Det blev ju inget landsvägs-VM för Emilia Fahlin i år – men det blir ändå ett världsmästerskap. I gravel, grusvägscykel. Det stod klart när Svenska cykelförbundet på måndagen presenterade den svenska VM-truppen till mästerskapet i Belgien i oktober.
Fahlin fick sin första smak på sporten när hon körde en världsserietävling i Halmstad i mitten av augusti, och tog då en 13:e-plats, 6,5 minuter bakom segrande nederländaren Femke Markus, som i fjol var åtta på gravel-VM, över 146 kilometer. Fahlin har inte kvalat in till mästerskapet på den traditionella vägen, men ansökte om en plats hos Svenska cykelförbundet.
– Vi bestämde tidigt att vara restriktiva med ansökningar för de som inte kvalificerat sig själv till VM. Av dessa var det endast Emilia Fahlin som uppfyller de krav som vi ställt, även om det var positivt att fler ansökte om att få köra, säger Fredrik Kessiakoff, sammankallande i uttagningskommittén, till förbundets Instagram.
Uttagna är också Nathalie Eklund, Hanna Nilsson, Clara Lundmark och, på herrsidan, Michael Tjulander som alla kvalat in den traditionella vägen.
Damernas VM-lopp avgörs den 11 oktober, och går över 131 kilometer i södra Belgien, med mål i Maastricht.

Vad sägs om ett 41 dagar långt löplopp? 2 348 kilometer genom Europa, från Flensburg (i norra Tyskland, på gränsen mot Danmark) till San Marino? Det är precis vad Karlskogalöparna Regina Johnson och Leonora Johnson just genomfört, och 57-åriga Regina (som är mamma till Leonora) slutade tvåa. Starten för årets Transeuropalauf gick 7.00 på söndagen den 3 augusti, och på eftermiddagen den 12 september kom löparna fram till målet. Det handlade om dagsetapper om i snitt 57 kilometer (som kortast 48 kilometer, som längst 72 – alltså ultralopp 41 dagar i rad) där resultatet varje dag ackumulerades till en total över de 235 milen.
Japanska Ykari Nabeshima vann på 299 timmar och 46 minuter, medan Regina var 27,5 timmar bakom på andraplatsen (så någon riktig spurtduell var det inte) med totaltiden 327 timmar och 13 minuter.
Leonora, som hade rejäla skadeproblem men ändå tog sig igenom, slutade fyra på 354 timmar och 26 minuter. Totalt kom åtta damer till start och fem tog sig hela vägen till San Marino. Loppet började för Johnsons del som en del i Reginas make Toms 60-årsfirande, men han fick kasta in handduken efter tio etapper.
På herrsidan var det sex tyskar i topp, med Rene Strosny överst på pallen. Han avverkade de 235 milen på 207 timmar och 17 minuter och vann med nästan elva timmars marginal till Florian Reus (som i sin tur faktiskt bara hade 34 minuter bak till trean Matthias Völkel som spurtade in den sista, 48,6 kilometer långa, etappen på 3.52 och bara där tog in nästan en timme).
Ett fascinerande lopp, minst sagt.
Tidigare har Transeuropalauf genomförts 2003 (från Lissabon till Moskva), 2009 (från Bari till Nordkap) och 2012 (från Skagen till Gibraltar).

Bland alla löpartävlingar som avgjordes i helgen bommade jag halvmaran i Köpenhamn, Copenhagen half marathon. Tisdagsklubbens formstarke Simon Karlsson – som närmast siktar mot Lidingöloppet och Frankfurt marathon – persade med 30 sekunder när han sprang in på 1.07.14, och passerade därmed orienteringsgiganten Jörgen Mårtensson på länets genom tiderna-lista på distnasen där Karlsson nu är fyra bakom Martin Regborn (1.05.09), Mikael Abrahamsson (1.06.10) och Patrik Johansson (1.06.22). Karlsson öppnade hårt och gjorde femmorna på 15.29/15.58/16.11/16.09 och sista 1,1 kilometerna på 3.28. Att det är bra startfält i Köpenhamn understryks av att kanontiden bara räckte till en 82:a-plats, som trea av svenskarna. Kenyas Nicolas Kipkorir vann på 58.23, fem löpare var under timmen.