Konditionsbloggen

  • Gerdevåg om andra SM-bronset: "Första var många gånger större"

    Delad glädje är dubbel glädje, brukar det ju heta. Men att bli trea av svenskarna i Stockholm marathon, en av Sveriges största löptävlingar, är förstås ändå betydligt större än att hålla Hässelbys B-lag och Sävedalen bakom sig på den udda distansen 3×1 500 meter på ett regnigt, blåsigt, gråtrist Sollentunavallen. Så, nog förstod jag vad Josefin Gerdevåg skulle svara nära jag frågade KFUM Örebro-löparen om skillnaden mellan hennes första SM-guld (maraton 2012) och hennes andra (som alltså kom i dag).
    – Det var förstås många gånger större, men det här var också kul. Vi var ju lite chockade att det räckte till pallen, säger hon till Konditionsbloggen.
    Så sent som på lördagen såg det ju nämligen inte ut som om KFUM över huvud taget skulle komma till start. Rebecca Högberg fick halsont och feber och kastade in handduken tidigare i veckan. Lotta Lennartsson slog upp en fotskada och tvingades bryta lördagens 4×800-meterslopp. Och Louise Sundström kunde inte stanna och springa på söndagen.
    De två kvarvarande lagmedlemmarna, Gerdevåg och Erika Bergentz, funderade på att springa de två första sträckorna och kliva av, men föreningen ringde in 15-åriga talangen Lisa Brorson. Och det slutade alltså med succé. Bergentz var tvåa till första växlingen, Gerdevåg trea till andra och i ett lopp med väldigt stora marginaler kunde Lisa hålla undan och säkra bronset, 66 sekunder bakom Hässelbys A-lag på andraplatsen (Lidingö tog silvret med 4,5 sekunders marginal) och 21 sekunder före Hässelbys B-lag på fjärdeplatsen. Gerdevåg kutade på Bergentz kutade på 4.47,1, Gerdevåg på 4.44,8 och Brorson på 5.26,2 för sluttiden på 14.58,07.
    – Det var för kallt för bra tider, konstaterade Gerdevåg som ändå var väldigt nöjd med medaljen.
    – Vi trodde inte att det skulle bli så här bra. Vi hade inga förväntningar alls på Lisa, men hon sprang jättebra.
    För Gerdevåg var det alltså andra medaljen i senior-SM-sammanhang (hon har ju dessutom två–tre fjärdeplatse [beroende på hur man räknar gårdagens brutna lopp] bara i år), för Bergentz (som hunnit samla en del i veteransammanhang) och Brorson var det första.
    Gerdevåg kommer att stå över både Göteborgsvarvet och Stockholm marathon, och nästa helg blir det i stället lag-SM-kval med KFUM Örebro, i Eskilstuna. Där ska hon springa 5 000 meter och eventuellt också 1 500. Bergentz ska vid 42 års ålder göra debut på hinder (2 000 meter, i de här sammanhangen) och om inte Högberg är tillbaka från sin sjukdom kan Bergentz få springa 800 meter också.
    KFUM:s herrlag, bestående av William Fransson (4.21,7), Tim Sundström (3.54,5), Abshir Aweys (4.27,4) och Per Sjögren (4.13,6), blev fyra (av fyra lag) över 4×1 500 meter vid stafett-SM, 16 sekunder från Malmö på bronsplatsen. Spårvägen tog guldet, Huddinge silvret.

     

    Erika Bergentz, Josefin Gerdevåg och Lisa Brorson tog SM-brons på 3x1 500 meter. Foto: Mikael Kroon
    Erika Bergentz, Josefin Gerdevåg och Lisa Brorson tog SM-brons på 3×1 500 meter. Foto: Mikael Kroon

    Emilia Fahlin avslutade veckan i Kina på absolut bästa sätt. Som hjälpryttare var hon i högsta grad delaktig när Wiggle-Hondas italienska spurtkanon och dubbla världsmästare Giorgia Bronzini knep segern i säsongens femte världscupdeltävling, Tour of Chongming Island world cup. Efter att Bronzini i etapploppet på samma plats, med samma namn, tidigare i veckan förlorat tre raka spurtstrider och varit trea-trea-fyra i de tre etapperna hade sportdirektören Egon van Kessel beslutat om en ändrad taktik, där laget inte skulle köra enbart för Bronzini utan låta alla tre starka avslutare, alltså även Chloe Hosking och ”Nettie” Edmondson, få en chans. Ändå var det alltså Bronzini som hittade rätt och lyckades plocka ned Kirsten Wild.
    Bronzini berättar själv om dramatiken i avslutningen på Wiggle-Hondas hemsida:
    – Vi var tillsammans i ett försök att dra fram Chloe, men det blev lite kaos i sista svängen, och vi tappade henne. Men jag hade kvar ”Nettie” på rullen, och med 700 meter kvar var bäst alternativet att gå ut till höger och dra igång spurten, men jag fick inget utrymme och vingades vänta. Med 300 meter kvar kollade jag bak, och då hade jag tappat ”Netti”, så då beslutade jag mig för att försvara min position och hålla Wilds rulle. Som tur var blåste det stark motvind och hon blev tvungen att ta en långspurt vilket gjorde att jag kunde komma förbi precis före mållinjen.
    Och så hyllade hon återigen sina lagkompisar; Fahlin, Hosking, Edmondson och Eileen Roe.
    – Den här segern berodde verkligen på den fantastiska lagkänslan vi har.
    Konditionsbloggen har förgäves sökt Fahlin, men på sin facebooksida skriver hon kort och glatt: ”Vi gjorde det! Vi tog hem världsuptävlingen i Kinda för Wiggle-Honda! Vilken dag och vilket lag!”
    Wiggle-Honda har nu vunnit tre av fem världscupdeltävlingar 2015 (tidigare Jolien d’Hoore i Ronde van Drenthe, när Fahlin kraschade så illa, och Elisa Longo Borghini i Flandern runt, när Fahlin låg hemma i sjuksängen). Laget ligger tvåa i världscupsammandraget, och i individuella världscupen är d’Hoore trea, Longo Borghini fyra och Bronzini åtta. Nästa världscupdeltävling är Philadelphia International Cycling Classic den 7 juni, oklart om Fahlin kommer att köra där.

     

    Och så några ord om Filip Dahlgren, som slog till med en otroligt fin andraplats i dagens långdistans i Bjursås. Jag skrev ju om Garphyttelöparen, som var VM-tia i långdistans i fjol, inför helgen, och då berättade han om skadebekymren som gjort att han inte sprungit längre än si sådär 70 minuter varken på tävling eller träning. Trots det var han snabbast av alla under de där sista 20 minuterna som han oroade sig för på förhand – i konkurrens med hela Sverige- och stora delar av världseliten. Bland annat drog Dahlgren ifrån med drygt 1.40 på tolvfaldige VM-guldmedaljören Thierry Gueorgiou under sista halvtimmens löpning, och han hämtade in halva slutsegraren William Linds ledning, minskade det från över två minuter till 63 sekunder bara sista tolv minuterna (sista elva för Dahlgren). Konditionsbloggen ringde upp Dahlgren för att höra hur loppet egentligen gestaltade sig, och om han säkrat en plats till världscupen i början av juni nu.

