I går kväll gick den ordinarie anmälan till Sylvesterloppet i Nora, som förstås avgörs på lördag, ut. Det innebar inte bara att jag skickade in min anmälan med 20 minuters marginal, utan också att man nu också kan börja kolla hur startlistan ser ut. Det går att efteranmäla sig (till förhöjd kostnad) hela vägen fram till någon halvtimme före loppstarten på förmiddagen på nyårsafton, men de flesta som kommer till start lär väl ha passat på medan det ”bara” kostade 250 kronor. 23 damer och 62 herrar finns med på startlistan, och de största namnen är Maria Nagle, Camilla Bergdahl, Therese Korkeakoski, Antje Wiksten och Annica Sjölund på damsidan – Andreas Ingberg, Hugo Örn, Sören Forsberg och Johan Ingjald på herrsidan. Men det finns väldigt många tunga namn som skulle kunna efteranmäla sig – alla från Martin Regborn (vinnare 2011, 2015, 2016 och 2017) och Jonatan Gustafsson till Erica Lech, Fanny Schulstad och Liduina van Sitteren (kuriöst nog har ingen i trion någon seger just i det här loppet). I fjol vann Joel Björkenbeck från Karlstad (på 38.41) och Elmina Saksi från Norrköping (41.51) men banrekorden är så bra som 32.55 (tyske hinderlöparen Tim Stegemann som sänkte Regborns banrekord med fyra sekunder 2019) respektive 37.56 (Beata Falk 2008).
Tävlingen går sedan 2000 på en 10 384 meter lång bana runt Åsbosjön (1981–1986 var loppet 18 kilometer långt, 1988–1999 11,4 – 1987 blev det ingen tävling), på cykelbanor och grusvägar och med start och mål vid Norvalla IP – och med den legendariska, tunga Knutsbergsbacken kilometern före målgång. I fjol kom 114 löpare till start efter att loppet pandemiinställts 2020, men dessförinnan låg det stadigt på 171–199 deltagare 2014–2019. Vi får väl se hur många som väljer att fira nyår i Nora den här gången. 85 anmälda hittills, alltså.
Kategori: Okategoriserade
-
-
Är det orientering i Karlskoga eller Degerfors så är det Djerfs Rasmus Pettersson högst upp i resultatlistan, det har man fått vänja sig vid. På annandagen tog Pettersson – som från och med nyår är senior – sin tredje raka seger i klassiska Skinksvängen (årets upplaga var den 48:e). Izabella Ljungberg, 15-årig talang från Karsltadsklubben OK Tyr, tog andraplatsen (som ensam dam på längsta banan) 4.21 bakom Pettersson och sekudnen före sin pappa MArtin (som är ordförande i Tyr). Djerfs Linus Bodin-Liliegren fyra, ytterligare åtta sekunder bakom. Totalt kom 28 orienterare till start på tre banor. Själv missade jag tävlingen, för första gången på många år, på grund av att jag blev skickad till Katrineholm på annandagsbandy.
Större och finare startfält var det när Arboga OK:s julserie avslutades i Hamre. Dubble världsmästaren och Örebrobon Jerker Lysell (som för dagen stod antecknad som löpande för just Arboga OK!), sommarens VM-bronsmedaljör Jonatan Gustafsson och Kils OK:s Jonas Andersson (som i friidrott tävlar för KFUM Örebro). Det är oklart om de bara tog det som ett gemensamt långpass i skogen (som de förlängde till dubbla distansen, typ) eller om de verkligen kivades om segern, men Lysell noterades hur som helst för vinsten tre respektive åtta sekunder före de andra. Därefter var det drygt fyra minuter bak till fyran Viggo Holmberg, Tylöskog. KFUM Örebros Ella Kruse var enda (och därmed bästa) dam på längsta banan medan klubbkompisen Lovisa Gustafsson var snabbast av alla på näst längsta sträckan (och det med marginal, hon var över fem minuter före Köping-Kolsvas Cristian Larsson på andraplatsen).
