Konditionsbloggen

  • Tidernas bästa tillbaka i Tisaren igen – springer 23:e sträckan på 25-manna

    ”Simone Niggli är ju, hur man än ser det, världens bästa orienterare genom tiderna med sina 23 VM-guld. Sedan 2012 representerar hon i Sverige OK Tisaren, och 2012–2014 var hon med och förde Hallsbergs- och Kumlaklubben till tre raka pallplatser i Tiomila. Men efter säsongen 2013 la schweiziskan av med landslagssatsningen (och gick ned från två till ett träningspass per dag …) och i år kom hon inte till start i varken Tiomila eller Jukola. Men när det i helgen är dags för 25-manna, årets sista stora stafett som enligt egen utsago kårar världens bästa klubb’, så gör Niggli comeback i de här sammanhangen för Tisaren.”

    Det där skrev jag här på för exakt ett år sedan, och det finns en anledning till att jag kör en klipp och klistra: Texten stämmer nämligen lika bra i år. Niggli har inte sprungit någon av de stora stafetterna för Tisaren i år (i Jukola sprang hon upp sitt schweiziska lag i minutstor ledning, som dock tappades, inför sistasträckan), men till 25-manna är hon tillbaka i laget.
    Tisaren mönstrar ett ramstarkt lag med Lilian Forsgren, Filip Jacobsson, Andrea Svensson, Ellinor Tjernlund, Ellinor Eriksson, Daniel Attås och Josefin Tjernlund, som alla srpungit i blågult under året, bland de 25. Niggli tar hand om 23:e sträckan, Attås 24:e och Josefin Tjernlund den 25:e (Erik Lindgren är ett spännande namn på förstasträckan, där han bland annat möter Martin Regborn, Forsgren kutar andra). Det kan gå precis hur bra som helst. Men i en stafett är man ju aldrig starkare än sin svagaste länk, och med 25 löpare i laget kan precis hur mycket som helst gå fel, om det vill sig illa. Det lär bli spännande i Botkyrka på lördag, hur som helst.

    Efter den 30 september brukar man vanligtvis kunna börja urskilja vilka tävlingar som inte blir av nästa säsong, eftersom det är sista dag för att ansöka om sanktion. Men tittar man på listan över lopp som skickat in ansökan saknas så många årligen återkommande tävlingar (Munkastigen trailrun, Wedevågsloppet, Lindesjönloppet, Dalenrundan, Stripastafetten, Kilsbergen trailrun/Bergslagsleden ultra, Tarstaborgsrundan …) att man börjar fundera på om tiden förlängts, arrangörerna blivit glömska eller vad som egentligen hänt. Så vi avvaktar väl några dagar till och ser om listan kompletteras i efterhand.

    , ,

  • Alla orienteringsstjärnorna klara för 25-manna – Tisaren har sex landslagslöpare i uppställningen

    Martin Regborn, Josefin Tjernlund, Lilian Forsgren, Ellinor Tjernlund, Ellinor Eriksson, Andrea Svensson, Daniel Attås … Ja, alla sju länsorienterare som sprungit i blågult den här säsongen (plus tidigare stjärnor som Filip Dahlgren och Beata Falk) finns med i de preliminära listorna (Tisarens finns här, Hagabys här) inför helgens 25-manna även om de definitiva laguppställningarna inte behöver vara inlämnade förrän 21.00 på fredag (starten går 9.00 på lördagsmorgonen). Tävlingen, som berömmer sig för att utse världens bästa klubb (till skillnad från de stora klubblagsstafetterna Tiomila och Jukola som utser världens bästa lag), avgörs med start och mål vid Ensta gård i Botkyrka, och det här året är det herrarna som startar och damernas som avslutar (tävlingen har ju ett lite speciellt format och inleds med två vanliga stafettsträckor innan sträcka tre–sju består av fyra skilda ”spår” där alla fyra löparna på sträcka sju måste in innan den ensamme löparen på sträcka 23 [som kommer närmast efter sträcka sju …] skickas ut; de tre sista sträckorna fungerar liksom de första två som en vanlig stafett – därtill finns regler för vilka sträckor som måste springas av ungdoms-/junior-/veteranlöpare och vilka där det måste vara damer).
    Regborn står uppsatt på förstasträckan för Hagaby, en position han är van vid sedan Tiomila (Hagaby har ju svårt att få ihop lag som kan konkurrera i absoluta toppen hela vägen, och brukar därför lägga krutet i början), medan Filip Dahlgren springer en av sjundesträckorna.
    Tisaren har inte offentliggjort så mycket av sin indelning ännu, men klart är i varje fall att höstens succélöpare Josefin Tjernlund blir ankare i laget och får spurta mot de allra största namnen på sistasträckan.
    Både Tisaren och Hagaby har anmält två lag var, KFUM Örebro har slagit till med tre, Djerf två och Milan ett (plus ett kombinationslag med Lindebygden och Järnbärarna).
    Tisaren slutade femma förra året, men hade då spetsat laget med ett gäng schweizare som världscupsegraren Matthias Kyburz (som dock tappade en tredjeplats vid sista växlingen till en femteplats i mål) och Simone Niggli, världens bästa orienterare någonsin.