    – Det blev en lite passiv inledning. Det var olika terrängtyper, började med stenbunden botten med väldigt detaljerad kartbild, väldigt teknisk orientering, och det tog ett tag innan jag kom in i det och visste vad jag skulle läsa på, vad jag skulle använda i orienteringen. Men jag låg ändå hyfsat med från början, säger Dahlgren till Konditionsbloggen.
    – Strax före varvningen gjorde jag någon liten krok på 20–30 sekunder, och då fick jag syn på William Lind som startat två minuter efter mig. Jag blev lite förvånad att han kommit ikapp eftersom jag tyckt att jag börjat bra, men när vi kom in till varvningen fick jag höra att han var i ledning och att jag var trea, och det var ändå ett kvitto på att jag gå att bra men han väldigt bra.
    – Efter varvning och kartbyte hade vi olika gaffling, men ut ur boet, där vi hade haft olika slingor, kom vi tillsammans igen, vi hade löst våra uppgifter på samma tid, och sedan låg vi tillsammans några kontroller. Ut på sista långsträckan (från kontroll 29 till kontroll 30) hade jag bestämt mig innan och körde bara iväg, medan han stannade upp och tittade på kartan. Där tog jag en minut (Filip var snabbast av alla på sträckan och hela 1.11 före William), och därför skiljde det bara en minut i mål.
    Hur kändes kroppen i första långdistansen?
    – Jag visste att jag höll 60–70 minuter, men största frågetecknet inför var tävlingen var om jag skulle stå mig i 90. Jag var riktigt trött på slutet, men det gick. Det var ett bra lopp, bortsett från några små misstag.
    Vad händer nu?
    – Planen är att springa Swedish league-finalen nästa helg. Och sedan är det 1,5 veckor till … Ja, till världscupen, förhoppningsvis.
    Du är svårpetad nu, va?
    – Ja, jag tycker väl det.
    Klarar kroppen så många lopp på så kort tid?
    – Ja, det känns bra. Men det är viktig att låta den återhämta sig och hålla i med rehab- och styrketräning så man inte går på några nya smällar.

    Örebroaren Martin Regborn hade en ny tung dag i dalaskogarna och efter dagens 25:e-plats, tio minuter bakom Dahlgren, kan örebroaren som kutade VM i fjol nog glömma landslagsuppdrag den här säsongen. Lilian Forsgren var nia på långdistansen, sexa av svenskorna, i en tät damtävling med 15 löpare inom 6.33. Kan det räcka för att få springa mer än sprint i världscupen? Det är nog på håret.
    Stalltipset är att Dahlgren får springa långdistans och möjligen medeldistans i världscupen, Forsgren sprint och möjligen medeldistans. Om jag får tippa. Trupperna kommer preliminärt på tisdag.
    I elitseriesammandraget är den enda lokala löparen med toppkänning Tisarens junior Andrea Svensson, som följde upp fredagens seger med en andraplats i dag och klättrar till tredje plats i sammandraget. Hon kan boka in resan till junior-VM i Norge i början av juli nu.

    Elitserien i orientering, deltävling fem av sju, långdistans, D21: 1) Josefine Engström, Alfta-Ösa, 1.09.58, 9) Lilian Forsgren, Tisaren, +4.26, 27) Lovisa Persson, do, +12.02, 49) Rebecka Nylin, do, +20.00, 51) Marie Pettersson, Djerf, +20.23.
    H21: 1) William Lind, Malung Skogsmårdarna, 1.29.31, 2) Filip Dahlgren, Lidingö, +1.03, 25) Martin Regborn, Hagaby, +10.52, 41) Daniel Attås, Tisaren, +16.57, 60) Anton Hallor, do, +30.45.
    D20: 1) Emma Bjessmo, IFK Lidingö, 1.05.23, 2) Andrea Svensson, Tisaren, +0.38, 11) Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, +9.22, 38) Elin Lindberg, Djerf, +23.04, 45) Josefine Höög, Hagaby, +33.26, 47) Nina Hallor, Tisaren, +38.28.
    H20: 1) Simon Imark, Tullinge, 1.07.55, 10) Gustav Hindér, Tisaren, +8.26, 13) Harald Larsson, Hagaby, +9.49, 45) Sebastian Agerhäll, Tisaren, +33.54.
    D18: 1) Sanna Fast, Eksjö, 54.41, 33) Saga Sander, Milan, +13.35.
    H18: 1) Emil Ljungemyr, Kolmården, 56.18, 49) Martin Särnbrink, Tisaren, +29.40.

    ,
    , , , , , ,

  • Bröt SM efter 500 meter: "Foten höll inte"

    Det blev ingen rolig start på stafett-SM för KFUM Örebro på lördagen – och dessutom förstördes söndagens chanser på samma bräde. Örebro ställde upp med sin superveteran Lotta Lennartsson, 45, på förstasträckan i damernas 4×800 meter – men en gammal fotskada som slogs upp gjorde att hon inte tog sig runt mer än ett drygt varv på Sollentunavallen. Lotta, och därmed laget, tvingades bryta efter 500 av 3 200 meter. ”Lottas fot höll inte … Skadad sen innan och med spikskor brast det”, twittrar Erika Bergentz som tillsammans med Josefin Gerdevåg och Louise Sundström (reserv för en sjuk Rebecca Högberg) utgjorde resten av KFUM:s laguppställning. Bara fyra lag ställde upp, så hade Örebro bara tagit sig i mål hade Gerdevåg som sämst noterat säsongens tredje fjärdeplats i SM, efter SM-milen och halvmaraton-SM. Men den urstarka sviten gick alltså om intet. Det gjorde också starten i söndagens 3×1 500 meter, då varken Lotta (foten) eller Louise (ingen möjlighet att stanna kvar i Stockholm) kommer till start då. Bergentz och Gerdevåg verkar ha funderingar på att ändå springa de två första sträckorna, men någon målgång blir det hur som helst inte. I herrarnas 4×1 500 meter ställer KFUM upp med Per Sjögren, Tim Sundström, Abshir Aweys och William Fransson. ”Vi har ingen uttalad målsättning. Försöka springa så bra som möjligt. Bra träning”, twittrar Sjögren till Konditionsbloggen. Resultatlistan från Sollentuna här!

