-
Inneserien tillbaka – och växer till fyra deltävlingar (och VM-löparna träningstävlade som segrare)
Jag måste erkänna att jag älskade iniativet Inneserien, löparcupen som startade med tre deltävlingar över 1 000, 2 000 och 3 000 meter inne i Tybblelundshallen förra vintern (se text och bildextra från sista deltävlingen här), och där det inte bara var först i mål som gällde, utan där tiderna räknades om med hänsyn till kön och ålder (enligt internationella veteranfriidrottsförbundet WMA:s omvandlingstabell) för att utse en totalsegrare. Östansjös Patrik Johansson, som sedan dess hunnit sätta veteranvärldsrekord, vann då efter att ha noterat 89,67, 88,75 respektive 86,45 procent av världsrekord eller matematiskt världsbästa i årskullen över 1 000, 2 000 respektive 3 000 meter (2.50,15 över 1 000 meter av en då 50-årig löpare är väl sannolikt den enskilt vassaste tiden). IF Starts Rose-Marie Enmalm var näst bäst men hade en omvänd kurva med bästa procentnoteringen på 3 000 (12.50,50 av en 61-åring motsvarade 89,18 procent; Mikaela Kemppi, som inte sprang alla distanserna, noterade enskilt bästa procenten med 90,38 genom 9.57,63). Ja, ni ser. Bara jag ska göra en snabb återblick på fjolåret blir det en lång nördig odyssé – exakt så kul var Inneserien.
Och nu är den tillbaka – ännu större. 1 500 meter införs på programmet, och därmed växer serien från tre till fyra tävlingar: Den första redan nästa onsdag, den 14 december. Därefter följer 1 500, 2 000 och 3 000 meter under januari-mars nästa år (datum ej bestämda).
Vad innebär det då i praktiken att 1 500 meter införs och vem är favorit den här säsongen? Tja, ännu en medeldistans (gränsen till långdistans inom friidrotten är väl flytande mellan 1 500 och 5 000 meter, men i min värld ligger den någonstans runt 2 500 meter) torde gynna en löpare som Patrik Johansson jämfört med en som Rose-Marie Enmalm, om man tittar på fjolårets tider (hade man i stället lagt till 4 000 meter hade vågskålen däremot kunnat tippa åt andra hållet). De båda var så överlägsna förra vintern att egentligen bara Mikaela Kemppi eller Martin Regborn skulle kunna hota dem om någon av dem gjorde en satsning, nu när Josefin Gerdevåg är höggravid (eller nyförlöst, oklart vilket) och Erik Anfält rehabar. Well, för att vara helt på den säkra sidan slänger jag in en liten brasklapp om Jonatan Gustafsson, som varit så kvick på slutet och som tog hem 1 000-metersloppet i Triumfglasspelen framför bland andra Regborn, och Erika Bergentz, vars svenska D40-rekord på 1 000 meter motsvarar någonstans just över 88 procent för åldersklassen (och hon är liksom Patrik en som borde gynnas av tre medeldistanslopp). Men jag har ju förstås ingen aning om vilka som ställer upp. Klart är i varje fall att man måste delta i alla fyra loppen för att få en slutplacering.En liten orienteringsnyhet bjöds det också på under söndagen (eller egentligen redan på lördagskvällen, då jag twittrade om det efter att ha sett det i en facebookgrupp): Erik Fernlund, 25, flyttade från Hedemora till Askersund i våras och väljer nu att byta klubb från Säterbygden till Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren (som ju kan behöva lite påfyllning på herrsidan efter sina schweiziska tapp). I en kul intervju på klubbens hemsida, som Oskar Andrén gjort, får Fernlund bland annat svara på fråga om ”hur det känns som orienterare att hugga ned skog?” apropå att han jobbar på Sveaskog. Fernlund svarar: ”Jag är glad att jag inte är områdesansvarig över Nyckelhult och Tisarens område, men annars går det bra. Det är inget som känns konstigt annars.”
Erik Fernlund med Tisarens tidigare nyförvärv Ellinor Eriksson. Foto: Tomas Hallmén Martin Regborn och Josefin Erlandsson (Milanlöparen) sprang (och vann) i dag första etappen i Arboga OK:s Julserien. Den fortsätter med tävlingar 11, 18 och 26 december. Båda är regerande mästare, vilket också verkar vara en av anledningarna till att i varje fall Regborn är tillbaka. ”Terrängen är väl inte den bästa, men traditioner tummar man inte på. Särskilt inte som man är fast i en evig loop då priset för totalseger är fria starter till nästa år …”, skriver han på instagram.