    , , ,

  • Hur snabb är Sjögren? På lördag får vi svaret

    Per Sjögren har fått vara relativt frisk och skadefri senaste året – något han inte varit bortskämd med under sin långa karriär som medel- och långdistanslöpare – och presterat några av karriärens bästa resultat, som 37-åring. Dubbel-tia på friidrotts-SM (5 000 och 10 000 meter), han vann SM-milens M35-klass på 31.34  (bara tio sekunder över hans landsvägspers), och satte i vintras svenskt veteranrekord över 5 000 meter inomhus, med 14.49,36. Men hur snabbt kan Sjögren egentligen springa utomhus, på landsväg? På lördag får vi svaret. På SM gjorde Sjögren 5 000 meter på 14.41,79 – men räcker det för att bräcka Martin Regborns banrekord i Hostruset (femkilometersloppet på Väster som berömmer sig för att vara Sveriges plattaste och snabbaste)? Det kommer bli väldigt intressant att se, och det hade förstås varit jättekul att få se ett kungamöte mellan Regborn (som lär kunna rida vidare på formtoppen efter världscupfinalen nu när den internationella orienteringssäsongen är över) och Sjögren, men frågan är ju om Regborn känner sig frisk och pigg nog så tätt efter helgens sjukdom (och efterföljande urladdning i mixedsprintstafetten) och om han har motivation nog. Vi får väl se. Sjögren är i varje fall anmäld redan nu, liksom maratonsatsande klubbkompisen Thomas Chaillou, som kom tvåa bakom Sjögren i Annaloppet i går.
    På damsidan fortsätter Liduina van Sitteren jaga in poäng i kampen för att komma ikapp Mikaela Kemppi i långloppscupen, och hon utmanas främst av Maria Eriksson, om man kollar på de föranmälda löparna (i fjol vann Erika Bergentz på 18.06).

    För övrigt har ytterligare några tävlingar nu ramlat in i nästa års kalender: Nora marathon ligger kvar tredje lördagen i mars, Svillingeruset kommer precis som i år krocka med Hälleforsterrängen (och därmed troligen inte komma in i långloppscupen 2018 heller), Fjugestaloppet är kvar fjärde torsdagen i maj, Gubbracet/Vårruset ligger kvar sista tisdagen/onsdagen i maj (Rallarrundan, som avgjordes dagen före Gubbracet förra året, byter däremot vecka och avgörs måndagen därpå, den 4 juni), Norasjön runt löps andra lördagen i september, och Annaloppet söndagen den 30 september (i stället för i år söndagen den 1 oktober). Och ja, det blir ett Sylvesterlopp i Nora på nyårsafton även nästa år.
    Däremot byter Spartacusstafetten helg, och kommer inte längre att ligga dagen efter Hälleforsterrängen utan dagen efter Göteborgsvarvet, vilket kanske egentligen är värre ur synvinkeln att locka de mest kompetenta långlöparna till tävlingen (söndag 20 maj avgörs stafetten i Karlslundsspåret).

