Konditionsbloggen

  • Därför startar Bob Impola i gult i Kina: ”Är favorit till segern”

    Bob Impola var ju, vilket jag skrev om både direkt efter tävlingen och i ett långt reportage inför fortsättningen av säsongen, väldigt nöjd med att ha kört till sig den rosa ledarvästen i långloppsvärldscupen Ski classics U26-tävling. Men faktum är att han inte kommer att få åka i gult när startskottet går 4.00, svensk tid, på onsdagsmorgonen. Bob kommer nämligen i stället att få åka i gult – som ledare i totala världscupen. Nu är han ju egentligen ”bara” sjua i cupen, men när startlistan för kinesiska Vasaloppet släpptes stod det klart att ingen av topp sex bemödat sig med att göra den ansträngande resan – och då blir det förstås sjuan som får dra på sig gult (och tvåan i ungdomstävlingen Stian Hoelgaard får ikläda sig rosa).
    Totalt har bara 24 herrar och fem damer som normalt kör i långloppsvärldscupen gjort resan till Changchun för det 50 kilometer långa loppet, vilket gör att Impola, som är en av få åkare som varit där tidigare (och som dessutom kört det hela tre gånger och vann loppet 2015) målas ut som en förhandsfavorit: ”Han är favorit till segern även i årets lopp”, skriver Worldloppet (som bedriver en egen, konkurrerande långloppsvärldscup) på sin hemsida. Om Kopparbergssonen i Team Serneke skulle lyckas vinna tävlingen kommer han också att överta ledningen i den sammanlagda långloppsvärldscupen, och faktum är att en tredjeplats kan räcka för att få köra i gult ”på riktigt” i Kaiser Maximillian lauf nästa helg om han har rätt åkare framför sig.
    På tal om Team Serneke, som har örebroaren Johan Kask som sportchef och Bob som en av åkarna, så har de värvat skidskytten Julia Jansson, som ändå var på plats i Kina för att köra hela den kinesiska versionen av Tour de ski, där kinesiska Vasaloppet är en etapp, inför nattens tävling. Därmed kan laget samla poäng även i damtävlingen (bara sex av de ordinarie damåkarna i långloppsvärldscupen är i Kina). Jansson har startat touren med att vara tvåa i de båda inledande sprinttävlingarna.
    Det går att läsa mer, och framför allt se massor av bilder, från Impolas Kinaresa på servicemannen Tom Lindströms blogg (det är även han som bjussar på bilden nedan)!

    Bob Impola vilar sig i form i rätt färg … Foto: Tom Lindström/TW Media

    Om Axel Ekströms framfart i Tour de ski läser ni mer här.

    I dag genomfördes en för JVM-uttagningarna viktig skidorienteringstävling över medeldistans i Boden. Filip Jacobsson, från Degerfors men i fotorientering tävlandes för Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisaren, blev precis som i medeldistansen i Sverigepremiären i Harsa i mitten av december slagen av ”omöjlige” Henning Sjökvist, Stora Tuna, med över en minut, men var å andra sidan nästan minuten före alla andra. I morgon avslutas tävlingarna i Norrbotten med en långdistans, innan juniorlandslaget, med Jacobsson, åker vidare för helgens juniorlandskamp i finska Kemi.

    , , , , , , , ,

  • Nyårslöftet: Börja föra träningsdagbok igen

    Många har ju hälso- och träningsrelaterade nyårslöften, och att det inte är någon myt att gymmen svämmar över i januari kan vi som förlägger somliga träningspass dit skriva under på. Själv har jag dock aldrig varit något för just nyårslöften, men i år avgav jag ett till mig själv (och jag vet inte vad kutym är här; om man ska avslöja det eller om det i sådana fall är dömt att misslyckas typ som med önskningar vid stjärnfall, men jag testar vingarna och berättar ändå): Att börja föra träningsdagbok igen (mål med själva träningen får vi återkomma till, de ligger nog snarare i 2018 än 2017, även om jag vill prestera bra på Örebro backyard ultra och Bergslagsleden ultra).
    När synkroniseringen mellan min Garminklocka och datorn la av för 47:e gången i ordningen och ingen drivrutinsuppdatering eller buggfix längre (det hände sig någon gång vid den här tiden förra året) så upphörde min dåvarande träningsdagbok som mest bestod av Garminloggarna med korta noteringar om känslan. Men nu har jag gett mig fan på att jag ska anteckna passen, känslan, den ackumulerade träningstiden och löpmängden under hela 2017. Vi får väl se om det håller längre än för de januarigymmande ölmagsmännen.

