Etikett: Ride-London classique

Tisaren tog historiskt SM-guld, hårt jobb av Fahlin i London och storsegrar i Porla Brunnsloppet

maj 28th, 2023

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Noha Olsson som gäst. Vi pratar om både löpning, livet och döden. Går att avlyssna på många ställen där poddar finns, bland annat på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Tisaren motsvarade de högt ställda förväntningarna och tog SM-guld i sprintstafett i Lund. Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisaren firar 40 år i år, och det här var klubbens allra första guld i en SM-stafett (ja, klubben har aldrig vunnit Jukola eller Tiomila heller) – men faktum är att laguppställningen var så bra att de var just favoriter.
Förstaårssenioren Valter Pettersson, yngst i laget, släppte förvisso 28 sekunder på täten på förstasträckan, och Ellinor Tjernlund 24 till på andra (båda välxade som sexa) – men Oskar Andrén, som var femma på individuella sprint-SM i går och jagar en plats i svenska EM-laget i höst – sprang ikapp allt det där och skickade ut Josefin Tjernlund tillsammans med OK Kåres Vilma von Krusenstierna på sistasträckan (tredjeplacerade IFK Göteborg var 44 sekunder bakom). von Krusenstierna vann ju lördagens SM-tävling en sekund före Tjernlund, men nu fick Tisaren-löparen gruvlig revansch, sprang ifrån och hade 18 sekunder till godo när hon korsade mållinjen. Tjernlund och von Krusenstierna var tillsammans halvvägs in på den där sistasträckan, men ett eget vägval av Tjernlund på en långsträcka efter varvningen avgjorde.
– Jag hade bestämt mig för mitt vägval innan och när jag då fick lucka var det bara att öka farten och förvalta. Jag är supernöjd, säger Tjernlund till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Alla fyra i laget hade tidigare tagit SM-medaljer, men ingen guld.
Inom loppet av fyra dagar har Josefin Tjernlund nu vunnit Blodomloppet i Örebro, SM-silver i sprint och SM-guld i sprintstafett. Tisarens andralag blev näst bästa länslag med en 25:e-plats medan Djerf blev 31:a och KFUM Örebro diskade på andrasträckan.

Emilia Fahlin fick göra lön för mödan när hon som ensam hjälpryttare kvar lotsade fram lagkompisen Clara Copponi i en stor klungspurt mitt i centrala London, när världstouretapploppet Ride-London classique avslutades i dag. Det räckte i slutändan till en femteplats, vilket väl var ungefär vad ett litet lag som FDJ-Suez kunde hoppas på i en så stor och intensiv klungspurt mot lag med fler cyklister (och större stjärnor). Charlotte Kool (Nederländerna/Team DSM) vann och säkrade därmed totalsegern i touren, näst före Chloe Dygert (USA/Canyon SRAM racing) både i dag och totalt. För FDJ-Suez var Eugénie Duval bäst i sammandraget med en 15:e-plats.
Det är osäkert när Fahlin tävlar igen, hon har vad jag förstår inga tävlingar hundra procent spikade förrän SM i Uppsala på midsommardagen, men dit är det ju en månad.

Mitt egna lilla Porla Brunnsloppet hade, av någon konstig anledning, ett kanonstartfält i år (litet men naggande gott). Milans orienterare och traillöpare Therese Korkeakoski vann för andra året i rad och var ännu överlägsnare än väntade herrsegraren Mattias Nätterlund (IF Start) – hon vann med 6,5 minuter, han med drygt fem. Men där bakom var det desto jämnare, backyard- och sexdagarslöparen Filip Andersson från Degerfors blev tvåa för andra året i rad och skrällde när han slog 21-årige ungdomsfinnkampslöparen och flerfaldige USM-medaljören (och veckans poddgäst) Noha Olsson med 20 sekunder, och på damsidan tog Therese lillasyster Jessica Korkeakoski andraplatsen nio sekunder före degerforsaren Leonora Johnson (som sprungit för landslaget i lag-VM i backyard ultra). Helt utanför pallen hamnade bland annat Tisdagsklubbens Janne Werner, som hade vunnit två år i rad (och varit topp två i alla tidigare upplagor av tävlingen) och Thomas Bengtsson (tre gånger svensk mästare i enduro).

