Etikett: Tom Korkeakoski

Dasler och Fredriksson snabbast i nya loppet runt Vallersta

september 24th, 2025

I kväll avgjordes den första upplagan av fina lilla loppet Vallersta runt, med elva deltagare. Marie Dasler – en av Sveriges bästa veteranlöpare, alla kategorier (överlägsen i K55) – såg till att det var bra klass och vann det 5,75 kilometer långa loppet, som till största delen bestod av grusväg (och därtill 500 meter asfalt och lika mycket stig) på 23 blankt – nästan 3,5 minuter före tvåan Amanda Brunosson (26.25) och nästan tio minuter före trean Rebecca Mathisen (som joggade med Kristoffer Ivarsson som sprang med barnvagn). På herrsidan var Kumlas Johan Fredriksson (21.50) klart snabbast och vann minuten före undertecknad (22.49) medan Casper Fälth var 4,5 minuter bakom på tredjeplatsen.

Uppe i Vedevåg var det i går träningstävling i sprintorientering, ett evenemang som i fjol lockade 38 löpare (i år fick arrangörerna nöja sig med 27) – och ingen Viggo Holmberg kom till start och dominerade. I stället tog fjolårstrean Simon Marklund (OK Milan) revansch på fjolårstvåan Oliver Arnesson (Lindebygden) och vann med nästan två minuter, medan Milans Tom Korkeakoski var över tio minuter bakom på tredjeplatsen (men två sekunder före Therese Korkeakoski som, med fem respektive tolv sekunders marginal till Lindebygden-duon Evelina Ericsson och Sofia Carlsson, var bästa dam).
Fahlin EM-tolva, Lech och Arvidsson regerar i Nora, Anfält tog femte segern på leden, Bergentz snabbast någonsin i parkrun och Gustafsson kör för stafettmedalj

september 14th, 2024

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Bo Persson som gäst. 75-åringen från Örebro började springa först som 67-åring – men åtta år senare tog han för några veckor sedan veteran-VM-guld i terränglöpning. Finns där poddar finnas, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Det blev en tolfteplats för Emilia Fahlin på EM i dag, ihop med prestationerna på de två försa etapperna i Tour de France (nia och tolva) det bästa hon gjort den här säsongen om man tar hänsyn till motståndet.
Det blev en väldigt kontrollerad tävling på de nederländska vägarna, på en banprofil där det inte gick att göra mycket skillnad när de stora och starka nederländska och italienska lagen kontrollerade allt. De tre andra svenskarna till start – Caroline Andersson, Julia Borgström och Mika Söderström – var framme och försökte, men kom ingen vart. Efter att ha fått lite hjälp av Andersson att komma upp genom klungan fick Fahlin göra jobbet själv de sista kilometerna, och såg ut att försöka hänga på det italienska tåget. Men hon såg ut att hamna avigt till vid ett par tillfällen och fick till slut gå ut och ta vind för tidigt, och fick inte riktigt ut sin fulla potential. En tolfteplats är ändå starkt, det är svårt att hävda sig mot de stora lagen.
Loewna Wiebes var, med hjälp av sitt holländska lag, klart starkast och tog EM-guld på hemmaplan medan Italiens Elisa Balsamo fick nöja sig med silvret. Daria Pikulik var best of the rest när hon tog fixade en bronsmedalj åt Polen.
Fahlin tävlar redan i morgon igen, då med sitt franska proffslag Arkea-B&B hotels i franska endagsloppet GP International d’Isbergues, en 132 kilometer lång tävling med start och mål just i Isbergues.
EM har körts för eliten sedan 2016, och Fahlin har nu tagit fem topp 15-placeringar med en åttondeplats som bäst (2022). Men bästa loppet gjorde hon 2018, då hon var på väg mot medalj när kedjan hoppade av i spurten.

Erica Lech tog fjärde raka segern och femte totalt i länets mest klassiska löpartävling Norasjön runt, vilket också gav ett DM-guld. Klockan stannade på 1.23.24 vilket var ett par minuter långsammare än i fjol, men det spelar ju mindre roll när segermarginalen ändå var över tre minuter till Starts Emma Reinhed-Liljeqvist (1.26.30) på andraplatsen. Linda Ohlin, från Karlstadsklubben IF Göta, tog bronset på 1.28.31 medan Örebro AIK:s Hanna Imhagen, 21, blev tredje bästa länslöpare på 1.31.50. Örebroaren Katrina Huss (1.33.17) blev femma i tävlingen men tävlar inte för länsklubb (Axa Sports Club), så Starts Petra Hanaeus blev femma i DM (och i långloppscupen) med 1.33.29. Örebro AIK:s Linda Flod (1.34.57), Starts Antje Wiksten (1.36.05) och Västerås Åsa Bergman (1.39.58) tog sista poängen i cupen.
Imhagen fick DM-guld i juniorklassen, Ohlin i K35, Flod i K40, Lech i K45 och Hanaeus i K50, Östansjös Kerstin Liljerås (1.43.56) i K55 och Storådalens Birgitta Jansson (som har svenska veteranrekordet i bland annat halvmara med 2.24.50 och som i dag gjorde 2.31.20) i K80. Övriga damklasser saknade deltagare från länet.
På herrsidan lyckades Per Arvidsson ta hem det sjätte vandringspriset i loppets 70-åriga historia genom en tredje inteckning (2019, 2022 och 2024) i det pris som gått runt sedan 2014 (och som Erik Anfält och Thomas Chaillou hade två inteckningar i, Per Sjögren, Wilehelm Bergentz och Simon Karlsson varsin).
Han vann den här gången på 1.10.06, med 69 sekunders marginal till Tisdagsklubbens Simon Karlsson (1.11.15) och drygt 2,5 minuter före Örebro AIK:s Jonas Nilsson (1.12.46) på tredjeplatsen. Örebro AIK.s Andreas Ingberg (1.14.42) fyra, Tisdagsklubbens David Lundström (1.15.43) femma, Karlslunds Jimmy Axelsson (1.15.50) sexa, Örebro AIK:s Villem Raudsepp (1.18.42) sjua och Starts Elias Zika (1.19.32) åtta och poäng.
Arvidsson tog också veteran-DM-guld i M35-klassen och Ingberg i M40 medan Örebro AIK:s Ludvig Börjesson (1.19.36) i M45, Garphyttans Fredrik Eliasson (1.26.08 i M50), Västerås Per-Olov Andersson (1.25.34) och Morgan Sällström (1.46.25) i M55 respektive M60, Örebro AIK:s Göte Pettersson (1.55.40) i M65, Hagabys Olof Olofsson (1.51.56) i M70, Östansjös Bengt Nilsson (2.05.47) i M75 och Arne Evertsson (3.24.44) i M80 tog hem övriga veteran-DM-guld (inga herrjuniorer kom till start).
Segern gjorde att Arvidsson tog in en poäng på Karlsson i långloppscupen (nu skiljer tre) medan Nilsson på tredjeplatsen tappade en (nu nio bakom). Imhagen och Reinhed Liljeqvist åt in fyra respektive sju poäng på Marie Dasler i toppen av damernas cuptabell, och är nu båda sju poäng bakom. Åtta deltävlingar återstår.