    Hur det gått hittills? Jo, tackar som frågar. 31-årsdagen (jag inleder ju passande nog varje kalenderår med min födelsedag; det gör det lätt att hålla räkningen men kommer samtidigt innebära att jag redan från start kommer ha ett handikapp på 364 dagar mot somliga när det om fyra år är dags att gå över till veteranklass) inleddes med 93 minuter ”bootcamp” på crossfitgymmet här i Karlskoga där jag bedriver all till löpningen kompletterande träning (sambon är nämligen instruktör där), och framför allt brukar jag vara med på de här långa, lite mer sega och inte så explosiva, bootcamppassen på söndagsmorgnarna. Just den här gången var det stort benfokus med tio vändor släddrag, utfallssteg, rodd, farmers walk (en klassisk gammal strongman-gren där man har en tung vikt i varje hand och går fram och tillbaka), repklättringar och så vidare.
    I dag stod intervaller på programmet, men av en ren slump blev jag inlurad på ett crossfitpass på förmiddagen och körde 60 pullups (räckhäv), 60 kilokalorier rodd, 40 axelpressar och 30 hoppande utfallssteg (det skulle vara 60 axelpress och hoppande utfallssteg också, men tiden tog slut). Därefter blev det förstås även intervaller på kvällen, på löpband. Åtta gånger två minuter med två minuters vila, i 4.10-fart. Det låter inte mycket för världen – så sent som förra vintern kunde jag hålla 3.50-fart på fyra gånger fyra-minutersintervallerna och för inte så många år sedan sprang jag fem kilometer under 20 minuter – men just när det den nivån jag är på. Trodde inte jag skulle klara livhanken passet ut när tungan slog i golvet redan efter andra intervallen, men i mål kom jag.
    Så tre pass in i träningsdagboken (som kommer att gå att följa på mitt twitterkonto). Bara 363 dagar kvar för att hålla nyårslöftet, då. Gott nytt år!

  • Och vinnaren är … Martin Regborn!

    Martin Regborn, 24. Där har ni vinnaren av NA:s och Löpex sports pulsklocka 2016. När omröstningen stängde synkront med det nya årets intåg (inklusive skottsekund och allt) hade orienterare skrapat ihop 663 röster, hela 153 mer än tvåan Emilia Fahlin (den historiska segern i Vårgårda och hjälpryttarrollen i Emma Johanssons OS-silver till trots) och långt över en tredjedel av det sammanlagda antalet röster som kom in i årets omröstning.
    Axel Ekström, som varit nominerad alla tre åren priset funnits men inte heller i år nådde ända fram, spurtade bra med Tour de ski-debut och allt, men fick nöja sig med en tredjeplats på 416 röster. Där bakom skramlade Johan Röjler/Peter Knoblach, Lilian Forsgren och Matthias Wengelin tillsammans ihop mindre än en åttondel av rösterna.
    Och ingen kan komma och säga att det var oförtjänt. För även om Regborn har haft en solid karriär tidigare, och bland annat kutat två VM, så var det 2016 han slog igenom på den breda världsscenen och visade att han kommer vara en löpare som alla motståndare får se upp med – oavsett disciplin – för lång tid framöver. För bara 24 år gammal tog han inte bara EM-brons i den mest krävande och prestigefyllda disciplinen – långdistans – utan var dessutom EM-fyra och VM-sjua i sprint, och EM-fyra i stafett. Och personligen tror jag att han hade kunnat blanda sig i topp sex även i en långdistans på VM, men där fick han inte chansen av förbundskapten Håkan Carlsson, som bara hade tre platser att fördela.
    Men Regborn har ju inte bara hållit på med sin ordinarie sport, utan dessutom ”träningstävlat” furiöst i ett gäng andra discipliner – och därigenom belyst sin enorma potential i allt som kräver starkt hjärta och stora lungor: Han tog SM-silver i inomhusrodd (roddmaskin), blev femma på 3 000 meter i friidrotts-SM på nytt distriktsrekord och noterade tidernas näst snabbaste miltid på landsväg av en länslöpare. Bland mycket annat (som när han som uppladdningen inför världscupfinalen i orientering bara sådär noterade karriärens första femkilometare under 15 minuter i Hostruset, eller när han i går, på årets sista dag, krossade sitt eget banrekord i Sylvesterloppet med 37 sekunder).
    Det sistnämnda bådar förstås gott inför framtiden. För jag tror inte att det här var det sista vi såg av Martin Regborn, långt därifrån … Men tills vidare ber konditionsbloggaren att få utbringa ett stort grattis till Pulsklockan 2016 – och önska en god fortsättning!