Jag vet inte om det räknas något sammandrag i Julserien, åtminstone har det inte redovisats online – men en sådan som KFUM Örebros Ted Nilsson har i varje fall tre topp sju-placeringar på fyra deltävlingar (ingen av de riktiga toppnamnen har löpt mer än två). -
För två år sedan, 2020, vann Kumlacyklisten Jacob Ahlsson SM-guld och nominerades till NA:s guldklocka och tilldelades Motala-Vadstena Tidnings pris med samma namn, som tilldelas den regionens främsta idrottsprestation (Ahlsson tävlar sedan 2019 för Motala AIF, därför är han aktuell även där). När han i år upprepade prestationen – och mer därtill – blev han däremot varken nominerad till NA:s eller MVT:s pris (åtminstone inte individuellt, Motala AIF:s hela continental-lag, Motala AIF-Serneke-Allebike, nominerades till priset i en klump – men handbollsspelaren Nina Koppang vann det). Det kan tyckas snålt, men det handlar så klart om konkurrens.
Lagom tills resultatet i NA:s guldklocka kommit (och ibland lite dessförinnan) brukar jag presentera kandidaterna till NA:s pulsklocka (som föddes om en motreaktion på att Guldklockan 2014 inte hade tilldelats en konditionsidrottare på tio år, och det har inte hänt sedan dess heller), men i år har ju priset blivit en del av NA:s/Örebros nya idrottsgala, och därför är jag belagd med munkavle om vilka som är kandidater. Men jag törs säga så mycket som att Ahlsson inte lyckats bli nominerad dit heller.
Det är tufft, för hans meriter är verkligen fina. SM-guldet kom efter en sjukdomdsfylld vår toppad med revbenssmärtor efter en krasch bara två veckor före tävlingen i Uppsala.
Trots det vann han med 55 sekunders marginal till klubbkompisen Edvind Lovidius på andraplatsen (över 31 kilometer på 35 minuter motsvarar det en skillnad i snitthastighet på 53 kilometer i timmen för Ahlsson, 51,6 för Lovidius) och med över minutmarginal till mångåriga proffset Tobias Ludvigsson (som så sent som 2019 var femma på en tempoetapp på Giro d’Italia).
– Det jag främst känner är en väldig lättnad, egentligen. Jag har varit så himla spänd över det här ett tag, det här var egentligen mitt största mål för säsongen. Men att göra det på det här sättet … Det trodde jag kanske inte riktigt själv på, ens. Det känns underbart, sa Jacob till mig strax efter målgång.
Guldet gav en chans till senior-landslagsdebut, och den tog Ahlssson med hull och hår hand om när han tog en elfteplats på EM i EM i Tyskland, 1,5 minuter bakom segrande schweizaren Stefan Bissegger och bara 19 sekunder från en topp åtta-plats över 24 kilometer. Men prestation i långa Chrono des nations – i ännu tuffare konkurrens, med i princip alla världens topptempocyklister på plats – i Frankrike i oktober var nog ännu vassare, då var Ahlsson 15:e, 2.44 bakom segrande Stefan Küng över drygt 45 kilometer cykling.
Vad som händer nu? Oklart. Jag har haft lite kontakt med Ahlsson under senhösten, men han har varit osäker på om det blir någon fortsättning i Motala, någon annan typ av satsning eller ett avslut på karriären, 24 år gammal. Det är hårt att vara cyklist på den här nivån, med långa och stenhårda träningspass men utan inkomster.
– Fram tills nu har jag gett cyklingen min fulla uppmärksamhet, men om jag ska fortsätta så eller hur det blir, det vet jag inte. Det är inte som att man får någon lön, och man börjar känna att man ska göra något annat med sitt liv också, sa han när jag pratade med honom efter Chrono des nations.
Det vore tråkigt om en så lovande karriär tog slut så tidigt. -
Fjärde avsnittet av Konditionsbloggenpodden är ute – och den här veckan är mountainbikemästaren Matthias Wengelin gäst. Ett riktigt intressant samtal om topparna och dalarna under hans karriär, och ett brandtal mot tidig specialisering. Finns där poddar finns, till exempel på Spotify.
