Konditionsbloggen

  • Här jagas Regborn av zombies (och, på ett mer seriöst plan, Wiker klar för terräng-NM)

    Det är inte varje dag man får se en VM-orienterare bli jagad av zombies på Örebros gator, men så är det heller inte varje dag som Run for your lives arrangeras (kolla in NA:s direktsändning från tillställningen här). Martin Regborn (som i går för första gången någonsin fick en plats i orienteringens A-landslag, läs mer om det här) ställde hur som helst upp i eventet som är mer ploj än löpning (någon resultatlista tror jag inte att de tillverkar), och skrev på instagram efteråt: ”Känns tryggt att veta att man skulle överleva en zombieapokalyps. Så att man slipper gå runt och oroa sig menar jag.”

    Tisaren kommer att gå ut i ledning när Smålandskavlen startar om i morgon bitti (den avgörs med två nattsträckor på lördagskvällen och tre dagsträckor på söndagsmorgonen) efter att Rebecka Nylin bara tappat drygt två minuter på dubbla världsmästaren Ida Bobach (över 45 minuters orientering) och sprungit in på tredje plats på första sträckan, och Andrea Svensson sedan gjort en monstersträcka och fört upp Tisaren i ledning med 39 sekunders marginal ned till IFK Göteborg på andra plats och nästan tre minuter till Bobachs Pan Århus på tredje (Svensson tog 5,5 minuter på Pan Århus Anneke Hald Bjørgum på sträckan). Återstarten sker 9.00 i morgon bitti, när Lovisa Persson ger sig ut de där 39 sekunderna före IFK Götebrogs Erica Pettersson. Därefter avslutar tvillingarna Tjernlund för Tisaren. På herrsidan går Tisaren ut som 16:e, 17 minuter bakom där ledande IFK Göteborg, sedan Gustav Hindér tappat 14 minuter som 28:a på första sträckan och Filip Jacobsson hämtat in tolv placeringar men tappat tre minuter till på andra.

    Skrev en del om terräng-DM i Åsbro här, och egentligen finns väl inte så mycket mer att tillägga än att jag tippade våldsamt fel i herrklassen. Mina förhandsfavoriter Eknor, Andemariam och Eklöf blev trea, fyra och tia. Istället tog Andreas Ingberg hem DM-titeln närast före Fredrik Johnsson, som under stora delar av loppet bildade en tätkvartett med Eknor och Andemariam. ”Första segern någonsin. Riktigt nöjd med hur jag krigade idag och grymt skoj att sparra i den kvartetten vi var under större delen av loppet”, skriver Ingberg på Instagram. Mikaela Kemppi kan man däremot lita på, det tipset var ju stensäkert.
    Långloppscupen, som redan var avgjord inför tävlingen, har redan hunnit uppdatera sin totalställning här.

    https://www.instagram.com/p/BMJauegDEAQ/

    På tal om terränglöpning blev det också häromdagen officiellt att Hälleforsbördiga Louise Wiker får en av de fem första platserna (truppen ska förmodligen kompletteras med ytterligare två namn) till terräng-NM i norska Kristiansand den 12 november (däremot kom inte Haben Kidane med; jag antar att han tackat nej för det vore orimligt att han inte blivit uttagen med tanke på de resultat han gjort i höst, men egentligen ska jag låta det var osagt). Föga överraskande förstås efter SM-bronset i lördags. Frågan nu är om det också kan bära till terräng-EM i december.

    , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Helgens höjdare

    1. Frankfurt marathon
    Det här kan bli ett rekordkort helgens höjdare-inlägg eftersom jag redan plöjt igenom allt (?!) spännande som händer i helgen i tidigare inlägg. Som i onsdags, då jag skrev om Mattias Nätterlund och de åtta andra Örebro AIK-löparna som ska göra gatorna i Frankfurt osäkra. Det finns väl inte så mycket mer att tillägga än att ni följer loppet direkt här, med start 10.00 på söndag.

    2. Långa terräng-DM
    På hemmaplan kutas årets sista distriktsmästerskap, och det skrev jag en del om redan i måndags, då startlistan blev officiell. Alla damklasser (8 000 meter) startar 11.00, alla herrklasser (12 000 meter) vid 12.30. Yngst är Östansjös Oskar Persson, 15, och äldst Brohyttans Samuel Eriksson, 78. Snabbast? Förmodligen Per Eklöf eller Heshlu Andemariam (de har ännu inte mötts i långloppscupen i år) eller kanske, kanske Henrik Eknor (som faktiskt vunnit sina senaste inbördes möten mot både Eklöf och Andemariam, i Norasjön runt respektive Tarstaborgsrundan). På damsidan vinner förstås Mikaela Kemppi.