Och apropå VM-löpare som träningstävlar (som Regborn): I London passade Louise Wiker, precis som i går, på att träningstävla på semestern. Den här gången blev det den tredje av vinterns sex deltävlingar i serien Mornington chasers Regents park 10 k (ett tiokilometerslopp som hon kutade som en del av ett långpass med sju kilometer före och sju kilometer efter på 35.34). Tiden gjorde Wiker till bästa dam med si sådär sju minuters marginal, och till trea totalt av 392 startande.
Missa förresten inte min intervju med bragdmannen Bob Impola, som jag fick tag i när han landat på Arlanda strax efter lunch i dag.
I morgon släpps för övrigt svenska truppen till världscupdeltävlingen i längdskidor i Davos till helgen. 30 kilometer i fristil kanske skulle vara något för en sådan som Axel Ekström. Just sayin’ … Å andra sidan handlar det förstås mycket om vilka, och framför allt hur många, av de stora stjärnorna som är sugna. Olsson? Hellner? Halfvarsson? Richardsson? Sedan finns det inte så många platser över i det svenska sexmannalaget …
-
Snacka om mäktig debut – Bob Impola kan bli en sensation hela vintern
Det var sällan man såg ett sådant genombrott. Visst, Bob Impola har kört ett gäng lopp i långloppsvärldscupen hemma i Sverige och Norge tidigare (Vasaloppet, Årefjällsloppet och Birkebeinnerrennet), men först i år har han ett proffslag bakom sig, och först på lördagen gjorde han riktig debut. Att då ligga framme och kampas med erfarna och tio – eller närmare tjugo – år äldre och superrutinerade åkare, staka sig som trea över sista krönet och spurta i mål som femma – det är inte bara imponerande utan därtill både häpnadsväckande och djupt respektingivande. En femteplats i La Sgambeda, alltså, och den kan ni läsa mer om både här och här. Notera alldeles särskilt att Bob med sin femteplats slog storebror Bill Impolas bästanotering under tre hela säsonger som proffs – en sjätteplats i Årefjällsloppet – redan i debuten.
Men det som är allra mest glädjande för Bobs del är det hans teamchef Martin Holmstrand sa i min intervju efteråt:
– Först tänkte jag att just den här tävlingen var lite för kort och platt för Bob, hans största styrka är att han är väldigt stark uppför, stakningsmässigt. Så jag tror inte att det är en nackdel när det kommer tävlingar som är mer kuperade senare under säsongen. Och längden tror jag inte spelar någon roll, snarare att Bob är bättre på långa distanser. Han åkte ju väldigt bra och blev nia på Nordenskiöldsloppet i våras, och det var 18 mil … Det är också glädjande att se att Bob fungerar så bra på hög höjd i dag, för även tävlingar som Kaiser Maximilian lauf och La diagonela går på höjd. Det blir tuffa tävlingar på hög höjd, och tål man inte det blir det svår att hävda sig i totalen.
Bob Impola kan med andra ord bli en sensation hela vintern – och alltihop direkt i SVT, alltså. Bara att boka ytterligare elva helger i tv-soffan, med andra ord.I den totala bristen på annat att notera från konditionsidrottslänet och -världen den här lördagen noterar jag att Hälleforsbördiga Louise Wiker, som inte fick någon plats i svenska terräng-EM-laget trots både SM- och NM-guld i lag och SM-brons och NM-fjärdeplats individuellt, i stället åkt till England på semester och där i dag passade på att kuta ett parkrun, den där träningstävlingsserien som ska dra igång på allvar i Örebro i lördags. Wiker satte personligt parkrunrekord med 17.30 (över fem kilometer, alltså).
-
Helgens höjdare: La Sgambeda och … inte så mycket mer
Well, den här helgen är bland de tunnar jag stött på i form av tävlingar. Så jag får väl helt enkelt tipsa om det underbara i att gå ut och njuta av vädret i stället (på lördag ska det spricka upp efter lunch, ligga runt nollan och vara nästan vindstilla – perfekt för ett löppass eller en tur på konstsnöspåret i Ånnaboda som lär vara magiskt efter senaste kylknäppen). Vi kanske ses på någon grusväg någonstans (även om jag jobbar i morgon och därför passade på att klämma in 2,5 timmars långpass redan på fredagsförmiddagen)!
