Konditionsbloggen

  • David Andersson persade på EM: ”Första gången under tio sekunder”

    Förutom Axel Ekström, som jag pratade med i kväll och som jag skrivit om både här och här, så var ytterligare en av de där tre Örebroidrottarna som kan nå OS nästa vinter igång i dag. Skridskoåkaren David Andersson, västgöten som sedan ett par år tillbaka representerar Örebroklubben SK Winner och som OS-debuterade redan i Sotji för tre år sedan, körde nämligen både 500 och 1 000 meter när sprint-EM drog igång i nederländska Heerenveen (allround-EM avgörs konstigt nog samtidigt, på samma ort, vilket gör det i praktiken omöjligt att dubblera): Och som han gjorde det, i varje fall i det inledande 500-metersloppet där han noterade karriärens bästa tid på europeisk mark (det är svårt att jämföra europeiska tider med de satta på de snabba isarna på hög höjd i framför allt Salt Lake City och Calgary, därför är ett Europapers i princip lika stort som ett pers i skridskon) och hans tid på första hundringen, 9,96 sekunder, var karriärens allra bästa oavsett isförhållanden. ”[Det] är första gången som han går under tio sekunder”, skriver förbundskapten Mattias Hadders på Svenska skridskoförbundets hemsida. 36,15 i mål räckte till en 19:e-plats av 22 startande på 500 meter, och senare på fredagen följde Andersson upp med en 13:e-plats på dubbla distansen, där han noterade 1.11,41. ”Något långsamare i jämförelse mot hur David åkt senast i Heerenveen”, skriver Hadders. I sammandraget ligger Andersson på 15:e plats efter två av fyra lopp (i morgon, lördag, avslutas mästerskapet med nya 500- och 1 000-meterslopp), 0,81 poäng från en topp tio-placering och 2,37 bakom ledande hemmaåkaren Kai Verbij.
    I morgon är också tanken att Kumlatalangen Adam Axelsson ska göra sin första tävling sedan november – och sin blott andra på de tre senaste månaderna som utgör den egentliga skridskosäsongen – i en träningstävling i Inzell, där resten av landslaget (förutom EM-tävlande Andersson och Nils van der Poel) legat på läger senaste veckan. Axelsson är anmäld till lördagens 1 000-meterslopp där, som en uppladdning inför andra deltävlingen i U23-världscupen som avgörs i italienska Collalbo om två veckor.

    Från längdskidåkningen, vid sidan om Tour de ski, kan noteras att sprinten vid skandinaviska cupen i Lahtis, där Maria Gräfnings och Lucas Lennartsson skulle ha kört, blev inställda på grund av den stränga kylan medan Zinkgruvans Oscar Johansson stod för fredagens bästa placering av en länsåkare i JVM-testerna i Östersund, en tolfteplats i H20-klassen, 1.17 bakom segrande Leo Johansson, Skillingaryd (som egentligen fortfarande är H18-åkare!), och 14 sekunder före klubbkompisen Markus Johansson som ju lär vara betydligt kvickare runt spåren i morgon, när det står sprint på programmet och ligger en JVM-plats i potten.

    Filip Jacobsson, skidorienteraren, lär för övrigt redan ha säkrat sin JVM-plats. I dagens sprint i den nordiska juniorlandskampen i finska Kemi var han endast slagen av landslagskompisen Rasmus Wickbom (och bara med 15 sekunder), medan tidigare dominanten Henning Sjökvist fick nöja sig med en niondeplats. Robin Salén fullbordade en svensk trippelseger närmast före tre finländare.
    – Otroligt härlig känsla att se svenska herrjuniorerna leverera en trippel. Ett tecken på att flera av grabbarna håller hög internationell klass, sa förbundskaptenen Ann Enman till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
    I morgon fortsätter tävlingarna med medeldistans.

    , , , , , , , , , , ,

  • Helgens höjdare: Skidor, skidor … och skido

    1) Tour de ski
    I helgen avslutas Tour de ski som för första gången genom tidernas haft en länsåkare i startfältet och därför fått sin beskärda del av uppmärksamhet här på bloggen och (framför allt) på na.se i övrigt. Tre etapper i Italien avslutar touren fredag–söndag, och det viktigaste ni måste hålla koll på vad gäller banor och Axel Ekström skrev jag om redan i går kväll.

