• Anfält vann Åstadsloppet – när ”vinnaren” och Regborn diskades: ”Snöpligt tilldelad förstaplatsen”

    Efter en arbetsdag i Stockholm kom jag hem till Örebro och nåddes av märkliga besked. Både ettan och tvåan i Åstadsloppet, Johan Fagerberg från Finspång och Örebros orienteringsstjärna Martin Regborn, diskades – efter att av förcyklisten ha letts fel och sprungit för långt (!). Jag har tyvärr inte hunnit prata med någon av de inblandade, och nu är klockan lite mycket för att börja ringa runt, men det är ju inte utan att man drar en direkt parallell till Bill Impolas diskning i La Diagonela häromåret (då han i klar ledning och på väg mot karriärens största seger leddes fel av tv-skotern). Man har ju alltid som idrottare ett personligt ansvar att hålla koll på banan, men det är ruggigt snöpligt när funktionärerna visar fel väg. Och frågan är varför de kände sig tvungna att diska Fagerberg och Regborn, enligt min mening ger Svenska friidrottsförbundets paragrafer för landsvägslopp ett visst utrymme för tolkningar: ”Tävlade får tillfälligt lämna markerad bana under förutsättning att han/hon därmed ej förkortar sin löpsträcka” och även om de kom upp på vägen längre fram så är det bara ”normalt” och inget krav att ”tävlande [skall] gå in på bana på samma ställa som han/hon lämnade bana”. Om löparna inte vann någon fördel av fadäsen, vilket jag förstått att de inte gjort, och det inte heller fanns någon intention att fuska, vilket det definitivt inte gjorde, borde det därmed finnas utrymme för att låta resultaten stå. Men KFUM Örebro, som arrangerar tävlingen, kände sig uppenbarligen tvungna att diska duon (och jag har alldeles för lite fakta för att bedöma om det var riktigt, jag vet ju inte ens var de sprang fel), vilket gjorde att Erik Anfält fick segern i herrklassen på 1.10.58 (exakt två minuter före Akeles Fredrik Eriksson, Ludvig Börjesson blev näst bästa länslöpare på sjätte plats med 1.16.06, även Oskar Arlebo, Fredrik Johnsson och Fredrik Rådström, på 1.18.01, 1.19.46 respektive 1.19.58 gick under 1.20). Fagerbergs och Regborns strukna tider var 1.08.39 respektive 1.09.01 (vilket hade gjort Regborn till sjua genom tiderna i distriktet, men liksom i sin första halvmara fick han inte heller nu i sin andra något resultat med sig …).
    Inte det roligaste sättet att få en seger, naturligtvis, vilket Anfält konstaterade på instagram: ”Jag har vunnit loppet två gånger tidigare. Och i år blev jag, ganska snöpligt, tilldelad förstaplatsen igen. För tyvärr, och det menar jag verkligen, blev den rättmätiga ettan Johan Fagerberg och den rättmätiga tvåan Martin Regborn felvisade lite drygt halvvägs in i loppet.”
    ”Har tagit det rätt lugnt i veckan och är inte alls tränad för 21 kilometer platt asfalt, så tiden 69.01 är inte så mycket att skryta med. Tyvärr inte pb då jag och vinnaren i loppet blev visade fel av ledarcykeln på ett parti av banan. Blev visserligen 20 meter längre för oss, men vi sprang ju inte den korrekta banan. Brorsan Fredrik Regborn innehar därmed fortsatt familjerekordet på halvmaran”, skriver Regborn på sitt instagramkonto.
    Regborn tog ju på något sätt ändå hem den av mig så emotsedda superfajten (om man räknar den strukna tiden, men löpmässigt var han ju i varje fall starkare än Anfält för dagen även om det var lätt ironiskt att det var orienteraren som sprang fel), som kom av sig lite när Linus Rosdal lämnade DNS och Thomas Chaillou sprang (och vann) tiokilometersklassen i stället.

