-
Iskallt lopp – för ett brännande syfte: Swimrun i november för Heja Stina
Det är ju inte för inte som Ö till ö, VM i swimrun som avgörs i Stockholms skärgård första måndagen i september varje år, rankats av CNN som en av världens tuffaste idrottstävlingar, alla kategorier. Det kan vara nedåt sju grader i vattnet, ibland inte mycket varmare i luften, och både blåsigt och regnigt. Ändå är frågan om inte den swimruntävling – Alla helgona swimrun – som kommer att äga rum i Ånnaboda nästa söndag tar priset – i varje fall om höstvädret fortsätter att vara lika bistert som senaste veckan.
Visserligen blir det ”bara” runt 500 meter simning och sex kilometer löpning att jämföra med Ö till ös över 70 kilometer, men kylslaget lär det bli. Tur då att syftet med tävlingen, som snarast är en träningstävling eller ett evenemang (”det är ingen tävling”, poängterar arrangörerna på hemsidan), är brännande hett: Att fortsätta samla in pengar till Barncancerfonden under Heja Stinas-insamlingens paraply (hittills har insamlingen, som jag skrivit om tidigare och som kollega Anna Levin skrev om väldigt bra här, genererat nästa 263 000 kronor).
Själva swimrunet i Ånnaboda? Tja, ”exakta distanser spikas inom kort och läggs ut här”, skriver Mikael Selvin på tävlingens facebooksida och fortsätter ”men det kommer vara ett fokus på säkerhet och att alla ska klara av det. Simningen kommer därför vara uppdelad på korta distanser, max 100–150 meter, och läggas nära land. Det är ingen tävling utan det är genomförandet som är det viktiga. Räkna med att det blir ungefär en total distans på 500 meter simning och sex kilometer löpning. Det kommer vara kallt så givetvis är våtdräkt obligatoriskt. I övrigt rekommenderas sedvanlig swimrunutrustning.”Något helt annat: I söndags slutade Almbycyklisten Linnéa Angerman, 30, från Örebro på femte plats i D30-klassen när veteran-VM i cykelcross avgjordes i slovakiska Trnava. Exakt hur långt från medalj Angerman var går inte att utläsa av resultatlistan eftersom hon – liksom alla andra i tävlingen – varvarades av segrare Alna Burato, Frankrike, och därmed bara fick noteringen ”+ett varv” som resultat (Burato har tidigare varit landsvägsproffs och körde flera välrdscuplopp så sent som 2014).
”Alla kan inte komma på pallen, men att komma femma på mitt första mästerskap med ett toppat startfält är jag sjukt nöjd med. Och att dessutom bli erbjuden att gå med i ett belgiskt team – det är inte fyskam”, skriver Angerman på instagram.
Linnéa bestämde sig för att satsa stenhårt på cyklingen inför årets säsong, och man lär få höra mer om henne framöver. -
De gör upp i terräng-DM – och så var testloppet av Örebro parkrun
Knappt hade terräng-SM hunnit avslutas innan anmälan till årets långa terräng-DM (till skillnad från SM, där långa och korta varianterna avgörs samma helg och enligt en ny utredning ska göra så även i fortsättning avgörs korta terräng-DM på våren och långa på hösten) stängde. Och på måndagsmorgonen publicerades också de slutgiltiga startlistorna (där Erik Anfälts och Mattias Nätterlunds namn förstås saknas vilket innebär att Jakob Nilsson nu också teoretiskt tagit hem långloppscupen) med Mikaela Kemppi som klart största stjärna.
Peter Wiker och Heshlu Andemariam (och kanske Matthias Wiktorsson) ser ut att göra upp om det över de tolv kilometerna på herrsidan medan Annika Larsson får ses som silverfavorit på damsidan (före Anna Pettersson och Maria Eriksson, men det ska också bli spännande att se vad 18-åriga Esther Sandén Alin, som inte kutat så mycket i år men gjorde det bra i Tarstaborgsrundan, går för).
Långa terräng-DM är säsongens sjätte och sista distriktsmästerskap i löpning på seniorsidan (efter korta terrängen, 5 000 meter, 10 000 meter, halvmaraton och maraton). Kemppi och Anfält tre vunnit tre titlar var i år, Liduina van Sitteren, Nätterlund, Andameriem och Ingrid Ziegler varsin.Ni missade väl förresten inte texten och teven jag tidigare under kvällen la ut från gårdagens testlöpning av Örebro parkrun? Jag var ju själv med och kutade, och kan intyga att banan är fantastiskt fin – men att vädret var det sämsta tänkbara vid testlöpningen. Kvicksilvret visade tre plusgrader på söndagsmorgonen, och med vindbyar nära stormstyrka in från Hjälmaren var det som att springa in i en vägg. Tiderna blev därefter, Jonas Thingberg (som hette Olofsson när han presterade sina bästa resultat som löpare; som när han sprang Stockholm marathon på 2.56.49 2014 och samma sommar blev DM-trea på 5 000 meter med 16.37) lär kunna slipa av en hel del på sitt banrekord 17.48. Jag frågade naturligtvis Jonas hur det kändes efteråt:
– Jo, jag hade samma vind som du, sa han och log snett.