KFUM Örebros gäng före avlöp från Karlslund på julafton. Foto: Weine Fredriksson Så blev det julafton, och det löptes och cyklades och skidades och orienterades lite här och var. På Strava noterade jag till exempel att Martin Regborn var ute i över tre timmar upp i Kilsbergen, och bland annat avverkade hela långa natten-banan från Tiomila i somras. I Hallsberg samlade Tisaren ett 30-tal för sin årliga juljogg och i Karlslund samlade 63 KFUM Örebro-löpare och -orienterare för en femkilometersrunda. Det var 27:e året i rad som KFUM:s juljogg genomfördes, och några av klubbens mer hugade löpare fortsatte betydligt längre än halvmilen.
Av lite mer tävlingsinslag var OK Djerfs traditionsenliga Julaftonsorientering, varifrån jag inte hittat någon resultatlista – men jag tror att Rasmus Pettersson var snabbast över en bana i centrala Karlskoga som mest liknade ett malteserkors till sin utformning (tack vare en ”fjäril”, som det heter på orienteringslingo, där en centralt placerad kontroll tas flera gånger). Pettersson, som ju sprang i juniorlandslaget för ett par månader sedan, är vanligtvis snabbast i Djerfs arrangemang och är den som lämnat in bästa tiden på Livelox (men det har få gjort).Gårdagens roliga DM-julklapp följdes dessutom upp med ännu en loppnyhet på julafton. Jag avslöjade ju häromsistens att Trailmakaren har återuppstått och kommer att arrangera Blue mountain trailrun med start och mål i Ånnaboda 2023, och på julafton kom fler detaljer via sociala medier och på loppets hemsida: Tävlingen kommer att äga rum söndagen den 11 juni, och tävlingsdistansen blir 21 kilometer med 527 höjdmeter (med motionsdistans på milen [250 höjdmeter] och ungdomstävling på tre kilometer [50 höjdmeter). Fredrik Backéus, som tidigare drivit Trailmakaren ensam, har i år tagit hjälp av mig och Ola Backlund, och dessutom har vi (får jag väl skriva) teamet upp med Garphyttans IF som kommer bistå med funktionärer och få ta hand om överskottet från loppet.
-
Fjärde avsnittet av Konditionsbloggenpodden är ute – och den här veckan är mountainbikemästaren Matthias Wengelin gäst. Ett riktigt intressant samtal om topparna och dalarna under hans karriär, och ett brandtal mot tidig specialisering. Finns där poddar finns, till exempel på Spotify.
Dan före dan kom en riktigt fin julklapp till löparna i distriktet: Det blir ännu ett löpnings-DM 2023. I somras omstartade ju utomhus-DM i friidrott – med ett gäng medeldistanslopp (5 000 och 10 000 har, och fortsätter, gått separat), och 14–15 januari är det dags för första inomhus-DM på 19 år, i Tybblelundshallen, med tävlingar på 800, 1 500 och 3 000 meter för seniorerna (plus ungdoms- och juniordistanser) och lite senare under våren avgörs veteran-DM inomhus på samma plats.
Men nu står det klart att det dessutom blir DM på 5 000 meter inomhus – och det redan söndagen den 8 januari. Det är Daniel Allard i Västerås Friidrott som dragit ihop tävlingen i Westinghouse arena, i just Västerås, på eftermiddagen. Mig veterligt är det första gången någonsin som det arrangeras ett distriktsmästerskap för ett distrikt där Örebro län ingår. Det bjuds herr- och damklasser, DM-medaljer delas endast ut till de tre bästa herrarna och damerna – det blir inga ungdoms-, junior- eller veteranklasser (men alla är så klart välkomna att springa och mäta sina krafter).
25-varvsfrossa, brukar ju 10 000 meter utomhus populärt kallas, men det kan även appliceras på 5 000 meter inomhus, eftersom banorna där bara är 200 meter och loppet blir just 25 varv långt. Det är en udda gren inomhus, där 3 000 meter är den längsta mästerskapsdistansen såväl på SM som EM och VM. Men ändå en officiell gren där det noteras rekord och dylikt, den längsta som löps inomhus, och det springs en del lopp på distansen. Svenska rekorden är på 15.06,49 (Sara Wedlund) respektive 13.39,71 (Mustafa Mohamed), båda satta på GE-galan/XL-galan/Globengalan där 5 000 meter ofta löpts (det har slagits världsrekord för både herrar och damer där; Genzebe Dibabas 14.18,86 från 2015 står sig fortfarande, Daniel Komens 12.51,48 från 1998 har bättrats med knappt två sekunder av Kenenisa Bekele till 12.49,60).