    Förra året ströks ju alla poäng från Karlslundsloppet i långloppscupen när funktionärer viftade täten åt fel håll, men då var det fler än två löpare som sprang fel, och dessutom påverkade resultatet totalställningen i cupen vilket inte är fallet den här gången (Fagerberg tävlar ju för Finspång, och Regborn gjorde sin första start för året).
    Josefin Gerdevåg var starkast av länsdamerna på halvmaran, om än nästa 7,5 minuter över sitt eget distriktsrekord från förra våren (sedan dess har hon ju hunnit föda barn) när hon tog andraplatsen bakom Finspångs Ida-Maria Nicklasson på 1.24.05. Erica Lech och Liduina van Sitteren var övriga damer under 1.30, med 1.24.46 respektive 1.25.12.
    Den insats som imponerade mest på mig var nog ändå 15-årige Wilhelm Bergentz seger, och tid, i herrarnas femkilometersklass: 16.36. Fem år äldre Abdiqani Khadar var fyra sekunder bakom, hade möjligen vunnit om det inte vore före att även han sprang fel i början (men han klarade sig från diskning).
    Julia Johnsson var bästa länsdam på milen, trea totalt på 42.08 bakom Götas Anne Ellström och Team Cykelcitys elittriathlet Emma Graaf, medan Louise Sundström var snabbast på femkilometaren med 19.30, 18 sekunder bakom segraren Jennie Hurkmans från Tureberg.
    Kollegorna från allmänredaktionen bjussar på massor av bilder och tv från tävlingen i den här pluslåsta artikeln!

  • Helgens höjdare – det krävs för att Sjögren ska ta hem långloppscupen

    1) Åstadsloppet
    Förstås, det här har ju fortfarande potential att bli årets häftigaste lopp, med både Linus Rosdal, Martin Regborn, Per Sjögren, Josefin Gerdevåg och Thomas Chaillou anmälda (och det är väl inte helt omöjligt att Erik Anfält efteranmäler sig). Sedan får vi väl se hur många som kommer till start. Rosdal har haft lite bekymmer och stod över Lidingöloppet, Sjögren var sjuk förra veckan och hoppade Hostruset och Regborn har precis avslutat orienteringssäsongen, så vi får väl se vem som har ben och lungor i ordning. Gerdevåg är regerande mästare på damsidan och har bra chans att ta hem loppet i år igen. På herrsidan är VM-löparen David Nilsson regerande mästare, men inte anmäld. Skulle Sjögren vara bästa länslöpare i loppet så säkrar han dessutom segern i långloppscupen, eftersom han då har 58 poäng medan 58. Vilket är exakt samma summa som Per Arvidsson maximalt då skulle kunna nå (om han blir tvåa i Åstadsloppet och vinner de tre deltävlingar som är kvar), men han kommer då ändå ha färre segrar än Sjögren (8–4). Om vi leker med tanken att Arvidsson inte tar någon poäng i Åstadsloppet och att Heshlu Andemariam blir som bäst fyra, så räcker en femteplats bland länslöparna för att Sjögren ska säkra cupen. För Mikaela Kemppi (som inte är anmäld) gäller som tidigare att en fjärdeplats räcker för att säkra cupsegern, en femteplats om Liduina van Sitteren inte vinner.

    2) Daladubbeln
    Det är inte särskilt mycket orientering kvar den här säsongen, men Daladubbeln är en klassisk ungdoms- och juniortävling i Falun, med tvåmannastafett på lördagen och patrulltävling på söndagen, där resultaten från de båda dagarna slås ihop. Det är en del länslöpare på plats, men få av de allra snabbaste. Ett undantag är KFUM Örebros Jonatan Gustafsson (som ju också är en kvick banlöpare) som bilar lag med Nyköpings Ludvig Ek.

    3) Örebro parkrun
    Det är rätt tunt i tävlingskalendern överlag den här helgen, men Örebro parkrun tuggar ju oförtrutet på, lördagsmorgon efter lördagsmorgon. I morgon får vi se hur tävlingen står sig i konkurrensen med Åstadsloppet, som ju erbjuder både fem-, tio- och halvmaraklasser, och dessutom har gratis start för alla högstadieelever (Örebro parkrun är alltid gratis, för alla).