Själv hade jag väldigt tunga ben, en lätt obehaglig känsla i benhinnorna (framför allt den högra) som jag inte känt på länge, och kände mig helt ur slag. Försökte gå i rygg på Pär Ericzzon och Olle Olofsson i början, men fick snabbt släppa och tappade sedan också Sjana Varghese och Stefan Sager. Den sistnämnda tvingades dock börja gå med kilometern kvar, och ungefär samtidigt var jag ikapp Varghese igen. Gick upp och kände på honom med 500 meter kvar, men över upploppet var han överlägset starkast och tog femteplatsen med fem sekunders marginal. Thingberg och Johan Spovell (som blev tvåa på 20.07) försvann redan i starten. Ericzzon gick i mål på 21.39, Olofsson på 22.22 och Varghese och jag på 23.30 respektive 23.35 (mitt pers på fem kilometer, 19.45, känns oändligt långt borta). Totalt var 14 löpare med, och det blev Thinbergsseger även på damsidan genom Jonas fru Josefine som kutade på 23.58.
Efteråt blev det kaffe och samkväm och visst kan Parkrun bli en succé även i Örebro. Om bara vädret blir lite bättre. -
Regborn 15:e på terräng-SM: ”Tyvärr ville kroppen inte vara med och leka”
Efter lördagens medaljregn över länet blev det bara en sjättedels bronsmedalj när terräng-SM avslutades på söndagen. Eller ja, hur man nu ska räkna. För Haben Kidane, som väl kan sägas vara si sådär hälften länslöpare efter sina år i Hällefors (har numera lämnat både ort och klubb, precis som Louise Wiker) var en tredjedel av i Eskilstunas lag-SM-brons i P19-klassen. Men ändå var det kanske den medaljen som betydde allra mest av de länet fick under SM-dagarna i Västerås – eftersom det var Kidanes första någonsin (vilket visar sig inte minst av de tre utropstecknen han själv slängde in på instagram efteråt).
Kidane var dessutom en av fyra i tätkvartetten individuellt, men fick ge sig mot Oliver Löfqvist, Spårvägen, klubbkompisen Merih Hagos och Ullevis Hussein Ibrahim, alla inom fem sekunder från fyran Kidane (femman Kriger Ahmed, Örgryte, var 24 sekunder bakom). ”Jag är jätteglad att jag var med och krigade i dag, men det visade sig verkligen att jag inte har tränat bra på två månader på grund av förkylning och de krånglande vaderna efter Lidingöloppet”, skriver Kidane på instagram.
Trots att hela sju P19-killar ska tas ut till junior-NM i Kristiansand den 12 november, och Kidane vann på Lidingö och var fyra på SM, verkar han ha gett upp hoppet om att komma med dit: ”Säsongen är över nu för min del och det är dags att dra igång träningen till nästa”, skriver han på instagram.Martin Regborn lyckades inte riktigt utmana löpareliten som han (och jag) trott, och EM-medaljören och VM-sjuan i orientering fick nöja sig med en 15:e-plats i herrarnas långa terräng-SM över tolv kilometer (drygt två minuter bakom segraren Abraham Adhanom, Eskilstuna, 1,5 från medalj och 14 sekunder bakom klubbkompisen Linus Rosdal som blev bäste Örebrolöpare på tolfte plats).
änkte ge friidrottarna en match men tyvärr ville kroppen inte vara med och leka. ”Tömde uppenbarligen det allra sista i Schweiz förra helgen. Kunde åtminstone ta hem spurtuppgörelsen om 15:e-platsen. Nu väntar rejält med vila innan det är dags att starta arbetet mot orienterings-VM 2017″, skriver Regborn på instagram.Louise Wiker stod, förnuftigt nog, över söndagens lopp (och publicerade istället en mycket läsvärd racerapport från lördagens medaljsuccé på sin blogg) vilket gjorde att Mikaela Kemppi blev ensam länslöpare i damernas långa terräng-SM. Debut i sammanhanget för Kemppi som blev 13:e över 8 000 meter, drygt tre minuter bakom segrande Charlotta Fougberg (silver i går, men i dag var inte Sarah Lahti med) och drygt 1,5 från medalj.