Det blev som väntat Erik Anfält som var kungen av Bergslagsleden ultra i dag. Trots en felspringning när han redan gått ifrån fältet ordentligt tolv kilometer in – så pass att klungan bakom kom ikapp igen – gick han ifrån och tog sin femte seger i tävlingen (den första på 62-kilometersdistansen, de fyra tidigare på den runt 45 kilometer långa, 2015, 2016, 2017 och 2020) med 34 minuters marginal ned till undertecknad som (som i fjol vann 82-kilometersklassen som nu upphört), på tiderna 6.01.56 respektive 6.36.12. Jag var ikapp och förbilöpt av stockholmaren Thomas Östlundh (som gjorde sin tionde Bergslagsleden ultra när loppet avgjordes för elfte gången!) vid 35 kilometer, men kom tillbaka. Vid sista varvningen, efter 48 kilometer, skiljde 1,5 minuter, men i mål hade jag drygt elva minuters marginal. Örebroaren Fabian Kananen var tredje bästa länslöpare på fjärdeplatsen, ytterligare 25 minuter bakom, men mer vet jag inte om den längsta klassen eftersom det här var de fyra enda löparna (ännu inga damer) som hade gått i mål när jag fotade av den analoga resultatlistan på plats (jag antar att den digitala publiceras i morgon). 21-åriga örebroaren Wilma Tidqvist, som mig veterligen nu gjorde sin ultradebut, var i alla fall i stor ledning ut på sista 14-kilometersslingan.
Värmlänningen Andreas Linder (Kristinehamn multisport) vann 48-kilometersklassen och var den ende som var snabbare än Anfält och mig till den mållinjen (där vi hade varvningen) dit han kom efter 4.37.08. Martin Bergman var i rygg på mig och tog andraplatsen på 48 kilometer med 5.02.14 och Björn Tikkanen var trea på 5.10.50 (de båda bor i Lanna-/Fjugestatrakten). 30-åriga örebroarna Elin Röding och Hanna Roos, som ultradebuterade i Ultravasan 45 i fjol, tog sina första segra när de delade vinsten i 48-kilometaren på 5.57.11 (de var också de två enda som var snabbare dit än Tidqvist var till varvning). Trean, Lina Björnlund från Lanna, var drygt 70 minuter bakom på 7.07.38.
För första gången avgjordes ett lopp som inte var ultra under Bergslagsleden ultra, ett 17-kilometerslopp som Åsbros Mathias Viktorsson dominerade och vann på 1.32.27. LK Gränslösts Carina Gustavsson var lika överlägsen på damsidan och vann på 1.55.58.

Medan många löpare var upptagna i Nora och Kilsbergen valde 60 Örebro parkrun – bland annat mor och son Bergentz som var snabbast runt. Ja, faktum är att Wilhelm i sin parkrundebut inte bara var snabbast i dag, utan genom alla tider. Han dunkade in 15.20, vilket var en sänkning av Tim Sundströms tidigare banrekord på femkilometaren vid Rynningeviken med över en halvminut (15.52). Jag vet inte om någon sprungit parkrun snabbare i Sverige, statistiken verkar av någon anledning ha plockats bort från hemsidan. Mamma Erika var snabbaste dam på 20.46.

Dagens långdistans vid mountainbike-VM i Bulgarien blev rejält tuff och utslagsgivande, och örebroaren Karin Gustafsson var Över 26 minuter bakom täten (där tre cyklister var inom 41 sekunder efter en tävlingstid på drygt 106 minuter med individuell start), och fick nöja sig med en 24:e-plats som fjärde bästa svenska. Gabriella Gustafsson var vassast av dem med en fjärdeplats, men hon var nästan fyra minuter bakom segrande danskan Nikoline Splittorff och drygt tre minuter från pallen.
När mästerskapet i morgon avslutas med stafett får Gustafsson ändå chansen i det svenska förstalaget som inte är favorit till medalj men som har skrällpotential. Gabriella kör förstasträckan medan Tilda Palm är ankare.