  • Trappan besegrad – 27 minuter långsammare än Sjögren

    I backen ned, för sjunde gången, gick tiden mot Per Sjögrens rekord ut. Jag var och sprang i Kvarntorpstrappan i dag, de tio varven man ska för att ”besegra trappen”, och kan konstatera att jag inte direkt var nära att hota Sjögrens tid på 57.44 från den 3 juni. Klockan visade 59 blankt när jag gav mig in på mitt åttonde varv uppför, och vid det laget hade ”Peiza” både hunnit fullfölja sina tio rundor och knäppa en kall öl (äh, nu gissar jag bara, förmodligen stack han väl iväg och joggade ned) när han satte sin rekordtid. Men det ger onekligen perspektiv på hur snabb, eller snarare långsam, man egentligen är.
    Min prioritet på dagens träningspass var inte att springa så fort som möjligt utan att träna rätt muskler (och på köpet flås) inför Niesenlauf nästa sommar (loppet uppför världens längsta trappa som jag anmält mig till, som i trappsteg räknat motsvarar drygt 27 Kvarntorpshögstrappor). Så jag trippade med ”joggteknik” och tramp på varje trappsteg de 230 första stegen varje varv, gick sedan över till gång och tramp på vartannat trappsteg de följande 90 stegen (upp till avsatsen efter 320 trappsteg) och gick sedan tillbaka till att trippa de sista dryga 100 trappstegen upp (och sedan vidare längs stigen till toppen) på varje varv. Kanske hade det varit effektivare att köra fler dubbelsteg? Och framför allt hade jag kunnat springa fortare utför, om jag velat göra så snabb tid som möjligt. Nu körde jag istället hela grejen som ett intervallpass, med lugn utförslöpning på 4.12–4.25 på de nio första varvet (på sista, ned mot mål, drog jag på utför på 3.37). Men visst, tiden blev 1.24.27 och mer än någon minut hade jag nog inte kunnat slipa oavsett hur jag burit mig åt (mitt personliga rekord från 2014 är på 1.21.58).
    Det var ändå ett härligt pass, och jag var själv i höstrusket nästan hela vägen. Träningen rullar generellt sett på väldigt bra just nu. Gjorde mitt livs två första femkilometare under 20 minuter förra veckan och har klockat över sju mils löpning fem veckor i rad (redan 67 den här veckan, så blir lätt en sjätte). Frågan är bara om jag hittar nåt kul lopp att springa innan året är över.

  • Dags att börja planera 2018 – tävlingskalendrarna klara i löpning och orientering

    Ägnade en del av gårdagen åt att planera Mittmedias orienteringssatsning inför 2018. Årets satsning blev som den blev, men nästa år ska vi försöka ta ett större grepp nästa säsong. Och vilken säsong det ser ut att bli. Kolla bara:
    7 april: SM, ultralång distans (även första deltävlingen i elitserien). Vireda, nordöst om Jönköping.
    13–15 april: Tre deltävlingar i elitserien. Kågeröd.
    20 april: SM, natt (även femte deltävlingen i elitserien). Riddersberg, sydöst om Jönköping.
    22 april: Final i elitserien, jaktstart. Linköping.
    28–29 april: Tiomila i Nynäshamn.
    6–12 maj: EM (som också gäller som tre deltävlingar i världscupen). Ticino, Schweiz.
    2 juni: SM, sprint. Jönköping.
    3 juni: SM, sprintstafett. Jönköping.
    16–17 juni: Jukola. Lahti, Finland.
    21–27 juli: O-ringen. Höga Kusten.
    4–11 augusti: VM (som också gäller som tre deltävlingar i världscupen). Riga/Sigulda, Lettland.
    31 augusti–2 september: Världscup (två deltävlingar plus stafett). Östfold, Norge.
    9 september: SM, långdistans. Rävaskans, söder om Jönköping.
    15 september: SM, medeldistans. Vaggeryd.
    16 september: SM, stafett. Vaggeryd.
    4–7 oktober: Världscupfinal (två deltävlingar plus stafett). Prag, Tjeckien.
    13 oktober: 25-manna. Stockholm.
    Men det där kollandet ledde mig också till att titta lite djupare i den lokala tävlingskalender för vintern och nästa säsong: Den 26 november drar Löpex vinterserie, också känd som Nattcupen, igång med den första av åtta deltävlingar (den andra avgörs den 6 december, övriga sex är efter årsskiftet med finalen den 18 mars). En knapp månad senare, den 10 april, avgörs den första av Milans tolv poängtävlingar (finalen den 14 augusti). Distriktsmästerskapet avgörs med sprint och sprintstafett i Nora den 10 juni, medel- och långdistans strax utanför Örebro 25–26 augusti och natt-DM i Kungsör den 24 augusti, i ett samarrangemang med Södermanland och Västmanland. Korpen, världens äldsta årligen återkommande orienteringsarrangemang, avgörs inte förrän den 16 september (2018 i Karlslundsskogen, som det verkar), och de nationella tävlingarna Tisarträffen, Närkekvartetten och Klackenloppet avgörs tre helger i rad i maj (Letälvsträffen/Boforsloppet avgörs sista helgen i april). Men allra roligast är förstås att Örebro city spring, som brukar locka stora delar av Sverigeeliten, återkommer efter uppehållet som föranleddes av årets SM-arrangemang med både individuell sprint (med världsrankningsstatus) och sprintstafett söndagen den 24 juni.

