Konditionsbloggen

  • Helgens höjdare: Kan Anfält utmana om segern i Ultravasan?

    1. Orienterings-VM
    Det har gått tolv år sedan senast. Men med start i morgon, lördag, är det äntligen dags igen: Orienterings-VM i Sverige, i Strömstad (och tisdagens medeldistans i Tanum). Lite skralt med länsdeltagare då tidigare VM-löpare som Lilian Forsgren och Filip Dahlgren inte haft toppform i år (eller varit skadade) och andra som varit med kring landslagen som Daniel Attås och Josefin Tjernlund ännu inte tagit klivet till VM-nivå. Så Martin Regborn blir enda länslöpare i mästerskapet, och lördagens sprint blir, om inget oförutsett händer (Regborn är reserv på övriga distanser och tillgänglig för stafetten nästa lördag), hans enda distans under mästerskapet. Läs mer om Regborn i gårdagens blogg och i dagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se).

    2. Vårgårda GP
    Redan i eftermiddag avgörs lagtempot, och på söndag är det dags för det klassiska linjeloppet. Jag skrev en del om Emilia Fahlin häromdagen. Hon gör sin sjätte tävling i Vårgårda och har placeringsraden 46–41–17–43–52 i linjeloppet, men hoppas i år kunna vara med betydligt längre fram när det ska avgöras.

    3. Ultravasan och Vasastafetten
    Garphytteorienteraren Filip Dahlgren är ju regerande mästare i Vasastafetten med sitt IFK Lidingö, och Örebro AIK kom tvåa i fjol (med bland andra Erik Anfält, Mikaela Kemppi och Mattias Nätterlund i laget), men i år kommer inget av lagen till start. Eller ja, Örebro AIK ställer upp med ett lag, men utan så mycket elitinslag, utan någon av löparna från i fjol (men däremot med Cristoffer Stockman och Ann-Sofie Berg). Att hålla utkik på är också Karlskogalaget Happy Homes, som förutom ett par av min träningskompisar innehåller dubble VM-guldmedaljören (i draghund) Timo Silvola. Men allra mest spännande är förstås Erik Anfälts start i Ultravasan 45 (även om det hade varit ännu roligare att se honom i 90-kilometersklassen, men de distanserna har maratonlandslagslöparen från Örebro ännu inte klivit upp på). I fjol vann Fritjof Fagerlund på 2.45.30, och en tid under tre timmar räckte till topp sex. Det är svårt att säga exakt vad Anfält är god för på det här underlaget, men någonstans där uppe kommer han naturligtvis att vara med.

    Bubblare: I Anfälts (och Nätterlunds) frånvaro blir lördagens DM på 10 000 meter plötsligt lite öppnare (på herrsidan; på damsidan kommer Mikaela Kemppi förstås leka hem det). Jakob Nilsson har ju vunnit det mesta i långloppscupen i år, och har bästa anmälningstiden, men Fredrik Johnsson och Michael Welday är bara 33 resepktive 59 sekunder bakom och blir det ett taktiskt lopp på Skölvboslätts IP kanske någon kan hota. Förre swimrunvärldsmästaren Bibben Nordblom och hela 31 triathleter från Örebro AIK (däribland konditionsbloggsbekantingar som Morgan Pätsi, Anders Ekholm, Mikael Selvin, Mikael Spiris och förre Örebro IK-hockeyspelaren Peter Jellvert) ställer upp i Kalmar ironman som avgörs på lördag. På söndag är det dessutom dags för höstens första och säsongens totalt fjärde deltävling i Närkeserien i mountainbike. Och så ställer KFUM Örebro upp med ett lag i lag-ungdoms-SM i friidrott för 15–17-åringar i Huddinge där Tobias Tranderyd (800 meter), Olle Tyrsmo (2 000 meter hinder) och Lisa Brorson (3 000 meter) står för konditionsinslagen.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Regborn inför sitt livs lopp: ”Som att träna inför ett OS”

    På lördag inleds orienterings-VM i Strömstad – och för Örebroorienteraren Martin Regborn är det dessutom avslutningen på fem år av förberedelser. Lördagens sprintlopp blir nämligen – om inte någon av konkurrenterna skadar sig eller om förbundskapten Håkan Carlsson skrällsatsar på Regborn i stafetten nästa lördag – både EM-bronsmedaljörens första och sista i ett mästerskap han laddat för länge. Väldigt länge. Att springa ett VM på hemmaplan har varit ett mål sedan Regborn som tolvåring såg Karolina A Höjsgaard och Niclas Jonasson springa hem svenska guld i Västerås 2004, och satsningen mot mästerskapet i Strömstad har pågått hela hans seniorkarriär, sedan Sverige i praktiken tilldelades VM 2011 (och året därpå även gjorde definitivt fick arrangörsansvaret). om det där och mycket annat berättar Regborn själv i en intervju i fredagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se, med fräcka bilder av Veronika Ljung-Nielsen). Lite snack sparade jag dock till bloggen.