I Svealansdmästerskapen för 13- och 14-åringar, som avgjordes på SM-banorna på söndagsmorgonen, var Wilhelm Bergentz snabbast av alla killar och avverkade tvåkilometersvarvet på 6.45, spurtade in sekunden före Dennis Holmstedt, Westmannia, för seger i P14-klassen. Därmed blev det guld för både mor och son i Västerås i helgen (Erika vann ju D40 i går, och var snabbaste veteran av alla, D35 inräknat, i tävlingen).Själv sprang jag provlöpningen på Örebro parkrun i förmiddags, men mycket mer om det i morgon!
-
Wiker tog brons och guld – sex dagar efter sitt livs maraton: ”Vilken bonus”
Jag kan ju knappast ha varit den enda som hajade till när Louise Wiker anmälde sig till båda distanserna på terräng-SM, trots att det gått mindre än en vecka sedan det den Hälleforsbördiga löparen rankar som sitt livs lopp: Megaperset (med över fyra minuter) i Amsterdam marathon i söndags (2.36.39) som gör att hon redan nu är kvalad till friidrotts-VM i London nästa år. Men Wiker visade sig övervinna slitenheten från Nederländerna med en kvarvarande formtopp, och tog karriärens tredje individuella brons i terräng-SM (och den sjunde individuella SM-medaljen totalt sett; de två tidigare terrängbronsen kom 2011) som i dag inleddes med den korta distansen: Fyra kilometer, motsvarande två varv på den av somliga hårt kritiserade och av andra lika gillade fotbollsplansbanan i Västerås.
Wiker hade förvisso de båda OS-löparna Sarah Lahti och Charlotta Fougberg före sig, men var bäst av alla icke-OS-lubbare och tog tredjeplatsen 36 sekunder bakom Lahti och 24 bakom Fougberg. Ihop med Lahti och tian Hanna Bartholomew (i Hässelby) fick hon dessutom ett lag-SM-guld med minutmarginal ned till Ullevi. ”Tack kroppen för återhämtningsförmågan. Vilken bonus sex dagar efter maran”, skriver Wiker själv på instagram.Men Wiker var ju långt ifrån ensam länslöpare att springa hem medaljer i Västerås i dag. Kolla bara:
** När Mikaela Kemppi tog en DNS i K40 (hon är fortfarande anmäld till damelitens långa lopp i morgon) tog Erika Bergentz hem tredje raka guldet i klassen, med 17 sekunders marginal. Därtill det första, historiska SM-guldet (om än veteran-SM-guldet) för Thoren track & field. Bergentz vann sin klass med 17 sekunders marginal och såg dessutom till att spurta ned K35-vinnaren Anneli Johansson, Hälle, med tre sekunder. Tiden, 14.47, hade för övrigt räckt till 16:e plats i senior-SM. ”Riktigt nöjd”, konstaterar Bergentz, som har låst konto, på instagram.
** Per Sjögren återupprepade silversuccén från Eskilstuna för två år sedan och tog en ny andraplats i H35, minuten bakom segraren Patrik Engström, Studenterna, men åtta sekunder före trean, Fredrik Eriksson, Akele. Sjögren berättar själv om loppet om loppet på twitter: ”Öppnade i rygg på Patrik i cirka 3.10-tempo, men kände ganska snabbt att luftrören inte riktigt trivdes med att ventilera så mycket luft. Slog av på takten och försökte hålla ett skönt tempo. Fick sedan sällskap av Fredrik och lät honom bestämma farten … Märkte att jag hade bättre teknik utför och kände mig trygg med att invänta sista varvet. Bakom jagade två Mantralöpare, men dom fick aldrig riktig kontakt. Precis i utgången på det sista varvet högg det till i vänstervaden och jag trodde att det är kört. Tvingades till plattfotslöpning för att avlasta, och det släppte något. Inför sista backen var det inget att spara på, så jag ökade tempot och tog hem silvret med god marginal. Något defensivt och lite fegt, men ibland måste man tänka på slutresultatet också.”
** IF Start var bara tre sekunder från att ta hem guldet i veteran-SM:s sammanlagda lagdamklass (för alla klasser som springer fyra kilometer, K35-K70) men Gabriella Eliassons, Anna Petterssons och Maria Erikssons sammanlagda tid var liiite för långsam jämfört med Uppsalas. Hade de sprungit en sekund snabbare var, så … Men silver ändå.
** Även individuellt fick Pettersson silver, i K45. 47 sekunder bakom Karin Arthursson, Hässelby, där (och klubbkompisen Marie Dasler var bara 24 sekunder från medalj på sin fjärdeplats; fyra blev även Starts Rose-Marie Enmalm i K60, 15 sekunder från bronset [Enmalm tog guld senast hon ställde upp på terräng-SM, för två år sedan]).
