Jag har haft instagram i rätt många år nu, men fram tills i söndags hade jag bara läst andras inlägg – aldrig lagt ut en enda bildruta själv. Jag har funderat och funderat på vad jag ska ha det där kontot till, mer än att följa andra. Men när min närmsta chef hörde av sig med en förfrågan om ett rätt speciellt projekt, som är kopplat till bloggen, för några veckor sedan så föll polletten ned. Tyvärr har det inte gått lika snabbt för projektet att komma på plats, och därför vill cheferna att jag håller tyst om vad det handlar om. Men jag har så smått börjat fylla flödet med bilder som en träningsdagbok, en liten smygstart tills ”allvaret” kickar igång. Det kan bli i morgon, nästa vecka eller efter nyår, vi får väl se. Men målgång för projektet är hur som helst augusti 2018, och jag får väl försöka hålla takten med ett inlägg per dag även där, precis som här på bloggen. Adressen om ni vill följa eller bara tjuvläsa? www.instagram.com/jonasbrannmyr, förstås (och ja, jag vet att jag bara lagt ut fyra bilder och att jag redan blivit tjatig, men eftersom jag aldrig har med mig kameran ut när jag tränar så är det svårt att variera sig, men jag ska ta lite professionell hjälp av mina mer instagramerfarna kollegor – så stå ut, bättring utlovas!).
Kategori: Okategoriserade
-
Precis som jag skrev om i söndags kommer både Axel Ekström och Filip Danielsson, de två gamla klubbkompisarna i Garphyttan som för bara några år sedan vann junior-SM-stafetter tillsammans och nu båda hunnit göra världscupdebut, köra säsongspremiären i skandinaviska cupen i Vuokatti (som ligger något längre norrut än Umeå, och något närmare Ryssland än Östersjön, om man tittar på en karta över Finland) i helgen. Nu står det dessutom klart att Danielsson kommer få göra det i den vita svenska dressen istället för i den cyanfärgade Boredräkten eftersom han som en av fem svenska herråkare tagits ut i landslagskvoten. Övriga är Borås Karl-Johan Westberg (som liksom Ekström tillhör A-landslaget och som körde världscupen i Davos i helgen), Åsarnas Simon Lagesson (som tillhör B-landslaget, gjorde världscupdebut i den nationella kvoten i Falun i våras och vann distanstävlingen i Sverigecupen i Idre), Piteås Björn Sandström (som tillhör utvecklingslandslaget, åkte Holmenkollens femmil i våras och var tvåa bakom Laagesson i Idre) och Piteås Johan Häggström (som liksom Danielsson står utanför de svenska landslagen men som gjorde världscupdebut i nationell kvot i Ulricehamn i januari och som visat grym sprintform i höst med seger i Sverigecupen i Idre och en tiondeplats som fjärde bästa svensk i Sverigepremiären i Gällivare).
Efter stora framgångar som junior blir det här andra tillfället Danielsson i svenska seniorlandslaget, efter världscupdebuten i Lillehammer för drygt en vecka sedan. Då fick han nöja sig med ett lopp, nu blir det tre på lika många dagar: 15-kilometerslopp med intervallstart i fri- respektive klassisk stil på fredagen och söndagen, och sprint i fri stil på lördagen. I potten finns förstås en liten, liten möjlighet att åka till sig en Tour de ski-plats.
Axel Ekström kommer alltså också åka till Finland, men han kommer få köra tävlingarna i Garphyttans blåröda dress, som en av drygt 20 svenskar som väljer att (åtminstone delvis, eller med hjälp av klubbkassa) själv bekosta en start för att mäta krafterna med de bästa svenska, norska och finska åkarna utanför världscuplagen till Toblach. Ekström har ju haft en resultatmässigt vråltung start på säsongen, mycket på grund av sjukdomar, söker form. Vi får väl se om det vänder redan i helgen, annars väntar ju större delen av säsongen efter nyår.Häromdagen släpptes också schemat för vinterns Tour de Kif, den lokala längdskidcupen som arrangeras av Karlslund (men är öppen för alla) och som till skillnad från Tour de ski inte avgörs under en koncentrerad period utan är utspridd över större delen av säsongen. Premiären sker nästa onsdag, den 20 december, med ett 7,5-kilometerslopp med individuell start. Därefter följer ytterligare sex tävlingar mellan den 3 januari och 24 februari (tre tiokilometerslopp med individuell start, en masstart över tio kilometer, en masstart över 20 kilometer och en avslutande skiathlon över sex+sex kilometer), och därtill en jaktstart på totalresultatet (som i år dock inte räknas som final utan ligger utanför själva touren).