    – Normalt börjar man titta på nästa VM när årets VM är avslutat, men hemma-VM började vi ladda för redan för fyra år sedan. Vi har varit runt Strömstad och tränat sedan Sverige tilldelades mästerskapet. Det har varit som att träna inför ett OS. Det kommer nog att kännas tomt efteråt, säger Regborn till Konditionsbloggen.
    Hur har sista uppladdningen sett ut?
    – Jag har kört en liten omstart efter EM och VM-testerna. Det blev ett par veckor med grundträning och så några veckor med lite mindre mängd och mer fart, hård intervall. Sista veckan har jag bara försökt vila så mycket som möjligt, och det är nästan det svåraste. Under grundträning ligger jag på tolv–femton timmar i veckan, den här veckan har det nästan inte blivit något alls.
    I våras var det världscup, EM, VM-tester, massor av tävlingar … Nu har du en enda dag då du ska vara på topp. Har det påverkat träningen och toppningen?
    – Egentligen inte. Träningen i sig skiljer sig inte så mycket åt, både långdistans och sprint är långdistansidrotter rent fysiologiskt, och jag tränar alltid ganska varierat. Jag kör en hel del i skogen även om det är en sprinttävling jag laddar för den här gången, för att få varierad träning och varierat underlag. Dessutom är jag ju reserv på långdistansen, så jag måste vara beredd på att springa även där.
    Vad har du för målsättning?

    – Om jag lyckas pricka in formen och får till det perfekta loppet kan det räcka långt. Jag kan inte påverka hur de andra springer, men jag vet om min egen kapacitet. Det är i princip samma folk som är med i EM som 
i VM. Konkurrensen är möjligen lite lättare, eftersom toppnationerna bara får ställa upp med tre löpare på VM mot fyra på EM, men å andra sidan är folk lite mer toppade till VM.
    Vad händer efter VM, vad har du för långsiktiga mål?
    – Oj, så långt har jag inte tänkt. Jag har varit inne i den här bubblan med hemma-VM så länge. Men det är VM varje år, och jag tar ett år i taget. Klart jag vill springa en långdistans på VM någon gång.
    Fortsätter du plugga vid sidan om orienteringen?
    – Jag har läst på heltid fram tills nu och har ett år kvar till en master inom idrottsfysiologi och medicin, men jag har inte satt igång med höstens studier än. Just nu känns det inte som om jag vill läsa på heltid året som kommer, utan satsa mer på orienteringen i stället nu när det gått så bra. Tyvärr går det ju inte att försörja sig på sporten, så vi får se hur det blir.
    Det var tolv år sedan det var VM i Sverige senast. Finns du med om tolv år, om det blir ett nytt VM här då?
    – Det är inte omöjligt, men … Det är långt fram, i varje fall.
    , ,

  • ”Avdankad orienterare” vann Milans – och Bob krossade på GIH

    ”Avdankad orienterare […], sugen på att vara vältränad igen, men inte på att träna.” Så beskriver sig Oskar Arlebo, 39, i sin twitterprofil. I kväll tog KFUM Örebro-orienteraren i varje fall ett litet steg åt det hållet (i varje fall på papperet) när han tog hem årets upplaga av Milans poängtävlingar och därmed tog över tronen efter VM-orienterarna Martin Regborn (seger 2014, då Arlebo var fyra) och Filip Dahlgren (seger 2015 då Arlebo var femma). Ja, faktum är att 39-åringen vann redan på förhand, då Regborn var enda hotet (han behövde ta sig i mål inom två minuter och 56 sekunder bakom Arlebo i sista deltävlingen i Gamla Pershyttan i kväll för att säkra totalsegern) och valde att inte springa med tanke på lördagens VM-start.
    Arlebo blev trea i avslutningen, bakom Södertäljes Johan Ek-Larsson och Hagabys Jakob Wallenhammar, och slutade därmed på 29 395 poäng (av 30 000 möjliga), 480 poäng (motsvarande åtta minuter) före Wallenhammar och ytterligare 297 före Simon Hedlund, Ärla. Elsa Ekelin blev bästa dam både i kväll och i sammandraget, men eftersom det är mixedklass blir det ingen titel för KFUM Örebro-orienteraren.

    Uppe på löparbanorna vid GIH avgjordes säsongens femte deltävling i rullskidscupen Moto eagle tour över 12,5 varv och totalt 5 000 meter. Bob Impola gjorde som vanligt och tog tredje segern på lika många starter i årets cup, på 14.22, 59 sekunder före Larz Andersson. Robert Brundin, som vunnit de två loppen där Impola inte ställt upp och varit tvåa i de två övriga, fick nöja sig med en fjärdeplats nu. Några damer (läs: Olivia Hansson) kom inte till start.

    Uppdaterade för övrigt gårdagens bloggpost om Emilia Fahlin med lite snack.

