Etikett: Noha Olsson

Tisaren tog historiskt SM-guld, hårt jobb av Fahlin i London och storsegrar i Porla Brunnsloppet

maj 28th, 2023

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Noha Olsson som gäst. Vi pratar om både löpning, livet och döden. Går att avlyssna på många ställen där poddar finns, bland annat på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Tisaren motsvarade de högt ställda förväntningarna och tog SM-guld i sprintstafett i Lund. Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisaren firar 40 år i år, och det här var klubbens allra första guld i en SM-stafett (ja, klubben har aldrig vunnit Jukola eller Tiomila heller) – men faktum är att laguppställningen var så bra att de var just favoriter.
Förstaårssenioren Valter Pettersson, yngst i laget, släppte förvisso 28 sekunder på täten på förstasträckan, och Ellinor Tjernlund 24 till på andra (båda välxade som sexa) – men Oskar Andrén, som var femma på individuella sprint-SM i går och jagar en plats i svenska EM-laget i höst – sprang ikapp allt det där och skickade ut Josefin Tjernlund tillsammans med OK Kåres Vilma von Krusenstierna på sistasträckan (tredjeplacerade IFK Göteborg var 44 sekunder bakom). von Krusenstierna vann ju lördagens SM-tävling en sekund före Tjernlund, men nu fick Tisaren-löparen gruvlig revansch, sprang ifrån och hade 18 sekunder till godo när hon korsade mållinjen. Tjernlund och von Krusenstierna var tillsammans halvvägs in på den där sistasträckan, men ett eget vägval av Tjernlund på en långsträcka efter varvningen avgjorde.
– Jag hade bestämt mig för mitt vägval innan och när jag då fick lucka var det bara att öka farten och förvalta. Jag är supernöjd, säger Tjernlund till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Alla fyra i laget hade tidigare tagit SM-medaljer, men ingen guld.
Inom loppet av fyra dagar har Josefin Tjernlund nu vunnit Blodomloppet i Örebro, SM-silver i sprint och SM-guld i sprintstafett. Tisarens andralag blev näst bästa länslag med en 25:e-plats medan Djerf blev 31:a och KFUM Örebro diskade på andrasträckan.

Emilia Fahlin fick göra lön för mödan när hon som ensam hjälpryttare kvar lotsade fram lagkompisen Clara Copponi i en stor klungspurt mitt i centrala London, när världstouretapploppet Ride-London classique avslutades i dag. Det räckte i slutändan till en femteplats, vilket väl var ungefär vad ett litet lag som FDJ-Suez kunde hoppas på i en så stor och intensiv klungspurt mot lag med fler cyklister (och större stjärnor). Charlotte Kool (Nederländerna/Team DSM) vann och säkrade därmed totalsegern i touren, näst före Chloe Dygert (USA/Canyon SRAM racing) både i dag och totalt. För FDJ-Suez var Eugénie Duval bäst i sammandraget med en 15:e-plats.
Det är osäkert när Fahlin tävlar igen, hon har vad jag förstår inga tävlingar hundra procent spikade förrän SM i Uppsala på midsommardagen, men dit är det ju en månad.

Mitt egna lilla Porla Brunnsloppet hade, av någon konstig anledning, ett kanonstartfält i år (litet men naggande gott). Milans orienterare och traillöpare Therese Korkeakoski vann för andra året i rad och var ännu överlägsnare än väntade herrsegraren Mattias Nätterlund (IF Start) – hon vann med 6,5 minuter, han med drygt fem. Men där bakom var det desto jämnare, backyard- och sexdagarslöparen Filip Andersson från Degerfors blev tvåa för andra året i rad och skrällde när han slog 21-årige ungdomsfinnkampslöparen och flerfaldige USM-medaljören (och veckans poddgäst) Noha Olsson med 20 sekunder, och på damsidan tog Therese lillasyster Jessica Korkeakoski andraplatsen nio sekunder före degerforsaren Leonora Johnson (som sprungit för landslaget i lag-VM i backyard ultra). Helt utanför pallen hamnade bland annat Tisdagsklubbens Janne Werner, som hade vunnit två år i rad (och varit topp två i alla tidigare upplagor av tävlingen) och Thomas Bengtsson (tre gånger svensk mästare i enduro).

Något resultat från Hjälmargården backyard ultra har jag däremot inte. De brukar vara rätt dåliga på att leverera sådana, för att vara ärlig. Men jag har i sociala medier kunnat läsa mig till att örebroaren och ultrakonnässören Matthias Köhler tog andraplatsen på 16 varv/timmar, så någon bör ha gjort 17.
Olsson gästar podden, två klara favoriter och två spännande dueller väntar i Blodomloppet (som NA sänder!), och Rynningeviken längre är tillbaka

maj 24th, 2023

Tidigt i morgon bitti släpps veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Noha Olsson som gäst. Den 21-årige löpare, som ihop med sina lagkompisar i KFUM Örebro tagit ungdoms-SM-guld på både bana och i terräng, berättar om var han står just nu i sin satsning, om hur han tog sig till ungdomfinnkampen på hinder trots att det inte ens fanns några hinder att träna på i Örebro, om sin ångest och löparfilosofi och insändare under pseudonym, om statusen på kampen för en ny friidrottsarena i Örebro, om sorgen efter legendariska tränaren Bo-Gunnar Bogges och vad som egentligen hänt med Mikael Kroons gamla träningsgrupp. Finns där poddar finns i morgon bitti.

I kväll inleddes en helt ny säsong av länets rullskidscup Moto tour – men allt var ändå precis som vanligt när Robert Brundin vann den 20 kilometer långa masstarten med nästan två minuters marginal (tvåan Daniel Olsson var 1.45 bakom, Viktor Rikner var drygt tre bakom på tredjeplatsen där han spurtslog Kevin Henriksson och Larz Andersson). Brundin förlorade de två sista deltävlingarna i cupen mot Jimmy Axelsson (men vann ändå totalen överlägset) 2020, och har sedan dess vunnit rubbet 2021 och 2022 (14 etapper varav 13 poänggivande) – så segern i dag var 15:e raka. Glädjande nog fanns två damer bland de 26 startande (det har varit svårt att locka kvinnor till Moto tour genom åren), och det blev nästan photofinish när Alma Olsson spurtslog Ellen Olsson med fyra tiondelar efter nästan en timmes åkning (om jag förstått saken rätt är det herr-tvåan Daniels 18- och 15-åriga döttrar, men där reserverar jag mig något). Andra etappen avgörs på nationaldagen tisdagen den 6 juni, över 40 kilometer.

I morgon är det också dags för den första av årets två, deltagarmässigt, största löpartävlingar i Örebro: Blodomloppet (den andra är Vårruset som arrangeras på tisdag). Vi på NA kommer att direktsända båda, med mig som programledare, och därför har jag djupdykt lite extra i startlistan som på de två tävlingsdistanserna – fem och tio kilometer – innehåller närmare 2 500 namn. Vilka jag hittat som ställer upp?
Jo, på damernas tio kilometer och herrarnas fem kilometer finns två tydliga favoriter i Liduina van Sitteren (som var trea i Lidköping stadslopp (37.44 på milen) för tre veckor sedan men annars inte tävlat sedan Rotterdam marathon (hon gjorde 36.07 i Startmilen dessförinnan) eftersom hon blev förkyld och missade Vintrosaloppet i torsdags, respektive Erik Berzell, den Örebroboende Järla IF-orienteraren som inte står antecknad för något femkilometerslopp i karriären men som vid två tillfällen passerat halvvägs på fem kilometer på 16.30 och alltså lär ha en kapacitet som är högre än så (i vintras vann han också Sörbyskogen svartare på ett övertygande sätt).
På de två andra distanserna blir det hårdare: På damernas fem kilometer finns Josefin Tjernlund, Lisa Bergdahl och Siri Englund anmälda. Tjernlund har på papperet högst kapacitet: Hon gjorde 17.57 när hon vann Vårruset i Örebro i fjol och vann Startmilen i år på perset 36.03 (vilket indikerar att hon har mer fart än 17.57 i femkilometers-benen), men hon är mitt emellan Tiomila (i lördags) och sprint- och sprintstafett-SM (lördag och söndag), så frågan är hur hårt hon kommer att gå. Tidigare junior-EM-löparen Bergdahl har bättre pers, 17.28 från 2021, men har haft en hel del strul senaste åren och sprang som bäst 36.29 på tio kilometer i fjol (i år har hon, mig veterligt, inte tävlat alls). Englund, som främst satsar på militär femkamp, persade med 40 sekunder när hon vann Vintrosaloppet på 18.53 i torsdags och bör alltså vara minuten bakom Tjernlund, men kanske kan försöka hänga på och se hur långt det bär.
På herrarnas tio kilometer finns både Simon Karlsson och Jonas Nilsson, som slogs om segern i just Vintrosaloppet, båda med – och det lär bli en ny kamp om förstaplatsen. Karlsson, som var bäste länslöpare i Göteborgsvarvet helgen före, spurtade då ifrån med fyra sekunder efter att de legat ihop nästan hela vägen, men i Kumla stadslopp några veckor innan var ordningen den omvända (21 sekunder till Nilssons fördel). När de möttes i Örebro AIK halvmaraton var Karlsson 15 sekunder före, i Göteborgsvarvet hade han hela 97 sekunder tillgodo.
Fler roliga namn till start? Kajsa Rosdal, Benita Månsson, Antje Wiksten, Ebba Fryxell, Oskar Hansson, David Lundström, Filip Dahlgren, Ludvig Börjesson och Fredrik Härdfeldt finns i startlistan på tio kilometer, Elisabeth Ahlgren, Olivia Hansson, Ola Backlund och Rasmus Doering på fem kilometer.
Tiokilometersloppet startar 18.15 och femkilometersloppet 18.20. Allt vid Trängens IP (där även målet finns) på Väster i Örebro.

