Konditionsbloggen

  • Kemppi vann cupen (och tangerade historisk svit) – och nu kan bara flygstrul stoppa Nilsson

    Har ju gjort en hel del förhands om titelracet i långloppscupen, men glömde att i eftersnacket av Åstadsloppet att konstatera faktum: Mikaela Kemppi är nu officiellt vinnare av damtiteln även 2016 – och det efter en säsong där hon vunnit varenda lopp hon ställt upp i: Startmilen, Örebro AIK halvmarathon, Kumla stadslopp, Wedevågsloppet, Fröviloppet, DM över 5 000 meter, Semesterhalvmaran, DM över 10 000 meter, Norasjön runt och så Åstadsloppet. Förvisso har den där riktigt hårda konkurrensen saknats när träningskompisen och tävlingsrivalen Josefin Gerdevåg väntat barn, så egentligen har det mest handlat om att Kemppi ska hålla sig hel och frisk och hinna ackumulera nog många cuptävlingar för att samla in de poäng som krävs. Men inga segrar är som bekant gratis, och det är naturligtvis en finfin prestation av Kemppi att hålla en så hög och jämn nivå. Lägger vi till 2015 har hon nu 13 raka cuptävlingar med maxpoäng, sedan hon var tvåa bakom Gerdevåg i fjolårets Åstadsloppet. Kemppis cuptitel är för övrigt hennes fjärde raka, vilket för henne in i en exklusiv skara av svitbyggare: Även Åsa Höög, Peter Wiker och Erik Anfält har vunnit fyra raka titlar – men ingen har någonsin lyckats med fem.
    På herrsidan har fortfarande Erik Anfält och Mattias Nätterlund kvar sina teoretiska chanser att nå ikapp Jakob Nilsson (som varit i ledningen sedan den 7 maj), men eftersom de båda förstnämnda ska springa Frankfurt marathon nästa helg (om Anfält är springduglig, men så verkar det av Åstadsloppskänslan och senaste instagramuppdateringarna att döma) och därmed skippar långa terräng-DM så är det väl bara ett inställt flyg till Tyskland och en därtill följande efteranmälning till övningarna i Åsbro som kan hindra Nilsson från att säkra titeln.

    Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
    1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
    2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
    2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
    2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
    2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
    2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
    2005: Karin Sennvall (numera Forsberg)/Mathias Lidson.
    2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
    2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
    2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
    2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
    2010: Karin Sennvall (nu Forsberg)/Erik Anfält.
    2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
    2012: Erica Lech/Erik Anfält.
    2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
    2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
    2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
    2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson (ännu ej teoretiskt klart).