    I Hälleforsterrängen på lördagen blev det just så mycket Hällefors som man på förhand kunde förmoda. Haben Kidane, 17, visade att yngst är piggast (eller något sådant) och tog ytterligare en finfin seger i raden. Gick ifrån övriga fältet med marginal och vann 1.20 före 26 år äldre klubbkompisen Peter Wiker, som i sin tur spurtade ned Tommy Sundberg med två tiondelar. Fem första, och totalt sju på topp tio, i herrklassen från Hällefors LK. På damsidan vann Huddingelöparen Anja Tjärdal, tävlandes för Spårvägen, före förhandsfavoriten Edita Martuseviciute. Ingen av topp fem-löparna i damernas långloppscup kom till start, men ingen av de som kom till start förmådde heller slå sig in där. På herrsidan drygade Kidane ut sin totalledning, och Wiker gick upp på andra ensam andraplats. Men snabbare löpare som Sjögren, Sundström och Linus Rosdal har fortfarande alla möjligheter att ta ikapp försprånget om de vill (varje löpare får bara räkna poäng från tio tävlingar, och fortfarande återstår 20 stycken varav fem DM-tävlingar som har högre poängvärde). Resultatlistan från Hällefors här!

    ,
    , , , ,

  • Regorns "totalridå" och "andnöd till startpunkten" – och helgens höjdare

    Konditionsbloggen har en ledig fredag, så vi kör bara en kortare uppdatering i dag.

    Världscup- och VM-uttagningstävlingen i Säter? Tja, örebroaren Martin Regborn sammanfattade medeldistansen så här: ” Totalridå i dag. Andnöd redan till startpunkten. Luftrören helt igenslammade. Måste kolla upp det här efter helgen. Går inte.” Vi snackar en 32:a-plats, 7.07 bakom franske legendaren Thierry Gueorgiou som visade att han kan än när han vann med 26 sekunders marginal före Johan Runesson. Hagabylöparen Regborn lär därmed tvingas åstadkomma något alldeles exceptionellt på söndag för att ha minsta chans på en VM-plats i år. Bättre för Filip Dahlgren, som var fyra minuter bakom Gueorgiou på 15:e plats, och topp tio av svenskarna. Verkar bara ha gjort en enda bom, om man ska tro orienteringens eget analysverktyg Winsplits. Lilian Forsgren följde upp gårdagens andraplats av svenska damer på sprinten med en 16:e-plats, efter att ha jobbat sig upp från 22:a plats halvvägs. Var 5.35 bakom danska segraren Emma Klingenberg, knappt fem minuter bakom bästa svenska. På söndag avslutas elitserie- och uttagningshelgen med långdistans. Samtliga tre länslöpare behöver prestera bättre då för att få springa skogsdistanser i världscupen.
    Andrea Svensson får man inte glömma, heller. Tisarens superjunior vann D20-klassen med nästan minuten och lär därmed kunna boka in junior-VM i norska Rauland i juli, om hon inte redan gjort det.
    Emilia Fahlin och kollegorna i Wiggle-Honda satte upp Giorgia Bronzini bra i spurten för tredje dagen i rad när Tour of Chongming Island avslutades med en 83,2 kilometer lång etapp, men italienskan med dubbla VM-guld på meritlistan orkade inte först över linjen i dag heller. I dag blev hon fyra, och i sammandraget tappade hon på grund av bonussekunder från andra till fjärde plats. Holländska Kirsten Wild, tia i dag, vann totalen. Wiggle-Honda blev trea i lagtävlingen. På söndag är det dags för världscuptävling på samma plats (och med samma namn!). Tar Bronzini revansch då?

    Det var förvisso redan i onsdags det hände, men det hade gått Konditionsbloggen förbi att Per Sjögren numera kan titulera sig distriktsmästare på 5 000 meter – i Östergötland. Örebrolöparen ställde upp (utom tävlan i DM-klassen, förstås) och spöade samtliga östgötar över 12,5 varv på friidrottsarenan. 15.12,9 är en finfin tid, DM-guldmedaljören Jonas Olsson var slagen med över 17 sekunder. Sjögrens pers är från 2009 och lyder på 14.30,27, sjätte bäst i distriktet genom tiderna, och bäst av alla de senaste 24 åren.

     

     

    Helgens höjdare i miniformat
    1. Elitserien i orientering
    Långdistans på söndag med otroligt mycket på spel för länets tre landslagsorienterare. Ska någon av dem ta chansen att få springa VM i augusti?

    2. Tour of Chongming Island world cup
    Med Emilia Fahlin, alltså.

    3. Stafett-SM och Hälleforsterrängen
    SM-säsongen fortsätter efter SM-milen och halvmaraton-SM och ur konditionsperspektiv (där sprintstafetter går bort i min definition) ställer KFUM Örebro upp med lag på damernas 4×800 och 3×1 500 meter, herrarnas 4×1 500 meter samt 3×800 meter i både F15 och P15. Jag har inte lyckats hitta någon startlista med namn, utan bara med lag. Men känns som att det kan bli en del medaljer, KFUM har många duktiga medeldistanser och på till exempel damernas 3×1 500 är bara fyra lag anmälda.
    Hälleforsterrängen är en av mina absoluta favorittävlingar i långloppscupen, med fint arrangemang och härligt utmanande banor med trevligt underlag. I år ser starka hemmalöpare som Fredrik Rådström, Peter Wiker, Haben Kidane och Simon Sveder ut att kunna härja fritt i toppen, om det inte tillkommer några efteranmälda namn. Varken Kemppi eller Gerdevåg är anmälda i damklassen, så Starts Edita Martuseviciute får bära favoritskapet på damsidan.

    ,
    , ,

  • Lilian nära VM efter succén: "Var faktiskt väldigt nervöst"

    EM-silvermedaljören Lilian Forsgren har åtminstone en spiksko i den svenska VM-truppen (jaja, jag vet att man inte har spikdobbar på sprintar, men det lät roligare så) efter torsdagens succélopp i centrala Säter. 25-åringen från Hallsberg var tvåa av de svenska damerna, sexa totalt, i elitseriedeltävlingen som också var uttagningstävling till världscupen i juni och i förlängningen till VM i Skottland i augusti. Bara dubbla VM-medaljören i sprint, Lena Eliasson, var före av svenskorna i den tävling som danska Emma Klingenberg vann med 40 sekunders marginal. Eftersom Håkan Carlsson, förbundskaptenen från Örebro, ska ta ut åtta löpare till varje distans i världscupen vore det därmed en fet skräll om inte Lilian får en startplats i Lysekil den 6 juni. Sedan gäller det förstås att återigen prestera för att säkra en av bara fyra svenska VM-platser. Örebrolöparen Martin Regborn, 23, som sprang VM-sprinten i fjol, slutade på 17:e plats i en galet tät herrsprint (Forsgren 1.07 upp till ettan, som gav en sjätteplats på damsidan generade på herrsidan en 29:e-plats!) där han trots allt bara var 51 sekunder från segraren Jonas Leandersson och 33 från pallen. Men Regborn var inte nöjd med benen, att döma av hans twittrande: ”Bra tekniskt och rätt vägval i princip hela vägen idag. Fysiskt under isen, speciellt sista fem minuterna. Bara att komma igen. Två fina tävlingar kvar! Hoppas kroppen vaknade till lite av dagens sprintande.” Forsgren? Henne ringde Konditionsbloggen upp och tog ett snack om dagens insats.