Nu är det klart att det blir en andra upplaga av Rynningeviken längre, sextimmarsloppet som i fjol för första gången avgjordes på de fina promenadstråken just vid Rynningeviken och som liksom Sommaro längre, Sörbyskogen svartare och Midsommarjoggen arrangeras av Epictrail. Tävlingen avgörs i år den 19 augusti, vilket tyvärr (för mig personligen) är samma datum som Ultravasan. I fjol vann Märta Sjölander (54 224 meter) och Daniel Linder 65 678 meter. Liksom då arrangeras också ett tretimmarslopp.
Johansson tog ny seger i swedish league, Englund pressad till banrekord av tioåring (!) och Högberg gjorde ny comeback

maj 18th, 2023

Tidigt i morse släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där ultralöparen Jenny-Ann Ehrling är gäst. Hon vann brons i det som då hette riksmästerskapet (RM) men nu för tiden är ett officiellt svenskt mästerskap i 24-timmarslöpning 2020, och 2018 slog hon självaste Jonas Buud – förre världsmästaren i 100-kilometerslöpning som alltjämt har banrekordet på Ultravasan – i en backyard ultra-tävling. Hon berättar allt om det, men också om de långa träningslägren i Kenya och rabdomyolysen hon drabbades av efter bronsloppet 2020, och kampen för att komma tillbaka till löpning. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Anton Johansson har absolut inte gett upp kampen om de svenska VM-platserna. Det visade örebroaren, som tog EM-silver i medeldistans, med all önskvärd tydlighet när han sprang hem sin andra deltävling i elitserien i orientering, swedish league, i Skellefteå i dag. Medeldistanstävlingen är del av uppladdningen inför helgens Tiomila, om än i ett annat skogsområde. Johansson var tre sekunder bakom Gustav Bergmans tid vid sista mellantiden, på väg mot mål, men spurtade bäst och vann med två sekunder.
– Är nöjd med loppet. Brukar vara så hetsig i början och försökte få en lugnare start den här gången. Stod på ordentligt på slutet och var nära att göra en groda på en kontroll men det ordnade upp sig, säger Johansson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Trean Viktor Svensk, Stora Tuna, var elva sekunder bakom medan Martin Regborn var 78 sekunder bakom på sjätteplatsen (som för övrigt utklassade motståndet i löptävlingen Hällomsloppet i Sundsvall, tio kilometer trail, i förrgår) och Jonatan Gustafsson 93 efter på åttonde. Bakom Gustafsson var det lite större luckor, och Quentin Rauturier på 17:e var drygt tre minuter bakom Johansson. Tisarens förstaårssenior Fredrik Glännefors tog en fin 37:e-plats.
På damsidan kom Andrea Svensson, som ledde sammandraget inför tävlingen inte till start (men hon på plats för att springa sistasträckan för Tisaren på lördag, så förmodligen handlar det om någon lättare sjukdomskänsla). I hennes frånvaro vann Tove Alexandersson 27 sekudner före Sara Hagström medan Josefin Tjernlund blev bästa länslöpare först på 34:e plats, över sju minuter bakom täten (Lovisa Persson 50:e, Ellinor Tjernlund 88:a).
Bland juniorerna var ingen länslöpare topp 25. KFUM Örebros Karin Lindgren bäst som 27:a i äldre juniorklassen (D20), 7,5 minuter bakom Linnés Pia Young Vik.
På ungdomssidan, som inte ingår i elitserien, var Axel Thybeck bara sju sekunder från segern, som finska Joakim Savinainen tog.

Siri Englund slog nytt banrekord och persade stort med 18.53 i rätt kuperade femkilometerstävlingen Vintrosaloppet i dag, men överskuggades ändå av Västeråslöparen Embla Allard som gick i mål fyra sekunder bakom (och också var under Liduina van Sitterens gamla rekordnotering; van Sitteren var för övrigt anmäld i dag också men lämnade återbud, förkyld). Varför? Därför att Allard bara är tio år gammal. Årsbästalistor och rekord noteras inte för så unga löpare – och på 5 000 meter eller fem kilometer finns inte årsbästalistor annat än för seniorer och 20–22-åringar: Men kollar man på fjolårets lista så hade den här tiden gjort Allard till sjätte snabbast i Sverige av alla löpare under 23 år. Och då är hon alltså tio … 18.57 på Allard var ändå en bit från hennes pers på 18.29, som är satt på en snällare bana. Vad man presterar som tioåring har sällan någon avgörande betydelse för hur duktig man blir som vuxen, men det är i varje fall lätt att konstatera att det finns potential hos den här tjejen.
Bara elva herrar lyckades slå henne, bland dem Simon Karlsson och Jonas Nilsson som duellerade i täten. Örebro AIK:s Nilsson ledde länge, men Tisdagsklubbens Karlsson var starkast i spurten och vann precis som Englund med fyra sekunders marginal – 15.53 (pers med 25 sekunder) mot 15.57. Även på herrsidan var de två i täten under banrekordet.
Segern gör att Karlsson, som var bästa länslöpare i Göteborgsvarvet i lördags, går upp på andra plats i långloppscupen, där det här var den sjätte deltävlingen i ordningen. Anton Öhman, som leder, sprang inte i dag.
På damsidan drygade Petra Hanaeus ut sin totalledning från sju till åtta poäng före nya tvåan Englund, genom att ta fjärdeplatsen på 20.22. Klubbkompisen, i IF Start, Emma Reinhed Liljeqvist tog tredjeplatsen i tävlingen på 19.39 medan 15-åriga Latorpslöparen Ebba Fryxell slutade femma på 20.27 efter att ha gått ut hårt och legat ihop med Englund under de första kilometerna. Karlskogas Camilla Bergdahl (20.38) tog sjätteplatsen i tävlingen medan Kumlas Malin Sjödin (22.11) tog den sista poängplatsen i långloppscupen.
På herrsidan var Tisdagsklubbens John Lundström (16.27) trea före Örebro AIK:s Andreas Ingberg (16.32), Starts Mattias Nätterlund (16.37) och KFUM Örebros 16-åring Linus Wedin (17.10, en sekund över pers.
Långloppscupen fortsätter med Hälleforsterrängen på lördag.