    2) Längdskidor en masse
    Det är inte bara i touren det åks på längden i helgen – utan det bjuds dessutom på skandinavisk cup i Lahtis, JVM-tester och Sverigecup för juniorer i Östersund och premiär i svenska långloppscupen i Orsa.
    Till Lahtis fick Karlslunds Maria Gräfnings nobben av landslaget, men hon har åkt dit på egen hand (liksom Garphyttans Lucas Lennartsson medan Filip Danielsson ju tvingades kasta in handduken). Båda är anmälda till alla tre loppen: Fredagens sprint i fristil, lördagens distanslopp i klassisk stil och söndagens skiathlon.
    I Östersund är det mest spännande lördagens sprint i klassisk stil, där Zinkgruvans Markus Johansson, som vid sidan om Hallbys Adam Persson varit Sveriges vassaste juniorsprinter i vinter, har möjlighet att cementera sin plats i den svenska JVM-truppen (som, vad jag förstår, tas ut efter den här helgen). Zinkgruvan har också Oscar Johansson och Olle Windahl på plats och Garphyttan har Adam Gillman till start redan i fredagens JVM-test över distanslopp i fristil, och när Sverigecupen avgörs fredag–lördag (sprint i klassisk stil följt av masstart i klassisk stil) finns även Garphyttans Elin Schargerström, Anton Andersson, Emil Hagström och Filip Halldén samt Zinkgruvans Daniel Bjärmark på startlinjen.
    Och i Orsa, där fulltecknade 42-kilometersloppet Axa ski marathon avgörs på söndag, har Karlslund ensamt 31 åkare (!) anmälda, bland dem toppkandidaterna Olivia Hansson och Kalle Gräfnings (men ingen Kristina Roberto). Till start finns också Kopparbergssonen Bill Impola, som efter höstens förhoppningar om att kunna slå sig in i ett svenskt nationellt världscuplag till hemmatävlingarna i Ulricehamn och/eller Falun enligt uppgift nu åter styrt över sin satsning mot långlopp och kommer köra en hel del internationellt för nya laget Brink ski team framöver (han var ju tvåa bakom lillebror Bob i Grönklitts julmarathon förra veckan).

    3) Skidorientering
    Som om det inte vore nog med skidor så åks det även med kartstället på i helgen. Filip Jacobsson, degerforsaren som tävlar för Degerfors- och Karlskogaklubben Öset skido med skidor på men för Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisaren på sommarhalvåret, ska ju åka den nordiska juniorlandskampen i finska Kemi (och säkra sin plats i den svenska JVM-truppen, är tanken), med sprint på fredagen och medeldistans på lördagen.

    , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Ekström klättrade två placeringar på vilodagen – 33:a inför avslutningen av Tour de ski

    Jag har ju följt Axel Ekström med lupp hittills under Tour de ski (alla artiklar finns samlade här) och i går inledde jag texten med att konstatera att Garphytteåkaren blivit bättre och bättre dag för dag: ”54:a i sammandraget efter andra etappen, 39:e efter tredje och nu 35:a efter fjärde.” Vad som hände i dag? Jo, trots att det var vilodag klättrade Axel två placeringar till.
    Både norske Emil Iversen, som klappade rakt in i väggarnas vägg och knappt tog sig runt gårdagens etapp (han hade till exempel 3,5 minuter sämre åktid än Ekström över 15 kilometer i går, men höll sig ändå kvar 28 sekunder före honom i sammandraget) och ryssen Alexej Tjervotkin (som var 26:a i totalen) hoppade nämligen av touren (precis som italienske superveteranen Giorgio Di Centa och tjeckerna Petr Knop och Michal Novak, men de tre var redan bakom Ekström i sammandraget).
    Av de 85 herrar som startade prologen på nyårsafton är därmed bara 44 kvar till när touren i morgon inleder avslutningshelgens tre tävlingar i Italien – och Ekström är uppe på 33:e plats, bara 22 poäng från 30:e-platsen som ger poäng när touren avslutas på toppen av Alpe Cermis på söndag. Det ser med andra ord allt mer möjligt ut för Ekström att nå dit.
    Mellan sig och toppen av slalombacken har 21-åringen från Klockhammar morgondagens individuella tiokilometerslopp (som är dryg 10,4 kilometer långt) i fristil, vars båda varv börjar med en längre klättring på 38 höjdmeter och som totalt innehåller 338 höjdmeter, lördagens klassisk masstart över 15 kilometer på en 2,5-kilometersbana med tre klättringar om totalt 96 höjdmeter per varv (totalt 576) och så den avslutande klättringen på 407 höjdmeter på lite drygt 2,5 kilometer (efter sex kilometer flackare åkning) på söndag.
    Morgondagens tävling startar 10.45, och Ekström går ut med startnummer 21, klockan 10.55.30. Bara att bänka sig i tv-soffan och fortsätta följa hans framfart, alltså!