Hagabys Love Sintring krossade konkurrensen när DM i nattorientering avgjordes i Hallsberg i går kväll. Han var nästan 17 minuter före tvåan (KFUM Örebros Oskar Arlebo) och nästan 47 minuter före trean (Milans Tom Korkeakoski), men tiderna säger också något om att det var få löpare till start (fem på herrsidan, tre på damsidan). Ja, bland damerna blev det bara två medaljer utdelade efter att Almbys Sofie Bodin brutit. Milans Jessica Korkeakoski tog guldet drygt en kvart före KFUM Örebros Elsa Ekelin på andraplatsen (men Elin Rindstig, som tävlar för utomsocknes SOK Vilja även om hon bor i Örebro, vann själva tävlingen drygt tio minuter före Korkeakoski).
Elin Doering och Viggo Holmberg vann juniorklasserna med knappt respektive drygt fem minuters marginal, medan Tisarens Moa Pettersson och Almbys Sixten Widmark vann de äldsta ungdomsklasserna som var betydligt tajtare.
Laine utmanade Pettersson i Skinksvängen, Thybeck vann Julserien och 99 anmälda till Sylvesterloppet

december 26th, 2023

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden med Johan Röjler som gäst. Podden finns där poddar finns, till exempel på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Det blev favoritseger i Degerfors OK:s traditionstyngda annandagstävling Skinksvängen, som i år avgjordes för 50:e gången (om än för första gången, mig veterligen, som stadsorientering – tidigare har det varit skidorientering eller traditionell orientering). Men det satt hårdare inne för Djerfs Rasmus Pettersson än åtminstone jag hade väntat mig. 17-åriga klubbkompisen Ella Laine, som tagit ungdoms-SM-medaljer i både orientering och friidrott och sprang (och gick!) för landslaget på ungdoms-Finnkampen i höstas dök nämligen upp och var bara 25 sekunder bakom Pettersson.
Över en bana som fågelvägen var 7,3 kilometer. Pettersson tog lite rakare vägval, på en och annan stig, och klarade banan på 9,3 kilometer medan Laine höll sig mest till plogade asfaltsvägar och fick en kilometer mer. Mest tid, 35 sekunder, tappade hon till första kontrollen. Därifrån var hon ju faktiskt totalt sett tio sekunder snabbare än Pettersson. Trean Gabriel Laine – Ellas lillebror – var drygt 4,5 minuter bakom Pettersson i mål.
Men själva julskinkan, som är huvudpriset, lottas ut, och den vann Kristinehamns Thord Salebäck (som var sexa på mellanbanan).

I Arboga avslutades samtidigt Julserien med den fjärde etappen, och där tog Lindebygdens stor-talang Axel Thybeck, 16, segern med nästan tio minuters marginal till tvåan Edvin Lindh och 22,5 till trean Tom Korkeakoski, båda OK Milan. Jessica Korkeakoski, också Milan, var bästa dam på femteplatsen (tre minuter bakom Tom). Något sammandrag för Julserien har jag inte lyckats hitta, men görs det någon sådan så lär Lindh ligga i topp – han har varit etta-tvåa-tvåa på de tre etapperna han sprungit och ingen har sprungit alla fyra.

I dag gick ordinarie anmälningstiden till Sylvesterloppet ut, men man kan anmäla sig till och med lördag klockan 12.00 (dock inte de sista 23 timmarna före start, inte heller på plats på söndag). Startlistan har fyllts på rejält under dagen och består nu av 99 namn, men än så länge saknas länets allra starkaste löpare som Erica Lech, Martin Regborn, Fanny Schulstad, Simon Karlsson, Liduina van Sitteren eller Jonas Nilsson. Men väl bröderna Hansson, som jag skrev om häromdagen (Oskar får ses som starkaste löparen av alla anmälda hittills), Marie Dasler, Petra Hanaeus och Camilla Bergdahl.
Englund nominerad till NA:s guldklocka (men Gustafsson, Regborn och Schagerström nobbades) – och allt du behöver veta inför årets skidorienteringssäsong

december 4th, 2023

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden – det första någonsin med två gäster: Carina Gustavsson och Stefan Sager. Finns där poddar finns, till exempel på Spotify eller i podcastappen.

I morse avslöjades nomineringarna till NA:s guldklocka, länets finaste idrottspris. Någon konditionsidrottare har inte tilldelats utmärkelsen sedan 2004, då cyklisten Monica Holler fick den, men i år har Siri Englund chansen att bryta den trista sviten. Hon har ju vunnit VM-guld i militär femkamp och EM-guld (och VM-brons) i OCR och är en av sju nominerade till priset. Däremot räckte varken Jonatan Gustafsson EM-guld och EM-silver, Elin Schagerströms EM-guld och två EM-brons eller Martin Regborns EM-guld för att ta en plats där. Så hård var konkurrensen. Tycker du att Siri ska vinna? Eller har du något annat förslag? Skriv ett mejl till sporten@na.se med din åsikt eller lägg en kommentar i den här artikeln!

