fjol vann 82-kilometersklassen som nu upphört), på tiderna 6.01.56 respektive 6.36.12. Jag var ikapp och förbilöpt av stockholmaren Thomas Östlundh (som gjorde sin tionde Bergslagsleden ultra när loppet avgjordes för elfte gången!) vid 35 kilometer, men kom tillbaka. Vid sista varvningen, efter 48 kilometer, skiljde 1,5 minuter, men i mål hade jag drygt elva minuters marginal. Örebroaren Fabian Kananen var tredje bästa länslöpare på fjärdeplatsen, ytterligare 25 minuter bakom, men mer vet jag inte om den längsta klassen eftersom det här var de fyra enda löparna (ännu inga damer) som hade gått i mål när jag fotade av den analoga resultatlistan på plats (jag antar att den digitala publiceras i morgon). 21-åriga örebroaren Wilma Tidqvist, som mig veterligen nu gjorde sin ultradebut, var i alla fall i stor ledning ut på sista 14-kilometersslingan.
Värmlänningen Andreas Linder (Kristinehamn multisport) vann 48-kilometersklassen och var den ende som var snabbare än Anfält och mig till den mållinjen (där vi hade varvningen) dit han kom efter 4.37.08. Martin Bergman var i rygg på mig och tog andraplatsen på 48 kilometer med 5.02.14 och Björn Tikkanen var trea på 5.10.50 (de båda bor i Lanna-/Fjugestatrakten). 30-åriga örebroarna Elin Röding och Hanna Roos, som ultradebuterade i Ultravasan 45 i fjol, tog sina första segra när de delade vinsten i 48-kilometaren på 5.57.11 (de var också de två enda som var snabbare dit än Tidqvist var till varvning). Trean, Lina Björnlund från Lanna, var drygt 70 minuter bakom på 7.07.38.
För första gången avgjordes ett lopp som inte var ultra under Bergslagsleden ultra, ett 17-kilometerslopp som Åsbros Mathias Viktorsson dominerade och vann på 1.32.27. LK Gränslösts Carina Gustavsson var lika överlägsen på damsidan och vann på 1.55.58.

Medan många löpare var upptagna i Nora och Kilsbergen valde 60 Örebro parkrun – bland annat mor och son Bergentz som var snabbast runt. Ja, faktum är att Wilhelm i sin parkrundebut inte bara var snabbast i dag, utan genom alla tider. Han dunkade in 15.20, vilket var en sänkning av Tim Sundströms tidigare banrekord på femkilometaren vid Rynningeviken med över en halvminut (15.52). Jag vet inte om någon sprungit parkrun snabbare i Sverige, statistiken verkar av någon anledning ha plockats bort från hemsidan. Mamma Erika var snabbaste dam på 20.46.

Dagens långdistans vid mountainbike-VM i Bulgarien blev rejält tuff och utslagsgivande, och örebroaren Karin Gustafsson var Över 26 minuter bakom täten (där tre cyklister var inom 41 sekunder efter en tävlingstid på drygt 106 minuter med individuell start), och fick nöja sig med en 24:e-plats som fjärde bästa svenska. Gabriella Gustafsson var vassast av dem med en fjärdeplats, men hon var nästan fyra minuter bakom segrande danskan Nikoline Splittorff och drygt tre minuter från pallen.
När mästerskapet i morgon avslutas med stafett får Gustafsson ändå chansen i det svenska förstalaget som inte är favorit till medalj men som har skrällpotential. Gabriella kör förstasträckan medan Tilda Palm är ankare.

Hagabys Love Sintring krossade konkurrensen när DM i nattorientering avgjordes i Hallsberg i går kväll. Han var nästan 17 minuter före tvåan (KFUM Örebros Oskar Arlebo) och nästan 47 minuter före trean (Milans Tom Korkeakoski), men tiderna säger också något om att det var få löpare till start (fem på herrsidan, tre på damsidan). Ja, bland damerna blev det bara två medaljer utdelade efter att Almbys Sofie Bodin brutit. Milans Jessica Korkeakoski tog guldet drygt en kvart före KFUM Örebros Elsa Ekelin på andraplatsen (men Elin Rindstig, som tävlar för utomsocknes SOK Vilja även om hon bor i Örebro, vann själva tävlingen drygt tio minuter före Korkeakoski).
Elin Doering och Viggo Holmberg vann juniorklasserna med knappt respektive drygt fem minuters marginal, medan Tisarens Moa Pettersson och Almbys Sixten Widmark vann de äldsta ungdomsklasserna som var betydligt tajtare.
Allt du behöver veta inför Fahlins EM-lopp – och här är favoriterna inför halvmaraton-DM runt Norasjön

september 13th, 2024

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Bo Persson som gäst. 75-åringen från Örebro började springa först som 67-åring – men åtta år senare tog han för några veckor sedan veteran-VM-guld i terränglöpning. Han berättar om sin stenhårda träningsregim, för- och nackdelar med att börja springa på äldre dar och tankarna på att hålla igång uppåt 100. Finns där poddar finnas, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

I morgon är det dags för linjeloppet vid cykel-EM i Limburg, Nederländerna, där Sverige verkar köra för örebroaren Emilia Fahlin.
Det kommer som vanligt bli svårt att konkurrera med Nederländernas och Italiens breda lag – de har fulla åttamannatrupper till start, Nederländerna med förhandsfavoriten Lorena Wiebes uppbackad av stjärnor som Mischa Bredewold, Thalita de Jong och Karlijn Swinkels, och Italien har både Elisa Balsamo och Chiara Consonni. där bakom finns urstarka namn som Daria Pikulik (Polen), Cecilie Uttrup Luddwig (Danmark), Elise Chabbey (Schweiz) och Liane Lippert (Tyskland).
Det är 162 kilometer med start i Heusden-Zolder och mål i Hasselt som gäller, sex pavésektioner men bara en jättekort under de sista sex milen. Några stigningar men ingen brutal och framför allt inte mycket under de fyra sista milen. Vid sidan om Fahlin ställer Sverige upp med OS-cyklisten Caroline Andersosn, 23-åriga världstourcyklisten Julia Borgström och svenska mästaren Mika Söderström.
Discovery drar igång försnacket 13.20, cyklisterna rullar ut ur stan vid 13.30 och får den officiella starten 13.45 (vid kilometer noll). Målgång för täten är beräknad till någon gång mellan 17.20 och 17.45.
EM har körts för eliten sedan 2016, och Fahlin har tagit fyra topp 15-placeringar med en åttondeplats som bäst (2022). Men bästa loppet gjorde hon 2018, då hon var på väg mot medalj när kedjan hoppade av i spurten. I fjol var hon 14:e.

