Det är kul att följa världstourtävlingen Women’s tour från Storbritannien när man kan se nästan hela etapper med kunniga kommentatorer (att inte alla etapper visas i sin helhet beror, har jag läst mig till, på att mobilnätet är eftersatt på den engelska landsbygden – men de två avslutande etapperna kommer i princip att kunna sändas i sin helhet, arrangörerna gör så gott de kan). Bra går det dessutom för Emilia Fahlins stall FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope. Efter Clara Copponis skrällseger på första etappen, och hennes försvarande av ledartröjan på den andra, blev hon ju av med den i går – men i dag tog i stället australiska lagkompisen Grace Brown över ledningen genom att vinna den 145 kilometer långa etappen från Wrexham till Welshpool (i norra Wales). Efter några tidiga utbrytningar kom sex cyklister loss uppför dagens längsta stigning, till Hirnantpasset (390 höjdmeter på drygt tio kilometer, mest ihållande slakmota men en kort bit i slutet med över tolv procents lutning), och strax därefter lyckades ytterligare fyra brygga över. Trots att det var nästan åtta mil kvar till mål, och trots att Team DSM körde som galna bak i klungan för att försvara Lorena Wiebes ledartröja, så höll utbrytningen hela vägen (även om Ellen van Dijk, största namnet där framme, tvingades ge upp på grund av problem med cykeln – men övriga nio gick i mål framför klungan). Brown tog första initiativet med fem kilometer kvar och fick en lucka till övriga, men ”Kasia” Niewiadoma och Elisa Longo Borghini orkade gå ikapp. In på upploppet spelade italienska sina kort först, men Brown hade mer kvar i benen och tog en övertygande seger. Fahlin fanns, tillsammans med lagkompisarna Clara Copponi, Eugénie Duval och Maëlle Grossetête med i klungan där bakom (som bara bestod av 33 cyklister efter hårdkörningen), och de tre gjorde förstås inget jobb alls efter att Brown kommit loss. Lagkompisen Marie Le Net drog sig ur före start, efter en krasch i går
Brown fick 76 sekunder på Wiebes i mål, plus tio bonussekunder, vilket gör att hon nu är 66 före i stället för 20 bakom nederländskan. Men Niewiadoma, som knep andraplatsen, är bara de där fyra bonussekunderna som skiljer en andra- från en tredjeplats bakom Brown, och Longo Borghini är sex bakom.
På lördag väntar en platt avslutning, men i morgon kan mycket hända. Den knappt 107 kilometer långa etappen startar i utflyktsparken Pembrey och har mål på Mynydd du (”Svarta berget”) efter 340 slitsamma höjdmeter på etappens sista sex kilometer (totalt är stigningen 406 höjdmeter på 9,4 kilometer). Men redan efter elva–tolv kilometer börjar det gå seriöst uppför till dagens första bergspris, och hela etappen bjuder utslagsgivande terräng.

I övrigt är de här dagarna när ungdomarna går på sommarlov och tar studenten rätt lugna, tävlingsmässigt. Men de äldre orienterarna i västra delen av länet hade i alla fall sin årliga veteranmatch i dag, men både Djerf och Degerfors fick stryk av Kristinehamn (25 placeringspoäng, det gällde att ha så få som möjligt, för KOK, 46 till Djerf och 49 till Degerfors). Djerfs Mats Welander var överlägset snabbast runt långa banan (vann med över fem mintuers marginal), men eftersom det var jaktstart efter ålder (en minut per årtal) och damerna och de äldsta herrarna dessutom sprang en något kortare bana så placerades han in först på elfte plats. Räknar man in allt det där blev Djerfs Kjell Eriksson (högst densamme som blev 13:e i Vasaloppet 1977!) tvåa i tävlingen.
Det fortsätter vara rätt torftigt med tävlingar även i helgen, men på onsdag i nästa vecka är det dags för finfina Gallaberget trailrun utanför Östansjö. Missa inte den!