    , , , , ,

  • Fahlin tillbaka i världstouren på fredag: ”Min höjdpunkt på säsongen”

    OS-bragden är bara en dryg vecka borta, men på fredag är Emilia Fahlin tillbaka på tävlingshojen igen. Till skillnad från ”Silver-Emma” Johansson, som är kvar i Rio för att njuta, gå på avslutningen och mjölka ur den sista OS-känslan, flög Fahlin direkt hem till Örebro efter linjeloppet och tillbringade några dagar med familjen och klubbkompisarna i Örebrocyklisterna. Och redan i helgen är det alltså dags för ny tävling, och inte vilken som helst. Vårgårdas GP är, tidigare som stående inslag i dåvarande världscupen och nu som enda svenska tävling i damernas nya världstour, en av hennes favorittävlingar, och avgörs som vanligt med lagtempo över 42,5 kilometer på fredagseftermiddagen och ett 141 kilometer långt och bitvis rätt knixigt linjelopp på söndagen.
    – Vårgårdas tävling har alltid varit min höjdpunkt på säsongen. Jag hoppas verkligen att jag kan vara med där framme när loppet avgörs. De senaste tävlingarna har givit en boost. Jag är inte med för att kolla, jag vet att jag kan vara med där uppe, säger Fahlin i ett pressmeddelande från arrangören.
    Vi får väl se vilken typ av utrustning Fahlins italienska stall Alé-Cipollini lyckas skrapa ihop till fredagens lopp, det har ju varit lite si och så med tempoprylarna den här säsongen (OS-kommentatorn Robert Tennisberg avslöjade för övrigt i sändningen från Rio att det ryktades om att Fahlin redan gjort klart med ett nytt stall inför nästa år, vilket väl om det stämmer inte skulle komma som en överraskning för någon efter hennes rätt öppna kritik mot italienarna).
    – Vi har inte tränat det så mycket. Men det blir en bra genomkörare för att väcka kroppen. Man har varit lite ur fas efter i tidsomställningen efter hemresan från Rio, säger Fahlin i pressmeddelandet.
    Om inte annat kan söndagens lopp förstås bli en höjdare där inte bara Fahlin kommer till start utan också stora delar av den övriga världseliten med bland andra guld- och bronsmedaljörerna från det där OS-loppet: Anna van der Breggen och Elisa Longo Borghini. Alé-Cipollini ställer, vid sidan om Fahlin, upp med polska OS-cyklisten Malgorzata Jasinska samt italienska kvartetten Marta Tagliaferro, Anna Trevisi, Martina Alzini och Marta Bastianelli (den sistnämnda avstår dock linjeloppet, kör bara lagtempot).
    – Vi fortsätter tävla efter en välbehövlig förberedelseperiod som vi fått tack vare luckan i den internationella kalendern sista tiden (för de som inte kört OS, bloggens anmärkning). Vårt mål är att ha tre starka cyklister på plats i VM i Doha i höst, säger teamchefen Sarà Fortunato Lacquaniti i ett annat pressmeddelande, från Alé-Cipollini.

    (Blogginlägget är uppdaterat med citat onsdagen den 17 augusti)

    , ,

  • Tillbaka efter tre veckor – detta har hänt

    Well, ni vet att jag brukar skriva ganska mycket om ganska små händelser.
    Så, vad ska man skriva när man missat Emilia Fahlins OS-deltagande (ja, jag skrev förstås krönikor både före och efter silverracet, bara för att jag inte kunde låta bli), Lilian Forsgren och Josefin Tjernlunds student-VM-medaljer och massor av annat under tre veckors underbar semester? Tja, vi får väl ta ett lite snabbt svep över vad som egentligen hänt.

    Men först kan jag konstatera att jag själv hunnit med tre ”tävlingar” på lika många semesterhelger. Först ett lokalt litet lopp uppe i Kramfors (som omväxlande kallas ”Finnmarksloppet”, ”Mjövattnet runt” och ”Gå, lunka, löp”) där jag blev fyra av 41 (på 29.55 över sex kilometer måttligt kuperad terräng), 7,5 minuter bakom överlägsne segraren Philip Berggren men bara två minuter från andraplatsen. Sedan blev jag tredje sist (av tiotalet tävlande) i motionsklassen över 200 meter i Degernässimmet. Och i lördags avslutade jag med en direkt bedrövlig insats i Svartåloppet, där jag blev 17:e av 31 på 1.14.04 över 14,3 kilometer med runt 200 höjdmeter – för två år sedan var jag nio minuter snabbare på samma bana (jag vet ärligt inte om jag hade en riktigt dålig dag eller är så dålig just nu, har tränat rätt bra på slutet men får inte ut så mycket av det för tillfället). Härnäst blir det Bergslagsleden ultra om en knapp månad. Bryter ihop och kommer igen tills dess.