    , , , , , , ,

  • Wikers galna dubbeljobb – dagarna efter monstermaran

    Jag har inte haft tid att ringa och dubbelkolla om hon verkligen kommer till start, och på sociala medier har det (vad jag sett) inte nämnts. Men bara en sådan sak som att Louise Wiker är anmäld både till lördagens lopp över 4 000 meter och söndagens över 8 000 meter när terräng-SM går av stapeln i Västerås är förstås anmärkningsvärt med tanke på den Hälleforsfostrade friidrotts-VM-löparens superprestation i Amsterdam marathon i söndags. En sådan borde naturligtvis ta betydligt mer än sex dygn att återhämta sig från, men samtidigt vet man sedan gammalt att Wiker är hård som få andra i branschen och sprang in som sjua på 36.26 i Tjejmilen bara exakt just sex dagar efter den psykiskt betydligt tuffare VM-maran i Peking i fjol (och då hade hon ju dessutom viss jetlag dessutom). Så, nog kan man se Wiker stå på startlinjen på lördag och jaga en landslagsplats till NM i Kristiansand den 12 november (där Sverige verkar ha ambitionen att ställa upp med fullt lag, sju damer) och vidare mot EM i italienska Chia den 11 december (dit det krävs ”en god möjlighet att bli bland de 25 bästa” för att få åka).
    Vilka finns emot, då? Tja, Sara Lahti, svensk friidrotts kanske mest lovande långdistansare på 2000-talet, dyker upp för att försvara guldet på korta distansen, hinderspecialisten Charlotta Fougberg (med sju terräng-SM-medaljer på prishyllan) springer båda, och sedan finns ju namn som Sara Holmgren, Frida Aspnäs och Cecilia Norrbom (som alla springer båda distanserna) i startlistan. Liksom en viss Mikaela Kemppi, Örebro AIK:s egna landslagslöpare som värmde upp med seger i Åstadsloppet i helgen och utmanar Sverigeeliten på åtta kilometer på söndag efter att ha mött de egna åldersklasskumpanerna i D40 på halva distansen på lördagen (veteran-SM avgörs bara över en distans per åldersklass, i D40 alltså 4 000 meter). Detsamma gäller för övrigt för Erica Lech som springer D35 på lördagen.
    Erika Bergentz, som numera tävlar för Thorén track and field, har vunnit de två senaste terräng-SM:n i D40-klassen, och får nu gälla som silverfavorit bakom Kemppi (Bergentz står sedan över söndagens övningar).
    Jag måste erkänna att jag ändå är allra mest spänd inför att få se Martin Regborn utmana Sverigeeliten utan karta igen efter en säsong där han tagit kliv efter kliv rent fysiskt och så sent som för två veckor sedan gjorde fem kilometer asfalt under 15 minuter utan att känna att det var riktigt nära max. Han kutar, liksom klubbkompisen i KFUM Örebro Linus Rosdal (en riktig terräng-SM-specialist!) ”bara” söndagens tolvkilometersdistans. Där får de möta Abraham Adhanom, Mikael Ekvall, Anders Kleist, Nasir Dawoud, Lars Södergård, Elmar Engholm, Olle Walleräng, Fredrik Uhrbom (som var farthållare åt Wiker i Amsterdam) och massor av andra toppnamn (Linus var 16:e och Martin 18:e i fjol, drygt två minuter bakom täten).
    Mattias Nätterlund, som ju bor i Västerås, gör en lite överraskande start på hemmaplan, men långlubbaren nöjer sig med lördagens fyra kilometer.
    Störst medaljchans av de lokala löparna, om vi undantar veteranklasserna, har exil-Hällefors-löparen Haben Kidane, som ju vann Lidingöloppets P19-klass och nu möter ungefär samma motstånd i terräng-SM-klassen över sex kilometer (han uttalade ju tidigt inför årets säsong att just junior-EM i december var hans stora mål; jag vet inte hur det ser ut med hans medborgarskap och om han är tillgänglig, men är alla papper på plats har han naturligtvis en jättechans att nå dit med nuvarande form).
    Sedan har vi naturligtvis allroundkungen Per Sjögrens start i tuff konkurrens i H35-klassen (där även Oskar Arlebo ställer upp) att se fram emot (Fredrik Johnsson kutar i H40 som startar samtidigt).
    KFUM Örebro mönstrar också sex ungdomslöpare (samtliga klasser springer 4 000 meter): Jack Karlsson, Jonathan Gustavsson och Tobias Tranderyd i P17, William Schults och Olle Tyrsmo i P16 och Lisa Hallmén i F15 (och så kutar Noha Olsson, KFUM Örebro, och Wilhelm Bergentz, Thorén track and field, Svealandsmästerskapen i terränglöpning för P14 som avgörs på samma bana på söndagsmorgonen).
    Banan, ja. Det var ju det också. Den är 2 000 meter lång (det är därför alla distanser är jämnt delbara med 2 000, man kör helt enkelt X antal varv på den) och har fått kritik både för att den är platt (det är en enda, men relativt brant, backe på 15 höjdmeter som startar 1 450 meter in på varet med krönet 450 meter före mål) och tråkig (den går runt på ett gärde med fotbollsplaner, med backen i ett litet skogsparti precis intill). Men kanske räcker det till för att skapa intressanta lopp ändå.