    Ni missade väl förresten inte min stora, pluslåsta intervju med Emilia Fahlin, om valet att stanna i Wiggle-High5 och mycket annat, som gick ut på na.se i går?

    För övrigt har nu också Wedevågsloppet (liksom tidigare den första måndagen i maj), Lindesjönloppet (på nationaldagen) och Stripastafetten (andra lördagen i augusti, samma dag som Svartåloppt) ansökt om sanktion från Svenska friidrottsförbundet och därmed kommit med i tävlingskalendern för nästa år (sista datum för sanktion till ordinarie avgift var 30 september, men till förhöjd avgift kan det fortsätta att göras). Det betyder att de enda löptävlingarna i länet som hade sanktion i år, men som ännu inte ansökt om sanktion för 2018, är Dalenrundan och de tre stora trailloppen Munkastigen trailrun, Kilsbergen trailrun och Bergslagsleden ultra. Inget av loppen har, mig veterligen, heller bekräftat på sina hem- eller facebooksidor att de verkligen kommer bli av 2018, så vi får väl vänta och se.

  • Så gick det för Karlskogalöparna i första halv-Maraton des Sables

    Jag skrev ju häromveckan om Karlskogaparet Regina och Tom Johnson som skulle springa den allra första upplagan av halv-Maraton des Sables på Fuerteventura, och när jag häromdagen sprang in i Tom på Konsum här i Karlskoga kom jag på att jag glömt redovisa resultatet: Tom och Regina klarade det 120 kilometer långa kraftprovet på ett lysande sätt och tog mållinjen med en sammanlagd tid på 28 timmar, 23 minuter och 19 sekunder fördelat på tre etapper, där den långa, 60 kilometer, stod för drygt 19 timmar, där deltagarna fick tillbringa hela natten med att ta sig fram över det som rapporteras vara en väldigt tuff och teknisk bana, kanske på det sättet till och med värre än originalet i Marocko (som dock är dubbelt så långt).
    För Regina ledde resultatet till en 24:e-plats i damernas veteranklass (hon var tolva efter att ha klarat av första dagen på 5.16.06) medan Tom var 21:a i sin veteranklass. Peruanen Remigio Huaman Quispe och britten Anna Maria Watson vann på 10.38.57 (över en timme före tvåan, spanjoren Jonathan Hernandez Curbelo) respektive 13.51.26 (43 minuter före danska Kristina Schou Madsen, svenska Maria ”Maraton-Mia” Thomsen blev tia, 4,5 timmar bakom).

  • Topplaceringar för actionrunvinnarna i Göteborg – men står över VM

    Martin Bäckström och Sara Forsström, de inflyttade örebroarna som jag skrev en del om både före och efter att de tog hem Örebro actionrun i somras, slog till med nya, fina placeringar i hindarbanelöpning när Toughest Göteborg avgjordes i lördags.
    Martin blev 18:e man på 43.47, bara lite drygt tre minuter från en topp fem-placering över åtta kilometer med 40 hinder. Sara blev 23:a på 1.03.04, 14 minuter bakom segrande Linnea Ivarsson.
    Martin kvalade ju in till VM, som avgörs i kanadensiska Blue Mountain fredag–söndag den här veckan, i samband när han blev 18:e man i Toughest Stockholm i början av juni, men skriver på instagram att han beslutat sig för att inte åka dit i år ”på grund av diverse orsaker, men nästa år så”.
    Loppet i Göteborg vanns av Jonathan Albon, en britt som tagit tre raka världsmästartitlar i hinderbanelöpning (får se om han dyker upp och försvarar sin titel i Kanada), och som 2016 och 2017 dessutom vunnit skyrunningvärldscupens extremklass (skyrunning är alltså bergslöpning, extremklassen består av de mest tekniska krävande loppen). Albion var hela var nästan två minuter snabbare än tvåan, David Nordström, och bara fyra löpare var inom 3.40 bakom honom. Bäckstörm var 7.10 bakom i mål. Garphytteboende Jonathan Kandelin sprang in på åttonde plats i Göteborg, på 41.24 och därmed mindre än två minuter från pallen. Han lär därmed redan nu ha kvalat in till nästa års VM (även om jag inte har stenkoll på kvalreglerna).