I det gamla Närkedistriktet fanns inga rekord noterade på 5 000 meter inomhus, men i det nya Södra Svealands-distriktet finns sådana officiella: Götaduon Rebecca Johansson (16.52,80) och Jonas Leandersson (13.49,43) innehar dem.
Regerande mästare på 5 000 meter utomhus är Startduon Petra Hanaeus (19.58,28) och Per Arvidsson (15.34,17), men snabbast i distriktet i somras var Eskilstunas Emil Millán (närmast före Martin Regborn) och Torsbys Lovisa Modig (mer känd som skidåkare). -
Det närmar sig ju, för ovanlighetens skull, redan säsongens första DM-tävlingar i löpning. För första gången sedan 2004 ska det ju 2023 bli distriktsmästerskap i friidrott för seniorer inomhus, i samband med Örebro indoor games i Tybblelundshallen 14–15 januari. Löp-programmet? Så här: 800 och 3 000 meter på lördagen, 1 500 meter på söndagen. Dessutom avgörs DM på 800 meter i åtta olika parsportklasser per kön (allt från löpare med synnedsättning till sådana som kör racerunner) på lördagen.
Juniorerna (19-årsklasser, för idrottare födda 2004 och 2005) tävlar ihop med seniorerna, på samma distanser, men har separata DM-prislistor. Ungdomarna har däremot bar aen löpdistans: 1 500 meter i 17-årsklasserna (födda 2006 och 2007), 1 000 meter för 14- och 15-åringar och 600 meter för 12- och 13-åringar. Allt på söndagen.
Än så länge har bara drygt 200 deltagare anmält sig (för totalt 441 starter), och löpgrenarna är riktigt tunt besatta: Över tolv klasser för juniorer och seniorer finns bara fyra namn på listan, varav tre från länet: Stocksäters Viktor Sjökvist på herrarnas 800 meter, Örebrobördiga Albert Ziegler (nu i Tureberg) i P19-klassens 1 500 meter och KFUM Örebros Lucas Asplund i P19-klassens 3 000 meter (trots att de två sistnämnda egentligen fortfarande hör hemma bland 17-åringarna). Och på ungdomssidan är det om möjligt ännu tunnare. Men anmälan lär väl ta fart efter helgerna.
Vid det här laget har ni säkert lärt er att DM nu för tiden gäller hela det nya södra Svealand-distriktet med – förutom det gamla Närke-distriktet – även Värmland, Västmanland och Södermanland.
Vilka som varit regerande distriktsmästare i Närke de här 19 åren, sedan Glanshammar arrangerade Närkes inomhus-DM i Mässhallen 24-15 januari? Jo, både på 1 500 och 3 000 meter Kumlas Kristoffer Kallio. Några damer kom inte till start det där sista året. -
I morgon bitti släpps det fjärde avsnittet av Konditionsbloggenpodden, med mountainbikestjärnan Matthias Wengelin som gäst. Missa inte det, men missa heller inte tredje avsnittet med löparesset Erica Lech. Du hittar det i den här artikeln eller på de flesta ställen där poddar finns (som i podcast-appen eller på Spotify).
Jag har skrivit det här på bloggen flera gånger redan – att Elin Schagerström ska åka varenda internationell skidorienteringstävling som finns i vinter är en no-brainer. 22-åringen från Latorp som numera bor i Luleå men fortfarande tävlar för Garphyttans IF gjorde i fjol en sensationell comeback efter sabbatsåret (som följde på en juniorkarriär som slutade med JVM-guld), och har inlett årets säsong på en ännu högre nivå där hon konkurrerat med världens allra bästa åkare under säsongens inledande testtävlingar i Finland och Norge.