    , , , , , , , , , ,

  • Axelsson klarade U23-kvalet – men blev sjuk: ”Tydligen något virus som går”

    Innan Adam Axelsson i mitten av förrförra veckan flög till tyska Inzell för tre veckors tränings- och tävlingsläger var jag hemma hos skridskotalangen och pulsklockenvinnaren i Kumla, och gjorde både webb-tv och ett reportage inför säsongen. Hur det gått sedan dess? Tja, upp och ned, kan man säga.
    Axelsson skulle ju ägna den första helgen åt att tävla igång kroppen och därefter gå allout i en tidig formtopp för att – om möjligt – klara världscupkvaltiderna eller i varje fall ta kvaltiderna till U23-världscupen.
    Det sistnämnda sopade han av redan under den första helgen, när han gjorde 1.13,76 på 1 000 meter (1.14 är kvalgränsen; 1.13,76 är dessutom den bästa tiden Axelsson gjort på distansen på europeisk is) och på 1 500 meter är han sedan tidigare inkvalad med en hundradels sekunds marginal (tack vare att resultat från förra säsongen får räknas). Dessutom noterade han den helgen säsongsbästa på 500 meter med 37,62 (37 blankt är kvaltiden till U23-världscupen där).
    Men därefter har det varit mindre roligt: ”Dåliga nyheter är att jag är sjuk och varit det sedan lördagen förra veckan” (alltså samma dag som han körde de där båda loppen), skriver Axelsson i ett sms. Därför blev det ingen tävling i går. Nästa helg? Kanske. ”Jag kommer stanna kvar och hoppas på att bli frisk. Det är tydligen något virus som går nu, tyvärr.” Klubbkompisen David Andersson, som körde OS i Sotji för två år sedan, är också på plats i Inzell men har inte kommit till start i någon av tävlingarna.
    Oavsett om Axelsson piggnar till före fredag, när sista tävlingshelgen i Inzell inleds, ser det förstås tufft ut att hinna i sådan form att han ska sätta kvaltider till seniorvärldscupen då. Därmed får Axelsson, åtminstone under inledningen av säsongen, förmodligen rikta in sig på U23-världscupen, som avgörs över tre deltävlingar: Den inleds 26-27 november i vitryska Minsk, fortsätter 21-22 januari i italienska Collalbo och avslutas 11-12 februari i tyska Erfurt.

    Så två tillrättalägganden som bloggen fått:
    ** Som en kommentar till (det en vecka försenade) inlägget om 25-manna berättar ”Per” i en kommentar (som finns publicerad där) att visst strul, som låg bortom OK Tisarens kontroll, gjorde att de två sista sträcktiderna såg lite lustiga ut och egentligen inte stämde fullt ut: ”Simone Niggli råkade springa ut 1.33 för tidigt då det var ett annat lag som hade tagit en blindkarta för OK Tisaren. Då arrangören uppmärksammade misstaget som skett fick Matthias Kyburz vänta lika länge extra vid nästa växling. Simone hade fortfarande varit snabbast på sin sträcka och Matthias hade haft tredje bästa tid på sin om allt gått rätt till …”, skriver ”Per”.
    ** Angående felspringningarna vid Karlslundsloppet, och det inlägg från Östansjö SK som citerades i bloggen, vill Mats Carlberg i arrangörsstaben reda ut begreppen och lägga saker och ting till rätta:
    1. Vakten ej på plats. Korrekt.
    2. Dålig snitslat. Fel. På grund av att ingen vakt var på plats och att täten hade fokus framåt tittade de inte efter snitslingen som var bra utförd.
    3. Det påverkade inte placeringarna. Men att loppet stryks ur långloppscupen kan tyckas vara en bra säkerhetsåtgärd. Vi talade med alla framskjutna i tävlingen som var övertygade att resultaten är rätt men med fel tid sånär som på ett fåtal som inte gick sitt max, däribland vår egen Per Eklöf.
    4. Samtliga löpare erbjöds att maila oss för kompensation. Alla avböjde och insåg att detta kan hända.