I dag avgjordes också lag-SM-kvalen i friidrott, där två platser per kön (en per kvaltävling) stod på spel till lag-SM-finalen (dit sex herr- och sex dam-föreningar redan finns inkvalade). KFUM Örebro hade för tredje gången i rad både herr- och damlag på den här näst högsta nivån i det svenska seriesystemet, och herrarna slutade trea och damerna fyra (herrarna har senaste åren varit tvåa–tvåa–trea–trea medan damerna varit trea–femma–fyra under de tre åren sedan avancemanget från division 1).
Tureberg dominerade herrarnas tävling och knep enkelt platsen till lag-SM-finalen med åtta segrar och fem andraplatser på 18 grenar – och vann samtliga medel- och långdistanslopp genom Andreas Almgren (1 500 och 5 000 meter), Habtom Asgede (800 meter) och Daniel Lundgren (3 000 meter hinder). Men därbakom var KFUM bara en ynka poäng från att ta andraplatsen före Hammarby – och KFUM:s löpare bidrog genom att slå Stockholmsklubben med 15–11 i de fyra grenarna.
Men faktum är att det på något sätt ändå där som andraplatsen försvann: Åtminstone var det på 800 meter det var närmast att KFUM tog den där poängen som saknades. I ett smälltajt heat var Henrik Franzén bara fem hundradelar från att slå Hammarbys Vilmer Karlsson till tredjeplatsen – vilket var vad som hade krävts för att plocka en placering i lagtävlingen (men det är egentligen bara av akademiskt intresse, en andra- eller tredjeplacering i tabellen gör ingen skillnad – inget av lagen går till lag-SM-final om det inte skulle bli något återbud).
Annars? Jo. Kevin Bodén tog en andraplats med 4.00,31 på 1 500 meter – förvisso nästan 13 sekunder bakom Almgren men över 19 sekunder före trean. Noha Olsson sprang sitt första banlopp sedan 2021 när han blev trea på 3 000 meter hinder med 10.11,30 (han har ett pers på 9.23). Och Lucas Asplund blev fyra på 5 000 meter med 17.50,90 i ett lopp där det blev stora luckor och varvningar (Almgren vann med 51 sekunder, sedan var luckorna mellan löparna 28–30–44–1 sekunder).
På damsidan gjorde Rebecca Högberg den comeback som hon annonserade i Konditionsbloggenpodden för ett par månader sedan. Den tidigare Finnkampen-löparen och svenska mästaren på 800 meter satsar numera främst på 400 meter häck (och veterantävlingar), men dubblerade i lag-SM-kvalet på båda de distanserna – och tog dubbla andraplatser. På 800 meter sprang hon på 2.24,70 och var knappt två sekunder bakom Täbys Maja Sund. Tindra Frykholm och Elin Freed tog fjärdeplatser på 400 meter (på 62,33; Hammarbys Matilda Borg vann på 56,69) respektive 5 000 meter (23.27,86; Hammarbys Filippa Ramberg vann på 17.49,16) medan Wera Falk blev femma på 1 500 (5.08,30; Täbys Greta Graziani vann på 4.51,16). Totalt sett slutade laget alltså på fjärde plats (efter grensegrar i tresteg – av comebackande, tidigare ungdomsstjärnan, Fanny Ernestam – och i diskus). Täby tog platsen till lag-SM som avgörs på samma arena – Sollentunavallen – den 8 juli.

Det blev DNS – ingen start – på både Matthias Wengelin och Team Norras Adam Pettersen när tredagarstävlingen Huskvarna MTB tour inleddes med en kort bergstempoprolog på torsdagseftermiddagen. Men brödern Edvin och Axel Lindh kom till start och var fyra och 16:e på 3.13 respektive 3.22 uppför backen. CK Sundets Noel Olsson var snabbast med 3.08, så Lindh-bröderna är fem respektive 14 sekunder bakom inför de längre etapperna.
Fahlin återigen längst fram i girot: ”Vågar ta ut armbågarna igen” (Dessutom: Tisaren SM-fyra efter diskningskaos, hemmalöparen tvåa på Silverleden och tre länsgångare kvar i Fotrally)

juli 2nd, 2022

Emilia Fahlin skulle sätta upp spurten åt Clara Copponi som inte lyckades hålla rullen upp genom klungan, och sedan blev Örebrocyklisten ensam FDJ-cyklist längst fram och fick försöka laga efter läge och spurta för eget resultat med en elfteplats som följd. Har ni hört den förut? Jo, lördagens etapp i Giro d’Italia slutade på exakt, precis samma sätt som fredagen.
Så till den milda grad att jag var rädd att jag hade fått på reprisen av gårdagens lopp innan jag såg att det var Marianne Vos som var först över linjen den här gången (med Charlotte Kool som tvåa och Elisa Balsamo som trea – i går var ordningen Balsamo–Vos–Kool).
– Jag är jättenöjd med min egen insats så här långt. Att jag vågar ta ut
armbågarna igen när det drar ihop sig i avslutningarna. Vi får se hur lagledningen resonerar inför fortsättningen och kanske
kan jag få en lite öppnare roll än att vara uppdragare åt andra i laget.
Jag känner mig i alla fall i bra form, säger Fahlin till Vårgårda cycling.
Det här var den sista etappen på Sardinien, en 113,4 kilometer lång och relativt platt (703 höjdmeter) kuststräckan från Cala Gonone till Olbia. Nästan hela fältet var samlat in i mål i dag också, efter en utbrytning som precis som i går hämtades in på sista milen, men det blev en liten lucka mellan 26:e och 27:e cyklist i mål vilket gjorde att några av dem som tänkt kämpa i sammandraget i slutet av veckan tappade sex sekunder i totalen (men FDJ fick med både Marta Cavalli och Cecilie Uttrup Ludwig på topp 26).
Vos tjänade två bonussekunder på Balsamo, vars lednign i sammandraget nu är nere på sex sekunder. Gerogia Baker är trea, tolv sekudner bakom, medan Cavalli, som FDJ kör för i girot, är 13:e, 27 sekudner bakom. Fahlin, som egentligen inte är satt att tävla för egna resultat den här veckan, är trots allt 27:a så här långt, 35 sekunder bakom Balsamo.
I morgon är det vilodag, på måndag startar en intensiv avslutning med sex etapper på lika många dagar på fastlandet. Den första är en 121 kilometer lång etapp med start och mål i Cesenadär två kategori tre- och en kategori två-klättring (Colle del Barbotto med 365 höjdmeter på 4,4 kilometer). Starten går 12.10, Eurosport sänder från 14.00.

Sprintstafett-SM i orientering var så märkligt att jag nästan inte vågar skriva om resultatet, med risk för att det ändras igen. Men det här meddelandet i anslutning till den officiella resultatlistan bör innebära att den nu är officiellt fastslagen: ”Ett flertal anmälningar har kommit in till tävlingsledningen som rör snitslingen från sista kontrollen/varvningskontrollen in mot arenan. Anmälningarna avslogs av tävlingsledningen. En protest mot tävlingsledningens beslut har inkommit. Juryn avslog protesten.”
Det var i mitten av den andra sträckan som ett stort antal lag sprang fel. I stället för att följa (den alltså bristfälliga) snitslingen in mot varvningen gick de direkt ut på den andra slingan, och även de som vände tillbaka och försökte göra rätt blev diskade eftersom de inte återvände till kontrollen närmast före varvningen för att följa hela snitslingen, vilket krävdes.
Det var inte enda tillfället där lag försvann, och totalt diskades eller bröt 14 av 20 startande lag.
Tisarens på förhand skadeskjutna lag, som i fjol tog SM-brons, kom i mål på nionde plats, men när Västervik, IFK Göteborg, Järla, Kåre och Ravinen diskats var laget plötsligt fyra och bara 22 sekunder från en ny medalj. Gamle storlöparen Mårten Boström sprang i mål som tvåa efter en rejäl bom på slutet, men upphöjdes till mästare när Västervik ströks. Guld till Boströms IFK Lidingö med över 1,5 minuts marginal till OK Orion, när diskningarna sorterats ut (IHKP Huskvarna, gamla Hakarpspojkarna alltså, tog bronset).
Andrea Svensson tappade nästan två minuter på sedermera diskade Västervik på förstasträckan, och växlade som nia (vilket senare visade sig vara en andraplats …). Olle Josarp tappade tre av lagen som klarade sig igenom stafetten, men gjorde en hygglig sträcka och sprang framför allt rätt väg. Anna Hallmén på fjärde tappade tid till täten men tog positioner. Och Oskar Andrén på sista var sedvanligt stark och hade näst bästa sträcktid av de icke-diskade lagen (14 sekunder bakom Denselns Algirdas Bartkevicius), men i praktiken var också IFK Göteborgs Håvard Sandstad Eidsmo och Ravinens Gustav Bergman, som tog ännu en VM-medalj så sent som i torsdags, lite snabbare.

Tillsammans med Bergslagsleden ultra och Munkastigen trailrun är Silverleden på 1 dag länets förnämsta ultratrailtävling och utgörs av ett varv på den 64 kilometer långa Silverleden med start och mål vid Hurtigtorpet i Hällefors. Årets upplaga avgjordes i dag, och stockholmaren Anders Fox och Västerås Elin Tengbert vann på just under 5.30 respektive just över 6.31. Han drygt en kvart från André Rangelinds banrekord, hon mindre än tre minuter från Malin Barrulfs. Zara Lundgren från Sundsvall blev tvåa på damsidan närmast före karlskogingen Leonora Johnson medan Hällefors egen Brian Nilsson blev tvåa på herrsidan. Han har aldrig varit under åtta timmar i tävlingen tidigare men gjorde nu, på fjärde försöket, finfina 6.06 medan Johnson landade på 7.39. Andreas Truskog från Linköping tog tredjeplatsen på herrsidan.
I Rudskoga avgjordes Jordgubbslunken, men därifrån har jag ännu inte hittat några resultat.