I lördags skrev jag ju om Schagerströms framfart i säsongens första skidorienteringstävling, en sprint som inledde landslagets testhelg i Arvidsjaur där den Latorpsbördiga Europamästaren blev tvåa (före Tove Alexandersson). I går, söndag, följde hon upp med en femteplats i en masstart som Linda Lindkvist, Jarl Rättvik, vann 32 sekunder före Alexandersson. Fyra åkare var inom 1,5 minuter medan Schagerström var nästan fyra minuter efter Lindkvist på sin femteplats.
Det här var den första av tre tävlingshelger som förbundskapten Martin Hammarberg kommer att titta på när han så småningom tar ut laget till VM i Ramsau (Österrike) i slutet av januari: De andra två är de fem internationella tävlingarna i finska Puolanka 11-17 december och svenska cupen i Östersund 6-7 januari.
– Det viktiga är att vi kan tävla och att våra aktiva kan visa på resultat och att de har i VM att göra, säger förbundskaptenen Martin Hammarberg till Svenska orienteringsförbundets hemsida och förklarar vidare vad han tittar på när VM-truppen ska tas ut:
– Vilka som kan vara med och konkurrera på VM framför allt. Dels har vi de här testtävlingarna, dels andra tävlingar som sagt. Det är lite olika beroende på vilken individ vi pratar om vad vi tittar på. Vissa har fina meriter sedan tidigare. Då kanske det mer handlar om att bygga upp sin form inför VM och för de som är lite utanför truppen och ska slå sig in får många chanser att visa vad de går för. Sedan får jag och övriga i landslagsledningen göra en bedömning vilka som till slut ska åka till VM.
Sverige har sex platser till VM (plus två U23-platser, men de konkurrerar inte Schagerström om från och med årets säsong) och Schagerström, som tog tre EM-medaljer i våras, har förstås en utmärkt möjlighet att ta en av de platserna efter att ha varit tvåa och femma i Arvidsjaur. Januari kan därmed bli en väldigt mästerskapstät månad för Schagerström som också är aktuell för student-VM i 12-16 januari. Schagerström slutade nia i totala världscupen förra året och är sjua på världsrankningen.
Nelly Mårtensson från Lanna, som liksom Schagerström tävlar för Garphyttans IF, har tävlat på ungdoms-EM och junior-VM de senaste åren och gör upp om en av sex svenska platser till JVM i år också. Hon följde upp sin fjärdeplats på lördagen i Arvidsjaur med en ny på söndagen, drygt fyra minuter bakom Ella Turesson, OK Renen, som tillsammans med Elsa Brandt, Domnarvet, var långt före alla andra (men jämna inbördes) båda dagarna.
Skidorienteringssäsongens datum att hålla koll på:
2-3 december: Svenska landslagets testtävlingar i Arvidsjaur.
11-13-14-16-17 december: Skidorienterings-tour över fem etapper i finska Puolanka.
6-7 januari: Svenska cupen i Östersund (två deltävlingar).
7-8-10-11-13-14 januari: Ski-o-tour (skidorienteringens tour de ski, men utanför världscupen) i Österrike.
12-13-15-16 januari: Student-VM i Lenz, Schweiz (sprint/medeldistans/masstart/mixedstafett).
13-14 januari: Svenska juniorcupen och svenska skido-träffen i Mora (två deltävlignar).
23-24-26-27 januari: VM i Ramsau, Österrike (sprint/jaktstart/medeldistans/sprintstafett), avgörs parallellt med junior-VM och ungdoms-EM (som dock har annat tävlingsschema: sprint/långdistans/medeldistans/stafett).
3-4 februari: Svenska cupen i Falun (två deltävlingar plus en testtävling av ett nytt sprintformat).
10-11 februari: På lördagen SM i medeldistans (som också ingår i svenska cupen) följt av en sprinttävling i svenska cupen och på söndagen SM i stafett, alltihop i Sundsvall.
17-18 februari: Svenska cupen i Örnsköldsvik (två deltävlingar).
23-24-25 februari: Världscupfinal (och U23-VM) i Võru, Estland (sprint/långdistans/medeldistans).
9-10 mars: SM i långdistans och sprint i Vännäs (båda ingår också i svenska cupen).
23-25 mars: Svenska cupen i Boden (tre deltävlingar), måndagens dubblerar som SM i masstart och är en del av Riksidrottsförbundets och SVT:s SM-veckan.

Julserien i Arboga brukar alltid locka en hel del orienterare från Örebro, och så också i årets första deltävling som avgjordes på söndagen, trots att i princip alla elitorienterare härifrån befann sig på läger i Uppsala i helgen. Vann den längsta banan gjorde i stället OK Milans Edvin Lindh, med över fem minuters marginal till Hagabys Johan Helander (och nästa 22 minuter till trean, Milans Tom Korkeakoski). Milans Jessica Korkeakoski var bästa dam där, med en femteplats totalt, medan hennes storasyster Therese Korkeakoski totalvann den näst längsta banan nästan fyra minuter före Lindebygdens Patrik Thybeck.
Deltävling två och tre avgörs kommande söndagar medan finalen som vanligt går på annandag jul.
Allt du behöver veta inför EM-linjeloppet med Fahlin – och här är orienterarna som dubblar EM med Euromeeting (och de som tackar nej)

september 22nd, 2023

Glöm inte att lyssna på veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med ultralöparen Filip Andersson: Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.
Och heller inte på veckans avsnitt av Ultraaktuellt, där jag gästar som bisittare: Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

I morgon är det alltså dags för linjeloppet vid cykel-EM i Nederländerna, och det är dags för en kort liten genomgång inför tävlingen (min förhandsintervju med Emilia Fahlin hittar ni här).
Tävlingen startar i Meppel, och inleds med en sex mil lång sträcka fram till det 13,5 kilometer långa avslutningsvarv som ska köras lite drygt fem gånger (det tuffaste på avslutningsvarvet, de två på varandra tätt följande klättringarna uppför VAM-berg, tas sex gånger eftersom man kommer in på varvet precis före dem, och när man når toppen andra gången är det exakt fem varv kvar – målet är på toppen). VAM-berg är Nederländernas svar på Kvarntorpshögen, ett avfallsberg som gjorts om till ett rekreationsområde, främst med inriktning på cykel. Det mäter ganska exakt 40 meter över havsytan, och runt 35 meter över den omgivande slätten. Det är alltså inga långa backar som bjuds, men branta, och den ena av de två är kullerstensbelagd.
Sverige har bara två cyklister till start, Fahlin och Hanna Nilsson (från Kristianstad) medan stora nationer som Nederländerna och Italien kommer med åtta var. Nederländerna har också en av de två stora förhandsfavoriterna, Lorena Wiebes, men Demi Vollering. Belgien har nyblivna världsmästaren Lotte Kopecky, men inte samma starka lag att backa upp henne med. Med i snacket finns ockås Schweiz Marlen Reusser, Polens Katarzyna Niewiadoma, Italiens Silvia Persico, Tysklands Liane Lippert och Danmarks Cecilie Uttrup Ludwig, som till vardags är lagkompis med Fahlin i FDJ-Suez.
När jag pratade med Fahlin såg hon två scenarion framför sig: Om det inte blåser så mycket lär det gå en tidig utbrytning och vara ganska kontrollerad körning i klungan bakom, tills utbrytning ska hämtas in. Men om det blåser kan stornationerna (läs: Nederländerna) gå upp och köra hårt i kantvinden för att decimera fältet rejält. I sådana fall kommer det bli hårt från start för svenskorna. Inne på varvet, och de tolv gångerna uppför VAM-berg, är det extremt viktigt att vara rätt positionerad eftersom den normalbreda landsvägen cyklisterna kör större delen av varvet på tvärt smalnar av till en cykelväg när man svänger in mot backen, och ligger man bara lite för långt bak i klungna kommer det bli en dragspelseffekt som gör att det tar tvärstopp och att man får börja om från noll, vilket blir jobbigt i en sådan brant backe. Det troliga är att det blir ganska hård körning tidigt på varvet, och att cyklister kommer åka av varv för varv. I slutet lär det inte vara många kvar som gör upp om det.
Starten går 13.45 på lördagen, och Discovery sänder från start till mål.

