I morse vaknade jag och tänkte: Nu måste det ha varit kallt nog länge för att konstsnöspåret uppe i Ånnaboda ska ha öppnat. Men varken på egna facebooksidan eller på spårstatussidan fanns någon information, så jag ringde upp och fick reda på att det fortfarande var ett tag bort, på grund av mildvädret som förväntas dra in i morgon. Samma sak i Kalhyttan i Filipstad, där de sprutar för fullt men inte öppnat några spår. Därför blev det löpning även i dag också (15 lugna kilometer i Varbergaskogen).
Men nu på eftermiddagen kom roliga besked: Spåret i Ånnaboda kan öppna redan på lördag. Det var betydligt tidigare än jag fick intrycket av under telefonsamtalet. Riktigt kul, alltså!
”Snöproduktionen har avslutats på de första 800 meterna på grund av av rådande väderlek. Vi kommer inte att påbörja schaktarbeten förrän tidigast fredag på grund av av milt väder torsdag. Vår förhoppning, om allt går bra, är att öppna kanonsnöspåret på lördag”, skriver Ånnaboda-Storstenshöjden på sin facebooksida och lovar mer information på fredag eftermiddag.
Med tanke på ett eventuellt, men än så länge tyvärr strikt hemligt, projekt jag har på gång behöver jag varenda skidmeter jag kan få den här vintern, så jag räknar med att stå och hänga på låset på lördag. Eller i varje fall på måndag, om jag nu inte kommer loss från jobbet i helgen …
Kategori: Okategoriserade
-
-
2014 stod jag på scenen på Medborgarplatsen i Degerfors och tog emot en julbock som en av 17 fullföljande i Degerforsklassikern, och lyckades lägga vantarna på en finfin julbock (och två handdukar) som lön för mödan (se bild på bocken nedan). I fjol lyckades jag återigen kamma hem en julbock för att ha klarat av klassikern, och nu verkar jag få chansen igen. För trots att både längdskidåkningen och simningen, på grund av snö- respektive deltagarbrist, blev inställda den här säsongen kommer vi fyra som avverkade cyklingen, orienteringen och löpningen, de tre grenar som blev av i år, att prisas. Men det blir inte på Medborgarplatsen den här gången, utan i stället på Korpens kansli. Och det blir ingen fast tid, utan drop-in. Men alltid något … Och visst har jag en förhoppning om att de ändå släpat dit en bock, det skulle bli så tomt framför huset utan den i vinter.
Jag hoppas för övrigt att årets debacle inte får konsekvenser för framtida Degerforsklassiker, att tävlingsserien får en fortsättning även 2018 (själv har jag fullföljt fem av sex upplagor som avgjorts, en gång var jag bortrest och missade två tävlingar), det vore väldigt tråkigt om den blev nedlagd.
Det finns förbättringspotential: Längdskidsmomentet har flera gånger blivit inställt på grund av snöbrist – men framför allt på grund av att det inte funnits snö just den dagen som tävlingen skulle köras. Mitt förslag är att man i framtiden kör ”första söndagen då det finns snö”, eller något liknande (ungefär som Ice race vintage). Och Degernässimmet har, till skillnad från de båda cykeltävlingarna som fått uppsving genom Degerforsklassikern och räddats från nedläggning, haft stora bekymmer med deltagarantalet. Jag tror främst det handlar om marknadsföring, det är svårt att delta i en tävling om man inte känner till den. Och många utanför Degerfors har aldrig hört talas om varken Degerforsklassikern eller Degernässimmet. Man kan ju börja med att sätta upp en hygglig facebooksida, sprida evenemanget och sätta upp affischer på badhus och liknande platser. Detsamma gäller orienteringsmomentet, som jag i år inte läste en rad om någonstans, utan bara kände till eftersom jag håller utkik efter tävlingen. Mer marknadsföring krävs.
Julbocken jag vann när jag fullföljde Degerforsklassikern 2014. Foto: Jonas Brännmyr För övrigt pratade jag med Börje Nordin i Stocksäter för den här pluslåsta artikeln inför Triumfglasspelen i helgen, och jag passade förstås på att fråga om det blir någon Inneserie den här vintern. ”Jag ska ta det beslutet efter helgen, men det kanske är dumt eftersom jag väl är så trött då. Så jag borde väl ta det före helgen. Men säg så här: Det blir nog en serie, och jag räknar med att vi startar med ett 1 000-meterslopp runt 10–15 december.”