    , , , ,

  • Gräfnings vann nya niomilsloppet – och Sjögren kopplade grepp om långloppscupen

    Både det tråkigast – sjukdomen som gjorde att Martin Regborn inte fick chansen att utmana om världscuppallen i sammandraget – och roligaste – att han kvicknade till och tog karriärens andra världscupsegern (plus att Josefin Tjernlund förstås tog sin bästa placering någonsin på en skogsdistans i världscup) – som hände i den konditionsidrottsmässigt i länet i helgen har jag skrivit texter om på na.se. Men vad har hänt annars i länet, då?

    Jo, Karlslunds Maria Gräfnings visade att försäsongsformen är fortsatt god när hon tog hem premiärupplagan av niomilsloppet Klarälvsloppet. Hon var nästan 1,5 minuter före rutinerade långloppsåkaren Emilia Lindstedt i mål. Kifs Olivia Hansson tog fjärdeplatsen efter att ha varit med och krigat om pallplatserna tills 15 kilometer återstod. Till slut fick hon dock ge sig med drygt två minuter mot Evelina Bångman. I herrklassen var Kifs Bob Impola med i en nio man stor tätklunga, och spurtade in på sjätte plats, fyra sekunder bakom segraren Jens Eriksson (John Kristian Dahl blev tvåa och Markus Ottosson trea). Robert Brundin, Moto tour-kungen, slutade på 25:e plats, 24 minuter bakom täten.

    Per Sjögren tog en favoritseger i Annaloppet i Nora, vann med betryggande 30 sekunders marginal före klubbkompisen (i KFUM Örebro) Thomas Chaillou efter att ha avverkat 5,2 kilometer terräng på 16.14 (Michael Welday, Stocksäter, var trea på 1.07). Därmed tog Sjögren ett bastant grepp om långloppscupens sammandrag, där han redan hade ledningen. Sjögren har nu 52 poäng på kontot med, med 32 kvar att springa om (för att kunna ta sig förbi måste en löpare ha 20 poäng fördelat på max fem tävlingar på kontot, och det har bara tre löpare; Heshlu Andemariam, Per Arvidsson och Erik Anfält). Numera 20-årige Abdiqani Khadar, som för några år sedan var en av KFUM Örebros största långloppstalanger men som inte sprungit så mycket senaste åren, blev sexa bakom två respektive ett år yngre klubbkompisarna Jack Karlsson och William Wickholm.
    På damsidan tog Liduina van Sitteren säsongens femte segern i cupen, och därmed är hon nu bara en poäng bakom Mikaela Kemppi, som är igång med sin rehabträning men inte tävlar än (Kemppi behöver en fjärdeplats i någon av de kvarvarande tävlingarna för att säkra cupsegern), i sammandraget. Annika Larsson och Anna Pettersson tog pallplatserna bakom van Sitteren, 1.41 respektive 2.01 bakom.

    I 25:e upplagan av Örebro parkrun, som arrangerades i samarbete med IF Start på lördagen, var Maria Eriksson (som blev fyra i Annaloppet på söndagen) och Jakob Nilsson snabbast på 21.50 respektive 16.39.

    I europeiska juniorcupen i orientering, inofficiella junior-EM, blev Filip Jacobssons lag 19:e i stafetten i fredags, och individuellt blev OK Tisaren-löparen, som avslutade juniorkarriären i och med den här tävlingen, 29:a i lördagens långdistans och 20:e i söndagens sprint.

    Lovisa Persson och Oskar Eklöf vann Dubbelfajtens individuella seniorklasser, men först och främst är Garphyttans orienteringstävling, som i år avgjordes på nya stafett-SM-kartan uppe i Ånnaboda en patrulltävling för ungdomar, och där vann Emil och Johan Alpberg den äldsta klassen.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Helgens höjdare – Regborn kan vinna världscupen och Kemppi långloppscupen