Veckan efter orienterings-EM i Italien kommer Euromeeting, ett sorts inofficiellt B-EM som också ofta fungerar som för-mästerskap (den här gången inför VM nästa år), arrangeras i Skottland. Efter nästa års världsmästerskap avgörs i sprintdisciplinerna så är det även sprint som står på programmet nu, precis som på EM i Italien. Men alla landslagsorienterare väljer ändå inte att följa med, efter en mycket lång och krävande säsong. Bland dem som inte anmält intresse (uttagningarna har fungerat så att det börjat med att löparna just fått anmäla intresse) finns Martin Regborn, Josefin Tjernlund och Andrea Svensson. Däremot kommer både Jonatan Gustafsson och Oskar Andrén att dubblera, och efter EM åka direkt vidare och köra Euromeeting också. De två blir de enda länslöparna i den 20 man starka svenska truppen. Gustafsson bör ha goda chanser till en mycket framskjuten placering (han tog ju VM-brons i knockoutsprint i fjol, och motståndet på Euromeeting brukar inte riktigt hålla samma dignitet).
– VM nästa år kommer arrangeras i centrala delarna av Edinburgh medan två av tävlingarna i Euromeeting avgörs i Stirling som ligger cirka 20-25 minuter utanför Edinburgh. En av tävlingarna går i en mindre by som heter Dunblane strax intill. Detta gör att områdena inte är hundra procent relevanta (för VM). Däremot kommer de som åker få chansen att tävla i välarrangerade tävlingar och de får springa en bra knockout-tävling. Något som väldigt sällan arrangeras, säger förbundskapten Kalle Dalin till Svenska orienteringsförbundet hemsida.

Jessica Korkeakoski, OK Milan, och Jacob Eriksson, KFUM Örebro. Där har ni de två nya distriktsmästarna i nattorientering. Ingen skugga ska fall över dem, men det var rejält tunna startfält när tävlingen avgjordes i Hällefors i kväll. Men på damsidan blev det i varje fall tajt och spännande: Korkeakoski vann bara med en minuts marginal till Karin E Gustafsson (den enda konkurrenten) efter 82 minuters orientering i mörkret (Elin Rindstig och Elisabeth Ahlgren, som båda bor i Örebro, var etta och tvåa i själva tävlingen men springer för klubbar utanför distriktet och räknas därmed bort i DM-sammanhang). Eriksson krossade däremot konkurrensen och tog guldet med över tio minuters marginal till klubbkompisen Oskar Arlebo (däremellan klämde Joel Aristondo Magnusson och Maxime Bonneau, som också bor i Örebro men tävlar för klubbar utanför distriktet) och ytterligare drygt tio till Tisarens Mikael Pihel som tog bronset (20 minuter före Milans Tom Korkeakoski som var den fjärde och sista distriktslöparen i herrklassen).
Bättre uppställ var det i de äldsta ungdomsklasserna, där tävlingen dubblerade som den åttonde och sista deltävlingen i Ullmax och ÖLOF:s ungdomsserie.
Almbys Emma Lindkvist och Lindebygdens Axel Thybeck hade redan säkrat segrarna i de allra äldsta klasserna, för 15- och 16-åringar, på maximala 72 poäng (de sex bästa tävlingarna räknas, och de hade båda redan nått sex vinster). Lindkvist tog en sjunde seger och blev distriktsmästare genom att vara drygt två minuter före KFUM:s Julia Ekdahl i mål medan Thybeck för en gångs skull fick nöja sig med en andraplats, drygt 1,5 minuter bakom KFUM:s Ted Nilsson som blev distriktsmästare.
Fryxell fullbordade medaljsuccén på junior-EM, Korkeakoski och Hedman vann Markanatten, och Sjögren och Schulstad starka i parkrun

november 12th, 2022

Ebba Fryxell och hennes inlånade blandrashund Zelma fullbordade succén vid linlöpning i junior-EM i draghund, barmark, i Tyskland i dag och förvaltade inte bara tredjeplatsen från fredagens lopp till en bronspeng utan var dessutom näst snabbast av alla under det andra loppet, bara slagna av segrande franskan Shaïny Pignon (med 14 sekunder över 3,5 kilometer). Banan i dag var förkortad (i går var den ganska exakt fyra kilometer, i dag runt 3,5) på grund av de extremt varma novembervädret som tär på undarna (14–15 grader i skuggan i Leipa). I går sprang Ebba och Zelma på 12.28 (3.07 per kilometer), i dag på 11.03 (3.09), och totalt var de 1.09 bakom Pignon och 18 sekunder från slovakiska Monika Pasmíková som tog silvret (men bakåt slog Fryxell franska Louise Pla Nou med 1,1 sekunder på fredagen och 1,5 sekunder på lördagen för totalt 2,6 – nästa löpare var däremot betryggande 42 sekunder bakom Pla Nou). Totalt kom 21 löpare från åtta länder till start i klassen, där maxåldern var 20 år. Och Fryxell från Latorp är alltså bara 14 och gjorde mästerskapsdebut. Ett otroligt resultat.
Jag pratade med henne efteråt för en artikel ni kan läsa här.