** Inga medaljer, men väl värda att nämna, är också Jack Karlsson som blev sjua i tuff konkurrens i P17-klassen och Mattias Nätterlund, dagens enda länslöpare i herrelitklassen, som gjorde terräng-SM-debut och löpte de fyra kilometerna på 13.12 (Eskilstunas Abraham Adhanom tog guldet på 11.53, fyra sekunder före Suldan Hassan och Andreas Åhwall) och berättar själv på instagram: ”Inte ofta man är nöjd med att vara 38:a i ett 57 man starkt startfält. Men i dag är jag det. Man mot man-löpning när det är som bäst, något man inte alltid är bortskämd med. Formen börjar sitta som den ska inför Frankfurt marathon.”I morgon fortsätter terräng-SM med de långa distanserna förr herrarna (tolv kilometer med Martin Regborn och Linus Rosdal) och damerna (åtta kilometer med Louise Wiker och Mikaela Kemppi), och så gör juniorerna (bland annat Haben Kidane) upp över 4 000, 6 000 eller 8 000 meter beroende på ålder och kön.
Visst blev det säsongsdebut på cykelcrossen för mountainbike-VM-femman Matthias Wengelin när andra deltävlingen i svenska cupen avgjordes i Stockholm på lördagen. Wengelin, som är regerande svensk mästare även i den här disciplinen, var tredje bästa svensk (norrmannen Fredrik Haraldseth vann; en viss Emma Johansson vann damloppet), distanserad med en knapp minut. I morgon avgörs en deltävling i CX-pokalen i Uppsala, och SM är bara tre veckor bort.
Tisarens välmeriterade lag i Höstbudkavlen i Göteborg knep en sjundeplats, men då ska tilläggas att alla sex lagen framför hade minst två herrar i laget (tre hade tre).
Och det blev ingen tävling för Adam Axelsson den här helgen heller. Smsade med skridskotalangen från Kumla tidigare under kvällen, och han berättade att han tvingats ge upp tankarna på tävlingen i tyska Inzell redan tidigt under veckan på grund av sjukdomen han dragits med i två veckor: ”Åkte hem i tisdags. Nu blir det att ladda om och försöka få något lopp i benen innan premiären i U23-världscupen och sedan köra hårt där”, skriver han.
Själv tillbringade jag större delen av dagen på Örebro universitet, där andra upplagan (men jämfört med fjolåret betydligt bantade versionen) av Pennybridge open, Örebros största crossfittävling, avgjordes. Och döm om min förvåning när habile löparen och triathlen Mikael Selvin (tävlingsledare för Örebro triathlon) dök upp i Markskogen (där jag stod och hejade på den första grenen, som var tre kilometer terränglöpning). Just det momentet passade förstås Selvin som hand i handske (han blev 13:e på 12.54), men under de mer styrkekrävande momenten inne i idrottsalarna dalade han till en sammanlagd 62:a-plats.
-
Helgens höjdare
1) Terräng-SM
Förstås. Jag skrev en halv spaltmil om det i tisdags. Men så finns det också ett gäng ”hyggliga” länsnamn på plats i Louise Wiker (som nu bekräftat deltagande på instagram), Mikaela Kemppi, Martin Regborn, Linus Rosdal, Mattias Nätterlund, Haben Kidane, Per Sjögren och Erika Bergentz. Ojojoj. Man kan se tävlingen i sin helhet live i webb-tv.2) Testlöpning av Örebro parkrun
Parkrun har senaste decenniet varit en spirande rörelse med basen i Storbritannien, som kom till Sverige i somras och nu på söndag arrangeras en testlöpning på banan som det är tänkt ska användas när serien kommer till Örebro nästa år. Vi snackar återkommande femkilometerslopp på samma bana varje lördagsmorgon, där man kan utmana sig själv eller kompisar eller så. Att springa snabbare, eller att springa alls. Jag kommer skriva en hel del mer om det på bloggen framöver. Vill man vara med redan på söndag finns all information om hur man anmäler sig på Örebro parkruns facebooksida (det är gratis).3) Sluttampen på orienteringssäsongen
I praktiken tog den ju slut i och med världscupfinalerna i Schweiz förra helgen, men orientering är ju en aktivitet som pågår året runt och några tävlingar till går att krama ut om man bara vill (innan det bara återstår stadsorientering i vintermörker).
Som Höstbudkavlen i Göteborg (en stafett för fyrmannalag med helt fri könsindelning), Där Tisaren kommer till start med lag där tre av fyra sprungit landslag 2016: Josefin Tjernlund på förstasträckan och ankaret Lilian Forsgren var ju med på senior-EM i våras (Forsgren kutade även världscupfinalen) och Andrea Svensson på andrasträckan gjorde comeback (och vann!) i juniorlandslaget i Europeiska juniorcupen efter att ha missat chansen att göra tre junior-VM (och försvara JVM-guldet i stafett) på grund av vårens knäproblem. Trion kompletteras av Albin Pettersson, som sprang åttondesträckan på Tiomila i somras, som lubbar tredjesträckan.