Något resultat från Hjälmargården backyard ultra har jag däremot inte. De brukar vara rätt dåliga på att leverera sådana, för att vara ärlig. Men jag har i sociala medier kunnat läsa mig till att örebroaren och ultrakonnässören Matthias Köhler tog andraplatsen på 16 varv/timmar, så någon bör ha gjort 17.
Guld-Jonte, silver-Jossan, fyra länslöpare topp fem på orienterings-SM, överraskande och helt väntad DM-segrare och Fahlins lagkompis i otäck krasch

maj 27th, 2023

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Noha Olsson som gäst. Vi pratar om både löpning, livet och döden. Går att avlyssna på många ställen där poddar finns, bland annat på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Han hade tagit VM-brons i orientering och dubbla SM-medaljer på friidrottens 3 000 meter. Men först i dag fick Jonatan Gustafsson för första gången kliva upp på podiet som medaljör vid ett senior-SM i huvudisciplinen orientering – och då passade örebroaren på att ta guld direkt. När sprint-SM avgjordes i Lund i dag slog Josefin Tjernlund dessutom till med ett silver bara två dagar efter segern i Blodomloppet. Men mer om det nedan, vi börjar med Jonatan.
Både herr- och damtävlingarna blev extremt tajta (alla medaljörer inom en sekund på damsidan, inom tre sekunder på herrsidan) och kollar man på tiderna mellan kontrollerna var Gustafsson trea vid den 23:e av de 25 kontrollerna (med bara en minuts löptid kvar till mål) och tvåa, en sekund bakom Bromma-Vällinbys SM-behörige nyzeeländaren Tim Robertson, vid den allra sista. Men han spurtade förbi allt och alla och tog guldet med två sekunders marginal till Robertson och tre till trean Gustav Bergman, Ravinen. Martin Regborn, som låg trea vid den näst sista kontrollen (en sekund bakom Gustafsson och två bakom Robertson), tappade sex sekunder in mot mål och trillade på det viset av pallen, blev fyra (sju sekunder bakom Gustafsson). Tisarens Oskar Andrén visade att han menar allvar med att han vill till EM i höst (det är sprint-EM, och Sverige har åtta platser på herrsidan) när han sprang in som femma (fjärde bästa svensk), bara fyra sekunder bakom Regborn och elva efter Gustafsson. Anton Johansson avstod ju SM, men det fanns andra länslöpare som fyllde på längre ned i listan: Tisarens Valter Pettersson blev 18:e och Djerfs Rasmus Pettersson 42:a i deras första senior-SM på distnasen, och örebroaren Quentin Rauturier slutade 22:a.
Tjernlund, då? Hon tappade elva sekunder på segraren Vilma von Krusenstierna i början, men arbetade sig successivt ikapp och hon och von Krusenstierna stämplade faktiskt samtidigt – om man läser mellantiderna i efterhand – vid den 20:e av de 22 kontrollerna. Men över mållinjen skiljde en sekund till Kåre-löparens fördel. Med där framme fanns också Stora Tunas Tilda Östberg, som noterade exakt samma tid som Tjernlund och delade silvret (fyran var 22 sekunder bakom). Ellinor Tjernlund blev 13:e (1.22 från guldet) och Anna Hallmén 36:a.
På juniorsidan tog Djerfs Ella Laine (tolva i D18), Tisarens Alice Johansson (15:e i D20) och KFUM Örebros Hugo Örn (15:e i H20) de mest framskjutna placeringarna.
Tisaren har guldchans i sprintstafetten i morgon, med ett lag där Valter Pettersson springer förstasträckan, Ellinor Tjernlund andra, Oskar Andrén tredje och Josefin Tjernlund fjärde. Klubben matchar också ett andralag med Emil Larsson, Alice Johansson, Noel Helmersson och Anna Hallmén. Kul också att både KFUM Örebro och Djerf släpper fram juniorer i stafetten: KFUM matchar stjärnan Jonatan Gustafsson på tredjesträckan ihop med Hugo Örn, Saga Sander och Karin Lindgren, och Djerf ställer upp med Rasmus Pettersson, Jonna Lindblad, Ella Laine och Ellen Pelander.

Liduina van Sitteren gjorde ingen besviken när distriktsmästerskapet på 5 000 meter avgjordes på Nobelstadion i Karlskoga i dag. Hon var ensam dam i A-heatet (Sedan Emma Reinhed Liljeqvist och Sofie Nelson Rask kastat in handduken) och sprang in på 17.47,73 medan Hälleforstalangen Mathilda Wiker tog andra DM-guldet på en månad på 19.39,00 (hon överraskade ju i korta terräng-DM – nu var konkurrenterna förvarande). Fredrik Rådström skrällde lite – i förhållande till vilken form jag spådde att han var i i gårdagens blogginlägg – och sprang hem guldet på herrsida på 13.34,63. Han totalvann också tävlingen efter att ha sparrats med Lidköpings Karl Wilenius, som var ett par sekunder bakom i mål. Karlstadslöparen Fredrik Bengtsson tog DM-silvret på 17.03,44 medan Västerås Pär Muhr tog bronset på 17.17,42 (de fyra var de enda som var före van Sitteren i mål) medan Örebro AIK:s Kristofer Björkman var näst bästa herrlöpare från Närke på 18.11,80 (vilket gav en sjundeplats i tävlingen och en femteplats i herr-DM).
På damsidan tog Starts Petra Hanaeus bronset på 20.04,64 medan IFK Noras talang Kim Semstrand blev fyra på 21.23,66 och medan Kumlalöparen Malin Sjödin (händelsevis 35 år äldre än Semstrand) tog femteplatsen, 6,5 sekunder bakom (på 21.30,10).
Hanaeus tog veteran-DM-guld i K50-klassen, IFK Noras Jenny Dollerup i K35 (23.00,32), Starts Annica Sjölund i K55 (24.43.25), Kumlas Christoffer Kivling i M35 (19.14,76), Örebro AIK:s Fredrik Zeitelberg i M45 (19.27,89), Västerås DM-bronsmedaljör Pär Muhr i M50, Götas Olof Ingstorp i M55 (19.19,46), Starts Mikael Hansson i M60 (19.29,19), Örebro AIK:s Jan Ermefjäll i M65 (21.54,83), Kumlas Torbjörn Hallenborg i M70 (25.50,48), Kopparbergs Sven-Olof Dahlgren i M75 (35.21,72) och Storådales Arne Evertsson i M80 (46.30,63).
I långloppscupen innebär resultaten att Hanaeus utökar sin redan stora – men tidiga – ledning från elva till 17 poäng före Marie Dasler. På herrsidan händer inget på topp åtta.