    För övrigt är det nu klart att Emilia Fahlin stannar i stora, brittiska stallet Wiggle-High5 ännu en säsong (det blir andra raka och fjärde säsongen de senaste fem åren som Fahlin kör för det svartorangea laget). Kollega Lasse Wirström har skrivit lite om det här, och jag ska försöka få tag på Fahlin under dagen för ett längre (pluslåst) snack.

    Redan förra helgen avgjordes 1 000 lakes, den tyska deltävlingen i världsserien i swimrun, med Bibben Nordblom och Lotta Nilsson på startlinjen, vilket jag får erkänna att jag helt hade bommat. Noraparet låg trea halvvägs in i tävlingen, men tvingades släppa Bibbens Ö till ö-kompanjon Maja Tesch (och hennes lagkompis Marika Wagner) under andra halvan. Bibben och Lotta höll ändå fjärdeplatsen i tävlingen, 36 minuter bakom segrande Ulrika Eriksson/Helena Sivertsson och sex bakom Tesch/Wagner på tredjeplatsen. Just över 5,5 timmar tog de 33,8 kilometerna löpning, 7,5 kilometerna simning och de 19 bytena mellan disciplinerna.

  • van Sitteren kämpar på för långloppscuptiteln – och förtydligande om Tisarens 25-mannainsats

    Liduina van Sitteren gör allt hon kan för att ge alltjämt rehabande Mikaela Kemppi en match om titeln i långloppscupen i år. På lördagen sprang Örebro AIK-löparen hem tredje raka segern i cupen: Efter Tarstaborgsrundan och Annaloppet nu också Hostruset. Det gör att hon nu är tvåa i cupen på 62 poäng, lika många som Kemppi men med färre segrar. Problemet för van Sitterens del är dock att hon nått maxantalet tävlingar att räkna med sex-poängare, vilket är vad man får för seger i vanliga tävlingar. Hennes enda möjlighet att ta sig om Kemppi är därför en första- eller andraplats i långa terräng-DM i om två veckor (eller, om hon misslyckas med det, vinner både Åstadsloppet, Kilsbergsleden och Lucialoppet – de tre i övrigt kvarvarande tävlingarna – och då kommer upp på 9–9 i antalet segrar med Kemppi och vinner på fler andraplatser, 5–0). Men även om van Sitteren vinner DM och går upp på 64 poäng (hennes maximala poängtal i år), så räcker det med att Kemppi blir trea i någon tävling (eller femma i DM, där alltså fler poäng delas ut) för att nå ointagliga 65.
    I Hostruset vann van Sitteren enkelt på 18.11, nästan två minuter före Ö till ö-åttan Marie Dasler på 20.08 och frenetiskt tävlande Maria Eriksson på 20.18. På herrsidan blev Per Sjögren sjuk och tvingades ställa in sin start, men maratonsatsande fransmannen Thomas Chaillou, som jobbar på Örebro universitet och tävlar på KFUM Örebro, fick ändå fint motstånd av fyra betydligt yngre klubbkpmpisar i KFUM Örebro. Chaillou gick i mål på 15.49, följd av William Wickholm, 19 år (16.01), Jack Karlsson, 18 år (16.39), Alexander Larsson, 17 år (16.45) och Abdigani Khadar, 20 år (16.52). Även Thorens Wilhelm Bergentz, 15 år, förtjänar förstås ett omnämnande för perset 16.54.
    Sjögren behåller, trots att han inte startade, ett starkt grepp om långloppscupen, som han leder tolv poäng före Heshlu Andemariam och Per Arvidsson. Erik Anfält på fjärdeplatsen har nu inte längre någon chans på totalsegern eftersom bara 26 poäng återstår att springa om.