-
Snacka om att pricka formen vid precis rätt tillfälle. David Andersson, skrinnaren som tävlar för Örebroklubben SK Winner, visade ju att något stort var på gång redan i fredags, då han slog personligt rekord med över halvsekunden på 500 meter och bara var en hundradel från Eric Zachrissons över tolv år gamla svenska rekord på distansen.
När tävlingen, världscupen på den erkänt extremt snabba gamla OS-ovalen i Salt Lake City, fortsatta på lördagen gjorde Andersson, med 63 hundradelars marginal sitt bästa 1 500-meterslopp på två år – och tiden 1.46,05 räckte till att knipa den 35:e och näst sista OS-kvalplatsen på distansen. Nu ska man inte riktigt ropa hej för det – jag återkommer till det nedan.
Men på söndagskvällen, svensk tid, avslutade Andersson hur som helst tävlingarna i Utah med helgens allra bästa resultat när han sänkte sitt eget över två år gamla svenska rekord på 1 000 meter med hela 38 hundradelar: Från 1.09,44 till 1.09,06. Hygglig leverans i alla tre lopp den här helgen, för att uttrycka det milt …
Men tillbaka till det där med OS-platsen: Andersson 1 500-meterslopp innebär att han nu säkrat en OS-plats åt Sverige, och att Svenska olympiska kommittén (SOK) därför kommer få frågan av Internationella olympiska kommittén (IOK) om de vill utnyttja den. Det ska man inte alls vara säker på att de vill göra. SOK kräver nämligen ofta att idrottarna de tar ut har visat topp åtta-potential inför OS (och det kan Andersson med bästa vilja i världen inte sägas ha gjort, dit upp hade han 2,5 sekunder i helgen), framför allt av idrottare som redan gjort ett OS (och Andersson var ju med i Sotji för fyra år sedan, även om hans mästerskap den gången förstördes av vadskada som gjorde att han inte kunde göra sig själv rättvisa; han slutade 38:a av 40 startande både på 1 000 och 1 500 meter). Någon gång i slutet av december eller början av januari lär SOK komma med ett besked. 1 500-metersloppet i OS avgörs den 13 februari.
Faktum är att det finns en liten möjlighet att Andersson, om han blir uttagen, också får åka 1 000-metersloppet, trots att han inte kvalat in dit. Söndagens svenska rekord gav honom nämligen en plats som första reserv bakom (hade han åkt åtta hundradelar fortare hade han säkrat en plats åt Sverige även där), och tackar något av de 18 länderna som delar på 36 kvalplatserna tackar nej till någon av platserna så kommer SOK vara först att få frågan om de vill skicka en i stället.
Förutom Andersson har Nils van der Poel säkrat en OS-plats åt Sverige på 5 000 meter, och eftersom han inte var med i Sotji lär han ha större chans att få åka till Pyeongchang. Och faktum är ju att SOK skulle kunna ge honom platserna på de distanserna som Andersson kvalat för, om de bara vill. -
Filip Danielsson gick ju ut i delad ledning med Åsarnas Markus Ruus när andra delen av skidtävlingen Björnjakten, en jaktstart över tio kilometer i klassisk stil på lördagens resultat från en intervallstartstävling i fristil över samma distans, avgjordes i Älvdalen på söndagen. Men det var inte Ruus som blev tuffaste konkurrenten för Danielsson (Åsaranakillen föll till en niondplats) utan klubbkompisarna (i Torsbyklubben SK Bore) Gabriel Thorn och Oscar Persson. Persson startade sex sekunder bakom tätduon, Thorn 18 bakom, men det var de tre som var loss i tät halvvägs in i loppet, och klubbkompisar som de är delade de länge på dragjobbet för att hålla fart i täten. Ända tills det skulle avgöras.
”Jag försökte mig på ett litet ryck på sista varvet och fick några metrar men kunde inte riktigt hålla luckan”, skriver Danielsson på sin blogg och fortsätter: ”[Det] blev en spurt där jag fick vika ner mig mot Gabbe och Oscar var precis bakom mig så alla tre på pallen.”
Danielsson tvåa alltså, tre tiondelar bakom Thorn men åtta före Persson. Trean Anton Karlsson, Sockertoppen IF, var 38 sekunder bakom och Garphyttans Adam Gillman var 1.54 bakom på 13:e plats, men 13 före Karlslunds Linus Larsson på 14:e.