    3. Smålandskavlen
    Lagledarna har till 10.00 på lördagsmorgonen på sig att anmäla laguppställningarna, så än är det svårt att sia om hur Tisarens lag står sig (de är rätt starka även om en del toppnamn, framför allt Lilian Forsgren och de schweiziska löparna, saknas på såväl herr- som damsidan). Det skrev jag lite om i onsdags.

    , , , , , ,

  • Bloggen avslöjar: Därför byter VM-orienteraren klubb (”förhoppningsvis kan det hjälpa mig att bli riktigt bra igen”) – och här är hela listan på löpare som går till Thoren

    I dag släppte Svenska friidrottsförbundet listan på alla (alla betyder alla som är födda 2002 eller tidigare och tävlat under 2016, för övriga krävs inte anmäla föreningsbyte på samma sätt) som byter klubb inför den nya friidrottssäsongen (som startar tisdag den 15 november, friidrottarnas säsong löper alltid 15 november första kalenderåret–14 november andra kalenderåret). Mest spännande var på förhand att se hur många, och vilka, friidrottare i Örebro som nu tar klivet över till nya Thoren track and field (tio tog ju klivet redan i somras och Erika Bergentz blev i helgen klubbens första svenska mästare). Men ur länsperspektiv överskuggades det där (som jag istället återkommer till neda) av en större nyhet: Filip Dahlgren, VM-orienteraren från Garphyttan, byter nämligen friidrottsklubb – från IFK Lidingö till KFUM Örebro.
    Den stora frågan var därmed om det här betyder att Filip, som bor i Örebro men som tävlat för Lidingö i både orientering och friidrott de senaste åren, kommer vända hem klubbmässigt även i sin huvudsport. Men det dementerade han via sms till Konditionsbloggen på torsdagskvällen.
    ”Klubbytet är bara för friidrott och för att jag ska kunna träna med klubben. Så ingen förändring vad gäller orienteringen”, skriver Dahlgren.
    Och själva poängen med att 28-åringen vill träna med KFUM är de väldiga skadebekymmer han dragits med senaste åren, och som bland annat förstört hans chanser att springa VM både i Skottland 2015 och på hemmaplan 2016 (i sitt hittills enda VM, 2014 blev han tia i långdistansen, som näst bäste svensk, vilket säger en hel del om den väldiga potentialen). Jag har skrivit en mängd inlägg om Dahlgren och hans problematik senaste åren, bland annat när han förra sommaren jagade en VM-plats och senaste nu i våras, när han verkade vara på gång och presterade bra i ett EM-test.
    I år har Dahlgren knappt kunnat tävla alls (största avtrycket var, förutom sjätteplatsen i det där EM-testet som gav en världscupplats han tvingades tacka nej till, när han spelade en viktig roll i IFK Lidingös lag som blev tvåa i Jukola, världens största stafett). Och nu försöker han alltså komma tillrätta med bekymren genom att ta hjälp av KFUM Örebro-tränaren Mikael Kroon, som är en av pusselbitarna bakom Martin Regborns explosionsartade utveckling, och som också har löpare som Josefin Gerdevåg, Linus Rosdal, Per SJögren, Thomas Chaillou och juniorer som Jack Karlsson, Jonatan Gustafsson, William Wickholm, William Fransson och Alexander Larsson i sin träningsgrupp.
    ”Det har gått segt med kroppen och det är fortfarande inte helt bra. Valde därför att testa nåt nytt och börja träna med Kroons träningsgrupp. Förhoppningsvis kan det hjälpa mig att bli hel och bli riktigt bra igen på lång sikt”, skriver Dahlgren i sms:et.

    Så var det det här med de som byter KFUM mot Thoren, då. Där snackar vi totalt 28 idrottare (men då är förstås långtifrån alla löpare, bland dem finns till exempel OS-spjutkastaren Jiannis Smalios, dövvärldsmästaren i spjut Theodor Thor och juniorlandslagssprintern Fanny Runheim), där den mest välbekanta löparnamnen är Lisa Brorson (som tog ett mycket överraskande senior-SM-brons som 15-åring i fjol).
    Hela listan finns här (inklusive ett antal andra övergångar; noteras bör att Thoren också får en sprinter från Hakarpspojkarna, att KFUM får en tidigare svensk mästare i spjut, att Finnkampsmeriterade häcklöparen Malin Eriksson byter KFUM mot IFK Lidingö, och att lovande långdistanslöparen Melker Forsberg går från Glanshammar till KFUM och lär väl också sorteras in i Kroons gäng).