I morgon avgörs också Norasjön runt, länets mest klassiska löpartävling som också är årets distriktsmästerskap i halvmaraton. 79 herrar och 34 damer var anmälda i tävlingsklass (och 125 i motionsklass!) när anmälan stängde vid lunchtid i dag, fredag – och det saknas inte snabba namn.
Starts Per Arvidsson kan ta hem vandringspriset, som gått runt sedan 2014, för gott genom en tredje seger, men då måste han först och främst slå Tisdagsklubbens Simon Karlsson, som i fjol vann med över två minuters marginal (på1.13.29 över den relativt tuffa halvmarabanan som det här ändå är). Och Örebro AIK:s Jonas Nilsson lär också vilja ha ett ord med i laget.
Det är vanskligt att jämföra olika banor, men som årsbästa har Arvidsson 1.09.20 från veteran-VM i Göteborg för tre veckor sedan (där han blev sexa i M35), Karlsson 1.10.49 från segern i Semesterhalvmaran och Nilsson 1.11.20 från Göteborgsvarvet (där han var bäste länslöpare, före bland andra Karlsson). Bakom de tre finns starka löpare som Andreas Ingberg, Jimmy Axelsson Mattias Nätterlund, Martin Duberg, David Lundström Ludvig Börjesson och Elias Zika med i startlistan.
ÖAIK:s Erica Lech tog det föregående vandringspriset 2022 och kan nu ta sin andra inteckning i det nuvarande (och fjärde raka seger i tävlingen). Hon kommer senast från ett veteran-VM-guld på just den här distansen (på 1.20.56). Om jag inte missar något namn i startlistan är det svårt att se vem som ska kunna utmana henne om segern eller Starts Emma Reinhed-Liljeqvist, om andraplatsen, men bakom dem finns ett koppel om DM-bronset, bland andra Petra Hanaeus, Hanna Imhagen, Amanda Brunosson och Anna Karlsson.

I kväll, med start 21.15, avgörs årets distriksmästerskap i nattorientering i skogarna vid Tisarens klubbstuga i Hallsberg. Hur det gick där får ni läsa om i morgondagens blogg eftersom jag måste sova inför Bergslagsleden ultra …
Allt du behöver veta inför EM-linjeloppet med Fahlin – och här är orienterarna som dubblar EM med Euromeeting (och de som tackar nej)

september 22nd, 2023

Glöm inte att lyssna på veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med ultralöparen Filip Andersson: Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.
Och heller inte på veckans avsnitt av Ultraaktuellt, där jag gästar som bisittare: Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

I morgon är det alltså dags för linjeloppet vid cykel-EM i Nederländerna, och det är dags för en kort liten genomgång inför tävlingen (min förhandsintervju med Emilia Fahlin hittar ni här).
Tävlingen startar i Meppel, och inleds med en sex mil lång sträcka fram till det 13,5 kilometer långa avslutningsvarv som ska köras lite drygt fem gånger (det tuffaste på avslutningsvarvet, de två på varandra tätt följande klättringarna uppför VAM-berg, tas sex gånger eftersom man kommer in på varvet precis före dem, och när man når toppen andra gången är det exakt fem varv kvar – målet är på toppen). VAM-berg är Nederländernas svar på Kvarntorpshögen, ett avfallsberg som gjorts om till ett rekreationsområde, främst med inriktning på cykel. Det mäter ganska exakt 40 meter över havsytan, och runt 35 meter över den omgivande slätten. Det är alltså inga långa backar som bjuds, men branta, och den ena av de två är kullerstensbelagd.
Sverige har bara två cyklister till start, Fahlin och Hanna Nilsson (från Kristianstad) medan stora nationer som Nederländerna och Italien kommer med åtta var. Nederländerna har också en av de två stora förhandsfavoriterna, Lorena Wiebes, men Demi Vollering. Belgien har nyblivna världsmästaren Lotte Kopecky, men inte samma starka lag att backa upp henne med. Med i snacket finns ockås Schweiz Marlen Reusser, Polens Katarzyna Niewiadoma, Italiens Silvia Persico, Tysklands Liane Lippert och Danmarks Cecilie Uttrup Ludwig, som till vardags är lagkompis med Fahlin i FDJ-Suez.
När jag pratade med Fahlin såg hon två scenarion framför sig: Om det inte blåser så mycket lär det gå en tidig utbrytning och vara ganska kontrollerad körning i klungan bakom, tills utbrytning ska hämtas in. Men om det blåser kan stornationerna (läs: Nederländerna) gå upp och köra hårt i kantvinden för att decimera fältet rejält. I sådana fall kommer det bli hårt från start för svenskorna. Inne på varvet, och de tolv gångerna uppför VAM-berg, är det extremt viktigt att vara rätt positionerad eftersom den normalbreda landsvägen cyklisterna kör större delen av varvet på tvärt smalnar av till en cykelväg när man svänger in mot backen, och ligger man bara lite för långt bak i klungna kommer det bli en dragspelseffekt som gör att det tar tvärstopp och att man får börja om från noll, vilket blir jobbigt i en sådan brant backe. Det troliga är att det blir ganska hård körning tidigt på varvet, och att cyklister kommer åka av varv för varv. I slutet lär det inte vara många kvar som gör upp om det.
Starten går 13.45 på lördagen, och Discovery sänder från start till mål.