Eller Helg utan älg som lockat åtta Hagabylöpare att åka till Gotland.Bubblare: Tredje och sista tävlingshelgen för Adam Axelsson och David Andersson i Inzell (jag har inte fått kontakt med Adam, men det verkar av startlistan som om han inte kommer till start på grund av sjukdomen). Tävlingen avgörs fredag-lördag, men jag har ännu inte sett några resultat. Svenska cykelcrosscupen rullar vidare med deltävling två i Stockholm på lördagen (och på söndagen är det fjärde deltävlingen i CX-pokalen i Uppsala). Regerande svenska mästaren Matthias Wengelin, från Örebro, har flaggat för att han eventuellt begår säsongspremiär i Stockholmstävlingen.
-
Efter supersäsongen: Regborn kan ta storslam på orienteringsgalan (och bjuder på föreläsning – alltihop i Ånnaboda!)
Martin Regborns år har ju verkligen varit anmärkningsvärt. Trots att han redan inför årets säsong hade hunnit med två orienterings-VM blev 2016 året då han på allvar slog sig in i världseliten. När han tog EM-brons i långdistans (och dessutom var fyra både i stafett och sprint), var besviken efter en sjundeplats på VM (vilket fick mig att tro på VM-guld i framtiden) och där han var topp tio i sex av sju världscuplopp han fick springa. Och nu uppmärksammas Örebrolöparens mäktiga genombrottsår av det egna förbundet. Till orienteringsgalan, som i år arrangeras i Ånnaboda, 10-13 november (i samband med en tränarträff där Regborn också kommer att föreläsa ”tillsammans med sin tränare Mikael Kroon om hur de jobbat för att ta steg för steg i utvecklingen mot världstoppen”), är han tillsammans med världsmästare som Tove Alexandersson och Jerker Lysell bland dem som fått flest nomineringar.
Regborn, som redan 2014 var nominerad som årets komet (men inte vann på det årets gala) finns i år med bland alternativen som allmänheten får rösta på i hela tre klasser: Återigen som årets komet (med motiveringen ”tog brons i långdistansen på EM och blev fyra i sprinten. På VM-sprinten blev han sjua och i den totala världscupen slutade han åtta”) med Anna Bachman och Oskar Sjöberg som övriga kandidater. Som årets långdistansare (med motiveringen ”EM-brons i Tjeckien”) mot Rassmus Andersson och Tove Alexandersson. Och för årets prestation som del i herrarnas VM-sprintlag (med motiveringen ”en imponerande laginsats där samtliga fyra löpare var topp tio”) i konkurrens med Jerker Lysell och Alexandersson.
Hade jag själv fått bestämde hade jag solklart gett Regborn årets komet, Alexandersson årets långdistansare (och, förstås, även årets orienterare som vi orienteringsjournalister röstar fram, till skillnad från de andra priserna där allmänheten får rösta) och Lysell årets prestation. Men just att det handlar om en internetomröstning gör att det blir svårt att förutspå resultatet.
Rösta? Det gör man via den här länken.
Och den som inte kan få nog av Regborn får förstås se till att följa terräng-SM på söndag!Roberto Vacchi går i dag ut och drar en ny lans för Emilia Fahlin (det var ju bara några veckor sedan senast). Och ja, med tanke på hur det gick rent sportsligt för svenska laget i VM:s linjelopp går det ju inte att argumentera mot honom, direkt. Varför man nu skulle vilja göra det.