Trots det fina vädret – men förstås i konkurrens med många andra löpartävlingar den här veckan – kom bara 46 löpare till start i veckans Örebro parkrun, mot 85 förra veckan. Folke Eriksson var snabbast för andra gången (17.43), Riina de Silva för första gången (22.48).

Emilia Fahlin och resten av FDJ-Suez-stallet körde för franska Eugénie Duval på dagens etapp av Ride-London classique (den andra av tre), och hon och lagkompisen Maëlle Grossetête satt med fint i gruppen som jagade ikapp ensamma utbrytare Maike van der Duin (Nederländerna/Canyon SRAM racing) några hundra meter före mål. Men det tog ändå en ändå med förskräckelse för Duval och Grossetête, för precis vid kilometermärket gick båda två – och ytterligare en handfull – cyklister i backen. En våldsam höghastighetsvurpa, och värst tog smällen på Grossetête, som fördes till sjukhus där det konstaterades att ådragit sig någon typ av fraktur (fler detaljer har inte lämnats än), och hon har rest hem till Frankrike.
Amerikanska Chloe Dygert (Canyon SRAM racing) vann spurten före hemmahoppet Lizzie Deignan (Trek-Segafredo) medan de två FDJ-cyklisterna som kraschade tilldelades samma tid som täten (så är regelverket om man kraschar inom tre kilometer från målet och gruppen man var i går i mål i tät) medan Fahlin, som hade gjort klart sitt hjälpryttaruppdrag för dagen tidigare, korsade mållinjen som 39:a, 3.40 bakom i nästa stora grupp. I Sammandraget behåller Charlotte Kool (Nederländerna/Team DSM) ledartröjan trots att hon också gick ned i kraschen, men Deignan är nu bara fem sekunder bakom, och i blotta bonussekunder är det skillnaden mellan första och tredje plats i morgondagens avslutande kriterium i centrala London. Duval är 15:e i sammandraget, 45 sekunder bakom. Fahlin 40:e (men det är bara av akademiskt intresse eftersom hon hjälper lagkompisarna). Redan nu står det förresten klart att svenska doldisen Hanna Johansson säkrat bergatröjan, eftersom det inte delas ut några bergsprispoäng i morgon.
Morgondagens etapp direktsänds, precis som dagens, på Discovery.
Fahlins lagkompis tvåa utanför London, klent startfält på DM på 5 000 meter (men van Sitteren är lysande undantaget!) och dags för sprint-SM

maj 26th, 2023

I går släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Noha Olsson som gäst. Vi pratar om både löpning, livet och döden. Går att avlyssna på många ställen där poddar finns, bland annat på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Emilia Fahlins franska lagkompis Clara Copponi gick, med facit i hand, kanske lite tidigt i spurten som avgjorde första etappen av Ride-London classique i dag – så när Charlotte Kool (Nederländerna/Team DSM, som ni kanske minns från när hon spurtade hem två etapper i UAE tour där Fahlin inledde säsongen i februari) vek ut från hennes hjul och tryckte till kunde hon inte svara, men Copponi tog ändå andraplatsen. Svenska 38-åringen Hanna Johansson (som tävlar för continentallaget Torelli i år) attackerade direkt från start ihop med hemmacyklisten Francesca Morgans-Slader (Storbritannien/AWOL O’Shea), hade som mest nästan tre minuters försprång och höll undan i tio mil. När de hämtades in, med runt 45 kilometer kvar, följde ett gäng attacker i klungan innan 15 stycken kom loss med 28 kilometer kvar till målet i Colchester. Bland dem alltså Kool och Copponi, men också hemmafavoriten Lizzie Deignan (Storbritannien/Trek-Segafredo) som tog tredjeplatsen. Huvudklungan, som var 30 sekunder bakom, bestod av ett 50-tal cyklister och där rullade Fahlin i mål som 29:a totalt. Bonussekunder gör att Kool toppar sammandraget sex sekunder före Copponi medan Fahlin och de andra som fanns i klungan är 42 sekunder bakom inför lördagens snäppet tuffare etapp, över 133 kilometer med start och mål i Maldon. Den sänds, liksom dagens, på Discovery. Tävlingen, som är en del av världstouren, avslutas på söndag med en etapp i centrala London.