    Så, vad har man missat de här tre veckorna? Vi tar en snabbcheck sport för sport:
    Löpning: Hårt skadedrabbbade löparesset Per Sjögren tog sin första seger i långloppscupen sedan Kumla stadslopp när han vann Dalenrundan på 19.59, 42 sekunder före överlägsne cupledaren Jakob Nilsson. Liduina van Sitteren tog över totalledningen från Mikaela Kemppi med en poängs marginal när hon vann samma lopp på 25.11, 15 sekunder före klubbkompisen Annika Larsson. I helgen avgjordes dessutom Stripastafetten, som ger klubbpoäng i cupen (Örebro AIK och IF Start går återigen en kamp om förstaplatsen där). Löparkungen Erik Anfält mötte hårt motstånd i sitt stora mållopp för sommaren, Salomon 27K under fjällmaratonhelgen i Åre, och fick för ovanlighetens skull nöja sig med en femteplats. Han har därefter hunnit anmäla sig till, men på grund av skadekänningar ändå funderat på att avstå från, Ultravasan 45. Bloggbekantingen och Kumlakommunalpolitikern (C) Cristoffer Stockman sprang Tromsö skyrace (som jag kutade i fjol) men föll till föga för de tuffa reptiderna och tvingades bryta (däremot tog örebroarna Adam Jonsson och Linus Ahlstrand målflagg på 80:e respektive 121:a plats efter över tolv timmars kämpande i den stentuffa nordnorska terrängen). IF Starts Kajsa Rosdal kutade det kortare loppet Tromsdalstind skyrace och tog en finfin elfteplats i hård konkurrens, medan Örebro AIK:s Ann-Sofie Berg blev 81:a där). Hälleforsbördiga VM-löparen Louise Wiker (som driver en trevlig blogg) kutade fem kilometer på 17.57 i en träningstävling under ett läger i USA. Och samtidigt har en annan löpare lämnat Hällefors bakom sig – Haben Kidane som nu tagit flyttlasset till löpargymnasiet i Sollentuna (efter att ha avslutat med att persa på 3 000 meter i Karlstad GP, med 8.48,37).
    Cykel: Fahlins OS-lopp är redan nämnt. Därutöver svarade Fredrik Berg för en urstark insats i Finnmarksturen när han spurtade ned Matthias Wengelin (som hade haft problem tidigare i loppet, och som dagen innan vunnit Grenserittet), och tog nya poäng för att försvara pallplatsen i sammandraget. Wengelin var sedan bara en centimeter från att vinna Cykelvasan i helgen (kolla målfotot!).
    Orientering: Tja, förutom student-VM har det ju också hunnit vara O-ringen, där Andrea Svenssons fjärdeplats i D20-klassen var största framgången ur länsperspektiv. Dessutom två deltävlingar i Milans poängtävlingsserie med Oskar Arlebo respektive Filip Jacobsson som segrare. Med en deltävling kvar att springa (i morgon) är det därmed bara Martin Regborn (som springer VM på lördag) som kan hota Arlebo i sammandraget. Och så var det Askersundsträffen i helgen, också. (Hur det gick för Tobias Karlsson och hans brorsa i fjällorienteringstävlingen Bamm? De kom tyvärr inte ens till start).
    Triathlon: Samma dag (hör och häpna!) avgjordes både Vretstorps triathlon och Hälleby triathlon (och därtill Gôrslitet i Karlstad med bland andra Morgan Pätsi). Per Sjögren slog till även här, och vann Vretstorps sprint (250 meter simning, 20 kilometer cykel, sex kilometer löpning) med över 13 minuters marginal, medan örebroaren Ulrika Hammarskiöld vann en betydligt tätare damklass två minuter före Kumlas Hanna Henriksen. I Hälleby ännu kortare tävling (225 meter simning, 8,4 kilometer simning och 2,6 kilometer löpning) vann Mats Carlberg, mest känd som skidåkare och rullskidsarrangör, dryga minuten före Daniel Nordström medan Helena Yourstone krossade motståndet i damklassen och vann med över 2,5 minuter. Någon vecka tidigare vann Jenny Dollerup och regerande mästaren Mathias Jansson Vikers triathlon med två minuter respektive 34 sekunder på en delvis ny bana (markägarna stoppade fjolårets tävling på 2014 års bana; oklart exakt hur lång den nya banan var).
    Mountainbikeorientering: Karlskogas Erica Olsson tog ungdoms-EM-brons i stafett och guld på den inofficiella långdistansen i ett mästerskap som avgjordes parallellt med seniorernas VM i Portugal. Där blev Garphyttans Marcus Jansson bäste svensk i samtliga discipliner, men nådde inte sitt mål att ta den första svenska topp tio-placeringen i ett individuellt herrlopp det här året heller. En åttondeplats i stafetten blev bästa resultatet. Jansson, som totaldominerat svensk mtbo i år, missade sedan guldet på medeldistans-SM (hans första förlust mot svenskt motstånd i år) och fick nöja sig med silvret tolv sekunder bakom Moras Linus Mood i fredags, men revanscherade sig med seger i lördagens sprinttävling i svenska cupen och söndagens långdistans-SM (Erica Olsson vann förstås alla tre tävlingarna i D16- respektive D20-klasserna). Jansson har därmed vunnit tre av fyra SM-tävlingar i år och sex av sex deltävlingar i svenska cupen.
    Swimrun: Danny Hallmén hade ingen superlyckad avslutning på den egentliga tävlingssäsongen, men laddar om för en solotävling till helgen.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Bloggen tar semester (men avslutar med en historia i björnväg)

