Konditionsbloggen

  • Pulsklockan 2017 – dags att börja tänka på kandidater

    Nu har jag fått ”kör” från Daniel Gustafsson på Löpex Sport: Vi fortsätter samarbetet kring Pulsklockan (officiellt NA:s och Löpex Sports pulsklocka), priset till länets främste konditionsidrottare som nu går in på sin fjärde upplaga.
    Precis som vanligt är det ni, kära bloggläsare, som kommer att rösta och avgöra vem som kommer att ta hem priset vid en omröstning under den andra halvan av december (som stänger vid midnatt på nyårsafton), men redan nu vill vi börja ha in förslag på kandidater.
    Somliga känns givna – om någon cyklist varit topp tio på VM eller någon orienterare vunnit flera världscuptävlingar, till exempel – men konditionsidrott är ju så mycket mer: Det kan vara allt från äventyrare och multisportare till 800-meterslöpare och roddmaskinsekvilibrister. Och man vill ju gärna ha en fin balans bland kandidaterna mellan dem som gjort något extremt (hade varit kul om länet haft någon som gått 80 timmar i Fotrally, till exempel, och de som svarat för riktiga elitprestationer i stora idrotter). Så, vem tycker du har stått för 2017 års främst prestation, vem tycker du ska ha den fjärde Pulsklockan, och vem borde i varje fall bli nominerad?

    Tidigare vinnare av NA:s och Löpex Sports pulsklocka:
    2016:     Martin Regborn, orientering.
    2015: Josefin Gerdevåg, löpning.
    2014: Adam Axelsson, skridsko och cykel.

    , ,

  • David Andersson imponerade i säsongspremiären: ”Ligger på OS-plats”

    Trollhättekillen David Andersson tävlar för tredje säsongen i rad för Örebroklubben SK Winner, och jagar en plats på sitt andra raka olympiska spel. OS i Sotji blev ju, på grund av skadekänningar, inte alls vad Andersson hade hoppats, men att han fyller 24 under mästerskapet i februari (han var alltså 19/20 i OS-debuten) och redan gjort ett OS gör att han kanske inte längre räknas som ”ung och lovande” av SOK, vilket i sin tur gör det svårare för honom att bli uttagen (en gång kan man vara med för att ”se och lära”, annars är det stenhårda krav på att man ska ha chans att ta en topp åtta-placering).
    Hur som helst inledde Andersson säsongen mycket lovande vid världscuppremiären i nederländska Heerenveen i helgen. Resultatraden – 32:a av 55 startande på 1 00 meter, 38:a av 55 på 1 500 meter, 48:a av 50 på 500 meter och sist i sin semifinal i masstarten – kanske inte ser ut att vara mycket att skriva hem om, men tiderna, som redan tidigt i november var i paritet med det bästa Andersson presterade på hela förra säsongen (fem hundradelar ifrån på 1 000 meter, tre tiondelar ifrån på 500 meter, åtta tiondelar ifrån på 1 500) skvallrar om att det kan vara något bättre på gång.
    Bara topp 28 får världscuppoäng, så några sådana blev det inte för Andersson i premiären, men han har i varje fall nog med rankningspoäng på de speciella OS-poänglistan för att just nu se ut att greja en OS-plats åt Sverige (som SOK sedan får bestämma om de vill besätta eller inte), skriver Svenska skridskoförbundet på sin hemsida: ”Såväl Nils (van der Poel) som David ligger nu på OS-plats enligt ISU:s lista, men i slutändan är det ju SOK som tar ut de aktiva.”
    Nästa världscuptävling avgörs redan till helgen, i Stavanger. Därefter väntar den nordamerikanska delen av säsongen med tävlingar i Calgary och Salt Lake City i december (de sista som räknas mot den speciella OS-kvalrankningen), innan det blir allround-EM i Ryssland och världscup i Tyskland i januari, OS i februari och sprint-VM i Kina, allround-VM i Amsterdam och världscupfinal i Minsk i mars.
    Kumalskrinnaren Adam Axelsson, som drogs med sjukdomsproblematik hela förra säsongen och in i sommaren, har ännu inte gjort säsongsdebut.