    , , , ,

  • Klart: Wengelin kör världens kanske tuffaste etapplopp: ”Rekommenderar att undvika lejon …”

    Trots en femteplats på VM, en sjätteplats på EM och SM-guld fick mountainbikecyklisten Matthias Wengelin bara några få röster när NA:s och Löpex sports pulsklocka avgjordes i december. Men om det fanns någon besvikelse över det – det är väl högst tveksamt – så har han nu lagt det bakom sig och gjort klart med nästa stora utmaning: Sydafrikanska etapploppet Cape Epic. Tävlingen rankas som ett av världens tuffaste och mest prestigefyllda etapplopp i mountainbike, och jag skrev en hel del om det förra året, eftersom Lindesbergscyklisten Daniel Tegin körde då. Tegin nådde sitt mål – att ta sig i mål – och men var 18,5 timmar bakom täten. Men Wengelin, som kommer att köra partävlingen (det finns herr-, dam- och mixedklass, men ingen individuell klass) tillsammans med förre svenske Calle Friberg, är förstås på en helt annan nivå och lär kunna utmana långt fram i tävlingen som lockar många av världens allra bästa cyklister (bland dem OS-guldmedaljören Jenny Rissveds, som är klar för mixedklassen).
    2017 års upplaga bjuder på 691 kilometer och 15 400 höjdmeter fördelat på åtta dagar, 19–26 mars.
    ”Vi rekommenderar herrarna att undvika knäproblem, brutna armar, defekta ryggar, punkteringar och lejon – för då tror vi att något riktigt bra kan hända i södraste Afrika” skriver tidningen Bicycling, som avslöjar satsningen, på sitt instagramkonto.

    Lite grann om Axel Ekströms framfart i Tour de ski i dag kan ni läsa här. Mer kommer förhoppningsvis under kvällen.
    Och om Bob Impolas tolfteplats i kinesiska Vasaloppet – som kunde ha blivit något så mycket bättre – går att läsa här.
    För Filip Danielsson fortsätter tråkigheterna den här vintern, och han tvingas ställa in helgens tävlingar i skandinaviska cupen på grund av halsont, skriver han på sin blogg. Därmed blir Karlslunds Maria Gräfnings och Garphyttans Lucas Lennartsson enda lokala åkarna till start i Lahtis i helgen. Fler lokala kör JVM-tester och Sverigecuptävlingar i Östersund (bland annat Markus Johansson) liksom Axa ski marathon i Orsa (bland annat Bill Impola och Kalle Gräfnings).

    Dagens för JVM-uttagningen viktiga skidorienteringstävling i Boden blev inställd på grund av den stränga kylan, så Filip Jacobsson fick ingen ny chans att visa upp sig. Men prognosen för Kemi, där den nordiska juniorlandskampen ska avgöras i helgen, talar om betydligt mildare temperaturer både fredag och lördag.

    Inställd blev också kvällens etapp av Tour de Kif eftersom konstsnöspåret, som stängde på nyårasfton (efter att ha varit igång dagligen sedan början av november) på grund av snöbrist, ännu inte hunnit öppna efter senaste dagarnas snö och kallgrader. Men i morgon lär det vara dags för åkning i Ånnaboda igen. Så nästa veckas etapp lär inte vara i fara.

    , , , , , , , , , , , , ,

  • Därför startar Bob Impola i gult i Kina: ”Är favorit till segern”

