Det är väldigt, väldigt tunt med konditionsidrottstävlingar i länet i helgen. Men tacksam nog passade Örebro parkrun då på att fira 300 upplagor på lördagen. Det gratis femkilometersloppet som om inte vädret sätter stopp (ishalka/djupsnö/extrema minusgrader) avgörs varje lördagsmorgon vid gamla Oljehamnen, på en naturskön femkilometersrunda vid Rynningeviken, startades av några eldsjälar i april 2017, men ett långt pandemiuppehåll (internationella regler, alla parkrun-tävlingar i hela världens sattes på paus) gjorde att den 300:e upplagan dröjde tills nu.
De där faktorerna – obefintlig konkurrens av andra tävlingar och ett jubileum – gjorde att dagens upplaga lockade fler löpare än på över fem år: 117 stycken.
Redan klara långloppscupen-vinnaren Per Arvidsson var snabbast i den allra första upplagan för drygt 7,5 år sedan och så även i dag. Den gången sprang han på 18.00, i dag på 17.17 – tangerat nästpers (perset är 17.07 från november 2021 – vilket faktiskt var senaste gången Arvidsson sprang parkrun; total har han ställt upp 16 gånger och varit snabbast tio). Marginalen till näst snabbaste löparen var större den här gången också – 17 i stället för 15 sekunder. Orienteraren Erik Berzell, som gjorde parkrundebbut i dag, knep den position på 17.32, och även tredje snabbaste löparen Oskar Hansson, KFUM Örebro, var under 18 minuter med två sekunders marginal).
På damsidan var det ännu tajtare, och möjligen hetsade Frida Hedlund och Molly Angermayr, 17, varandra, för båda slog parkrunpers (ja, för Hedlund som var snabbast av alla var det faktiskt första gången hon sprang) med 22.43 respektive 22.52. Malin Wong som var tredje snabbast var också med för första gången och gick under 24 minuter (23.52).

I vintras det bara (”bara”?) en löpare som klarade Storstenshöjden 50 miles. ”82 kilometer, 5 400 höjdmeter, omväxlande is och djup snö och otroligt knagligt och nästan helt obanat och inte en platt meter”, skrev jag här på bloggen och lyften på hatten åt Yann Hellman som klarade vansinnet på 23 timmar och fem minuter (ingen av de övriga 24 startande – varav flera mycket meriterade ultralöpare – tog sig längre än halvvägs; mindre än hälften kom ens så långt).
Nu är det klart att det blir en ny upplaga av loppet i vinter, Men då över den något lite snällare distnasen 63 kilometer/4 050 höjdmeter (så vi kanske får kalla den Storstenshöjden 40 miles?). Alltså tre i stället för fyra varv på samma (möjligen lätt modifierade) bana. Tävlignen kommer äga rum – eller i varje fall starta – den 28 december, 8.00 på morgonen. Och som vanligt är det Rickard Ahlberg, som skapat den hopplöst svåra banan i terrängen runt Storstenshöjdens södra backen, som står för arrangemanget (som är mycket spartanskt, man anmäler sig och sedan åker man upp och springer och sedan gör Rickard en resultatlista utifrån tiderna löparna anger, typ).
Upplagan i december i år blir den fjärde av Storstenshöjden 100 miles/Storstenshöjden 50 miles/Skogsultra Storstenshöjden eller vad tävlingen nu kallas. Den första avgjordes vintern 2000/21, därefter har det sprungits sommaren 2021, sommaren 2022 och vintern 2023/24.