    , , , , , ,

  • Wiker klarade VM-kvalgränsen i Amsterdam: ”Finns så många att tacka …”

    Ni minns hur det var sist, va? Louise Wiker klarade VM-kvalgränsen tidigt men blev ändå inte uttagen förrän Isabellah Andersson tvingades tacka nej tätt inpå mästerskapet och drabbades sedan av magras under själva loppet, och fick ”nöja sig” med att friidrotts-VM-debuten gav viktiga lärdomar. Den här gången, inför VM i London nästa år, borde Hälleforsprodukten få ett betydligt tidigare uttagningsbesked och en rejält mycket bättre uppladdning (och ett chans att dra nytta av de där lärdomarna). För på söndagen dyngade hon nämligen till med personligt rekord med över fyra minuter och gick långt under VM-kvalgränsen (läs eminente friidrottsgurun A. Lennart Julins analys av loppet här!) i Amsterdam marathon. Nya perset: 2.36.39 (med åtta minuters marginal bak till Mikaela Larsson är Wiker därmed Sverigetvåa bakom Hässelby-klubbkompisen Isabellah Andersson i år).
    ”Mitt livs bästa lopp”, skriver Wiker på sin blogg, och fortsätter: ”Jag är så otroligt glad att jag fick allt att stämma i dag. Minst lika glad och tacksam är jag över alla kommentarer på sociala medier, sms och andra grattis jag fått under dagen.” På instragram skriver hon också att ”det finns så många att tacka, men i dag lyfter jag fram Fredrik Uhrbom, farthållaren, Anders Szalkai, tränaren som ger mig bra träningsupplägg men framförallt får mig att våga, och sist men inte minst min man Magnus Thurén som stöttar mig på alla sätt när jag jagar mina drömmar!”

    Världscupavslutningen i orientering skrev jag en längre text om här (där Martin Regborn berättar om sin internationella genombrottssäsong och den fortsatta vägen mot världseliten, samt om terräng-SM som avgörs i Västerås till helgen), så den får ni inte missa (Lilian Forsgren avslutade också bra, och skriver på instagram: ”Härlig stämning och kul lopp, lite knackig inledning men riktigt bra fart på slutet”).
    På hemmaplan passade många på att kuta Älgfritt i Motala (och Daniel Attås passade på att vinna med Anton Hallor på tredje plats).
    Och i Göteborg tog Gustav Hindér, Tisarenlöparen som tävlar för Östra Almby FK när det ska skjutas, en världscupseger och ett SM-silver i orienteringsskytte.

    Och så till sist ett litet instagramsvep från Åstadsloppet i går:

    https://www.instagram.com/p/BLl1FKkD-d9/

    https://www.instagram.com/p/BLoi_FrDh6b/

    , , , , , , , , , , , , , ,

  • Regborn har slagläge i världscuptotalen: ”Nöjd med ytterligare en topp tio-placering”

    Tillbaka efter en vecka på Cypern, och det har ju hänt en hel del (och då tänker jag inte på mina egna lång- och intervallpass i 30-gradigt solgass). Vi börjar väl med dagens begivenheter: Cykel-VM, världscupfinalen i orientering och Åstadsloppet.

    Emilia Fahlin och resten av svenska laget hade ju ingen jätterolig dag i Doha, vilket jag skrev om här tidigare i dag. Jag passade även på att fråga Örebrocyklisten om onsdagens tempolopp, där hon blev 16:e.
    – Jag var en tiondel från 15:e plats, och det kanske hade sett roligare ut i resultatlistan. Men det kunde ha gått mycket sämre, och det kändes som ett stort kliv framåt jämfört med EM. Det var kul att vara tillbaka i VM-tempot, och jag hade lagt ned ganska stora resurser för att förbereda mig: Komma hit tidigare, prova ut grejerna, ladda upp ordentligt. Sedan känner jag att den absoluta nivån inte finns där än, men jag har börjat bygga upp en tävlingsvana i tempo igen, och jag hade inte kunnat förvänta mig mer redan nu, säger hon.

