Emilia Fahlin har två niondeplatser på VM och en 17:e-plats på OS i tempolopp, plus förstås tre SM-guld. Men allt det där ligger tio år, eller mer, tillbaka i tiden – och det var länge sedan proffscyklisten från Örebro kunde kallas för tempospecialist eller ens satsade på tävlingsformen med individuell start särskilt mycket. Så när hon i dag körde den 19,5 kilometer långa tempoetappen, som totalt sett är etapp tre av fem, i Bretagne ladies tour var det hennes första tempotävling sedan SM 2020 (då hon tog brons och var missnöjd efteråt).
Hur det gick i dag? Tja, hade hon (eller Vittoria Guazzini eller Marie Le Net) bara varit åtta sekunder snabbare hade det varit full succé, för då hade laget behållit ledningen i lagtävlingen. Men i övrigt är en 22:a-plats av 98 startande, 1.56 bakom segrande ryssen Alena Ivanchenko (som tävlar för UAE Team ADQ under neutral flagg) så bra som någon kunnat hoppas, och att Fahlin var topp tre i sitt eget team innebar alltså att hennes tid för första gången den här veckan räknades in i lagets. Hon var elva sekunder bakom Julia Borgström (AG Insurance-NXTG team) som blev bästa svenska på 20:e-platsen och noterade exakt samma tid som italienska ex-världsmästaren Marta Bastianelli som hade vunnit de två första etapperna.
Att Bastianelli hamne så pass långt ned i resultaten gjorde att Fahlins lagkompis Vittoria Guazzini, som var tvåa (fem sekunder bakom Ivanchenko) tog över totalledningen med rejäl marginal – hon har 40 sekunder ned till nya tvåan Cedrin Kerbaol (Cofidis women team) medan Bastianelli halkade hela vägen ned till elfte (1.38 efter). Fahlin klättrade till 23:e, även om det mest bara är av akademiskt intresse.
Två etapper återstår, 123,9 kilometer mellan Loudéac och Pontivy på fredagen och 114,7 kilometer från Rennes till Vitré på söndagen, och nu lär allt för FDJ:s del handla om att säkra Guazzinis totalseger (och om möjlighet ges, Victorie Guilmans ledning i bergspristävlingen).

Laguppställningarna till Tiomila i helgen ska vara inlämnade 21.00 i morgon kväll (men man får göra ändringar fram till timmen före start, om särskilda skäl föreligger – någon kan ju bli sjuk), och mycket är alltså fortfarande oklart. En intressant detalj bland laguppställningarna som redan nu är inlämnade är att Simone Nigglis tre barn – Malin, Anja och Lars – alla springer i Tisarens ungdomslag (Lars i andralaget, Malin och Anja i tredjelaget). Det gör ju att man börjar fundera huruvida det är möjligt att även Simone dyker upp i Tisarkläder på lördag. En möjlighet jag helt hade räknat bort när jag pratade med Lilian Forsgren – som i år inte bara är löpare utan också halva uttagningskommittén för damlaget – i går. En fråga som givetvis borde ha ställts, eftersom Niggli var med och sprang hem elitstafetten, som ersatte Tiomila, för Tisarens räkning så sent som i höstas. Ytterligare en sak som pekar åt det hållet är att maken Matthias Niggli finns uppsatt i schweiziska OL Norskas redan inlämnade herruppställning medan Simone saknas i damuppställningen. Det här ger förstås lite extra krydda i väntan på att klockan ska slå 21. Tisarens damlag, som har topp tio- och kanske topp fem-möjligheter ändå, består givetvis av Forsgren, Andrea Svensson, Ellinor Tjernlund och Josefin Tjernlund och, lika säkert har jag trott, Lovisa Persson. Om det inte dyker upp en Niggli, alltså.
Utöver OK Djerf, vars laguppställningar jag rapporterade om redan förra veckan, har även KFUM Örebro och OK Milan redan skickat in sina lag. KFUM:s förstalag ställer som väntat upp med EM-orienteraren, och friidrotts-SM-medaljören, Jonatan Gustafsson på förstasträckan (lag med bara en topplöpare gör ofta så, för att topplöparen ska få springa i tät och inte harva runt 100:e plats – lag med toppambitioner satsar i stället på det tyngsta gardet på slutet). Melker Forsberg tar långa natten och unga gardet Hugo Örn och Anton Kruse avslutar. I B-laget springer Per Sjögren – meritlista för lång för att skrivas här men formen oklar – förstasträckan och på damsidan är det Karin Lindgren på första och Lovisa Gustafsson på sista i förstalaget. Milan sätter veteranen Per Eklöf på förstasträckan och lånar in Lindebygdes lovande 15-åring Axel Thybeck på andrasträckan. Tom Korkeakoski tar långa natten och sedan fyller hans systrar Jessica och Therese Korkeakoski på i gryningen.

Kanot och standuppaddle har det inte blivit många ord skrivna om den här bloggen de senaste åren, trots att båda självklart sorteras in under konditionsidrott. Orsaken är att det varit klent med idrottsliga framgångar för länet, och ännu färre tävlingar har blivit arrangerade här. Men nästa lördag är det dags, för då arrangerar Örebro kanotförening sin första tävling sedan 2011 (några år före bloggen såg dagens ljus). Örebro black river games heter arrangemanget, och Hästhagen – där Örebroloppet brukade arrangeras – är platsen (där kanottävlingar inte arrangerats sedan Svartårännet på 70-talet).
Det blir massor av tävlingar under dagen, men det mest prestigefyllda är shorttrack (2,7 kilometer med två lyft) och maraton (14 kilometer med ett lyft) där tävlingarna fungerar som uttagning till världscupen. 14-kilometersklassen kör två varv på en sjukilometersrundan, 3,5 kilometer från Hästhagen in till Storbron (framför Örebro teater) och tillbaka. De båda loppen räknas ihop (per placeringspoäng) för att utse en totalvinnare på dam- respektive herrsidan som får 3 000 kronor. Detsamma gäller standuppaddle som kör en teknisk distans på morgonen och sjukilometare på den långa banan på eftermiddagen, och där ingår tävlingen också i den svenska SUP-racesserien.
Däremellan avgörs världens (förmodat) första tävling någonsin i kanotskytte (två 900-meterspaddlingar, med en skjutning, där bom ger tidstillägg, emellan) och den likaså nya grenen duothlon (ej att förväxla med duathlon!) där tvåmannalag först kör 900 meter tillsammans, därefter springer upp på land och byter sin K2-kanot mot varsin K1:a, och sedan avslutar med att köra 900 meter i dem.
Gamle konditionsbloggsbekantingen Danny Hallmén är förstås en av de drivande bakom arrangemanget, som väntas locka runt 120 deltagare.