    – Jag var faktiskt väldigt nervös innan, just med tanke på att så mycket stod på spel. Samtidigt är det viktigt och roligt att testa sig själv på det sättet, att sätta press på sig själv, för får man springa en större tävling senare så kommer det vara extra mycket press, och då är man van vid skarpt läge. Därför var det extra skönt att prestera nu, säger Forsgren till Konditionsbloggen
    Hur var själva orienteringen?
    – Jag tyckte att det gick väldigt bra. Det var ett ganska komplext stadsnät, med små innergårdar, och jag är jättenöjd med att jag lyckades behålla lugnet på varje sträcka. Som det kändes tog jag bra vägval rakt igenom, men det är möjligt att det blev någon krok som hade gått att optimera.
    Och benen?
    – Helt okej. Första halvan var ett tekniskt svårt område där orienteringen styrde farten och där man inte hann tänka på benen. Andra halvan var det bara att bita i, längre sträckor med ganska många öppna ytor. Där hade man råd att springa på, där blev inte orienteringstekniken begränsande. Det kändes som det gick väldigt bra både fysiskt och tekniskt, jag kunde inte ha gjort mer.
    Har du en världscupplats i din hand, nu?
    – Det vet jag egentligen inte. Det kan vara så att de tar ut löpare bara till sprinten, och då ligger jag kanske bra till. Men vill jag springa skogsdistanser gäller det att jag presterar de närmaste dagarna också. Det här är en positiv boost inför medel- och långdistans. Nu får vi se vad formen räcker till och hur det mentala fungerar.
    I morgon, fredag, väntar alltså medeldistans och på söndag långdistans. Båda med Forsgren, Regborn och Filip Dahlgren, Garhpyttelöparen som stod över sprinten, på startlinjen.

     

    Elitserien i orientering, deltävling tre av sju, D21: 1) Emma Klingenberg, Järla, 13.03, 6) Lilian Forsgren, Tisaren, +1.07, 37) Rebecka Nylin, do, +2.53, 46) Lovisa Persson, do, +3.13, 69) Julia Lauri, do, +4.26, 88) Josefin Aronsson, do, +7.14.
    H21: 1) Jonas Leandersson, Södertälje-Nykvarn, 13.04, 17) Martin Regborn, Hagaby, +0.51, 24) Daniel Attås, Tisaren, +1.05, 27) Oskar Andrén, do, +1.14, 80) Anton Hallor, do, +3.43, 81) Jonatan Aronsson, do, +3.56.
    D20: 1) Tilda Johansson, Orion, 14.38, 8) Andrea Svensson, Tisaren, +0.56, 18) Elin Lindberg, Djerf, +1.49, 26) Josefine Höög, Hagaby, +2.19.
    H20: 1) Algirdas Bartkevicius, Denseln, 12.54, 22) Harald Larsson, Hagaby, +1.51, 25) Gustav Hindér, Tisaren, +1.55, 57) Sebastian Agerhäll, do, +5.14.
    D18: 1) Sanna Fast, Eksjö SOK, 14.10.
    H18: 1) Jesper Svensk, Stora Tuna, 14.03, 14) Filip Jakobsson, Degerfors, +0.45, 46) Jakob Fransson, Milan, +2.15.
    I Kina följde Wiggle-Hondas superspurtare och dubbla världsmästare Giorgia Bronzini upp onsdagens tredjeplats med att återigen bli trea på torsdagen. Allt var sig likt; återigen fick hon ge sig i spurten för Hitecs holländska Kirsten Wild, återigen klagade hon på en händelselös etapp och galna, farliga spurtspriser, och återigen hyllade hon sina hjälpryttare, däribland Emilia Fahlin.
    – Tjejerna gjode ett fantastiskt jobb i dag igen, och satte mig i den bästa positionen. Tjejerna gjorde ett riktigt bra uppdrag i spurten, men i slutändan hamnade jag återigne på Wilds rulle. Jag försökte komm ut och förbi henne, men det var för tufft, säger Bronzini till Wiggle-Hondas hemsida.
    Samtliga 95 cyklister satt med i huvudklungan och fick samma tid som segraren, och Fahlin rullade i mål på 59:e plats. Wild toppar sammandraget med 15 sekunders marginal före tvåan Bronzini tack vare systemet med bonussekunder. I lagtävlingen är Wiggle-Honda trea.
    Själv var jag en tur till Nyköping i dag, och kutade Oppebylöpet. Ett mycket trevligt arrangemang (som ska ha extra kredd för de snygga, hemgjorda medaljerna!) där jag återigen fick en bekräftelse på att jag har en bit kvar till fjolårsformen. Planen var att öppna i personligt rekord-tempo (4.13 per kilometer) för att se hur långt det skulle räcka, var kroppen fanns, och svaret var sex kilometer. Så långt låg jag helt enligt plan, men sista fyra kilometerna tappade jag 29 sekunder (varken ben eller flås eller huvud klarade att hålla uppe farten) och dessutom stämde inte gps-klockan med den riktiga banlängden, så i mål, på 43.05, var jag 55 sekunder över målet. Smärtfri löpning följdes minuter efter målgång av numera sedvanlig benhinnekollaps på höger sida, och nu haltar jag runt när jag går igen.
    Loppet var för övrigt betydligt mer kuperat än jag väntat mig. Hade missförstått och trott att det skulle vara helt platt, men femkilometersvarvet bjöd på 45 motlutsmeter, totalt 90 höjdmeter att beta av på milen, alltså. Men det gör ju inte mig så mycket, även om jag som vanligt blev frånlöpt i nedförsbackarna …
    Enhörnas Patrik Sällstedt var helt oberörd vinnare. ”Ingen idé att dra på, jag var ändå så överlägsen”, eller något i den stilen, sa han utan flås efter att ha gjort 33.21. Sköldinges Marie Sandberg vann damklassen på 39.24. Tvåan Linda Pfeil låg jag precis bakom efter knappt åtta kilometer när hon råkade ut för en märklig incident när en förbipasserande på en cykelväg hoppade ut och försökte blockera vägen för henne. ”Ett psykfall, antar jag”, sa hon när jag frågade efteråt. Onekligen så, det värsta jag sett i en löptävling på länge.
    Nästa tävling? Stockholms brantaste nästa lördag.

     

    Fler resultat och lite text från premiären i Moto-Eagle tour, som jag skrev en blänkare om i går, kan ni läsa på den här länken! Nästa deltävling onsdag 27 maj.