Därför var det årets minsta överraskning att hon fanns med i truppen till säsongens första världscuptävlingar, som Svenska skidförbundet släppte i går, och förbundskapten Martin Hammarberg konstaterar precis som jag i pressmeddelandet:
– Elin Schagerström har också lyft sig ett hack.
Tävlingarna körs i österrikiska Ramsau 9–11 januari, med sprint på måndagen, jaktstart (på sprintresultatet) på tisdagen och medeldistans på onsdagen. Alla tre tävlingarna ingår i världscupen, men för Schagerströms del också i U23-världscupen (som har en separat rankning). Sverige ställer upp med maxiala åtta åkare både på herr- och damsidan. Det finns friplatser för två U23-åkare per kön, men Sverige har så många bra unga åkare att totalt sex stycken finns med i truppen – på damsidan förutom Schagerström IFK Moras Elsa Hermansson och OK Renens Ella Turesson. Att notera bland de andra damerna är att Tove Alexandersson inte finns med. Hon gjorde ju skidorienteringscomeback i tävlingarna i Norge (nyss hemkommen från träningsläger och löpartävling på Kanarieöarna), men vilken sport hon egentligen ska ägna sig åt i vinter (löpning, skidorientering eller skidalpinism) har jag ingen koll på.
De tre tävlingarna i Österrike räknas, förutom världscupen, också in i Ski-o tour, som är fristående världscupen men ändå på något sätt skidorienteringens motsvarighet till Tour de ski. Den fortsätter i schweiziska Val Müstair på fredagen den 13 januari med en supersprint som under helgen följs av en medeldistans på lördagen och en långdistans på söndagen innan allt summeras ned. Svenska landslaget har sedan tidigare meddelat att de ämnar köra hela touren, men i pressmeddelandet om världscuppremiären är det schweiziska benet inte nämnt, så vi får väl se hur det blir med den saken. Karlskogafostrade veteranen Åsa Zetterberg-Eriksson har i varje fall anmält sig till hela touren, utanför landslagsverksamheten (vem som helst har rätt att ställa upp i öppen klass).
Efter premiären i Österrike fortsätter världscupen med EM i Lettland 30 januari–5 februari med tre individuella distanser och två stafetter. Avslutning sker i Beitostølen 9–12 februari – och den är speciell för Schagerström eftersom de tävlingarna dubblerar som U23-VM i medeldistans och sprint (däremot inte i jaktstarten som avslutar världscupssäsongen). -
Missa inte tredje avsnittet av Konditionsbloggenpodden – med löparesset Erica Lech som gäst. Du hittar det i den här artikeln eller på de flesta ställen där poddar finns (som i podcast-appen eller på Spotify).
Efter gårdagens premiär av Inneserien känns det som om jultorkan slog till hårt. Det blev väldigt lugnt i tävlingsdagboken, plötsligt, och på lördag är det inte ens parkrun …
Men några små tävlingar finns förstås ändå att hålla koll på närmaste tiden, och då förstås jultraditioner: På själva julaftons morgon bjuder OK Djerf in (främst klubbmedlemmar) till motionsorientering vid klubbstugan nere vid Näset i Karlskoga (även Tisaren brukar ha någon typ av arrangemang på julafton, men där har jag inte hittat någon information än).
Två dagar senare, på annandagen, är det dags för Skinksvängen i Råbäck strax utanför Degerfors tätort. I fjol avgjordes den 48:e upplagan av Degerfors OK:s tävling, den första sedan legendariske grundaren Olle Hävert gick ur tiden. Milans Charlotte Nilsson tog hem förstapriset, en julskinka, då. I år går starten (det är masstart), som vanligt 10.00, och det bjuds på tre banor av varierande svårighetsgrad och längd.Längre fram har nu vinterns längdskidkalender satt sig. Sedan tidigare har det varit klart att länets största tävling, Wadköpingsloppet som i år dubblerar som veteran-SM, avgörs den 5 februari.
Nu står det också länets andra långlopp fått datum: Lospåret i Hällefors avgörs lördagen den 28 januari. Den tävlingen är lika gammal som Wadköpingsloppet (arrangerades första gången 1968), men har inte riktigt nått samma status. Distansen är 40 kilometer, men det återstår förstås att se hur lång varvslingan blir, beroende på vädret.