1) La Sgambeda
Jag skrev en del redan i går inför tävlingen, och så mycket mer finns kanske inte att tillägga i det här läget. Jo, kanske om läget i cuperna efter förra helgens prolog, kanske: Bob Impola är delad sexa i herrarnas ungdomstävling (det är alla som ställde upp i prologen, eftersom det var ett lockpris på 50 bonuspoäng i cupen för alla som körde de åtta kilometerna i Schweiz, och det bara var fem U25-åkare som lyckades komma nog högt upp i totalen [topp 30] för att ta poäng på riktigt), och Bill Impola är förstås 25:a i herrarnas totala tävling eftersom han var 25:a i tävlingen (på 56 poäng, sex fler än om han slutat sist, alltså …). I lagtävlingen är Bobs Team Serneke nia medan bills Brink Ski Team står kvar på noll poäng eftersom de inte hade någon dam till start i Schweiz.Bubblare: Det går några inomhustävlingar i friidrott i Stockholm och Dalarna (utan lokala medel- eller långdistansare vad jag kan se), det cyklas Sverigecup i cykelcross i Malmö (utan Matthias Wengelin men med Alexander Ehrlin) och orienterarna i Hagaby har samkväm med en träningstävling som heter Blöta språnget.
-
Impolafeber i SVT – snart vet alla vad Jizerska padesatka är
Man kan tycka vad man vill om Vinterstudion. Ibland ledsnar jag på André Pops och tycker att det blir lite väl flåshurtigt, och jag tycker det är kul när andra kanaler kommer in och snor lite rättigheter och rör om lite i grytan (och längdskidor ser jag nästan lika ofta på Eurosport). Men ändå blev jag väldigt glad när nyheten tidigare i veckan landade att SVT säkrat rättigheterna till hela långloppsvärldscupen (utom prologen i söndags, för då var avtalet tydligen inte klart ännu). Inte så mycket för att kunna se sändningarna gratis och med svenska kommentatorer (Ola Brännholm och Mattias Svahn kör La Sgambeda med start 9.50 på lördag) – jag har redan skaffat mig ett säsongspass för att kunna följa Skiclassics egna sändningar – utan framför allt för att det här kan ge långloppen vid sidan om Vasaloppet det genomslag de förtjänar. Att ta plats i den institution Vinterstudion ändå blivit är nämligen en statushöjare av rang bland vanligt folk. Bland folk som inte kan skilja mellan burk- och klistervalla är det nog många som fortfarande inte ens hört talas om varken Marcialonga eller Birkebeinerrennet, men ge SVT två säsonger och Jizerska padesatka kommer vara ett hushållsnamn. Å andra sidan måste ju tävlingarna i sådana fall in i huvudsändningen, på lördag verkar det vara exklusivt på SVT play som gäller.
Vad gäller länsnamn verkar (jag skriver verkar, för jag har inte hunnit kolla upp det) inte Karlslund komma till start med några av sina åkare (Kalle Gräfnings, Maria Gräfnings, Olivia Hansson) den här helgen heller, men både Bill och Bob Impola har legat kvar på hög höjd med sina respektive lag sedan i söndags och kommer gå för fullt i lördagens tävling i Livigno som kortats från 35 till 30 kilometer (fem varv på en sexkilometersbana) på grund av snöbrist (man kan väl knappast kalla 30 kilometer för ett långlopp, men så är vi också bara i början av december).Det första jag gjorde när jag vaknade i morse? Anmälde mig till Bergslagsleden ultra, förstås. Fjärde gången gillt, och den här gången ska jag bryta den negativa trenden med allt sämre tider, banne mig!
Samtidigt öppnade även anmälan till vinterns Tour de Kif, den lokala längdskidtouren som även är öppen för de som inte tillhör Karlslund. Vinterns program består av tio deltävlingar – samtliga i Ånnaboda – och startar med fem respektive 7,5 kilometer klassisk stil med individuell start den 21 december. Därefter följer fyra deltävlingar i januari, tre under första halvan av februari och två efter Vasaloppet. Alla utom distansloppet i klassisk stil som dubblerar som DM för Örebro län, och som körs söndagen den 15 januari, avgörs på onsdagskvällar på elljus- och konstsnöspåret.
Filip Danielsson skriver vidare på sin blogg om bekymren han upplevt på slutet, och som han förhoppningsvis får rätsida på inom kort: ”Har fått en tid på Allergicentrum i Karlstad för att kolla upp lite om vad det skulle kunna vara som spökar i kroppen min. Har en uppfattning att jag presterar sämre när det blir kallare så jag ska ner och kolla upp så det inte är någon typ av köldastma eller liknande.”
I morgon startar för övrigt skridskovärldscupens tredje deltävling, i Astana, men David Andersson står över den för att istället träna och formtoppa inför fjärde deltävlingen i Hereenveen nästa helg.