    , , , , , ,

  • Nätterlund inför Frankfurt: ”Hoppas kunna gå ned mot 2.35 om allt stämmer”

    Springer man halvmaran på 1.12.35 ska man ha kapacitet för 2.35.40. Det kan man räkna ut med hjälp av marathon.se:s löparkalkylator. Sådana går det 13 på dussinet på internet, och de ger förstås bara en fingervisning om vad man kan förvänta sig. Alla löpare är olika, olika distanser passar olika bra. Men en löpare som Mattias Nätterlund, Örebro AIK:s näst snabbaste maratonlubbare (efter Erik Anfält), har i varje fall om ser till sådana här beräkningar, underpresterat på maratondistansen hittills. 1.12.35 är hans halvmarapers från Örebro AIK halvmaraton i våras (där han filade av 15 sekunder från Haag en månad tidigare), men hans bästa maratonlopp är 2.38.41 från Frankfurt i fjol – alltså över tre minuter långsammare än vad man skulle kunna förvänta sig med hjälp av den där kalkylatorn. Något Nätterlund gjorde mig uppmärksam på när jag ringde upp och stämde av läget inför söndagen, när årets Frankfurt marathon avgörs och han återigen är på plats.

    – När man läser igenom sådana där grejer ser man att man borde gjort bättre på maran när man har sprungit halvmaran på 1.12. Så den här gången hoppas jag kunna gå ned mot 2.35 om allt stämmer. Det är det jag siktar mot. Men på en så lång distans är det mycket som måste klaffa. I Stockholm i somras öppnade på 1.17 (men sprang andra halvan på 1.27), och jag tycker att jag borde kunna ligga där någonstans nu också, men målet är givetvis att hålla ihop det mycket bättre, säger Nätterlund till Konditionsbloggen.
    Nätterlund har bara gjort tre maratonlopp i karriären, och bara satsat ordentligt på löpningen i fyra säsonger.
    – Jag sprang Postmilen på 42.37 2012, och då var jag inte alls i någon form. Sedan började träna mer strukturerat i början av 2013. Och visst har det väl gått hyfsat snabbt framåt, men samtidigt har jag dragits med skador nästan varje år och skulle vilja få en säsong utan något sådant som stör för att se hur bra det kan bi då. Men jag har väl blivit lite för ivrig, velat snabba på utvecklingen och tränat lite för mycket.
    – Många säger att maraton är den distans som är svårast när man inte hållit på så många år med löpningen, och på så sätt har jag gått upp ganska tidigt och är fortfarande ganska ny på distansen. Men jag hoppas ändå att jag kan få till en tid runt 2.35 nu.
    Hur är formen?
    – Det känns lovande, jäkligt mycket bättre i benen nu än inför Stockholm i somras. Det har rullat på som planerat, efter lite strul i somras – det var lite skit med en ljumske när jag låg på lite för hårt, var lite för ivrig att komma igång efter Stockholm – har jag kunnat köra som jag velat sedan mitten av augusti. Jag har ändrat lite på träningsupplägget också, kört fler tävlingar och färre långa intervaller och pass i maratonfart. Jag tror jag tävlat varenda helg hela hösten, utom en i september.
    Vad händer efter Frankfurt?
    – Då får det bli lite ledigt. Det är Kilsbergsleden helgen efter, men förhoppningsvis blir det en sådan urladdning i Frankfurt att jag inte kommer till start där … Sedan behöver kroppen lite återhämtning också, för jag är sugen på att springa inomhus i vinter. Det ska faktiskt bli lite skönt att inte ha några tävlingar utan få träna på bra inför det.

    Förutom Nätterlund kommer också Anfält till start i Frankfurt marathon (trots sina skadebekymmer i höst; men på grund av dem kan man knappast förvänta sig att han rår på sitt eget pers på 2.25.03 från Valencia i fjol), liksom långloppscupens segrare Jakob Nilsson, ironman-VM-deltagaren Morgan Pätsi (som gör sitt första maraton utan 3,8 kilometer simning och 18 mil cykel före), Ingrid Ziegler, Mikael Edberger, Ia Sandberg, Martin Ingberg. ”Överhängande risk för många fina pb:n”, som Edberger skrev här i kommentarsfältet på bloggen häromdagen.

    Noterar också att Tisaren släppt lagen till Smålandskavlen på lördag, en stafett som är klassisk säsongsavslutare för många klubbar. Ingen Lilian Forsgren eller Simone Niggli, men med kvintetten Rebecka Nylin, Andrea Svensson, Lovisa Persson, Ellinor Tjernlund och Josefin Tjernlund lär Hallsbergs- och Kumlaklubben ändå kunna hävda sig bra i damklassen. Gustav Hindér, Filip Jacobsson, Tomas Hallmén, Johan Aronsson och Daniel Attås löper i herrklassen.