    , ,

  • Anfälts kamp mot klockan – kämpar mot skada dagarna före Valencia marathon: ”Låret inte löpbart”

    Det var i Valencia marathon, för två år sedan, som Erik Anfält satte sitt personliga maratonrekord, 2.25.03 – den bästa tiden en löpare från länet sprungit 42 195 meter på de senaste 30 åren, och bara 3.17 från distriktsrekordet som han nästan, nästan var i from att hota då (han kände själv att han inte fick på den perfekta träffen just den dagen, att det kunde gått ännu lite fortare med tanke på formen i övrigt). På söndag är tanken att Örebrolöparen ska stå på startlinjen i Valencia igen, och målet när han annonserade starten den 22 oktober var att slå det två år gamla perset. Men en lättare sträckning i baksidan av högerlåret, som Anfält ådrog sig när han blev tvåa i terrängloppet Kilsbergsleden förr lördagen sedan, hotar nu hans start i Spanien.
    På instagram berättar Anfält att han inte kunnat springa sedan loppet utan varit hänvisad till träningscykel och crosstrainer, och att det fortfarande är mycket osäkert om han hinner tillbaka i tid.
    ”Skadan i sig (troligtvis en lättare sträckning) är nog inte särskilt allvarlig men tiden till Valentia marathon börjar bli ganska knapp. Handduken har jag dock inte kastat in än. Har lagt upp en plan för närmaste veckan tillsammans med Johnny (Sellvén) på Naprapat Nollnitton. Han har hjälpt mig förr”, skrev Anfält på instragram i onsdags, och  i lördags fyllde han på med ännu en uppdatering: ”Att ge upp är bland det tråkigaste jag vet. Låret är inte löpbart än men det känns bättre och bättre för varje dag som går. Åtta dagar kvar. Hoppet lever.”
    Det är alltså bara att hålla tummarna.
    Anfält är inte enda örebroaren som är anmäld till Valencia marathon. Jag har inte lyckats hitta någon startlista, men i sociala medier har i varje fall Ludvig Börjesson och Fredrik Johnsson bekräftat att de ska ned och springa fort.

    , , ,

  • Markus Johansson utslagen av Northug i seniordebuten (men fel Northug …)

    Zinkgruvans sprintraket Markus Johansson gjorde seniorpremiär och tog en topp tio-placering direkt. I fristilssprinten som på söndagen avslutade Bruksvallspremiären tog Johansson en 13:e-plats i kvalet, och slog sedan ut en lucky loser-plats som fyra i den sista, överlägset snabbaste, kvartsfinalen (hans åktid som fyra var snabbare än vinnartiderna i samtliga fyra andra kvartsfinaler) innan det tog stopp i semifinalen (som det ofta gör när man får åka i kvartsfinal fem och sedan gå på direkt i första semifinalen, återhämtningen blir väldigt mycket kortare än för de som kört i tidigare kvartsfinaler). Men det var heller inget dussinmotstånd som Johanson ställdes mot. Han var femma i mål i semifinalen (vilket gav honom en tiondeplats totalt i tävlingen), bakom bland annat tre norrmän där Petter Northugs lillebor Even var den allra mest namnkunniga. Even som dessförinnan hade hunnit slå ut Vedevågssonen Filip Danielsson i sin kvartsfinal – Danielsson som var klart bästa länsåkare i lördagens distanslopp över 15 kilometer i fri stil med en sjundeplats totalt, som tredje bästa svensk bakom Åsarnas Simon Lageson och Anton Lindblad (1.25 bakom segrande Chris Andre Jespersen men bara 32 sekunder från pallen). Ingen av de övriga länsåkarna tog topp 50-placeringar där. I sprinten placerades Danielsson som 17:e åkare i resultatlistan, Garphyttans Marcus Lennartsson, som också åkte ut i kvartsfinalen, som 22:a.
    Petter Northug? Näe, han strök sig från start både på lördagen och söndagen.
    Pål Trøan Aune och Moa Olsson vann sprinttävlingarna i Bruksvallarna, Emma Wikén damernas distanstävling.