I morgon är det dags för något så historiskt som en deltävling i långloppscupen utanför det gamla Närkedistriktet (som bestod av mycket mer än Närke, närmare bestämt 10,5 kommuner i Örebro län): DM på 5 000 meter i Karlskoga (lustigt nog är det däremot långt ifrån det första distriktsmästerskapet i löpning som avgörs utanför distriktet – det gamla, lilla Närkedistriktets medaljer har till och med delats ut efter tävlingar i Stockholm!). Tyvärr är startlistan väldigt tunn. Kanske beror det just på att tävlingarna går i Karlskoga (på fina, nyrustade Nobelstadion), kanske beror det på att det är veckan före Stockholm marathon eller kanske beror det på att det finns så många andra konkurrerande tävlingar de här dagarna i maj och många i länseliten i stället valde Blodomloppet i går och kanske väljer Rallarrundan på måndag och/eller Vårruset på tisdag i stället.
Oavsett saknas de flesta av de bästa med ett lysande undantag: Liduina van Sitteren är anmäld och kommer kunna jogga in som bästa Närkelöpare. Om DM-guldet kan det ändå bli hårt eftersom Götas Sofie Nelson Rask är anmäld. Hon har pers på 17.10 mot van Sitterens 16.51 och årsbästa på 18.10 mot van Sitterens 17.55, så även om Örebro AIK-löparen är favorit så är det tajt. Bakom dem finns Hällefors Mathilda Wiker, som skrällde hem ett silver på korta terräng-DM, Starts Emma Reinhed Liljeqvist och Petra Hanaeus och IFK Noras Kim Semstrand.
På herrsidan är det ännu tunnare, bakom Lidköpings Karl Wilenius (som inte tävlar om DM-guld men väl om vinsten i tävlingen). Karlstadslöparna Fredrik Bengtsson och Erik Högkvist lär göra upp om DM-medaljerna med Hällefors veteran Fredrik Rådström (som bor just i Karlskoga).
Apropå löpning: 10.00 på lördag till 10.00 på söndag avgörs också årets upplaga av Hjälmargården backyard ultra (som alltså har en maxgräns på 24 varv/timmar (100 miles/161 kilometer löpning). Någon startlista dit har jag inte hittat, men min poddgäst Jenny-Ann Ehrling berättade ju att hon skulle delta (men inte springa alla varven). Dessutom är det så klart Örebro parkrun (som kan få fint uppställ den här veckan) och på söndag mitt eget Porla Brunnsloppet (dit det finns platser kvar!).

Jag har redan gått igenom anmälningslistan till helgens sprint-SM i orientering i Lund, men nu har också startlistorna till lördagsförmiddagens kval också publicerats. På damsidan är 54 löpare indelade i två 27-mannaheat där de 20 bästa från varje avancerar till finalen, så där bör mest vara en formsak för Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund och Anna Hallmén som alla hamnat i andra heatet (och kanske också för Alice Johansson i den första, även om jag är lite mer osäker på hennes kapacitet). På herrsidan är 70 löpare indelade i två 30-mannaheat där de 20 bästa avancerar, så där ska i varje fall en tredjedel slås ut, men löpare som Martin Regborn, Jonatan Gustafsson och Oskar Andrén ska så klart inte ha några problem att klara det (och kanske inte heller Valter Pettersson). Finalerna, som för juniorerna startar vid 15-tiden och för seniorerna vid 16.30, kommer på något sätt att livesändas, men jag har inte hittat någon länk ännu (ska publiceras under lördagen) eller förstått om det är gratis- eller betalsändning.
Favoritsegrar, efteranmälda stjärnor och en jätteduell i stjärnspäckat Blodomlopp – och allt du behöver veta när Fahlin är tillbaka på världstouren