    ,
    , , , , ,

  • Fahlin hyllas i Kina: "Gjorde ett fantastiskt jobb"

    Emilia Fahlin, proffscyklisten från Örebro, tävlar i Kina den här veckan. Tour of Chongming Island är ett etapp på den högsta rankningsnivån på damsidan under världscupen, och pågår onsdag-fredag. Följs sedan av ett världscuplopp (som kryptiskt nog har samma namn) på söndag. I princip hela den samlade världseliten är på plats, men eftersom stallen bara får ställa upp med fem cyklister var snackar vi slimmade lag. Fahlins brittiska stall Wiggle-Honda har satsat på tre starka spurtare (tvåfaldige världsmästaren Giorgia Bronzini, från Italien, och australierna Chloe Hosking och ”Nettie” Edmondson) på de platta och snabba banorna som sällan ser några utbrytningar, och två hjälpryttare i Fahlin och brittiska Eileen Roe.
    Det var nära att ge utdelning direkt. På första etappen på tisdagsmorgonen, svensk tid, hjälpte Fahlin och Hosking fram Bronzini i spurten. Där räckte inte italienskans ben för att plocka ned Hitec products holländska stjärna Kirsten Wild, som haft en sanslös form på slutet och redan hunnit med fem segrar den här säsongen, men italienskan hyllade ändå sina lagkompisar efteråt.
    – Tjejerna gjorde ett fantastiskt jobb hela vägen, och under de sista 800 meterna gjorde Emilia och Chloe ett fantastiskt jobb. I slutändan är den typen av sprint (lätt nedför på upploppet) inte min favorit, men vi försökte verkligen gå för det och gav aldrig upp. Stort tack till alla tjejer och till ledarna för supporter”, säger Bronzini till teamets hemsida.
    När Fahlin gjort sin del av jobbet rullade hon i mål som 77:a, 21 sekunder bakom. Dagens 113 kilometer långa sträcka följs av en 107 kilometer lång etapp i morgon före den 83 kilometer långa avslutningen på fredag.
    Konditionsbloggen bytte några ord med Fahlin när hon precis anlänt till Kina i tisdags, och hörde då mest om tävlingen i Luxemburg för 1,5 veckor sedan och om formen efter de akuta och kroniska bihåleinflammationerna.
    ”Luxemburghelgen var bra,  bortsett från prologen som blev tävlingsöppnare. Jag kände mig bra, speciellt lördagen då jag kunde vars med och köra på slutvarven. Det var en hård, kuperad avslutningsbana, och det var kul att kunna vara med och gå på ryck även på de hårda partierna i backarna. Jag har inte varit med i  förstaklungan de andra år på den etappen, så det var positivt”, skriver Fahlin om Luxemburg.
    Hon fortsätter: ”Formen blir bättre för varje tävlingshelg jag fått. Kina är annorlunda tävling, platt och det blir mestadels klungspurter beroende på vinden. Vi har tre spurtare här, så det blir mest fokus på dem och spurterna. Vi ser touren som genrep och prova på och har världscupen på söndag som lagmål. Jag hoppas vi kan få ett par vinster med oss!”

     

    I dag var det för övrigt premiär för Karlslunds rullskidserie Moto-Eagle tour, men något mer än namnen på segrarna (Garphytteduon Daniel Olsson och Olivia Hansson, som vann JSM-guld i rullskidor på en tid som hade räckt till senior-SM-guld förra året) har jag ännu inte tagit del av från tävlingen.

     

    Och så rekommenderar jag varmt orienteringsförbundets egen intervju med förbundskapten Håkan Carlsson, som ju är örebroare, inför elitseriedeltävlingarna i Dalarna som drar igång i morgon, där han diskuterar hur han ser på stundande världscup- och VM-uttagningar. Intressant läsning!

     

    Själv ska jag, mitt i mina skadebekymmer och helt ur form, åka till Nyköping och springa Oppebylöpet i morgon. Tanken när jag anmälde mig (eller, rättare sagt, fick loppet i present) i vintras var att jag skulle testa hur långt ifrån 40-minutersmålet jag var genom att börja i det tempot och se hur långt det höll. Ett genrep, ett test, vad ni vill. Nu lutar det åt att jag börjar i personlig rekord-fart i stället (lite under 4.15 per kilometer) och så får vi se hur långt det håller. Vädret verkar i varje fall bli trevligt, och det är alltid kul med lite sällskap på träningspassen … Någon startlista har jag inte sett, så om jag får några storfräsare att spana in på startlinjen fortfarande höljt i dunkel.

    ,
    ,

  • Jagar VM-plats – trots problemen: "Ena benet släpar efter"

    I veckan riktas hela orienterings-Sveriges ögon mot Säter. I dalametropolen (nåja) avgörs nämligen ödet för de svenska landslagssuktande löparna. Det gäller att kvala in till laget som får springa världscupen i Halden och Lysekil i början av juni för att ha en chans att få löpa VM i Skottland i augusti. Sverige har åtta platser per distans i världscupen, bara fyra på VM (förutom i damernas medeldistans, där Annika Billstam har en friplats som regerande mästare). Förbundskaptenen, örebroaren Håkan Carlsson, har deklarerat att det är den här veckans elitseriedeltävlingar – sprint på torsdag, medeldistans på fredag och långdistans på söndag – som han i första hand kommer att basera sina uttagningar till världscupen på, så det gäller för alla hugade landslagsspekulanter att ta chansen och visa framfötter och spikskor.

    Det gäller inte minst för de tre länslöparna som förra året fick springa stora mästerskap – Lilian Forsgren som tog EM-silver, Filip Dahlgren som tia på långdistansen i VM och Martin Regborn som blev 15:e på sprinten i VM. Men fjolårsbedrifter betyder inget här och nu. Så, för att höra lite om hur tankarna går ringde Konditionsbloggen upp Dahlgren, och började naturligtvis med att reda ut skadeläget med den 27-årige Garphyttelöparen som inte kunnat träna obehindrat sedan augusti förra året.