I Maratonmarschen har första dygnet nu passerats, och halvvägs av länsgångarna har fallit offer. Örebroaren Felicia Calais bröt först, 9.00 i morse, efter att ha klarat av prick tolv timmar och sex mil. Garphyttans rutinerade ultralöpare och -cyklist Staffan Gereonsson kastade in handduken sex timmar senare, efter 18.08: ”Kroppen höll men visst blir det monotont att mala på i promenadtakt på asfalt”, skrev han till mig strax efter att ha klivit av. 26 minuter senare klev också Emil Ankarberg från Örebro av. Kvar är därmed örebroaren Magnus Svensson, Roholla Norozi från Kumla och, tror jag, Matthias Köhler från Karlskoga. Den sistnämnda finns av någon anledning inte med i live-resultaten, men jag är rätt säker på att han startade.

Helgens Örebro parkrun var en karbonkopia av förra veckans: Petra Hanaeus var återigen snabbast (för 46:e gången!) och sprang återigen på 20.47, och Noha Olsson var först runt för andra veckan i rad. Nu dock 23 sekunder snabbare, på 17.41, och efteråt tackade han rödbetsjuicen för fartökningen.

Robert Brundin ställde skåpet i vårsäsongens sista deltävling i Moto tour, en 40 kilometer lång masstart på Närkeslätten, med start och mål på andra sidan motorvägen vid Marieberg galleria. Brundin var över fem minuter före tvåan Jimmy Axelsson i mål, som i sin tur spurtslog Oskar Ekholm med 3,3 sekunder. Tolv åkare kom till start, inga damer.
Segern gör att Brundin nu vunnit tio raka tävlingar i den lokala rullskidcupen, fem i år och fem i fjol. Senast han tog stryk var i finalen 2020, då Axelsson var före. Brundin har maximala 165 på kontot efter våren, Axelsson, som missade premiären, är tvåa på 103 medan trean Mattias Fritz har 93.
Det återstår att se när höstsäsongen, som ska innehålla fyra deltävlingar, drar igång.

Redan i går avgjordes kortdistans-SM i landsvägscykel under SM-veckan i Linköping, där Kumlakillen Jonathan Ahlsson var regerande mästare efter sin sensationella seger i fjol. I år kom han inte till start efter vårens sjukdomsproblematik, men storebror Jacob Ahlsson och Garphyttans mountainbikeorienteringsmästare Marcus Jansson var båda bland de 20 som hängde med hela vägen i en tävling som majoriteten tvingades bryta (tävlingsledningen plockar av cyklister som riskerar att bli varvade). Ahlsson körde för teamkompisen (i Motala AIF) Linus Kvist som spurtade hem segern medan Jansson körde för Hugo Forssell (i CK Hymer) som fick se sig slagen med liten marginal. Jansson rullade i mål som 14:e och nyblivne tempomästaren Ahlsson som 17:e.
Fahlin tog SM-silver – bakom OS-guldmedaljören (och Olsson tillbaka efter lumpen: ”lägsta nivån är satt)

juni 25th, 2022

Det blev SM-silver för Emilia Fahlin i dag, i en för SM rätt typisk tävling. Jenny Rissveds, OS-guldmedaljören i mountainbike (som efter elva år utan några noterade landsvägstävlingar körde hon tjeckiska etapploppet Gracia Orlová med landslaget i april och blev tvåa i sammandraget), kom loss efter drygt en tredjedel av de 121 kilometerna, och bakom henne kunde ingen jakt organiseras. Det beror på att de svenska klubbarna är så små, och den nationella toppen så smal, och ingen med chans på medalj vill förstås bränna ut sig i en jakt som i sådana fall bara skulle gynna konkurrenter från andra klubbar. Så de elva där bakom riktade i stället in sig på kampen om silver- och bronsmedaljerna, och på hög växel i det sista lilla motlutet upp mot mållinjen höll Fahlin undan Julias Borgström, Nathalie Eklund, Clara Lundmark och de andra för att fixa silvret. Det blev hennes femte silver och totalt 14:e SM-medalj i den långa karriären. Listan ser numera ut så här:
Sex guld (linje 2008, 2013 och 2018, tempo 2009, 2010 och 2011), fyra silver (linje 2012, 2020 och 2022, tempo 2016 och 2018) och tre brons (linje 2011 och 2016, tempo 2012).
I morgon avgörs herrarnas Med 111 startande. Kumlasonen Jacob Ahlsson har startnummer 67 på den gula Motala-dressen medan Garphyttans Marcus Jansson har nummer 20 på sin vita Hymer-tröja.

Trots att det var midsommardag arrangerades som vanligt parkrun vid Rynningeviken. Blott 23 löpare orkade upp till 9.30 (tredje sämsta deltagarantalet någonsin, och då snackar vi 185:e upplagan, men Noha Olsson var hur som helst tillbaka efter att ha muckat (nu ska han i stället börja jobba inom försvarsmakten, på ledningsregementet i Enköping). Efter ett år med sparsam träning var Olsson, som ju har tre individuella ungdoms-SM-medaljer och vunnit USM-guld i stafett och JSM-guld i lag på meritlistan (och har gjort 4.03 på 1 500 och 15.19 på 5 000), i dag god för 18.04. ”Lägsta nivån är satt. Olsson är tillbaka för löpningen , för landet och för Närke”, skriver han i en exklusiv kommentar till Konditionsbloggen.
Petra Hanaeus var inte heller morgontrött (eller alltför sliten) dagen efter midsommarafton och var snabbast för 45:e gången, med 20.47.

I morgon börjar orienterings-VM, men varken Martin Regborn eller Jonatan Gustafsson finns med i det svenska stafettlaget som som förbundskapten Kalle Dahlin ställer på benen. I stället blir det Lina Strand, Max Peter Bejmer, Gustav Bergman och Tove Alexandersson som ska jaga guldet i Kolding. Det båda örebroarna går i stället in i VM i tisdagens knockoutsprint, och Regborn är även uttagen till torsdagens individuella sprint, som avslutar mästerskapet. Läs gärna min artikel om Regborn inför mästerskapet, som ni hittar här.
Terräng-SM-guld till KFUM Örebro i Bergentz sista lopp för klubben (men nu kommer Bergdahl ”hem”) – och Tjernlund och Pettersson med starka resultat i elitseriefinalen

oktober 24th, 2021

Laget såg ramstarkt ut på papperet – och väl ute på banan på Höganäs flygfält såg Wilhelm Bergentz, Eric Westberg och Noha Olsson till att föra hem det där guldet i lagtävlingen i terräng-SM:s P19-klass som alla tre trängtat efter. För Bergentz och Olsson var det dessutom andra gemensamma guldet efter segern i stafett-SM, över 3×800 meter i P17-klassen 2019 (en säsong som slutade med att båda tog plats i svenska laget till ungdomsfinnkampen). Jag pratade med Noha efteråt, och han var av förståeliga skäl lyrisk över att ha lyckats ordna ett guld 2,5 månader efter att han startat sin militära grundutbildning, vilket gjort att han knappt haft tid att löpträna alls. Läs den artikeln här. Segern gör KFUM Örebro tilldelas en av de två svenska platserna till terränglöpningens Europacup för klubblag i portugisiska Oeiras den 6 februari. Klubben har nu en vecka på sig att besluta sig för om de tackar ja till platsen eller inte. Ekonomin är den stora frågan inför det beslutet, men också att Bergentz nu lämnar klubben. Häromdagen blev det nämligen officiellt att löparen – som i år bland annat slagit distriktsrekord på 5 000 meter i herrklassen och sprungit i juniorlandslaget både i U19-EM i Tallinn och i en landsvägslandskamp i Italien – från och med den 15 november (när det är tävlingsårsskifte och friidrottssäsongen 2022 officiellt startar) kommer att representera Göteborgsklubben Hälle, även om han kommer att bo kvar i Örebro. Därmed skulle Kevin Bodén, som på söndagen var fjärdegubbe i KFUM:s lag, förmodligen ta Bergentz plats vid en eventuell Portugalresa.
Individuellt blev Bergentz femma i söndagens tävling, 18 sekunder bakom segraren (och nye klubbkompisen, i Hälle) Sharmarke Ahmed och bara sex från medalj över de sex kilometerna. Westberg var åtta, 22 sekunder bakom Bergentz, medan Olsson blev 13:e, ytterligare 40 sekunder bakom (Bodén blev 24:a, minuten bakom Olsson). I lagtävlingen gav det KFUM 24 placeringspoäng, mot Mölndal AIK:s 45. En rejäl segermarginal, alltså, och hade någon av Örebros tre topplöpare fallit bort hade Bodéns resultat ändå räckt för att säkra segern.
På seniorsidan gjorde Martin Regborn ett nytt topplopp och slutade sexa. Hässelbys Samuel Russom och Eskilstunas Emil Millán kom loss tidigt, men Regborn låg hela tiden med i gruppen där bakom, som krympte allt mer. Till slut var de bara fyra kvar, och på sista halvvarvet runt den inför söndagen förlängda banan (som nu verkligen var två kilometer för totalt tio på seniorsidan, efter att gårdagens fyra kilometer snarare var 3,6) tvingades han ge sig mot de tre andra. Längst fram tog Russom guldet före Millán på 28.55 respektive 29.04, och 16 sekunder bakom Russom spurtade förre KFUM Örebro-löparen Linus Rosdal hem karriärens första SM-medalj. Regborn var till slut 29 sekunder bakom täten och 13 bakom Rosdal (Hälleforsfostrade IFK Lidingö-löparen Haben Kidane blev 20:e, knappt två minuter bakom täten).
Liduina van Sitteren gjorde karriärens bästa terränglopp och förmodligen säsongens bästa tävling överhuvudtaget när hon sprang in som sjua, knappt 2,5 minuter bakom segrande Hällelöparen Samrawit Mengsteab (som var sju sekunder före IFK Umeås Charlotte Andersson) och mindre än 1,5 från bronset. Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl var 20 sekunder bakom, på åttondeplatsen. Hon byter också klubb vid tävlingsårsskiftet – från Sävedalen som hon representerat de senaste åren till KFUM Örebro.
Och när vi ändå är inne på klubbyten som kommer att ske den 15 november: KFUM Örebros veteran-medeldistansare Lars Lundegård går till IF Start dagen efter inomhus-veteran-SM i Västerås (som avgörs 13–14 november), och där blir han klubbkompis med veteranen Anders Johansson som ansluter från Kvismaredalen.