maj 25th, 2023

I morse släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Noha Olsson som gäst. Den 21-årige löpare, som ihop med sina lagkompisar i KFUM Örebro tagit ungdoms-SM-guld på både bana och i terräng, berättar om var han står just nu i sin satsning, om hur han tog sig till ungdomfinnkampen på hinder trots att det inte ens fanns några hinder att träna på i Örebro, om sin ångest och löparfilosofi och insändare under pseudonym, om statusen på kampen för en ny friidrottsarena i Örebro, om sorgen efter legendariska tränaren Bo-Gunnar Bogges och vad som egentligen hänt med Mikael Kroons gamla träningsgrupp. Går att avlyssna på många ställen där poddar finns, bland annat på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Vilken löparfest det blev på Väster i dag! Blodomloppet i Örebro 2023 var något utöver det vanliga. Startlistan såg naggande god ut redan när jag gick igenom den i går, men sedan tillkom efteranmälningar på Erica Lech, Wilhelm Bergentz och Tim Sundström – tre riktiga topplöpare.
Lech, som tog SM-silver i maraton i fjol, har haft lite sjukdomsstrul på slutet och var osäker på formen, men blev ganska snabbt ensam i dam i täten av tiokilometersloppet och vann på 36.16. Det var exakt en minut över hennes elva månader gamla svenska veteranrekord i K45-klassen (från Örebro AIK:s öppna KM på banvallen i fjol) men ändå ett mycket gott formbesked inför Stockholm marathon nästa helg (i fjol sprang hon tio sekunder långsammare än så, 36.26, i just Blodomloppet). Banans utformning (många knixiga kurvor här, en enda kurva på banvalls-loppet) och vinden (som var ganska tuff i dag) var faktorer som spelade in den här gången. Klubbkompisen Liduina van Sitteren, som haft ännu mer sjukdomsstrul (tre förkylningsomgångar sedan Rotterdam marathon i april, var bara 51 sekunder bakom (37.07). Vretstorps Vretstorps Ewa Pettersson – som inte springer så många tävlingar men som bland annat tog DM-silver på 5 000 meter 2021 – tog tredjeplatsen på 40.01. Hon var alltså nästan fyra minuter bakom Lech, men 36 sekunder före Tisdagsklubbens Kajsa Rosdal (40.37) och 49 före Tisarens Lovisa Persson (40.50).
Bergentz och Sundström utgjorde halva den tätgrupp i herrarnas lopp som fanns kvar när fyra kilometer återstod och de som försökt att följa hade åkt av (tråkigast för Andreas Ingberg som fick kliva av med magproblem) – den andra halvan utgjordes av förhandsfavoriterna Simon Karlsson (Tisdagsklubben) och Jonas Nilsson (Örebro AIK). De fyra var samlade ända in i svängen in på gräs-upploppet på Trängens IP, och trots att Karlsson försökte ge Bergentz en match kunde ingen matcha 21-åringens kick på slutet. Bergentz vann på 32.44, en sekund före Karlsson (32.45), tre före Nilsson (32.47) och fyra före Sundström (32.49). Tisdagsklubbens John Lundström femma på 33.31. Alla de där fem siktar härnäst mot Stockholm marathon (där det blir en väldigt spännande debut av Bergentz).
På femkilometersdistanserna blev det däremot favoritsegrar genom orienterarna Erik Berzell (16.11) och Josefin Tjernlund (18.07). Tjernlund hade för övrigt bara tre herrar före sig i mål. Finspångs Johannes Andersson (16.58) och Ludvikas David Glader (17.17) tog resten av pallplatserna på herrsidan medan Karlskogas Friidrotts Ella Laine (18.27) och KFUM Örebros Lisa Bergdahl (18.44) tog dem på damsidan (med Siri Englund precis bakom på 18.50).
Tjernlund siktar nu mot sprint-SM i helgen – där hon jagar en plats till sensommarens EM individuellt och en ny medalj i sprintstafett.
NA var på plats och sände hela tävlingen, med intervjuer med löparna (alla segrarna med flera) både före och efter. Se ikapp den sändningen här.

I morgon startar tredagarstävlingen Ride-London Classique, och då är Emilia Fahlin tillbaka på världstouren för första gången sedan Gent–Wevelgem den 26 mars. Sedan dess har hon hunnit med 13 tävlingsdagar på lägre nivå och hunnit samla på sig en hel del både tränings- och tävlingsmil i benen som ska göra att hon är på en annan nivå än senast.
Tävlingen inleds med två längre etapper med en hel del småbackar (men inga större, högsta punkten är på 113 meter över havet). Den första startar i pittoreska Saffron Walden och har 150 kilometer senare målgång i Colchester, allt nordöst om London. Den andra passerar inte så långt från just Colchester, men har både start och mål och varvningar i Maldon. Den inleds med en 66 kilometer lång sträcka innan cyklisterna kommer in på ett 21,5 kilometer långt slutvarv som ska avverkas tre gånger (plus lite).
På söndag avgörs sista etappen inne i centrala London, längs Themsen, runt parlamentet och St James’s park och på The Mall – över åtta varv på en platt, knappt 10,5 kilometer lång slinga för totalt 92 kilometer.
Fahlins franska proffslag FDJ-Suez är fortsatt lite skadeskjutet och vilar dessutom flera av de riktiga kanonerna – som Cecilie Uttrup Ludwig, Marta Cavalli och Grace Brown (australiern som var en bonussekund från att totalvinna Women’s tour i Storbritannien i fjol) – från den här tävlingen, vilket kan ge mer utrymme åt Fahlin. Med sig får hon franska kvartetten Eugénie Duval, Clara Copponi, Maëlle Grossetête och Gladys Verhulst. Verhulst är en stark spurtare och vann poängtävlingen i Tour de Noramndie, Copponi spurtade hem en etapp i Women’s tour i fjol och Duval var fyra i Paris–Roubaix.
Topprankade inför tävlingen är 2021 års världsmästare Elisa Balsamo (Italien/Trek-Segafredo), 22-åriga hemmalöftet Georgi Pfeiffer (Storbritannien/Team DSM) som vann Brugge–De Panne i mars och Chiara Consonni (Italien/UAE Team ADQ). Namn som Demi Vollering, Lorena Wiebes, Annemiek van Vleuten, Elisa Longo Borghini och Lotte Kopecky saknas dock.
Eurosport sänder alla tre etapperna, med start 14.15 på fredagen (starten går 12.04), 14.00 på lördagen (starten går 12.06) och 16.00 på söndagen (starten går 16.30, så då blir det uppsnack och hela tävlingen).
Regborn vann världscupen – och Fahlin längst fram när laget tappade toppåkaren i London (plus nya distriktsmästare i orientering och överraskande cykelresultat)