    Regborn var ju även nominerad till NA:s guldklocka (som till slut tilldelades Lisa Dahlkvist), och om det gjorde jag ett tv-inslag som ni kan se här. Om Regborns egna reaktion på att vinna Pulsklockan kan ni läsa här.

    Slutställning, NA:s och Löpex sports pulsklocka 2016: 1) Martin Regborn, 663 röster, 2) Emilia Fahlin, 510, 3) Axel Ekström 416, 4) Johan Röjler och Peter Knoblach 123, 5) Lilian Forsgren, 47, 6) Matthias Wengelin 45.

    För övrigt följer jag Axel Ekström dag för dag i Tour de ski, och allt det materialet finns samlat på den här sidan!

    , , , ,

  • Regborn avslutade året med att krossa banrekordet: ”Ett fint kvitto”

    Martin Regborn gjorde precis som förra året. Krossade både banrekordet (den här gången sitt eget) och konkurrenterna och tog hem Sylvesterloppet i Nora (läs mer i kollegans artikel här!). Den här gången gick han dessutom under 33 minuter på de 10 384 meterna (37 sekunder bättre än hans eget banrekord från i fjol) och eftersom ingen Haben Kidane kom till start i år (av hans instagramkonto att döma har han mest tvingats ägna sig åt rehabträning på slutet) blev segermarginalen nästan dubbelt så stor som i fjol; 4.47 ned till Ludvig Börjesson som blev tvåa närmast framför urstarke veteranen Ulf Hallmén (38.02 är sannerligen inte kattpiss av en 48-åring) medan Per Sjögren för ovanlighetens skull fick nöja sig med en fjärdeplats, 5.21 bakom Regborn och 18 sekunder från pallen.
    ”I år barmark men bitvis hård motvind. Sprang hem segern med tiden 32.59 och krossade därmed mitt eget banrekord från i fjol med 37 sekunder. Ett fint kvitto på att vinterträningen går åt rätt håll!”, skriver Regborn själv om loppet på sitt instagramkonto.
    Damloppet var betydligt jämnare, och där dominerade orienterarna fullständigt. Norskan Kristine Fjellanger vann före fem OK Tisaren-löpare på de sju första platserna (om Fjellanger är en blivande Tisaren-värvning eller om hon var på plats av andra skäl återstår att se). Min förhandsfavorit Lilian Forsgren fick se sig slagen av landslagskollegan och klubbkompisen Josefin Tjernlund, som bara var 19 sekunder bakom Fjellanger som korsade mållinjen på 42.17 (Forsgren var 56 sekunder bakom). Ellinor Tjernlund, Rebecka Nylin och Lovisa Persson rundade av Tisaren-dominansen med placeringarna fem, sex och sju, bakom Örebro AIK:s Annika Larsson som ju haft ett finfint 2016 och avsluatde med dryga milen på 44.17. Totalt var tolv damer i mål inom samma marginal bakom Fjellanger som Regborn vann med.

    Nu bänkar vi oss för Tour de ski-kvalet med Axel Ekström!