    1) Världscupfinalen i orientering
    Förstås. Martin Regborn jagar den första svenska totalsegern i herrarnas världscup sedan Johan Ivarsson 1996, eller i varje fall den andra svenska pallplatsen på herrsidan under hela 2000-talet (efter Peter Öbergs tredjeplats 2009). Den vankas säsongens höjdpunkt (enligt bloggaren) redan i eftermiddag med en riktigt brutal långdistans, och sedan avslutas individuella världscupen med en medeldistans på lördagen innan säsongen stängs helt med en mixedsprintstafett på söndagen (Sverige har dock redan säkrat totalsegern i stafettvärldscupen, så den är mest av akademiskt intresse). Läs allt om förutsättningarna inför helgen i gårdagens blogginlägg.
    Juniorerna avslutar den internationella säsongen med den eurpeiska juniorcupen i orientering (JEC), inofficiella junior-EM, med stafett på fredagen, långdistans på lördagen och sprint på söndagen. Filip Jacobsson, degerforsaren som bor i Hallsberg och tävlar för Tisaren, gör där sitt sista landslagsuppdrag som junior.
    På hemmaplan avgörs Dubbelfajten, på stafett-SM-kartan uppe i Ånnaboda.

    2) Annaloppet
    Karlslundsloppet, som skulle ha löpts på lördagen, blev inställt, men Annaloppet i Nora på söndag blir av. Tävlingen, ett terränglopp över 5,2 kilometer med namn efter ”Nora-Anna” Larsson (som slog fyra världsrekord 1944–1945), har start och mål på Norvalla och ingår i långloppscupen. Orienteraren Josefin Erlandsson och Örebro AIK:s Pär Englund vann i fjol. Någon anmälningslista är inte publicerad, men dyker Mikaela Kemppi upp och blir sämst fyra så säkrar hon totalsegern i långloppscupen. På herrsidan är det fortfarande betydligt jämnare. Vill man ha mer löpning som samarrangeras Örebro parkrun den här helgen med IF Start.

    3) Klarälvsloppet
    På lördagen är det premiär för det Sveriges längsta rullskidtävling, nio platta mil på den gamla banvallen mellan Hagfors och Karlstad, och en hygglig del av världseliten i långlopp ställer upp, med namn som Britta Johansson Norgren, John Kristian Dahl och Jörgen Brink. Karlslunds egen Olivia Hansson är, om man utgår från startnumren, seedad som tvåa i damklassen bakom Johansson Norgren, medan klubbkompisen Bob Impola fått startnummer fyra i herrklassen. Till start finns också bland andra Kifs Robert Brundin, som imponerat så mycket i Moto tour.

    , , , , , , , , , ,

  • Dags för Regborn att jaga världscuppallen – här är alla förutsättningar: ”Blir så brutalt att det inte är sant”