Därefter blir det förmodligen bland annat ett mile-lopp i januari, och ytterligare ett par tävlingar, avslöjade Nordin. Något att se fram emot, alltså! -
Det känns lite förmätet att skriva det här blogginlägget, eftersom Martin Regborn själv redan skrivit den ultimata berättelsen av den fantastiska idén som han, Viktor Larsson och Jakob Wallenhammar sprang i lördags. Så läs det i stället, här. Men om ni ändå fortsätter läsa här måste jag ju berätta: VM-orinteraren Regborn pusslade redan för 1,5 år sedan ihop alla kartor över Kilsbergen, och ihop med Larsson drog han ihop en långsträcka på 29,5 kilometer från en grusväg sydväst om Suttarboda till en annan väg en bit öster om Norasjön.
Trion sprang rakt på (de hade givit sig själva tillåtelse att avvika 100 meter från ideallinjen, vilket de lyckades hålla med två små undantag som skedde av misstag), och klarade av de 29,5 kilometerna fågelvägen på 31,7 obanade och bitvis både genomblöta och stentuffa kilometer, med en effektiv löptid på 4.50 från söder till norr (exklusive två stopp för energipåfyllning).
Kartbladet var, trots att skalan var 15 000-del, 2,2 meter långt! Det kan mycket väl vara tidernas längsta långsträcka, och säkerligen en av de vackraste, i varje fall för oss Kilsbergsälskare. Så, in och kolla bilderna på länken ovan, om ni nu inte gjort det. Och jag förstår verkligen vad Regborn menar med den där avslutande meningen: ”Det första vi diskuterade i bilen hem var hur vi skulle göra om det nästa år!” -
Erik Anfält gjorde ett gott försök, men tvingades bryta halvvägs i Valencia marathon på grund av den lättare lårskada han dragits med sedan Kilsbergsleden för två veckor sedan. Örebrolöparen visste redan på förhand att målet han satte upp när han började träna för loppet för en månad sedan – all-in för personligt rekord – var omöjligt på grund av de där problemen, och öppnade därför med 1.14 på första halvmaran att jämföra med 1.10.30 i pers-loppet på samma bana i fjol. Så långt kändes låret ändå under kontroll, skriver han på instagram: ”Så pass att jag nästan börja[de] tro på att ta mig i mål på en skaplig tid utan att för den delen vara ett haltande vrak efter loppet. Men så börja[de] låret dra ihop sig och krampa. Skit också.”
Så Anfält gjorde det enda rätta och klev av. ”Besviken? Nej, faktiskt inte”, skriver han på instagram och fortsätter: ”[Jag] hade redan innan start bestämt mig för att inte göra en idiotsatsning som med stor sannolikhet hade slutat med en ny mycket värre bristning/sträckning än den jag drog på mig för två veckor sedan. Det hade varit en megaflopp.”
I stället ägnade Anfält resten av förmiddagen åt att heja på sina klubbkompisar Martin Ingberg, Fredrik Johnsson och Ludvig Börjesson, som gick i mål på nettotiderna (har inte sett någon lista med bruttotider än) 2.48.19, 2.51.08 respektive 2.58.42. För Ingberg innebar det ett pers med över fem minuter (från Barcelona i mars, och jämfört med förra hösten har han blivit nästan nio minuter snabbare!), och ett rejält kliv mot topp 100-listan över länets snabbaste maratonlöpare genom tiderna (2.47.52 krävs just nu).
Börjesson har gjort 2.41.54 tidigare och sprang första 30 kilometerna i tempo för att 2.37 – men sedan tog det stopp. Tvärstopp. ”Det började dra och spänna i typ varenda muskel redan redan efter 28 kilometer och jag förstod där och då att något inte stod rätt till. Efter kort mental härdsmälta då jag insåg att loppet var kört bestämde jag mig för att jag i alla fall skulle lotsa vraket i mål och från 34 blev det 75/25 gå/spring in till mål”, berättar Börjesson på sitt låsta instagramkonto.