-
Rydqvist till bloggen: Vill inte ha egen damstart i Vasaloppet – vill ha eget Vasalopp istället
För några veckor sedan skrev jag om VM-fyran och förre Team Skistart.com-åkaren Maria Rydqvists boksläpp, och som av en händelse hamnade jag i går på en föreläsning med längdskidåkaren (och dessutom lyckades jag vinna ett signerat ex av boken!). Föreläsningen, som utgick just från boken, fokuserade på skillnaden i antalet manliga och kvinnliga ledare inom Svenska skidförbundet, skillnaden i utrymme och bemötande i media mellan kvinnliga och manliga idrottare – och det som jag tycker väldigt intressant: Att kvinnor och män i just längdskidor (dock ej långlopp) fortfarande 2016 åker helt olika distanser; och att damerna oftast bara får åka hälften så långt som herrarna (eller lite drygt hälften, i till exempel distanslopp över 10/15 kilometer eller tremil/femmil).
Jag har skrivit lite om det där tidigare, och jag tycker att det är bra att hon lyfter frågan. Även i orienteringen råder stora skillnader, även om ”vinnartiderna” numera ska vara lika långa för damer och herrar på respektive distans i exempelvis SM-sammanhang (men en motion om att införa samma sak i internationella mästerskap har röstats ned, vilket innebär att svenska damer numera springer längre medel- och långdistanser vid SM än VM, men att de fortfarande inte heller på SM får springa lika långt som herrarna men väl ”lika länge”) så finns det enorma skillnader kvar i uppläggen för stafetter som Tiomila (damerna springer kortare och färre sträckor på eftermiddagarna, herrarna får ge sig iväg på långa natten) och Jukola.
I friidrott vore det där naturligtvis otänkbart nu för tiden och jag skulle tro att det finns ytterst få svenska herrar som skulle klå Emelie Forsberg i ett tekniskt bergsultralopp (och det finns ingen som skulle komma på tanken att damerna bara skulle springa halvvägs uppför alptopparna …).
Men i längdskidåkningen har verkligen ingenting hänt de senaste åren (vad gäller just distanserna, på prispengssidan är det numera jämställt), och enligt Rydqvist finns ingen tydlig rörelse, ingen som driver frågan på allvar. En del av problemet verkar vara att somliga åkare (sprinters och så) som är duktiga på korta distanser som fem och upp emot tio kilometer hellre vill åka kort än köra tio och 15 kilometer när herrarna gör så, och därför är det svårt att samlas på ett krav kring jämställdhet.
Ett påstående som kom upp i publiken under Rydqvists föreläsning var det om att den resultatmässiga spridningen i damklungan är för stor och att det därför skulle bli alltför odramatiska tävingar med längre distanser, som till exempel femmil. Men Rydqvist svarade, vilket jag kan hålla med om, att det är en märklig föreställning att herrarnas klungåkning är mycket roligare att titta på än en styrkedemonstration av Marit Björgen, och att en längre distans dessutom skulle öppna för skakningar även hos toppåkarna.
Jag ställde själv frågan vad Rydqvist, som alltså kört långlopp för ett Örebrobaserat team tidigare men i år främst satsar på världscup och VM (eventuellt ska hon åka två–tre sista tävlingarna i långloppsvärldscupen, sa hon), vad hon ansåg i den kontroversiella frågan om att damerna, som i alla andra långlopp numera, ska starta en stund före herrarna även i Vasaloppet för att skapa bättre tävling och tv-möjligheter. Rydqvist menade dock att Vasaloppet är för långt, och att damerna därmed skulle behöva starta alltför tidigt för att det skulle vara praktiskt genomförbart på ett bra sätt. Istället hoppas hon att Vasaloppet i framtiden ska bli så stort att det går att ha separata herr- och damtävlingar två dagar i rad, kanske lördag–söndag. För egen del tror jag dock att det ligger så långt in i framtiden att det vore bra att börja i någon ände, men vi får väl se. Jag högaktar ändå Maria för att hon lyfter de här frågorna, och nu ska jag sätta tänderna i hennes bok!För övrigt togs det slutgiltiga laget till terräng-EM ut i dag, och det är därmed helt klart att Hälleforsbördiga Louise Wiker inte heller i år får chansen, trots SM- och NM-guld i lag samt SM-brons och en fjärdeplats på NM individuellt.
-
Danielsson om tunga inledningen: ”Känns grymt bra på träning men fungerar inte på tävling, blir orkeslös och uppgiven”
Filip Danielsson har tagit det i alla konditionsidrotter mycket svåra steget från junior- till seniornivån inför årets säsong (vilket jag pratade lite med honom om inför premiären i Bruksvallarna förra helgen), men inledningen på året har varit ännu tuffare än den borde ha varit. Det skrev Danielsson om på sin blogg i går. Kroppen har inte alls svarat i de inledande tävlingarna, och botten gick ur i söndagens 15-kilometerslopp i fristil i Idre (det där Axel Ekström blev tvåa). Danielsson, som kört två junior-VM och är en av Sveriges största talanger, slutade först på 71:a plats av 114 åkare, fyra minuter bakom segrande Martin Johansson. Danielsson skriver själv: ”Tankarna kring gårdagens lopp snurrar på i huvudet, men jag finner ingen anledning till att det ska kännas som det kändes i går. Fortsatt nu framöver så kommer jag fortsätta träna på som planerat ,men lite lugnare än tidigare fram till nästa race och se om det hjälper. Det jobbigaste är att det känns grymt bra på träning men att det inte fungerar på tävling, blir som sagt inte stum utan mer orkeslös och då uppgiven.”