    Jag skrev ju en del om förutsättningarna för Martin Regborn inför världscupfinalen i Schweiz, som förutom den avslutande mixedsprintstafetten som inte har något med den individuella världscupen att göra, avgörs med en tuff och härligt hårt kuperad långdistans på fredagen och en medeldistans på lördagen, efter senaste världscupomgången i Lettland, men nu när det äntligen är dags för avgörandet tänkte jag friska upp minnet:
    Eftersom 200 poäng står på spel kan, rent teoretiskt, fortfarande elva olika löpare ta hem världscupen. Men i praktiken har fyra löpare realistisk chans på totalsegern (och är det ingen där bakom som tar en dubbelseger eller liknande så lär det bara finnas fem som gör upp om pallplatser). Vi snackar:
    1) Schweizaren Matthias Kyburz, som är regerande världscupsegrare och som till och med förra säsongen representerade Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren (och som har fyra VM-titlar på meritlistan). Han har 388 poäng, och för att säkra en ny totalseger räcker en seger och en femteplats i de två finaltävlingarna oavsett vad alla andra gör (däremot räcker det inte med två andraplatser om Regborn vinner båda tävlingarna).
    2) Örebroaren Martin Regborn, som tävlar för Örebroklubben Hagaby och som kommer med fina formbesked från SM (medeldistanssilver) i ryggen. Han har varit jämnheten själv den här säsongen, är den enda herrlöparen som varit topp tio i alla världsscuplopp han sprungit i år, men har å andra sidan bara tagit en pallplats. Han har 355 poäng, och för att säkra totalsegern, utan att behöva bry sig om vad de andra gör, krävs två segrar i helgen. För att säkra en pallplats krävs, oavsett allt, krävs en andra- och en tredjeplats (vid två tredjeplatser kan han tappa till fjärde plats i sammandraget med riktig oflyt med de andra resultaten), men troligt är att något lägre placeringar räcker (allt är dock beroende av vad de andra löparna gör.
    3) Schweizaren Daniel Hubmann, är världscupkungen nummer ett med sex sammanlagda titlar (20008–2011, 2014–2015) och pallplatser i sammandraget elva av de tolv senaste säsongerna (plus sex VM-guld). Han har 338 poäng, och är alltså 50 bakom Kyburz och 17 bakom Regborn. Är Hubmann etta eller två på fredagen är han förbi Regborn om han har honom bakom sig, en dubbelseger i helgen räcker till totalsegern i världscupen om Kyburz är tvåa och trea (men inte om Kyburz är tvåa i båda tävlingarna).
    3) Olav Lundanes, Norge, har varit trea i sammanlagda världscupen de två senaste säsongerna (men gjort ännu starkare resultat på VM, där han tagit sju guld varav fyra de två senaste åren) och är den ende som vunnit två deltävlingar den här säsongen. Han har precis som Hubmann 338 poäng, och alltså exakt samma förutsättningar inför finalen.
    5) Vojtech Kral, Tjeckien, vann senaste världscuptävlingen, sprinten i Cesis, men utmanar främst om pallplatserna och inte om segern i totala världscupen om inte Kyburz klappar igenom i finalen. Han har 295 poäng, och är alltså 43 bakom de dubbla treorna Hubmann och Lundanes. Behöver sannolikt två pallplatser för att ta sig upp på topp tre i sammandraget.
    Poängen som ges i världscupdeltävlingarna är 100 för seger, och därefter en sluttande skala med 80–60–50–45–40–37–35–33 poäng ned till niondeplatsen, och därefter skiljer en poäng per placering, från 31 ned till 1, för placering 10–40.
    Regborn går ut som 80:e man i långdistansen, startar 14.54. Hubmann, Kyburz och Lundanes rundar av fältet och startar 15.06, 15.08 respektive 15.10.
    – Det blir så brutalt att det inte är sant. Vi ska upp 760 höjdmeter på 11 kilometer. Jag springer i slalombacken hemma, och den är ganska brant och när jag springer 11 kilometer där så blir det motsvarande hur det kommer att vara i Schweiz, sa Regborn för ett par veckor sedan om just den här långdistanstävlingen, i en intervju med Svenska orienteringsförbundet (läs också mitt förhandssnack inför förra helgens medeldistans-SM, där Regborn alltså blev tvåa, där det även talas en del om världscupfinalen).
    Även Josefin Tjernlund, Tisarens SM-bronsmedaljör i långdistans, är ju på plats i Schweiz. Hon har sprungit fem världscupdeltävlingar i år, har placeringsraden 25–41–27–39–9 (sprinten i Cesis), och ligger på 39:e plats i sammandraget, med stor möjlighet att klättra rejält om hon gör bra resultat. Tjernlund går ut med startnummer 41, 13.51 i morgon.

    , , ,

  • Därför ställs Karlslundsloppet in: ”Alltför få anmälda”

    På lördag förmiddag skulle Karlslundsloppet, milloppet på fint, mjukt underlag på Väster som avgjorts årligen sedan 1999, med start och mål vid Karlslunds motionscentral, ha avgjorts. Men i dag meddelade arrangörerna i Karlslunds IF via sin facebooksida att tävlingen är inställd på grund av för få föranmälningar.
    ”Beslutet grundar sig i att det var alltför få anmälda för att kunna genomföra ett högkvalitativt arrangemang. Förbetalda återbetalas 100 procent”, skriver arrangörerna.
    Vi får se om fjolårets upplaga, som drabbades av en del strul, blir den sista, eller om tävlingen återkommer 2018. Anette Carlsson och Thomas Chaillou får hur som helst fortsätta vara regerande mästare ett år till, och länets löpare får i stället ta sikte på Annaloppet i Nora på söndag.
    Det var för övrigt redan på förhand klart att Karlslundsloppet i år inte ingick i långloppscupen, så den inställda tävlingen påverkar inte utgången där.

