Varför gick det som det gick i VM-stafetten? (Och: Tung världscupåterkomst för Lindh och SM-guld till Wiker och Rönngren)

Det är lätt att vara efterklok, men eftersom jag kritiserade den svenska laguttagningen till dagens stafett i orienterings-VM redan i går så tar jag mig friheten att konstatera att det inte blev något bra att välja Max Peter Bejmer före örebroaren Anton Johansson, som var nästan 1,5 minuter snabbare än Bejmer i onsdagens medeldistans. Jag förstår att man ville åt Bejmers spurtstyrka, men någon spurt blev han aldrig inblandad i.
Det måste så klart göras en djupare analys, men min grundliga är att det var uttagningsförfarande till VM som spelade Sverige ett spratt i dag. På herrsidan var det bara Gustav Bergman som blev förhandsuttagen – alla andra blev tvungna att toppa formen till världscuptävlingen i Idre för två veckor sedan för att kriga om platserna där. Bejmer toppade bäst dit, vann både medeldistans och stafett, men lyckades sedan inte hålla i formen på samma sätt som örebroarna Anton Johansson och Martin Regborn (som kanske också vågade lita lite mer på grundstyrkan och inte släppte upp på samma sätt till Idre, och därför hade ytterligare lite att plocka ut till VM).
Även Gustav Bergman, som inte behövde toppa sig till Idre, blev ju för övrigt sidesteppad till stafetten trots att han också var före Bejmer – som var sist av svenskarna – i medeldistansen.
Hur det slutade vet vi. Bejmer sprang bort sig totalt på sista sträckan, och Sverige blev diskat. Övriga gjorde heller inga topplopp, men det såg halvvägs ut på sista sträckan ändå ut att räcka till brons, eller i varje fall sämst en fjärdeplats.
Regborn skötte sig bäst, gjorde en liten krok till första kontrollen men gick sedan upp i ledning och var ett tag 40 sekunder före tvåan, innan han tappade lite ned mot målområdet och växlade som trea, tätt bakom Frankrike och Finland men före huvudkonkurrenterna Norge och Schweiz som till slut blev etta och tvåa.
Emil Svensk förde upp Sverige i ledningen på andrasträckan, men tappade sedan både Norge och Schweiz på ett riktigt uselt vägval på långsträckan, och in mot växling också Finland. Där såg Svensk riktigt mör ut, och redan där undrade jag varför inte Anton Johansson fick springa i stället. På sista sprang sedan Bejmer ikapp och förbi Finland innan han helt tappade bort sig på den sista loopen, stämplade vid fel kontroll och kom sedan ännu mer fel eftersom han inte var där han trodde. Kom i mål som femma men blev förstås diskad.
– Det är tufft nu. Vi får bara försöka stöta Max med det han vill bli stöttad med. Han är så klart jätteledsen och vi andra för hans skull också. Det är fint att de andra grabbarna snabbt är framme och klappar om honom. Alla förstår att det är hemskt att vara med om någon sådant. Vi ska göra allt vi kan för att stötta honom vidare. Han är en fantastisk idrottare och han leder världscupen. Han får bryta ihop nu med sedan komma igen, säger förbundskapten Håkan Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
– Man känner ju för Max nu bara, säger Martin Regborn till samma sida.
Norge vann till slut med nästan två minuters marginal till Schweiz, medan hemmanationen Finland kapitaliserade på Sveriges misstag (och hängde av Frankrike som kom ikapp) och tog bronset ytterligare tre minuter bakom.
Svenska damlaget tog som väntat ett överlägset guld, och därmed är Tove Alexandersson nu ifatt Simone Niggli i VM-historiken, på 23 VM-guld var.
Nu är det bara för orienterarna att börja ladda om för EM, som också är säsongens andra världscupdeltävling och som avgörs i Belgien i slutet av augusti. Resten av den internationella säsongen är det sprint som gäller.