Bara att hoppas för Danielssons skull att det känns bättre till nästa omgång av Sverigecupen, i Boden om tre veckor. Då lär det behövas någon typ av formbesked om han ska vara med i snacket om en plats till U23-VM i Salt Lake City. -
Ekström får vänta på världscupchansen – och Attås är fortfarande kungen av vinterserien
Martin Johansson, som var den ende som slog Axel Ekström i söndagens lopp i Idre, fick chansen i världscupen i Lillehammer – men inte Garphytteåkaren. Det stod klart när förbundskapten Rikard Grip i dag presenterade truppen till helgens minitour i Norge. Så liten var alltså marginalen – en placering upp i Idre och det hade kunnat vara Ekström som tog sista platsen i svenska laget vid sidan om Calle Halfvarsson, Marcus Hellner, Emil Jönsson, Teodor Peterson och Oskar Svensson. Ekström får nu istället alltså den träningsperiod han hade tänkt sig fram till Skandinaviska cupens första deltävling som körs på samma banor helgen därpå.
Apropå längdskidåkning finns nu den kompletta resultatlistan från långloppsvärldscupens prolog publicerad, och den visar att det stämmer att Bill Impola, precis som på den preliminära listan, var 25:a i mål, 1.17 bakom segrande Petter Eliassen. Brorsan Bob Impola var 54:a, 2.37 efter. Vi får hoppas att resultatleverantörerna lärt sig en läxa inför La Sgambeda på lördag.
I första deltävlingen i Löpex vinterserie, eller Nattcupen som den också kallas, verkar Martin Regborn mest ha joggat igenom efter lördagens urladdning i Tybblelundshallen. En som däremot alltid tar seriöst på cupen är Daniel Attås. Hallsbergslöparen som fick göra landslagsdebut i fjol har vunnit serien de tre senaste säsongerna och toppar maratontabellen, och på söndagen tog han sin 19:e deltävlingsseger i sin 67:e start i cupen, 42 respektive 47 sekunder före tvåan Gustav Hindér, som liksom Attås kutar för Tisaren, och Garphyttans mountainbikeorienteringsfantom Marcus Jansson.
Hagabys Elin Winblad tog hem en rafflande damklass bara åtta sekunder före Tisarens Lovisa Persson som gjorde en tvåminutersbom till femte kontrollen men sedan plockade sekund för sekund hela vägen på Winblad. Men inte riktig tillräckligt många, alltså. Den 7 december avgörs andra deltävling, sedan väntar jul- och nyårsuppehåll för serien. -
Efter världscupdebuten – nu ändrar Axelsson planerna: ”Tror inte jag tävlar mer i år”
Adam Axelsson flög till Minsk (en flygresa att minnas länge, eller kanske att glömma bort snabbt …) för U23-världscupdebut med två längre sjukdomsperioder i bagaget och utan att ha tävlat sedan den 8 oktober. Men resultatet blev mycket bättre än vad han hade vågat hoppas på – lördagens 1.14,29 och 13:e-plats på 1 000 meter följdes på söndagen upp med 1.55,19 och en elfteplats på 1 500 meter, bara två hundradelar av en sekund från Axelsson första topp tio-placering i den nya U23-världscupen. Han var riktigt nöjd när jag talade med honom efter banketten, vid midnatt vitrysk tid.
– Ja, verkligen. Jag trodde faktiskt att det skulle gå mycket sämre, med tanke på förkylningarna och att jag inte kört 1 500 meter sedan SM i december förra året. Jag hade inga förhoppningar alls, men tänkte att jag skulle försöka haka på han jag gick i par mot (polacken Wojciech Sut), som gjort 1.53 i år. Målet var att växla i rygg på honom efter 700 meter. Men han körde inte särskilt fort, och jag var före vid växlingen och var långt före i mål. På förhand hade jag inte trott att jag skulle kunna röra benen på sista varvet, men även om jag inte lyckades hålla i lika bra som jag gör när jag är i form kändes det ändå helt okej och jag gjorde 32 sekunder på sista varvet mot kanske 31,5 normalt. Så det var mycket bättre än förväntat, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Överlag en riktigt bra helg då, med tanke på förutsättningarna?