Veckan efter orienterings-EM i Italien kommer Euromeeting, ett sorts inofficiellt B-EM som också ofta fungerar som för-mästerskap (den här gången inför VM nästa år), arrangeras i Skottland. Efter nästa års världsmästerskap avgörs i sprintdisciplinerna så är det även sprint som står på programmet nu, precis som på EM i Italien. Men alla landslagsorienterare väljer ändå inte att följa med, efter en mycket lång och krävande säsong. Bland dem som inte anmält intresse (uttagningarna har fungerat så att det börjat med att löparna just fått anmäla intresse) finns Martin Regborn, Josefin Tjernlund och Andrea Svensson. Däremot kommer både Jonatan Gustafsson och Oskar Andrén att dubblera, och efter EM åka direkt vidare och köra Euromeeting också. De två blir de enda länslöparna i den 20 man starka svenska truppen. Gustafsson bör ha goda chanser till en mycket framskjuten placering (han tog ju VM-brons i knockoutsprint i fjol, och motståndet på Euromeeting brukar inte riktigt hålla samma dignitet).
– VM nästa år kommer arrangeras i centrala delarna av Edinburgh medan två av tävlingarna i Euromeeting avgörs i Stirling som ligger cirka 20-25 minuter utanför Edinburgh. En av tävlingarna går i en mindre by som heter Dunblane strax intill. Detta gör att områdena inte är hundra procent relevanta (för VM). Däremot kommer de som åker få chansen att tävla i välarrangerade tävlingar och de får springa en bra knockout-tävling. Något som väldigt sällan arrangeras, säger förbundskapten Kalle Dalin till Svenska orienteringsförbundet hemsida.

Jessica Korkeakoski, OK Milan, och Jacob Eriksson, KFUM Örebro. Där har ni de två nya distriktsmästarna i nattorientering. Ingen skugga ska fall över dem, men det var rejält tunna startfält när tävlingen avgjordes i Hällefors i kväll. Men på damsidan blev det i varje fall tajt och spännande: Korkeakoski vann bara med en minuts marginal till Karin E Gustafsson (den enda konkurrenten) efter 82 minuters orientering i mörkret (Elin Rindstig och Elisabeth Ahlgren, som båda bor i Örebro, var etta och tvåa i själva tävlingen men springer för klubbar utanför distriktet och räknas därmed bort i DM-sammanhang). Eriksson krossade däremot konkurrensen och tog guldet med över tio minuters marginal till klubbkompisen Oskar Arlebo (däremellan klämde Joel Aristondo Magnusson och Maxime Bonneau, som också bor i Örebro men tävlar för klubbar utanför distriktet) och ytterligare drygt tio till Tisarens Mikael Pihel som tog bronset (20 minuter före Milans Tom Korkeakoski som var den fjärde och sista distriktslöparen i herrklassen).
Bättre uppställ var det i de äldsta ungdomsklasserna, där tävlingen dubblerade som den åttonde och sista deltävlingen i Ullmax och ÖLOF:s ungdomsserie.
Almbys Emma Lindkvist och Lindebygdens Axel Thybeck hade redan säkrat segrarna i de allra äldsta klasserna, för 15- och 16-åringar, på maximala 72 poäng (de sex bästa tävlingarna räknas, och de hade båda redan nått sex vinster). Lindkvist tog en sjunde seger och blev distriktsmästare genom att vara drygt två minuter före KFUM:s Julia Ekdahl i mål medan Thybeck för en gångs skull fick nöja sig med en andraplats, drygt 1,5 minuter bakom KFUM:s Ted Nilsson som blev distriktsmästare.
Bloggaren gästar podd (och pratar om segern), Fahlin berättar om tävlingarna mellan VM och EM, och klent startfält till natt-DM (alla medaljer kommer inte kunna delas ut)

september 21st, 2023

I morse släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där karlskogingen Filip Andersson, som i slutet av augusti (under min andra semester) slog Björn Tikkanens rekordtid för att helt osupportat springa den 28 mil långa leden, gästar podden och berättar allt om äventyret som verkligen blev galet. Han berättar om stigen som bitvis var mer av en bäckfåra, om skräckbilderna på de ruttnande fötterna efter tre dygn i blöta strumpor och om de svåra hallucinationerna den där sista natten. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.
För den som inte kan tröttna på min röst (svårt att tänka sig att det finns sådana personer, men ändå) så är jag dessutom bisittare i podden Ultraaktuellt den här veckan. Där kommenterar jag andra löpares prestationer från den gångna helgen (bland annat the one and only Rune Larssons comeback!), men jag får också tillfället att berätta lite (eller mycket) om segern i Bergslagsleden ultra och varför det loppet betyder så mycket för mig. Även den podden finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

I dag pratade jag med Emilia Fahlin inför EM på lördag, för en artikel som publiceras på na.se vid lunchtid i morgon (tävlingen går på lördag, med start 13.45 och sänds direkt på Discovery.
Vad som inte fick plats i texten på NA var mitt snack med henne om de senaste tävlingarna, de tre mellan VM i augusti och EM. Så det får ni här, helt bloggexklusivt.
Först ut var etapploppet Tour of Scandinavia över fem dagar i Norge och Danmark, där Fahlins danska teamkompis Cecilie Uttrup Ludwig vann två etapper och australiska teamkompisen Grace Brown en (en tempoetapp), men där Ludwig ändå fick nöja sig med andraplatsen i sammandraget, två sekunder bakom Annemiek van Vleuten:
– Kul att få köra ett etapplopp igen. Jag kände att det var ett tag sedan jag tävlade, och det var bra att få de tävlingarna i kroppen. Konceptet var lite ändrat, med tempolopp och lite mer klättervänliga banor: Uppför Norefjell, upp till fästningen i Halden två gånger och så en uppförsmålgång på sista etappen. Det passade bra för Cecilie, och det var rätt mäktigt att laget tog tre etappsegrar. Synd att det inte räckte till totalsegern, men kul att kunna hjälpa till när det blir sådana framgångar. Jag kände också att benen blev bättre och bättre dag för dag, säger Fahlin.
Därefter följde de två franska tävlingarna, La Choralis Fourmies och Grand prix international d’Isbergues, de två senaste helgerna:
– Fourmies var nytt för mig, d’Isbergues har jag kört en gång innan. Det är ganska roliga tävlingar: A- till B-lopp eller ett stort varv följt av avslutningsvarv, mycket upp och ned. Det som var nytt för oss var att det inte var tillåtet med radiokommunikation, vilket ändrar lite hur man kan tävla ihop och spela ut sina kort. Utbrytningarna kanske inte hade sett ut på samma sätt annars. Men det var bra för våra tjejer att få chansen, säger Fahlin som alltså gillade tävlingarna men hade jobbigt med annat:
– Problemet har varit alla resdagar. Det tog två dagar att resa till tävlingarna i Frankrike och två dagar att ta sig därifrån. Fyra resdagar för endagarstävlingar, två helger i rad, och så EM på det, nu … Sedan Belgien igen och så Kina. För att minska lite på resande, och i alla fall inte behöva åka till Arlanda varenda gång, så tog jag några dagar på Mallorca, ett miniträningsläger, mellan de franska tävlingarna. Det gjorde att jag inte kom med någon toppad känsla till d’Isbergues, jag prioriterade att få bra träning gjord. Nu har jag haft några lugna dagar och ett lite hårdare pass på onsdagen, sedan resa ned till Holland och så blir det att försöka skaka liv i kroppen och så får vi se hur det känns på lördag.
Men mer inför EM får ni alltså läsa på na.se i stället (även om jag så klart kommer med en liten guide i morgondagens blogginlägg).
Efter EM kommer Fahlin köra belgiska tävlingen Binche–Chimay–Binche den 3 oktober innan hon flyger till Kina för de två avslutande tävlingarna på världstouren: Etapploppet Tour of Chongming Island (12–14 oktober) och endagarsloppet Tour of Guangxi (17 oktober).