Hälleforsfostrade Hässelbylöparen Louise Wiker valde att avstå årets terräng-SM – där hon under årens lopp annars håvat in tio medaljer – för att istället springa Rotterdam marathon. Det är oklart om hon bröt (på webb-tv-sändningen från terräng-SM sades att hon gått i mål en bit under 2.40, men hon finns inte i resultatlistan), men hon var hur som helst inte alls nöjd i sin kommentar på instagram efteråt: ”Det blev inte den upplevelse jag hoppats på. Jag bommade på det viktigaste av allt, att stå på startlinjen hel och frisk, så tyvärr kunde jag inte dra nytta av de bra förutsättningarna som fanns idag. Nästa gång!” Wiker har ju tidigare sprungit maran under två friidrotts-VM och har förstås högtställda förväntningar.

På Gotland avslutade Ellinor Tjernlund säsongen i orienteringens elitserie, Swedish league, med att notera tredje bästa löptid i den avslutande jakstarten på säsongens totalresultat, över förkortad långdistans. Därmed kunde hon klättra från femte till fjärde plats i sammandraget genom att vinna en spurt mot Ärlas Susen Lösch, IFK Göteborgs Elin Månsson, Sundsvalls Frida Vikström som alla var inom 15 sekunder. Linnea Claesdotter sprang in som 19:e och Lovisa Persson som 21:a (Järlas Karolin Ohlsson vann över 5,5 minuter före IFK Göteborgs Sara Hagström – Tjernlund var över 13 minuter bakom Ohlsson) medan de övriga starka Tisarenlöparna på plats (som Andrea Svensson, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren) avstod start. Jonatan Gustafsson blev 13:e på herrsidan (där vann OK Ravinens Gustav Bergman drygt fem minuter före OK Kåres Eskil Kinneberg).
Allra finaste placeringen nöp däremot Valter Pettersson, som försvarade sin tredjeplats i äldsta juniorklassen, H20. Han var drygt sex minuter bakom Stora Tunas Viktor Svensk, men drygade ut rejält till Huskvarnas Joar Hertin som startade tätt bakom men var över minuten bakom i mål. Tisarens utbytesstudent Salla Isoherranen sprang upp sig hela vägen till en åttondeplats i D18 trots att hon bara hann vara med i de tre avslutande tävlingarna.

Tisarens Johan Runesson kunde inte följa upp lördagens guld i masstart är orienteringsskytte-SM i Täby avslutades med sprint på söndagen. I stället fick han nöja sig med brons, nästan 2,5 minuter bakom tätduon som hade en ruskig spurtuppgörelse där Tisarens VM-meriterade Gustav Hindér till slut fick ge sig med sekundmarginal mot Robbin Kantarp, P10 IF. Nina Hallor och Anna Runesson var nia och tia på damsidan.

Jag gjorde ju ett ordentligt förhandstips inför Kvinnersta backyard ultra, och inte fick jag rätt i mycket, men jag tippade åtminstone rätt vinnare och ungefärligt antal varv – för degerforsaren Filip Andersson tog programenligt hem tävlingen på 26 varv/timmar (drygt 174 kilometer). Vintrosas Björn Tikkanen, som jag inte alls nämnde i försnacket, slog personligt distansrekord och tog andraplatsen (på 25 varv, följaktligen), medan Köpings Krister Hägg Lahti tog tredjeplatsen på 24 varv (vilket han berättade för mig att han skulle springa när jag mötte honom strax före start, han är pålitlig). Örebro AIK:s Anna-Karin Larsson blev fyra (och med det bästa dam) på 21 varv, före Kumlas Maria Pettersson på 19 och Lindesbergsbördiga Elin Engström på 18.
Daniel Brånn, SM-fyran i 24-timmarslöpning som var outsider till segern? Han tvingades kliva av ”redan” efter 13 varv. ”Det var magen som ställde till det för mig. Illamående så jag inte fick i mig energi”, skriver han.
Regborn tog åttonde silvret – sju sekunder från guld (är det en förbannelse?), Arvidsson tog fyra guld och säkrade totalsegern i långloppscupen (van Sitteren kan säkra i morgon) och här är alla distriktsmästare

oktober 16th, 2021

Om inte Martin Regborn hade tagit det där guldet i Hudiksvall 2019 hade man börjat ana en SM-förbannelse. För i dag tog Örebroorientaren sitt åttonde SM-silver – men än så länge har det ”bara” blivit ett guld. Flera gånger har det bara varit sekunder ifrån, så också i dag. I sprint-SM i Norrtälje var Regborn sju sekunder bakom regerande världsmästaren Isac von Krusenstierna, som tog sitt första SM-guld (det måste vara rätt ovanligt att vinna VM före SM) – men sju sekunder före 18-faldige svenske mästaren (och dubble världsmästaren) Gustav Bergman och 21 före Emil Svensk på fjärdeplatsen. ”Sju sekunder efter Isac som visade vem som är världsmästaren. Två misstag på cirka 5 sekunder, i övrigt stabilt lopp. Bra känsla fysiskt”, skriver Regborn i sin träningsdagbok på Strava. Kom ihåg att det här loppet bara kom en vecka efter distriktsrekordskrossen på halvmaran i Åstadsloppet och två efter femteplatsen, som bästa svensk, i världscupen i Italien.
På damsidan gjorde de svenska superstjärnorna upp – och Karolin Ohlsson drog längsta strået 21 sekunder före ”omöjliga” Tove Alexandersson, ett år efter häloperationen. Ellinor Tjernlund var bäst av Tisarens batteri av topplöpare, men fick nöja sig med en sjundeplats, 1.27 bakom Ohlsson och 55 sekunder från Sara Hagström på tredjeplatsen. Josefin Tjernlund blev nia (33 sekunder bakom tvillingsystern), Lilian Forsgren 15:e (48 sekunder bakom Ellinor), Andrea Svensson 22:a (1.21 efter klubbkompisen) och Lovisa Persson 36:a (2.41 bakom).
På herrsidan var KFUM Örebros EM-sprinter Jonatan Gustafsson tia i första orienteringsloppet på länge, 52 sekunder bakom von Krusentierna men bara 24 från Svensk på fjärdeplatsen, medan Tisarens Oskar Andrén var 13:e, ytterligare sju sekunder bakom. Daniel Forsgren fick nöja sig med en 39:e-plats, men var å andra sidan en av två Tisaren-löpare som tog sig till A-final vilket gör att han utmanar Valter Pettersson, som blev åtta i äldre juniorklassen, om den andra platsen i morgondagens mixedsprintstafettlag (bakom Andrén). På Eventor står det att lagen ska vara inlämnade senast 19.00 i kväll, men än saknas många (inklusive Tisaren), så jag antar att det är något tjall med systemet.
Allra bästa juniorplaceringen tog OK Tisarens utbytesstudent Salla Isoherranen, som bara var 15 sekunder från guldet i den yngre juniorklassen, D18, men ändå ”bara” blev femma i en mycket tajt klass. Emil Larsson blev 14:e i H18 liksom Melker Forsberg i H20, Lovisa Gustafsson blev 21:a i D20, Linus Malm 33:a i H20 och Ellen Pelander 34:a i D18.