    Martin Regborn inkasserade säsongens femte topp tio-placering i världscupen – på de sex lopp han sprungit – i lördagens långdistans i schweiziska Aalau.
    Schweiziske världsstjärnan Matthias Kyburz, som fram till årsskiftet representerar Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren, vann tävlingen och säkrade därmed sin tredje totaltitel i världscupen. Regborn blev nia, drygt fem minuter bakom Kyburz, tre minuter från pallen.
    ”Nöjd med ytterligare en topp tio-placering i årets värdscup. Delad nia på dagens långdistans. Ser fram emot den avslutande sprinten i morgon”, skriver Regborn på twitter.
    Inför den tävlingen ligger Örebrolöparen, som ju tagit EM-brons och varit VM-sjua i år, på sjunde plats i världscupsammandraget med chans att klättra ända upp på fjärde plats vid seger eller andraplats.
    Det kunde ha slutat med en topp tio-placering även för Lilian Forsgren, men Hallsbergslöparen fick nöja sig med en 14:e-plats i långdistansen, knappt 2,5 minuter från Saila Kini på tiondeplatsen (men nästan 13 minuter bakom segrande hemmalöparen Judith Wyder). Forsgren sprang även mixedsprinstafetten i går, som enda löpare i ett svenskt tredjelag (som därmed bröt efter förstasträckan) kom hon in till första växlingen som åtta, 23 sekunder bakom Lina Strand i förstalaget.

    I Åstadsloppet sprang Örebro AIK:s landslagsmeriterade duo Mikaela Kemppi och Erik Anfält hem säsongens tredje DM-titel var (efter 5 000 och 10 000 meter respektive 5 000 meter och maraton).
    För Anfält var det comeback efter fyra (för honom, som brukar tävla så kopiöst mycket, förmodligen rätt långa) tävlingsfria veckor sedan Norasjön runt. Anfält, som fortfarande har förhoppningar om en bra mara i Frankfurt om två veckor sprang på 1.13.00 (drygt fyra minuter långsammare än hans personbästa från samma lopp i fjol, men ändå inte illa med tanke på uppladdningen: ”Med min träningsbakgrund tycker jag att en fjärdeplats och 1.13 var riktigt bra faktiskt. Framförallt är jag nöjd med att jag börjar få ordning på baksidan. Den har varit ett problem lääääänge… ”, skriver Anfält mycket riktigt på Instagram). Kenyanen Zachariah Mogendi vann herrklassen på 1.09.23, knappt 1,5 minuter före Örebrolöparen Thomas Chaillou som ju tävlar för Stockholmsklubben Fredrikshof och därför inte får räkna sina resultat i DM eller långloppscup. Anfält blev fyra totalt, Mattias Nätterlund och Tomas Bjurström tog reseterande DM-medaljer med sjunde respektive åttonde plats totalt på 1.15.19 och 1.16.29.
    Kemppi sprang på 1.20.37 i sitt första lopp sedan Berlin marathon och vann därmed damklassen två minuter före Frida Lundén, som i somras tog Sveriges bästa placering på halvmaran i friidrotts-EM i Amsterdam. Erica Lech tog DM-silvret med en tredjeplats totalt (1.25.56) och Ingrid Ziegler la beslag på bronset (femma totalt på 1.28.41).
    KFUM Örebros Linus Rosdal, som laddar för terräng-SM, vann herrarnas tiokilometersklass på 31.45, IF Starts Gabriella Eliason damklassen på 40.21. KFUM Örebros unga talanger dominerade femkilometersloppet: Jack Karlsson, 17, vann på 15.57 närmast före Jonathan Gustafsson, 17 och William Wikholm, 18.

    Vad som annars hänt sedan senast?
    ** Tja, förra helgen tog ju Tisaren en historisk femteplats i 25-manna, stafetten som utser världens bästa klubb, efter grymma prestationer av bland annat Simone Niggli (bäst av alla på 23:e sträckan!). Faktum är att laget låg trea både när Niggli växlade till Josefin Tjernlund, och när Tjernlund 36 minuter senare skickade ut Matthias Kyburz på sistasträckan, men schweizaren hade inte samma krut i benen (eller gjorde måhända någon bom) den dagen som i dag.
    ** Martin Regborn smiskade in nya banrekordet 14.57 i Hostruset, och vann femkilometersloppet på Väster med en marginal på 73 sekunder till Jakob Nilsson. Exakt lika stor var Erika Bergentz segermarginal på damsidan (18.06), före Annika Larsson.
    ** Och Joel Lager (1.20.22) och Olivia Hansson (1.29.02) vann den avslutande 29 kilometer långa och rejält kuperade etappen av lokala rullskidscupen Moto eagle tour.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Helgens höjdare (och hela veckans, för nu tar bloggen semester!)