    Nu stänger jag ned, loggar ut, slår av telefonen och tar hel och total semester i tre veckor. Jag kommer säkert springa en del lopp och tävlingar, titta på andra, träna, njuta. Men jag kommer, som vanligt när jag har semester, inte att blogga ett enda, minsta jota. Inte ens när Emilia Fahlin cyklar i OS, bannemej. Och jag börjar väl en gång för alla med att ignorera O-ringens första etapp som avgjordes i dag (men lite kan ni allt läsa här, och så kan ni kolla in resultaten från Axastafetten i går, som nu äntligen har dykt upp, eller kolla in den här resultatlistan som bevisar att Mattias Nätterlund 11.00 i dag blev tvåa i tio kilometer långa Broloppet i Sollefteå på 33.16 och knappt 27 minuter vann halva distansen i samma lopp på 16.15 – och här kan ni rentav begrunda att Matthias Wengelin faktiskt fick stryk (!) i svenska långloppscupen i dag).

    Nej, inget av det där kommer jag skriva om nu när jag tar semester. Men en liten historia ska jag ändå bjuda på, en som jag inte kan hålla undan för er. Den handlar om Tobias Karlsson, 31. Ni vet, han som spelade ishockey på elitnivå som ung, gjorde sex matcher för Örebro Hockey i allsvenskan 2003/04 och sedan gjorde en rätt hygglig karriär som långloppsskidåkare, med fem topp 200-placeringar i Vasaloppet och ett par säsonger i halvprofessionella Team Skistart.
    Om tre veckor ska han och tre år yngre brorsan Simon springa Bamm, men deras riktiga genrepspass i Sälenfjällen förra helgen tog en ände med förskräckelse.

    – Vi skulle testa all utrustning, tält, mat och allt sådant, och hade tänkt hålla igång i fem timmar innan vi slog nattläger. Vi hade kollat på kartan så det skulle finnas vatten i närheten, men det var så torrt att det inte fanns något. Vi hade helt slut och kunde inte ens göra iordning torrmaten vi hade med oss, så vi bestämde oss för att springa tillbaka till stugan i Tandådalen istället, vi hade väl ungefär 90 minuter dit. Med kanske sju kilometer kvar mötte vinär vi mötte den. ”Det är en björn”, sa jag. ”Det är en buske”, sa brorsan som ser lite dåligt. Men det var en björn. Jag försökte ta en bild, men det var mörkt och jag fick på blixt och alltihop, och björnen blev säkert nyfiken av det, för när vi hade gått 20 minuter åt ett helt annat håll och vände oss om så stod han på bakbenen och stirrade på oss bara 50 meter bort. Det var riktigt otrevligt. Man fick riktig björnnoja, till slut såg man björnar överallt, säger Karlsson till Konditionsbloggen.
    Vad hände sedan?
    – Vid det laget var klockan över midnatt, men vi fick fortsätta gå. Vi höll riktningen bort från stället där björnen följt efter oss, och till slut hamnade vi nästan nere vid Stöten, mot norska gränsen. Till slut kom vi ut på vägen mot Trysil och tog asfalten tillbaka. Vi blev ute i över tio timmar totalt. När vi kom ut på bilvägen var vi så törstiga att vi drack ur någon dålig bäck innan vi sprang hemåt längs bilvägen, och förmodligen var det vattnet som gjorde att både jag och Simon blev däckade i matförgiftning i flera dagar efteråt.
    Hur mår du nu?
    – I dag fick jag pallra mig upp eftersom O-ringen satte igång (Tobias sprang in på 42:a plats av 205 startande i herrseniorernas korta klass). Det som är positivt med att man inte orkar springa så snabbt är ju att själva orienteringen går bättre när man springer långsamt (skratt).
    Vad har ni för målsättning i Bamm?
    – Det är mest en kul grej, något jag vill göra för att hålla motivationen uppe nu när jag lagt av lite med skidorna, och dessutom något kul att göra tillsammans med brorsan. Det är svårt att veta hur bra de andra är, men det känns som vi kan lunka på ganska länge i den fart man håller över fjäll, så hoppas vi på en topp fem-placering är vi nog inte helt ute och cyklar, hoppas jag.
    Kan jag få bilden på björnen?
    – Nej, tyvärr blev den så dålig eftersom det var så mörkt att man inte ser någonting. Man kanske kan skönja ögonen, säger brorsan. Det är lite synd.