    , , , , , , , , , , , ,

  • Iskallt lopp – för ett brännande syfte: Swimrun i november för Heja Stina

    Det är ju inte för inte som Ö till ö, VM i swimrun som avgörs i Stockholms skärgård första måndagen i september varje år, rankats av CNN som en av världens tuffaste idrottstävlingar, alla kategorier. Det kan vara nedåt sju grader i vattnet, ibland inte mycket varmare i luften, och både blåsigt och regnigt. Ändå är frågan om inte den swimruntävling – Alla helgona swimrun – som kommer att äga rum i Ånnaboda nästa söndag tar priset – i varje fall om höstvädret fortsätter att vara lika bistert som senaste veckan.
    Visserligen blir det ”bara” runt 500 meter simning och sex kilometer löpning att jämföra med Ö till ös över 70 kilometer, men kylslaget lär det bli. Tur då att syftet med tävlingen, som snarast är en träningstävling eller ett evenemang (”det är ingen tävling”, poängterar arrangörerna på hemsidan), är brännande hett: Att fortsätta samla in pengar till Barncancerfonden under Heja Stinas-insamlingens paraply (hittills har insamlingen, som jag skrivit om tidigare och som kollega Anna Levin skrev om väldigt bra här, genererat nästa 263 000 kronor).
    Själva swimrunet i Ånnaboda? Tja, ”exakta distanser spikas inom kort och läggs ut här”, skriver Mikael Selvin på tävlingens facebooksida och fortsätter ”men det kommer vara ett fokus på säkerhet och att alla ska klara av det. Simningen kommer därför vara uppdelad på korta distanser, max 100–150 meter, och läggas nära land. Det är ingen tävling utan det är genomförandet som är det viktiga. Räkna med att det blir ungefär en total distans på 500 meter simning och sex kilometer löpning. Det kommer vara kallt så givetvis är våtdräkt obligatoriskt. I övrigt rekommenderas sedvanlig swimrunutrustning.”

    Något helt annat: I söndags slutade Almbycyklisten Linnéa Angerman, 30, från Örebro på femte plats i D30-klassen när veteran-VM i cykelcross avgjordes i slovakiska Trnava. Exakt hur långt från medalj Angerman var går inte att utläsa av resultatlistan eftersom hon – liksom alla andra i tävlingen – varvarades av segrare Alna Burato, Frankrike, och därmed bara fick noteringen ”+ett varv” som resultat (Burato har tidigare varit landsvägsproffs och körde flera välrdscuplopp så sent som 2014).
    ”Alla kan inte komma på pallen, men att komma femma på mitt första mästerskap med ett toppat startfält är jag sjukt nöjd med. Och att dessutom bli erbjuden att gå med i ett belgiskt team – det är inte fyskam”, skriver Angerman på instagram.
    Linnéa bestämde sig för att satsa stenhårt på cyklingen inför årets säsong, och man lär få höra mer om henne framöver.

    , , , , ,

  • De gör upp i terräng-DM – och så var testloppet av Örebro parkrun

    Knappt hade terräng-SM hunnit avslutas innan anmälan till årets långa terräng-DM (till skillnad från SM, där långa och korta varianterna avgörs samma helg och enligt en ny utredning ska göra så även i fortsättning avgörs korta terräng-DM på våren och långa på hösten) stängde. Och på måndagsmorgonen publicerades också de slutgiltiga startlistorna (där Erik Anfälts och Mattias Nätterlunds namn förstås saknas vilket innebär att Jakob Nilsson nu också teoretiskt tagit hem långloppscupen) med Mikaela Kemppi som klart största stjärna.
    Peter Wiker och Heshlu Andemariam (och kanske Matthias Wiktorsson) ser ut att göra upp om det över de tolv kilometerna på herrsidan medan Annika Larsson får ses som silverfavorit på damsidan (före Anna Pettersson och Maria Eriksson, men det ska också bli spännande att se vad 18-åriga Esther Sandén Alin, som inte kutat så mycket i år men gjorde det bra i Tarstaborgsrundan, går för).
    Långa terräng-DM är säsongens sjätte och sista distriktsmästerskap i löpning på seniorsidan (efter korta terrängen, 5 000 meter, 10 000 meter, halvmaraton och maraton). Kemppi och Anfält tre vunnit tre titlar var i år, Liduina van Sitteren, Nätterlund, Andameriem och Ingrid Ziegler varsin.