    Mitt i oktober, kan man ta semester då? Jodå, jag tänkte faktiskt göra det. Och när det är semester vet ni vad som gäller: Ingen blogg, ingen mobiltelefon, bara frid och fröjd (och helst torrdass, men det blir det nog inte den här gången, tror jag). Jag är tillbaka lagom till Åstadsloppet, men fram tills dess får ni klara er. Därför sträcker sig veckans ”helgens höjdare” även över nästa vecka. Men en given etta.

    1) Cykel-VM
    På tisdag smäller det. Emilia Fahlin kör sitt första tempolopp i VM på tre år, och efter att ha visat storform under stora delar av senaste året ska det förstås bli otroligt spännande att se hur Örebrocyklisten klarar sig på den pannkaksplatta banan i centrala Doha. Vi snackar 28,9 kilometer självspäkning, och alla de bästa är förstås på plats. Fahlin var nia på VM både 2010 och 2011, men har ju inte kört så många tempolopp efter OS 2012, och banan i EM passade henne inte alls och sa inget om vilken potential hon verkligen har. Därför kommer det bli extra intressant att se vart hon står nu. Linjeloppet avgörs nästa lördag.

    2) 25-manna
    Vilken är världens bästa orienteringsklubb? Tja, på lördag eftermiddag har vi svaret. Skrev ju häromdagen om Tisarens superlag. Frågan är om de någonsin haft en bättre uppställning, och med regerande världsmästaren Matthias Kyburz som ankare i sitt allra sista lopp efter tio år i Hallsbergs- och Kumlaklubben känns det som bäddat för succé. Kommer bli superintressant att följa. Laguppställningarna ska vara inlämnade senaste 21.00 i kväll och trillar in allteftersom här.

    3) Hostruset
    Martin Regborn är anmäld till femkilometersloppet i långloppscupen (hans första start i cupen sedan Startmilen, där han satte distriktets näst snabbaste tid någonsin på tio kilometer asfalt), och det ska bli högintressant att se vad han kan göra på en halvmil asfalt. Känns som en distans som borde passa en VM-sprinter alldeles utmärkt.

    Bubblare: Moto eagle tour, den lokala rullskidscupen, avslutas med sjunde och sista etappen, en masstart på 30 kilometer med start utanför Kvistbro (söder om Hidinge) och mål allra längst uppe vid restaurangen i Ånnaboda. Där ska agnar skiljas från veten. Gropencrossen, deltävling fyra i svenska cupen i cykelcross, avgörs på söndag och det finns en hel del lokala namn i startlistan, bland annat Almbys Katarina Rönnbacka-Nybäck som brukar vara högt upp i resultatlistorna i mountainbike. Regerande svenska mästaren Matthias Wengelin, örebroaren som ju är VM-åkare i mountainbike men väldigt allround, är däremot ännu inte anmäld. Vi får väl se om hans namn dyker upp. I Hässelbyloppet blir länsfokuset på exil-hälleforsarna Louise Wiker och Haben Kidane, som båda kutar milen. Wiker har varit fyra–fyra–femma–fyra i sina fyra senaste starter i loppet men får den här gången bära favoritskapet med nummerlapp 1 001.

    , , , , , , , , ,

  • Poängen stryks för Karlslundsloppet – på grund av felspringning: ”Vägvakten inte på plats …”

    Jag får erkänna att jag helt bommade den stora grejen i Karlslundsloppet i lördags. På grund av misstag av arrangörerna sprang nästan alla löpare i tiokilometersklassen fel redan efter 300–400 meter, och det hela slutade med att alla resultat från loppet stryks ur långloppscupen (därmed kan ni också stryka mina försöka att reda ut ställningen i det här blogginlägget, som var grundat på att resultaten från Karlslundsloppet räknades in).
    Karlslunds IF har, vad jag sett, inte sagt flasklock om det inträffade i officiella kanaler, men Östansjö SK berättar mer om incidenten på sin hemsida:
    ”Det blev inte som tänkt […] Efter cirka 300 meter ska löparna svänga av en asfalterad gångbana, springa genom skogen cirka 100 meter och åt andra hållet på en annan gångbana. Nu hade vägvakten inte kommit på plats, och det var bristfälligt snitslat, så löparna fortsatte rakt fram. Snart anade de som varit med tidigare att det var fel och stannade, några vände och ingen visste hur det skulle vara. Alla sprang på grund av bristande vägvisning olika långt, men alla sprang längre än tio kilometer, så tiderna blev därefter. Eftersom placeringarna också kan ha blivit påverkade av felspringningen kommer loppet att strykas ur långloppscupen, men resultatlistan gäller.”