Per Arvidsson kunde ha stannat hemma och ändå säkrat sin tredje raka totalseger i långloppscupen i dag, men det gjorde han förstås inte. IF Start-löparen drog till Vretstorp och vann korta terräng-DM på 13.36 över fyra böljande kilometer elljusspår (med en rejäl stigning på andra halvan). Det var fyra sekunder snabbare än fjolårets DM-segrare Valter Pettersson sprang på samma bana för ett år sedan (men banrekordet har fortfarande Enhörnas Johan Ek-Larsson på 13.19) och 37 sekunder snabbare än David Klasson (LK Gränslöst) som passerade Starts Mattias Nätterlund på andra varvet tog silvret på 14.13, fyra sekunder före Nätterlund. 14-årige Linus Wedin var dagens stora överraskning. Visst att han vann Kilsbergen trailruns femkilometersklass, men nu blev han fyra på DM – före löpare som Oskar Hansson, Fredrik Johnsson och Martin Duberg – och såg dessutom till att IF Start tog lagguldet (Arvidsson fick därmed med sig fyra guldmedaljer från Vretstorp – i DM, veteran-DM i M35, i lag-DM och i veteranlag-DM med Nätterlund och Tommy Thoren som tog silver i M45 och var tia totalt på 15.38).
Liduina van Sitteren la upp matchbollen för att kunna göra precis som Arvidsson – säkra sin tredje raka totalseger – i lång terräng-DM i morgon genom att vinna dagens tävling i överlägsen stil. van Sitteren sänkte banrekordet, från fjolårets DM, med 46 sekunder när hon passerade mållinjen på 15.54 – trots att hon fick göra hela loppet solo. Marie Dasler, enda utmanaren i cupen, var 1.25 bakom, men 14 sekunder före trean Therese Fjordäng som höll Maria Nagle bakom sig med fem sekunders marginal (Nagle gick förbi Julia Johnsson på andra halvan och höll henne bakom sig med fyra sekunders marginal). Tillsammans med Therese Persson tog van Sitteren och Johnsson Örebro AIK till lagguldet, men i veteran-DM tog Daslers, Nagles och Annica Sjölunds IF Start hand om förstaplatsen. Petra Hanaeus kom inte till start.
För att van Sitteren ska säkra titeln i morgon krävs följande: A) Att hon blir topp tre. B) Att hon blir fyra så länge Dasler inte vinner. C) Om hon blir femma så länge Dasler inte blir topp två. D) Om hon blir sexa så länge Dasler inte blir topp tre. E) Om hon blir sjua så länge Dasler inte är topp fyra. Skulle van Sitteren bli sjuk över natten så räcker seger i endera Kilsbergsleden eller Lucialoppet också för att säkra totaltiteln, även om Dasler vinner i morgon.
Räknar man in fjolårets coronainställda säsong så är det här fjärde raka året som Arvidsson och van Sitteren dominerar löpningen hemma i länet. Även Peter Wiker, Åsa Höög och Erik Anfält har lyckats hålla sviter vid liv fyra år i rad, men bara Mikaela Kemppi har nått fem.
Utöver nämnda lag- och seniormästare blev även följande löpare distriktsmästare i ungdoms-, junior- och veteranklasser: Junia Forsell (13.13 över två kilometer i F13, Hällefors), Beppe Rundqvist (8.45 över två kilometer i P13, Vretstorp), Ester Skoglund (18.23 i F15, Östansjö), Linus Wedin (14.29 i P15, Start), Anna Karlsson (19.46 i K35, Vretstorp), Per Arvidsson (13.36 i M35, Start), Maria Lithell (20.07 i K40, Östansjö), Andreas Adolfsson (15.37 i M40, Åsbro), Maria Nagle (17.38 i K45, Start), Fredrik Johnsson (14.57 i M45, Örebro AIK), Marie Dasler (17.19 i K50, Start), Rodney Hundermark (15.57 i M50, Nora), Lars Lundegård (16.37 i M55, KFUM Örebro), Peter Grönlund (18.03 i M60, Nora), Rose Marie Enmalm (21.00 i K65, Start), Hans Backström (19.18 i M65, Östansjö), Ann-Britt Eriksson (22.24 i K70, Start), Bo Persson (20.47 i M70, Almby), Sven-Olof Olofsson (20.49 i M75, Östansjö), Ingegerd Eklund (37.56 i K80, Brohyttan) och Anders Källman (33.24 i M80, Östansjö).
En tid man reagerar på där är 75-årige Sven-Olof Olofssons 20.49 – alltså 5.12 per kilometer. Bra tempo i gubbenen på den kuperade banan.
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
2017: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2018: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.
2019: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.
2020: Inställd på grund av corona (van Sitteren och Arvidsson tog flest ”poäng” i de tävlingar som blev av).
2021: Liduina van Sitteren*/Per Arvidsson.
* leder och kommer med stor sannolikhet säkra titeln i morgon.

Noha Olsson, KFUM Örebros medeldistansare som är anmäld till terräng-SM nästa helg (trots att han gör militärtjänst och därför tävlat sparsamt på höstkanten), valde av någon anledning bort korta terräng-DM för att i stället springa Örebro parkrun på lördagsmorgonen, och var med 17.13 överlägset snabbast (fem herrar gick in i spannet 18.22–18.56 med Erik Jansson främst) medan Ida Lilja tryckte dit ett nytt parkrunpers med 21.34 som snabbaste dam. Det var nästan exakt tre år sedan hon senast var snabbast i femkilometaren runt Rynningeviken (Olsson var först runt för tionde gången på 16 starter).

I dag var det dags för första upplagan av hinderbaneloppet Toughest Stockholm på nästan 2,5 år, och precis som i den Red Bull-sponsrade tävlingen i Köpenhamn för några veckor sedan vann danska Ida Mathilde Steensgaard närmast före örebroaren Siri Englund. Stensgaard avverkade de sex kilometerna och 30 hindren på 46.35, Englund var dryggt två minuter bakom (men 18 före trean Maja Wellner). Ex-örebroaren Sara Forsström var fyra, Noras Kristalina Smårs sexa. På instagram skriver Englund att det här var sista OCR-tävlingen för året, men hon lär dyka upp på till exempel Kilsbergsleden.
Dubbla silvermedaljer och distriktsrekord på stafett-SM – och Anfälts mardrömsuppladdning och galna felspring

augusti 1st, 2021

Det känns som att jag i gårdagens blogg nästan utlovade ett guld till KFUM Örebro-grabbarna på 3×800 meter på stafett-SM i dag, men allt kan som bekant hända i löpning och så blev nu inte fallet. I stället blev det silver, 0,89 sekunder bakom Hammarby. Det trots att Hammarby ställde upp med ett lag med årsbästan på 2.09–2.09–2.05 medan KFUM:s killar hade 2.06–2.09–2.05 och på papperet därmed tre sekunders marginal. Viggo Olsson, Albert Ziegler och Folke Eriksson hade hur som helst hur god marginal som helst bakåt och tog silvret över 17 sekunder före Mölndal. Nästan lika stor var marginalen till Tobias Tranderyd, Jack Karlssons och Jonatan Gustavssons sju år gamla distriktsrekord på distansen. Den nya rekordtiden skrivs till 6.17,25 (den gamla var 6.33,5).
I skadade Wilhelm Bergentz frånvaro fixade lagkompisarna i P19-laget – Noha Olsson, Henrik Franzén och Bergentz-ersättare Kevin Bodén – ändå silver bakom Mölndal på samma distans och raderade dessutom ut ett 31 år gammalt distriktsrekord. 5.52,01 på KFUM-laget gav sju sekunder upp och nästan 16 ned till Upsala på tredjeplatsen – och var nästan sju sekunder bättre än Anders Sjöberg (min gamla NA-kollega), Jonas Rosengren och Andreas Hugossons tidigare distriktsrekord från 1990 (5.58,69).
F15-laget var nio sekunder från medalj. De matchade, förutom Elin Freed som ankare, också Tilde Söberg Lager och Julia Gustafsson och gick i mål på 7.38,57 (15 sekunder över IF Starts 45 [!] år gamla distriktsrekord).