För tre veckor sedan tog Örebrocyklisternas Edvin Lindh VM-guld i mountainbikesprint. När han på söndagen var tillbaka i världscupen för första gången efter triumfen blev det dock ett rejält bakslag. Efter att som vanligt ha varit snabbast av alla i kvalet och sedan stökat av åttondelsfinalen åkte han ut redan i kvartsfinalen. Lindh var tvåa efter första varvet men överraskades av rumänen Ede-Károly Molnar i första kurvan på andra varvet och trots att han jagade frenetiskt lyckades Lindh inte ta sig förbi på den tajta och trixiga banan som jämfört med den på VM handlade mer om teknik än rå kraft.
När Lindh försvunnit tog i stället redan världscupledande slovenen Jakob Klemencic sin första seger för året, tolv hundradeler före tysken Simon Gegenheimer, och drygade därmed ut ledningen före tvåan Lindh rejält i sammandraget. Pltösligt skiljer hela 79 poäng – man kan maximalt köra ihop 120 på en tävling – och bak till trean Jeroen van Eck, Nederlädnerna, har Lindh (som vann totala världscupen i fjol) nu bara sju pinnar.
Fem deltävlingar återstår, och världscupen fortsätter i turkiska Sakarya den 10 augusti.

I dag avgjordes gravel-SM, alltså SM i grusvägscykling, i skogarna utanför Värnamo, och det fanns vissa förhoppningar om en framskjuten placering för Örebrocyklisternas Therese Fjordäng, men så blev det inte den här gången. Efter det första av de tre 46-kilometersvarven låg hon med i en fyrmannagrupp fyra minuer bakom ledarna (som var sju stycken varav två precis höll på att få släppa). Men där någonstans klev Fjordäng också av. Hennes klubbkompis Malin Jansson låg med i samma grupp i det läget, och kom i mål osm åtta. Men vid det laget hade alla avstånd dragits upp rejält. Nathalie Eklund spurtade förvisso hem segern sekunden före Hanna Nilsson, men Hanna Johansson på tredjeplatsen var över 7,5 minuter bakom, och ned till fyran var det ytterligare över fem minuter – medan Jansson var drygt 32 minuter baom på sin åttondeplats.
På juniorsidan ser det konstigt ut i resultatlistan där Örebrocyklisternas Gustav Enhörning både är noterad för en DNS och för en tid i mål som är två sekunder snabbare än segraren Calle Carlssons – men jag har också sett en bild på prispallen, och där fanns Enhörning inte med.
Enda medaljen som delades ut till en länscyklist i tävlingen var därför Lindecyklisternas Jenny Rönngren, som vann veteranklassen för damer mellan 50 och 54 år med nästan 17 minuters marginal. Ja, hon var snabbare än alla utom en 40-49-åring också, över deras 92 kilometer (två varv på samma bana som eliten körde tre varv på).

Hälleforsfostrade löpare Louise Wiker vann lag-SM tillsammans med Hässelby i dag. Wiker, som gjort två friidrotts-VM men i år gjort comeback efter en mycket lång skadeperiod, sprang 5 000 meter och fixade fyra poäng åt klubben genom att bli femma på 17.35,95 (Örgrytes Emma Dahl vann på 16.58,97). Totalt samlade Hässelby 95 poäng och vann med 10,5 poängs marginal till Upsala IF medan IFK Växjö var tätt efter på tredjeplatsen. Jag hittar inga andra länslöpare i listorna, men örebroaren Fanny Runheim sprang 100 meter för Örgryte som blev sjua.

Juli är en seg månad för löpartävlingar i länet, men Örebro parkrun kör på. I dag med hela 59 löpare till start och bland dem snabba Emma Reinhed Liljeqvist, som med 19.34 var snabbaste dam runt banan (och första under 20 minuter) sedan hon själv gjorde 19.26 i december i fjol. 17-årige turisten George Insley, som gjort 16.45 på parkrun hemma i Skottland, var snabbast av herrarna med 18.05, och en av fyra under 19 minuter.