I morgon kväll avgörs natt-DM i orientering i för mig helt okänd orienteringsterräng (men desto mer bekant terräng- och traillöpningsmark): Med start och mål vid Hurtigtorpet i Hällefors (där Hälleforsterrängen och Silverleden på 1 dag har sina tävlingscentrum). Tyvärr har nog många endera prioriterat EM-förberedelser eller tyckt att det varit lite långt att åka, för i elitklasserna är det så få anmälda att alla medaljer inte ens kommer kunna delas ut. På damsidan är det bara Milans Jessica Korkeakoski och Garphyttans Karin E Gustafsson (av löpare som tävlar för länsklubbar) som anmält sig. Totalt är knappt hundra löpare – alla klasser inkluderade – anmälda varav en hel del springer utom tävlan. På söndag avgörs stafett-DM i Blackstahyttan i Kilsbergen, och dit ser det lite positivare ut – bland annat kommer Tisaren med ett förstalag som hade kunnat utmana om topp tio på SM, med Ellinor Tjernlund, Anna Hallmén och Lovisa Persson.
Andrén vann Trondheim maraton på 2.26 – och Gerdevåg gjorde comeback med veteran-SM-guld (plus Kilsbergen trailrun, natt-DM och en hel del annat!)

september 3rd, 2022

Det slogs till med en och annan riktigt fin löparprestation i dag.
** Först och främst sprang Oskar Andrén hem segern i Trondheim maraton (loppet där elitorienteraren för tre år sedan sensationsdebuterade på distansen med 2.34) till med överlägsen seger och dunderperset 2.26.43. Hade han som senast representerat moderklubben OK Tisaren (som han fortfarande springer för i orienteringssammanhang) så hade tiden gjort honom till den fjärde bästa maratonlöparen i Närke genom tiderna och den näst bästa, bakom Erik Anfält, de senaste 38 åren. Men nu valde Andrén i stället att tävla för Jämtlandsklubben Offerdals SK, så tiden kommer inte räknas i de lokala rullorna. En superprestation oavsett, som tar honom in på en 16:e-plats på den svenska årsbästalistan.
** Dessutom gjorde Josefin Gerdevåg, tidigare distriktsrekordhållare i maraton, comeback på den ädlaste av löpardistanser nästan tre år efter senaste starten och och gick under tre timmar för tolfte gången (om jag räknat rätt) när hon sprang på in på 2.58.36 för en andraplats i Helsingborg marathon (41 sekunder bakom Malmös Annie Sönnerborg-Wadenhorn) och seger i veteran-SM:s K40-klass med nästan elva minuters marginal. Gerdevågs gamla distriktsrekord är på 2.42.49 från 2018, men redan 2012 tog hon SM-guld i busvädret i Stockholm. Örebro AIK:s Christer Hansson stod för enda andra topp tio-placeringen av länslöpare i veteran-SM, som jag kunnat hitta, med en niondeplats i M55 på 3.57.00. Jo, Tisdagsklubbens Simon Karlsson blev fyra i hela tävlingen med 2.40.35 (två minuter från pers), men han får vänta sex år till innan han kan konkurrera om veteranmedaljer. Örebro AIK:s Julia Johnsson och Björn Engqvist slog för övrigt till med en tolfte- respektive en 16:e-plats på halvmaraton-tävlingen som avgjorde samtidigt, med 1.30.20 respektive 1.20.37.
** I Stockholm lockade Tjejmilen sedvanligt maffigt startfält (både bredd- och elitmässigt) och Hälleforsbördiga VM-löpare Louise Wiker, som tävlat sprasamt i år, tog en tiondeplats med 36.31. Starts Maria Nagle var 65:a på 42.25 medan Örebro AIK:s Ida Lilja blev 72:a på 42.55.
** I Ånnaboda avgjordes den tolfte och, om man tar arrangörerna på orden, sista upplagan av Kilsbergen trailrun. Föranmälda superfavoriten Filip Dahlgren kom inte till start, så därför blev segern på herrsidan en kamp mellan veteranen Villem Raudsepp (som i vanliga fall representerar IFK Nora men som nu sprang för företaget Epiroc) och fjunioren Alfons Wedin (Garphyttans IF). Wedin tog starten, men Raudsepp gick om tidigt och hade byggt en lucka på 1.40 till Suttarboda som han sedan förvaltade på vägen tillbaka för seger med 1.44. Andreas Wahlstedt startade lite mer avvaktande men var nästan ikapp Wedin på toppen av slalombacken, ett par kilometer från mål, men Wedin drog ifrån igen och säkrade andraplatsen med 25 sekunders marginal. Elina Larsson (antecknade som klubblös, från Örebro) hade också skapat sin avgörande lucka redan till Suttarboda: 1.17 bak till Sabina Månsson (också Örebro) där blev till 1.22 i mål. Elin Sjöberg Tisdagsklubben, tog tredjeplatsen, nästan sex minuter bakom Larsson. Själv blev jag femma, drygt tre minuter från pallen.
** Bara 36 löpare ”blev över” till Örebro parkrun (och då var väl inte morgonens regnskur till arrangemangets fördel), men bland dem fanns både Petra Hanaeus, som var snabbast för 48:e gången (det är hon så klart värst med), och Andreas Kjellin, som svarade för samma bedrift för tionde gången. I dag sprang de på 20.18 respektive 18.36.