Fahlin som för övrigt ryktas tillbaka till Wiggle-High5 (där hon körde 2014-2015) enligt välrenommerade Cycling Fevers silly season-sida.Från helgen glömde jag ju förresten notera att Christoffer Stockman och Ann-Sofie Berg, Örebro AIK, för andra året i rad kutade Limone skyrace, finalen i skyrunningvärldscupen. Berg var över en minut snabbare än när hon blev 17:e i tiokilometersloppet i fjol, men 56 placeringar sämre nu: 73:a i ett lopp där topplöparna både var vassare och fler än i fjol. Klubbkompisen Elina Jonsson var ett par minuter snabbare och blev 69:a. Stockman tappade drygt en kvart och knappt 50 placeringar jämfört med fjolåret. Blev 363:a nu, i det 23,5 kilometer långa världscuploppet. Örebroaren Jan Kalander förbättrade sin 155:e-plats i fjol till en 112:e nu, efter att ha klarat drömgränsen fyra timmar (han var 16 minuter över i fjol) med drygt två minuters marginal
-
Kemppi vann cupen (och tangerade historisk svit) – och nu kan bara flygstrul stoppa Nilsson
Har ju gjort en hel del förhands om titelracet i långloppscupen, men glömde att i eftersnacket av Åstadsloppet att konstatera faktum: Mikaela Kemppi är nu officiellt vinnare av damtiteln även 2016 – och det efter en säsong där hon vunnit varenda lopp hon ställt upp i: Startmilen, Örebro AIK halvmarathon, Kumla stadslopp, Wedevågsloppet, Fröviloppet, DM över 5 000 meter, Semesterhalvmaran, DM över 10 000 meter, Norasjön runt och så Åstadsloppet. Förvisso har den där riktigt hårda konkurrensen saknats när träningskompisen och tävlingsrivalen Josefin Gerdevåg väntat barn, så egentligen har det mest handlat om att Kemppi ska hålla sig hel och frisk och hinna ackumulera nog många cuptävlingar för att samla in de poäng som krävs. Men inga segrar är som bekant gratis, och det är naturligtvis en finfin prestation av Kemppi att hålla en så hög och jämn nivå. Lägger vi till 2015 har hon nu 13 raka cuptävlingar med maxpoäng, sedan hon var tvåa bakom Gerdevåg i fjolårets Åstadsloppet. Kemppis cuptitel är för övrigt hennes fjärde raka, vilket för henne in i en exklusiv skara av svitbyggare: Även Åsa Höög, Peter Wiker och Erik Anfält har vunnit fyra raka titlar – men ingen har någonsin lyckats med fem.
På herrsidan har fortfarande Erik Anfält och Mattias Nätterlund kvar sina teoretiska chanser att nå ikapp Jakob Nilsson (som varit i ledningen sedan den 7 maj), men eftersom de båda förstnämnda ska springa Frankfurt marathon nästa helg (om Anfält är springduglig, men så verkar det av Åstadsloppskänslan och senaste instagramuppdateringarna att döma) och därmed skippar långa terräng-DM så är det väl bara ett inställt flyg till Tyskland och en därtill följande efteranmälning till övningarna i Åsbro som kan hindra Nilsson från att säkra titeln.Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson (ännu ej teoretiskt klart). -
Wikers galna dubbeljobb – dagarna efter monstermaran
Jag har inte haft tid att ringa och dubbelkolla om hon verkligen kommer till start, och på sociala medier har det (vad jag sett) inte nämnts. Men bara en sådan sak som att Louise Wiker är anmäld både till lördagens lopp över 4 000 meter och söndagens över 8 000 meter när terräng-SM går av stapeln i Västerås är förstås anmärkningsvärt med tanke på den Hälleforsfostrade friidrotts-VM-löparens superprestation i Amsterdam marathon i söndags. En sådan borde naturligtvis ta betydligt mer än sex dygn att återhämta sig från, men samtidigt vet man sedan gammalt att Wiker är hård som få andra i branschen och sprang in som sjua på 36.26 i Tjejmilen bara exakt just sex dagar efter den psykiskt betydligt tuffare VM-maran i Peking i fjol (och då hade hon ju dessutom viss jetlag dessutom). Så, nog kan man se Wiker stå på startlinjen på lördag och jaga en landslagsplats till NM i Kristiansand den 12 november (där Sverige verkar ha ambitionen att ställa upp med fullt lag, sju damer) och vidare mot EM i italienska Chia den 11 december (dit det krävs ”en god möjlighet att bli bland de 25 bästa” för att få åka).
Vilka finns emot, då? Tja, Sara Lahti, svensk friidrotts kanske mest lovande långdistansare på 2000-talet, dyker upp för att försvara guldet på korta distansen, hinderspecialisten Charlotta Fougberg (med sju terräng-SM-medaljer på prishyllan) springer båda, och sedan finns ju namn som Sara Holmgren, Frida Aspnäs och Cecilia Norrbom (som alla springer båda distanserna) i startlistan. Liksom en viss Mikaela Kemppi, Örebro AIK:s egna landslagslöpare som värmde upp med seger i Åstadsloppet i helgen och utmanar Sverigeeliten på åtta kilometer på söndag efter att ha mött de egna åldersklasskumpanerna i D40 på halva distansen på lördagen (veteran-SM avgörs bara över en distans per åldersklass, i D40 alltså 4 000 meter). Detsamma gäller för övrigt för Erica Lech som springer D35 på lördagen.
Erika Bergentz, som numera tävlar för Thorén track and field, har vunnit de två senaste terräng-SM:n i D40-klassen, och får nu gälla som silverfavorit bakom Kemppi (Bergentz står sedan över söndagens övningar).