Årets distriktsmästerskap avgörs redan helgen innan, helgen 21–22 januari på konstsnöspåret i Ånnaboda. Garphyttans IF står som arrangör, och den andra dagen dubblerar tävlingen som årets Kilsbergsloppet (en årligen återkommande ungdomstävling). I seniorklasserna bjuds det på 7,5 kilometer med intervallstart i fristil på lördagen och 7,5 kilometer masstart i klassisk stil på söndagen.
Det arrangeras dessutom ett antal ungdomstävlingar: Förutom Kilsbergsloppet den 22 januari också Lilla Lospåret i Hällefors den 11 februari och Hälleforsrännet den 18 mars. Dessutom bjuder Garphyttan in till prova på-tävlingar både den 17 januari och den 16 februari, och Hällefors har liknande tävlingar den 15 januari och 19 februari – plus klubbmästerskap den 16 februari och påsktävling den 9 april.
Blir det någon Tour de Kif, kanske du undrar? Nå, det är inte bekräftat ännu, men tid finns. I fjol avgjordes den första etappen den 5 januari. Oklart också om det kanske blir någon tävling i Nora i vinter (Hyttrännet har väl inte avgjorts sedan 2018?). -
Missa inte tredje avsnittet av Konditionsbloggenpodden – med löparesset Erica Lech som gäst. Du hittar det i den här artikeln eller på de flesta ställen där poddar finns (som i podcast-appen eller på Spotify).
Övre raden, till vänster: Hans Tove (nummer 27) på väg mot svenskt rekord). I mitten: Marie Dasler. Till höger: KFUM Örebros Knut Ivansson (nioåringen som vann E-heatet på 3.51,97) ser om jämngamla träningskompisen Oskar Granberg som sprang på 3.45,61 i heatet innan. Stora bilden: Ann-Britt Eriksson vann Inneseriens första deltävling. Foto: Jonas Brännmyr Örebro AIK:s Oskar Arlebo (2.52,98 – 4,5 sekunder från fjolårstiden, för övrigt det senaste tävlingsresultat han noterat i friidrottsväg) och Västerås Edith Blomqvist (2.57,33) var snabbast när Inneserien inleddes med 1 000-meterslopp i kväll. Men den som verkligen vann tävlingen var Starts Ann-Britt Eriksson som noterade det tionde resultatet i seriens historia över 90 procentpoäng när hon sprang in på 4.35,27 som 74-åring (hon är 73 men räknas som 74 i Inneserien).
Inneserien, för den som inte vet det, har ju en resultatlista som sorteras utifrån procentpoäng enligt internationella veteranfriidrottsförbundets koeficientlista över tänkta världsrekord för varje årskull, så att alla – damer och herrar, unga men framför allt gamla – tävlar på lika villkor.
Procentpoängen motsvarar alltså på vilken nivå utifrån ett världsrekord för 74-åringar som Eriksson sprang – och det var 90,05 poäng den här kvällen. Hennes rekord är 92,36 från tusenmetersloppet i fjol, då hon sprang på 4.22,44 (och jämfördes med 73-åringar, förstås), medan Inneseriens rekord är 95,78 poäng av Malungs Håkan Eriksson (9.26,20 på 3 000 meter som 59-åring 2020; Håkan har ju tagit flera veteranvärldsrekord, så han skulle mycket väl kunna komma upp högre än så om han dyker upp på seriens lopp i vinter). Förutom Eriksson och Eriksson är det bara Marie Dasler och Anders Hansson som nått över de magiska 90 i seriens historia.
Spårvägens Fredrik Nybäck var näst bäst på procentpoängen i kväll, via 2.53,25 för 53-åringar (det räckte till 88,94 poäng) medan IFK Noras Rodney Hundermark nådde 87,69 procent genom 2.57,21 för 54-åringar och därmed var trea på procentpoängslistan. De två var också trea och femma på ren tid. Arlebo var alltså snabbast, men tvåa och fyra var två extremt talangfulla Västeråslöpare – förhandsfavoriten David Wallén som 14 år gammal sprang på 2.53,14 (för 83,09 procent för 15-åringar, eftersom han räknas dit – för ungdomarna innebär det pålagda året förstås sämre poäng) och Erik Jansson som 13 år gammal bara var två tiondelar bakom sin ett år äldre klubbkompis med 2.53,34 (för 85,26 procentpoäng för 14-åringar). Wallén var Sverigeetta på 800 meter ute i somras medan Jansson ännu inte kommit upp i åldersklass så att det finns en rankning.