    , , , , ,

  • Helgens höjdare – dags för Tour de ski

    1. Tour de ski
    På nyårsafton drar det äntligen igång, Tour de ski. Ni kan läsa mitt långa reportage om Garphytteåkaren Axel Ekström här (med tillhörande videoklipp där han bland annat berättar om ”taktiken” i den inledande sprinten i Val Müstair), och där finns också det mesta att läsa i form av fakta om hur etapploppet är upplagt i år. Den slutgiltiga anmälningslistan är ännu inte publicerad men klart är att de flesta av de bästa (med några undantag som Petter Northug, de dopningsmisstänkta ryssarna, Johan Olsson och Calle Halfvarsson) finns på plats. Räkna med att det kommer bli mycket om touren i allmänhet och om Ekström i synnerhet på na.se och här på bloggen de närmaste dagarna!

    2. Sylvesterloppet
    Kan Martin Regborn kapa tid på sitt eget banrekord? Kan någon rå på Lilian Forsgren? Och vem kan överraska så här på året sista dag? Jag har ju skrivit lite inför Sylvesterloppet i Nora både här och där i veckan, och startlistan hittar ni här. Om jag själv ska ut och kuta? Nä, jag tror tyvärr att jag står över nyårslubbandet även det här året.

    3. Avslutningen på omröstningen om Pulsklockan
    Ni tänker att det först och främst är 2017 som ska firas när klockan tickar över midnatt på lördag? Eller möjligen att raketerna är tillägnade min 31-årsdag? Men nä, det handlar förstås om att den tredje vinnaren av NA:s och Löpex sports pulsklocka avgörs just i det ögonblicket. På torsdagskvällen hade Martin Regborn en stabil ledning på 180 röster före Emilia Fahlin och ytterligare 70 ned till Axel Ekström på tredje plats, men som alltid kan det svänga snabbt i den här omröstningen, och inget är klart förrän klockorna på Skansen ringer i morgon kväll.

    , , , , , , , , , , , , ,

  • Kort säsongssummering med liten framåtblick

    2016 blev året då jag tog min första pallplats i ett lopp som faktiskt betydde något för mig. Även om vi inte var så många startande i Örebro backyard ultra så lyckades jag faktiskt sega mig kvar tills bara oslagbare Hasse Byrén återstod.
    Ändå kunde jag ju inte vara riktigt nöjd när jag inte klarade mitt eget mål att kuta 24 timmar där, och i övrigt kunde jag inte vara nöjd med någonting av löparåret 2016. Så någon vidare munter säsongssummering blir det inte den här gången.
    Om 2014 var året då jag flög fram (med mina mått mätt) och 2015 var året då jag mest tävlade och rehabtränade på grund av skador men ändå nådde förvånansvärt bra resultat så var 2016 året då jag fick min stora backlash. Jag var hel och frisk redan från slutet av december 2015, tränade enligt plan men fick ingen som helst utdelning av det. Allt gick bara tungt.
    Vid sidan om ÖBU var mina två övriga mållopp den här säsongen Bergslagsleden ultra och Borås sextimmars, och båda slutade med haveri. I Bergslagsleden tog jag totalslut och lunkade i mål på en tid som var 30 (egentligen 45) minuter sämre än 2014 och i Borås gick jag in i väggen på grund av förkylning och tog mig knappt framåt sista timmarna. En total misär.
    Och att det inte var några tillfälligheter märktes på de totalt urusla prestationerna i mindre lopp som Svartåloppet. Det var helt enkelt ett skitår vad gäller känsla och resultat, så illa att jag ibland funderat på att gå iväg till läkare och få kroppen undersökt: Ska det verkligen vara så här illa? Samtidigt kan man ju knappast gå till sjukvården och sura över att konditionen är ofattbart dålig. Det är väl bara att bita i det sura äpplet och träna hårdare och bättre och smartare och komma igen.