    Bob Impola var ju, vilket jag skrev om både direkt efter tävlingen och i ett långt reportage inför fortsättningen av säsongen, väldigt nöjd med att ha kört till sig den rosa ledarvästen i långloppsvärldscupen Ski classics U26-tävling. Men faktum är att han inte kommer att få åka i gult när startskottet går 4.00, svensk tid, på onsdagsmorgonen. Bob kommer nämligen i stället att få åka i gult – som ledare i totala världscupen. Nu är han ju egentligen ”bara” sjua i cupen, men när startlistan för kinesiska Vasaloppet släpptes stod det klart att ingen av topp sex bemödat sig med att göra den ansträngande resan – och då blir det förstås sjuan som får dra på sig gult (och tvåan i ungdomstävlingen Stian Hoelgaard får ikläda sig rosa).
    Totalt har bara 24 herrar och fem damer som normalt kör i långloppsvärldscupen gjort resan till Changchun för det 50 kilometer långa loppet, vilket gör att Impola, som är en av få åkare som varit där tidigare (och som dessutom kört det hela tre gånger och vann loppet 2015) målas ut som en förhandsfavorit: ”Han är favorit till segern även i årets lopp”, skriver Worldloppet (som bedriver en egen, konkurrerande långloppsvärldscup) på sin hemsida. Om Kopparbergssonen i Team Serneke skulle lyckas vinna tävlingen kommer han också att överta ledningen i den sammanlagda långloppsvärldscupen, och faktum är att en tredjeplats kan räcka för att få köra i gult ”på riktigt” i Kaiser Maximillian lauf nästa helg om han har rätt åkare framför sig.
    På tal om Team Serneke, som har örebroaren Johan Kask som sportchef och Bob som en av åkarna, så har de värvat skidskytten Julia Jansson, som ändå var på plats i Kina för att köra hela den kinesiska versionen av Tour de ski, där kinesiska Vasaloppet är en etapp, inför nattens tävling. Därmed kan laget samla poäng även i damtävlingen (bara sex av de ordinarie damåkarna i långloppsvärldscupen är i Kina). Jansson har startat touren med att vara tvåa i de båda inledande sprinttävlingarna.
    Det går att läsa mer, och framför allt se massor av bilder, från Impolas Kinaresa på servicemannen Tom Lindströms blogg (det är även han som bjussar på bilden nedan)!

    Bob Impola vilar sig i form i rätt färg … Foto: Tom Lindström/TW Media

    Om Axel Ekströms framfart i Tour de ski läser ni mer här.

    I dag genomfördes en för JVM-uttagningarna viktig skidorienteringstävling över medeldistans i Boden. Filip Jacobsson, från Degerfors men i fotorientering tävlandes för Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisaren, blev precis som i medeldistansen i Sverigepremiären i Harsa i mitten av december slagen av ”omöjlige” Henning Sjökvist, Stora Tuna, med över en minut, men var å andra sidan nästan minuten före alla andra. I morgon avslutas tävlingarna i Norrbotten med en långdistans, innan juniorlandslaget, med Jacobsson, åker vidare för helgens juniorlandskamp i finska Kemi.

    , , , , , , , ,

  • Nyårslöftet: Börja föra träningsdagbok igen

    Många har ju hälso- och träningsrelaterade nyårslöften, och att det inte är någon myt att gymmen svämmar över i januari kan vi som förlägger somliga träningspass dit skriva under på. Själv har jag dock aldrig varit något för just nyårslöften, men i år avgav jag ett till mig själv (och jag vet inte vad kutym är här; om man ska avslöja det eller om det i sådana fall är dömt att misslyckas typ som med önskningar vid stjärnfall, men jag testar vingarna och berättar ändå): Att börja föra träningsdagbok igen (mål med själva träningen får vi återkomma till, de ligger nog snarare i 2018 än 2017, även om jag vill prestera bra på Örebro backyard ultra och Bergslagsleden ultra).
    När synkroniseringen mellan min Garminklocka och datorn la av för 47:e gången i ordningen och ingen drivrutinsuppdatering eller buggfix längre (det hände sig någon gång vid den här tiden förra året) så upphörde min dåvarande träningsdagbok som mest bestod av Garminloggarna med korta noteringar om känslan. Men nu har jag gett mig fan på att jag ska anteckna passen, känslan, den ackumulerade träningstiden och löpmängden under hela 2017. Vi får väl se om det håller längre än för de januarigymmande ölmagsmännen.