Jag måste erkänna att jag ändå är allra mest spänd inför att få se Martin Regborn utmana Sverigeeliten utan karta igen efter en säsong där han tagit kliv efter kliv rent fysiskt och så sent som för två veckor sedan gjorde fem kilometer asfalt under 15 minuter utan att känna att det var riktigt nära max. Han kutar, liksom klubbkompisen i KFUM Örebro Linus Rosdal (en riktig terräng-SM-specialist!) ”bara” söndagens tolvkilometersdistans. Där får de möta Abraham Adhanom, Mikael Ekvall, Anders Kleist, Nasir Dawoud, Lars Södergård, Elmar Engholm, Olle Walleräng, Fredrik Uhrbom (som var farthållare åt Wiker i Amsterdam) och massor av andra toppnamn (Linus var 16:e och Martin 18:e i fjol, drygt två minuter bakom täten).
Mattias Nätterlund, som ju bor i Västerås, gör en lite överraskande start på hemmaplan, men långlubbaren nöjer sig med lördagens fyra kilometer.
Störst medaljchans av de lokala löparna, om vi undantar veteranklasserna, har exil-Hällefors-löparen Haben Kidane, som ju vann Lidingöloppets P19-klass och nu möter ungefär samma motstånd i terräng-SM-klassen över sex kilometer (han uttalade ju tidigt inför årets säsong att just junior-EM i december var hans stora mål; jag vet inte hur det ser ut med hans medborgarskap och om han är tillgänglig, men är alla papper på plats har han naturligtvis en jättechans att nå dit med nuvarande form).
Sedan har vi naturligtvis allroundkungen Per Sjögrens start i tuff konkurrens i H35-klassen (där även Oskar Arlebo ställer upp) att se fram emot (Fredrik Johnsson kutar i H40 som startar samtidigt).
KFUM Örebro mönstrar också sex ungdomslöpare (samtliga klasser springer 4 000 meter): Jack Karlsson, Jonathan Gustavsson och Tobias Tranderyd i P17, William Schults och Olle Tyrsmo i P16 och Lisa Hallmén i F15 (och så kutar Noha Olsson, KFUM Örebro, och Wilhelm Bergentz, Thorén track and field, Svealandsmästerskapen i terränglöpning för P14 som avgörs på samma bana på söndagsmorgonen).
Banan, ja. Det var ju det också. Den är 2 000 meter lång (det är därför alla distanser är jämnt delbara med 2 000, man kör helt enkelt X antal varv på den) och har fått kritik både för att den är platt (det är en enda, men relativt brant, backe på 15 höjdmeter som startar 1 450 meter in på varet med krönet 450 meter före mål) och tråkig (den går runt på ett gärde med fotbollsplaner, med backen i ett litet skogsparti precis intill). Men kanske räcker det till för att skapa intressanta lopp ändå. -
Axelsson klarade U23-kvalet – men blev sjuk: ”Tydligen något virus som går”
Innan Adam Axelsson i mitten av förrförra veckan flög till tyska Inzell för tre veckors tränings- och tävlingsläger var jag hemma hos skridskotalangen och pulsklockenvinnaren i Kumla, och gjorde både webb-tv och ett reportage inför säsongen. Hur det gått sedan dess? Tja, upp och ned, kan man säga.
Axelsson skulle ju ägna den första helgen åt att tävla igång kroppen och därefter gå allout i en tidig formtopp för att – om möjligt – klara världscupkvaltiderna eller i varje fall ta kvaltiderna till U23-världscupen.
Det sistnämnda sopade han av redan under den första helgen, när han gjorde 1.13,76 på 1 000 meter (1.14 är kvalgränsen; 1.13,76 är dessutom den bästa tiden Axelsson gjort på distansen på europeisk is) och på 1 500 meter är han sedan tidigare inkvalad med en hundradels sekunds marginal (tack vare att resultat från förra säsongen får räknas). Dessutom noterade han den helgen säsongsbästa på 500 meter med 37,62 (37 blankt är kvaltiden till U23-världscupen där).
Men därefter har det varit mindre roligt: ”Dåliga nyheter är att jag är sjuk och varit det sedan lördagen förra veckan” (alltså samma dag som han körde de där båda loppen), skriver Axelsson i ett sms. Därför blev det ingen tävling i går. Nästa helg? Kanske. ”Jag kommer stanna kvar och hoppas på att bli frisk. Det är tydligen något virus som går nu, tyvärr.” Klubbkompisen David Andersson, som körde OS i Sotji för två år sedan, är också på plats i Inzell men har inte kommit till start i någon av tävlingarna.
