Vårruset kommer, om pandemin tillåter, att arrangeras rekordtidigt i Örebro 2021. Tävlingen brukar alltid arrangeras under andra halvan av maj, men när nu sanktionsansökan för nästa års lopp lämnats in har arrangörerna (en central kommitté med lokal hjälp från KFUM Örebro) valt torsdagen den 6 maj som datum. Gubbracet, KFUM Örebros egen tävling på samma bana som till skillnad från Vårruset riktar sig till män, kommer att gå dagen innan, onsdagen den 5 maj (det har alternerats lite under åren, med Vårruset eller Gubbracet/Grabbhalvan dagen före den andra, och även veckodagarna har skiljt sig åt – det är Vårruset centralt som styr mycket av det där).
När jag för en vecka sedan gick igenom de dittills inkomna sanktionsansökningarna fanns bara fem lopp i kalendern (Startmilen, Vintrosaloppet, Svartåloppet, Blodomloppet och Hostruset) – nu har ytterligare 13 tillkommit. Örebro AIK halvmaraton kör som vanligt onsdagen, elva dagar efter Startmilen (i det här fallet den 21 april) och Kumla stadslopp den sista lördagen i april (24 april). Spartacusstafetten återuppstår efter ett år i träda (ej på grund av coronapandemin) och avgörs söndagen den 16 maj medan Hälleforsterrängen tar ett rejält skutt åt andra hållet (jämfört med Vårruset) och landar lördagen den 29 maj. Lindesjönloppet avgörs som vanligt på nationaldagen (tisdagen den 6 juni) och dubbelarrangemanget Semesterhalvamaran/Sommarmilen den tredje lördagen i juli (den 17 juli). Stripastafetten är planerad till lördagen den 7 augusti, Östansjöloppet går tre veckor senare (den 28 augusti), Åstadsloppet andra lördagen i oktober (den 9 oktober) och Kilsbergsleden på den avslutande lördagen på höstlovet (den 6 november).
På orienteringssidan finns än så länge i kalendern för 201 Tisarträffen 8–9 maj, Närkekvartetten 13–16 maj (Kristi himmelsfärd), och skogs-DM-tävlingarna (medel- och långdistans i Lindesberg 4–5 september, natt i Garphyttan 10 september och stafett i Tisarens regi 12 september).

I dag hade Emilia Fahlin ett nytt hjälpryttaruppdrag när Brugge–De Panne avgjordes i Belgien. Uppdraget var att hjälpa fram Eugénie Duval till slutet av tävlingen, och hon fick också med sig Clara Copponi till den 24 cyklister starka klunga som gjorde upp om det i slutet. Efter allt jobb med att ta vind, positionera lagkompisar och kontra attacker orkade Fahlin själv inte gå med i tätgruppen när den stora klungan sprack upp i kantvinden med 18 kilometer kvar, och hon rullade i mål i en större klunga drygt 1,5 minuter bakom segrande Lorena Wiebes (Jolien D’Hoore var först i mål men blev deklasserad efter en trängning på upploppet; Duval gav vad hon hade i spurten och nådde en tiondeplats, Copponi blev 13:e).
Jag pratade med Fahlin efteråt för en artikel ni kan läsa här, men i det läget hade hon och teamet inte fattat det slutgiltiga beslutet som kommunicerades i ett pressmeddelande från Vårgårda CK senare under kvällen: Tisdagens tävling blev säsongens sista för Fahlin, hon står över både Bretagne tour 28 oktober–1 november och Madrid challenge 6–8 november.
– Vi har tagit ett gemensamt beslut att jag åker hem till Sverige och börjar ladda om inför nästa år i stället för att köra några fler tävlingar. Nu behöver jag komma till ro och bygga för nästa år. Jag vet att jag har kapacitet att vara med där framme när allt stämmer, säger Fahlin i pressmeddelandet.
Fahlins 14:e säsong som proffs har varit strulig, med coronapandemi, skadekänningar och bruten hand. Hon hann bra med 17 tävlingar, men fick i varje fall med sig ett SM-silver och, framför allt, en topp åtta-placering på världstouren genom sjundeplatsen i La Course – vilket bör uppfylla SOK:s kriterium för OS-deltagande nästa år. Fahlin har kontrakt med FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope över 2022.