    Även i Orsa-Grönklitt kördes det skidor på lördagen, en tre mil lång långloppspremiär benämnd Grönklittspremiären där Karlslunds Maria Gräfnings slutade tvåa efter att ha förlorat en spurtduell mot erfarna norska Laila Kveli om andraplatsen bakom överlägsna Britta Johansson Norgren efter tre mils åkning (Britta vann med drygt 2,5 minuter bak till Kveli som var sekunden fören Gräfnings i mål). ”Trots allt glad över att bli trea i premiären”, skriver Gräfnings på Instagram.
    På herrsidan gick fem Lager 157-åkare loss tillsammans med Rikard Tynell, men där bakom tog Karlslunds nysatsande Linus Larsson en finfin tiondeplats, bara 1.43 bakom segrande Anton Karlsson. ”Pigg i kroppen men saknade lite toppfart”, skriver Linus.

    I samband med orienteringsgalan i Kolmården, där Marcus Jansson inte blev utsedd till årets mountainbikeorienterare, sprang landslagslöparna en sprint i två steg inne i själva djurparken, med prolog och jaktstart, där Martin Regborn tog tredjeplatsen på herrsidan och efter att ha tappat andraplatsen han hade från prologen till en tredjeplats i mål, 14 sekunder bakom Emil Svensk (ett tag var han dock nere på femteplatsen under jaktstarten, som innehöll 25 kontroller på 14 minuters löpning, men Regborn kom tillbaka).
    Roligast var dock att topp tre i en tävling öppen för allmänheten, på prologbanan, fick möta landslagslöparna i jaktstarten – och där slog sig Tisarens Ellinor Tjernlund, tvillingssyster till landslagslöparen Josefin, in. I ett startfält med 112 löpare vann Tjernlund en sprintprolog med över minutens marginal till tvåan Hanna Öberg – och av landslagslöparna (som alltså sprang separat klass där) var det bara fyra som var snabbare. I jaktstarten spurtade Josefin (som var bakom i kvalet) dock förbi och tog en sjundeplats, åtta sekunder före Ellinor (men 2.14 bakom segrande Karolin Ohlsson).

    När det i helgen var uppehåll från långloppscupen och andra större löparrangemang passade en snabblubbare som Ludvig Börjesson på att använda Örebro parkrun för att testa formen sex dagar före Valencia marathon. Börjesson har förvisso sprungit tre sekunder snabbare tidigare (i trevligare förhållanden i maj), men visade ändå tydligt var skåpet ska stå när han avverkade femkilometersbanan på 16.54. ”Nollgradigt, blött och blåsigt. Det är bara att gilla läget ibland. En hård femma ville jag ha och det var precis vad Parkrun i Örebro hade att erbjuda i dag”, skriver Börjesson på instagram.
    Bella Lagrange tog fjärde segern på tre månader i damklassen, om än något långsammaste löpning hittills i tävlingen, 23.19. Även Eric Segelbergs 17.58 måste förstås nämnas.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Helgens höjdare

    1) Bruksvallspremiären
    Längdskidpremiären i Bruksvallarna är ju – när landslaget i stället valt att köra i Gällivare – inte alls vad den varit de senaste åren. Men visst ska det, som jag skrev om tidigare i veckan, bli kittlande att se Markus Johansson och Adam Gillman ställas mot Petter Northug i deras seniordebuter – inte minst Johansson i söndagens sprint, förstås. Johansson, som ju med en hårsmån missade att få köra JVM i vintras, är rankad som elva av de svenska åkarna till start, och har ju i varje fall på papperet chans att slå sig in i svenska U23-VM-truppen. Med på startlinjen i Bruksvallarna finns också Vedevågs Filip Danielsson, som precis som förra vintern kör för Torsbyklubben SK Bore, och Garphyttan-bröderna Lennartsson.