Både Danielsson, som gjorde världscupdebut förra söndagen, och hans tidigare klubbkompis Axel Ekström, som tillhör A-landslaget men haft en strulig säsongsinledning, är nu klara för premiären i skandinaviska cupen i finska Vuokati till helgen. Där väntar 15-kilometerslopp med intervallstart i fri stil på fredagen och i klassisk stil på söndagen, med en fristilssprint inklämd på lördagen.I andra deltävlingen (av fyra) i Arbogas julserie i orientering slutade Martin Regborn överraskande trea bakom Hestras Markus Larsson och KFUM Örebros Jonatan Gustafsson, trots att han var i ledning halva tävlingen. Man vet ju aldrig hur det är med Regborn, som tar den här typen av småtävlingar som ren träning – kanske var det helt enkelt lugnare tempo som stod på schemat andra halvan … Hur som helst avgörs nästa deltävling på söndag, den tredje advent.
Det sprangs orientering i Lindesberg också, där veteranvärldsmästaren Asta Sjöberg, 79, satte betydligt yngre konkurrenter på plats på en av banorna i Lusselunken. -
Per Sjögren gav ingen annan någon chans i Lucialoppet. Den dubbla SM-tian från friidrotts-SM i somras satte in första rycket efter två kilometer i milloppet på grus- och asfaltsvägar i Vretstorp, och det andra vid vändningen efter fem kilometer. Första gången kunde Örebro AIK:s Andreas Ingberg och Ärlas Simon Karlsson svara. Andra gången fick han luckan som räckte till seger med 14 sekunders marginal till Ingberg och ytterligare 19 till Karlsson. 17.28 på första halvan och 16.39 på andra femman gav 34.07 i mål och inte bara seger i loppet utan därtill Sjögrens andra totalseger i långloppscupen (den första kom 2014). Med facit i hand hade det dock räckt för Sjögren att ligga hemma på sofflocket, för ende möjlige utmanaren Per Arvidsson (som hade behövt vinna samtidigt som Sjögren inte var topp sex) kom nämligen inte start. Senaste noteringen om Arvidsson är i stället ett maratonlopp på Jamaica (!) förra helgen där IF Start-löparen öppnade på 1.27 men tappade på andra halvan och gick i mål på 3.08.13.
Mikaela Kemppis finfina vår- och sommarsäsong, med de tolv DM-gulden, gjorde ju att hon redan tidigare säkrat cuptiteln på damsidan, men frågan är om inte cuptvåan Liduina van Sitteren ändå är årets stora vinnare. Hon har startat i 22 av 25 individuella cuptävlingar och har vunnit nio, tagit sju andraplatser och fem tredjeplatser (Kemppi tog nio segrar och två andraplatser på elva starter, men slutade fem poäng före eftersom DM-tävlingar rankas högre och hon hade bättre utdelning där). van Sitteren avslutade med en ny seger i Lucialoppet, och som vanligt när varken Kemppi eller Josefin Gerdevåg finns med blev det med stor marginal: Fyra minuter och 43 sekunder var avståndet bak till Marie Dasler på andraplatsen (37.59 mot 42.42, och trean Lotta Milton Frykholm var ytterligare över fem minuter bakom).
Framtiden knackade på också: 16-årige Melker Forsberg (22 år yngre än Per Sjögren, till exempel) blev fyra totalt och trea av distriktslöparna när han korsade mållinjen på 35.39. Därmed var han bland annat 1.34 före sin pappa, en viss Sören Forsberg …
Mest imponerande insatsen stod kanske ändå Johan Ingjald för. Han sprang nämligen hem veckans upplaga av Örebro parkrun på morgonen, innan han åkte till Vretstorp och blev nia i Lucialoppet på 37.41. I parkruntävlingen sprang han på 18.35 (Bella Lagrange var bästa dam på 23.33, men hon nobbade Lucialoppet …).
Notera också att årets tävling i långloppscupen i sedvanlig stil korades i samband med finalen. Den här gången vann långa terräng-DM, arrangerat av Åsbro, med knapp marginal till tvåan Östansjöloppet. Örebro AIK tog hem långloppscupens klubbtävling för sjunde året i rad, med nästan 800 poängs marginal den här gången.
