Det blir både bredd och klass när Åstadsloppet avgörs på lördag. I skrivande stund är 934 löpare anmälda, varav 290 i barnloppet och 644 på de tre seniordistanserna fem kilometer, tio kilometer och halvmaraton. Den sista är huvuddistans, deltävling i långloppscupen och därtill distriktsmästerskap i halvmaraton för södra Svealand, och 269 löpare är anmälda dit.
Starkaste namnet? Regerande svenska mästaren i maraton, stockholmaren Hanna Lindholm, som gjort två VM (senast i juli, då hon var 24:a på maran i Eugene) och tre EM (senast i augusti, då hon var 30:e i München) och tagit 14 individuella SM-medaljer (varav två guld). I april i år slog hon svenskt K40-rekord i halvmaraton med 1.11.15, vilket också är hennes pers. Åstadsloppets bana är erkänd snabb, och helt omöjligt är det inte att hon går ned mot den tiden även om något runt de 1.13 hon gjorde i Göteborgsvarvet i våras känns rimligare. Ida-Maria Nicklassons banrekord på 1.17.27 lever i vilket fall som helst väldigt farligt.
Bakom henne finns regerande Åstadslopps-segraren Fanny Schulstad, som slagit Närkerekordet på maraton två gånger om men har nästan två minuter kvar ned till Josefin Gerdevågs Närkerekord. Räkna med att perset på 1.18.20 från Köpenhamn för två veckor sedan får sig en attack (Närkerekordet på 1.16.43 är kanske lite långt bort än så länge). Liduina van Sitteren persade med 1.17.20 (exakt en minut snabbare än Schulstad), som näst bästa svenska (bakom Lindholm) i Göteborgsvarvet i maj, men har tävlat sparsamt på slutet och var rejält distanserad i Lidingöloppet för två veckor sedan. Det återstår att se vilken form hon har nu. Bakom dem lär namn som Petra Hanaeus och Therese Persson ge sig in i kampen om DM-brons och långloppscupspoäng.
På herrsidan jagar Per Arvidsson årets fjärde DM-guld, och utmanas framför allt av Simon Karlsson, som sprang så starkt i Berlin marathon för två veckor sedan. Bakom dem finns också Anton Öhman, David Lundström, John Lundström och Erik Anfält i medaljdiskussionen, plus namn som Oskar Hansson, David Klasson, Jonas Nilsson och Martin Duberg.
Banrekordet på herrsidan är Martin Regborns Närkerekord på 1.05.09 från i fjol. Det lär inte hotas.
Maraton-EM-löparen Sanna Mustonen, som sprang Hostruset i söndags, ryktas vara aktuell för start på tio kilometer, men finns ännu inte med i anmälningslistan. Det gör däremot Maria Nagle, Emma Reinhed-Liljeqvist, Lucas Asplund och Lidköpings Karl Wilenius. På fem kilometer står namn som Lisa Brorson och Albert Ziegler ut bland de anmälda.
Alla klasserna har start vid och mål inne i Tybblelundshallen, och halvmaratonbanan slingrar sig fram på en naturskön bana där Örebro slott rundas både före och efter en tur ut mot Oset, Rävgången, Rynninge, Alnängarna och Naturens hus. Barnloppet startar elva, femkilometersdistnasen 12.30 och de två längsta 14.00.
Etikett: friidrott
-
-
Martin Regborn befäste andraplatsen i totala världscupen med sin sjundeplats i medeldistansen i världscupfinalen i Davos i dag, säsongens näst sista deltävling – men han tappade chansen på totaltiteln när norske Kasper Fosser, som ledde för Regborn inför dagen, vann och säkrade titeln. Regborn hade behövt vara topp fem (när Fosser vann) för att hålla kampen vid liv in i morgondagens långdistans som avslutar världscupsäsongen. Örebroaren hade en tuff start på medeldistansen, kom lite snett till både första och andra kontrollen, och uppskattade själv att han tappade runt en minut totalt där. Sedan blev det ytterligare ett par mindre bommar under andra halvan av banan. ”Surt med två minuter totalt i misstag när det inte var så långt upp. Men kände mig stark fysiskt och behåller andraplatsen i totalen så lovar gott inför i morgon”, skriver Regborn i sin träningsdabok på strava. Han var trots allt ändå sjua av 139 startande och bara 48 sekunder från Albin Ridefelt på andraplatsen (överlägsne Fosser var 1.38 före Regborn och han highfivea med publiken under upploppet).
Örebroaren Anton Johansson, som sprang så starkt i stafetten i går och fixade en tredjeplats åt Sverige som ankare i förstalaget, kom rejält snett på långsträckan och hade ytterligare en handfull småbommar på vägen, och var drygt sex minuter bakom Fosser i mål, på 51:a plats. Ändå var det fem svenskar på topp åtta, med Ridefelt, Emil Svensk, Viktor Svensk, Regborn och Bergman.
I sammandraget innebär resultaten att Regborn nu är 105 poäng bakom Fosser (seger ger hundra), men att han drygat ut till nio poängs marginal till Bergman på tredjeplatsen (det var sju inför dagen) medan Ridefelt är ny fyra, 37 poäng bakom (tidigare fyran Tim Robertson var före tävlingen 20 poäng efter Regborn). Med i kampen om pallplatserna i sammandraget är också Emil Svensk, som är 40 poäng bakom Regborn (och i teorin också Robertson, Eskil Kinneberg, Matthias Kyburz, Olli Ojanaho, Miika Kirmula, Daniel Hubmann och Johansson, som nu är tolva, 97 poäng från pallen).
I morgon avslutas alltså världscupen med en långdistans, där löparna startar i välrdscupordning (utom Ridefelt, som verkar ha strukit sig), vilket alltså innebär att Johansson går ut som 130:e man av 139 och Regborn som 338, med start 15.11 respektive 15.35. Fosser går förstås ut sist, 15.38. SVT sänder.
Och ja, det ska så klart konstateras att Tove Alexandersson vann damernas världscup, för åttonde gången i rad. 2013 var senaste gången hon inte vann, då blev hon tvåa bakom Simone Niggli vars rekord på nio titlar nu hänger löst. Om svenska herrarna håller ihop det i morgon blir det första gången sedan 1996 som två svenska herrar är på pallen samtidigt, och första gången på lika länge som mer än två svenskar (herrar och damer) är på pallen.Karlskogingen Rasmus Pettersson kände att gårdagens sprintinsats fortfarande satt i benen när han tog sig an långdistansen vid orienteringens Europacup för juniorer i tyska Blankeburg i dag. Han höll ändå ihop det till en 34:e-plats, men var nio minuter från topp tio och drygt tolv minuter bakom segrande schweizaren Pascal Schärer. Därtill var Pettersson femma av sex svenskar. Tisarens Fredrik Glännefors, som stämplade fel och diskades i går, var tre minuter och sju placeringar bättre med en 27:e-plats (som fjärde bästa svensk). I morgon avslutas tävlingarna i Tyskland – som är sistaårsjuniorerna Petterssons och Glännefors första och sista landslagsuppdrag innan de blir seniorer – med stafetter.