    2) Örebro parkrun
    Eliten åker på terräng-NM (men ingen från länet tar plats i svenska truppen), några Östansjölöpare drar till Borås och springer sextimmarslopp – men på hemmaplan är det parkrun som gäller om man vill lubba tävling i helgen. Den 31:a upplagan av det kostnadsfria femkilometersloppet avgörs, precis som vanligt, med start 9.30 på lördagsmorgonen vid Naturens hus.

    3) Gropencross
    Det var ju rätt länge sedan det arrangerades en cykelcross i länet, så den årliga tävlingen i Västerås är så nära man kommer. Almbys Alexander Ehrlin, som vann långloppscupen i mountainbike i juniorklassen år, kör seniorklass i cykelcross redan i år (eftersom säsongen är höst/vår och han blir senior till våren), och finns med i startlistan, liksom ett antal yngre klubbkompisar. Däremot inte Örebrocyklisternas Matthias Wengelin, som ju blev svensk mästare häromåret. Gropencross är en deltävling i den svenska CX-pokalen, som inleddes i Falun den 2 september och har final i Helsingborg den 10 december (SM körs i Göteborg 13–14 januari).

    , , , , , , ,

  • Långloppscupens framtid uppe för diskussion

    Det finns få saker jag skrivit så mycket om här på bloggen som långloppscupen – tävlingsserien som samlar nästan alla lopp i distriktet i en stor cup och kårar vinnare i herr- och dam- och åldersklasser. Cupen startade med 16 tävlingar 1999 och har sedan dess vuxit allteftersom för att de senaste fyra åren ha innehållet 27–28 tävlingar per år (där löparna får räkna sina tio bästa resultat i huvudklasserna).
    Men frågan är om det är dags för en bantning nu. Jag har ingen aning om hur diskussionen gått, men på kallelsen till Närkes friidrottsförbunds höstmöte finns en punkt uppsatt med rubriken ”Tävlingsprogrammet NFIF – Långloppscupen (för många tävlingar?)”. Och utifrån det kan man förstås föra ett resonemang: Finns det för många tävlingar i cupen?
    Jag måste vara tydlig med att jag skarpgillar det här upplägget med massor av tävlingar, men man kan ändå skärskåda det utifrån perspektivet ”vad vill man med cupen?”. Är det viktigaste att ge en extra liten morot och marknadsföring för att locka folk ut till loppen, att engagera så många föreningar som möjligt runt cupen, eller att rättvist kora distriktets bästa långlöpare i ett antal olika åldersklasser?
    För mig är det självklart att det måste vara en kombination, men kanske borde tyngdpunkten skruvas lite från det förstnämnda till det sistnämnda: Något som inte nödvändigtvis behöver betyda färre tävlingar utan kan uppnås till exempel genom en omviktning av tävlingarnas status. Just nu får topp åtta i DM-tävlingar åtta–en poäng medan topp sex i övriga tävlingar får sex–en poäng. Det är de två nivåerna. Man skulle kunna införa en tredje nivå med nyckellopp (tio eller tolv poäng för seger i Startmilen, Åstadsloppet och finalen, just nu Lucialoppet?) eller göra ett antal lopp på strategiska datum (som inte krockar med stora nationella tävlingar) till obligatoriska i poängräkningen (tvingar man alla att räkna till exempel långa terräng-DM bland sina tio tävlingar att räkna borde fler vilja springa tävlingen). På så sätt skulle man förmodligen kunna styra topplöparna, som vill göra upp om topplaceringar i cupen, att mötas fler gånger. Samtidigt gör sådana upplägg, precis som färre antal tävlingar att välja mellan totalt sett, att skador och sjukdomar kommer slå hårdare mot de enskilda löparna.
    En annan möjlighet vore att införa undercuper: En där bästa löparna på landsvägslopp över fem- och tio kilometer koras, en för terräng- och stiglopp och en för halvmara- och maratonlopp. Till exempel. Problemet med det vore ännu fler klasser att hålla reda på, och ett mer splittrat utbud.
    Det blir hur som helst väldigt spännande att se vad höstmötet kommer fram till, och hur upplägget blir för cupen nästa år.