    Inför 2017 är jag i dagsläget anmäld till fyra lopp (och så blir det förstås deltävlingarna i Degerforsklassikern), så den preliminära tävlingskalendern ser ut ungefär så här:
    19 februari: Degerforsklassikern skidor.
    20 maj: Stockholms brantaste (julklapp).
    28 maj: Vulkanloppet (Degerforsklassikern cykel).
    11 juni: Degerforsklassikern orientering.
    17–18 juni: Örebro backyard ultra (mållopp).
    (15 juli vill jag spring Skogsmaran i Sixtorpsloppen, men det är ännu inte klart.)
    6 augusti: Degernässimmet (Degerforsklassikern simning).
    12 augusti: Svartåloppet (Degerforsklassikern löpning).
    20 augusti: Kommunrundan (Degerfosklassikern cykel).
    3 september: Bergslagsleden ultra (mållopp).
    23 september: Lidingöloppet 15/Halvklassikern (pacear åt sambon).

    Roligaste ögonblicken vid sidan om mitt eget tävlande?
    Tja, det var förstås sanslöst kul att få vara på plats och uppleva festen under orienterings-VM i Strömstad, när Martin Regborn dessutom slog till med en sjundeplats i sprinten. Och rätt coolt att få skildra Johan Röjlers och Peter Knoblachs väg mot rekordet på Bergslagsleden (ja, det var förstås intressant att följa många andra lokala idrottare också, men jag har inte varit på plats på så många andra större idrottshändelser i konditionsvärlden utan fått följa det mesta hemifrån datorn).
    Och så har sambon idrottande tagit mig till platser som Aten, Limassol och Madrid, plus att bonusdottern inte bara sprang utan dessutom tog sina första riktiga vinster när hon var bästa F7:a i både Jordgubbslunken och Kilsbergsleden (trots att hon har ett år kvar i klassen).
    Och själv lyckades jag ju vinna Degerforsklassikerns orientering för fjärde gången på lika många försök (och för genomförd Degerforsklassiker fick jag en julbock för andra gången på tre år).

    Vill ni läsa en betydligt mer positiv säsongssummering rekommenderar jag Martin Regborns bildextra.

    ,

  • Lilian Forsgren springer Sylvesterloppet – blir det ett par marulkar på lördag?

    Förra året krossade Martin Regborn Johan Olssons åtta år gamla banrekord över Sylvesterloppets 10 384 meter. Orienteraren, som sedan dess både tagit EM-brons och en sjundeplats på VM mycket tack vare sin exceptionella löpkapacitet, är som jag tidigare noterat här i bloggen anmäld även till årets lopp, som förstås avgörs på nyårsafton. Men faktum är att även damklassens marulkar i år kan gå till en VM-meriterade orienterare med EM-medalj på meritlistan: Hallsbergslöparen Lilian Forsgren har nämligen anmält sig. Än så länge ser hon dessutom ut som solklar favorit, men det kan ju tillkomma många namn i startlistan än så länge. Det kommer hur som helst bli väldigt intressant att se vilka tider Forsgren kan göra, jag har inte så många noteringar på henne i rena löptävlingar (i våras sprang hon tydligen en åttakilometare på 30.39, och så skrev jag lite om när hon tog en pallplats i premiären av Göteborgs brantaste i höstas). Banrekordet i Nora har faktiskt just en orienterare: Beata Falk som kutade på 37.56 juniorvärldsmästaråret 2008. Bakom Forsgren är Maria Eriksson det tyngsta namnet som hittills anmält sig på damsidan.
    I omröstningen om Guldklockan ser det däremot tuffare ut för Forsgren. Hon ligger sist av de sex kandidaterna med bara 44 röster. Regborn har ryckt ifrån till en ledning med över 150 röster – har 630 jämfört med tvåan Emilia Fahlins 468 och trean Axel Ekströms 399 nu på onsdagskvällen. Omröstningen avslutas vid midnatt mellan lördag och söndag.

    Noterar för övrigt att Regborn anmält sig till dubbla distanser på Örebro indoor games, hans friidrottsklubb KFUM Örebros stora inomhustävling som avgörs 14–15 januari, och kommer att kuta 3 000 meter på lördagen och 1 500 på söndagen precis som klubbkompisarna Per Sjögren, Tomas Chaillou och Jack Karlsson. Kan bli en spännande duell mellan Regborn och Sjögren!