På hemmaplan har det avgjorts dubbla klubbmästerskap i orientering, och Tisarens över långdistans var förstås det mest intressanta med tanke på att klubben förfogar över tre löpare som sprang EM i somras. Av dem kom bara Ellinor Tjernlund till start, och hon tog också KM-titeln nästan 3,5 minuter före tvåan Lovisa Persson. På herrsidan höll Martin Sand undan för Simon Sanderi med 42 sekunders marginal i Valter Petterssons (och Oskar Andréns, Filip Jacobssons, Daniel Attås …) frånvaro.
I Garphyttans IF:s orienterings-KM, som hölls över medeldistans, kunde Måns Bergqvist ha sprungit i juniorklass och Ylva Doering bland veteranerna, men båda valde huvudklasserna och vann, knappt två minuter före Tryggve Malm Lagerqvist respektive drygt tolv (!) minuter före Brigitta Jansson.Per Arvidsson säkrade även teoretiskt segern i långloppscupen i Hostruset i dag – men inte eftersom han vann (det gav inga extra poäng eftersom han redan har så många segrar) utan för att Anton Öhman inte kom till start och det därmed inte finns tillräckligt med poäng kvar att tävla om för honom. Största bedriften som Arvidsson, som var bästa länslöpare i Lidingöloppet förra helgen, stod för var i stället femkilometersperset 15.35 på den snabblöpta banan på Väster. KFUM Örebros Rasmus Ahlgren var tvåa på 15.47 och franske örebroaren Quentin Rauturier trea på 15.56 (men han sprang i motionsklass eftersom han inte verkar tillhöra någon friidrottsförening, han springer ju annars mest orientering för Stockholmsklubben OK Ravinen). KFUM:s Henrik Franzén var trea i tävlingsklassen på 16.28, närmast före Martin Duberg (17.06) och Ludvig Börjesson (17.15) – även om motionsklasslöparen Jens Ljunggren (16.41) från Stockholm smet in före dem.
Men de klart hetaste löparna fanns på damsidan, där Hässelbys Sanna Mustonen, som sprang maraton på friidrotts-EM i augusti, gjorde ett gästspel i Örebro och krossade Mikaela Kemppis gamla banrekord med nästan en minut när hon gick i mål på 16.42 (bara fem herrar var före, alltså) , men örebroarna Erica Lech (17.18) och Fanny Schulstad (17.23) var inte långt efter och även de kom in under Kemppis tidigare banrekord (de två kommer ju kämpa med och mot varandra i Maratón Valencia i december, så det här var en intressant förpostfäktning på en distans ingen av dem har något registrerat resultat på tidigare).
Tidigare VM-löparen Lisa Ring blev fyra på 19.05 och Frisk&Svettis Örebros Åsa Holmgren-Hölss blev tredje bästa länslöpare på 20.40 två sekunder före Örebro AIK:s Therese Persson.
I långloppscupen betyder sex poäng till Lech att hon är uppe på 39 och bara två bakom Marie Dasler (och då har Lech bara räknat resultat från sex tävlingar mot Daslers nio – av tio möjliga). Persson är trea på 38 (från tio) och Petra Hanaeus sjua på 37 (från åtta), men med i fajten finns, om de springer lite fler tävlingar, också Liduina van Sitteren (26 poäng från fyra tävlingar) och Schulstad (23 poäng från fyra tävlingar).
På lördag avgörs Åstadsloppet, som dessutom är distriktsmästerskap i halvmaraton och ger extra många poäng i cupen. Därefter återstår långa terräng-DM, Wadköpingslöpet, Kilsbergsleden och Lucialoppet.Så mycket om hur det gick med det behjärtansvärda arrangemanget ”Vi springer för forskningen!” i dag har jag inte hört, men på strava är det bara två som sprungit den uppritade slingan i Ekeby-Almby (ett varv, ingen har gett sig på två): Björn Karlsson gjorde de fem kilometerna på 20.58, Julia Johnsson avverkade dem på 24.30. Säkert var många fler med och sprang, men någon information hittas inte. Och det viktigaste var förstås att det samlades in pengar till Hjärt-Lungfonden.
Efter att två år i rad ha blivit tvåa bakom Ida Mathilde Steensgaard i stora, prestigefyllda, två dagar långa, danska OCR-tävlingen Red Bull Conquer the castle slog Siri Englund i helgen till med en ny andraplats i tävlingen, den här gången bkaom Kristina Laustsen. Tävlingen går över fyra omgångar (åttondelsfinaler, kvartsfinaler, semifinaler och final) över två dagar, där var och en av omgångarna utgörs av en fyra kilometer lång bana med 29 hinder och utmaningar.
Att det var Tisdagsklubbbens egen Elin Sjöberg som stod överst på pallen på bilden från Blänkabackens trail i går hade jag rätt i, men annars lyckades jag inte så bra i mina försök till identifikation. Hon vann hur som helst den sex kilometer långa trailtävlingen på 28.44, 15 sekunder före Ida Rosdal (utan klubb) och 38 före Starts Petra Hanaeus. På herrsidan var det Erik Berzell som fick kliva överst på pallen på nya banrekordet 22.10, blott åtta sekunder före Karlslunds Jimmy Axelsson men nästan 1,5 minuter före Tisdagsklubbens John Lundström på tredjeplatsen (Simon Karlsson, som sprang så sensationellt starkt i Berlin marathon, blev fyra nu, knapp två minuter bakom Berzell). Berzell är ju främst känd som orienterare, tävlar för Järla men bor sedan en tid i Örebro.
Bergslagen bikerace var som bekant ingen tävling, men Frida Öhman från Vadstena var snabbaste dam runt det 95 kilometer långa gravel-arrangemanget, och Alexander Östling från Fredriksberg snabbaste herråkare. Öhman tog också hem de två första av de tre Strava-segmenten som det var tävling på (Maria Silfwerin tog det tredje). Robert West vann första och sista på herrsidan, Mats Erlandsson det andra.
I Svartå avgjordes i dag den sjätte upplagan av Svartåtrampet, en småskalig moutainbiketävling på röda leden Sirsjön runt. Av 22 startande var örebroaren Gisela Helenius (drygt elva minuter före Vretstorps Anna Eriksson) och karlskogingen Mika Tiuraniemi (drygt fyra minuter före degerforsaren Fredrik Nordin) snabbast över de 21 kilometerna. -
Det blev en stor framgång men kunde blivit toksuccé och första världscupsegern (efter den individuella andraplatsen, EM-silvret i medeldistans, i augusti) för Anton Johansson i dagens stafett strax norr om Davos, men de schweiziska slutningarna och den höga höjden tog ut sin rätt och gjorde att det nog bommades lite mer än vanligt i stafetten som inledde den tre dagar långa världscupfinalen. Viktor Svensk på förstasträckan släppte 1.20 på schweizaren Daniel Hubmann i täten och växlade först som åtta, och efter att Emil Svensk gått ikapp det och bildat en fyramanangrupp längst fram ihop med Schweiz, Norge och Italien så lade han bort alltihop igen på en enda stor bom på en gafflingskontroll just före varvningen, och skickade ut Johansson som sexa, 1.31 bakom. Även Johansson öppnade stenhårt och var snabbt i rygg på Norge, Schweiz, Italien och det schweiziska tredjelaget. Han var tvåa vid varvningen, men kunde inte gå med i tempot som Joey Hadorn, som tog Schweiz till segern, och bommade till den 16:e av de 18 kontrollerna vilket kostade andraplatsen. Norske Eskil Kinneberg gick rakt på, och höll undan. Schweiz vann, Norge tvåa (32 sekunder bakom) och Johansson Sverige trea, 52 sekunder efter.