    För övrigt har nu Munkastigen trailrun äntligen släppt sitt tävlingsdatum för 2018 (det blir som väntat den 28 april), och Kilsbergen trailrun som 2018 arrangeras av AH Event utan Nature running (en friidrottsklubb i arrangemanget krävs normalt sett för att få sanktion), verkar ha fått sanktion för tävlingen med hjälp av Närkes friidrottsförbund. Möjligen är det en tillfällig konstruktion i väntan på att en annan förening ska gå in (eller bildas) i arrangemanget. Hur som helst finns tävlingen, som kommer att avgöras med fem- och 14-kilometersklasser den 2 september, nu precis som Munkastigen med i friidrottsförbundets preliminära kalender för 2018.

    , , , ,

  • Håkan Carlsson nominerad till Idrottsgalan – för andra året i rad

    Förra året fick han ge sig mot EM-vinnande fotbolls-U21-förbundskaptenen Håkan Ericson. Men i år är örebroaren Håkan Carlsson, förbundskapten för orienteringslandslaget sedan 2011 och med kontrakt över 2020, återigen nominerad till priset som årets ledare inför Idrottsgalan, som går av stapeln i Globen den 15 januari. I fjol 2016 fick han nomineringen för de fem medaljerna han ledde landslaget till vid hemma-VM i Strömstad, i år för att ha följt upp det med ytterligare sju medaljer (varav fyra guld) vid VM i estniska Tartu, där Sverige vann medaljligan för andra året i rad.
    Den här gången ställs Carlsson mot isländaren Vésteinn Hafsteinsson, som tränar diskuskastaren Daniel Ståhl, VM-silvermedaljör i London, VM-guldvinnande hockeyförbundskaptenen Rikard Grönborg och Europa league-Östersunds fotbollstränare Graham Potter.
    Övriga konditionsidrottare som nominerats är Tove Alexandersson (årets kvinnliga idrottare och årets prestation), Zebastian Modin (årets manliga idrottare), damernas VM-stafettlag i orientering (årets lag) och Hanna Öberg (årets nykomling). Ska man sia lär väl Håkan och Tove ha störst chanser att bärga priser, om juryn väljer att ge Sarah Sjöström och Tove (som är nominerad i samma två kategorier) varsitt pris. Oklart dock om Håkan eller Tove kommer kunna vara på plats i Stockholm, galan infaller nämligen mitt under ett landslagsläger i Alicante, som jag misstänker går före i prioriteringsordningen.

    , ,

  • Johansson, Gillmark och Lennartssons mot Petter Northug på lördag

    Det svenska landslaget avstår i år i princip mangrant den klassiska Sverigepremiären i Bruksvallarna i helgen, för att istället använda tävlingarna i Gällivare nästa helg som säsongsstart. Men att varken Axel Ekström eller de andra stjärnorna i landslaget dyker upp betyder varken att det blir fritt från länsåkare eller stjärnor: För totalt tolv åkare från Garphyttan och Zinkgruvan är ändå anmälda till lördagens distanslopp i fristil (på mellan fem och 15 kilometer beroende på kön och åldersklass) och söndagens sprint i fristil.
    Hetaste namnen är tveklöst Petter Northug och Niklas Dyrhaug, de norska världsmästarna som inleder OS-säsongen på svensk mark (de har dock ännu inte blivit inskrivna i startlistan, men lär vara på plats i Bruksvallarna). Men i startlistan finns redan namn som Markus Johansson (Zinkgruvans förstaårssenior som med en hårsmån missade JVM i fjol [han var reserv på hemmaplan] efter finfina insatser i sprint), Garphyttans Lucas Lennartsson (som är högst rankad av länsåkarna på distansrankningen, Johansson är förstås högst i sprint), Adam Gillman (som liksom Johansson gör sin första tävling som senior) och Marcus Lennartsson.
    Av föranmälda svenska åkare är Björn Sandström, Piteå, och Simon Lageson, Åsarna, högst rankade på herrsidan, medan landslagets Emma Wikén finns anmäld till lördagens lopp på damsidan.
    Tävlingarna kommer köras på en 3,3-kilometersbana i Bruksvallarna, och totalt sett finns nu 23 kilometer skidspår öppet i Bruksvallarna och Ramundberget, rapporteras det. Det låter helt underbart, och man längtar tills det går att åka även på hemmaplan, även om det lär dröja eftersom Ånnaboda hittills inte fått ta del av de minusgrader vi haft nere på slätten.
    Anmälan till Gällivarepremiären stänger inte förrän på söndag, men i nuläget är Axel Ekström och Karlslunds Maria Gräfnings de ende länsåkare som är föranmälda.