– Verkligen. När jag blev sjuk igen tänkte jag först att det inte skulle vara någon idé att åka hit, jag hade fortfarande lite ont i halsen i onsdags. Men jag gav det ändå en chans, och det har gått mycket bättre än jag hade kunnat tro. Jag kom hit utan press, körde bara för att ha kul och utan tvång, och det har gått över alla förväntningar. Och jag har samlat bra med världscuppoäng. Det var synd att jag inte fick köra 500 meter också, för det var bara tio med där och det var inte många som gick under 37 sekunder. Med tanke på hur det gått i helgen känns det inte orimligt att jag kan ta en pallplats i U23-världscupen om jag hittar formen efter jul.
Hur kommer du lägga upp resten av vintern nu?
– Egentligen skulle jag ha åkt till Inzell och kört två tävlingar om två respektive tre veckor, men som det ser ut nu blir det max en av dem, antagligen ingen. Jag tror inte att jag tävlar mer i år, utan att jag istället åker hem och ser till att träna bra i lugn och ro. Men direkt efter nyår blir det ett läger i Inzell, och sedan siktar jag på att komma i form till nästa U23-världscup i Collalbo (21–22 januari) och SM (i Västerås 11–12 februari).Det var ju en hel del skidåkning i dag också. Världscupen i Ruka? Jo’vars, men ur lokal synvinkel framför allt första distansloppet i seniorernas Sverigecup och prolog i långloppsvärldscupen.
I den förstnämnda tävlingen, i Idre, följde Axel Ekström upp förra helgens succéresultat i Bruksvallarna med en ny andraplats, och jag snackade med honom om succén och världscupchanserna för en text på nyhetsplats. Karlslunds Maria Gräfnings blev fyra i damloppet över tio kilometer, 20 sekunder från pallen och 29 bakom segrande Maria Nordström, Ulricehamn. Garphyttans Adam Gillman slutade på 13:e plats i juniorernas lopp över samma distans och Lucas Lennartsson var 23:a i herrloppet.
I långloppsvärldscupen var det länge strul med resultatlistorna, men törs man lita på den senaste versionen blev Bill Impola 25:a, slagen med 1.17 av norske tidigare Vasaloppsvinnaren Petter Eliassen över åtta kilometer med intervallstart men med mindre än halvminuten upp till topp tio. Bob Impolas tid och placeringar har ännu inte publicerats, men i ett videoklipp på Team Sernekes hemsida berättar han om loppet:
– Första två varven gick riktigt bra, men när jag kom till backen på tredje varvet började jag bli tröttare, och sedan kom mjölksyran rätt fort på sista två varven. Det var sltisamt, men kändes väl helt okej för att vara på hög höjd för första gången i vinter.
Långloppscupen sparkar igång på riktigt med La Sgambeda på lördag.Och så noterar vi att Frida Södermark, som vann Svampenmaran i våras, i dag blev tia och bästa svenska på 100-kilometers-VM.
-
Förkylningar, flygstrul, och så: ”Fötterna var riktigt svullna, fick knappt i dem i skridskorna” (Plus bildextra från Tybblelundshallen!)
Skrev ju en hel del om Adam Axelssons strul redan i går, inför dagens premiär i U23-världscupen. Då hade han fått tillbringa över 30 timmar på en polsk flygplats – efter att dessförinnan ha varit sjuk i en vecka (och det efter att precis ha kommit tillbaka efter en ännu längre sjukdomsperiod). Uppdateringen av läget i dag? Tja, det visade sig att planet blev ännu mer försenat än jag förstod i går, och först vid 23-tiden på fredagskvällen (nästa ett och ett halvt dygn försenade) landade de fyra svenskarna i Minsk. Lägg därtill pass- och visumkontroller, bagageuthämtning och en timme i bil – och grabbarna var inte i säng förrän 1.30 natten mot lördagen. 7.50 serverades frukost på hotellet, och en timme senare var de på is i Minsk arena. Snacka om värsta tänkbara uppladdning.
– Där på morgonen var fötterna riktigt svullna, jag fick knappt i dem i skridskorna. Jag antar att det berodde på flygresan. Men det blev i alla fall bra till tävlingen, berättade Axelsson på telefon från Vitryssland.