Men tredjeplatsen var ändå en framgång – han sprang ju upp laget från sjätteplatsen – och dessutom Johanssons andra pallplats i världscupkarriären.
– Det var kul och roligt i dag, väldigt brant och tufft och det var otroligt skönt att få knipa hem den här tredjeplatsen. Regnet gjorde det också svårt, men rent tekniskt passade det oss väldigt bra i dag med mycket sluttningsorientering. Det påminde lite om terrängen på SM i år. Det gäller att hålla i tekniken och hitta stråken och bara köra. Jag är väldigt nöjd med att vi lyckades med det i dag, säger han till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
I morgon avgörs medeldistansen med 116 damer och 140 herrar till start. Johansson går ut som nummer 115 av dem, 13.22. Martin Regborn exakt en halvtimme senare, som 130:e man, Två minuter efter Joey Hadorn och två före Eskil Kinneberg. Världscupledaren Kasper Fosser (som inte gjorde som toppsvenskarna utan faktiskt sprang dagens stafett, och var tredje snabbast av alla på andrasträckan) startar sist, 14.12. SVT sänder. Förutsättningarna för att Regborn ska ta hem totala världscupen läser ni mer om här.Karlskogaorienteraren Rasmus Pettersson slutade 25:a, som tredje bästa svensk, när sprintdistansen inledde europeiska juniorcupen i tyska Blankenburg på lördagen. Pettersson hade en minut till sjundeplatsen och 1.19 till seger. I morgon, söndag, avgörs långdistansen i det som är Petterssons landslagsdebut.
Tisarens junior Valter Pettersson, som i stället väntar på andra halvan av junior-VM, åkte på lördagen upp till Dalarna och sprang hem klassiska motbakkelöpet Hackmora bergslopp, med 203 höjdmeter på 2,9 kilometer löpning på grusväg och stig. Pettersson var bara 23 sekunder från Ola Nbyergs banrekord och nio sekunder före tvåan Ville Johansson (som i sin tur hade 13 på Roman Ryapolov på tredjeplatsen). Arrangörsklubbens största, Calle Halfvarsson, kom inte till start i år.
I Blänkabackens trail verkar Elin Sjöberg ha vunnit närmast före Petra Hanaeus på damsidan, men bland herrarna vågar jag inte uttala mig förrän resultatlistan kommer i morgon. Var det en Lundström som vann?
Vad jag kan säga är att 15-årige KFUM Örebro-medeldistansaren Lucas Asplund var snabbast i sin debut i Örebro parkrun, med 17.56, närmast före jämngamle klubb- och medeldistanskompisen Folke Eriksson på 18.06. Axel Lindh, som körde VM i mountainbike-maraton för några veckor sedan, var trea på 18.48 i sin parkrundebut. Maria Nagle första dam över linjen för nionde gången (men första sedan i februari) med 22.13. Nästa lördag arrangeras femkilometersevenemanget för 200:e gången. -
Om inte Anton Öhman vinner Hostruset på söndag så säkrar Per Arvidsson herrarnas klass i långloppscupen för fjärde gången i rad. Det konstaterade jag i ett blogginlägg förra veckan. Samtidigt ser det på damsidan riktigt spännande ut, upplagt för raffel ända in i finaltävlingen Lucialoppet.
Nu har den snabblöpta femkilometerstävlingen på Väster förvisso öppet för efteranmälan intill strax före tävlingsstart, men när ordinarie anmälan nu stängt (och priset alltså höjts) kan man konstatera att Öhman saknas i startlistan (liksom också Arvidsson, som förvisso ändå inte kan tjäna några cuppoäng i den här tävlingen), och av topplöparna i damklassen är det bara Therese Persson och Fanny Schulstad som hittills skickat in sina namn.
Men det kommer ändå inte saknas spännande namn på startlinjen vid Björkhagaskolan: Just Schulstad är ju i en träningsperiod med målet att slå sitt eget distriktsrekord i Maratón Valencia i december och får nu sparras mot östgötalöpare Lisa Ring (som sprungit maraton på friidrotts-VM och har världsrekord på sex timmar löpband, och som i höst både kört Ö till ö – swimrun-VM – och tagit en överlägsen seger i Bergslagsleden ultra) och stockholmaren Sanna Mustonen (som sprang maran på friidrotts-EM nu i augusti, och blev 41:a). Mustonen har som bäst gjort 16.46 på fem kilometer väg (i fjol) och 16.28 på bana, Ring har gjort 16.45 på bana (för fem år sedan, hon har inga riktiga resultat noterade på landsväg) medan Schulstad verkar ha tävlat på distansen (men hon har gjort 35.43 på tio kilometer, 35.30 på 10 000).
På herrsidan är namnet som sticker ut Simon Karlsson, som veckan efter sitt livs urladdning i Berlin marathon alltså ämnar prova farten hemma på Örebros gator. Det kommer också bli häftigt att se.
Återstår att se om ytterligare några intressanta namn dyker upp.Bergslagen bike race, som efter att Bergslagsloppet tvingades ställa in blev årets största cykeltävling i länet (Vätternrundan exkluderad), har släppt startlistan till lördagens tävling, men jag får erkänna att jag är alltför dålig på den här typen av cyklister för att hitta några klara favoriter utöver Cykelvasan-tvåan Viktor Henrysson (från Tibro). Och med ”favoriter” snackar vi alltså till att ta hem de tre Strava-segmenten och vara snabbast runt, någon tävling över bäst tid från start till mål handlar det inte om (det är inte en tävling i ordets strikta bemärkelse). En detaljerad karta över banan, som har start och mål i Säfsen (i Dalarna) men till drygt hälften går på grusvägar i Kopparbergs kommun, finns nu också publicerad. Den är 95,14 kilometer lång.
Sedan ska jag också passa på att be om ursäkt till Örebro AIK-löparen Annika Larsson, vars namn föll bort när jag listade länets topplöpare i Lidingöloppet i lördags. Det ar hon och inte Benita Månsson som var fjärde snabbast av länslöparna över de 30 kilometerna, med tiden 2.28.07.
