Glöm inte att lyssna på veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med ultralöparen Filip Andersson: Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.
Och heller inte på veckans avsnitt av Ultraaktuellt, där jag gästar som bisittare: Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Jag får också passa på att länka till tre artiklar på na.se som jag skrivit i helgen:
** Emilia Fahlin om 14:e-platsen på cykel-EM.
** Linus Rosdahl om andraplatsen på Lidingöloppet.
** Simon Karlsson om dagens jättepers i Berlin marathon.

Det sistnämnda ska så klart berättas även här på bloggen: Tisdagsklubbens Simon Karlsson, som började springa på allvar under pandemin 2020 och haft en raketartad utveckling sedan dess, skalade av ytterligare drygt fyra (!) minuter på sitt personliga rekord när han sprang in på 2.23.43 i Berlin marathon i dag. Karlsson gjorde 2.38.26 i sin första landsvägsmara, i Stockholm, i oktober 2021 (det är alltså mindre än två år sedan). I fjol persade han med sex sekunder i Köpenhamn i maj innan han fick kalasträff med 2.27.59 i (pers med över tio minuter) i Berlin. Och nu, ett år senare, skalar han alltså av ytterligare drygt fyra minuter.
Karlsson berättar mer om loppet i artikeln jag länkar till ovan, men jag kan avslöja så mycket som att han hade en god känsla hela vägen och sprang extremt jämnt: 16.50–16.56–17.00–17.00–16.57–17.03–17.03–17.10 på femkilometarna (7.22 på de sista 2,2 kilometerna), 1.11.50 på första halvan (inklusive de 22 sekunder det tog för honom att i trängseln ta sig fram till själva startlinjen; nettotiden blev därför 2.23.21), 1.11.53 på andra.
Tiden gör att Karlsson passerar självaste Erik Anfält i genom tiderna-listan och går upp som fyra i Närkestatistiken bakom de gamla 80-talshjältarna Lars Hagberg och Rolf Barr, och Oskar Andréns Rom-mara i april i år.
Upp till Hagbergs nu över 40 år gamla rekordnotering, 2.21.46 från Stockholm marathon 1983, har Karlsson nu mindre än två minuter, och med sin otroliga utveckling de tre senaste åren börjar det kännas mer och mer sannolikt att det blir han som till slut kommer att slå den där tiden. Just i Berlin gjorde tiden Karlsson till 85:a i loppet, och näst bäste svensk bakom Ebba Tulu Chala.
Med sig på resan till Berlin hade Karlsson Örebro-kompisarna Andreas Ingberg och Markus Liljenroth. Ingberg, som fortsatt jagar sub 2.30 på maran, hade en tyngre dag och klev av efter 25 kilometer (han hade 1.14.15 på första halvan, så långt höll farten). Liljenroth persade med 2.45.29 (2.45.11 netto; 1.20.54/1.24.35). Om några fler länslöpare sprang i Berlin vet jag inte, tipsa mig gärna i sådana fall!

På Lidingö avslutades löparhelgen med Rosa bandet-loppet, där Zinkgruvanfostrade Johanna Eriksson (som 2018–2019 tog dubbla SM-brons på 10 000 meter) storstilad comeback på den nationella scenen när hon vann loppet på 37.49 (23 sekunder före IKHP:s Madeleine Larsson) och till på köpet slog alla svenska herrar (det var bara amerikanen Vincent Weir och fransmannen Simon Milcent som var före i mål).
De yngre ungdomsklasserna avgjordes också, där blev Garphyttans Daniel Torége femma i P12-klassen, som sprang tre kilometer, och Latorps Ebba Fryxell (som i den här bloggen mest är känd som draghund- och skidåkare) tia i F15-klassen över sex kilometer (där vann Spårvägens Fanny Szalkai, ett efternamn som förpliktigar i löparspåren).

Kan Hagaby ha ställt upp med det bästa och mest välmeriterade andralag som någonsin skådats i en distriktsmästerskapsstafett i orientering, i dag? Mycket möjligt. Dubble VM-guldmedaljören Jerker Lysell sprang nämligen förstasträckan och regerande Europamästaren Martin Regborn var ankare i ett ”andralag” som tog DM-guldet med drygt tre minuters marginal före klubbens egna förstalag. Nu ska dock påpekas att Lysell faktiskt tappade en minut på förstalagets Viktor Larsson på förstasträckan, och det var Oskar Eklöf som fick springa ikapp Jakob Wallenhammar på andrasträckan. Regborn stack ut fyra sekunder bakom gamle VM-kollegan Filip Dahlgren (som sprang så bra i Fýri trail förra helgen) på sistasträckan, men där visade Regborn ingen pardon och sprang om och förbi med marginal. Hur snabbt det gick? Tja, jämför med bronsmedaljörerna Tisaren, vars sistagubbe Johan Aronsson tappade över tio minuter på Regborn (Tisaren var över 24 minuter bakom i mål).
Tävlingen avgjordes i äkta Kilsbergsterräng, med start och mål vid Blackstahyttan och ett gäng kontroller uppåt Gårdsjön.
Tisarens förstalag med nationella toppnamn i Ellinor Tjernlund på förstasträckan och Lovisa Persson på sista (och Nina Hallor som hoppat in som reserv på andrasträckan) gjorde som de ville med konkurrenterna och vann med halvtimmesmarginal till Milans och Garphyttans kombinationslag (Jessica Korkeakoski/Josefin Erlandsson/Elin Doering) på andraplatsen. Jag vet inte om kombinationslag får konkurrera om medaljer på DM, och får de inte det så tog i stället KFUM Örebro silvret (annars bronset). Fler lag kom inte i mål, för Tisarens andralag felstämplade på andrasträckan.
En kul detalj från ungdomssidan är att Lindebygden stoppade in sina tjejer i killklassen för att få fullt lag, och där blev Lovisa Thybeck bara slagen av två killar (och bara 1.25 från sträcksegern) på andrasträckan i ett lag som hennes storebror Axel Thybeck förde i mål som tvåa bakom KFUM Örebro.
Värmlands stafett-DM avgjordes samtidigt, på samma banor, och där tog Djerf en tredjeplats på damsidan, knappt 14 minuter bakom segrande Karlstadsklubben OK Tyr, som hade gamla Djerf- och Tisaren-löparen Linda Take på förstasträckan.

Säsongens sista deltävling i länets rullskidserie Moto tour avgjordes på söndagen, en 31 kilometer lång masstart med start vid Mogetorp och mål på toppen av Ånnabodabacken. Robert Brundin var tillbaka efter att ha stått över klubbmästerskaps-deltävlingen senast (och därmed tappat sin svit på 20 raka segrar) och vann med 47 sekunders marginal före Daniel Olsson och ytterligare 36 före Viktor Hansson. Därmed vann han också sammandraget två poäng före Olsson (Viktor Rikner blev trea).
Olivia Hansson var som vanligt överlägsen på damsidan (och hade bara åtta herrar före sig), vann drygt elva minuter före Alma Olsson, som den här gången hade ovanligt stor marginal i syskonkampen mot Ellen (3.18) som varit före Alma i de två senaste tävlingarna.
I sammandraget gjorde Almas andraplats att hon säkrade totalsegern, fyra poäng före Ellen (Hansson har vunnit de fem deltävlingar hon ställt upp i, men missat två). I herrklassen, som egentligen är en mixedklass, blev Hansson tia i sammandraget, Alma 13:e och Ellen 15:e.