Även Johnsson, som tidigare gjort 2.48.13 på maran, tappade en del sista biten. Han var två minuter före Ingberg vid halvmarapasseringen (1.18.25 på Börjesson, 1.21.32 på Johnsson, 1.23.31 på Ingberg), men fick också bekymmer runt 30 och var inhämtad av klubbkompisen strax före 40 och nästan tre minuter bakom i mål. ”Första krampen vid 32 kilometer, förvånad och överraskad, drog ner pace, hjälpte tyvärr inte mycket. Bestämde mig för att det finns värre saker i livet än att avsluta en mara dåligt, blandad löpning och promenad på slutet, en del high fives med kidsen längs banan”, skriver Johnsson på Instagram.I den klassiska sprinten som avslutade Gällivarepremiären var Karlslunds Maria Gräfnings enda länsåkaren till start, men å andra sidan gjorde den numera mest långloppssatsande ex-landslagsåkaren en finfin insats när hon tog sig vidare från prologen som 26:a av 68 startande. I kvartsfinalen tog det dock stopp när Gräfnings blev femma (sedermera fyra efter att ryskan Alisa Zhambalova diskats). Det gav en 20:e-plats i sammandraget.
I Vinterspelen, säsongens första tävling i Tybblelundshallen som avgjordes i går, spurtade fjolårets långloppscupsvinnare Jakob Nilsson ned 18 år yngre Wilhelm Bergentz med sju tiondelars marginal över 3 000 meter, 9.28,13 mot 9.28,80 (Malungs Håkan Eriksson, som tog tredjeplatsen elva hundradelar bakom Bergentz, slog faktiskt svenskt M55-rekord med ett par sekunders marginal). Maria Eriksson sprang på 11.39,54 och tog en tredjeplats i damklassen.
-
Vedevågssonen Filip Danielsson, som inför förra vintern bytte Garphyttans IF mot Torsbyklubben SK Bore, ser urstark ut i säsongsinledningen. Han inledde med bra resultat i Sverigepremiären i Bruksvallarna förra helgen, och på lördagen var han bara sex sekunder från att spöa självaste Marcus Hellner på Hellnerstadion i Gällivare, över 15 kilometer i klassisk stil. Hellner blev 28:a, 1.15 bakom unge ryska segraren Alexander Bolshunov (det var tre ryssar i topp och åttan Calle Halfvarsson var ensam svensk på topp tio), medan elva år yngre andraårssenioren Danielsson var 30:e man, 1.21 bakom. Med det var Danielsson åttonde bäste svensk (nio ska tas ut till världscuppremiären nästa helg) och före en hel del rutinerade namn (Emil Jönsson, som även om han är sprinter ju satsat en del på 15-kilometerslopp genom åren, var till exempel 61:a, 1.34 bakom Danielsson). ”Kingknäsla i dag med”, skriver Danielsson på sin blogg.
Axel Ekström? Näe, han kom faktiskt inte till start. Jag har inte hunnit prata med honom, men man kan ju misstänka någon typ av sjukdomsproblematik efter fredagen tunga race. Kanske hade han redan då något i kroppen?
Bob Impola fortsatte att visa att distans- och långloppsåkning är två helt skilda saker, även i klassisk stil, och körde in först på 108:e plats, drygt fem minuter efter Bolshunov.
På damsidan gjorde Impolas klubbkompis Maria Gräfnings en ny stark insats och blev 36:a, som 14:e bästa svensk, 2.48 bakom Charlotte Kalla över tio kilometer (1.23 från en topp tio-plats). Och Gräfnings var faktiskt före namn som dubbelt regerande juniorvärldsmästaren Anna Dyvik.
I morgon avslutas Gällivarepremiären med sprinttävlingar, där bara Danielsson och Gräfnings kommer till start av länsåkarna.
Det här påminde mig om när Danielsson, 16 år gammal, fick träna och tävla mot Hellner (i en handikapptävling) uppe i Gällivare 2012. Den gången besegrade han Hellner. Arkivfoto: Richard Ström I dagens Örebro parkrun, den 32:a upplagan, tog Annica Sjölund sin elfte seger (men den första sedan i juli) i sin 21:a start, med tiden 24.00. Johan Ingjald var snabbast av herrarna på 19.11, även Nicklas Forsling gick under 20 minuter.