Även på damsidan var det en ung Västeråslöpare på andraplatsen genom Clara Jansson (3.10,27 för 79,65 poäng för 17-åringar) medan tre år yngre klubbkompisen Tyra Svensson tog tredjeplatsen på 3.22,82 (79,00 poäng för 14-åringar av 13-åringen). Snabbaste länslöpare var Stocksäters 14-åring Miranda Koubek med en fjärdeplats totalt (3.23,18 för 83,88 poäng för 15-åringar) knappa sekunden före Starts superveteran Marie Dasler som gick in på 3.24,14 (för 86,24 poäng för 55-åringar). Den tiden är väl under det svenska utomhusrekordet på 1 000 meter i K55-klassen, men inomhus är rekordet så bra som 3.14,68. Dasler hade hoppats på mer (det här var knappt två minuter från pers), berättade hon när jag pratade med henne efteråt, men konstaterade samtidigt att det inte är konstigt att farten saknas när det uteslutande tränats för maraton senaste halvåret. Mer fartträning kommer.
Ett svenskt veteranrekord blev det ändå i Tybblelundshallen på måndagskvällen, av Spårvägens Hans Tove som var en hundradel snabbare än Dasler i mål (3.24,13) och därmed klarade Miles Fleetwoods 15 år gamla rekord med knappt en sekunds marginal. ”Jag visste vad jag jagade och hade koll på mellantiderna hela vägen”, kommenterade Tove när jag bytte några ord med honom efteråt.
Totalt kom 47 löpare till start.
Inneserien fortsätter med engelska milen tisdagen den 24 januari och 2 000 meter onsdagen den 15 februari, och avslutas sedan med 3 000 meter torsdagen den 16 mars. Varje löpares tre bästa procentpoäng-resultat räknas i sammandraget. Dasler är regerande mästare.Alla resultat över 90 procentpoäng i Inneseriens historia:
95,78: Håkan Eriksson, Malungs SFK, 9.26,20 på 3 000 meter som 59-åring 2020.
94,98: Håkan Eriksson, Malungs SFK, 4.54,60 på engelska milen som 61-åring 2022.
94,79: Anders Hansson, Vilsta IK, 7.45,61 på 2 000 meter som 78-åring 2022.
94,28: Marie Dasler, IF Start, 7.05,95 på 2 000 meter som 54-åring 2022.
94,16: Håkan Eriksson, Malungs SFK, 9.30,93 på 3 000 meter som 58-åring 2019.
93,19: Marie Dasler, IF Start, 5.38,17 på engelska milen som 54-åring 2022.
92,36: Ann-Britt Eriksson, IF Start, 4.22,44 på 1 000 meter som 73-åring 2022 (egentligen december 2021).
91,00: Marie Dasler, IF Start, 7.08,81 på 2 000 meter som 52-åring 2020.
90,15: Marie Dasler, IF Start, 5.40,32 på engelska milen som 52-åring 2020.
90,05: Ann-Britt Eriksson, IF Start, 4.35,27 på 1 000 meter som 74-åring 2023 (egentligen december 2022).
Fotnot: Marie Dasler sprang 92,38 procentpoäng (19.04,33 på 5 000 meter som 54-åring) vid Inneseriens final 2022, men på en distans som egentligen inte fanns på programmet.
Alla resultat över 90 procentpoäng i Inneseriens sprintserie:
92,36: Ann-Britt Eriksson, IF Start, 4.22,44 på 1 000 meter som 73-åring 2022 (egentligen december 2021). Ingick i både Inneserien och sprintserien.
90,34: Rodney Hundermark, IFK Nora, 2.12,43 på 800 meter som 53-åring 2022.