    2018 års tävlingsprogram i löpning växer nu fram dag för dag på Närkes friidrottsförbunds hemsida, och sedan jag skrev senast har nu ytterligare tolv tävlingar ansökt om sanktion. Vi snackar inga stora överraskningar, direkt. Enda förändringen är att Semesterhalvmaran och Sommarmilen, LK Gränslös båda arrangemang mellan Fjugesta och Kumla, flyttar från tredje till andra lördagen i juli, och alltså avgörs den 14 juli 2018.
    Varvetmilen, som tidigare hette Göteborgsvarvets seedningslopp (en snabbsprungen milbana på Väster i Örebro) flyttade inför årets säsong från slutet av augusti till sista söndagen i mars (två helger före Startmilen), där den ligger kvar även 2018. Örebro AIK halvmaraton ligger kvar på tredje onsdagen i april, vilket gör att den 2018 hamnar bara elva dagar efter Startmilen (och korta terräng-DM ska väl in däremellan, det är inte inlagt i schemat än). Hälleforsterrängen, det klassiska terrängloppet med start och mål vid Hurtigtorpet, behåller andra lördagen i maj, Fröviloppet ligger kvar på tredje lördagen i juni, Viby marathon avgörs precis som i fjol två veckor senare, Östansjöloppet (tävlingen med intervallstart) kommer, precis som i år, att avgöras den fjärde lördagen i augusti (då som nu två dagar efter Blodomloppet), Kilsbergsleden springs den första lördagen i november och Lucialoppet arrangeras den sista lördagen före Lucia.
    Mer intressant blir det förstås när vi har hela listan med arrangemang och kan vilka tävlingar som försvinner (och förhoppningsvis framför allt om några nya tillkommer). Och vi får förstås se vad som händer med Karlslundsloppet 2018.

    , ,

  • Karlskogapar springer halv-Marathon des sables

    Regina och Tom Johnsson från Karlskoga, som bland annat sprungit båda upplagorna av Örebro backyard ultra, är just nu på kanarieön Fuerteventura och springer ett helt nytt lopp: Half Marathon des Sables Fuerteventura. Det är klassiska superhårda ökenloppet Marathon des Sables, som avgjorts sedan 1986, som nu ynglat av sig och börjat starta fler lopp runt om i världen, och bland dem den här halvvarianten. ”Halv” betyder i sammanhanget 120 kilometer i stället för de runt 250 som originalet består av. De 120 fördelas på tre etapper, och startar i dag, tisdag, med en cirka 25 kilometer lång etapp, med en riktigt ordentlig stigning (runt 350 höjdmeter på knappt fem kilometer), längst söderut på ön. I morgon väntar kungaetappen, drygt 60 kilometer där löparna förväntas behöva använda även natten till torsdagen för att nå målet, och på fredag avslutas tävlingen med den sista etappen.
    Precis som vanligt när det gäller Marathon des Sables måste löparna bära med sig all sin utrustning i ryggsäckar genom hela loppet, och det är spartanska övernattningar i tält som gäller. Men till skillnad från ökenhettan (och nattkylan) från originalet så verkar det bli fina 27 grader på dagarna och just under 20 på nätterna på Fuerteventura.
    Det har inte ramlat in några resultat för Johnsson-laget än, men ni kan följa livetrackingen via första länken i inlägget. Stockholmarna ”Marathon-Mia” Thomsen, Stefan Kindgren, Henrik Kindgren och Alexandre Fleury springer också loppet. Spanjoren Alejandro Fraguela Breijo och britten Anna-Marie Watson var först i mål på tisdagen, på 2.23 respektive 3.04.