-
I samband med kraschen som avslutade Emilia Fahlins säsong, den på andra etappen av Nederländerna runt den 31 augusti där hon åkte på en fraktur strålbenet i högra underarmen, berättade expertkommentatorn på brittiska Eurosport att snacket i cykelkretsar var att franska proffsstallet FDJ-Suez-Futuroscope valt att inte förlänga Fahlins kontrakt över 2023. Men endera var det fel eller också har teamledningen vänt, för i dag gick stallet ut med att Örebrocyklisten kritat på ett nytt ettårskontrakt. Därmed kommer Fahlin gå in på sitt femte år i det franska laget (som bytte ut en tredjedel av sitt sponsornamn i somras).
Fahlin kommer komma in i 2023 från fyra raka strul-säsonger: 2019 kraschade hon svårt på träning i Spanien och drabbades av en svår hjärnskakning och en blödning innanför skallbenet som höll henne borta i 4,5 månader. 2020 gjorde pandemin att säsongen kom igång först i slutet av juli, och sedan bröt Fahlin ett ben i högerhanden när hon tog emot en drickflaska under en etapp i Giro d’Italia och missade bland annat VM. 2021 drabbades hon av utmattningssyndrom och tvingades ställa in hela säsongen (inklusive OS, VM, EM) redan i början av juli. Och i år avslutade alltså en strålbensfraktur säsongen när hon precis börjat hitta tillbaka till gammalt gott slag (och för tredje året i rad missade hon VM efter att dessförinnan ha kört tolv raka).
Men just det där att hon började hitta tillbaka, att cyklingen började bli väldigt rolig igen, har gjort att Fahlin uttryckt i intervjuer att karriären kan bli längre än hon tidigare tänkt. När jag talade med henne för några år sedan såg hon 2022 eller 2023 som det absoluta slutet – nu har hon öppnat för en satsning över OS i Paris 2024.
Fahlin inledde sin proffscykelkarriär redan 2007, och det blev inledningsvis sju säsonger i det tyska lag som i dag heter Canyon-Sram men som då gick under namn som T-Mobile, Team Columbia, Team HTC-Highroad och Team Specialized-lulemon. 2013 gjorde hon ett år i norska Hitec-Products och 2014–2015 och 2017–2018 tävlade hon för storsatsande, brittiska Wiggle-Honda/Wiggle-High5. Däremellan, 2016, tävlade hon för det mindre, italienska stallet Alé Cipollini, och det året fick hon verkligen chansen att tävla för egna resultat (men utan så mycket uppbackning), vilket bland annat ledde till segern i världstourtävlingen Vårgårda GP, hennes klart största framgång. Sedan 2019 har hon alltså tävlat för FDJ, som under de här åren byggts upp till en maktfaktor. Första året var Fahlin given kapten, 2020 kom danska Cecilie Uttrup Ludwig in och delade ansvaret (och hon har haft en jäkla utveckling sedan dess!). I fjol anslöt även italienska klättraren Marta Cavalli, och i år australiska Grace Brown (tvåa på VM-tempot förra vecka). Dessutom har franska Clara Copponi börjat ta för sig i spurterna. Kanske inte så konstigt alltså att Fahlin fick vänta rätt länge på chansen att göra egna resultat efter sin långa frånvaro från tävlingsscenen inför årets säsong, med allt fler starka namn vid sin sida (även om få lär tvivla på att hon har topp tio-potential på snart sagt alla tävlingar utan alltför kraftig kupering).
Förutom Fahlin skrev även norska Stine Borgli, som anslöt till FDJ ett halvår efter Fahlin, på för 2023 i dag. Det innebär att stallet har 14 cyklister under kontrakt (vilket var lika många som de hade i år, så i princip är de väl klara med truppen nu): Fahlin, Borgli, Uttrup Ludwig, Cavalli, Brown, Copponi, italienska Vittoria Guazzini, franska Eugénie Duval, Victorie Guilman, Marie Le Net, Évita Muzic, Jade Wiel och Gladys Verhulst, och nederländska Loes Adegeest. De två sista är stallets två nyförvärv inför 2023: 25-åriga Verhulst har gjort fyra säsonger i semi-profesionella lag på nivån just under toppstallen, och startat en hel del stora race (och hon var femma på en av de norska etapperna i världstourtävlingen Tour of Scandinavia i augusti). 26-åriga Adegeest har bara två proffsår bakom sig, men har samlat en del fina resultat på lite mindre internationella tävlingar i år, som segern i bergspristävlingen i Lotto Belgium tour och andraplatsen i sammandraget i Tour de l’Ardèche. Nio av 14 har kontrakt även över 2024: De två nyförvärven, Uttrup Ludwig, Brown, Guilman, Le Net, Muzic, Wiel och Guazzini. De fyra sistnämnda även över 2025.
Årets tävlingssäsong är ännu inte över (för de som inte är långtidsskadade), och programmet för nästa års världstour är ännu inte släppt. Men räkna med att det blir tävlingspremiär någon gång i slutet av februari eller början av mars.Det blir mycket löpning till helgen: På lördag är det Örebro parkrun och Blänkabackens trail, och på söndag är det Hostruset – men också helgens viktigaste lilla lopp: ”Vi springer för forskningen!” Det är fri starttid mellan tio och 14, så det går att hinna med även om man springer Hostruset, och man väljer på en, 2,5, fem och tio kilometer (som är två varv på femkilometersbanan), och arrangörerna har förberett Strava-segment för de två längre distanserna (fem kilometer hittar du här, tio kilometer här), men det viktigaste är inte hur fort man springer utan att man skänker en slant till hjärt- och lungfonden. Starten och mål är i krosningen Mörtvägen/Kärleksstigen i Ekeby-Almby (bara ett stenkast från Blänkabacken!), strax utanför Örebro, men arrangemanget är en del av en större insamling där man kan springa var som helst på söndag.
Lindebygdens OK hade klubbmästerskap i nattorientering i går kväll (lite söder om stan, väster om riksväg 50), men ingen från klubben startade i seniorklasserna. De vanns i stället av Milans Therese Korkeakoski och Tom Korkeakoski från grannklubben Milan. Klubbens nyblivne dubble svenska ungdomsmästare Axel Thybeck sprang i stället i H16-klassen, där han krossade motståndet för att lägga ett DM-guld till handlingarna (lillasyster Lovisa Thybeck vann D14-kalssen, den äldsta med startande löpare på flicksidan).
-
2.21.46. Det har varit distriktsrekordet (numera Närkerekordet) för herrar på maratondistansen ända sedan KFUM Örebros Lars Hagberg blev 25:a (elfte svensk) i Stockholm marathon 1983. Rolf Barr gjorde det hittills med seriösa försöket att slå det rekordet när han ett drygt år senare löpte Berlin marathon (på en betydligt mer snabbsprungen bana – Berlin är världsrekordbanan, i Stockholm passerade man på den tiden Västerbron två gånger, bland annat) men var fyra sekunder för långsam när han gick in som 24:a i Västberlin.