I O-ringens frånvaro har topporienterarna spridits ut över landet den här veckan. Martin Regborn sprang hem OK Hällens medeldistans i går, 1.11 före STora Tunas Olle Kalered på andraplatsen. I samma tävling blev Tisaren-duon Linnea Claesdotter och värdscupladdande Andrea Svensson tvåa och trea bakom Olivia Nilsson.
Jonatan Gustafsson sprang Barkenträffen i Smedjebacken, Dalarna, och tog en tredjeplats i söndagens medeldistans, knappt 2,5 minuter bakom Malungs Johan Bäckman. Gustafsson stod däremot över lördagens tävling, även den över medeldistans, där Milans Saga Sander tog en sjätteplats (6,5 minuter bakom Synnøve Bråten) och KFUM Örebros Jacob Eriksson slutade tia (5,5 minuter bakom Bäckman som vann då också).
På hemmaplan arrangerades Gif-ringen i Garphyttans IF:s regi, och även om mycket få löpare lyckades fullfölja alla fem sträckorna så fixade Simone Niggli och Matthias Niggli en familjedubbel genom att vinna dam- och herrklasserna (ja, lägg därtill att barnen Anja, Lars och Malin vann D10, H10 respektive D14 så har ni en fullständig familjetriumf). Simone var för övrigt snabbast alla fem dagarna, två gånger närmast före skidorienterings-EM-medaljören Åsa Zetterberg-Eriksson och en gång före fjolårets skidorienterings-JVM-guldmedaljören Elin Schagerström. Tävlingarna gick uppe i Kilsbergen.

Erik Anfält gjorde comeback på de lite större arenorna när han sprang Salomon 27K, en 27 kilometer lång fjällöpningstävling som är en del av fjällmaratonveckan i Åre, i går. Men uppladdningen och starten blev sämsta tänkbara. Örebrolöparen, som har SM-brons i maraton på meritlistan, anlände med nattåget bara tio minuter före start och sprang sedan rejält fel bara fem kilometer in i loppet. Han han springa en hel kilometer åt fel håll innan han upptäckte sitt misstag och vände, och fick alltså ihop 29 kilometer i stället för 27 … ”Tävlingen var därmed helt över för min del och motivationen borta men jag tog mig ändå i mål på ett hyggligt sätt och därmed blev det ett bra träningspass och kroppen kändes tämligen stark och det var fint att springa på fjället”, skriver Anfält på instagram. Med tanke på det var det imponerande att han ändå blev 34:a av 405 löpare (oj, vad han lär ha fått springa i sicksack för att komma förbi).
Norgeboende katalanen Kilian Jornet, av många rankad som världens bästa bergslöpare genom alla tider, gjorde en sällsynt start i Sverige och vann med drygt tre minuters marginal till norska Thomas Fremo på andraplatsen. Inga andra länslöpare på topp 100, vad jag kan se i resultatlistan i varje fall.
Äntligen är semestern över – nu drar vi igång bloggen igen (med en kort recap)

juli 21st, 2021

Efter en månad då jag haft semester och sprungit lite i Arvika, Kramfors, Bålsta, Nikkaloukta, Norrköping och Värnamo (och lite hemma i Porla) är jag nu tillbaka på jobbet igen. Jag orkar naturligtvis inte skriva mig igenom allt som hänt medan jag varit borta, men vi ska ta några ord om det största som passerat revy innan bloggen återgår till det normala från och med i morgon:
** Emilia Fahlin har valt att kasta in handduken till OS. Något som, åtminstone för mig, kom som en chock förra veckan. Den officiella orsaken är att hon känner sig ur form. Jag har sökt Emilia i dag, och vi får se när hon kan/orkar utveckla vad det handlar om.
– Jag har inte haft den uppladdning jag ville inför spelen med sjukdomar, krascher och operationer de senaste åren. Jag har drömt om en OS-medalj. Jag vill inte åka till Tokyo på semester. Jag ville vara i mitt livs form och prestera – inte åka dit för att titta på naturen, sa hon i det pressmeddelande SOK släppte förra vecka.
Fahlin har ju tidigare deltagit i två OS, men det här skulle bli det första där hon skulle få chans att köra för eget resultat i linjeloppet, och på papperet (om hon varit i form, alltså) fanns absolut en liten möjlighet till medalj. Det återstår att se när hon väljer att göra comeback, senaste tävlingen (den enda under min semester) var världstourens La Course i Frankrike den 26 juni, där hon var hjälpryttare åt danska lagkompisen Cecilia Uttrup Ludwig.
** Jonatan Gustafsson slutade på 14:e plats i U23-EM och Wilhelm Bergentz blev 18:e i U20-EM, båda i Tallinn och båda på 5 000 meter. Gustafsson var över minuten från sitt nysatta distriktsrekord (15.12,72 mot 14.08,04) i ett taktiskt lopp där distriktsrekordet hade räckt till en fjärdeplats medan Bergentz var 22 sekunder från sitt nysatta distriktsrekord i P19-klassen (14.58,56 mot 14.36,90) i ett lika taktiskt och ännu tätare lopp där 14.32 räckte för guld.
** Nyblivna örebroaren Jerker Lysell slutade på 18:e plats i sprinten i orienterings-VM, 1.04 från guld och 51 sekunder från medalj. Någon plats i svenska sprintstafettlaget blev det ändå inte, och hans VM tog därmed slut där. Den internationella säsongen fortsätter med världscuptävlingarna i Idre 12–15 augusti, och då kommer Martin Regborn göra comeback efter sin stressfraktur. Även Tisarens Andrea Svensson är uttagen, och får därmed (om jag inte missminner mig) göra världscupdebut (hon har tidigare tillhört landslaget men inte fått chansen att springa i blågult på seniornivå, som jag minns det; men hon tog ju JVM-guld 2015) efter att ha tagit en seger och en andraplats i världscuptesterna på skidorten. Lilian Forsgren är reserv i truppen.
** Ex-örebroaren Linus Rosdal slutade fyra i SM på tio kilometer landsväg (på 29.38), bara 13 sekunder från guldet och tio från medalj, på Anderstorp. Louise Wiker blev 13:e (36.25, knappt två minuter från medalj), Erica Lech 17:e (36.58), Fanny Schulstad 21:a (37.07) och Liduina van Sitteren 26:a (37.41). Wiker (brons i K40), Maria Nagle (tidigaer Eriksson, silver i K45 på 43.09), Marie Dasler (silver i K50 på 41.38), Liljana Persson (silver i K65 på 1.05.16) och Bo Persson (silver i M70 på 47.54) tog veteran-SM-medaljer. Noha Olsson vann DM på 5 000 meter, tillika första deltävlingen i långloppscupen, på 15.19,64, sju sekunder före träningskompisen Axel Sandberg och ytterligare fyra före Starts Per Arvidsson som tog kommandot i cupen när han följde upp med överlägsen seger i Semesterhalvmaran (på 1.12.49 – Erik Anfält var tvåa i sin comeback efter en hel del skadestrul senaste året, på 1.14.49). Dasler leder damernas cup tack vare en tredjeplats på DM och en fjärdeplats på halvmaran som vanns av Schulstad på 1.22.34. Nagle (42.20) och Joel Björkenbeck (35.45) vann motionstävlingen Sommarmilen som avgjordes samtidigt. van Sitteren inledde en ny (?) DM-svit med guldet på 5 000 meter, 23 sekunder före Vretstorps Ewa Pettersson och ytterligare 31 före Dasler (18.12,61/18.33,54/19.04,82).
** Jonathan Ahlsson tog, som förstaårssenior, ett sensationellt SM-guld i landsvägscyklingens kortdistansdisciplin efter att ha kommit loss tillsammans med Jacob Eriksson och besegrat honom i spurten. I förra veckan följde han upp med en fjärdeplats i etapploppet U6 cycle tour.
** Axel Lindh fick, efter vårens covid-bakslag, äntligen göra sin debut i senior-världscupen i mountainbike i Frankrike, men hade en tuff dag från sin svåra startposition och slutade på 71:a plats, avplockad med två varv kvar.
** Siri Englund slutade trea i det första, historiska riksmästerskapet i hinderbanelöpning (OCR), där ex-örebroarna Martin Bäckström och Sara Forsström tog hand om gulden, och följde dagarna därpå upp med SM-guld i både hinderbana (den som ingår i militär femkamp) och i just militär femkamp.
** Det blir ett triathlon i länet i år, trots allt. Efter de inställda tävlingarna i Nora och Viker står det klart att Vretstorps triathlon återuppstår, i augusti. Det har föreningen i varje fall hintat om på sin instagramsida. På en helt annan nivå, men i samma sport, vann Örebro AIK:s Sara Jakobsson ironmantävlingen Laponia triathlon på nya banrekordet 11.12.54 (simning på 1.11.14, cykel på 5.34.32 och löpning på 4.21.17), viket gav en segermarginal på 25 minuter.
Janssons två bästa VM-placeringar i karriären, Gustafssons nya distriktsrekord, två nya distriktsmästare och slutet på Nigglis supersvit (och en hel del annat ni inte får missa från helgen)