    Ni missade väl förresten inte texten och teven jag tidigare under kvällen la ut från gårdagens testlöpning av Örebro parkrun? Jag var ju själv med och kutade, och kan intyga att banan är fantastiskt fin – men att vädret var det sämsta tänkbara vid testlöpningen. Kvicksilvret visade tre plusgrader på söndagsmorgonen, och med vindbyar nära stormstyrka in från Hjälmaren var det som att springa in i en vägg. Tiderna blev därefter, Jonas Thingberg (som hette Olofsson när han presterade sina bästa resultat som löpare; som när han sprang Stockholm marathon på 2.56.49 2014 och samma sommar blev DM-trea på 5 000 meter med 16.37) lär kunna slipa av en hel del på sitt banrekord 17.48. Jag frågade naturligtvis Jonas hur det kändes efteråt:
    – Jo, jag hade samma vind som du, sa han och log snett.
    Själv hade jag väldigt tunga ben, en lätt obehaglig känsla i benhinnorna (framför allt den högra) som jag inte känt på länge, och kände mig helt ur slag. Försökte gå i rygg på Pär Ericzzon och Olle Olofsson i början, men fick snabbt släppa och tappade sedan också Sjana Varghese och Stefan Sager. Den sistnämnda tvingades dock börja gå med kilometern kvar, och ungefär samtidigt var jag ikapp Varghese igen. Gick upp och kände på honom med 500 meter kvar, men över upploppet var han överlägset starkast och tog femteplatsen med fem sekunders marginal. Thingberg och Johan Spovell (som blev tvåa på 20.07) försvann redan i starten. Ericzzon gick i mål på 21.39, Olofsson på 22.22 och Varghese och jag på 23.30 respektive 23.35 (mitt pers på fem kilometer, 19.45, känns oändligt långt borta). Totalt var 14 löpare med, och det blev Thinbergsseger även på damsidan genom Jonas fru Josefine som kutade på 23.58.
    Efteråt blev det kaffe och samkväm och visst kan Parkrun bli en succé även i Örebro. Om bara vädret blir lite bättre.

    , , , , , ,

  • Regborn 15:e på terräng-SM: ”Tyvärr ville kroppen inte vara med och leka”

    Efter lördagens medaljregn över länet blev det bara en sjättedels bronsmedalj när terräng-SM avslutades på söndagen. Eller ja, hur man nu ska räkna. För Haben Kidane, som väl kan sägas vara si sådär hälften länslöpare efter sina år i Hällefors (har numera lämnat både ort och klubb, precis som Louise Wiker) var en tredjedel av i Eskilstunas lag-SM-brons i P19-klassen. Men ändå var det kanske den medaljen som betydde allra mest av de länet fick under SM-dagarna i Västerås – eftersom det var Kidanes första någonsin (vilket visar sig inte minst av de tre utropstecknen han själv slängde in på instagram efteråt).
    Kidane var dessutom en av fyra i tätkvartetten individuellt, men fick ge sig mot Oliver Löfqvist, Spårvägen, klubbkompisen Merih Hagos och Ullevis Hussein Ibrahim, alla inom fem sekunder från fyran Kidane (femman Kriger Ahmed, Örgryte, var 24 sekunder bakom). ”Jag är jätteglad att jag var med och krigade i dag, men det visade sig verkligen att jag inte har tränat bra på två månader på grund av förkylning och de krånglande vaderna efter Lidingöloppet”, skriver Kidane på instagram.
    Trots att hela sju P19-killar ska tas ut till junior-NM i Kristiansand den 12 november, och Kidane vann på Lidingö och var fyra på SM, verkar han ha gett upp hoppet om att komma med dit: ”Säsongen är över nu för min del och det är dags att dra igång träningen till nästa”, skriver han på instagram.

    Martin Regborn lyckades inte riktigt utmana löpareliten som han (och jag) trott, och EM-medaljören och VM-sjuan i orientering fick nöja sig med en 15:e-plats i herrarnas långa terräng-SM över tolv kilometer (drygt två minuter bakom segraren Abraham Adhanom, Eskilstuna, 1,5 från medalj och 14 sekunder bakom klubbkompisen Linus Rosdal som blev bäste Örebrolöpare på tolfte plats).
    änkte ge friidrottarna en match men tyvärr ville kroppen inte vara med och leka. ”Tömde uppenbarligen det allra sista i Schweiz förra helgen. Kunde åtminstone ta hem spurtuppgörelsen om 15:e-platsen. Nu väntar rejält med vila innan det är dags att starta arbetet mot orienterings-VM 2017″, skriver Regborn på instagram.

    Louise Wiker stod, förnuftigt nog, över söndagens lopp (och publicerade istället en mycket läsvärd racerapport från lördagens medaljsuccé på sin blogg) vilket gjorde att Mikaela Kemppi blev ensam länslöpare i damernas långa terräng-SM. Debut i sammanhanget för Kemppi som blev 13:e över 8 000 meter, drygt tre minuter bakom segrande Charlotta Fougberg (silver i går, men i dag var inte Sarah Lahti med) och drygt 1,5 från medalj.
    I Svealansdmästerskapen för 13- och 14-åringar, som avgjordes på SM-banorna på söndagsmorgonen, var Wilhelm Bergentz snabbast av alla killar och avverkade tvåkilometersvarvet på 6.45, spurtade in sekunden före Dennis Holmstedt, Westmannia, för seger i P14-klassen. Därmed blev det guld för både mor och son i Västerås i helgen (Erika vann ju D40 i går, och var snabbaste veteran av alla, D35 inräknat, i tävlingen).