I tävlingen blev det ändå ett förhållandevis bra resultat, och det kan ni läsa mer om här. I morgon blir det 1 500 meter.Själv var jag en sväng till Tybblelundshallen och såg fyra 1 000-meterslopp. Det började med ett svenskt rekord och en sprängd drömgräns (första svenska 40-plussare under tre minuter!) av Erika Bergentz, fortsatte med många fina individuella prestationer av löpare som Melker Forsberg (2.49,16 som 16-åring) och Wilhelm Bergentz (2.51,44 som 15-åring), och avslutades med att Martin Regborn hamnade lite fel i starten av A-heatet och därför fick två tuffa förstavarv och fick nöja sig med perset 2.39,61 (både han och jag och hans tränare Mikael Kroon hade trott på nedåt 2.35 på förhand; ja, jag hade spekulerat i att han till och med skulle knäcka Allan Bodares 29 år gamla tid 2.32,92, som förmodligen är det bästa en distriktslöpare gjort inomhus enligt friidrottsstatistikern Gunnar Johansson som dock reserverar sig med att han inte har separata årsbästalistor inomhus tidigare än 1999). I stället vann 17-årige Jonathan Gustavsson, som redan i fjol var distriktsetta på distansen, på nya perset 2.37,14. Se utvalda delar av loppet och intervjuer med Regborn och KFUM Örebro-debuterande fransmannen Thomas Chaillou (sjua på 2.41,66) i webb-tv här. Och så bjuds ett litet bildextra längst ned i bloggen.
Och så var det ju premiär i Sverigecupen i längdskidor, för seniorer, med fristilssprint i Idre. Förra helgens succéman Axel Ekström, från Garphyttan, visade att formen är på topp genom att bli sexa i kvalet och vinna sin semifinal, vilket är riktigt starkt gjort av en kille som aldrig varit en toppsprinter. I semifinalen tog det dock stopp, och Ekström fick nöja sig med en elfteplats totalt (morgondagens 15 kilometer i fristil kommer förstås passa mycket bättre). Annars hade länsåkarna en närmast osannolik otur i kvalet: Garphyttebröderna Marcus och Lucas Lennartsson körde in på exakt samma hundradel (!) och Vedevågssonen Filip Danielsson var närmast efter – som 31:a, 31:a och 33:a när 30 åkare går vidare till kvartsfinal.
Maria Gräfnings, som i år tävlar för Karlslund, blev 13:e i kvalet men åket ut i kvartsfinalen. Liksom Ekström lär hon göra betydligt bättre ifrån sig i morgondagens distanslopp som för damerna är tio kilometer långt.
Som en del i Idre-Särnatävlingarna, men inte ingående i juniorernas Sverigecup, avgjordes även juniortävlingar där Zinkgruvans Markus Johansson tog en ny topplaceringar när han blev tvåa i H20-klassen. Jag ringde upp Markus och tog ett snack om det och om junior-VM, som ni kan läsa här.
Erika Bergentz klappas om av sonen Wilhelm efter målgång i rekordloppet. Foto: Jonas Brännmyr 
KFUM Örebros Olle Tyrsmo, Amin Abdirahman, Hilleröds Axel Vang Christensen (som slog danska P13-rekord på 1 000 meter med tiden 3.05,99) och Thorens Wilhelm Bergentz. Foto: Jonas Brännmyr 
Tjalves Simon Hjortmark i tät efter två varv i P17-killarnas 1 000-meterslopp, närmast före KFUM-trion Melker Forsberg (debut i nya klubben), Olle Tyrsmo och Jack Tranderyd, Thorens Wilhelm Bergentz och KFUM Örebros Johan Alpberg. Foto: Jonas Brännmyr 
Melker Forsberg (till vänster) spurtade ned Olle Tyrsmo och vann P17-loppet med 38 hundradelar, på 2.49,16. Foto: Jonas Brännmyr 
Tjalves Simon Hjortmark tog tredjeplatsen före Thorens Wilhelm Bergentz och KFUM:s Amin Abidrahman. Foto: Jonas Brännmyr 
Starten i herrarnas B-heat. 