    , , , , , ,

  • Örebrolöpare topp tio i Kullmannen – Dan Bäck vann Höstloppet efter felspringning

    Det var ju inte bara Kilsbergsleden i helgen. Samtidigt avgjordes också Kullamannen, ett av Sveriges tuffaste triallopp (eller, egentligen är det ju ett helt gäng lopp, i år på distanser från tolv kilometer till 100 miles), på kuperade banor på den tuffa bergsformationen Kullaberg vid kusten utanför Höganäs i Skåne. Där slog Örebro AIK-löparen Therese Fjordäng (en 29-åring som tidigare hette Carlsson i efternamn och som tidigare visat fina resultat på traillopp med bland annat en topp tio-placering i Munkastigen trailrun i fjol och en andraplats på Tiveden trail i somras) till med en åttondeplats i den 22 kilometer långa Dödens zon (som väl kan sägas vara originalbanan, även om det numera även tävlas över tolv kilometer, över 44 kilometer [två varv på Dödens zon] och över 100 miles [95 kilometer på Skåneleden plus tre varv på Dödens zon]). För att förstå exakt hur jävliga de 22 kilometerna är räcker det att läsa tiderna: Segraren Amanda Nilsson behöver över två timmar på sig (2.03.51) för att nå målet, och Fjordäng var alltså åtta av 159 som tog sig i mål på 2.27.57.
    Klubbkompisen Cristoffer Stockman verkar ha sprungit med Fjordäng, i varje fall sista biten eftersom de båda passerade mållinjen med en sekunds mellanrum. Han slutade på 87:e plats av 546 herrar i mål, Johannes Tegner vann på 1.40.54 (Patrick Wickström, 21.00.34, och Sofia Smedman, 26.54.38, vann den nyinstiftade 100-milesklassen, där bara fyra av 18 anmälda damer hann i mål innan maxtiden på 36 timmar löpte ut, Karlskogas Lenora Johnsson var tyvärr inte en av dem). Stockman sprang så sent som förra helgen Original mountain marathon (ett brittiskt extremlopp över två maratondistanser på två dagar, i tuff bergsterräng, med orientering och där löparna får bära med sig all packning för övernattningen, som i år firade 50-årsjubileum) tillsammans med Västerås Kerstin Rosenqvist, men var inte någon av de tio tvåmannalagen (av 41 startande) som klarade maxtiden (det var bara ett mixlag, inga damlag, som gjorde det). ”Ganska långt ifrån [att klara hela loppet] tyvärr. Orienteringsmässigt gick det klockrent men min fysik är under isen tyvärr. Varit sjuk i höst”, skriver Stockman på twitter.