Olle Hedman (i fjol för arrangörsklubben Almby, i år tävlandes för Skövdeklubben IF Hagen) försvarade titeln i Markanatten trailrun – men det krävdes en förbättring jämfört med fjolårstiden för att slå Almbys 14-årige orienteringstalang Sixten Widmark. Widmark klarade de sex bökiga, stökiga, blöta och kuperade kilometerna (med inslag av bottenlös mosse) på 27.48 – händelsevis exakt samma tid som Hedman vann på i fjol. Men Hedman höll undan och vann på 27.26 (och därmed tog han herrklassen med exakt en minuts marginal till KFUM Örebros Edvin Halldin, för Widmark springer i ungdomsklassen, som han för övrigt vann 1.14 före Lindebygdens 15-årige jättetalang Axel Thybeck, som var sjätte snabbast av alla).
Regerande segraren på damsidan, Lindebygdens Sofia Carlsson, förbättrade sig med över en minut jämfört med i fjol – men nu var motståndet av den karaktären att hon ändå fick nöja sig med en sjundeplats. Milans Therese Korkeakoski, som ju vann Granbergsdalsterrängen på en liknande bana i somras, tog i stället hem segern 39 sekunder före Älvdalens Carolina Olsson och ytterligare halvminuten före systern Jessica Korkeakoski. Axels 14-åriga lillasyster Lovisa Thybeck vann flickklassen (hade varit fyra av seniorerna) 48 sekunder före IFK Noras 15-åriga Kim Semstrand.
Allt det här med tidsavstånden och duellerna hade löparna ingen koll på ute på banan, eftersom det precis som i Östansjölopp var två-och-två-start, var 30:e sekund. Bra för att få spridning på en tajt bana – och förstås ingenting som orienterarna (som många av de deltagande var) är ovana vid.

Ett gäng av löparna som var med i Markanatten sprang kvällen före Garphyttans IF:s öppna klubbmästerskap i nattorientering uppe i Ånnaboda.
Ja, på den tuffaste banan – den med KM-status – var alla löpare på de sju första platserna även med i Marka. Axel Thybeck vann 1.29 före Linköpings Maxime Bonneau (han var trea i herrklassen, fyra om man räknar in Thybeck där också, i Marka) medan Tom Korkeakoski (betydligt längre ned på lördagen) var drygt sju minuter bakom på tredjeplatsen. Elisabeth Ahlgren var bästa dam på fredagen (fyra på lördagen), tio sekunder före Therese Korkeakoski och 36 före Jessica Korkeakoski (som båda alltså slog henne dagen därpå).
Klubbmästare? Det blev Karin E Gustafsson (som slog alla herrar i Garphyttans IF) och Joakim Jansson (han var knappt tre minuter bakom Gustafsson).

Örebro parkrun fortsätter locka lokala storlöpare nu när antalet andra (ej-terräng-)lopp minskat i antal, och i dag fanns både maraton-laddande Fanny Schulstad (18.28), comebackande (?) Per Sjögren (16.36), ”Super-Sören” Forsberg (19.44 som M55:a), Oskar Hansson (17.08), Petra Hanaeus (20.55), Erik Jansson (17.31) och Björn Engqvist (19.06) bland de 55 startande. ”Peiza” var alltså tre sekunder snabbare än när han vann för två veckor sedan (i sin första tävling/träningstävling på mycket länge) och nu bara 26 sekunder från sitt pers som är den näst snabbaste tiden som löpts i Örebro parkrun. Schulstad var 18 sekunder från sitt pers (som också är näst bästa tiden på banan) och 45 från Liduina van Sitterens banrekord.
Vändningen: Fahlin förlänger med FDJ över 2023 (och missa inte helgens viktigaste lopp!)