Hur långloppscupen kommer att se ut nästa år diskuterades ju på höstmötet i Nerikes friidrottsförbundet, och ett besked lär komma inom kort. Som vanligt lär den dock starta med Startmilen som 2018 arrangeras den 7 april.Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
2017: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.I Älvdalen visade Filip Danielsson, som världscupdebuterade så sent som i söndags, att formen är fortsatt god när han åkte hem en delad seger i fristilsloppet över tio kilometer som inledde Björnjakten. Därmed går han ut i delad ledning med Markus Ruus, Åsarna, i söndagens jaktstart medan Danielsson klubbkompisar (i Torsbyklubben Bore) Pontus Hermansson och Oscar Persson startar sex sekunder bakom. Garphyttans Adam Gillman är tia efter första dagen, 50 sekunder bakom.
-
1) Lucialoppet
Så ska den då äntligen avgöras; herrklassen i långloppscupen. Det är dags för säsongens 27:e och sista deltävling (varav 25:e individuella), och förutsättningarna är sådana att IF Starts Per Arvidsson behöver vinna tävlingen samtidigt som KFUM Örebros Per Sjögren inte blir topp sex för att han ska gå om. Under alla andra omständigheter tar Sjögren sin andra titel i karriären. Till saken hör också att Sjögren är föranmäld, och att han förutom Wedevågsloppet i våras vunnit varenda deltävling han sprungit i, medan Arvidsson inte föranmält sig. Därmed kan cupen vara avgjord redan när startskottet går, om nu inte Arvidsson åker till Östansjö och efteranmäler sig. För det är där, i Vretstorp, som Lucialoppet avgörs. Det handlar om ett tiokilometerslopp på asfalts- och grusvägar, med start och mål på Fredriksbergs IP.
”Jag har aldrig sprungit loppet men ser framemot att få bekänna färg igen. Två månader med förkylning har varit katastrof för formen. Målet är sub 35′ [under 35 minuter]. Det kan gå. På rutin”, skriver Sjögren som gjort 31.24 på landsväg (SM-milen i Malmö 2015) och 30.48 på bana (friidrotts-SM i somras)
Damklassen i långloppscupen är ju redan avgjord, Mikaela Kemppi säkrade ännu en titel i och med andraplatsen i terräng-DM, och hon har inte föranmält sig. Det har däremot Liduina van Sitteren (som vann på 41.31 i fjol), klubbkompis med Kemppi i Örebro AIK, som varit länets snabbaste löpare i höst och som slagit Kemppi i två raka tävlingar (terräng-DM och Kilsbergsleden; fast hon har å andra sidan 0–7 i inbördes möten med Josefin Gerdevåg i år, men Gerdevåg har bara gjort en tävling sedan juli). Den här gången finns inga riktiga utmanare i anmälningslistan, men Elin Larsson, Ester Skoglund och Marie Dasler kan ju springa hyggligt fort.
På herrsidan finns ÖAIK:s Erik Högkvist, som varit stark på slutet, KFUM Örebros unga Melker Forsberg, Wedevågs Habtom Tesfamichael och Starts Johan Ingjald. Men ingen som kan matcha Sjögren mål om att gå under 35 minuter (Högkvist har sprungit Lucialoppet på 37.17 och har ett pers som är en sekund snabbare från Startmilen 2015 och 2016 [!]). Regerande mästaren Ludvig Börjesson (34.29 i fjol) är inte föranmäld.2) Världscupen i skridsko
Världscupdeltävlingen i Salt Lake City i helgen är absolut sista chansen att påverka sina OS-chanser, och David Andersson, som tävlar för Örebroklubben SK Winner och som var med i Sotji för fyra år sedan men som varit en bra bit från OS-kval under inledningen av vinter, visade på fredagen omedelbart att han vill ta den. På 500-metersdistansen som inledde världscupdeltävlingen på fredagen klockades Andersson för 35,45 sekunder, persponligt rekord med över en halv sekund och över en sekund snabbare än han åkt tidigare den här säsongen (oändligheter i sammanhanget) och bara en ynka hundradel från Eric Zachrissons över tolv år gamla svenska rekord på 35,44 (tiden gjorde att Andersson passerade Joel Eriksson och nu är näst bäste svensk genom tiderna). Problemet är att det fanns 40-talet skrinnare som var snabbare i tävlingen, världseliten i skridsko håller en snuskigt hög nivå … I morgon väntar 1 500 meter, och på söndag avgörs 1 000-metersloppet.3) Björnjakten
I söndags gjorde han världscupdebut. Den här helgen åker Vedevågssonen Filip Danielsson … Björnjakten i Älvdalen. En tävling av en lite annan dignitet, men som alla vet är tävling den bästa träningen och det finns faktiskt en hel del hyggligt meriterade namn i startlistan, både från distans- och långloppssammanhang. På seniorsidan finns förutom Danielsson, som tävlar för Torsbyklubben SK Bore, också Garphyttans Adam Gillman och Kevin Henriksson samt Karlslunds Linus Larsson. Det handlar om två tiokilometerslopp, ett i fristil med intervallstart på lördagen och ett i klassisk stil med jaktstart på söndagen. -
Det blev ingen julbock den här säsongen. Jag hade ju hoppats på att jag, när jag nu för tredje gången på fyra år utsetts till en av vinnarna i Degerforsklassikern, skulle få min tredje julbock. Men någon sådan stod inte på spel i år, utan i stället fyra olika presentkort. Och det var ju ett riktigt bra pris det också. Jag valde bort fri start i Svartåloppet 2018 (jag betalar gärna själv, jag tycker ju man ska stödja de lokala loppen) och tog i stället ett presentkort på trevliga golfrestaurangen Degernäs herrgård i Degerfors. Om man bortser från medaljer och minnen kanske det bästa pris jag fått 2017 (även om löpartajtsen jag plockade åt mig från vinstbordet på Örebro backyard ultra också var riktigt bra).