-
1) Gällivarepremiären
Snacka om att årets Sverigepremiär inte blev alls som förra årets för Axel Ekström. Då var Klockhammarsonen tvåa, endast slagen av Marcus Hellner, och sparkade igång en succésäsong. I dag? 74:a. Och visst att det var många ryssar före i listan, men Ekström var bara 26:e bäste svensk (och då kommer bara nio få plats i truppen till världscuppremiären i Ruka nästa helg, dit en sådan som Calle Halfvarsson, som inte ens startade på fredagen, har en garanterad plats). Hårda bandage, och jag ringde upp och pratade med Ekström om loppet och läget för en pluslåst artikel som ni hittar här.
Premiären var desto roligare för andra länsåkare. Karlslunds Maria Gräfnings blev bästa länsåkare med en 34:e-plats, 1.02 bakom segrande Charlotte Kalla i damernas femkilometerslopp, och Vedevågssonen Filip Danielsson blev bäste herråkare med en 39:e-plats, 48 sekunder bakom bäste svensk (Marcus Hellner på tionde plats) och 49 före Ekström. Bob Impola? Tja, fristil är ju inte hans disciplin (jag misstänker, men vet inte säkert, att han stakade sig runt), och han slutade först på 152:a plats av 158 startande, distanserad med nästan fem minuter av täten.
I helgen fortsätter tävlingarna med klassiska distanslopp på lördagen och sprint på söndagen, och på måndag tas truppen till världscuppremiären ut. Det ska förstås bli högintressant att se vad Ekström, Impola, Gräfnings och Danielsson fortsätter att prestera i den hårda konkurrensen.2) Vinterspelen
Två dagar efter friidrottens ”årsskifte” sätter inomhussäsongen igång på allvar i länet med första tävlingen i Tybblelundshallen för året (nästa vecka är det dags för Triumfglasspelen, och sedan följer Örebro indoor games i januari och Tybblelundsspelen och Marsspelen i mars). Tävlingen är först och främst för ungdomar, men det finns även några intressanta seniorstarter på 3 000 meter: Maria Eriksson och Mathias Viktorsson finns anmälda, liksom Wilhelm Bergentz som gjorde 6.41,09 på 2 000 meter utomhus i somras (och som sprungit så bra på landsväg och i terräng i höst) och som lär få ett inofficiellt distriktsrekord på 3 000 meter inomhus nu (inomhusrekord finns inte i P17-klassen, som Bergentz nu gör debut i, och i genom tiderna-statistiken finns inga tider alls för den åldersklassen på 3 000 meter; utomhus har Albin Olausson rekordet på 8.50,19). Ungdomarna springer som längst 600 respektive 800 meter i tävlingen.3) Världscupen i skridsko
David Andersson, som tävlar för Örebroklubben SK Winner, fortsätter sitt OS-kval i Sör-Marka arena i Stavanger. Han inledde med en 44:e-plats på 1 000 meter i dag, på 1.11,63 (sekunden sämre än i Heerenveen förra helgen, men där är isen generellt snabbare) och fortsätter med 1 500 meter på lördagen.Bubblare: Och så är det förstås dags för Valencia marathon på söndagen. Erik Anfält meddelar på fredagen, på sitt instagramkonto, att han kommer flyga ned till Spanien men att han fortfarande inte bestämt sig för om det blir någon start. ”Jag har i alla fall bestämt mig för att inte springa detta lopp som om det vore mitt livs sista. Hade jag bokat resan själv hade jag nog ställt in”, skriver han.
Med sig har han nämligen klubbkompisarna Fredrik Johnsson, Ludvig Börjesson och Martin Ingberg, som kommer att gå för fullt på den snabba asfalten i Valencia. -
Förra helgens Sverigepremiär i Bruksvallarna blev ju, ärligt talat, rätt fisljummen när Petter Northug drog sig ur och det sedan tidigare var klart att Emma Wikén var enda svenska landslagsåkaren som skulle köra. Men i helgen smäller det på riktigt. I dagarna tre, och i direktsändning i SVT, tampas det om svenska världscupplatser i Gällivarepremiären, och alla svenska toppåkare är på plats liksom en hel del utländska toppnamn och massor av svenska nästan-elit-åkare. Allt som allt är hela 265 åkare anmälda bara till fredagens tävlingar, då de inte finns några juniorklasser utan bara herr och dam (Stina Nilsson, Anna Haag står över just fredagen).