    Hur det gått hittills? Jo, tackar som frågar. 31-årsdagen (jag inleder ju passande nog varje kalenderår med min födelsedag; det gör det lätt att hålla räkningen men kommer samtidigt innebära att jag redan från start kommer ha ett handikapp på 364 dagar mot somliga när det om fyra år är dags att gå över till veteranklass) inleddes med 93 minuter ”bootcamp” på crossfitgymmet här i Karlskoga där jag bedriver all till löpningen kompletterande träning (sambon är nämligen instruktör där), och framför allt brukar jag vara med på de här långa, lite mer sega och inte så explosiva, bootcamppassen på söndagsmorgnarna. Just den här gången var det stort benfokus med tio vändor släddrag, utfallssteg, rodd, farmers walk (en klassisk gammal strongman-gren där man har en tung vikt i varje hand och går fram och tillbaka), repklättringar och så vidare.
    I dag stod intervaller på programmet, men av en ren slump blev jag inlurad på ett crossfitpass på förmiddagen och körde 60 pullups (räckhäv), 60 kilokalorier rodd, 40 axelpressar och 30 hoppande utfallssteg (det skulle vara 60 axelpress och hoppande utfallssteg också, men tiden tog slut). Därefter blev det förstås även intervaller på kvällen, på löpband. Åtta gånger två minuter med två minuters vila, i 4.10-fart. Det låter inte mycket för världen – så sent som förra vintern kunde jag hålla 3.50-fart på fyra gånger fyra-minutersintervallerna och för inte så många år sedan sprang jag fem kilometer under 20 minuter – men just när det den nivån jag är på. Trodde inte jag skulle klara livhanken passet ut när tungan slog i golvet redan efter andra intervallen, men i mål kom jag.
    Så tre pass in i träningsdagboken (som kommer att gå att följa på mitt twitterkonto). Bara 363 dagar kvar för att hålla nyårslöftet, då. Gott nytt år!

  • Och vinnaren är … Martin Regborn!

    Martin Regborn, 24. Där har ni vinnaren av NA:s och Löpex sports pulsklocka 2016. När omröstningen stängde synkront med det nya årets intåg (inklusive skottsekund och allt) hade orienterare skrapat ihop 663 röster, hela 153 mer än tvåan Emilia Fahlin (den historiska segern i Vårgårda och hjälpryttarrollen i Emma Johanssons OS-silver till trots) och långt över en tredjedel av det sammanlagda antalet röster som kom in i årets omröstning.
    Axel Ekström, som varit nominerad alla tre åren priset funnits men inte heller i år nådde ända fram, spurtade bra med Tour de ski-debut och allt, men fick nöja sig med en tredjeplats på 416 röster. Där bakom skramlade Johan Röjler/Peter Knoblach, Lilian Forsgren och Matthias Wengelin tillsammans ihop mindre än en åttondel av rösterna.
    Och ingen kan komma och säga att det var oförtjänt. För även om Regborn har haft en solid karriär tidigare, och bland annat kutat två VM, så var det 2016 han slog igenom på den breda världsscenen och visade att han kommer vara en löpare som alla motståndare får se upp med – oavsett disciplin – för lång tid framöver. För bara 24 år gammal tog han inte bara EM-brons i den mest krävande och prestigefyllda disciplinen – långdistans – utan var dessutom EM-fyra och VM-sjua i sprint, och EM-fyra i stafett. Och personligen tror jag att han hade kunnat blanda sig i topp sex även i en långdistans på VM, men där fick han inte chansen av förbundskapten Håkan Carlsson, som bara hade tre platser att fördela.
    Men Regborn har ju inte bara hållit på med sin ordinarie sport, utan dessutom ”träningstävlat” furiöst i ett gäng andra discipliner – och därigenom belyst sin enorma potential i allt som kräver starkt hjärta och stora lungor: Han tog SM-silver i inomhusrodd (roddmaskin), blev femma på 3 000 meter i friidrotts-SM på nytt distriktsrekord och noterade tidernas näst snabbaste miltid på landsväg av en länslöpare. Bland mycket annat (som när han som uppladdningen inför världscupfinalen i orientering bara sådär noterade karriärens första femkilometare under 15 minuter i Hostruset, eller när han i går, på årets sista dag, krossade sitt eget banrekord i Sylvesterloppet med 37 sekunder).
    Det sistnämnda bådar förstås gott inför framtiden. För jag tror inte att det här var det sista vi såg av Martin Regborn, långt därifrån … Men tills vidare ber konditionsbloggaren att få utbringa ett stort grattis till Pulsklockan 2016 – och önska en god fortsättning!

    Regborn var ju även nominerad till NA:s guldklocka (som till slut tilldelades Lisa Dahlkvist), och om det gjorde jag ett tv-inslag som ni kan se här. Om Regborns egna reaktion på att vinna Pulsklockan kan ni läsa här.