Efter en rejält utmanande bana runt Gårdsjön kunde Tisarenduon Ellinor Tjernlund och Filip Jacobsson sent i går kväll krönas till årets distriktsmästare i nattorientering. Tjernlund vann en prestigeduell mot starka klubbkompisarna Lovisa Persson, Lilian Forsgren och Anna Hallmén, men hade till slut drygt tre minuters marginal i kampen om titeln (Stora Tunas Ronja Hugg, som bor i Örebro, tog andraplatsen i tävlingen, 1.14 bkaom Tjernlund, men var inte med i konkurrensen om DM-medaljer där silvret i stället gick till Persosn och bronset till Forsgren). På herrsidan utklassade Jacobsson konkurrenterna och var snabbast från början till slut, vann med nästan en kvart. Hagabys Jakob Wallenhammar blev tvåa, Tisarens Daniel Forsgren trea. I morgon avslutas DM-säsongen med stafetter.

Bröderna Ahlsson var i dag tillsammans med sitt semiprofessionella klubblag Motala AIF-Serneke-Allebike tillbaka på den internationella scenen och körde endagarsloppet Lillehammer GP med en helt brutal avslutning upp till Hafjelltoppen (typ 800 meter klättring på elva kilometer eller så). Det blev förstås inga klungor upp där utan totalt utspritt, och Jacob kämpade sig i mål som 33:a, 3.17 bakom segrande dansken Magnus Bak Klaris. Jonathan blev 45:a, 4.42 efter. Det gjorde dem till etta och fyra i laget.

Världsmästaren Marcus Jansson hade monterat kartställ på cykeln igen och slog till med en överlägsen seger i sprinttävlingen i svenska cupen i Nybro i dag, med nsätan 1,5 minuts marginal till tvåan (klubb- och landslagskompisen Karin E Gustafsson blev fyra, men mindre än minuten från segern, på damsidan). I sammandraget är de båda, som inte kört alla deltävlingar, trea respektive åtta inför morgondagens final, en masstart över långdistans.
Fahlin bröt med förmodad båtbensfraktur – VM i fara (och stjärnglans över helgens orienterings-DM – också)

september 1st, 2022

Emilia Fahlin klarade de 25 sista kilometerna på gårdagens etapp, efter kraschen, men undersökningarna efteråt visade att hon troligen brutit båtbenet i högerhanden, och därför tvingades hon kasta in handduken inför dagens etapp, den tredje av sex i årets Simac ladies tour (”Nederländerna runt”). I stället för att avverka 139 kilometer med start och mål i Gennep (Charlotte Kool vann, strax före Lorena Wiebes som vann de två första etapperna och toppar sammandraget) så reste Fahlin hem till Sverige för återhämtning och vidare undersökningar. Med 23 dagar kvar till VM-loppet i Australien är det förstås tveksamt om hon hinner tillbaka. ”Såklart är det så. Det beror ju först och främst på om det är en fraktur och annars hur lång tid en läkning tar”, skriver hon i ett sms till Vårgårda cycling.
Efter VM återstår bara en tävling på världstouren, Tour de Romandie (Romandiet runt), och därtill finns några större tävlingar på nivån just under (Giro dell’Emilia, Binche–Chimay–Binche, Tre Valli Varesine och Chrono des nations), så i princip skulle nog ett missat VM innebära att säsongen var över.

I morgon kväll med start vid 21 (när solen gått ned) är det dags för årets distriktsmästerskap i nattorientering, som arrangeras på en nyritad karta runt Gårdsjön uppe i Kilsbergen – och till skillnad från förra helgens medel- och långdistans-DM ligger tungvikten nu på damsidan. Det finns inga Regborns, Johanssons eller Lysells i startlistan, men i stället mästerskapsrutinerade löpare som Ellinor Tjernlund och LIlian Forsgren och därtill Lovisa Persson. På herrsidan lär det bli en uppgörelse mellan Hagaby (Oskar Eklöf, Jakob Wallenhammar) och Tisaren (Daniel Forsgren, Filip Jacobsson, Johan Aronsson).
På söndag avslutas de två DM-helgerna med stafetter i skogarna söder om Svennevad, och där mönstrar Tisaren ett förstalag med tre löpare från sommarens Europamästerskap (Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund, Andrea Svensson) och lär främst utmanas av andralaget (Lilian Forsgren, Anna Hallmén och Lovisa Persson). Martin Regborn springer slutsträckan för Hagaby (som har Samuel Andersson och Jakob Wallenhammar på de två första) med Tisaren satsar på Daniel Forsgren/Martin Gajda/Filip Jacobsson och KFUM Örebro på Hugo Örn/Anton Kruse/Jacob Eriksson.
I Värmland är det medeldistans-DM på lördag och stafett-DM på söndag, långt bort mot norska gränsen till (och Djerf ställer bland annat upp med Rasmus Pettersson och Åsa Zetterberg Eriksson, med medaljmöjligheter).
Magisk löparlördag: DM och veteran-SM runt Norasjön, årets största traillopp i Kilsbergen, Run of mine lockar 400 till Zinkgruvan och Örebro parkrun firar 150 (och så halvmaraton-SM, förstås!)