    Själv sprang jag provlöpningen på Örebro parkrun i förmiddags, men mycket mer om det i morgon!

    https://www.instagram.com/p/BL6IsyxBj37/

    , , , , , , ,

  • Wiker tog brons och guld – sex dagar efter sitt livs maraton: ”Vilken bonus”

    Jag kan ju knappast ha varit den enda som hajade till när Louise Wiker anmälde sig till båda distanserna på terräng-SM, trots att det gått mindre än en vecka sedan det den Hälleforsbördiga löparen rankar som sitt livs lopp: Megaperset (med över fyra minuter) i Amsterdam marathon i söndags (2.36.39) som gör att hon redan nu är kvalad till friidrotts-VM i London nästa år. Men Wiker visade sig övervinna slitenheten från Nederländerna med en kvarvarande formtopp, och tog karriärens tredje individuella brons i terräng-SM (och den sjunde individuella SM-medaljen totalt sett; de två tidigare terrängbronsen kom 2011) som i dag inleddes med den korta distansen: Fyra kilometer, motsvarande två varv på den av somliga hårt kritiserade och av andra lika gillade fotbollsplansbanan i Västerås.
    Wiker hade förvisso de båda OS-löparna Sarah Lahti och Charlotta Fougberg före sig, men var bäst av alla icke-OS-lubbare och tog tredjeplatsen 36 sekunder bakom Lahti och 24 bakom Fougberg. Ihop med Lahti och tian Hanna Bartholomew (i Hässelby) fick hon dessutom ett lag-SM-guld med minutmarginal ned till Ullevi. ”Tack kroppen för återhämtningsförmågan. Vilken bonus sex dagar efter maran”, skriver Wiker själv på instagram.

    Men Wiker var ju långt ifrån ensam länslöpare att springa hem medaljer i Västerås i dag. Kolla bara:
    ** När Mikaela Kemppi tog en DNS i K40 (hon är fortfarande anmäld till damelitens långa lopp i morgon) tog Erika Bergentz hem tredje raka guldet i klassen, med 17 sekunders marginal. Därtill det första, historiska SM-guldet (om än veteran-SM-guldet) för Thoren track & field. Bergentz vann sin klass med 17 sekunders marginal och såg dessutom till att spurta ned K35-vinnaren Anneli Johansson, Hälle, med tre sekunder. Tiden, 14.47, hade för övrigt räckt till 16:e plats i senior-SM. ”Riktigt nöjd”, konstaterar Bergentz, som har låst konto, på instagram.
    ** Per Sjögren återupprepade silversuccén från Eskilstuna för två år sedan och tog en ny andraplats i H35, minuten bakom segraren Patrik Engström, Studenterna, men åtta sekunder före trean, Fredrik Eriksson, Akele. Sjögren berättar själv om loppet om loppet på twitter: ”Öppnade i rygg på Patrik i cirka 3.10-tempo, men kände ganska snabbt att luftrören inte riktigt trivdes med att ventilera så mycket luft. Slog av på takten och försökte hålla ett skönt tempo. Fick sedan sällskap av Fredrik och lät honom bestämma farten … Märkte att jag hade bättre teknik utför och kände mig trygg med att invänta sista varvet. Bakom jagade två Mantralöpare, men dom fick aldrig riktig kontakt. Precis i utgången på det sista varvet högg det till i vänstervaden och jag trodde att det är kört. Tvingades till plattfotslöpning för att avlasta, och det släppte något. Inför sista backen var det inget att spara på, så jag ökade tempot och tog hem silvret med god marginal. Något defensivt och lite fegt, men ibland måste man tänka på slutresultatet också.”
    ** IF Start var bara tre sekunder från att ta hem guldet i veteran-SM:s sammanlagda lagdamklass (för alla klasser som springer fyra kilometer, K35-K70) men Gabriella Eliassons, Anna Petterssons och Maria Erikssons sammanlagda tid var liiite för långsam jämfört med Uppsalas. Hade de sprungit en sekund snabbare var, så … Men silver ändå.
    ** Även individuellt fick Pettersson silver, i K45. 47 sekunder bakom Karin Arthursson, Hässelby, där (och klubbkompisen Marie Dasler var bara 24 sekunder från medalj på sin fjärdeplats; fyra blev även Starts Rose-Marie Enmalm i K60, 15 sekunder från bronset [Enmalm tog guld senast hon ställde upp på terräng-SM, för två år sedan]).
    ** Inga medaljer, men väl värda att nämna, är också Jack Karlsson som blev sjua i tuff konkurrens i P17-klassen och Mattias Nätterlund, dagens enda länslöpare i herrelitklassen, som gjorde terräng-SM-debut och löpte de fyra kilometerna på 13.12 (Eskilstunas Abraham Adhanom tog guldet på 11.53, fyra sekunder före Suldan Hassan och Andreas Åhwall) och berättar själv på instagram: ”Inte ofta man är nöjd med att vara 38:a i ett 57 man starkt startfält. Men i dag är jag det. Man mot man-löpning när det är som bäst, något man inte alltid är bortskämd med. Formen börjar sitta som den ska inför Frankfurt marathon.”

