Mot alla odds blev det en uppgörelse mellan de två senaste årens vinnare Erica Lech – som bara gjort en tävling (Munkastigen trailrun) i år – och Fanny Schulstad – som klev av Stockholm marathon efter 30 kilometer med helstumna ben i lördags – när Vårruset avgjordes i kväll.
Schulstad, som vann i fjol, öppnade hårdast, men Lech, som vann 2023, låg klistrad i rygg, och inledningsvis gick även Siri Englund, Tuva Svedin och OS-gymnasten Jonna Adlerteg (med i London 2012 och Tokyo 2021, och på meritlistan bland annat EM-silver i barr 2013 och 2018) med.
Halvvägs blev Schulstad och Lech ensamma, och runt tre kilometer gick Lech upp och kände på Schulstad – som inte hade något att svara med när lördagens mara satt kvar i benen.
Lech korsade mållinjen som vinnare på 18.20, närmast före Schulstad på 18.35, Svedin på 19.00 (personligt rekord), Englund på 19.10, Marie Dasler – som också sprang maran i lördags och då vann D55-klassen på 3.13.40 – femma på 19.50 och Adlerteg sexa på 20.15. Även Petra Hanaeus (20.33) och Pålsbodas Ida Ellow (20.52) gick under 21 minuter och örebroarna Emma Schagerström (21.08), Malin Eriksson (21.41) och Ellen Hoset (21.50) samt Fjugestas Cecilia Färnsveden (21.47) gick under 22 minuter och IF Starts Ester Skoglund blev 13:e i mål på 22 minuter blankt.
Totalt kom drygt 2 500 löpare till start (rätt långt från forna tiders folkfest med över 10 000 löpare, men ändå länets näst största löpartävling i år bakom Blodomloppet), varav drygt 900 i tidtagningsklassen.
Jag var på plats och snackade med löparna på pallen efteråt, och dessutom hade vi på NA slow-tv som visade alla löparna.

I helgen missade jag att Sverigecupen i gravel (alltså grusvägscykling) drog igång med en 160 kilometer lång tävling i småländska Blomstermåla, där Örebrocyklisternas Therese Fjordäng och Linda Meijer blev tvåa och fyra i en damklass där det tyvärr bara kom fyra till start. Fjordäng var 44 minuter bakom segraren Hanna Johansson, Hammarby CK, men vann en spurtduell med Herrljungas Caroline Sjöström om andraplatsen.
På herrsidan var Axel Lindh länge del av en tätkvartett, men han höll inte riktigt till mål och var till slut 72 sekunder bakom segrande Michael Tjulander, 444 CC, och 33 sekunder från pallen.

Axels bror Edvin Lindh har nu gått ut på Instagram och förklarat vad som egentligen hände när han först slog av på takten och missade final i söndagens världscuptävling i mountainbikesprint med en enda hundradels marginal och sedan inte kom till start i B-finalen.
”Efter att ha vunnit kvalet och enkelt tagit mig vidare till semifinalerna begick jag mountainbikesprintens dödssynd: Jag kände mig för säker i spurten, och det slutade med att jag blev passerade precis över linjen”, skrier han på Instagram.
”Med alla tankar och alla besvikelse snurrandes i hjärnan försökte jag rensa skallen och fokusera om för B-finalen genom att trampa ur benen på gatorna bredvid tävlingsplatsen, men när jag kom tillbaka till startplatsen fick jag reda på att jag hade missat starten med mindre än en minut”, fortsätter han och avslutar: ”Den här dagen vill jag helst glömma, men det är viktigt att använda sådana här händelser som motivation och som en läxa. Förhoppningsvis är det här något man bara tillåter hända en gång i karriären.”