september 10th, 2021

Snacka om löparbonanza i morgon. Inte nog med att halvmaraton-SM avgörs i Göteborg – det bjuds dessutom på fyra löpartävlingar hemma i länet: På förmiddagen firar Örebro parkrun firar sin 150:e upplaga och hoppas nå minst 150 deltagare i den och några timmar senare är det Run of mine i Zinkgruvan, Kilsbergen trailrun (länets största trailloppet, med start och mål i Ånnaboda) och strax efter lunch Norasjön runt, ett halvmaraton som i år har status både som distriktsmästerskap och veteran-SM (och som förstås är en deltävling i långloppscupen). Totalt är över 900 löpare anmälda till de tre tävlingarna, och då är barn- och ungdomsloppen oräknade.
Erica Lech och Liduina van Sitteren har valt bort SM för DM veteran-SM och får gälla som favoriter runt Norasjön, men där Lech konkurrerar om K40-guldet får van Sitteren nöja sig med att jaga DM-medaljer eftersom hon ännu inte fyllt veteran. Det lär bli en hel del veteran-SM-medaljer till länet – både för att det finns starka veteraner (Marie Dasler, Maria Nagle, Antje Wiksten, Petra Hanaeus, Rose Marie Enmalm, Ljiljana Persson, Birgitta Jansson, Erik Anfält, Per Arvidsson, Sören Forsberg, Bo Persson …) men också för att konkurrensen från andra delar av landet är rätt skral i en del klasser. Att se Anfält runt Norasjön blir förstås intressant, han har inte ställt upp i så många tävlingar senaste åren (på grund av återkommande skadestrul) men flög ju fram till en fjärdeplats i Ultravasan för några veckor sedan. Allra mest intressanta starten gör nog ändå Wilhelm Bergentz (som också haft skadestrul sedan sommarens P19-EM), som är ensam junior till start på herrsidan. Han debuterade 2019 på halvmaratondistansen med 1.14.22 i Åstadsloppet, som 16-åring. En hel del har hänt sedan dess (på 5 000 meter har han sänkt perset med nästan en minut, till 14.36,90).
Norasjön runt är ju känt för att vara en rätt kuperad (och numera nästan helt asfalterad) halvmara, så förvänta er inga pangtider. Totalt är 280 löpare anmälda till årets upplaga.
Kilsbergen trailrun lockar nästan 200 löpare till den klassiska 14-kilometersdistansen (fram och tillbaka till Suttarboda, som i år fått en ny startplats – vid SM-stugan där mållinjen alltid varit – och en ny startslinga uppför pulkabacken). Namn som Jimmy Axelsson, Mattias Nätterlund, Lotta Lennartsson, Linda Meijer och bröderna John och David Lundström märks bland länslöparna som anmält sig. Dessutom har drygt 50 löpare anmält sig till femkilometersdistansen som precis som huvudklassen avverkar uppförsbacken över Storstenshöjdens södra slalombacke till själva Storstenen.
Som om det inte vore nog har 216 löpare anmält sig till huvudklassen i Run of mine (och ytterligare 160 till sexkilometersklassen). Det intressanta här är att de elitsatsande skidåkarna Markus Johansson (som kommer från Zinkgruvan men numera bor i Östersund och tävlar för Offerda) och Gustaf Aflodal (stockholmare som också flyttat till Östersund och tävlar för Offerdal) anmält sig till sexkilometaren. I tävlingsklassen märks framför allt Zinkgruvans egen Erica Bjärmark, LK Gränslösts David Klasson (från grannorten Åmmeberg) och Åsbros Andreas Adolfsson (som var trea senast det begav sig i gruvan, 2019). Run of mine inleds och avslutas med två kilometer ovan jord, medan övriga delen av banan går rakt ned i (och rakt upp ur) gruvan, en respektive tre kilometer (beroende på klass) rakt ned för den 15-procentiga lutningen.
Vilka löpare som väljer bort allt detta för halvmaraton-SM i Göteborg (som går över sju varv på en tre kilometer lång och nästan helt platt asfaltsbana på Stora Holms trafikövningsplats)? Jo, Fanny Schulstad, Josefin Gerdevåg, Jonas Nilsson och Jacob Halvarsson. Halvarsson är bara nämnd på bloggen en gång tidigare, men är en 33-årig örebroare som tävlar för Örebro AIK och som har maratonpers på 2.49.29 från 2019 (pers på milen på 35.01 från ÖAIK:s klubbmästerskap på banvallen i somras). Gerdevåg är rankad 14 och Schulstad 17 av 24 till start på personbästa (Gerdevåg har distriktsrekordet på 1.16.43), men sett till årets prestationer är Schustad favorit. Nilsson har dragits med en del skadeproblem i år men sprang 2019 in som den fjärde snabbaste distriktslöparen någonsin på maran – perset på halvmaran är 1.08.30 från den mäktiga solosegern i Åstadsloppet 2019.

Lördagens idrottsligt sett största händelse, ur länsperspektiv, är dock Jonathan Ahlssons start i U23:ornas linjelopp vid cykel-EM i Italien, på en bana som bör passa den 19-årige Kumlakillen väl. Han har startnummer 140 (om ni får tag på en sändning, jag har ännu inte hittat någon och gick bet på gårdagens tempolopp där han blev 33:a), och har Erik Bergström Frisk, Jacob Eriksson och Hugo Forssell med sig i svenska laget.

Saga Sander och Daniel Forsgren såg till att mitt förhandstips av natt-DM i orientering blev helt fel när de tog hem gulden i tävlingen som avgjordes i skogarna utanför Garphyttan i kväll. Quentin Rauturier var första herrlöpare i mål, men fransmannen (som är sambo med Josefin Tjernlund) representerar ingen klubb i distriktet och kunde därför inte konkurrera om medaljer. Nyblivne OK Tisaren-löparen Forsgren var knappt 3,5 minuter bakom honom och två före KFUM Örebros Oskar Arlebo som tog silvret 1,5 minuter före Hagabys Jakob Wallenhammar. Sander var totalt överlägsen på damsidan och var över 9,5 minuter före tvåan, klubbkompisen (i Noraklubben OK Milan) Jessica Korkeakoski i mål. Korkeakoski var i sin tur mindre än minuten före trean Anna Hallmén, Tisaren. Karin Lindgren och Anton Kruse vann juniorklasserna.
Ahlsson EM-33:a trots växelhaveri, van Sitteren/Kemppi/Lech krossade stafettrekordet och Darzins kommer direkt från EM till natt-DM

september 9th, 2021

Det blev en 33:e-plats för Jonathan Ahlsson i linjeloppet, i U23-klassen, när cykel-EM i Trento inleddes i dag. Det kan ju låta odramatiskt, men faktum är att Kumlakillens bromsar slutade att fungera kort inpå start och att bara en blixtsnabb mekanikerinsats räddade det hela. Ahlsson kände själv inte att han hade några pangben, och var drygt 2,5 minuter bakom segrande danske proffset Johan Price-Pejtersen i mål (38 sekunder bakom landslags- och klubbkollegan Hugo Forssell, från Linköping, på 29:e-platsen). Det kan du läsa mer om i den här artikeln där Ahlsson berättar om tävlingen.
U23-cyklist är man i fyra år (i år är det ålderskategorierna 1999–2003), och tittar man på 03:orna så var Ahlsson sjua (elfteplacerade kroaten Fran Miholjevic var vassast av dem, 1.24 före Ahlsson).
På lördag avslutas EM för Ahlssons del med linjeloppet.