Efter Simon Karlssons fantastiska prestation i just Berlin i lördags (dock inte samma bana som ”Roffe” sprang) börjar man återigen fundera på om någon kommer ta det där rekordet i närtid. Den man trodde skulle kunna greja det var förstås Erik Anfält, som också gjort ett par riktigt seriösa försök: I Marathon Rotterdam öppnade han 2016 på 1.10.20 på första halvmaran (han hade då råd att tappa minuten på andra halvan, men tappade drygt fyra) och två år senare öppnade han med 1.11.01 i samma lopp (och hade då alltså behövt springa 15 sekunder snabbare på andra halvan för att nå rekordet, men han tappade återigen drygt fyra minuter). När Anfält satte sitt pers, tiden som är den tredje bästa i Närke genom tiderna (bakom Hagberg och Barr) gjorde han ett mer taktiskt lopp och hade halvorna på 1.11.40/1.12.58. Det där sistnämnda loppet var för 3,5 år sedan, i april 2019, och både före och efter har Anfält dragits med en hel del skadebekymmer – och även om han så sent som 2018 tog SM-brons (och nu i augusti var fyra i Ultravasan) går det inte att bortse från att Anfält hunnit fylla 46 år och att det inte är troligt att han ska hitta tre minuter till såhär på löparkarriärens höst.
Andra löpare har dykt upp och haft väldigt stark resultatutveckling, men maxat strax under Anfälts nivå: Framför allt Thomas Chaillou, som nådde 2.27.52 i Paris 2017, och Jonas Nilsson 2.27.04 i Rotterdam 2019 (då Anfält satte sin bästa tid). Ja, faktum är att Nilsson är den tredje löparen vid sidan om Barr och Anfält som faktiskt gjort ett riktigt seriöst försök att jaga Hagbergs tid: I Valencia 2019 gick Nilsson ut med det uttalade målet att gå för Närkerekordet och passerade halvvägs på 1.10.29, men sedan blev han tvungen att dra ned på tempot och efter 35 kilometer åkte han dessutom på brutal-håll och fick jogga i mål.
Chaillou gjorde comeback efter flera års frånvaro då han vann Bergslagsleden ultras 45-kilometersklass förra helgen medan Nilsson, som inte varit i rekordslag sedan dess, persade på milen i Varvetmilen i mars (men han har inte gjort någon mara alls i år). Att någon av dem ska kunna persa i framtiden är inte alls osannolikt – men deras utvecklingskurvor är inte lika branta längre, och frågan är om de når 2.21.
Men vilka fler finns i korten?
En som redan kunde slagit Närkerekordet är Linus Rosdal, som persade med nästan nio minuter när han sprang sensationella 2.13.24 i Valencia i fjol, vilket gav honom en plats på EM i somras där han blev näst bästa svensk (på 2.17.09 i München). Men han bytte KFUM Örebro mot Östgötaklubben IK Akele inför 2019 års säsong, och har därför inte en enda maranotering som Närkelöpare (och på halvmaran har han förbättrat sig nästan fyra minuter sedan han bytte klubb – han är femma i Närkestatistiken men hade med nuvarande pers haft rekordet där också).
Tisarens Oskar Andrén kunde varit en kandidat inom ett par år om det inte vore för att han också bytte klubb, precis i tid till Trondheim maraton i september. Där persade han med nästan åtta minuter när han vann på 2.26.44 – 20 sekunder snabbare än Jonas Nilssons bästa tid vilket hade gjort Andrén till fyra i Närke genom tiderna, om det inte varit för att han numera, liksom sprintkanonen Markus Johansson, tävlar för Jämtlandsklubben Offerdals SK (men i orientering är Andrén alltjämt OK Tisaren trogen, om jag förstått saken rätt). Tisdagsklubbens Simon Karlsson, då? Han sprang på 2.27.59, och persade då med en bra bit över tio minuter (och då spenderades elva av sekunderna med att klämma sig fram till startlinjen, eftersom det är så många ännu snabbare topplöpare längst fram just i Berlin. Karlsson gjorde ett otroligt väldisponerat lopp (läs mer här) och fick nog ut det han hade för dagen, men han är bara 29 år (ingen ålder på maran) och har en så brant resultatutveckling att det inte känns omöjligt att det skulle gå att plocka sex minuter till med några års fokuserad träning (men de sista sex minuterna är de svåraste sex minuterna …).
Vilka fler bör nämnas? Tim Sundström har gått från att vara en osannolikt skadeförföljd 1 500-meterslöpare (med Närkerekord inne och ute) till att debutera på halvmaran i Gent i mars med 1.10.47 (två minuter från Anfälts pers, som referens), och det blir intressant att se vad han är god för den dagen han provar dubbla distansen. Per Arvidsson har gått från att en stabil leverantör i länets långloppscup till att börja ta för sig på den nationella scenen (bästa Närkelöpare på herrsidan i Lidingöloppet i helgen) och har gjort 1.09.49 på halvmaran men ännu inte provat maran utanför den backiga banan i Nora. Och Gustaf Leonardsson har gjort 1.12.47 på halva distansen och gjorde 2.36 i ett märkligt lopp i Säter där han missade vändpunkten på halvmaradistansen och fortsatte till seger över 42,2 kilometer. Långt ifrån optimalt, så klart.
Men den jag verkligen tror skulle kunna hota Hagberg av de nu aktiva (och inte Linus Wedin-unga) länslöparna är Martin Regborn, om den regerande Europamästaren i orienteringens kungadisciplin långdistans skulle välja att göra en seriös och målmedveten satsning mot ett maratonlopp. Hans 1.05.09 på halva distansen från Åstadsloppet i fjol är Närkerekord med över minutmarginal och nästan tre minuter bättre än Hagbergs halvmarapers (även om halvmaran som distans inte var lika stor på 80-talet). Största hindret mot att en Regborn-mara skulle bli verklighet är orienteringens absurt pressade tävlingsschema, med VM, EM, world games, världscup, SM, O-ringen, Tiomila, elitserien och så vidare. Det är tävlingar var och varannan helg, från april till oktober (en annan löpare som av samma skäl kanske faller bort är Jonatan Gustafsson, som hittills mest sprungit medeldistans, och sällan över 5 000 meter i rena löptävlingar men som likt Regborn har jättepotential).
Så av allt att döma kommer Hagbergs Närkerekord inte bara fylla 40 år den 4 juni nästa år – utan sannolikt stå sig ett bra tag till.