juni 13th, 2021

Marcus Jansson har fått en flygande start på årets VM i mountainbikeorientering i finska Seinäjoki. Garphyttecyklisten gör sitt sjunde raka världsmästerskap, och har inlett med karriärens två bästa individuella placeringar: En sjundeplats i lördagens masstart över långdistans, med mersmak – Jansson var bara 35 sekunder bakom segrande hemmacyklisten Samuel Pokala och hade bara 28 sekunder upp till ryssen Anton Foliforov som tog bronset (efter 67 minuter tävlande) – följdes av en niondeplats i dagens sprint (45 sekunder från medalj, drygt 1,5 minuter från segrande tjecken Krystof Bogar). ”Nöjd att jag kan fortsätta leverera stabila resultat och snart har jag marginalerna på min sida”, skrev Jansson på instagram efter lördagens insats, apropå att han gärna vill ha med sig en medalj hem.
Janssons tidigare placeringsrad på VM var 78–35–34 (2014) 22–33–24 (2015), 17–42–17 (2016, sjua i stafett), 15–27–10–39 (2017, nia i stafett), 20–13–19–diskad (2018, silver i stafett), diskad–19–9–bröt(2019) – så all siffror pekar onekligen åt rätt håll.
Örebroaren Karin E Gustafsson, som saknar den där rutinen och i stället är VM-debutant i det här mästerskapet, överträffade förväntningarna och blev 25:a av 38 startande, nio minuter bakom segrande ryskan Svetlana Foliforova, i lördagens masstart. På söndagen blev hon diskad (förmodligen efter att ha stämplat fel) när stockholmaren Anna Tiderman superskrällde sig till en bronspeng (finska Marika Hara vann).
Redan i morgon fortsätter VM med medeldistansen.

Jonatan Gustafsson gjorde det igen och nöp på söndagskvällen sitt tredje distriktsrekord (efter 3 000 meter inomhus och 5 000 meter ute) inom loppet av fyra månader. På söndagen var det 1 500 meter som gällde, i Sollentuna GP (den andra av tre tävlingar i den svenska GP-serien), och Gustafsson hade seedats i ett löpsuget B-heat där de sex främsta – alla svenskar – sprang personliga rekord. Gustafsson slipade av över 5,5 sekunder på sitt och blev fyra i heatet på 3.45,90. Det säger något om hur stark svensk medeldistanslöpning är just nu – för tio år sedan hade 3.45,90 räckt till en femteplats på Sverigebästalistan när året summerades, nu räckte de till en tiondeplats av svenskar (sex sprang snabbare i A-heatet) på en enskild tävling. Tiden var 85 hundradelar under Tim Sundströms rekordnotering som gjorde honom till Sverigeåtta 2015 men ändå 74 hundradelar under träningskompisen Sundströms pers (eftersom han sprang för IFK Lidingö under sina bästa år). Tredje bäst i distriktet genom tiderna är 90-talslöparen Andreas Hugosson, tredje bäst under 2000-talet är förstås Per Sjögren.
Det man börjar fundera på är så klart om Gustafsson också kan hota Tage Ekfeldts klassiska distriktsrekord på 800 meter – 1.49,0 – från 1953. Det är det rekord i en mästerskapsgren som har stått sig överlägset längst i distriktet. Distansen är förstås något kort för Gustafsson som är specialiserad runt orienterings sprinttider (vilket ungefär motsvarar 5 000 meter), men fart har han uppenbarligen i benen. Ekfeldt sprang ju OS i Helsingfors 1952, tog EM-brons på långa stafetten i Bryssel 1950, och hans 1.49,0 var en förbättring av hans eget svenska rekord på den tiden. Men 68 år senare börjar det väl bli dags för en putsning?

I samma gala i Sollentuna och på samma distans – men i C-heatet – sprang på 5 000 meter U20-EM-kvalade Wilhelm Bergentz nytt pers med 3.55,20 (det gör honom till 23:a på distriktsbästalistan). Det är en riktigt bra tid, men inte lika vass som den på 5 000 meter om man jämför (drygt sex sekunder från U20-EM-kval, nästan sju från Nicklas Källméns P19-distritksrekord).
Noha Olsson persade med över halvminuten på 3 000 meter hinder (det var hans andra test på distansen, hans första med seriösa konkurrens), och med 9.23,43 har han knappt 8,5 sekunder kvar att plocka för att kvala till U20-EM han också. Något distriktsrekord i P19-klassen finns inte på distansen (bara på 2 000 meter med lägre hinder), men det är bara sju seniorer som sprungit fortare genom tiderna (varav två mindre än halvsekunden). Återstår att se om Olsson tänker springa fler hinderlopp under sommaren. Jag misstänker att ren rutin kan ge ett antal sekunder till.
Rebecca Högberg har deklarerat att hon skyndar långsamt in i formfönstret den här sommaren – inte minst efter vinterns skadeproblem – och som ett led i det följde 800-meterslöparen som gjorde sju lopp under 2.10 i fjol upp 2.31-loppet i årsdebuten i lag-SM-kvalet (vad som krävdes för seger där) med 2.12,98 nu (i fjol samlade hon samtliga sina tolv lopp på snabbare tider än så).
Henrik Franzén (1.52,22) och Kevin Bodén (1.53,96) persade båda på 800 meter i B- och C-heaten på distansen och var bara 1,22 respektive 2,96 sekunder från P19-EM-kvalgränsen i den grenen. Med tanke på att Franzén plockade över två sekunder på sitt tidigare pers i det här loppet känns det ju alls inte omöjligt att det ska finnas ännu lite till.
GP-säsongen avslutas med tävlingen i Karlstad (om smittspridningen av den indiska coronavarianten i Värmland tillåter) nästa tisdag, den 22 juni.

Dagen före distriktsrekordet sparade Jonatan Gustafsson på krutet och nöjde sig med en fjärdeplats i sprint-DM i orientering i Hovsta (på något annat sätt kan man inte tolka resultatlista och mellantider när man känner till hans kapacitet – och tja, i hans träningsdagbok på Strava skriver han mycket riktigt att han ”sprang i lugn fart för att spara mig till 1 500 meter i morgon”).
Med honom ute ur leken tog Anton Johansson hem segern (men även om han bor i Örebro, sambo med Ellinor Tjernlund, så tävlar han alltjämt för Jämjöklubben OK Orion och är därmed utom tävlan i DM-sammanhang) 1.17 före Daniel Attås som knep guldet 1.23 före klubbkompisen (i Tisaren) Johan Aronsson. Oskar Arlebo var ytterligare 16 sekunder bakom, men nästan minuten före Gustafsson.
Ellinor Tjernlund fixade dubbelseger åt hushållet och tog guldet 1.02 före klubbkompisen (även det i Tisaren, så dubbla Tisar-dubblar blev det) Lovisa Persson medan tidigare skidorienteringsjuniorvärldsmästaren Elin Schagerström knep bronspengen minuten bakom Persson men 43 sekunder före Lindebygdens Evelina Ericsson.
Karin Lindgren och Hugo Örn vann juniorklasserna medan det absolut mest anmärkningsvärda i veteranklasserna var att Simone Nigglis supersvit av raka segrar sedan hon återvände till Sverige vid den här tiden förra året (snart är det dags att säga adjö) abrupt tog slut efter 24 raka (troligen fler, men det är så många jag lyckats räkna in). Den 23-faldiga världsmästaren ställde upp i D40-klassen och ledde med 20 sekunder redan efter två kontroller och lika många minuters löpning – men sedan tappade hon enligt Winsplits (hon har tyvärr inte laddat upp sin insats i Livelox) nästan 1,5 inuter på tre kontroller och i mål var hon 1.40 bakom KFUM Örebros Johanna Nordström som fick ta den historiska skalpen (och bara femma av nio löpare i klassen). Med tanke på vilken komplex idrott orientering ändå är var det förstås bara en tidsfråga innan sviten skulle spricka, men att det skulle vara just här det inträffade var ju rätt oväntat.