Oavsett om Axelsson piggnar till före fredag, när sista tävlingshelgen i Inzell inleds, ser det förstås tufft ut att hinna i sådan form att han ska sätta kvaltider till seniorvärldscupen då. Därmed får Axelsson, åtminstone under inledningen av säsongen, förmodligen rikta in sig på U23-världscupen, som avgörs över tre deltävlingar: Den inleds 26-27 november i vitryska Minsk, fortsätter 21-22 januari i italienska Collalbo och avslutas 11-12 februari i tyska Erfurt.Så två tillrättalägganden som bloggen fått:
** Som en kommentar till (det en vecka försenade) inlägget om 25-manna berättar ”Per” i en kommentar (som finns publicerad där) att visst strul, som låg bortom OK Tisarens kontroll, gjorde att de två sista sträcktiderna såg lite lustiga ut och egentligen inte stämde fullt ut: ”Simone Niggli råkade springa ut 1.33 för tidigt då det var ett annat lag som hade tagit en blindkarta för OK Tisaren. Då arrangören uppmärksammade misstaget som skett fick Matthias Kyburz vänta lika länge extra vid nästa växling. Simone hade fortfarande varit snabbast på sin sträcka och Matthias hade haft tredje bästa tid på sin om allt gått rätt till …”, skriver ”Per”.
** Angående felspringningarna vid Karlslundsloppet, och det inlägg från Östansjö SK som citerades i bloggen, vill Mats Carlberg i arrangörsstaben reda ut begreppen och lägga saker och ting till rätta:
1. Vakten ej på plats. Korrekt.
2. Dålig snitslat. Fel. På grund av att ingen vakt var på plats och att täten hade fokus framåt tittade de inte efter snitslingen som var bra utförd.
3. Det påverkade inte placeringarna. Men att loppet stryks ur långloppscupen kan tyckas vara en bra säkerhetsåtgärd. Vi talade med alla framskjutna i tävlingen som var övertygade att resultaten är rätt men med fel tid sånär som på ett fåtal som inte gick sitt max, däribland vår egen Per Eklöf.
4. Samtliga löpare erbjöds att maila oss för kompensation. Alla avböjde och insåg att detta kan hända. -
Wiker klarade VM-kvalgränsen i Amsterdam: ”Finns så många att tacka …”
Ni minns hur det var sist, va? Louise Wiker klarade VM-kvalgränsen tidigt men blev ändå inte uttagen förrän Isabellah Andersson tvingades tacka nej tätt inpå mästerskapet och drabbades sedan av magras under själva loppet, och fick ”nöja sig” med att friidrotts-VM-debuten gav viktiga lärdomar. Den här gången, inför VM i London nästa år, borde Hälleforsprodukten få ett betydligt tidigare uttagningsbesked och en rejält mycket bättre uppladdning (och ett chans att dra nytta av de där lärdomarna). För på söndagen dyngade hon nämligen till med personligt rekord med över fyra minuter och gick långt under VM-kvalgränsen (läs eminente friidrottsgurun A. Lennart Julins analys av loppet här!) i Amsterdam marathon. Nya perset: 2.36.39 (med åtta minuters marginal bak till Mikaela Larsson är Wiker därmed Sverigetvåa bakom Hässelby-klubbkompisen Isabellah Andersson i år).
”Mitt livs bästa lopp”, skriver Wiker på sin blogg, och fortsätter: ”Jag är så otroligt glad att jag fick allt att stämma i dag. Minst lika glad och tacksam är jag över alla kommentarer på sociala medier, sms och andra grattis jag fått under dagen.” På instragram skriver hon också att ”det finns så många att tacka, men i dag lyfter jag fram Fredrik Uhrbom, farthållaren, Anders Szalkai, tränaren som ger mig bra träningsupplägg men framförallt får mig att våga, och sist men inte minst min man Magnus Thurén som stöttar mig på alla sätt när jag jagar mina drömmar!”Världscupavslutningen i orientering skrev jag en längre text om här (där Martin Regborn berättar om sin internationella genombrottssäsong och den fortsatta vägen mot världseliten, samt om terräng-SM som avgörs i Västerås till helgen), så den får ni inte missa (Lilian Forsgren avslutade också bra, och skriver på instagram: ”Härlig stämning och kul lopp, lite knackig inledning men riktigt bra fart på slutet”).
På hemmaplan passade många på att kuta Älgfritt i Motala (och Daniel Attås passade på att vinna med Anton Hallor på tredje plats).
Och i Göteborg tog Gustav Hindér, Tisarenlöparen som tävlar för Östra Almby FK när det ska skjutas, en världscupseger och ett SM-silver i orienteringsskytte.Och så till sist ett litet instagramsvep från Åstadsloppet i går:
-
Prenumerera
Prenumererad
Har du ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