På damsidan, då? Tja, där har rekordet redan förbättrats fem gånger de senaste åtta åren, varav de två senaste av Fanny Schulstad de tio senaste månaderna. I december i fjol sprang hon 2.42.37 i Valencia, och i Hamburg i april i år följde hon upp med 2.41.00. Och i just Maratón Valencia den 4 december vågar jag utlova att rekordet kommer att slås igen, och förmodligen pressas ned mot 2.40. Frågan är bara om det är Schulstad eller Erica Lech som gör det. Båda kommer finnas på startlinjen och förmodligen vara i rekordform. Det är något att se fram emot.Underlag för vidare spekulationer:
** Det allra mest klassiska av Närkerekorden är faktiskt inte Hagbergs, utan EM-medaljören och ÖSK-löparen Tage Ekfeldts på 800 meter, 1.49,0 (manuell tidtagning) från 1953. På damsidan är motsvarande gammel-rekord Ann Sundströms noteringar på 1 500 respektive 3 000 meter med 4.21,34 och 9.18,59 från augusti 1977 (samma månad, men inte samma tävling, där hon tog guld på 1 500 meter och brons på dubbla distansen vid SM i Skellefteå; Ann är för övrigt mamma till Tim Sundström som nämns ovan). I övrigt är alla löparrekorden slagna under 2000-talet förutom på mer udda distanser: Jan Landberger har rekordet på en engelsk mil (4.09,0 från 1960), Sven Malmberg och Charlotte Nilsson innehar dem på 1 000 meter (2.23,1 från 1953 respektive 2.55,98 från 1990), Åke Durkfeldt har det på 2 000 meter (5.16,0 från 1945) och det allra äldsta är Gullik Jenséns rekord i timslöpning på 18 288 meter (noterat i Enköping 1942!). Ja, Bo Engdahls 3 000 meter hinder-rekord från 1993 ska väl också nämnas.
** Erik Anfält har sprungit 15 maratonlopp under 2.30 och har gjort de nio snabbaste tiderna av alla länslöpare utom Hagberg och Barr (alltså i spannet 2.24.38–2.27.04). De nio loppen har jag förstås skrivit om allihop, och här är de i tidsordning från snabbast till långsammast (ej i kronologisk ordning):
Marathon Rotterdam 2019 (2.24.38): 1.11.40 på första halvan, 1.12.58 på andra. ”Jag är fantastiskt nöjd med att jag fick till det, jag har försökt några gånger de senaste åren utan att lyckas, jag har varit nära perset och nosat.”
Valencia marathon 2015 (2.25.03): 1.11.30 på första halvan, 1.13.33 på andra. ”Vad du än skriver måste det framgå att jag är nöjd. Nöjd men inte mätt. En åtta på en tiogradig skala.”
Marathon Rotterdam 2018 (2.25.18): 1.11.01 på första halvan, 1.14.17 på andra. ”Spände bågen rejält från start. 15 sekunder från pb. Lite surt men skit samma.”
Marathon Rotterdam 2016 (2.25.53): 1.10.20 på första halvan (distriktsrekordsfart), 1.14.33 på andra. ”Öppnade offensivt. I efterhand för offensivt. Men ibland måste man spänna bågen och chansa.”
Stockholm marathon 2019 (2.26.02): 1.11.44 på första halvan, 1.14.18 på andra. ”Med tanke på vilken usel form jag var i för 2,5 veckor sedan är jag ganska stolt över att kunna prestera det här. Då är det en av mina bästa prestationer.”
Valencia marathon 2018 (2.26.29): 1.12.04 på första halvan, 1.14.25 på andra. ”Måste jag konstatera att förkylningar sällan är bra för formen.”
Berlin marathon 2021 (2.26.35): 1.12.30 på första halvan, 1.13.58 på andra. Gjorde ingen intervju efteråt. ”Tycker ändå att jag åldras med hyfsad värdighet (i alla fall som löpare). Lite självgod måste man få vara”, skrev Anfält själv på instagram.
Coronaanpassade maraton-SM på Djurgården 2020 (2.27.08): 1.12.28 på första halvan, 1.14.40 på andra. Gjorde ingen intervju efteråt. ”Löpning är bra kul alltså. Undertecknad skrattar ut efter att ha kämpat in ytterligare en topp tio-placering på ett SM”, skrev Anfält själv på instagram.
Kiel marathon 2015 (2.27.02): Strax under 1.12 på första halvan, strax över 1.15 på andra. ”Den sista veckan har jag varit lite småförkyld, så jag var osäker på var jag stod när jag kom hit. Jag visste inte hur det skulle slå, så jag körde på.”
** Förutom att ha dominerat hemma i länet hade Anfält också en sjuårig svit av att vara topp tio i SM-klassen i maraton varje år sedan han fyllde 39 (2015) fram tills i år (då han fick kasta in handduken på grund av skada). Raden löd 5–4–5–brons–9–10–10 (och dessförinnan var hade han ytterligare fyra topp 15-resultat för en elva år lång topp 15-svit 2011–2021). -
Ingen missade väl att Eliud Kipchoge sänkte sitt eget världsrekord i maraton med halvminuten i Berlin marathon i dag (59.51 på första halvan på väg till 2.01.09). Men faktum är att en örebroare också gjorde avtryck i loppet. 29-årige Simon Karlsson, som tävlar för Tisdagsklubben och som tidigare gjort tre maror på 2.38-2.39, dunkade till med 2.27.59 (brutto, vilket är det som räknas i statistiken, från start- till mållinje hade han 2.27.48). Ett fläskpers med över tio minuter som gav honom en 111:e-plats i världens snabbaste mara (och sjätte bästa svensk). Dessutom splittade han nästan perfekt: Han gjorde första halvan på 1.13.55 och andra på 1.14.04 med femkilometerna 17.32–17.37–17.37–17.29–17.36–17.29–17.26–17.53 (och 7.30 på sista 2,2). Bara sju Närkelöpare har sprungit snabbare genom alla tider, och bara tre sedan det glada 80-talet: Erik Anfält, Jonas Nilsson och Thomas Chaillou. Det är anmärkningsvärt på flera sätt, inte minst då Karlssons veckogamla halvmarapers är 1.12.20 (nu startade han alltså på 1.13.55 och höll!) och att han bara var 40:e man på Stockholm marathon i somras med 2.39.46. Den utvecklingen skojar man inte bort!
Lidingöloppet fortsatte i dag med ungdomsklasserna (utom 17-åringarna som sprang i går), och Starts terräng-starka Linus Wedin blev tvåa i 15-årsklassen (trea i 14-15-åringarnas lopp), 24 sekunder bakom Jönköpings Emil Ling. Wedin gick in på fina 19.57 över sex inte särskilt platta kilometer. Dessutom var Almbys Sixten Widmark trea i P14-klassen (tia totalt i samma lopp) på 21.04. IFK Noras Kim Semstrand var tolva i F15 med 26.59.
På seniorsidan blev Noras Kristalina Smårs (triathleten som har totalrekordet i En svensk klassiker) åtta i tiokilometersloppet (Rosa bandet-loppet) med 42.41, knappt 3,5 minuter bakom segrande Madeleine Larsson (IKHP).Nyblivne juniorlandslagsorienteraren, och JSM-medaljören, Rasmus Pettersson från Karlskoga följde upp med ett nytt silver när Värmlands DM-säsong avslutades med långdistans utanför Skattkärr på söndagen. Precis som i fredagens nattävling ställde Pettersson upp i seniorklassen, men fick se sig slagen av Kils Viktor Skoog med 77 sekunder i en tät tävling. Förra Tisaren-löparen Helena Andersson, som bor i Karlstad och numera tävlar för OK Tyr där, tog damguldet drygt fem minuter före Djerfs Åsa Zetterberg-Eriksson. Pettersson får nu ladda om för Europacupen för juniorer i Tyskland nästa helg.