    Slutställning, NA:s och Löpex sports pulsklocka 2016: 1) Martin Regborn, 663 röster, 2) Emilia Fahlin, 510, 3) Axel Ekström 416, 4) Johan Röjler och Peter Knoblach 123, 5) Lilian Forsgren, 47, 6) Matthias Wengelin 45.

    För övrigt följer jag Axel Ekström dag för dag i Tour de ski, och allt det materialet finns samlat på den här sidan!

    , , , ,

  • Regborn avslutade året med att krossa banrekordet: ”Ett fint kvitto”

    Martin Regborn gjorde precis som förra året. Krossade både banrekordet (den här gången sitt eget) och konkurrenterna och tog hem Sylvesterloppet i Nora (läs mer i kollegans artikel här!). Den här gången gick han dessutom under 33 minuter på de 10 384 meterna (37 sekunder bättre än hans eget banrekord från i fjol) och eftersom ingen Haben Kidane kom till start i år (av hans instagramkonto att döma har han mest tvingats ägna sig åt rehabträning på slutet) blev segermarginalen nästan dubbelt så stor som i fjol; 4.47 ned till Ludvig Börjesson som blev tvåa närmast framför urstarke veteranen Ulf Hallmén (38.02 är sannerligen inte kattpiss av en 48-åring) medan Per Sjögren för ovanlighetens skull fick nöja sig med en fjärdeplats, 5.21 bakom Regborn och 18 sekunder från pallen.
    ”I år barmark men bitvis hård motvind. Sprang hem segern med tiden 32.59 och krossade därmed mitt eget banrekord från i fjol med 37 sekunder. Ett fint kvitto på att vinterträningen går åt rätt håll!”, skriver Regborn själv om loppet på sitt instagramkonto.
    Damloppet var betydligt jämnare, och där dominerade orienterarna fullständigt. Norskan Kristine Fjellanger vann före fem OK Tisaren-löpare på de sju första platserna (om Fjellanger är en blivande Tisaren-värvning eller om hon var på plats av andra skäl återstår att se). Min förhandsfavorit Lilian Forsgren fick se sig slagen av landslagskollegan och klubbkompisen Josefin Tjernlund, som bara var 19 sekunder bakom Fjellanger som korsade mållinjen på 42.17 (Forsgren var 56 sekunder bakom). Ellinor Tjernlund, Rebecka Nylin och Lovisa Persson rundade av Tisaren-dominansen med placeringarna fem, sex och sju, bakom Örebro AIK:s Annika Larsson som ju haft ett finfint 2016 och avsluatde med dryga milen på 44.17. Totalt var tolv damer i mål inom samma marginal bakom Fjellanger som Regborn vann med.

    Nu bänkar vi oss för Tour de ski-kvalet med Axel Ekström!

    , , , , ,

  • Helgens höjdare – dags för Tour de ski

    1. Tour de ski
    På nyårsafton drar det äntligen igång, Tour de ski. Ni kan läsa mitt långa reportage om Garphytteåkaren Axel Ekström här (med tillhörande videoklipp där han bland annat berättar om ”taktiken” i den inledande sprinten i Val Müstair), och där finns också det mesta att läsa i form av fakta om hur etapploppet är upplagt i år. Den slutgiltiga anmälningslistan är ännu inte publicerad men klart är att de flesta av de bästa (med några undantag som Petter Northug, de dopningsmisstänkta ryssarna, Johan Olsson och Calle Halfvarsson) finns på plats. Räkna med att det kommer bli mycket om touren i allmänhet och om Ekström i synnerhet på na.se och här på bloggen de närmaste dagarna!

    2. Sylvesterloppet
    Kan Martin Regborn kapa tid på sitt eget banrekord? Kan någon rå på Lilian Forsgren? Och vem kan överraska så här på året sista dag? Jag har ju skrivit lite inför Sylvesterloppet i Nora både här och där i veckan, och startlistan hittar ni här. Om jag själv ska ut och kuta? Nä, jag tror tyvärr att jag står över nyårslubbandet även det här året.

    3. Avslutningen på omröstningen om Pulsklockan
    Ni tänker att det först och främst är 2017 som ska firas när klockan tickar över midnatt på lördag? Eller möjligen att raketerna är tillägnade min 31-årsdag? Men nä, det handlar förstås om att den tredje vinnaren av NA:s och Löpex sports pulsklocka avgörs just i det ögonblicket. På torsdagskvällen hade Martin Regborn en stabil ledning på 180 röster före Emilia Fahlin och ytterligare 70 ned till Axel Ekström på tredje plats, men som alltid kan det svänga snabbt i den här omröstningen, och inget är klart förrän klockorna på Skansen ringer i morgon kväll.