    I morgon fortsätter terräng-SM med de långa distanserna förr herrarna (tolv kilometer med Martin Regborn och Linus Rosdal) och damerna (åtta kilometer med Louise Wiker och Mikaela Kemppi), och så gör juniorerna (bland annat Haben Kidane) upp över 4 000, 6 000 eller 8 000 meter beroende på ålder och kön.

    Visst blev det säsongsdebut på cykelcrossen för mountainbike-VM-femman Matthias Wengelin när andra deltävlingen i svenska cupen avgjordes i Stockholm på lördagen. Wengelin, som är regerande svensk mästare även i den här disciplinen, var tredje bästa svensk (norrmannen Fredrik Haraldseth vann; en viss Emma Johansson vann damloppet), distanserad med en knapp minut. I morgon avgörs en deltävling i CX-pokalen i Uppsala, och SM är bara tre veckor bort.

    Tisarens välmeriterade lag i Höstbudkavlen i Göteborg knep en sjundeplats, men då ska tilläggas att alla sex lagen framför hade minst två herrar i laget (tre hade tre).

    Och det blev ingen tävling för Adam Axelsson den här helgen heller. Smsade med skridskotalangen från Kumla tidigare under kvällen, och han berättade att han tvingats ge upp tankarna på tävlingen i tyska Inzell redan tidigt under veckan på grund av sjukdomen han dragits med i två veckor: ”Åkte hem i tisdags. Nu blir det att ladda om och försöka få något lopp i benen innan premiären i U23-världscupen och sedan köra hårt där”, skriver han.

    Själv tillbringade jag större delen av dagen på Örebro universitet, där andra upplagan (men jämfört med fjolåret betydligt bantade versionen) av Pennybridge open, Örebros största crossfittävling, avgjordes. Och döm om min förvåning när habile löparen och triathlen Mikael Selvin (tävlingsledare för Örebro triathlon) dök upp i Markskogen (där jag stod och hejade på den första grenen, som var tre kilometer terränglöpning). Just det momentet passade förstås Selvin som hand i handske (han blev 13:e på 12.54), men under de mer styrkekrävande momenten inne i idrottsalarna dalade han till en sammanlagd 62:a-plats.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Helgens höjdare

    1) Terräng-SM
    Förstås. Jag skrev en halv spaltmil om det i tisdags. Men så finns det också ett gäng ”hyggliga” länsnamn på plats i Louise Wiker (som nu bekräftat deltagande på instagram), Mikaela Kemppi, Martin Regborn, Linus Rosdal, Mattias Nätterlund, Haben Kidane, Per Sjögren och Erika Bergentz. Ojojoj. Man kan se tävlingen i sin helhet live i webb-tv.

    2) Testlöpning av Örebro parkrun
    Parkrun har senaste decenniet varit en spirande rörelse med basen i Storbritannien, som kom till Sverige i somras och nu på söndag arrangeras en testlöpning på banan som det är tänkt ska användas när serien kommer till Örebro nästa år. Vi snackar återkommande femkilometerslopp på samma bana varje lördagsmorgon, där man kan utmana sig själv eller kompisar eller så. Att springa snabbare, eller att springa alls. Jag kommer skriva en hel del mer om det på bloggen framöver. Vill man vara med redan på söndag finns all information om hur man anmäler sig på Örebro parkruns facebooksida (det är gratis).

    3) Sluttampen på orienteringssäsongen
    I praktiken tog den ju slut i och med världscupfinalerna i Schweiz förra helgen, men orientering är ju en aktivitet som pågår året runt och några tävlingar till går att krama ut om man bara vill (innan det bara återstår stadsorientering i vintermörker).
    Som Höstbudkavlen i Göteborg (en stafett för fyrmannalag med helt fri könsindelning), Där Tisaren kommer till start med lag där tre av fyra sprungit landslag 2016: Josefin Tjernlund på förstasträckan och ankaret Lilian Forsgren var ju med på senior-EM i våras (Forsgren kutade även världscupfinalen) och Andrea Svensson på andrasträckan gjorde comeback (och vann!) i juniorlandslaget i Europeiska juniorcupen efter att ha missat chansen att göra tre junior-VM (och försvara JVM-guldet i stafett) på grund av vårens knäproblem. Trion kompletteras av Albin Pettersson, som sprang åttondesträckan på Tiomila i somras, som lubbar tredjesträckan.
    Eller Helg utan älg som lockat åtta Hagabylöpare att åka till Gotland.