Vi snackar, förutom Charlotte Kalla, Marcus Hellner, Calle Halfvarsson och resten av Sverigeeliten, också om namn som Dario Coogna, Sergej Ustiugov, Devon Kershaw, Julia Tjekaleva, Kikkan Randall och Masako Ishida (just ryssarnas deltagande, de kommer med ett 50-tal åkare, har det ju varit den del snack om efter dopningsavstängningarna). Och så alla tre toppåkare från länet: A-landslagsåkaren Axel Ekström, som redan nu måste börja visa klass för att haka på världscuptåget mot OS, samt långloppsåkarna Maria Gräfnings (som bor kvar i Falun men för andra säsongen i rad tävlar för Karlslund och som i år kommer hårdsatsa på Worldloppet cup som avgörs med start i Dolomitenlauf den 21 januari), Kopparbergsbördige Bob Impola (som liksom förra året kommer köra Ski classics för Team Serneke, men som i år flyttat ”hem” till Fjugesta och som på nationell nivå bytt SK Bore mot Karlslund) och Vedevågsbördige Filip Danielsson (som liksom i fjol tävlar för SK Bore, och som är den ende av de fyra som – med framgång, dessutom – tävlade i Bruksvallarna förra helgen).
Vad bjuds det på, då? Jo, fem respektive tio kilometer i fristil på lördagen (den viktigaste värdemätaren för Ekström medan det för Gräfnings är en ovanligt kort distans och för Impola en stil han vanligtvis inte tävlar i), tio respektive 15 kilometer i klassisk stil på lördagen (Gräfnings och Impolas viktigaste lopp för att stämma av formen; för Danielsson lär de två första tävlingarna vara av ungefär samma vikt) och sprint i klassisk stil på söndag (dit är det bara Danielsson och Gräfnings av de fyra länsåkarna som anmält sig, och båda lär få det tufft att ta sig vidare från prologen).
Vad väntar sen? Jo, första svenska världscuptruppen för säsongen tas ut på måndag, och där hoppas förstås Ekström få en plats. För övriga (Danielsson och kanske Gräfnings) väntar premiären i Sverigecupen i Idre 2–3 december, medan långloppssäsongen startar med Ski classics lagtempo i Pontresina nästa helg (Impola) och italienska 35-kilometersloppet La Sgambeda den 2 december (Impola och kanske Gräfnings). -
Nu har jag fått ”kör” från Daniel Gustafsson på Löpex Sport: Vi fortsätter samarbetet kring Pulsklockan (officiellt NA:s och Löpex Sports pulsklocka), priset till länets främste konditionsidrottare som nu går in på sin fjärde upplaga.
Precis som vanligt är det ni, kära bloggläsare, som kommer att rösta och avgöra vem som kommer att ta hem priset vid en omröstning under den andra halvan av december (som stänger vid midnatt på nyårsafton), men redan nu vill vi börja ha in förslag på kandidater.
Somliga känns givna – om någon cyklist varit topp tio på VM eller någon orienterare vunnit flera världscuptävlingar, till exempel – men konditionsidrott är ju så mycket mer: Det kan vara allt från äventyrare och multisportare till 800-meterslöpare och roddmaskinsekvilibrister. Och man vill ju gärna ha en fin balans bland kandidaterna mellan dem som gjort något extremt (hade varit kul om länet haft någon som gått 80 timmar i Fotrally, till exempel, och de som svarat för riktiga elitprestationer i stora idrotter). Så, vem tycker du har stått för 2017 års främst prestation, vem tycker du ska ha den fjärde Pulsklockan, och vem borde i varje fall bli nominerad?Tidigare vinnare av NA:s och Löpex Sports pulsklocka:
2016: Martin Regborn, orientering.
2015: Josefin Gerdevåg, löpning.