    Har förresten fått inte mindre än tre mail/meddelanden efter mitt inlägg om Tisaren i 25-manna. Klart är att Göran Attås, Daniels pappa, missade en kontroll och att det var orsaken till att laget diskades. Reglerna säger att lag som diskas inte får gå ut på nästa sträcka (eller näst-nästa, som det blir, eftersom det måste hinna upptäckas att det stämplats fel) förrän en halvtimme efter att ledarlaget passerat ut på sträckan. Därför fick 11.58.23 fick Andrea Svensson stå och vänta i 23 minuter, Lovisa Persson i 23 minuter, Ellinor Tjernlund i 22 och Ellinor Eriksson i 19 minuter från det att föregående löpare kom in tills de kunde ge sig ut, vilket förklarar deras märkliga sträcktider. Drar man av de där 19 minuterna på Tisarens sluttid hade laget varit sexa. Eller ännu bättre.
    Daniel Attås, som sprang näst sista sträckan för Tisaren, berättar också att han tog lite speciella hänsyn eftersom han sprang utom tävlan: ”Jag sprang till exempel i en klunga med Hagaby, men valde att vara väldigt passiv i den för att inte påverka tävlingen.”
    Apropå Simone Nigglis kanonlöpning ska också tilläggas att den sträckan var enbart för veteraner. Men nog var det ändå imponerande att hon blev tvåa av 364 på sträckan (näst bästa dam var på 27:e plats). Tack till alla som mailat!

    I dag följdes ju 25-manna av den individuella tävlingen 25-mannamedeln, Lovisa Persson tog bästa placeringen av länslöparna med en sjundeplats (Simone Niggli blev bara 17:e efter en minutstor bom redan till första kontrollen och en tabbe till den sjunde som kostade över 3,5 minuter), 2,5 minuter bakom segrande Moa Leijon Lind, Södertälje. Minicomebackande Filip Dahlgren blev elva i herrklassen, knappt sju minuter bakom Gustav Bergman. FIlip Jacobsson var sjua av herrjuniorerna.

  • Jacobsson hängde (nästan) på Regborn och Niggli spöade männen (om jag tolkat resultatlistan rätt)

    Sitter och försöker tyda resultaten från 25-manna, men eftersom jag inte är någon expert på att tolka stafettresultat (det har jag noga fått påpekat när jag vid ett flertal tillfällen läst fel vad gäller sträck- och totaltider och -placeringar), så vågar jag inte dra några exakta slutsatser om vad som egentligen hände Tisarens topptippade förstalag. Jag är relativt säker på att det var en felstämpling av Göran Attås på en av ”spåren” på fjärdesträckan som gjorde att laget blev diskat. Diskade är de i varje fall, och det är trist att vi inte fick se vad superlaget räckte till, de allra flesta av de tunga namnen kom ju mycket senare i laguppställningen. Laget sprang ändå klart, men jag vet inte hur mycket sluttiden 6.44.28 (som hade gett en 21:a plats) egentligen säger. Det verkar nämligen mycket märkligt att alla landslagslöpare på sjättesträckan ska ha tappat så mycket som det står att de gjort mot täten (och alla har fått kilometertider mellan elva och 12,5 minuter, helt orimligt), så vi får väl se hur det ser ut när allt sorteras ut. Därför vågar jag heller inte dra alltför stora växlar av att Simone Niggli verkar ha vunnit (eller i varje fall slagit alla topplagens löpare, jag har inte orkat gå igenom alla lag) den korta 23:e sträckan, trots att hon mötte idel herrlöpare i de andra topplagen.
    Bästa länslag blev hur som helst Hagaby, där Martin Regborn var med i tätklungan (på femte plats, nio sekunder från ledning) på förstasträckan (där även Tisarens sistaårsjunior Filip Jacobsson var med bara lite längre bak, 24 sekunder från ledning, på elfte plats), och Filip Dahlgren sprang ett av spåren på sjundesträcken på ett föredömligt sätt (gick ut sist och kom in som tvåa av de löparna på sträckan).
    Resultatet blev en 31:a-plats, 43.32 bakom segrande Tampereen Pyrintö. Exilörebroaren Maria Magnusson gjorde comeback för sitt Sävedalen och sprang andrasträckan när Göteborgslaget blev 13:e.
    KFUM Örebro slutade på 72:a plats, inga andra länslag tog sig in på topp 100.