    , ,

  • Att utmana sig – förlorar gör bara den som inte försöker

    Helgen som gick handlade för min del mycket om att utmana sig – att ge sig ut på okänd tävlingsmark. Som jag skrev om redan i gårdagens blogginlägg supportade jag på lördagen sambon som sprang Lidingöloppets 15-kilometerslopp. Det är bara några år sedan hon gick från att tycka att löpning var pest till ok – och så sent som i juli bröt hon dessutom en tå som gjorde att uppladdningen inför Lidingö handlade mer om att lära sig gå normalt igen än att springa. Ändå genomförde hon loppet på ett helt briljant sätt – hon har aldrig gjort milen under timmen och var nu bara fem sekunder ifrån trots att vid milpasseringen återstod fem kilometer, och trots att Lidingöbanan är långtifrån platt.
    Dagen därpå var det hur som helst min tur att utmana mig. Sambon, som tävlar i crossfit, hade inte lyckats få tag i någon lagkamrat till årets team series (typ ett par-VM, där man på sin egen hemmaplan utför ett antal grenar och lämnar in resultaten [och videos så det går att kontrollera utförande] på nätet), och jag är ju inte den som bangar så jag sa att ”då kan väl vi köra?” Och det gjorde vi, i går.
    Problemet är ju bara att jag är betydligt svagare vad gäller framför allt armstyrka än vad sambon är när det gäller löpning: Jag hade helt enkelt problem att över huvud taget genomföra flera av grenarna.
    Vi började med en gren där man synkroniserat skulle kasta en niokilosboll (sex kilo för damerna) till en punkt tre meter upp på en vägg, och där varje kast måste starta ur ett knäböj. Det var tungt, men gick ok: Problemet var bara att man därefter skulle dela på 30 frivändningar på 61 kilo för herrar och 43 kilo för damer – och att respektive deltagare var tvungen att göra minst en frivändning. Och let’s face it: Jag är inte nog stark för att frivända 61 kilo. Så när sambon hade gjorde 43 frivändningar var grenen över för oss, trots att vi hade tid till godo (efter 30 frivändningar skulle man tillbaka till bollarna).
    En annan gren innehöll 45 thrusters (frontböj där man, när man kommer upp ur böjen, i samma rörelse fortsätter med stången upp över huvudet) på 43 kilo. Det ligger extremt nära mitt max, jag kanske kan göra 47 en bra dag, så det tog sin tid. Därtill fanns det ingen maxtid. Ja, det är bara att erkänna: Av 1 570 lag som lämnat in resultat för den grenen ligger vi på 1 570:e plats, med över fem minuter fram till laget på 1 569:e. Men som sambon sa, när jag bad om ursäkt för att jag drog ned henne så mycket (hon hade kunnat genomföra den grenen på sju minuter själv, nu tog det 26.53 med mig att släpa på): Förlorar gör bara den som inte försöker.
    Och jag fick ändå avsluta stolt: Jag lyckades prestera sju chest to bar-pullups (där man hänger raklång i en stång och drar sig upp med sådan kraft att bålen slår i stången under nyckelbenet) trots att jag inte på uppvärmningen, eller över huvud taget sedan tidigt i våras, gjort en enda (det gjorde att vi är 1 167:a i världen just i den grenen. Och i allra sista grenen blev det rodd, så där fick jag dra lite.
    Nästa vecka avslutas team series med ytterligare ett antal grenar som inte är presenterade ännu. Vi kan väl hoppas på något mer konditionskrävande då. Och en sak är säker: Det är jävligt kul att utmana sig.

    ,

  • Örebroaren en sekund från sub-2.40 i Berlin – och Jacobsson fick avsluta juniortiden med SM-silver

    Eliud Kipchoge, den regerande olympiske mästaren som gjort 2.00.25 på maran i Nikes galna sub 2-försök (ej giltigt som världsrekord, förstås) vann trekejsarslaget i Berlin marathon på 2.03.32 (Gladys Cherono vann den inte riktigt lika upphaussade damklassen på 2.20.23), men där bakom fanns också en hel del fina prestationer av länslöpare. Allra snabbast var Morgan Pätsi, den tidigare VM-triathleten som i år riktat in sig helt på löpning. Hans mål var sub-2.40 (alltså att gå under 2.40) på nettotiden (tid från startlinje till mållinje, den officiella tiden, bruttotiden, tas från startskott till mållinje och är därmed oftast några sekunder upp till minuten längre i de stora marorna med mycket folk som trängs bakom startlinjen). Facit? 2.40.00. Alltså en sekund ifrån målet. Men 2.40.17, som den officiella tiden blev, är förstås ändå sjukt bra, och nästan tre minuter under Pätsis pers (från den enda fristående mara han sprungit sedan han blev elitmotionär, Frankfurt i fjol). Genom alla tider är det bara 50 länslöpare som gjort under 2.40, och under 2000-talet bara sex. Därtill sprang Pätsi maran med positiv splitt, alltså snabbare andra halva än första: 1.20.36 på första, 1.19.24 på andra halvmaran (där de 17 förlorade sekunder i starten dessutom ska läggas på första halvan). ”Missade målet lite men ett nytt fint PB 2.40.00!! Jag är jäkla nöjd i alla fall!”, jublar Pätsi på sitt instagramkonto.
    Andreas Ingberg var bara 23 sekunder bakom Örebro AIK-klubbkompisen i mål, och landade på officiella tiden 2.40.40 – ett pers med över sju minuter i Ingbergs åttonde mara. En grymt imponerande utveckling med tanke på att förra personbästat sattes just i Berlin för ett år sedan. ”Kaboom! Sååå jäkla nöjd!”, skriver Ingberg på sin instagram.
    Gustav Grek persade med nästan lika mycket, landade på 2.49.00, medan Sören Forsberg förvisso var nästan fem minuter över sitt pers och tre minuter från tiden i Stockholm i somras (som gör honom till tvåa i svenska H50-statistiken i år) men ändå gick under 2.50 (2.49.07), Anders Larsson sprang på 2.51.38, Jesper Damström på 2.56.07 och Jonas Karlsson på 2.56.44.

