Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där (på engqvist.me) Björn Engqvist gästar och bland annat berättar om hur han gick från att aldrig ha sprungit milen under 40 till att ett år senare vara nere under 36. Podden finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Jonatan Gustafsson motsvarade de högt ställda förväntningarna och tog EM-silver i orienteringens knockoutsprint – och visade därmed att VM-bronset i fjol inte var någon slump utan att han är världens bäste knockoutsprinter vid sidan om schweiziske ex-Tisaren-löparen Matthias Kyburz som vunnit samtliga mästerskap som någonsin arrangerats i disciplinen, EM 2021, VM 2022 och nu VM 2023 (det har Tove Alexandersson också gjort).
Gustafsson var tvåa i sitt kvalheat och trea i sin kvartsfinal – det var där han upplevde att han var mest illa ute, berättade han för mig när jag talade med honom för en artikel ni kan läsa här: ”Kvartsfinalen var inte helt optimal. Det var runner’s choice (där löparna före start får 20 sekunder på sig att välja från tre alternativa gafflingar), och vi var ganska många som valde samma och gick i princip jämsides, men så gjorde jag ett lite sämre vägval genom en lite galleria med tälttak och fick jobba ganska hårt för att ta ikapp.” I mål skiljde bara sex tiondelar från fjärdeplatsen, som hade inneburit att Gustafssons dag tagit slut redan där. I semifinalen såg det säkrare ut. Gustafsson var den ende som orkade gå med Kyburz som gick hårt från start (och var tvåa i mål), och att Jannis Bonek bara var fyra tiondelar bakom i mål såg mer ut att bero på att örebroaren slog av lite över upploppet, inte behövde spurta maximalt. I finalen var det avvaktande löpning inledningsvis, och när Kyburz började trissa tempot var Gustafsson ett tag faktiskt sist av de sex löparna (till den fjärde av de nio kontrollerna, drygt halvvägs in på banan). Men därifrån arbetade han sig succesivt upp igen, och över upploppets sista meter spurtade han förbi Emil Svensk och tog silvret på målfoto, 1,9 sekunder bakom Kyburz.
Martin Regborn var tvåa både i sin kvalgrupp och i kvartsfinalheatet och tog kommandot även i semifinalen. Han släppte ledningen tillfälligt först till den sjunde kontrollen, men återtog den genom en eget vägval som sparade tre sekunder från sjuan till åttan. Från nian till tian – den sista sträckan där det gick att välja olika vägval – testade han återigen en egen idé, men den gången blev det fel. Vägvalet kostade sex sekunder och gick inte att reparera – i mål var Regborn 6,2 bakom Ralph Street. Det snöpliga uttåget där gjorde att han tappade från fjärde till sjätte plats i världscupens sammandrag, där söndagens tävling var årets sista.
Tisarens Andrea Svensson åkte ut redan i kvalet. Hon var 18:e i sitt heat, sex sekunder från avancemang – och faktiskt placeringen bakom tidigare klubbkompisen Salla Isoherranen, Finland. Hon tappade från sjunde till nionde plats i världscupen där också Anton Johansson (19:e) blev topp 20.
Gustafsson och Oskar Andrén, som inte fick någon plats i knockoutsprinten trots elfteplatsen i den individuella tävlingen i onsdags, flyger direkt till Skottland för för-VM i Edinburgh nästa helg, med sprintstafett och knockoutsprint på lördagen och individuell sprint på söndagen.

Erik Berzells sjundeplats blev bästa placeringen av en länslöpare i 25mannamedeln i dag, medeldistanstävlingen i orientering som följer dagen efter 25-manna. Han var 1.44 bakom segrande Simon Hector, Snättringe. Tisaren Fredrik Glännefors och Gustav Hindér 23:a respektive 28:a. Martin Gajda sjua i äldsta juniorklassen, för 19- och 20-åringar.

Trots att det var Åstadsloppet i går kom 50 löpare till start i Örebro parkrun på morgonen. Bland dem Idoia Beloqui Ezquer som i Petra Hanaeus frånvaro var snabbaste dam runt femkilometersslingan för första gången. 24.31 noterades hon för. Conrad Granath sprang på 19.28 som snabbaste herrlöpare (och den ende under 20 minuter).