Resultaten från Spartacusstafetten har äntligen trillat in, och det visar sig att Örebro AIK:s lag med Liduina van Sitteren, Mikaela Kemppi och Erica Lech inte bara vann utan också kapade över 1,5 minuter på det gamla banrekordet när de noterade 1.07.35 över sex (van Sitteren på 22.17), tre (Kemppi på 11.50) respektive nio kilometer (33.28 på Lech) i Karlslundsspåret för totaltiden 1.07.35. Det gav en segermarginal på nästan tio minuter till Helene Nilsson, Lisa Brorson (som vann Dovra trails korta distans i söndags) och Marie Dasler i IF Starts förstalag som blev tvåa. Starts andralag tog tredjeplatsen, bara 28 sekunder bakom förstalaget efter att 66-åriga Rose Marie Enmalm dunkat in 11.41 på andrasträckan (nio sekunder snabbare än Kemppi för sträckseger – kan det stämma?! Resultatlistan säger i varje fall så). I andralaget ingick även Petra Hanaeus och Antje Wiksten.
Allra bästa tiden damtiden på andrasträckan (11.27) noterade dock Siri Englund som sprang för Örebro AIK:s lag som tog hem segern i mixedklassen. Sören Forsberg växlade i ledning efter 22.17 på förstasträckan och Björn Eriksson tog laget i mål med en marginal på 5,5 minuter till tvåan Kumla SF (Peter Ström/Malin Sjödin/Jesper Ström) med 34.06 på tredje. Det ej klubbankutna laget Örjans lärjungar tog tredjeplatsen med Sebastian Månsson, Adam Myrberg och Benita Månsson.
I herrklassen bröt Start ÖAIK-dominansen när långloppscupens kung Per Arvidsson sprang upp laget från en fjärdeplats vid växlingen (37 sekunder bakom klubbens andralag som hade snabbare löpare både på första- och andrasträckan) till en seger med över 1,5 minuter. 1.02.23 på Pär Englund, David Berg och Arvidsson mot 1.03.58 på Elias Zika, Hugo Örn och Mattias Nätterlund. Tisdagsklubben (Simon Karlsson/Hannes Andersson/John Lundström) tog tredjeplatsen på 1.04.25. Andersson hade snabbaste herrtiden på andrasträckan (10.31) medan Martin Duberg var snabbast på förstasträckan (20.56) i det Örebro AIK-lag med Björn Engqvist och Jonathan Kandelin på de två sista sträckorna.
Många av de här löparna är anmälda till Norasjön runt på lördag, halvmaran som har status både som DM och veteran-SM och som förstås är en deltävling i långloppscupen. Mer inför den i morgon!

I morgon avgörs natt-DM i orientering i skogarna på Kilsbergskanten, utanför Garphyttan. Alla de tyngsta namnen saknas så Anna Hallmén och Filip Jacobsson får gälla som favoriter (även om mycket kan hända i nattorientering). Bland de rätt få anmälda (totalt 15 i huvudklasserna) finns för övrigt Almbys Rihards Darzins som så sent som i går avslutade orienterings-EM för döva i litauiska Vilnius med att stämpla fel i långdistansen. Det gjorde han även i den inledande sprinten vilket ledde till att han inte blev uttagen i mixedsprintstafettlaget (som blev femma), men han revanscherade sig med en 13:e-plats (som bäste svensk) i medeldistansen. På söndag avslutas orienteringens DM-helger med stafetterna.
Louise Wiker spurtade om Liduina van Sitteren för första SM-medaljen sedan 2016, favoritsegrar i natt-DM och överraskningar i Kilsbergen trailrun (och cykel-VM blir av, men inte för bröderna Ahlsson)

september 5th, 2020

Ska man agera recensent är det lätt att konstatera: Så här borde maraton-SM alltid vara! Visst, massdeltagande i Stockholm marathon är ju jättekul, men att få följa eliten i 2,5 timmar är ju något helt annat som tv-tittare (lördagens tävlingar på Djurgården sändes direkt på facebook med hygglig kameraproduktion [det hade dock behövts en eller ett par motorcykelkameror till] och kunniga kommentatorer). Och vilken otrolig dramatik det blev, dels i damernas tät, dels om segern (regerande mästaren Mikaela Arfwedson, Spårvägen, drog länge men tvingades till toastopp och då stack Carolina Wikström, LK Roslagen, iväg till guld) men också om bronsmedaljen – och där var det en uppgörelse med mycket länstouch.
Örebro AIK:s Liduina van Sitteren var den enda som hängde på i Arfwedsons och Wikströms tempo i början, och redan vid första varvningen efter 1,8 kilometer hade de tre en lucka på 27 sekunder. Efter sju kilometer tvingades van Sitteren släppa, men hon fortsatte att gå snabbare än alla andra och hade en lucka till sexmannaklungan bakom på 2.45 efter 15,3 kilometer (och då fortfarande bara 2.16 fram till tätduon).
Men sedan mattades van Sitterens tempo. Halvvägs passerade hon på 1.22.13 (en tid som hade varit pers på halvmaran så sent som förra våren), men redan innan hade tempot börjat mattas och förföljarna kommit närmare (men de blev färre och färre ju längre loppet gick). Luckan var 2.23 där, 1.07 efter 28,7 kilometer – och vid 35 kilometer var van Sitteren upphunnen av Louise Wiker, Hässelby, och Johanna Salminen, FK Stuenterna. van Sitteren kunde inte följa, men fullföljde ändå till en femteplats på SM med 2.49.36 (halvorna på på 1.22.13/1.27.23) vilket är ett personligt rekord med 2.38.
Wiker, som är fostrad i Hällefors och som deltagit på två friidrotts-VM på distansen, gick de avslutande sju kilometerna en mäktig kamp med Salminen om bronset. Wiker satte in en riktig kick med några hundra meter kvar och tog sin nionde individuella SM-medalj med fyra sekunders marginal. 2.46.51 (1.24.37/1.22.14) på klockan. Det var Wikers första SM-medalj sedan 2016 (och i maraton sedan bronset före Mikaela Kemppi 2014), i hennes första mara sedan hon bröt på VM 2017 (sedan dess har hon haft skadebekymmer och fått barn).
Exil-örebroaren Fanny Schulstad var länge med i klungan som jagade van Sitteren, men fick släppa strax innan de var ikapp. Hon kom ändå iväg som ensam sexa och och var till slut bara 22 sekunder bakom van Sitteren med 2.49.35 (1.24.36/1.25.23 – hon tog alltså in två minuter jämnt på andra halvan). En sjätteplats var överlägset det bästa Schulstad gjort i något SM-sammanhang (hon var tia på maraton-SM i fjol) medan van Sitteren ju även var femma på halvmaraton-SM på Anderstorp i somras.
På herrsidan stack IS Götas Samuel Russom ifrån Hälles Samuel Tsegay – de båda hade varit ensamma från start – efter 25 kilometer och vann med drygt 1,5 minuter. Erik Anfält var enda länslöpare där och hamnade tidigt i en klunga runt plats 10–15. Han var elva halvvägs men tog sedan successivt på Hälles Robert Alexandersson som sedan totalt tröttnade på sista varvet. Anfält höll till en tiondeplats på 2.27.08 (1.12.28/1.14.40), hans 13:e maraton under 2.30 i karriären (bara en gång tidigare har han sprungit så snabbt på svensk mark, i Stockholm i fjol – när han tog SM-brons 2018 gick det på 2.33.02 i värmen). Det var sjätte gången i rad och sjunde gången totalt som Anfält var topp tio på maraton-SM.