    , , ,

  • Kemppi blev av med banrekordet – men vann i cupen och tog över totalledningen

    Semesterhalvmaran handlade, som man förmodade på förhand, om Erik Anfält och Mikaela Kemppi. Örebro AIK:s veteraner, som båda sprang för svenska landslaget i Stockholm marathon i fjol, prenumererar ju på förstaplatser i de lokala loppen, och var snabbast av länslöparna även på lördagskvällen, över 21 098 meter strax utanför Kumla. Men Kemppi fick faktiskt se sig slagen i loppet – och se sitt eget banrekord bli utraderat – av Karlstadslöparen Sofia Evnert, IF Göta, som passerade mållinjen på 1.19.55. Kemppi tvåa på 1.22.30, 47 sekunder före Kungsörs Bonnie Tran. De där tre var tvåa-trea-fyra totalt bakom Erik Anfält (som tog femte segern på sex upplagor av tävlingen), som sprang på måttliga 1.15.26 (4,5 minuter över hans eget banrekord) efter en av hans Instagramkonto att döma som vanligt stenhård träningsvecka, men vann ändå herrklassen med nästan nio minuters marginal före klubbkompisen Ludvig Börjesson på 1.24.16. Kopparbergs Magnus Mossberg trea på 1.26.13.
    Resultaten innebär att Kemppi nu tar över totalledningen i långloppscupen från Liduina van Sitteren medan Anfält avancerar förbi Mattias Nätterlund till andra plats bakom Jakob Nilsson.
    Samtidigt avgjordes ju Sommarmilen, och där dök numera nyss utflyttade Hälleforskillen Haben Kidane, som sedan i höstas tävlar för Eskilstuna, upp och sprang på 33 minuter blankt. Arrangörsklubben LK Gränslöst la beslag på andra- och tredjeplatserna genom Jonatan Palm (35.13) och Jakob Olars (35.41). Motalas Marlene Nyqvist blev bästa dam på 44.19, närmast före örebroaren Maria Eriksson, IF Start.

    Hur det gick för Örebros och Värmlands lag i Axastafetten (distriktslagstävlingen för ungdomar), som kickade igång O-ringen i kväll, har jag däremot ingen aning om eftersom några resultatlistor fortfarande inte publicerats. Men enligt en artikel på O-ringens hemsida vann i varje fall Stockholmsdistriktet före ett Oslolag med Småland på tredje plats. Vi får hoppas att det är bättre snurr på resultat när de drygt 16 000 löparna ger sig ut på första ordinarie etappen i morgon.

    , , , , , , , ,

  • Helgens höjdare – Forsgren inleder monsterschema med O-ringen: ”Hoppas jag kan behålla formen”

    1. O-ringen
    Enligt senaste uppgifterna är 16 363 löpare anmälda till den klassiska femdagarsorienteringen som för andra gången på nio år avgörs i Sälenfjällen. Ett 30-tal är länslöpare i elitklasserna för seniorer, äldre och yngre juniorer. Och en av de mest intressanta starterna gör Hallsbergslöparen Lilian Forsgren, som efter att ha missat att ta en plats till hemma-VM i höst (hon sprang både sprintstafett och medeldistans på VM i Skottland i fjol) toppat formen till den här veckans O-ringen och nästa veckas student-VM i Ungern (där hon är regerande mästare i stafett och totalt har tagit tre guld på två tidigare student-VM). Ja, det blir ett hyggligt hektiskt schema för Forsgren som får nio tävlingar inom 13 dagar (hon står över långdistansen i student-VM, annars hade det blivit tio tävlingar). Jag ringde upp Forsgren häromdagen och hörde om tankarna kring det, och om hur det kändes att missa VM i Strömstad.

    – Klart jag har student-VM i åtanke när jag går in i O-ringen, men jag tänker att det borde fungera att springa fullt ös på båda, säger Forsgren till Konditionsbloggen.
    Du vann Bamm i fjol och jag har sett på Instagram att du just varit på fjällsemester … O-ringen i Sälen borde passa dig, va?
    – Det är absolut en favoritterräng, och det är jättekul orientering i Sälen. Jag hade min bästa juniorplacering på O-ringen just i Sälen 2008 (sexa och näst bästa svenska i D18). Och vi har en andelsstuga på en närliggande karta, så jag har sprungit däromkring ganska mycket. Men jag vet också att det både går att få jättebra flyt och att bomma rejält.
    Vad är det som är så speciellt med fjällorientering?
    – Det skiljer sig väldigt mycket från vanlig orientering. En hel bana skulle kunna vara på en enda sluttning. Och även om de inte är så branta i Sälenfjällen så finns det ändå ganska många små detaljer, sänkor och grejer som är extremt svåra att se. Det är svårt med avståndsbedömningen också. Och sitter det några fjällbjörkar eller granar emellan den riktiga skogen och fjället så blir man konfunderad. Ibland redovisas det där mellanpartiet som gröna fläckar, ibland med grönraster, det beror på hur kartritaren tänker. Man får försöka komma underfund med det.
    Hur tänker du inför student-VM, då?
    – Det ska bli kul, men det blir nog tufft. Jag har hört att skogsdistanserna som avslutar (medeldistans och stafett) ska vara väldigt kuperade. Men jag har aldrig sprungit i Ungern förut och vet inte riktigt vad som väntar. Till skillnad från ett vanligt VM förbereder man sig inte så mycket inför ett student-VM, det är inga läger i relevant terräng eller så. Jag har tittat en del på gamla kartor, men jag har inte sett facit, hur terrängen ser ut i verkligheten.
    Vad har du för målsättning?
    – Jag har inte sett några startlistor, men jag tror inte att det blir så många som dubblerar med vanliga VM. I Sverige är det bara Sara Hagström som gör det. I sådana fall ska det inte vara omöjligt att ta medalj i år heller. Topp fem är absolut realistiskt och på stafetterna ska vi ha en bra chans.
    Hur kände du när beskedet kom att det inte blir något VM för dig i augusti?
    – Själva beskedet var ganska väntat när det kom. Efter att jag sprungit uttagningstävlingarna var det ganska självklart att jag inte skulle få någon plats. Det var bara att räkna in de andra tjejerna, jag visste att jag hade presterat för dåligt. Klart det var en besvikelse att inte få springa hemma-VM, men den största besvikelsen hade gått över när jag fick själva beskedet. Med facit i hand hade jag behövt vara i form tidigare på våren så jag hade fått springa fler distanser på EM. Sedan sprang jag ganska bra på VM-testerna efter EM, men att vara femte–sjätte tjej räcker ju inte när Sverige bara har tre platser per distans på VM.
    Vad blir det efter student-VM istället?
    – Oj, det har jag inte tänkt på än. Det är ju SM i höst, och sedan vill jag förstås ta en plats till världscupavslutningen i Schweiz i oktober.