    , , ,

  • Världens bästa orienterare någonsin gör comeback i Tisaren – och regerande världsmästaren gör sin allra sista tävling för klubben

    Simone Niggli är ju, hur man än ser det, världens bästa orienterare genom tiderna med sina 23 VM-guld. Sedan 2012 representerar hon i Sverige OK Tisaren, och 2012–2014 var hon med och förde Hallsbergs- och Kumlaklubben till tre raka pallplatser i Tiomila. Men efter säsongen 2013 la schweiziskan av med landslagssatsningen (och gick ned från två till ett träningspass per dag …) och i år kom hon inte till start i varken Tiomila eller Jukola. Men när det i helgen är dags för 25-manna, årets sista stora stafett som enligt egen utsago kårar ”världens bästa klubb” (eftersom det, som namnet antyder, är 25 löpare i varje lag och därmed ställer stora krav på bredd), så gör Niggli comeback i de här sammanhangen för Tisaren (det skriver klubben på sin hemsida). Och hon får ett tungt uppdrag på sträcka 23, den tredje sista där lagen inte får ställa upp med herrlöpare mellan 15 och 49 år eller damlöpare mellan 19 och 34 år.
    Men Niggli kommer trots allt inte vara vassaste kortet i Tisarens laguppställning: På avslutningssträckan springer nämligen hennes landsman Matthias Kyburz (som gör sin allra sista tävling för Tisaren!), som förvisso ”bara” har fyra VM-guld på meritlistan men som tog det senaste för bara två månader sedan när han vann medeldistansen i Strömstad (Niggli var också på plats i Strömstad och sprang några av publiktävlingarna; hon vann tre av etapperna). Dessutom finns vårens EM-löpare Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund i laget.
    Intressant att notera är också att Felix Albrecht (”tysk stafettexpert”, enligt Tisarens hemsida) kommer att coacha laget. I fjol slutade Tisaren på 25:e plats.
    Tävlingen avgörs i terrängen runt Kungens kurva i södra Stockholm med start 9.00 på lördag morgon.

    , , , , ,

  • Helgen rensade rejält – bara tre har chansen på cupsegern (och Nilsson har i praktiken avgjort)

    Gjorde ju en liten poänggenomgång av förutsättningarna inför långloppscupens avslutning inför helgens dubbelövningar på Väster och i Nora. De båda loppen, men framför allt det faktum att nu bara fem deltävlingar återstår, har gjort att listan över potentiella vinnare nu skurits ned rejält.
    Det finns nu bara några få löpare kvar som kan utmana de klara ledarna ledarna Mikaela Kemppi och Jakob Nilsson.
    På damsidan finns hetaste kampen, där Liduina van Sitteren har en realistisk möjlighet att nå ikapp landslagslöparen och klubbkompisen i Örebro AIK. Men hon är alltjämt fyra poäng bakom och har redan slagit i taket av tio deltävlingar som får räknas. Därmed ger hennes nästa seger bara ett lyft på två (vanlig tävling) eller fyra poäng (DM). Därmed behöver hon vinna två (varav ett DM [alltså långa terräng-DM eller Åstadsloppet som är halvmaraton-DM]) eller tre tävlingar för att gå om, samtidigt som Kemppi inte får samla några fler poäng. Vinner Kemppi en av DM-tävlingarna säkrar hon totalsegern, vinner hon en av de andra tävlingarna som återstår (Hostruset, Kilsbergsleden eller Lucialoppet) krävs att van Sitteren vinner de fyra andra för att ta titeln. Även Anna Pettersson, IF Start, och Annika Larsson, Örebro AIK, har teoretiska chanser på titeln. Anna passerar Kemppi med en poäng om hon vinner alla tävlingar som återstår (men det känns lite långsökt eftersom hon inte vunnit någon tävling i år), och Larsson (som vann Fjugestaloppet) om hon vinner fyra och blir tvåa i en.
    På herrsidan framstår Jakob Nilsson alltmer som mästare. Förvisso kan långloppskungarna Erik Anfält och Mattias Nätterlund fortfarande ta titeln, men det är mest en teoretisk exercis att räkna på de förutsättningarna. Nilsson har redan 54 poäng och Anfält når 56 om han vinner samtliga kvarvarande (och då ska man veta att han just nu rehabar mer än springer, knappast lär komma till start i Hostruset på lördag och om han blir i löpbart skick ska springa Frankfurt marathon den helgen det är terräng-DM. Nätterlund når just 54 poäng och tar titeln på fler segrar om han vinner alla tävlingar som återstår, men även han ska ju till Frankfurt (och dras inte med några skador som gör det tveksamt). Även Fredrik Johnsson, Heshlu Andameriem och Pär Englund kan teoretiskt nå 58, 57 respektive 54 (med fler segrar än Nilsson), men det känns än mer långsökt.