    – Jag har fortfarande ingen jättetydlig diagnos, det är ganska diffust. Medicinarna och naprapaterna som jag får hjälp av säger att det har något med nerverna att göra, något problem med en nervrot i ryggslutet på grund av att jag haft dålig hållning och inte fått rätt muskelaktivtering. Det har gjort att det blivit en muskulär påverkan i ena benet. I början gjorde det ont, men de sista månaderna har det mest handlat om att jag inte haft full funktion. Känslan är att jag springer med ett ben, att jag bara har tryck i det ena, medan det andra släpar efter och är instabilt och lite svagt. När jag sprungit i kuperad terräng har jag blivit väldigt trött i ena benet, säger Dahlgren till Konditionsbloggen.
    Hur har det påverkat träningen?
    – Väldigt mycket. Det flöt på bra i december, men när jag kom hem från Tasmanien fick jag nya problem, och sedan har det pågått hela tiden. Jag har tvingats sätta upp nya planer, och så har jag fått bakslag och fått revidera igen, hela tiden. Jag har inte alls kunnat träna som jag vill med löpningen, och det har ärligt talat varit en ganska tuff period. Jag har inte sprungit ett enda långpass på hela vintern. Det har fått bli skidor och cykel i stället. Nu börjar det gå åt rätt håll, men jag försöker vara smart och välja vilka tävlingar jag springer och hur jag tränar. Därför står jag över sprinten den här veckan, jag har inte sprungit ett snabbt pass på hård underlag sedan slutet av mars utan prioriterat att bli snabb i skogen.
    Du var ändå femma på medeldistansen i elitseriepremiären i Åmål och gjorde en grym sträcka i Tiomila i helgen, hur hänger det ihop?
    – Jag måste säga att formen varit förvånansvärt bra. Jag är fortfarande inne i en rehabperiod där jag försöker får rätt muskler i bålen att arbeta för att benen ska fungera bättre, men ändå har resultaten varit bra. Jag har ju tränat hårt i flera år och vet att jag har en bra grund.
    Hur ser du på chanserna att ta en VM-plats?
    – Det är jättesvårt att säga, jag vet inte vilken nivå jag är på. Jag har tänkt att jag får ta den här säsongen som den kommer, att det viktigaste är det långsiktiga perspektivet, att bli hel och kunna satsa mot hemma-VM nästa år. Men lyckas jag kvala in till VM så åker jag dit för att prestera. Men jag skulle se det som en bonus, för konkurrensen är så hård om platserna just nu. Däremot hade varit väldigt kul att ta en plats till världscupen.
    Är det långdistansen på söndag som är huvudmålet i helgen?
    – Det ska bli väldigt spännande att se vad jag räcker till där, i alla fall. Än så länge har jag inte sprungit någon långdistanstävling, så det kommer bli intressant att se hur kroppen reagerar de sista 20 minuterna på söndag. Förhoppningsvis har jag grunden sedan tidigare, så jag kan slita på.

    Tävlingarna i Dalarna lockar gigantiska startfält, bara fredagens medeldistans lockar nästan 2 500 föranmälda orienterare varav ett drygt 50-tal från länet. Trots det har Närkekvartetteten, som startar med medel- och långdistans i Suttarboda torsdag och fredag och avslutas med lång- och medeldistans i Lövbrickan på lördag och söndag, lyckats locka över 1 000 föranmälda.

    ,
    ,

  • Skidkungen slog rekord i Karlslundsspåret – till fots

    I vintras följde Kopparbergssonen Bob Impola sin bror Bill i långloppsspåren och vann både Västgötaloppet och Wadköpingsloppet. Men, han kan ju med skor på fötterna också, den gode Bob. 22-åringen blev nia i Kumla stadslopp för två veckor sedan på fina miltiden 36.30, och i går var han med och slog banrekordet när Spratacusstafetten avgjordes i Karlslundsspåret.

    Bob ryckte redan i första uppförsbacken, efter 100 meter, och sedan var ingen i närheten av att hota Kopparbergs lag. Bob var snabbast av alla på den första, sex kilometer långa sträckan, och lagkompisarna Elin-Marie Lönnström, på den andra, tre kilometer långa sträckan, och Sebastian Torstensson, på den tredje och avslutande, nio kilometer långa sträckan, inte bara förvaltade ledningen utan var snabbast av alla på sina respektive sträckor. Ja, Elin-Marie spöade alltså även samtliga herrar när hon avverkade de tre kilometerna på 11.12. Bob klarade av sina sex på 21.26 och Sebastian lubbade de avslutande nio på 33.09. Totalt 1.05.47 på 18 kilometer.

    Kopparbergstrion vann mixedklassen med över sex minuters marginal, och var nästan två minuter före bästa herrlag, IF Starts Sören Forsberg, Daniel Andersson (han som var tvåa i Kretsloppet i Karlskoga i lördags, tror jag) och Johan Ingjald. Start vann även damklassen med ett lag bestående av Gabriella Eliasson, Tina Näfver och Tiina Hänninen.

    Det tidigare banrekordet satte Örebro AIK 2013, och det löd på 1.06.01. Nya rekordet alltså 14 sekunder bättre.

    Stafetten ingår i långloppscupen, men räknas bara för klubbar och inte för enskilda löpare. Start samlade in hela 255 poäng och tog över totalledningen från Örebro AIK. Östansjö, som hade 15 lag till start (!), gick upp på andra plats.

    I de individuella klasserna drygade Haben Kidane ut sin totalledning på herrsidan via sin andraplats i terräng-DM i lördags, medan Mikaela Kemppi behåller sin ledning på damsidan trots att hon prioriterade halvmaraton-SM i helgen.

    Bob Impola, Sebastian Torstensson och Elin-Marie Lönnström. Foto: Privat
    Segertrion. Bob Impola, Sebastian Torstensson och Elin-Marie Lönnström. Foto: Privat
    ,
    , , ,

  • Helgen summerad med präktigt rekord: "Finns mer att ta"

    Tiomila blev ju ingen stor lokal succé, direkt. Man får gå till enskilda löpare för att hitta fina prestationer.