    , , , , , , , , , , , , ,

  • Kort säsongssummering med liten framåtblick

    2016 blev året då jag tog min första pallplats i ett lopp som faktiskt betydde något för mig. Även om vi inte var så många startande i Örebro backyard ultra så lyckades jag faktiskt sega mig kvar tills bara oslagbare Hasse Byrén återstod.
    Ändå kunde jag ju inte vara riktigt nöjd när jag inte klarade mitt eget mål att kuta 24 timmar där, och i övrigt kunde jag inte vara nöjd med någonting av löparåret 2016. Så någon vidare munter säsongssummering blir det inte den här gången.
    Om 2014 var året då jag flög fram (med mina mått mätt) och 2015 var året då jag mest tävlade och rehabtränade på grund av skador men ändå nådde förvånansvärt bra resultat så var 2016 året då jag fick min stora backlash. Jag var hel och frisk redan från slutet av december 2015, tränade enligt plan men fick ingen som helst utdelning av det. Allt gick bara tungt.
    Vid sidan om ÖBU var mina två övriga mållopp den här säsongen Bergslagsleden ultra och Borås sextimmars, och båda slutade med haveri. I Bergslagsleden tog jag totalslut och lunkade i mål på en tid som var 30 (egentligen 45) minuter sämre än 2014 och i Borås gick jag in i väggen på grund av förkylning och tog mig knappt framåt sista timmarna. En total misär.
    Och att det inte var några tillfälligheter märktes på de totalt urusla prestationerna i mindre lopp som Svartåloppet. Det var helt enkelt ett skitår vad gäller känsla och resultat, så illa att jag ibland funderat på att gå iväg till läkare och få kroppen undersökt: Ska det verkligen vara så här illa? Samtidigt kan man ju knappast gå till sjukvården och sura över att konditionen är ofattbart dålig. Det är väl bara att bita i det sura äpplet och träna hårdare och bättre och smartare och komma igen.

    Inför 2017 är jag i dagsläget anmäld till fyra lopp (och så blir det förstås deltävlingarna i Degerforsklassikern), så den preliminära tävlingskalendern ser ut ungefär så här:
    19 februari: Degerforsklassikern skidor.
    20 maj: Stockholms brantaste (julklapp).
    28 maj: Vulkanloppet (Degerforsklassikern cykel).
    11 juni: Degerforsklassikern orientering.
    17–18 juni: Örebro backyard ultra (mållopp).
    (15 juli vill jag spring Skogsmaran i Sixtorpsloppen, men det är ännu inte klart.)
    6 augusti: Degernässimmet (Degerforsklassikern simning).
    12 augusti: Svartåloppet (Degerforsklassikern löpning).
    20 augusti: Kommunrundan (Degerfosklassikern cykel).
    3 september: Bergslagsleden ultra (mållopp).
    23 september: Lidingöloppet 15/Halvklassikern (pacear åt sambon).

    Roligaste ögonblicken vid sidan om mitt eget tävlande?
    Tja, det var förstås sanslöst kul att få vara på plats och uppleva festen under orienterings-VM i Strömstad, när Martin Regborn dessutom slog till med en sjundeplats i sprinten. Och rätt coolt att få skildra Johan Röjlers och Peter Knoblachs väg mot rekordet på Bergslagsleden (ja, det var förstås intressant att följa många andra lokala idrottare också, men jag har inte varit på plats på så många andra större idrottshändelser i konditionsvärlden utan fått följa det mesta hemifrån datorn).
    Och så har sambon idrottande tagit mig till platser som Aten, Limassol och Madrid, plus att bonusdottern inte bara sprang utan dessutom tog sina första riktiga vinster när hon var bästa F7:a i både Jordgubbslunken och Kilsbergsleden (trots att hon har ett år kvar i klassen).
    Och själv lyckades jag ju vinna Degerforsklassikerns orientering för fjärde gången på lika många försök (och för genomförd Degerforsklassiker fick jag en julbock för andra gången på tre år).

    Vill ni läsa en betydligt mer positiv säsongssummering rekommenderar jag Martin Regborns bildextra.

    ,