    Uppe i Ånnaboda slog Filip Jacobsson till i sin allra sista SM-tävling som junior (springer man allt hinner man med 28 SM-tävlingar under sina fyra juniorår i orientering) när SM-året i Örebro län avslutades med stafett-SM på söndagen. efter förstasträckor av Olle Josarp (tolva, 1.26 från täten) och Valter Pettersson (sprang upp laget till femte plats) avslutade juniorlandslagsmannen Jacobsson med att plocka OK Orion, Jönköpings OK och OK Kolmården och föra Tisarens H20-lag i mål som silvermedaljörer, 3.17 bakom segrarna från Stora Tuna (Jacobsson sprang sin sträcka 1.58 snabbare än Borlängeklubbens ankare Jesper Svensk, men startade över fem minuter bakom).
    Tisaren tillhörde ju annars förhandsfavoriterna främst på damsidan, men ett rejält bortfall på grund av sjukdommar gjorde att klubben, som haft fem damer på landslagsuppdrag i år, inte fick med ens tre av dem till start. I stället gick förstasträckan till Lovisa Persson, som tappade nästan sex minuter på täten där, och för Ellinor Tjernlund på andrasträckan försvann ytterligare över elva, så när formstarka Josefin Tjernlund gav sig ut på sistasträckan var loppet redan kört. Hon förde ändå upp fjolårets SM-fyra från 21:a plats vid växlingen till tolfte i mål.
    Betydligt roligare då på herrsidan, där Erik Lindgren bet sig fast i tätgruppen på första varvet, där Oskar Andrén växlade som sexa efter andra, och där Daniel Attås långt in på sista sträckan fajtades om en pallplats i konkurrens med idel landslagslöpare som Stora Tunas Emil Svensk, Malungs William Lind, IFK Göteborgs Fredrik Bakkman, Södertälje-Nykvarns Jonas Leandersson, OK Ravinens Gustav Bergman, OK Vivills Johan Runesson och Rehns Jerker Lysell. Till slut fick Attås ge sig, och som femma i mål var Tisaren 5,5 minuter från guld (som Stora Tuna tog) och fyra minuter från medalj (IFK Göteborg). Det är Tisarens bästa resultat på herrsidan sedan fjärdeplatsen 2012 (även då med Attås i laget).

    I Rosa bandet-loppet, tiokilometersloppet som tidigare hette Lidingö tjejlopp men som nu är öppet även för herrar, blev Maria Gräfnings, som på skidor tävlar för Karlslund, sjua på 38.01 (tre av svenskarna) och Maria Eriksson 28:a på 45.48. Danska Sylvia Mmboga Medugu vann på 33.54, Madeleine Larsson var bästa svenska på femte plats med 37.57.

    I veteran-SM i orientering, som avgjordes i Motala i helgen, blev det fyra medaljer till länet varav två guld: Järnbärarnas Maud Mossberg vann sprinten i D70-klassen, Lindesbygdens Anna-Maria Backryd vann långdistansen i D50-klassen, och Lindebygdens Annika Brodin och Hagabys Olof Olofsson tog varsina brons i medeldistansen i D55- respektive H60-klasserna.

    , , , , , , , , , , , , , , ,