    O-ringen inleds på lördagen med distriktslagsstafett för ungdomar. Första etappen avgörs på söndag. Av lokala topplöpare finns i princip alla mangrant med i listan, bortsett från Martin Regborn (som på grund av VM-laddningen bara springer tisdagens sprintetapp) och Filip Dahlgren (som alltjämt har skadeproblem och inte kommer till start alls).

    2. Semesterhalvmaran och Sommarmilen
    Tre veckor efter Viby marathon och över en månad efter DM på 5 000 meter är det äntligen dags att kicka igång långloppscupen igen (Semesterhalvmaran är deltävlingen, Sommarmilen är en sidotävling för dem som bara vill springa tio kilometer). Och med både Erik Anfält och Mikaela Kemppi till start (Anfält har meddelat sin förmodade efteranmälan på Instagram, Kemppi finns med i startlistan) kommer det bli bra fart på Semesterhalvmaran. Arrangemanget av tävlingen har i år tagits över av nybildade klubben LK Gränslöst, som försöker locka medlemmar från hela landet men som har sin bas i Kumla (helgens lopp går i Torp, strax utanför Kumla).

    3. Engelbrektsturen
    Förra helgen dominerade Matthias Wengelin mountainbike-SM. Tog guld i OS-disciplinen crosscountry, silver i sprint (en decimeter från guld) och körde upp Örebroklubben Almby till silver i stafetten. På söndag är örebroaren, som har ett furiöst tävlingsschema, tillbaka på sadeln igen för den sjätte av säsongens nio deltävlingar i svenska långloppscupen i mountainbike när 70 kilometer långa Engelbrektsturen avgörs i Norberg. Wengelin har kört fyra deltävlingar, vunnit tre och brutit en, och ligger trea, fyra poäng bakom Grythytteåkaren Fredrik Berg, som kört samtliga fem deltävlingar och radat upp topp tio-placeringar fram till kraschen i Mörksuggejakten för två veckor sedan. Serneke Allebikes Michael Olsson leder sammandraget.

    Bubblare: Inte en enda triathlet från länet ställer upp i SM över olympisk distans i Umeå, men en handfull är anmälda till Karlstad Triathlon, som bjuder på både sprint, medeldistans och olympisk distans.

    , , , , , , , , , , , ,

  • Fahlin överraskade igen: ”Egentligen körde jag över min förmåga”

    Thüringen rundfahrt, de svenska cyklisternas genrep inför OS i Rio de Janeiro där linjeloppet nu bara är 17 dagar borta, avslutades på torsdagen, och för Emilia Fahlin blev det en ny placering i den absoluta toppen på den sista etappen – en elfteplats som innebär att hon blev tolva totalt. Bortsett från tempoloppet, där hon cyklade på en linjecykel och tappade 2,5 minuter, har hela veckan varit en enda lång succé för Örebrocyklisten, som erkände att hon till och med överraskat sig själv när jag pratade med henne tidigare i kväll. Om det, och om hur det påverkar hennes förväntningar inför Rio de Janeiro, kan du läsa här och i morgondagens pappers-NA. Men om de två senaste dagarnas etapper – sjätteplatsen i går och elfteplatsen i dag – berättar hon mer här på bloggen.