    Hostruset har inte presterat några resultat än, och att det var Run of hope i dag hade ingen ens bemödat höra av sig om i förväg, annars hade de naturligtvis fått publicitet här på bloggen (och några resultat tror jag inte de publicerar). Trots de båda arrangemangen sprang ändå hela 80 löpare Örebro parkrun i dag. Skridskoåkaren Bella Lagrange och maratonlubbaren Anders Larsson var snabbast av alla med tiderna 21.11 respektive 18.48. Värt också att ntoera att Fredrik Sandberg gjorde sin 23:e start på 26 upplagor av tävlingen.

  • Helgens höjdare

    1) 25-manna
    Jag har redan skrivit det mesta om säsongens allra sista, stora orienteringstävling. Efter VM, EM, världscupen, world games, O-ringen, elitserien, Tiomila och Jukola är 25-manna kanske den mest prestigefyllda tävlingen, och Tisaren ställer ju upp med ett grymt lag (plus att Martin Regborn och Filip Dahlgren springer för Hagaby). Man kan se när laguppställningarna fylls på här (deadline 21.00 i kväll), och 9.00 på lördagsmorgonen går starten. 3 291 löpare stannar kvar i Botkyrka till söndagen och springer 25-mannamedeln, bland dem namn som Simone Niggli, Lovisa Persson och Filip Dahlgren.

    2) Hostruset
    Hur snabbt kan Per Sjögren springa, frågade jag mig i ett blogginlägg tidigare i veckan. Nu baissade Sjögren förvisso sina chanser på twitter häromdagen med raden ”Det går inte bra nu. #löpning” Vilket jag förstås inte alls vet vad det betyder, men jag hoppas ändå att han kommer till start i den snabba halvmilen på Väster. Värt att noterat är att Mikaela Kemppi, om skulle dyka upp och jogga hem en topp fyra-placering, säkrar totalsegern i långloppscupen.

    3) Vättern bike games
    Ingen Matthias Wengelin till start, men väl en Jacob Ahlsson. Cykelcrossäsongen har kickat igång så smått, och i helgen är det premiär för den av Vätternrundan arrangerade hösttävlingshelgen Vättern bike games som på fredagen inleds bland annat med en deltävling i den svenska cykelcrosspokalen.

  • Louise Wiker opererade högerfoten: ”Varit riktigt tufft mentalt – känns skönt att kunna blicka framåt”

    Hälleforsbördiga maratonlöparen Louise Wiker gjorde sitt andra raka friidrotts-VM i somras, men hade liksom i Peking för två år sedan inget flytt när hon väl stod på startlinjen i London i somras. I Peking rasade magen ihop. Den gången tvingade hon ändå sig själv att fortsätta. I London sa högerfoten nej. nu gick det inte att ta sig till mål.
    Och efter London har det inte gått att komma igång med löpningen igen, heller. Så i fredags opererade Wiker foten. Det berättar hon, utan att komma med någon mer detaljerad information om skadans omfattning, på sitt instagramkonto.
    ”Resan tillbaka börjar nu. Jag gillar mest positiva ‘vibes’ i sociala medier, men nu tänker jag att jag kan visa att det är kämpigt ibland. Det har varit riktigt tufft mentalt efter VM i London. Jag har kämpat på med den alternativa träningen och min coach Anders Szalkai har gett mig motiverande pass att köra. Nu när operationen är avklarad känns det skönt att kunna blicka framåt”, skriver Wiker.
    ”Jag är beredd att försätta berg för att få uppleva det igen”, skriver hon vidare om ”känslan jag hade i löpningen förra hösten”.
    Vi får väl se vad som blir nästa mål för Wiker, och när hon dyker upp på löparbanorna igen. Det är mindre än två år kvar till VM i Doha, och 40 år (som hon skulle vara då) är ju ingen ålder på en löpare!

    För övrigt har nu också Tarstaborgsrundan fått ett datum i 2018 års kalender (kvar på tredje söndagen i september), och så har anmälan till Örebro backyard ultra (som startar 10 maj och avslutas en timme efter att näst siste löpare gett upp, kanske den 11 eller 12 maj) öppnat. (Och ja, jag har redan anmält mig.)