Det har hunnit gå sju år sedan Simone Niggli lade ned sin landslagskarriär efter 23 VM- och tio EM-guld, men 42-åringen från Schweiz visade att hon hållit i träningen när hon sent på fredagskvällen sprang hem guldet i natt-DM före med över två minuters marginal till klubbkompisen Lilian Forsgren, som så sent som i fjol sprang i svenska landslaget. Niggli är tillbaka i Sverige efter några år på hemmaplan, och kommer det här läsåret att jobba på orienteringsgymnasiet i Hallsberg och springa för Tisaren igen, det här var den ”stora” comebacken. DM gick i Rönneshytta, utanför Askersund, och Forsgren öppnade starkast, hade 45 sekunder (virtuellt; det var individuell start) efter åtta av 13 kontroller, men gjorde en minutstor bom till nian och tog ett dåligt vägal till tolvan, medan Niggli sprang väldigt stabilt. Lovisa Persson fullbordade Tisarenpallen, fem minuter bakom Niggli, tre bakom Forsgren.
Martin Regborn var som väntat i en klass för sig och vann med nästan fem minuters marginal till KFUM Örebros Jacob Eriksson (som därmed förstörde en ren Hagabypall – Love Sintring blev trea, knappt åtta minuter bakom, och Oskar Eklöf fyra). Bara ett halvt dygn senare dök Regborn upp på Södermanlands medeldistans-DM söder om Eskilstuna. Det blev seger (utom tävlan, man kan inte ta DM-guld i fel distrikt) med nästan tre minuters marginal.

Jag hade ju satt mina pengar på Jimmy Axelsson inför Kilsbergen trailrun, men Karlslundslöparen, som haft en sån fin säsong i trailskogen, fick nöja sig med tredjeplatsen, 2.18 bakom. I stället fixade Per Arvidsson tredje raka, på 56.47 över drygt 14 kilometer bitvis teknisk stig (slog sitt eget banrekrod med över minuten, extra starkt med tanke på att det var individuell start). Mattias Nätterlund var 22 sekunder efter in i slalombacken men kunde trots sin oomtvistade status som backkung inte ta in mer än en sekund där, och i mål var han 24 bakom (även han under gamla banrekordet, således). Jonathan Kandelin, som stod anmäld i motionsklassen över fem kilometer, sprang ändå långa och blev fyra på retsamma tiden 1.00.01.
Erica Lech skulle ju springa hem Kilsbergen trailrun enkelt – men hon kom inte till start. Det gjorde överraskande nog istället Josefin Gerdevåg (SM-brons i maraton 2012, distriktsrekord i både maraton och halvmaraton), som varit skadedrabbad senaste åren och inte gjort många tävlingar. Nu vann hon 46 sekunder före Starts Frida Nilsson (och över nio mintuer före Maria Johansson, Karlstad, på tredjeplatsen). 1.09.53 blev tiden, knappt fem minuter från Lechs banrekord.

Efter förra veckans smygstart var i princip hela Sverigeeliten i mountainbike i dag samlad, för första gången i år. Huskvarna mtb-tour utgick av coronaskäl men ersattes av endagstävlingen Huskvarna mountain, över sex varv på en 3,8 kilometer lång bana med runt 135 höjdmeter. Matthias Wengelin, som vann smygpremiären förra veckan, fick hårdare konkurrens nu men knep tredjeplatsen 1,5 minuter bakom segrande Emil Lindgren. Axel Lindh fyra, 29 sekunder bakom Wengelin.

Häromdagen kom också beskedet om att det blir ett cykel-VM efter många om och men. Det flyttar från Schweiz till Italien, och kommer ha start och mål på formel 1-banan Imola – på svintuffa linjeloppsbanor. För damerna blir det 144 kilometer och 2 750 höjdmeter. Linjeloppet kommer gå redan den 26 september, bara sju dagar efter sista etappen i Giro d’Italia. Tufft schema för Emilia Fahlin, alltså, men å andra sidan är det samma förutsättningar för i princip hela dameliten eftersom lejonparten kommer köra girot. Fahlins namn har för övrigt redan nu dykt upp i den preliminära startlistan för premiären av damernas Paris–Roubaix den 25 oktober, och vi vet ju att hon varit där och testat banan, så det är ingen överraskning.
Även om VM blir av så blir det bara för eliten. Inga junior- eller U23-klassen vilket betyder att Kumlabröderna Jacob och Jonathan Ahlsson inte får chansen att VM-debutera. För båda var det sista chansen i respektive klass, Jacob blir senior vid årsskiftet, Jonathan blir U23:a.