    Tisarens damer hade som mål att bli topp fem, men slutade på 14:e plats.  Annars så pålitliga juniorlandslagslöparen Andrea Svensson tappade nästan sex minuter på första sträckan, och växlade som 112:a (Tisarens andralag, med Marion Aebi på förstasträckan, var 3,5 minuter före där). Rebecka Nylin och Lovisa Persson svarade för förväntade resultat, var 37:a respektive 25:a på sina sträckor, och då kunde inte ens en rejäl attack av Simone Niggli på den långa, fjärde sträckan dagen. Lilian Forsgren skickades ut som 16:e löpare på sista sträckan, och var alltså i mål som 14:e.
    Tisarherrarnas mål var att bli topp 15, men de fick nöja sig med 21:a plats.
    Tisarens herrtaktik, att spela ut två starka kort på de första sträckorna för att ha rygg på täten ut på långa natten, fungerade så till vida att Matthias Merz och Jonas Aronsson höll ihop det på de två inledande sträckorna, och Jonas Merz höll tätklungan över det kraftprov som är orienteringsvärldens mest klassiska. Han hade förvisso bara 51:a tid på den sträckan, att jämföra med till exempel KFUM Örebros Per Sjögren (nu för tiden mer känd som snabbfotad landsvägslöpare) som hade tolfte tid på långa natten (1.25.45 mot Merz 1.34.53), men det berodde till stor del på att Sjögrens klunga löpte ifatt Merzs grupp (vilket inte för en sekund förtar Sjögrens grymma insats, förstås). Så långt. tre sträckor, timmar och 40 minuter in i stafetten, var Tisaren bara 26 sekunder bakom sedermera vinnande IFK Göteborg, men sedan slog starttaktiken tillbaka då tre av de starkaste gubbarna bränts av redan i inledningen. Anton Hallor, Daniel Attås, Jonatan Aronsson och Gustav Hindér tappade på de följande sträckorna nästan nio, över sju, över fem respektive nästan nio minuter på täten. 26:e plats och 27 minuter bakom täten med tre sträckor kvar. Inte mycket att göra för färske SM-fyran och fjolårsjuniorlandslagsmannen Oskar Andrén och dubble världsmästaren Matthias Kyburz på slutet, då.
    Av de länets svenska landslagslöparna verkar örebroaren Martin Regborn inte ha haft någon rolig morgon, han tappade över 12,5 minuter på sistasträckan för Hagaby, men räddade ändå en topp 50-plats åt klubben. Garphyttans Filip Dahlgren var däremot fjärde snabbast av alla, och näst snabbast av löparna i topp fem-klubbarna, på tredje sista sträckan för sitt IFK Lidingö, tog fyra gubbar i skogen och skickade ut Mårten Boström som tvåa, bara två minuter bakom Kalevan Rasti. Boström tog i sin tur upp Lidingö i tät, men regerande världsmästaren Fredrik Johansson på sistasträckan la bort över 4,5 minuter, och Lidingö rasade till fjärde plats.
    Det internationella damallstarlaget? Tja, Tove Alexandersson (av alla!) stämplade fel på långa natten, och resten av stafetten fick därmed springas utom tävlan. Simone Niggli var den som gjorde bäst ifrån sig (placeringsmässigt) med 96:e löptid på tredje sista sträckan, 18 minuter bakom klubbkompisen Oskar Andrén och 23 efter Dahlgren. Exil-örebroaren Maria Magnusson fick hoppa in och springa fjärde sträckan efter ett sent återbud, och var i mål med 133:e bästa tid på etappen.
    I Kungsholmen runt i går tog alltså Josefin Gerdevåg distriktsrekordet i halvmaraton med 17 sekunders marginal. Karin Sennvalls 1.18.05 från Norasjön runt 2010 får nu stryka på foten för Gerdevågs 1.17.48. Gerdevåg menade dock att hon inte fått ut allt; ” benen [var] lite sega så det finns mer att kapa på rekordet”, twittar hon. Ändå tog tiden KFUM Örebro-löparen till säsongens andra fjärdeplats i en SM-tävling, efter SM-milen i Malmö för tre veckor sedan. Mikaela Kemppi blev femma – trots att hela 86 sekunder skiljde mellan henne och Gerdevåg lyckades ingen klämma sig in emellan Örebrodamerna. Louise Wiker verkar inte ha kommit till start, inte så konstigt efter Pragmaran förra helgen. En Ia Sandberg, som jag har dålig koll på, förtjänar också ett omnämnande. Örebro AIK-löparen gick under 1.30 (med en sekunds marginal!) och blev 26:a totalt. På herrsidan blev det ingen Anfält och ingen Rosdal och i stället Ludvig Börjesson som bäste länslöpare på 1.16.46 och 36:e plats, 17 sekunder och fyra placeringar före Örebro AIK-klubbkompisen Mohtar Bennis.

    I terräng-DM blev det favoritsegrar med rejäla marginaler. KFUM Örebros Tim Sundström vann på herrsidan, 49 sekunder före Hällefors Haben Kidane och 1.24 före trean Simon Sveder (också han från Hällefors), över fyra kilometer terräng. Och på damsidan vann dubbla EM-silvermedaljören och regerande svenska terrängmästaren (i D40-klassen) Erika Bergentz med 27 sekunder till godo på Lotta Lennartsson (båda tävlande för KFUM Örebro) och hela 1.54 före trean Tiina Hänninen (IF Start).

     

    I Uppsala blev Adam Axelsson spurtslagen av Faluns Oskar Djärv, men en finfin andraplats i Skandis GP innebär ändå att han behåller ledartröjan i den svenska cykelcupens seniorklass (alltså snäppet under elitklass).  Djärv och Axelsson gjorde sig loss från övriga strax före upploppet, trean Gunnar Bäckgren, Norberg, var fem sekunder bakom. Totalt avverkade de 15 varv på den snortuffa tvåkilometersslingan på under 59 minuter. Imponerande. Elitherrarna körde 30 varv på 1.51.02, och hade därmed en snittfart som var knappt två kilometer i timmen högre.

     

    Och sist men inte minst; i Stockholm vann KFUM Örebros Antje Torstensson den första, historiska svenska tävlingen i springskytte, Straffrundan, med 56 sekunders marginal trots att hon bommade fyra skott (lika många som alla andra på topp fem tillsammans). Det lönar sig onekligen att vara löpstark!

    ,
    , , , , , , , ,

  • En riktigt usel säsongsprmiär – bara mig själv att skylla

    Well, formen är helt enkelt inte bättre. Säsongspremiären i Kretsloppet blev ingen rolig historia, och jag kan inte skylla på någon annan än mig själv (och möjligen mina skador, men man är aldrig så skadad att man inte kan rehaba sig i bättre form än den jag befinner mig i nu). Förutom Fredrik Rådström såg jag inga supersnabba löpare på startlinjen och klev därför längst fram, inte minst som jag visste att hela loppets smalaste stig kom redan efter 400 meters löpning och jag då inte ville göra om mina gamla synder och hamna bakom bromsklossar.
    Banan, nästan sex kilometer lång enligt arrangören, bestod till största delen av stig på Rävåskullen (men med en avslutande kilometer på asfalt) och sex-åtta uppförsbackar (beroende på hur man räknar, själv ser jag det gärna som sju).
    Tyckte inte det gick så fasligt fort uppför första backen, men över krönet blev det ändå en lucka framåt, och i nästa stigning började pulsen rusa och flåset från bakomvarande närma sig samtidigt som kvarten framför försvann mellan björkar och tallar. I tredje backen gick två gubbar förbi, och strax därefter ännu en. Försökte hänga i fjärde backen, men kroppen sparkade bakut, maxpulsen närmade sig alldeles för fort, mjölksyran samlades i såväl underben som lår.
    De två sista backarna är loppets längsta och brantaste motlut, och 30 meter förd toppen på den näst sista rullade ett mantra i hjärnan ”du går inte i ett sexkilometerslopp – du går bara inte i ett sexkilometerslopp”. 25 meter före toppen gick jag. Då hade redan ännu en löpare passerat.
    Släppte rejält på farten för att pulsen skulle komma ned inför sista uppförsbacken, den mest tekniska, och försökte trippa upp. Då kom en jäkel och gick förbi med sån där trailrungång med händerna på låren: Vafan, liksom. Så jag kastade all min stolthet över bord och började också gå, bakom honom. Gjorde en sista rush för att få en lucka över krönet och utökade (tror jag, har ju inga ögon i nacken) i den tekniska nedförslöpan, men så fort vi kom ut på asfalten sa det svisch och så försvann ännu en rygg i fjärran.
    Föll ihop i målfållan och flåsade som ett djur, med blodsmak och värkande höger benhinna men framför allt med krossade illusioner. Bättre än så här är inte formen just nu, och det är en lång väg bara att komma tillbaka dit jag var förra året, betydligt längre för att nå mina mål.
    Tror att jag blev tia till sist, men någon resultatlista bemödade sig inte arrangörerna att sätta ihop. Inte ens tiderna för de främsta noterades. Själv tog jag mig runt på 27.31 (men banan var enligt min pulsklocka bara 5,55 kilometer med 204 positiva höjdmeter, vilket var betydligt lägre siffror än arrangören angett).
    Förhandsfavoriten (i mina ögon) Rådström blev faktiskt bara trea, slagen av Örebro AIK:s Jonas Olofsson och en Daniel Andersson som jag har dålig koll på. Camilla Bergdahl, som brukar ta hem de lokala loppen i Karlskoga, vann på damsidan.
    Nu laddar jag om för Oppebylöpet på torsdag. En tävling som jag fick i födelsedagspresent för drygt fyra månader sedan, när det fortfarande fanns hopp om att jag skulle persa rejält på milen i vår.