maj 29th, 2022

Efter en åttondeplats i den individuella sprinten och en femteplats i knockoutsprinten avslutade Martin Regborn världscuppremiärhelgen i Borås på bästa sätt: Genom att kliva högst upp på pallen som vinnare i mixedsprintstafetten (det var hans tredje seger i världscupkarriären). Regborn var ju petad ur förstalaget, men andralagets starter Lina Strand sprang ifrån förstalagets Hanna Lundberg och alla andra och resten av laget en lucka som aldrig täpptes (Gustav Bergman var när i kamp mot Emil Svensk på tredjesträckan, men bommade precis i slutet bort mycket mer än han tjänat). Regborn gjorde en superstark insats på andrasträckan, helt solo i tät mot en jagande trio, och hade stor del i segern som Karolin Ohlsson defilerade hem på sistasträckan. Min intervju med Regborn efteråt finns att läsa här, och VM-uttagningen presenteras, vad jag förstår, på tisdag. Där är Regborn förstås given, frågan är bara vilken eller vilka distanser han kommer att få springa.
Jonatan Gustafsson, som var 14:e i individuella sprinten i torsdags och åkte ut i semifinal i lördagens knockoutsprint, sprang andrasträckan i tredjelaget som slutade åtta. Han sprang upp laget från åttonde till sjätte plats. Jerker Lysell, som åkte ut i samma semifinal som Gustafsson i lördagens knockout, sprang tredjesträckan för svenska fjärdelaget och tog upp dem från nionde till sjunde plats, en placering som Tilda Östberg på sista kunde hålla i mål. Och Anton Johansson, som var 22:a i sprinten i torsdags, sprang upp ett svenskschweiziskt kombinationslag från 23:e till 18:e plats på tredjesträckan.

På hemmaplan – eller i varje fall i Degerfors – avgjordes både Värmlands och Örebro läns sprint- och sprintstafett-DM och SM för döva i samma discipliner i ett kombinationsarrangemang. Förstås utan alla världscuplöparna, och därtill utan både Tisarens alla orienterare av svensk elitklass och Hagabyduon Filip Dahlgren och Oskar Eklöf, som skulle hämta hem gulden. stället är Örebro läns nya distriktsmästare i orientering Hagabys Benita Månsson (som vann med drygt två minuters marginal till systrarna Korkeakoski, Therese lite före Jessica, som sedan tillsammans tog silvret i sprintstafetten) och Almbys Johan Alpberg (som vann tio sekunder före Milans veteran Per Eklöf och KFUM Örebros påläggskalv William Segura). Ingen av dem lyckades dubbla med guld i sprintstafetten – där vann i stället KFUM (Johanna Berg och Johanna Nordström) respektive Garphyttan (Måns Bergqvist och Rasmus Doering).
I Värmlands-DM tog Djerfs Rasmus Pettersson en favoritseger på herrsidan (på en tid som var drygt 1,5 minuter snabbare än Örebrosegraren Alpbergs på samma sträckning) medan klubbkompisen Lina Persson tog ett mer skrällartat guld på damsidan.
Även i döv-SM blev det två medaljer till länet, båda på herrsidan: Almbys Rihards Darzins tog silvret och Garphyttans Jesper Melin bronset, knappt två respektive drygt tre minuter bakom IFK Enskedes Nils Forsberg Rundström som vann.

Emilia Fahlin tog sin näst mest framskjutna placering under comebacken när hon slutade 21:a i tredje och sista etappen av världstsourloppet Ride-London classique. Tävlingen sändes på Eurosport, men eftersom jag befinner mig i USA och sändningen är geo-blockerad så har jag inte kunant se den. Men på något sätt verkar Fahlin ha hamnat längst fram av cyklisterna i FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope-stallet i en klungspurt där Team DSM:s Lorena Wiebes lyckades hålla sig framme och vinna för tredje dagen i rad. Orsaken till att Fahlin var med där framme var sannolikt att FDJ:s italienska stjärnskott Vittoria Guazzini tvingades kliva av tidigt efter att ha haft ont efter att ha kraschat på lördagen, och då fanns det ingen riktigt kvar att köra för (Guazzini ledde ungdomstävlingen och var med på topp tio i sammandraget). Nu blev det inga topplaceringar någonstans för FDJ (om man inte räknar en fjärdeplats i lagtävlingen eller en sjundeplats i ungdomstävlingen för Jade Wiel), men Fahlin fick i varje fall bra kilometer i kroppen under comebacken som går vidare.