    , , , ,

  • Bob Impola slog till igen – vann Grönklitt julmarathon före brorsan

    Bob Impola fick ju ett rungande internationellt genombrott i La Sgambeda för tre veckor sedan (läs mitt reportage om det, och inför fortsättningen på långloppsvärldscupen, här), och även om de här dagarna mellan jul och nyår mest handlar om långa, lugna pass och återhämtning för Kopparbergssonen så passade han på förmiddagen i dag på att åka Grönklitt julmarathon uppe i Orsa – och med nummerlappen på bröstet kom tävlingsdjävulen givetvis fram.
    Bob och storebrorsan Bill kom loss från resten av fältet tidigt, och med runt milen kvar av det 42 kilometer långa loppet hängde Bob av även Bill och korsade mållinjen solo på 1.36.08, 44 sekunder före brorsan som höll undan till en andraplats.
    Med i loppet fanns rutinerade långloppsåkare som Fredrik Byström (trea), Karlslunds Kalle Gräfnings (femma), Rikard Tynell (sexa), Adam Steen (åtta) och Dan Moberg (nia).
    Med åtta dagar kvar till nästa deltävling i långloppsvärldscupen, kinesiska Vasaloppet i Changchun, kan ni kolla in karta och banprofil här.

    Bill och Bob Impola på startlinjen i Orsa (näst längst till höger respektive längst till höger i första startled) Notera att Bob kör med ett vätskesystem på ryggen, något som blivit en taktik inför årets säsong då han slipper langning som kan vara tidsödande och svår att nå. Foto: Arrangörerna via Team Serneke
    , , , ,

  • Fridh vann fjärde innemaran – och Torstensson var två minuter från rekord

    Det sista (?) maratonloppet inne i Tybblelundshallen på ett tag ägde rum på annandagen – och som vanligt var det Tomas Fridh som tog hem segern. 43-åringen från Kumla, som kutar för Stocksäters IF, vann Decembermarathon 2014 på 3.12.54, Oktobermarathon 2015 på 3.08.26 och Februarimarathon i våras på 3.02.18 (gällande hallrekord), och följde nu upp med seger i Decembermarathon på 3.16.54 (enda maratonloppet i hallen han inte vunnit var Decembermarathon 2015 när ett magras gjorde att han fick nöja sig med andraplatsen).
    Men den mest anmärkningsvärda prestationen svarade ändå KFUM Örebros Antje Torstensson för. Med tiden 3.23.57 var hon inte bara tvåa totalt i måndagseftermiddagens lopp (över 3,5 minuter före ”herrtvåan” Andreas Larsson, Team Ultrasweden) utan också bara två minuter från Victoria Borgs hallrekord på 3.21.52. Och det i hennes debut i den här typen av lopp. ”Första inomhusmaran slutar med vinst, illamående, krampkänningar och blodtrycksfall. Intressant upplevelse.Vore intressant att veta hur långt man faktiskt sprang, mestadels på ‘omkörningsbanan’”, skriver Torstensson på twitter.
    Snudd på lika imponerande var Stig Söderström, som noterade ännu ett maratonlopp när han klarade sextimmarsgränsen med nio minuters marginal (jag vet inte exakt vilket i ordningen det var, men i somras passerade han 800 maratonlopp sedan debuten i Örebro city marathon 1981; det blir ett snitt på 23 stycken per år).
    Jasko Jusufbegovic anmälde sig sist av alla till loppet och sprang hem segern i halvmaratonklassen på 1.26.41, medan Isabelle Henriksson, Patrik Husman och Pontus Lundgren vann tidsklasserna över tre, två respektive en timme.