90,05: Ann-Britt Eriksson, IF Start, 4.35,27 på 1 000 meter som 74-åring 2023 (egentligen december 2022). Ingick i både Inneserien och sprintserien. -
Missa inte tredje avsnittet av Konditionsbloggenpodden – med löparesset Erica Lech som gäst. Du hittar det i den här artikeln eller på de flesta ställen där poddar finns (som i podcast-appen eller på Spotify).
Efter att ha varit tvåa i två tävlingar i Finland och femma mot större delen av världseliten i Norge på lördagen hade Elin Schagerström en liten tuffare dag när december-tävlingarna avslutades med medeldistans i dag. 22-åringen från Latorp fick nöja sig med en 19:e-plats i loppet som avslutade Sjusjørennet utanför Lillehammer, och var nästan fyra minuter från täten. Av de 18 framför var hela tio svenskar – bland dem comebackande Tove Alexandersson (som blev diskad i går, nu femma och tredje svensk) och Karlskogafostrade veteranen Åsa Zetterberg Eriksson (också diskad i går, nu nia och sjätte svensk, knappt 2,5 minuter från segern). Regerande sprintvärldsmästaren Daisy Kudre-Schnyder från Estland vann tävlingen 23 sekunder före Rättviks Linda Lindkvist.
Nelly Mårtensson hade däremot en betydligt bättre dag på söndagen. Trots att junioren från Vintrosa lade bort lite tid tidigt på banan slutade hon sexa i juniorklassen, som tredje bästa svensk, fyra minuter bakom segrande norskan Ingeborg Roll Mosland.
Nu är det dags för landslagsledningen att kolla igenom resultaten från de tre tävlingarna i Finland och de två i Norge och ta ut en trupp till världscupen och EM som följer efter nyår. Nu har Schagerström visat resultat nog för att vara självskriven – men det hade hon ändå varit eftersom hon är en av få toppnamn som går in under U23-kvoten där varje nation har två extraplatser. För Mårtensson hägrar junior-VM.Nu är långloppscupens schema för 2023 spikat, och för er som läst bloggen är det inga överraskningar alls. Fjugestaloppet och Fröviloppet, som ingick i cupen i år men blev inställda, utgår och ersätts av helt nya tiokilometersloppet Vibysjön runt (som Vretstorps IF, som redan har med Lucialoppet i cupen, arrangerar den 28 maj).
Även DM på 5 000 meter utgår, eftersom det 2023 inte arrangeras i det som var det gamla Närkedistriktet utan på Nobelstadion i Karlskoga. Inte heller DM på tio kilometer landsväg, som arrangeras i Södertälje, kommer att vara en del av cupen 2023 – men där försvinner bara möjligheten till bonuspoäng, inte själva tävlingen eftersom ÖAIK:s öppna klubbmästerskap (som var DM på distansen i år) fortfarande ingår i cupen men utan DM-status.
Det gör att det blir 24 lopp i stället för som i år 26 i cupen – 22 individuella och två stafetter som bara räknas mot föreningstävlingen.
Vid sidan om Vibysjön runt ingår följande tävlingar i cupen 2023 (och alla utan notering har bara flyttats ett datum/en dag jämfört med 2022, och ligger alltså kvar på samma veckodag och vecka): Nora marathon, Startmilen, ÖAIK halvmarathon, Kumla stadslopp, korta terräng-DM, Vintrosaloppet (18 i stället för 26 maj, alltid på Kristihimmelsfärdstorsdagen), Hälleforsterrängen (har flyttat en helg, från 14 till 20 maj), Rallarrundan (har flyttat en vecka från 23 till 29 maj), Lindesjön runt (alltid på nationaldagen, den 6 juni), ÖAIK:s öppna klubbmästerskap i tio kilometer landsväg, Semesterhalvmaran, Dalenrundan, Stripastafetten, DM på 10 000 meter, Östansjöloppet, Spartacusstafetten, Norasjön runt, Tarstaborgsrundan, Hostruset, Åstadsloppet, Wadköpingslöpet, långa terräng-DM, Kilsbergsleden, Lucialoppet.
Regelverket för cupen verkar, vad jag kan se, helt oförändrat jämfört med i år.
Konditionsbloggen 