    Ingen av de där är dock förhandsfavoriter till segern i Hostruset – eftersom Martin Regborn anmält sig. Fem kilometer asfalt borde passa en världens bästa sprintorienterare ypperligt, så räkna med en kanontid (varken Nilsson, Nätterlund eller Anfält finns bland de föranmälda). På damsidan är Erika Bergentz mest intressanta namnet, men i Kemppis och van Sitterens frånvaro (om de inte efteranmäler sig) så blir det förstås också intressant att se om Pettersson kan hålla cupspänningen vid liv.

    , , , , , , ,

  • Dalenrundan utan sanktion – men Varvetmilen blir verklighet

    Så var listan över alla tävlingar som sökt sanktion för 2017 ute på Närkes friidrottsförbunds hemsida. I förra veckan rapporterade jag ju om Svillingeruset som smygstartade i år och nu satsar på allvar, och om Svartåloppet som tar klivet in på listan bland de av Närke sanktionerade tävlingarna.
    När listan nu är komplett kan man konstatera att Dalenrundan, som arrangeras av Brevens IF på en sexkilometersbana i Brevens bruk, inte finns med i listan (en tävling som jag hittar spår på internet av åtminstone från 2005, och som varit en del av långloppscupen åtminstone sedan 2008, och Per Sjögren och Liduina van Sitteren är regerande mästare). Jag vet ju inte om de bara glömt att anmäla, om de inte funderar på att lägga ned eller om det helt enkelt inte blir något 2017. Vi får väl återkomma till det.
    Man kan också konstatera att inget av de tre lopp som ställdes in 2016 – Käglanloppet (på grund av för få anmälda) och Örebro midnight run (premiärupplagan som inte blev av när KFUM Örebro friidrott bytte styrelse) och Hjulsjöjoggen (på grund av funktionärsbrist) – har ansökt om sanktion heller 2017.
    Och så kan man konstatera att Hostruset och Karlsundsloppet nästa år kommer arrangeras samma dag. Det är Karslundsloppet som bytt tävlingsdag från första till andra lördagen i oktober, där Hostruset redan fanns. Det där får föreningarna försöka lösa sinsemellan, för inte nog med att båda funnits med i långloppscupen senaste åren och går ju båda på Väster i Örebro, som närmast bara några hundra meter från varandra, så det vore onekligen knepigt om de skulle löpas samma dag.
    Av de största loppen, deltagarmässigt, är datum som gäller 17 maj för Gubbracet, 18 maj för Vårruset, 24 augusti för Blodomloppet och 14 oktober för Åstadsloppet.
    Men mest spännande är förstås noteringen om Varvetmilen, en tävling som ska avgöras redan den 26 mars (den lediga helgen mellan Nora marathon och Startmilen).
    Uppdatering 17.20: Det visade sig inte vara roligare än att det är Göteborgsvarvets seedningslopp, som avgjorts på Väster de senaste åren, som bytt namn till Varvetmilen.

    , , ,