    Allt annat fantastiskt som hänt i långloppslänet i dag – Josefin Gerdevågs grymma halvmara på Kungsholmen, Tiomila och favoritsegrarna i terräng-DM, bland annat – får jag blogga om i morgon. Nu ska jag gå och älta min undermåliga träningsbakgrund.

    ,
    ,

  • Så väljer Sjögren bland helgens höjdare: "Känner mig lite sliten"

    1. Tiomila
    Har ju redan skrivit ett par förhandsinlägg om världens mest klassiska orienteringstävling. Vi nöjer oss väl så, och konstaterar att fjolårstvåan IFK Lidingö nu lämnat in sitt lag med Garphyttelöparen Filip Dahlgren på sträcka åtta. Alltså exakt samma som Tisarens stjärnskott Oskar Andrén och världens bästa orienterare genom tiderna, Simone Niggli, kommer att löpa. 20.59 i kväll ska laguppställningarna vara inlämnade, och vill ni följa det live kan ni spana in hur startfältet växer fram på den här länken.
    2. Halvmara-SM
    Kungsholmen runt fick ju sent omsider SM-status när det visade sig att Stockholm halvmarathon skulle krocka med Finnkampen, men lyckas trots omläggningen lokala ett riktigt vasst startfält med Isabellah Andersson som klarast lysande stjärna. Tre av 23 löpare i damernas SM-klass är från länet: Örebro AIK:s Mikaela Kemppi som är regerande segrare i loppet (som inte hade SM-status när hon vann i fjol), KFUM Örebros Josefin Gerdevåg och Hälleforslöparen Louise Wiker som tävlar för Hällefors. Wiker som så sent som i lördags startade Prag maraton men bröt någonstans drygt halvvägs (halvmaran på 1.20.41). På herrsidan finns dessutom Örebro AIK:s veteran Erik Anfält och KFUM Örebros förstaårssenior Linus Rosdal (som dock dras med fotskada och är osäkert startande). Där är Eskilstunas Abraham Adhanom, som gjorde halvmaran på 1.02.13 när han blev 14:e på VM 2010 och förra helgen slog det 25 år gamla banrekordet i Wedevågsloppet, klar favorit.
    En kul detalj är att det delas ut tidsbonusar till de tre främsta löparna. Förutom en segerpremie på 3 000 kronor får vinnaren till exempel 20 kronor per sekund under 1.08 (herrar) respektive 1.18 (damer). Skulle Adhanom mot alla odds springa på sitt pers skulle han med andra ord cahsa in 9 964 riksdaler.
    3. Löpning på hemmaplan
    Halvmara-SM (Kemppi, Gerdevåg, Anfält, Rosdal, Mohtar Bennis, Ludvig Börjesson, Ronny Collin, Mikael Edberger, Fredrik Johnsson, Linus Ryefalk och så vidare) och Tiomila (Regborn, Per Sjögren, Edita Martuseviciute) dränerar korta terräng-DM, som avgörs strax söder om Odensbacken, på deltagare. I damseniorklassen är till exempel bara en enda löpare anmäld. Sjögren är förvisso anmäld, men kommer inte till start, kan Konditionsbloggen avslöja. ”Jag skippar terräng-DM då jag känner mig lite sliten i kroppen och fokuserar helt på Tiomila istället”, säger Sjögren, som ska springa långa natten för KFUM Örebro, i en kommentar. Tim Sundström och Erika Kemppi får därmed räknas som jättefavoriter till gulden på fyrakilometersdistansen. På herrsidan finns namn som Abshir Aweys, Peter Wiker, Simon Sveder, Jonas Rosengren och William Fransson som kan blanda sig i medaljfajten, på damsidan får väl Tiina Hänninen, Lotta Lennartsson och Tina Forsberg sopa upp smulorna bakom dubbla EM-silvermedaljören Bergentz.Vid sidan om terräng-DM avgörs också Kretslopp på lördag, ett knappt sex kilometer långt traillopp i Karlskoga som jag själv ska springa, och Spartacusstafetten på söndag, en stafett med tre sträckor i Karslundsspåret där klubbarna får räkna poäng i långloppscupen. Om terräng-DM får tufft med toppnamn så kan ni fethaja att startfälten inte blir de mäktigaste man sett i de båda tävlingarna.


    Bubblare
    Adam Axelsson får dra på sig ledartröjan i den svenska seniorcupen i landsvägscykel fortsätter med andra deltävlingen i Uppsala på söndag. Skandis GP är, precis som namnet antyder, en GP-tävling där cyklisterna avverkar 15 varv på en två kilometer lång bana som bland annat innehåller en 400 meter lång uppförsbacke på upp emot tio procent lutning (Nordeuropas hårdaste varvlopp, som arrangörerna själva kallar det). Axelsson vann ju Hammarö tredagars, den första deltävlingen i cupen, för två veckor sedan och får nu med sig nya klubbkompisarna David Klasson och Jacob Ahlsson.
    I Stockholm avgörs det som lär vara den första tävlingen någonsin i den nya sporten springskytte. Ja, det är alltså precis vad det låter som, skidskytte på barmark, typ (sedan tidigare finns orienteringsskytte, där Tisarens Andrea Svensson tog JVM-guld förra sommaren). Skjutning inne i Dancahallen, löpning runt Östermalms IP, och bland de startande finns KFUM Örebros Antje Torstensson (se där, ännu en tävling som tar deltagare från de lokala loppen …).

    ,