    Lite i skymundan arrangerades i söndags också Höstloppet, ett 13,3 kilometer långt lopp på grus- och asfaltsvägar och elljusspår i Vretstorp. Kumlas Dan Bäck, som på lördagen var trea i M40-klassen och tia totalt i Kilsbergsleden tog hem segern på 52.11, 23 sekunder före Östansjös Patrik Johansson. Men faktum är att Patrik nog egentligen var snabbare, han ledde med 36 sekunder vid mellantiden efter 4,5 kilometer men ”sprang fel när han kommit tillbaka in i Vretstorp och då valde att gå in i mål kom Kumlas Dan Bäck”, skriver Östansjö SK på sin hemsida. ”Vid felspringningen ledde annars Patrik med cirka 1.50”. Starts Johan Ingjald, som även han sprang Kilsbergsleden, var trea på 54.04 medan Maria Eriksson var enda dam till start och avverkade sträckan på 62.16 (hon var sexa i Kilsbergsleden). Bara tio löpare och sju gångare kom till start i Höstloppet, vilket främst lär ha berott på den obefintliga marknadsföringen. Jag hade till exempel gärna åkt och sprunigt loppet – om jag bara visste att det arrangerades.

    , , , , , , , , ,

  • Regborn vann världsrankningstävling i Turkiet

    Martin Regborn antydde (hehe) på twitter häromdagen att jag skrev lite väl mycket om tävlingarna, som han betecknar som träningar, under hans pågående träningsläger i Turkiet. Men som jag helt ärligt svarade Regborn: Han är nu på en nivå som gör att all typ av bevakning är befogad: Är man världens fjärde bästa orienterare och har chans på segern varje gång man ställer sig på startlinjen (även i VM) så är varje tävling, även träningstävling, faktiskt rätt intressant att följa – och det tror jag fler än jag tycker.
    Hur som helst; Regborn inledde ju lägret i Turkiet med en sprint i Ankara förra söndagen som jag fortfarande inte hittat resultatlistan från, och åkte sedan vidare till Antalya för en femdagarstävling som faktiskt innehöll sex etapper (där ”bonusen” var en nattorientering som inte räknades mot slutresultatet). Facit när veckan summerades? Tre etappsegrar: I tisdagens långdistans, fredagens medeldistans och söndagens sprint. Därtill blev det en elfteplats i måndagens medeldistans, en femteplats i den där nattorienteringen i onsdags som inte riktigt räknades (ett ändå imponerande resultat med tanke på att Regborn ytterst sällan springer nattorientering), och en tolfteplats i lördagens medeldistans. Någon totalställning har jag däremot inte lyckats hitta än, men man får väl förutsätta att Regborn placerade sig rätt hyggligt, med tanke på sina tre segrar.
    Lördagens och söndagens tävlingar hade världsrankningsstatus (precis som till exempel Örebro city spring, som återkommer till sommaren), men efter Regborn redan har så pass många bra resultat med sig i bagaget kommer inte den segern ge någon boost på världsrankningen (resultatet är inte kalkylerat ännu, men på sin höjd skulle segern kunna ge honom en extra poäng, vilket skulle bättra hans rankning från 5 675 poäng till 5 676, men troligen påverkas den inte alls; hur som helst så är Regborn alltjämt nia på världsrankningen med landslagskollegan William Lind närmast före på 5 692 poäng). Lind var med på tävlingen i Turkiet, liksom Isac von Krusenstierna (tvåa i söndagens sprint, sju sekunder bakom Regborn men en före Oskar Sjöberg).

    I dag var det ju också dags för Alla helgona swimrun, länets enda swimruntävling som först och främst är ett välgörenhetsevenemang för att samla in pengar till Barncancerfonden genom Heja Stina-kampanjen. Jag har inte sett någon resultat, men NA sände direkt (pluslåst) från starten, med intervjuer och hela tjofaderittan!

    Vid sidan om Kilsbergsleden avgjordes ju även den 30:e upplagan av Örebro parkrun i går (Mikael Sandberg deltog för 26:e gången). Det var massor av starka damer på plats: Sara Gunnarsson (20.39), Frida Hedlund (20.58, Bella Lagrange (21.41) och Katja Kozjek (21.57) var alla topp åtta totalt. Men snabbast av alla, och ensam under 20 minuter, var Erik Högkvist på 18.54.

    , , , , , , , , ,