september 28th, 2022

I samband med kraschen som avslutade Emilia Fahlins säsong, den på andra etappen av Nederländerna runt den 31 augusti där hon åkte på en fraktur strålbenet i högra underarmen, berättade expertkommentatorn på brittiska Eurosport att snacket i cykelkretsar var att franska proffsstallet FDJ-Suez-Futuroscope valt att inte förlänga Fahlins kontrakt över 2023. Men endera var det fel eller också har teamledningen vänt, för i dag gick stallet ut med att Örebrocyklisten kritat på ett nytt ettårskontrakt. Därmed kommer Fahlin gå in på sitt femte år i det franska laget (som bytte ut en tredjedel av sitt sponsornamn i somras).
Fahlin kommer komma in i 2023 från fyra raka strul-säsonger: 2019 kraschade hon svårt på träning i Spanien och drabbades av en svår hjärnskakning och en blödning innanför skallbenet som höll henne borta i 4,5 månader. 2020 gjorde pandemin att säsongen kom igång först i slutet av juli, och sedan bröt Fahlin ett ben i högerhanden när hon tog emot en drickflaska under en etapp i Giro d’Italia och missade bland annat VM. 2021 drabbades hon av utmattningssyndrom och tvingades ställa in hela säsongen (inklusive OS, VM, EM) redan i början av juli. Och i år avslutade alltså en strålbensfraktur säsongen när hon precis börjat hitta tillbaka till gammalt gott slag (och för tredje året i rad missade hon VM efter att dessförinnan ha kört tolv raka).
Men just det där att hon började hitta tillbaka, att cyklingen började bli väldigt rolig igen, har gjort att Fahlin uttryckt i intervjuer att karriären kan bli längre än hon tidigare tänkt. När jag talade med henne för några år sedan såg hon 2022 eller 2023 som det absoluta slutet – nu har hon öppnat för en satsning över OS i Paris 2024.
Fahlin inledde sin proffscykelkarriär redan 2007, och det blev inledningsvis sju säsonger i det tyska lag som i dag heter Canyon-Sram men som då gick under namn som T-Mobile, Team Columbia, Team HTC-Highroad och Team Specialized-lulemon. 2013 gjorde hon ett år i norska Hitec-Products och 2014–2015 och 2017–2018 tävlade hon för storsatsande, brittiska Wiggle-Honda/Wiggle-High5. Däremellan, 2016, tävlade hon för det mindre, italienska stallet Alé Cipollini, och det året fick hon verkligen chansen att tävla för egna resultat (men utan så mycket uppbackning), vilket bland annat ledde till segern i världstourtävlingen Vårgårda GP, hennes klart största framgång. Sedan 2019 har hon alltså tävlat för FDJ, som under de här åren byggts upp till en maktfaktor. Första året var Fahlin given kapten, 2020 kom danska Cecilie Uttrup Ludwig in och delade ansvaret (och hon har haft en jäkla utveckling sedan dess!). I fjol anslöt även italienska klättraren Marta Cavalli, och i år australiska Grace Brown (tvåa på VM-tempot förra vecka). Dessutom har franska Clara Copponi börjat ta för sig i spurterna. Kanske inte så konstigt alltså att Fahlin fick vänta rätt länge på chansen att göra egna resultat efter sin långa frånvaro från tävlingsscenen inför årets säsong, med allt fler starka namn vid sin sida (även om få lär tvivla på att hon har topp tio-potential på snart sagt alla tävlingar utan alltför kraftig kupering).
Förutom Fahlin skrev även norska Stine Borgli, som anslöt till FDJ ett halvår efter Fahlin, på för 2023 i dag. Det innebär att stallet har 14 cyklister under kontrakt (vilket var lika många som de hade i år, så i princip är de väl klara med truppen nu): Fahlin, Borgli, Uttrup Ludwig, Cavalli, Brown, Copponi, italienska Vittoria Guazzini, franska Eugénie Duval, Victorie Guilman, Marie Le Net, Évita Muzic, Jade Wiel och Gladys Verhulst, och nederländska Loes Adegeest. De två sista är stallets två nyförvärv inför 2023: 25-åriga Verhulst har gjort fyra säsonger i semi-profesionella lag på nivån just under toppstallen, och startat en hel del stora race (och hon var femma på en av de norska etapperna i världstourtävlingen Tour of Scandinavia i augusti). 26-åriga Adegeest har bara två proffsår bakom sig, men har samlat en del fina resultat på lite mindre internationella tävlingar i år, som segern i bergspristävlingen i Lotto Belgium tour och andraplatsen i sammandraget i Tour de l’Ardèche. Nio av 14 har kontrakt även över 2024: De två nyförvärven, Uttrup Ludwig, Brown, Guilman, Le Net, Muzic, Wiel och Guazzini. De fyra sistnämnda även över 2025.
Årets tävlingssäsong är ännu inte över (för de som inte är långtidsskadade), och programmet för nästa års världstour är ännu inte släppt. Men räkna med att det blir tävlingspremiär någon gång i slutet av februari eller början av mars.

Det blir mycket löpning till helgen: På lördag är det Örebro parkrun och Blänkabackens trail, och på söndag är det Hostruset – men också helgens viktigaste lilla lopp: ”Vi springer för forskningen!” Det är fri starttid mellan tio och 14, så det går att hinna med även om man springer Hostruset, och man väljer på en, 2,5, fem och tio kilometer (som är två varv på femkilometersbanan), och arrangörerna har förberett Strava-segment för de två längre distanserna (fem kilometer hittar du här, tio kilometer här), men det viktigaste är inte hur fort man springer utan att man skänker en slant till hjärt- och lungfonden. Starten och mål är i krosningen Mörtvägen/Kärleksstigen i Ekeby-Almby (bara ett stenkast från Blänkabacken!), strax utanför Örebro, men arrangemanget är en del av en större insamling där man kan springa var som helst på söndag.

Lindebygdens OK hade klubbmästerskap i nattorientering i går kväll (lite söder om stan, väster om riksväg 50), men ingen från klubben startade i seniorklasserna. De vanns i stället av Milans Therese Korkeakoski och Tom Korkeakoski från grannklubben Milan. Klubbens nyblivne dubble svenska ungdomsmästare Axel Thybeck sprang i stället i H16-klassen, där han krossade motståndet för att lägga ett DM-guld till handlingarna (lillasyster Lovisa Thybeck vann D14-kalssen, den äldsta med startande löpare på flicksidan).
Frih persade i USA, Eriksson tillbaka som vinnare och Forsgren upp i Tisarens förstalag inför Tiomila

april 17th, 2022

Det har gått nästan på dagen fem månader sedan jag senast skrev om Klara Frihs äventyr som collegelöpare – och på grund av att jag bara sporadiskt hängt med på hennes resultat på andra sidan Atlanten bommade jag att hon drämde till med nytt personligt rekord på specialdistansen 800 meter på collegetävlingen Bryan Clay invitational i torsdags (i Azusa i södra Kalifornien, sex timmar bilresa söder om Moraga, vid San Francisco-bukten, där Frih pluggar). 2.11,87 klockades tiden för, för medeldistanslöparen som fyller 20 år i början av juni. Hur bra det är? Tja, nästan halvsekunden (49 hundradelar) snabbare än hon sprungit tidigare (2.12,36 i säsongspremiären den 5 mars) och hade hon varit ett år yngre hade det varit 47 hundradelar från Lil Franssons gamla distriktsrekord i F19. Nu är det i stället 2,5 sekunder från Sandra Wagners rekord i K22-klassen (2.09,26), men i den klassen har ju Frih 2,5 år kvar att springa. På seniorsidan ligger hon kvar som sjua genom tiderna i Närke bakom Rebecca Högberg, Wagner, Inger Eriksson, Ann Sundström, Jenny Olsson och Fransson.
I tävlingen? Frih var 74:a av 160 startande, tolva av 31 försatårselever, två i det heat hon var seedad i, och bäst av de två löparna från hennes skola som ställde upp i grenen.
Tävlingen var Frihs femte under utomhussäsongen (hennes skola tävlar inte inomhus, så hon fick ett uppehåll mellan terrängsäsongens slut i oktober och utomhussäsongen start i mars, men hon gjorde två småtävlingar i januari och februari – som gav ett personligt rekord på 1 000 meter, 2.58,34). Hon inledde med då-perset 2.12,36 i West coast opener och följde upp med 2.12,60 i Aggie open och 2.13,39 i Cal Poly invitational för tre pallplatser i lite mindre tävlingar mot skolor i närheten. 2.13,41 i Mike Fanelli track classic gav en tiondeplats och var senaste tävlingen före den här. I de två första tävlingarna var hon också del av skolans lag på 4×400 meter.
På lördag är det dags för Central coast open i Salinas, vilket vad jag förstår är nästa tävlingstillfälle för Frih.