I KFUM-träffens medeldistans, med start och mål i Klockhammar, vann Örebroboende SOK Vilja-orienteraren Elin Rindstig med nästan tre minuter. Tisarens Lovisa Persson var bäst av dem som representerar länsklubbar, med en femteplats, men hon var nästan 7,5 minuter bakom. Kils Jonas Andersson (han som vann Varvetmilen i Örebro i våras) vann en betydligt mer rafflande herrtävling tre sekunder före Örebro-inflyttade ex-världsmästaren Jerker Lysell. Tisarens Johan Aronsson trea, Hagabys Filip Dahlgren fyra (alla inom två minuter). KFUM-träffens två deltävlingar var också avslutning på Ullmax och Ölofs ungdomsserie, där Ella Kruse och Axel Thybeck redan hade säkrat segrarna. De tog ändå varsin vinst på söndagen och nådde därmed båda maximala 84 poäng i cupen. -
Det går inte att säga något annat än att Örebrolöparen Erica Lech 45 år gammal etablerat sig på en sensationellt hög nivå inom svensk löpning. Hon är bättre än någonsin, och i dag följde hon upp jätteperset och SM-silvret i Stockholm marathon med ett 3,5 minuter stort Lidingö-pers (även om hon var drygt två minuter från målet att gå under två timmar) och en femteplats i tävlingen där hon precis som i Stockholm (och som på Lidingö 2020) var näst bästa svenska. Kenyanska Syvlia Medugu vann på 1.54.57, Hälles Samrawit Mengsteab var tvåa på 1.55.22 och Lech tog mållinjen på 2.02.04 efter de tre milen. När jag pratade med henne efteråt (för en artikel ni kan läsa här) berättade Lech att hon dels kommer springa Åstadsloppet om två veckor (hennes pers på 1.18.42 är ”bara” två minuter från Josefin Gerdevågs Närkerekord, just sayin’) och dels Maratón Valencia i början av december. Där kommer det gå undan, och frågan är om Fanny Schulstads Närkerekord på 2.41.00 kommer klara sig (”Jag vill framför allt sätta ett riktigt bra personbästa, men det är klart att det vore roligt om man kunde gå för distriktsrekordet. Men det är mycket dagsform som avgör, det går inte att bara ställa ut skorna.”).
Per Arvidsson blev som väntat bästa länslöpare på herrsidan med en 20:e-plats på 1.47.44, som 17:e svensk, medan Örebro AIK:s Erik Anfält blev 36:a med 1.52.23, Karlslunds Jimmy Axelsson 54:a med 1.56.28, Örebro AIK:s Andreas Ingberg 73:a på 1.58.28 (två sekunder och en placering bakom utflyttade Örebroaren Simon Schagerström) och Tisdagsklubbens Björn Eriksson 94:a på 2.00.31. På damsidan blev Örebro AIK:s Liduina van Sitteren 26:a på 2.16.01, Hagabys Elin Vinblad 30:e med 2.17.34 och Benita Månsson 88:e med 2.29.59.
15 kilometer var den officiella distansen i M22-klassen (K22 sprang av någon anledning i stället tio kilometer), den äldsta för juniorer, och där tog Tisarens juniorlandslagsorienterare Valter Pettersson en åttondeplats på 52.00, knappt 3,5 minuter bakom segrande Hässelby-etiopiern Yohannes Kiflay. I damseniorernas lopp över samma distans blev Hälleforsfostrade friidrotts-VM-löparen Louise Wiker sexa på 1.00.06 (knappt fem minuter bakom norska segraren Kristine Eikren Engeset).
Karlskogas Ella Laine blev trea i F17-klassens med 38.41 över tio kilometer, Starts Hugo Örn blev fyra i P19-klassen med 36.47 på samma distans, och på veteransidan tog Storådalens Birgitta Jansson en andraplats (av sju startande!) i K80-klassen med 25.11 över fyra kilometer. I morgon löps Rosa bandet-loppet, alltså breddtävlingen över tio kilometer.Emma Ling och Jerker Lysell, som båda bor i Örebro men tävlar för klubbar i andra distrikt (IKHP Huskvarna respektive Rehns BK), var snabbast i KFUM-träffens långdistans i dag. Ling 39 respektive 48 sekunder före systrarna Josefin och Ellinor Tjernlund över 72 minuters orientering – Lysell över 6,5 minuter före Järlas Erik Berzell (som också bor i Örebro) på andraplatsen. Ex-världsmästaren och sprintspecialisten Lysell sprang 1.03, Berzell på 1.09. I morgon väntar medeldistans.
I Värmlandstrippelns medeldistans i Skattkärr, någon sorts mellandag mellan fredagens natt-DM och söndagens långdistans-DM i Värmland, tog Djerfs Åsa Zetterberg-Eriksson plats på pallen med en tredjeplats bakom en IFK Göteborg-duo.Petra Hanaeus var snabbast för 49:e gången när 198:e upplagan av Örebro parkrun avgjordes på lördagen och hon sprang in på 21.14. Det ger bra möjligheter att nå 50 förstaplatser lagom till 200-jubileumet om två veckor. På herrsidan var Oskar Hansson snabbast för tolfte gången, med 17.52. 16-årige Folke Eriksson parkrun-persade med över en minut när han blev tvåa bakom Hansson med 18.36.
-
Sörbyskogen svartare – Örebros senast löptävling (och Pettersson följde upp SM-silver med DM-silver)
Gänget bakom Sommarro snabbare och Rynningeviken längre (Mats Jansson, Cecilia Jenslin, Anna Nilsson och Mattias Nilsson, om jag förstått saken rätt) slår nu till med ännu ett lopp inom loppet av ett år: På fredagen släpptes nyheten att den första upplagan av Sörbyskogen svartare kommer att äga rum den 28 januari. Tävlingen går, som namnet antyder, i Sörbyskogen, på en trekilometersslinga med start och mål vid Café Skogen. Huvuddistansen är sex timmar, där trekilometaren ska löpas tolv gånger, med start varje halvtimme. De första elva gångerna behöver man bara ta sig runt inom tidsgränsen (till nästa start, 30 minuter senare), men den tolfte gången är det först i mål som vinner. Tävlingen startar 13.00 och har följaktligen sista start 18.30 (och solen går ned 16.06 den dagen, så det kommer vara ”mörkare” på slutet …).
Det arrangeras även två kortare distanser (fyra och åtta varv) och barnlopp.