Redan i fredags körde Jacob Ahlsson hem sin första (?!) seger i ett linjelopp för året: Göteborgsgirot grand prix med start och mål på Avenyn och en 1,1 kilometer lång slinga i centrala stan som körde 50 minuter plus tre varv. Ahlssons proffslag Motala AIF-Serneke-Allebike körde för Ahlsson, som fick en liten lucka längst fram in på upploppet och höll undan till seger med sekundmarginal till tvåan Erik Karlsson-Landén. Totalt hanns 34 varv, 37,4 kilometer, med på de 55 minuterna racet tog.
Själva Göteborgsgirot avgjordes på lördagen, och där fick Karlsson-Landén revansch och vann närmast före Lukas Vernersson, som ar Motalas man för dagen. Ahlsson körde för honom, och rullade i mål som 29:a. Lillebror Jonathan håller fortfarande på att jobba sig tillbaka efter vårens stora sjukdomsbekymmer, och tävlade inte i helgen helger.

Det otänkbara denna vår har hänt att Matthias Wengelin startat en mountainbiketävling utan att vinna. I det kortkorta ”bergstempot” under Huskvarna mtb tour slutade han först på sjunde plats (13 sekunder bakom Viktor Lindquist över en tävlingstid på lite drygt tre minuter), och samma placering tog han i fredagens crosscoutry-tävling (nästan tre minuter baom segrande norsken Mats Tubaas Glende och drygt två minuter bakom bästa svensk, Emil Lindgren). Där blev istället Axel Lindh bästa örebroaren med en tredjeplats. Wengelin strök sig helt sonika från start i lördagens shorttrack-lopp, som Lindgren vann sekunden före Lindh som återigen var trea. Det räckte för totalseger för Lindgren medan Lindh hade varit tvåa om han inte hade dragit av kedjan och tappat två minuter i bergstempot, vilket skickade ned honom på femteplatsen i sammandraget.

Otänkbart också att Marcus Jansson, som förra veckan tog dubbla EM-medaljer, för andra gången på tre dagar inte tar SM-guld är det kanske också egentligen, men så var det en finländare som snuvade honom. I varje fall förstår jag resultatlistan från Leksand som att Miika Nurmi, som tävlar för IFK Göteborg, är behörig för att köra om SM-tecken, och därför tog guldet i dagens medeldistans 66 sekunder för Jansson (men helt säker är jag inte). Samme Nurmi var en av två som var före Jansson i sprinten i fredags, men i långdistansen i går blev det ju guld. Karin E Gustafsson följde upp lördagens fjärdeplats med att bli femma i medeldistansen, 2.20 från guldet och mindre än 1,5 minuter från medalj. Efter sju av elva deltävlingar i svenska cupen ligger Jansson tvåa och Gustafsson fyra.
Regborn nära världscuppallen, SM-guld till Jansson, Hallor och Hindér – och missa inte Fahlins tävling i centrala London

maj 28th, 2022

Emilia Fahlins lagkompis Vittoria Guazzini tog en ny topp tio-placering när andra och näst sista etappen av världstourtävlingen Ride-London classique avgjordes på lördagen, och hon behåller därmed ledningen i ungdomstävlingen men tappar, på grund av bonussekunder, till åttonde plats i sammandraget (27 sekunder bakom Lorena Wiebes, Nederländerna/Team DSM, som vann i dag igen). Fahlin rullade i mål som 57:a efter den 142 kilometer långa etappen mellan Chelmsford och Epping. Morgondagens final, som körs mitt i centrala London med start- och mållinje vid parlamentet, är tv-sänd, på Eurosport från 16.30.