Förra KFUM Örebro- och OK Tisaren-löparen Ellinor Eriksson, som numera springer för Tullinge SK, var totalt överlägsen i Boforsloppet, säsongens första nationella orienteringstävling i länet, i dag. Eriksson vann damklassen över långdistans med över 25 minuter efter 1,5 timmes orientering (det ger en segermarginal på över 28 procent!). Djerf-fostrade OK Tyr-löparen Maria Brodin var tvåa, Milans Jessica Korkeakoski trea. På herrsidan var det inga länslöpare på övre halvan av resultatlistan (Milans Tom Korkeakoski bäst som åtta, 32 minuter bakom segrande Johan Söderlund, Tyr). KFUM Örebros Lovisa Gustafsson vann äldsta juniorklassen.
I morgon avgörs medeldistanstävlingen Letälvsträffen, med fler tävlande, på samma arena strax väster om Karlskoga.

Tisaren har nominerat sina fyra fyramannalag till Kolmårdskavlen i morgon, och inte ett dugg överraskande är det Lilian Forsgren som får flytta upp till damernas förstalag efter sin övertygande förstasträcka i Stigtomtakavlen i går (hon var ju klart snabbare än förstalagets starter Ellinor Tjernlund då). Hon tar förstasträckan nu, medan Ellinor Tjernlund tar andra och Josefin Tjernlund – som normalt, tack vare hennes spurtkapacitet, används som avslutare tar den tredje. Andra Svensson, som inlett säsongen med idel pallplatser, får i stället chansen som ankare den här gången. Lovisa Persosn, Anna Hallmén ,Rebecka Nylin och Linnea Claesdotter springer i andralaget och tävlar i praktiken om den sista platsen i förstalaget i Tiomila (och någon reservplats, om nån av de fyra givna, blir sjuka).
På herrsidan bantas ju laget jämfört med Stigtomta, och därtill kommer starka och rutinerade Daniel Attås in i laget, och det är Emil Larsson och Johan Aronsson som får stryka på foten och springa i andralaget (med Olle Josarp och Christoffer Andersén) medan Niklas Gustafsson inte springer alls. Förstalaget blir därmed Fredrik Glännefors/Attås/Daniel Forsgren/Valter Pettersson. Allra roligast på herrsidan blir dock att se Jonatan Gustafsson (i KFUM Örebros lag som i övrigt inte lär ha chans på någon topplacering) och Martin Regborn (som springer i ett mixedlag som i övrigt består av Snättringes B-lag) göra upp på förstasträckan.
Upphittade resultat: Axelsson noterade bästa tiderna på två år i säsongspremiären – och Dahlgren vann överlägset i Lindesberg

oktober 19th, 2021

Jag får erkänna att jag råbommade Adam Axelssons säsongspremiär i tyska Inzell i helgen. Kumlakillen ingår sedan drygt ett år tillbaka i SOK:s satsning på svensk medalj i skridskons lagtempo i OS i Milano 2026, men fjolårets bjöd inte på särskilt många chanser för honom och resten av landslaget att tävla. Två tävlingar i just Inzell, under två helger i början av januari, var allt som blev av under den starkt coronpåverkade säsongen. Men i helgen var det alltså dags att inleda en förhoppningsvis mer normal säsong, och sprintspecialisten Axelsson visade var skåpet ska stå genom att vara bästa svensk på alla distanserna: Lördagens 500- och 1 000-meterslopp och söndagens över 500 (något lagtempo kördes inte). Axelsson noterade tiden 37,30 i lördagens 500-meterslopp (37,42 i söndagen) och körde dubbla distansen på 1.13,90 – vilket är de bästa tiderna han presterat på två år. Den här veckan tävlas det i dagarna tre i Inzell, med Axelssons distanser på fredag och lördag.

Ett annat resultat som hamnat lite i skymundan är Filip Dahlgrens seger i Lindebgydens OK:s öppna klubbmästerskap i nattorientering just norr om Lindesberg förra tisdagen (för en vecka sedan, alltså). Örebroaren har ju dragits med skadeproblem alltsedan den sensationella tiondeplatsen på långdistansen i VM i Italien 2014, och har väl mer eller mindre tvingats ge upp sin elitkarriär. Men på en sådan här tävling är han så klart oslagbar, och han vann med drygt 13 minuters marginal till Milans Tom Korkeakoski (någon klubbmästare blev det varken på herr eller damsidan eftersom ingen Lindebygdenlöparen kom till start i någon av klasserna, men syskonen Lovisa och Axel Thybeck vann äldsta ungdomsklasserna åt hemmaklubben). Milans Jessica Korkeakoski var snabbast på damsidan.
Återstår att se om det här resultatet kan locka Dahlgren till start i natt-SM nästa fredag – än så länge är Tisartrion Andrea Svensson, Lovisa Persson och Daniel Forsgren enda länslöparna som anmält sig till elitklasserna (men Lilian Forsgren har ju tagit tre av sina fyra individuella SM-medaljer just i nattorientering och borde ställa upp).