    Orienteringen, då? Jo, Per Jansson gjorde precis som i Djerfs julaftonsorientering och vann traditionsenliga Skinksvängen i Degerfors (tyvärr kunde jag inte vara med i år heller, på grund av jobb) med över fem minuters marginal, men fick ändå inte skinkan (den lottades ut, men tyvärr känner jag inte igen tjejen som tog hem den från bilderna). 46 startande tror jag är en rätt bra siffra för träningstävlingen i Råbäck.
    I Arboga kom hela 133 löpare till start i den fjärde och avslutande etappen i Julserien, och bland dem fanns en viss VM-orienterare som tog tredje segern på tre starter. Martin Regborn vann över sju minuter före KFUM Örebros Erik Lindgren efter att ha varit snabbast av alla elva startande på 19 av 22 delsträckor. Regborn hade ju redan avgjort sammandraget, men på damsidan var det öppet mellan Milan-löparna Josefin Erlandsson och Lisa Westerberg. Så spännande blev det dock inte när den förstnämnda var över åtta minuter snabbare i finalen (och nästan sex snabbare än tvåan, Marie Hedar, OK Tor).

    Därmed återstår väl egentligen bara Sylvesterloppet i tävlingskalender det här året, och det lovar gott eftersom det i en i övrigt än så länge rätt tunn startlista redan finns en fjolårssegrare tillika banrekordhållare anmäld.

    Missa förresten inte mitt reportage om Bob Impola, som publicerades på na.se i förmiddags!

    , , , , , , , , , , ,

  • Sex dagar kvar – har Regborn avgjort omröstningen om Pulsklockan?

    Vid midnatt är det exakt sex dygn kvar att avlägga sin åsikt i den direkt avgörande omröstningen om vem eller vilka som ska få NA:s och Löpex sports pulsklocka, priset till den länsidrottare som svarat för den främsta konditionsidrottsprestationen (eller prestationerna) 2016. När jag läser av omröstningen vid 21-tiden på juldagskvällen leder Martin Regborn 87 röster före Emilia Fahlin och ytterligare 69 före Axel Ekström. De tre, med 462, 375 respektive 306, är i särklass och har tillsammans håvat in mer än 88 procent av rösterna mot bottentrions knappa tolv, fördelat på 89 röster för Johan Röjler/Peter Knoblach, 32 för Matthias Wengelin och 28 Lilian Forsgren.
    Efter senaste uppdateringen här i bloggen för fem dagar sedan (då Fahlin toppade, 71 röster före Regborn) blev Axel Ekström uttagen till Tour de ski samtidigt som hans klubb Garphyttan började lobba för omröstningen på Facebook (det hade Hagaby och Örebrocyklisterna redan gjort) – och vips var han uppe i ledningen. Men nu har alltså Regborn, som ledde precis i början av omröstningen, gått om båda och tagit en, som det ser ut, rätt betryggande ledning. Men Pulsklockans omröstningen är ett maratonlopp snarare än en sprint, och vi får väl se om det håller hela vägen i mål på nyårsafton.
    Själva priset då, förutom äran. Den har jag inte nämnt mer än i förbifarten, men det är en Garmin Forerunner 230 som Löpex sport skänkt. Den kostar 3 200 kronor i butik och fungerar, förutom som en toppmodern puls- och gps-klocka, också som aktivitetsband och registrerar steg, kaloriförbränning, sömn och så vidare. Och så får man en liten blomma också … Så in och rösta, nu!

    Jag träffade för övrigt Bob Impola i onsdags, och tog ett långt snack om bakgrunden till hans succédebut som proffs i långloppsvärldscupen, när han överraskade hela långloppsvärlden och tog en femteplats i La Sgambeda. Det visade sig att en rad lyckliga omständigheter hjälpt honom på vägen: Bland annat Proffsanbudet från Team Serneke (ett byggföretag som ville visa att de hellre satsar ungt och offensivt än på beprövade kort) som gör att han överhuvudtaget valde att satsa på skidåkningen igen (förra vintern åkte han nästan inte alls) – och inte minst de nya stavreglerna som initialt såg ut att förstöra för honom (han tvingades kapa sju centimeter) men som visade sig vara ett lyckoslag då han ”tvingades” lägga mer fokus än någonsin på tekniken vilket betalat sig. Intervjun publiceras på na.se i morgon.

    Och så har sista startlistan till Decembermarathon publicerats på tävlingens Facebooksida. Fortfarande verkar det finnas platser kvar, om det finns någon som vill bränna julmaten över 219 varv i Tybblelundshallen.

    , , , , , , , , , , ,