    Bubblare: Tredje och sista tävlingshelgen för Adam Axelsson och David Andersson i Inzell (jag har inte fått kontakt med Adam, men det verkar av startlistan som om han inte kommer till start på grund av sjukdomen). Tävlingen avgörs fredag-lördag, men jag har ännu inte sett några resultat. Svenska cykelcrosscupen rullar vidare med deltävling två i Stockholm på lördagen (och på söndagen är det fjärde deltävlingen i CX-pokalen i Uppsala). Regerande svenska mästaren Matthias Wengelin, från Örebro, har flaggat för att han eventuellt begår säsongspremiär i Stockholmstävlingen.

    , , , , , , , , , , , , , ,

  • Efter supersäsongen: Regborn kan ta storslam på orienteringsgalan (och bjuder på föreläsning – alltihop i Ånnaboda!)

    Martin Regborns år har ju verkligen varit anmärkningsvärt. Trots att han redan inför årets säsong hade hunnit med två orienterings-VM blev 2016 året då han på allvar slog sig in i världseliten. När han tog EM-brons i långdistans (och dessutom var fyra både i stafett och sprint), var besviken efter en sjundeplats på VM (vilket fick mig att tro på VM-guld i framtiden) och där han var topp tio i sex av sju världscuplopp han fick springa. Och nu uppmärksammas Örebrolöparens mäktiga genombrottsår av det egna förbundet. Till orienteringsgalan, som i år arrangeras i Ånnaboda, 10-13 november (i samband med en tränarträff där Regborn också kommer att föreläsa ”tillsammans med sin tränare Mikael Kroon om hur de jobbat för att ta steg för steg i utvecklingen mot världstoppen”), är han tillsammans med världsmästare som Tove Alexandersson och Jerker Lysell bland dem som fått flest nomineringar.
    Regborn, som redan 2014 var nominerad som årets komet (men inte vann på det årets gala) finns i år med bland alternativen som allmänheten får rösta på i hela tre klasser: Återigen som årets komet (med motiveringen ”tog brons i långdistansen på EM och blev fyra i sprinten. På VM-sprinten blev han sjua och i den totala världscupen slutade han åtta”) med Anna Bachman och Oskar Sjöberg som övriga kandidater. Som årets långdistansare (med motiveringen ”EM-brons i Tjeckien”) mot Rassmus Andersson och Tove Alexandersson. Och för årets prestation som del i herrarnas VM-sprintlag (med motiveringen ”en imponerande laginsats där samtliga fyra löpare var topp tio”) i konkurrens med Jerker Lysell och Alexandersson.
    Hade jag själv fått bestämde hade jag solklart gett Regborn årets komet, Alexandersson årets långdistansare (och, förstås, även årets orienterare som vi orienteringsjournalister röstar fram, till skillnad från de andra priserna där allmänheten får rösta) och Lysell årets prestation. Men just att det handlar om en internetomröstning gör att det blir svårt att förutspå resultatet.
    Rösta? Det gör man via den här länken.
    Och den som inte kan få nog av Regborn får förstås se till att följa terräng-SM på söndag!

    Roberto Vacchi går i dag ut och drar en ny lans för Emilia Fahlin (det var ju bara några veckor sedan senast). Och ja, med tanke på hur det gick rent sportsligt för svenska laget i VM:s linjelopp går det ju inte att argumentera mot honom, direkt. Varför man nu skulle vilja göra det.
    Fahlin som för övrigt ryktas tillbaka till Wiggle-High5 (där hon körde 2014-2015) enligt välrenommerade Cycling Fevers silly season-sida.

    Från helgen glömde jag ju förresten notera att Christoffer Stockman och Ann-Sofie Berg, Örebro AIK, för andra året i rad kutade Limone skyrace, finalen i skyrunningvärldscupen. Berg var över en minut snabbare än när hon blev 17:e i tiokilometersloppet i fjol, men 56 placeringar sämre nu: 73:a i ett lopp där topplöparna både var vassare och fler än i fjol. Klubbkompisen Elina Jonsson var ett par minuter snabbare och blev 69:a. Stockman tappade drygt en kvart och knappt 50 placeringar jämfört med fjolåret. Blev 363:a nu, i det 23,5 kilometer långa världscuploppet. Örebroaren Jan Kalander förbättrade sin 155:e-plats i fjol till en 112:e nu, efter att ha klarat drömgränsen fyra timmar (han var 16 minuter över i fjol) med drygt två minuters marginal

    , , , , , , , , , , , , ,