Presentkort på Degernäs herrgård blev priset för årets insats i Degerforsklassikern. Foto: Jonas Brännmyr Stiltje i konditionsidrottsvärlden en torsdag i december? Näe, ändå inte. Garphyttans A-landslagsman Axel Ekström fortsätter att leta efter känsla och form och körde i kväll ett masstartslopp över tio kilometer i fristil i Östersund, till omkomne Östersundsåkaren Daniel Karlssons minne. Ekström orkade inte gå med när Piteås Björn Sandström gick loss i täten, och gick i mål på nionde plats, slagen med minuten. Även Zinkgruvans sprintkanon Markus Johansson var anmäld till loppet, men han kom inte till start.
-
Martin Regborn tog andra raka segern (och 13:e totalt på 40 starter) när andra etappen i årets upplaga av Löpex vinterserie, också känd som Nattcupen, avgjordes i kväll. Tävlingen avgjordes utanför Nora, och liksom i premiären för ett par veckor sedan (som dock avgjordes i dagsljus) vann världscupfyran från Örebro närmast före Tisarens Daniel Attås. Attås var i rygg på Reborn till andra kontrollen i masstarten, fick sedan släppa över fyra minuter men var ”bara” 2.43 bakom i mål efter en stark avslutning. Jonas Andersson, som tävlar för Linköpingsklubben OK Roxen, var trea men slagen med över åtta minuter.
”Är personligen inget större fan av nattorientering, men i kväll var det faktiskt riktigt kul! Milan bjöd som vanligt på härligt fuskgafflade banor och rejäl terräng. Barmark och ett par minusgrader. Vinterträning at its finest!”, skriver Regborn på instagram.
I damklassen tog Tisarens Rebecka Nylin andra raka andraplatsen vilket räcker till ledning i cupens sammandrag då ingen av de båda vinnarna (Lovisa Persson senast, hemmalöparen Josefin Erlandsson den här gången, med en marginal på 2.04) sprungit båda tävlingarna. Även här var det Roxen på tredjeplatsen, genom Tove Pettersson, 3.42 bakom.
Cupen tar nu uppehåll över jul-, nyår- och trettonhelger, och startar om den 17 januari. Under två månader därefter avgörs de sex sista deltävlingarna.
Men var lugn: Det ska orienteras innan dess. Julserien i Arboga startade i söndags, och regerande mästare Regborn tog förstås hem segern där också … De tre avslutande deltävlingarna avgörs andra advent, tredje advent och annandag jul. -
När tredje omgången av världscupen i skridsko 2017/18 avgjordes i Calgary i helgen slog Trollhättans Nils van der Poel, svensk skridskos största talang på de längre distanserna under 2010-talet och som är på väg mot OS-debut i vinter, örebroaren Johan Röjlers drygt tolv år gamla svenska rekord på distansen. Röjler gjorde 6.18,35 på den snabba ovalen i Salt Lake City i november 2005, månader före hans andra OS (det blev totalt tre). Så långt var Röjler och Sandvikens Sebastian Falk de enda som hade gått under Tomas Gustafssons gamla toppnotering på 6.44,51 från 1987, men sedan dess har även Joel Eriksson, David Andersson, Daniel Friberg och så förstås van der Poel puttat ned den trefaldige OS-guldmedaljören till sjunde plats på svenska genom tiderna-listan. Nya svenska rekordet? 6.16,03. Vilket dessvärre, för van der Poels del, inte riktigt räcker för att utmana om några medaljer: 20 åkare var snabbare i Calgary och segraren, en viss Sven Kramer, noterade 6.07,04. 21:a-platsen gav ändå fem färska världscuppoäng som gör van der Poel till 26:a efter tre 5 000-meterslopp i vinter.