IF Starts Heshlu Andemariam låg långt efter med varvet kvar, men drog på en långspurt och var en hundradel ifrån att plocka ned Örebro AIK:s Ludvig Börjesson. Men Börjesson drog längsta strået och vann på 2.49,96. Foto: Jonas Brännmyr 
Efteråt var det glada miner mellan Ludvig Börjesson och Heshlu Andemariam. Foto: Jonas Brännmyr 
William Fransson inför starten i herrarnas A-heat. Foto: Jonas Brännmyr 
Jonathan Gustavsson, som tog hem loppet, minuterna före start i herrloppet. Foto Jonas Brännmyr 
William Wickholm, en av alla talanger i Mikael Kroons stall. Foto: Jonas Brännmyr 
Uppställning inför starten i herrloppet. Foto: Jonas Brännmyr 
Fransmannen Thomas Chaillou direkt efter debuten för KFUM Örebro (till vänster Tranås Arvid Berglund). Jonas Brännmyr -
Helgens höjdare – tre premiär och fem varv i Tybblelundshallen
1) U23-världscupen i skridsko
Helgens tävlingar i Minsk är inte bara säsongspremiär för U23-världscupen i skridsko – utan dessutom den första tävlingen någonsin eftersom cupen, som ska bli ett mellansteg som mildrar den tuffa övergången från junior- till seniornivån inom skridskosporten, är helt ny. Någon officiell startlista är ännu inte publicerad, men klart är att Sverige bara ställer upp med en skrinnare: Kumlakillen Adam Axelsson. Sjukdomar har gjort att han inte tävlat sedan den 8 oktober, och det ska bli intressant att se om han ens kunnat bibehålla den formen eller till och med slipat fram en liten topp nu till premiären trots den rätt besvärliga säsongsinledningen. Axelsson ska hur som helst köra 1 000 meter på lördagen och 1 500 meter på söndagen, och eventuellt även teamsprint (på lördagen) med juniorerna Wilhelm Ekensskär och David Karlingsjö (som båda tävlar för Trollhättan), som är på plats för att köra juniorvärldscupen som avgörs samtidigt och som kan få kliva upp och bilda ett U23-lag med Axelsson.2) Skidpremiärer
Dels är det dags för den individuella prologen till långloppsvärldscupen, med 40 procent av bröderna Impola på startlinjen (alltså två av fem, Bill och Bob …), som jag skrev om i onsdags. Men det är också dags för första två deltävlingarna i den nationella svenska cupen i längdskidåkning för seniorer, i Idre, som en del av de klassiska Idre-Särnatävlingarna (så det bjuds även på juniortävlingar, men deras nationella cup drar igång först om tre veckor). Av toppnamn som lämnades utanför världscuptruppen (de har ju också premiär, i Ruka) finns A-landslagsåkarna Martin Johansson och Viktor Thorn, men också Garphyttans Axel Ekström som, när specialdistansen (?!) 15 kilometer fristil står på programmet på söndag vuxit ut till något av en favorit efter andraplatsen bakom Marcus Hellner i premiärloppet i Bruksvallarna för exakt en vecka sedan.
Dagen före avgörs en fristilssprint där Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson är fjärdeseedad i herrjuniorklassen på Fispoäng, och hoppas förstås på revansch efter förra helgen för att hålla JVM-drömmarna vid liv (det återstår bara två nationella juniorsprinttävlingar före junior-VM-uttagningen efter den här helgen, så det finns jättemånga möjligheter att visa att man ska ha en plats till Salt Lake City).
Revansch? Jo, ZIF berättar nu på sin hemsida om vad som egentligen hände i den där semifinalen i Bruksvallarna som jag skrev lite om. Och jag citerar: ”Efter en ordnad start blev [Markus] rejält omkullkörd av en norsk konkurrent med bruten stav som följd och även om han kom på benen och fick en ny stav så var den här dagen förstörd. Det var ingen glad Markus i mål och norrmannen fick veta både det ena och andra …”
Anmälda till tävlingarna är också Garphyttans Anton Andersson (H18), Kevin Henriksson (H20), Joel Lager (H20), Lucas Lennartsson och Marcus Lennartsson, Karlslunds Maria Gräfnings samt Filip Danielsson (örebroaren som tävlar för Torsbyklubben SK Bore). Alla kör båda dagarna utom Johansson, som står över söndagens distanslopp (där damjuniorerna kör fem kilometer, herrjuniorerna och damerna tio kilometer och herrarna 15 kilometer).3) Triumfglasspelen (som själva i och för sig skriver Triumfglass-spelen för att få med alla tre S:n …)
Inomhussäsongens andra tävling i Tybblelundshallen bjuder på betydligt större och vassare medeldistansstartfält än den första. Totalt 34 löpare har anmält sig för fem varv runt hallen, alltså 1 000 meter. Damerna springer 16.45, herrarna tio minuter senare. I förstnämda loppet ska det bli intressant att se vilken form Erika Bergentz, som tog veteran-EM-silver på både 800 och 1 500 meter förrförra inomhussäsongen, är i efter en sommar där hon mest kutat längre (Stockholm marathon) och mer kuperat (Sälen fjällmaratons halvmaraklass, terräng-SM). Men huvudnumret för hela tävlingen är herrarnas lopp där Martin Regborn, EM-bronsorienteraren som var SM-femma på 3 000 meter förra vintern, gör årets första inomhusstart och ställs mot fjolårets distriktsetta på distansen Jonatan Gustafsson, nyblivne KFUM-löparen Tomas Chaillou och en del andra. Jag skrev lite om det i tisdags.Bubblare: Som jag tidigare noterat drar ju även Löpex vinterserie igång i helgen.
-
Prenumerera
Prenumererad
Har du ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