    – Gårdagen var väldigt tuff, det var kungaetappen på hela veckan med lite längre klättringar och en väldigt lång dag. Nästan fyra timmars tävlingstid (3.56 på Fahlins grupp) är extremt långt i ett etapplopp på damsidan, och dessutom var det 35 grader varmt. Och det var full fart från start, många som ville komma i utbrytning. Halvvägs var det ett bergspris över en av de längre backarna, där det blev körning, och jag lyckades slita mig med i en grupp på 17 tjejer som kom loss, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
    – Några lag (Orica, Canyon, Boels-Dolmans, Cervélo, ryska landslaget) hade två tjejer med i gruppen, och när en från Orica (Amanda Spratt) och en från Canyon (Elena Cecchini) började det spelas där bakom. Deras lagkompisar var väldigt nöjda medan den gula tröjan (Ellen van Dijk i Boels-Dolmans) inte gjorde så värst mycket med sin lagkompis (Katarzyna Pawlowska). Då blev det svårt för någon annan att göra något, och luckan framåt växte. Det blev mycket taktik och spel, och för mig handlade det mest om att bita i, för det var många attacker från de starkaste tjejerna. Egentligen är det över min förmåga att kunna sitta med de bästa klättrarna på det sättet, men jag var med hela vägen, och sedan fick jag till en bra avslutning.
    Dagens etapp, då?
    – I dag var det riktigt dåligt väder. Himlen öppnade sig precis när vi skulle starta, och i Thüringen runt är det mycket småvägar, kullersten, knixigt och bara sista kilometer var det tre–fyra spårvagnsspår vi skulle över, så det blev lite riskfyllt. Det gick iväg en tidig utbrytning vid första bergspriset, som var en tuff backe. Sedan kom vi ikapp, och det gick iväg en ny grupp som gula tröjan (nu Elena Cecchini) var nöjd med, och tre–fyra av de större lagen (United-Healthcare, Wiggle-High5, Cervélo-Bigla, Orica) hade med tjejer där framme och satt nöjda i huvudklungan. Jag provade att attackera från huvudklungan (och komma loss i kampen om sjätteplatsen), på toppen efter sista bergspriset sju kilometer före mål, tänkte att de kanske skulle låta mig gå eftersom jag inte var ett hot om förstaplatsen i sammandraget, och jag fick en liten lucka. Men de gnetade in det ganska snabbt, och jag fick inrikta mig på att hålla mig väl framme till spurten i stället.
    Hur summerar du Thüringen?
    – Det har varit en jämn och bra vecka. Jag kände mig lite sliten på början av dagens etapp, men bättre på slutet och det är positivt. Jag har provat lite, hållit mig framme, och fått ut mer än jag hade kunnat önska på förhand. Jag hade aldrig vågat hoppas att det skulle gå så här bra. Nu känns det som att jag har något i Rio att göra.

    Andra och sista dagen av Klackenloppet (som lokalredaktionen i norr var ute och besökte) hade inte riktigt lika många deltagare som den första (80 jämfört med drygt 130 i går). I längsta klassen kom bara fem löpare till start, varav två gjorde det för andra dagen i rad. Göteborg-Majornas Ola Martner var snabbast på torsdagen, Gävles Jerker Boman sammanlagt över två dagar. Göteborg-Majornas Emma Bergman var bästa dam på torsdagen med en tredjeplats i näst längsta klassen.

    En vid det här laget rejält gammal ”nyhet” är två medaljer från SM-veckan som jag missat att rapportera om: Lisa Hjalmarssons guld och Marie Daslers silver i D35- respektive D45-klasserna i öppet vatten-SM. ÖSA har ju äntligen fått fart på öppet vatten-simningen, och skriver själva om SM-medaljerna på sin hemsida.

    Och just nu pågår kanot-SM i Hofors, där Örebro Kanotförening har tre man på plats. Patric Svensson avslutar mästersakpet med 5 000-metersdistansen i morgon, så vi får återkomma med en summering efter det.

    , , , , , , , , ,

  • En jordgubbscalippo från förbundskaptenen

    Hur firar man sitt livs form? Tja, varför inte med en jordgubbscalippo. Emilia Fahlin fick i varje fall en isglass av Martin Vestby efter att för tredje gången på fem dagar tagit en topp sex-placering i Thüringen runt, och därmed åter klättrat in på topp tio-listan i sammandraget trots måndagens tempodebacle då ett havererat växelsystem gjorde att hon tvingades trampa runt på sin linjecykel och tappade 2,5 minuter på täten. Jag skrev en artikel om dagens etapp i Thüringen här, och i morgon hoppas jag få tag på Fahlin för att summera det sista inför OS-starten som nu bara är 18 dagar borta.

    Martin Regborn följde upp gårdagskvällens seger i Milans poängtävling med att jogga långa banan på Klackenloppets första dag på eftermiddagen (i mål som sexa). Hagabys Jakob Wallenhammar vann tävlingen närmast före Ärlas Robbin Kantarp och KFUM ÖRebros Oskar Arlebo. Inga damer sprang längsta klassen, men i näst längsta var Frida Johansson, från Karlskgoaklubben OK Djerf, snabbast och totaltvåa bakom IFK Moras Pär Höök. I morgon avgörs andra dagen av Klackenloppet, och sedan är det bara två dagar kvar till O-ringen, där just Frida Johansson springer förstasträckan för Värmlands förstalag i den inledande distriktslagsstafetten (Örebro har däremot inte lämnat in sina laguppställningar än).

    , , , , ,