Man kan för övrigt notera att Röjler redan förra vintern blev av med sitt svenska rekord på 10 000 meter till just van der Poel. Men det på 3 000 meter (3.42,68 från Calgary, veckan innan 5 000-metersloppet i Salt Lake City 2005) har Röjler kvar (Röjler som för övrigt fick beröm av ÖSK Bandys nye skyttekung i en pluslåst artikel i helgen).
David Andersson, som liksom van der Poel kommer från Trollhättan men som sedan flera år tillbaka tävlar för Örebroklubben SK Winner, är sedan två år tillbaka Sveriges snabbaste 1 000-metersskrinnare genom tiderna med sitt rekord 1.09,44, och i Calgary var han bara tre tiondelar från att nå den tiden igen när han gick in på säsongsbästat 1.09,74 (åtta tiondelar bättre än han gjorde som bäst förra vintern, för övrigt).
Det räckte dock inte till någon världscuppoäng den här gången heller (Andersson blev 45:a av 57 startande på 1 000 meter, och 44 av 60 startande på 1 500 meter med säsongsbästat 1.46,68), och OS-platsen börjar te sig allt mer avlägsen för Andersson som ju var Sveriges ende skridskoåkare i Sotji för fyra år sedan.
Men en chans till att sätta avtryck blir det i varje fall innan OS-kvalperioden löper ut och internationella olympiska kommittén delar ut kvotplatserna för ländernas nationella kommittéer att fylla med namn (eller, som SOK emellanåt gör, tacka nej till): Världscupen i Salt Lake City i helgen.
Andersson ställde för övrigt även upp i masstartsloppet (den ena semifinalen, alltså) i Calgary, men gick där omkull tidigt och bröt. ”David blev trängd och fastnade med sin skridsko i motståndarens ben och som slutade med ett fall”, skriver Svenska skridskoförbundet på sin hemsida.Till sist kan man ju också konstatera att det är roligt att Svenska Dagbladets guldmedalj gick till en simmare, men visst fanken hade det varit ännu roligare om Tove Alexandersson fått det?! Vad mer kan man göra än att totalt dominera två sporter och ta totalt sex VM-guld (tre i varje) plus vinna båda världscuperna …
-
Erik Anfält skulle ju slå sitt personliga rekord i Valencia marathon i höst, och sedan kanske, kanske känna sig nöjd med sin maratonkarriär och ge sig på nya utmaningar. Det var i varje fall Örebrolöparens tankar tills han några veckor före tävlingen skadade baksidan i ena låret när han genrepade med en andraplats i Kilsbergsleden. Ett dåligt genrep ger en bra debut, brukar man ju säga, men trasiga lår är obarmhärtiga och även om Anfält trots allt flög ner till Spanien så tvingades han bryta halvvägs.
Mycket på grund av det debaclet står det nu klart att den tidigare landslagslöparen kommer göra åtminstone en ny, stor maratonsatsning mot personliga rekordet på 2.25.03 (som gör honom till distriktets tredje bästa maratonlöpare någonsin, och med sex minuters marginal den bästa H40-löparen genom tiderna).
På sin instagram meddelade Anfält häromdagen nämligen att han kommer att springa Marathon Rotterdam den 8 april.
”Låret börjar kännas stabilt och suget efter att trappa upp träningen igen börjar infinna sig. Har ändå bestämt mig för att ta minst en vecka till med väldigt lätt ‘hålla igång’ träning. Tror att jag kommer ha igen det när det så småningom är dags att dra igång en rejäl satsning mot Rotterdam marathon”, skriver Anfält.
Vad det blir efter Amsterdam får vi se. Anfält har flera gånger tidigare pratat om funderingar på att kliva upp och testa ultralopp (längre än det 45 kilometer långa Ultravasan 45 som han vann på banrekord i somras) när han väl känner sig nöjd med sin maratonkarriär, och en naturlig start vore väl just att testa just 90-kilometersklassen i Ultravasan. Vore onekligen en häftig satsning att följa!