2014: Adam Axelsson, skridsko och cykel. -
Trollhättekillen David Andersson tävlar för tredje säsongen i rad för Örebroklubben SK Winner, och jagar en plats på sitt andra raka olympiska spel. OS i Sotji blev ju, på grund av skadekänningar, inte alls vad Andersson hade hoppats, men att han fyller 24 under mästerskapet i februari (han var alltså 19/20 i OS-debuten) och redan gjort ett OS gör att han kanske inte längre räknas som ”ung och lovande” av SOK, vilket i sin tur gör det svårare för honom att bli uttagen (en gång kan man vara med för att ”se och lära”, annars är det stenhårda krav på att man ska ha chans att ta en topp åtta-placering).
Hur som helst inledde Andersson säsongen mycket lovande vid världscuppremiären i nederländska Heerenveen i helgen. Resultatraden – 32:a av 55 startande på 1 00 meter, 38:a av 55 på 1 500 meter, 48:a av 50 på 500 meter och sist i sin semifinal i masstarten – kanske inte ser ut att vara mycket att skriva hem om, men tiderna, som redan tidigt i november var i paritet med det bästa Andersson presterade på hela förra säsongen (fem hundradelar ifrån på 1 000 meter, tre tiondelar ifrån på 500 meter, åtta tiondelar ifrån på 1 500) skvallrar om att det kan vara något bättre på gång.
Bara topp 28 får världscuppoäng, så några sådana blev det inte för Andersson i premiären, men han har i varje fall nog med rankningspoäng på de speciella OS-poänglistan för att just nu se ut att greja en OS-plats åt Sverige (som SOK sedan får bestämma om de vill besätta eller inte), skriver Svenska skridskoförbundet på sin hemsida: ”Såväl Nils (van der Poel) som David ligger nu på OS-plats enligt ISU:s lista, men i slutändan är det ju SOK som tar ut de aktiva.”
Nästa världscuptävling avgörs redan till helgen, i Stavanger. Därefter väntar den nordamerikanska delen av säsongen med tävlingar i Calgary och Salt Lake City i december (de sista som räknas mot den speciella OS-kvalrankningen), innan det blir allround-EM i Ryssland och världscup i Tyskland i januari, OS i februari och sprint-VM i Kina, allround-VM i Amsterdam och världscupfinal i Minsk i mars.
Kumalskrinnaren Adam Axelsson, som drogs med sjukdomsproblematik hela förra säsongen och in i sommaren, har ännu inte gjort säsongsdebut. -
Det var i Valencia marathon, för två år sedan, som Erik Anfält satte sitt personliga maratonrekord, 2.25.03 – den bästa tiden en löpare från länet sprungit 42 195 meter på de senaste 30 åren, och bara 3.17 från distriktsrekordet som han nästan, nästan var i from att hota då (han kände själv att han inte fick på den perfekta träffen just den dagen, att det kunde gått ännu lite fortare med tanke på formen i övrigt). På söndag är tanken att Örebrolöparen ska stå på startlinjen i Valencia igen, och målet när han annonserade starten den 22 oktober var att slå det två år gamla perset. Men en lättare sträckning i baksidan av högerlåret, som Anfält ådrog sig när han blev tvåa i terrängloppet Kilsbergsleden förr lördagen sedan, hotar nu hans start i Spanien.
På instagram berättar Anfält att han inte kunnat springa sedan loppet utan varit hänvisad till träningscykel och crosstrainer, och att det fortfarande är mycket osäkert om han hinner tillbaka i tid.
”Skadan i sig (troligtvis en lättare sträckning) är nog inte särskilt allvarlig men tiden till Valentia marathon börjar bli ganska knapp. Handduken har jag dock inte kastat in än. Har lagt upp en plan för närmaste veckan tillsammans med Johnny (Sellvén) på Naprapat Nollnitton. Han har hjälpt mig förr”, skrev Anfält på instragram i onsdags, och i lördags fyllde han på med ännu en uppdatering: ”Att ge upp är bland det tråkigaste jag vet. Låret är inte löpbart än men det känns bättre och bättre för varje dag som går. Åtta dagar kvar. Hoppet lever.”
Det är alltså bara att hålla tummarna.
Anfält är inte enda örebroaren som är anmäld till Valencia marathon. Jag har inte lyckats hitta någon startlista, men i sociala medier har i varje fall Ludvig Börjesson och Fredrik Johnsson bekräftat att de ska ned och springa fort.