Det mest utslagsgivande blir nog hur vädret kommer att vara i slutet av januari – snö, is, massor av minusgrader eller i stället vårkänslor? Det kan bli precis vad som helst, förstås. Oavsett är ett lopp i januari ett välkommet tillskott eftersom det annars uteslutande arrangeras inomhustävlingar den årstiden.Förra veckan gjorde Karlskogaorienteraren Rasmus Pettersson succé – först blev han uttagen till sitt första landslagsuppdrag (Europacupen för juniorer som avgörs i Tyskland nästa helg), sedan tog han sin första SM-medalj (silver i medeldistans i H20-klassen). Den här fredagskvällen fixade han ett nytt silver, nu i seniorklass, i Värmlands natt-DM i skogarna utanför Forshaga. Kils Viktor Skoog blev för svår, men Pettersson var tvåa bakom honom (drygt fyra minuter efter, men å andra sidan drygt tre minuter före trean, Djerf-klubbkompisen Per Jansson som tog DM-bronset). Guld till Djerf blev det däremot i damklassen, där Elin Lindberg var den ende som kom i mål (Tyrs Elin Lundkvist bröt, ingen annan kom till start). Karlskogaklubben fick också med guld i damernas juniorklass och silver i killarnas äldsta ungdomsklass genom syskonparet Ellen och Edvard Pelander.
Tävlingen ingår som den första av tre i Värmlandstrippeln, som på lördagen fortsätter med en medeldistans och på söndagen avslutas med långdistans-DM (Pettersson står över lördagens tävling men springer söndagens).
I helgen avgörs också KFUM-träffen ute i Klockhammar med många starka namn i startlistorna både i lördagens långdistans (Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund, Lovisa Persson, Jerker Lysell, Quentin Rauturier, Jonas Andersson, Erik Berzell) och söndagens medeldistans (Lovisa Persson, Karin E Gustafsson, Nina Hallor, systrarna Korkeakoski, Jerker Lysell, Filip Dahlgren, Jonas Andersson). -
I morgon inleds Lidingöloppshelgen med några deltagarmässigt mindre tävlingar, och på lördag brakar det loss med 30- och 15-kilometersdistanserna (och junior- och veteranlopp), och på söndag är det dags för tiokilometersdistansen. Överlägset mest intressanta namnet är så klart Erica Lech som var tvåa pandemiåret 2020 på 2.05.41 och åtta i fjol på 2.08.47, och har ett starkt löparår bakom sig med SM-silver i Stockholm marathon (på perset 2.46.08) och svenskt veteranrekord i D45 över tio kilometer landsväg (35.16 i Örebro AIK:s öppna klubbmästerskap).
Men i startlistan finns också Fanny Schulstad (bara en vecka efter pers-halvmaran i Köpenhamn som hon inte var helt nöjd med; Lidingöloppet har hon inte sprungit sedan 2018 då hon gjorde 2.12.40), Liduina van Sitteren (som persade på halvmaran i Göteborgsvarvet – 1.17.20 – men som tävlat sparsamt under andra halvan av säsongen; hon gjorde 2.07.21 för en 15:e-plats på Lidingö 2019), Hagabys orienteringsduo Benita Månsson och Elin Vinblad (Vinblad har gjort 2.24 två gånger och som bäst varit 35:a) och Karlslunds långloppsskidåkare Olivia Hansson (som tog SM-silver i rullskidor förra helgen och nu gör debut på Lidingö). På herrsidan gör Erik Anfält (som var fyra i Ultravasan, med stigande form, och som 2015 var 13:e på Lidingö med 1.46) en intressant start (hans första sedan 2019), men favoritskapet bland länsgubbarna får ändå Per Arvidsson (18:e på 1.48 i fjol) bära även i år. I övrigt märks Andreas Ingberg (82:a på 1.57 2019), Anton Öhman (som gjort 33 minuter på milen i år men aldrig gjort något seriöst försök på Lidingö), Jakob Nilsson (som mig veterligt inte gjort en enda löpartävling i år, men som haft hög kapacitet och som gjorde 2.02 på Lidingö för elva år sen) och Martin Duberg (som bör kunna Lidingö-persa rejält, har tidigare som bäst sprungit på 2.13), och kanske ska namn som Jimmy Axelsson, Björn Eriksson och Elias Zika också nämnas. Ella Laine, Lucas Asplund och Hugo Örn springer i juniorklasserna.
Adderar vi utflyttade länslöpare märks Louise Wiker (som springer 15-kilometersloppet där hon var tia på 57.36 2020) – och att Linus Rosdal inte kommer till start.I förbifarten i blogginlägget om Tarstaborgsrundan i lördags så skrev jag att Per Arvidsson säkrade segern i långloppscupen redan helgen innan, med sin seger i Norasjön runt. Att jag bommade det då, och att det bara blev en bisats i söndags, berodde förstås på att det varit så väntat. Arvidsson har dominerat cupen inte bara i år utan varje år sedan 2018 och vunnit med minst 15 poängs marginal varje gång.
Men det visar sig, när jag nu räknar efter, att jag faktiskt hade räknat fel. Anton Öhman, som ligger tvåa i cupen, har fortfarande en teoretisk chans att ta sig förbi Arvidsson med en poängs marginal. Om Öhman vinner de sex tävlingar som återstår samtidigt som Arvidsson inte blir bättre än tvåa i någon av DM-tävlingarna (halvmaraton i Åstadsloppet och lång terräng i Vretstorp) så kommer Öhman sluta säsongen på 67 poäng mot de 66 som Arvidsson redan samlat. Men cupen kan avgöras redan nästa helg: Om Öhman inte vinner kan han som mest nå 66 poäng, men han har ingen chans att nå Arvidssons tio segrar, som är särskiljande om båda hamnar på samma poäng. På papperet ser Öhman ut att ha ett rejält grepp om andraplats i cupen eftersom han är 19 poäng före Oskar Hansson och 20 före Andreas Ingberg, men det kan svänga snabbt om löparna där bakom springer fler lopp under hösten (Hansson och Ingberg har bara räknat poäng från fem av maximalt tio tävlingar och skulle, om de dubblar sin poängskörd, vara förbi Öhman).
Men vill man ha riktig spänning ska man gå till damsidan, där Marie Dasler (42 poäng från nio tävlingar) toppar före Petra Hanaeus (37 poäng, två segrar från åtta tävlingar), Therese Persson (37 poäng, en seger från tio tävlingar), Erica Lech (33 poäng från fem tävlingar) och regerande mästaren Liduina van Sitteren (26 poäng från fyra tävlingar). Dasler och Hanaeus är neck-to-neck om de samlar in de saknade tävlingarna (Dasler får räkna en till, Hanaeus två) medan Persson lär få svårt att nå ikapp. Men det riktigt intressanta är om Lech och van Sitteren, som har en betydligt högre kapacitet än övriga, börjar springa fler tävlingar.
Tävlingarna som är, förutom Hostruset, också Åstadsloppet (halvmaraton-DM), långa terräng-DM, Wadköpingslöpet, Kilsbergsleden och Lucialoppet.Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Sennvall Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Sennvall Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
2017: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2018: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.
2019: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.
2020: Inställd på grund av coronapandemin (Liduina van Sitteren och Per Arvidsson samlade flest poäng i deltävlingarna som blev av)
2021: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.
2022: Inte klart.Flest totalsegerar: Åsa Höög (sex), Mikaela Kemppi (fem, alla i rad), Erik Anfält (fem), Peter Wiker (fyra), Liduina van Sitteren (tre och flest poäng under pandemiåret), Per Arvidsson (tre och flest poäng under pandemiåret).