Martin Regborn så ruskigt stark ut när han tog sig hela vägen till final i knockoutsprinten i världscupen i Borås i dag, och väl där gjorde han ett taktiskt perfekt lopp och gick upp som tvåa med två kontroller kvar. Men i spurten hade han inte nog med sprutt i benen för att försvara pallplatsen, utan fick nöja sig med en femteplats, som näst bästa svensk.
– Jag följde min plan och gjorde allt rätt orienteringsmässigt. Jag hade läst in slutet och kände att det är nog inte någon som tar ett eget vägval. Jag hade stenkoll på avslutningen och bara körde med Tim och August. När de kickade på slutet så hade jag inte riktigt den speeden idag. Jag gjorde det jag kunde, sa Regborn till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Schweizaren Matthias Kyburz, som förr om åren sprang för OK Tisaren, vann, fyra sekunder före Regborn (en före nyzeeländaren Tim Robertson, två före svenske uppstickaren August Mollén och tre före norske Kasper Fosser).
Örebroarna Jonatan Gustafsson och Jerker Lysell tog sig till samma semifinal som Regborn, och båda (framför allt Gustafsson) var uppe och stötte tidigt men fick ge sig mot slutet. Brittiske Ralph Street (sist i finalen) vann den semifinalen närmast före Regborn. Vilka slutplaceringar Gustafsson och Lysell får är ännu inte fastslaget, vad jag förstår, eftersom det var lite snack om diskningar (som drogs avslogs men möjligen överklagades) i den andra semifinalen. Vi får väl se vad som händer.
I morgon avslutas världscuphelgen med mixedsprint, men laguppställningarna är ännu inte tillkännagivna. I början av nästa vecka tas VM-truppen ut, och där lär Regborn ha bokat en plats vid det här laget.

Den här helgen är det också SM i både mountainbikeorientering och orienteringsskytte i Dalarna. I den förstnämnda grenen tog Garphyttans Marcus Jansson – förra veckan dubbel EM-medaljör – ett lika väntat som överlägset SM-guld i långdistans när han vann med nästan tre minuters marginal på fredagen. Men i lördagens sprint fick han faktiskt ge sig mot både Kåres Rasmus Nordgren och IFK Göteborgs Miika Nurmi och nöja sig med en bronspeng. Klubbkompisen Karin E Gustafsson var fyra på fredagen, mindre än minuten från medalj. I orienteringsskyttet vann Tisarens Gustav Hindér, som sopade rent på VM i fjol, dagens klassiska distans med nästan tio minuters marginal. Mer överraskande var att klubbkompisen Nina Hallor tog SM-guldet på damsidan, drygt en minut före P10:s Lisa Andersson – och allra mest överraskande att Hindér missade medalj med 1,5 minuters marginal när han blev fyra i fredagens sprint (där var Hallor sexa). Tävlingarna dubblerade som världscup, och där var Hindér etta och Hallor tvåa, bakom en finska, i dag.

På hemmaplan sprang 47 löpare den 180:e upplagan av Örebro parkrun, och Petra Hanaeus var snabbast för 42:a gången med 21.01 (en tid som gjorde att hon bara hade sex herrar framför sig). Av herrarna var Andreas Kjellin snabbast för nionde gången (i sin 124:e start), med 18.50.
Fahlin tillbaka på världstouren – och Vintrosalöpare vann Örebro backyard ultra

maj 27th, 2022

Jag har inte kunnat följa så mycket av första etappen av världstourloppet Ride-London classique som kördes i dag, med Emilia Fahlin i startfältet. Dels eftersom jag haft annat för mig – dels eftersom det inte funnits någon tv-sändning eller annan information heller (men sista etappen, på söndag, ska vad jag förstår det visas på Eurosport). Jag har hur som helst läst mig till att brittiska Jumbo-Visma-cyklisten Anna Henderson gick solo och hade nästan två minuter till godo på klungan ut på sista finalvarvet, 22 kilometer från mål (i Maldon, nordost om London), men blev inhämtad med 400 meter kvar. Upp till målet blev det i stället en klungspurt där Team DSM:s nederländska stjärna Lorena Wiebes var starkast, följd av Trek-Segafredos italiensak Elisa Balsamo. Fahlins stall FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope körde för italienska Vittoria Guazzini, som tog femteplatsen och blev den första i mål som inte fick några bonussekunder med sig. Därför är hon, precis som två andra, 13 sekunder bakom Wiebes inför fortsättningen. FDJ hade alla sina sex cyklister med där framme, och av dem rullade Fahlin i mål längst bak, som 76:a (men det är förstås bara av akademiskt intresse – det viktiga är naturligtvis vilket arbete de lade ned för att hämta in utbrytningen).
Etappen var 136,5 kilometer lång och tog 3,5 timmar. I morgon väntar en 142 kilometer lång och lätt böljande etapp mellan Chelmsford och Epping. Söndagens final avgörs över två korta följt av sju längre varv inne i centrala London för totalt 85,3 kilometer. Målet är beläget precis vid parlamentet.

Vintrosalöparen Björn Tikkanen vann den femte upplagan av Örebro backyard ultra på 25 varv/timmar (drygt 167,6 kilometer) efter att Erika Lundmark, från Norrbärke i Dalarna, gett sig efter 24. Lindesbergsfostrade Elin Engström (hon som åkte Vasaloppet med en stav!) tog tredjeplatsen på 20 varv och Karlstads Jenny Allared var fyra på 19 (tre damer på topp tre, alltså). Örebroaren Joel Tolsheden var femma på 18 varv och Garphyttans Staffan Gereonsson (som jag skrev det här reportaget om för ett par veckor sedan) blev sexa på 17. Det här var Staffans debut i backyard ultra, men han är extremt erfaren som ultra-atlet.