Om Maratón Valencia motsvarade förväntningarna? Jo, jag tackar, jag. Det blev den där trekampen mellan Fanny Schulstad, Erica Lech och Närkerekordet som jag hoppats på – och Lech gick vinnande ur den. Schulstad hade klart bättre pers med sig in i tävlingen och hade därför fått en plats i elitstartledet, medan Lech fick stå en bit bakom – med elitmotionärerna – och fick några slitiga inledande kilometer där hon tappade tid i trängseln.
För att gå under 2.40 – vilket båda siktade på, även om det räckte att klara 2.41.00 för att ta Närkerekordet – krävs 18.57 per femkilometare, och Schulstad passerade den första mellan tiden på 18.59, 17 sekunder före Lech. Schulstad gjorde första milen på 37.57 (38.10 på Lech) och andra på 37.50 (37.46 på Lech) – och halvvägs passerade Schulstad på 1.19.58, Lech på 1.20.05. Men där någonstans började det gå tyngre för Schulstad, och vid 23 passerade Lech, som däremot hade kraft nog att öka på andra halvan, och rann iväg. Vid 30 kilometer skiljde 40 sekunder till Lechs fördel, och i mål hade hon drygat ut med 42 sekunder till.
Sluttiden blev 2.39.29 och gjorde Lech till den första länslöparen genom tiderna att gå under 2.40. Det var dessutom personligt rekord med 6,5 minuter, vilket inte är så konstigt eftersom det var hennes första snabba, internatonella mara i karriären (hon persade med tre miunter på superkuperade Nora marathon i mars och med ytterligare tio minuter när hon tog SM-silver i Stockholm maraton i juni, och nu sprang hon 20 minuter snabbare än det som var perset för ett år sedan). Schulstad gick in på 2.41.51, 46 sekunder snabbare än hon gjorde på samma bana i fjol (då pers med 3,5 minuter och nytt distriktsrekord) men 51 sekunder från tiden hon gjorde i Hamburg i april. Dagen före tävlingen avslöjade Schulstad att hon är gravid och ska bli mamma i juni, vilket givetvis kan ha inverkat på prestationen under andra halvan av loppet. Nya snabba maror är därmed dröja lite grann för Schulstad, men hon är redan nu klar över att hon vill tillbaka och siktar långsiktigt mot 2.35.
Jag talade med både Lech och Schulstad efter loppet, för en artikel ni hittar här.
Linus Rosdahl gjorde inte heller någon besviken. Utom möjligen sig själv. Jag pratade med honom efteråt, och han var inte alls nöjd med känslan under loppet, och med att han inte nådde under 2.12. Artikeln kommer på na.se i morgon bitti.
Rosdahl, som är löparfostrad i Örebro men numera bor i Göteborg och tävlar för Stockholmsklubben Hässelby, öppnade i 3.07-tempo per kilometer och passerade halvmaran på 1.05.30. Han höll planen för 2.11 i 30 kilometer, men tappade sedan lite tempo sista tolv och gick i mål på 2.12.48. Pers med 36 sekunder och en tid som tar Rosdahl förbi Pär Wallin upp på åttondeplatsen över Sveriges bästa maratonlöpare genom tiderna och gör honom till årets bästa svensk på distansen (om man bara räknar in de löpare som har medborgarskap). Men något VM 2023 ser det inte ut att bli för Rosdahl, som var näst bäste svensk i EM i somras. Kvalgränsen till Budapest är galna 2.09.40, och Rosdahl tänker inte springa någon mer mara innan dess. Nästa stora mål blir i stället Berlin halvmaraton i början av april.
Ser man till löpare från länsklubbar var Tisdagsklubbens Simon Karlsson den allra snabbaste löparen i Valencia i dag. Han gjorde sitt femte maratonlopp för året och det näst snabbaste i livet, 2.29.03 var 64 sekunder från tiden han satte i Berlin i september.
Ser man till löpare från länsklubbar var Tisdagsklubbens Simon Karlsson den allra snabbaste löparen i Valencia i dag. Han gjorde sitt femte maratonlopp för året och det näst snabbaste i livet, 2.29.03 var 64 sekunder från tiden han satte i Berlin i september (men han spände bågen för pers med 1.13.12 på första halvan, fick betala med 1.15.51 på andra). Örebro AIK:s Jonas Nilsson gjorde sitt bästa maratonlopp på 3,5 år med 2.30.05 (fint disponerat med 1.15.01/1.15.04) och klubbkompisen Andreas Ingberg persade med över 2,5 minuter när han gick in på 2.31.36 (1.14.32/1.17.40). Ex-örebroaren Gustaf Leonardsson, som vid tävlingsårsskiftet för två veckor sedan lämnade Örebro AIK för västkustklubben Hälle IF, persade också. Han gjorde ju en galen tävling i Säter i somras (där han trodde att han sprang en halvmara tills han var typ 15 kilometer in i loppet, men höll i!) och var nu ytterligare nästan sex minuter snabbare än då med 2.30.46 (1.14.29/1.16.17). Ytterligare sju länslöpare gick under tre timmar (varav sex under 2.50), och allihop slog personliga rekord: Björn Eriksson (2.42.19 i maratondebuten efter 1.21.46/1.20.33), Martin Duberg (pers med 2.43.15 efter 1.20.36/1.22.39), Patrik Jansson (2.43.44 var pers med tio minuter, efter 1.22.32/1.21.12), Elias Zika (2.44.02 efter 1.20.36/1.23.26), Fredrik Härdfeldt (2.44.14 efter 1.20.35/1.23.39), Oskar Larsson (2.47.36 efter 1.23.12/1.24.24) och Mikael Waldenborg (2.55.37 efter 1.27.55/1.27.42). Marie Dasler blev tredje bästa länslöpare på damsidan med 3.04.06 (1.31.23/1.32.43).
Förre elit-medeldistansaren Tim Sundström, som har Närkerekord på 1 500 meter både inomhus och utomhus, maratondebuterade med en första halva på 1.14.30, men tvingades ganska snart därefter kliva av med kramp.
Erik Anfält var anmäld men kände sig inte i maraton-skick och stannade hemma i Örebro medan Ludvig Börjesson och Liduina van Sitteren ställde in på plats.
Kenyanen Kelvin Kiptum vann herrklassen på 2.01.53 och etiopiskan Amane Beriso damklassen på 2.14.58 – tider som gör båda till topp tre genom tiderna.

Elin Schagerström följde upp gårdagens succéartade andraplats – där hon slog samtliga svenskor och finskor – i testtävlingarna i finska Ylläs med en fjärdeplats i dagens medeldistans. Före sig hade hon svenska landslagskollegorna Evelina Wickbom och Lisa Larsen, plus finska Maria Hoskari. Nu väntar fem dagars träningsläger i Finland och sedan en vecka på hemmaplan (antar jag) innan de sista testtävlingarna i Norge. Därefter väntar uttagningar till världscuppremiären.

När Värmlands egen orienteringsgala gick av stapeln i Karlstad på lördagskvällen fick Rasmus Pettersson – vilket redan var klart på förhand – ta emot priset som årets Värmlandsorienterare på juniorsidan. Han fick också kliva upp på scenen två gånger till, dels för att ta emot Skogskarlarnas mästerskapsstipendium, och dels för att hyllas för JSM-silvret i medeldistans (även klubbkompisen Ella Laine fick kliva ta emot applåder för USM-bronset i sprint), men priset som årets ledare – som Rasmus också var nominerad till – gick till en Kil-ledare.