För två år sedan, 2020, vann Kumlacyklisten Jacob Ahlsson SM-guld och nominerades till NA:s guldklocka och tilldelades Motala-Vadstena Tidnings pris med samma namn, som tilldelas den regionens främsta idrottsprestation (Ahlsson tävlar sedan 2019 för Motala AIF, därför är han aktuell även där). När han i år upprepade prestationen – och mer därtill – blev han däremot varken nominerad till NA:s eller MVT:s pris (åtminstone inte individuellt, Motala AIF:s hela continental-lag, Motala AIF-Serneke-Allebike, nominerades till priset i en klump – men handbollsspelaren Nina Koppang vann det). Det kan tyckas snålt, men det handlar så klart om konkurrens.
Lagom tills resultatet i NA:s guldklocka kommit (och ibland lite dessförinnan) brukar jag presentera kandidaterna till NA:s pulsklocka (som föddes om en motreaktion på att Guldklockan 2014 inte hade tilldelats en konditionsidrottare på tio år, och det har inte hänt sedan dess heller), men i år har ju priset blivit en del av NA:s/Örebros nya idrottsgala, och därför är jag belagd med munkavle om vilka som är kandidater. Men jag törs säga så mycket som att Ahlsson inte lyckats bli nominerad dit heller.
Det är tufft, för hans meriter är verkligen fina. SM-guldet kom efter en sjukdomdsfylld vår toppad med revbenssmärtor efter en krasch bara två veckor före tävlingen i Uppsala.
Trots det vann han med 55 sekunders marginal till klubbkompisen Edvind Lovidius på andraplatsen (över 31 kilometer på 35 minuter motsvarar det en skillnad i snitthastighet på 53 kilometer i timmen för Ahlsson, 51,6 för Lovidius) och med över minutmarginal till mångåriga proffset Tobias Ludvigsson (som så sent som 2019 var femma på en tempoetapp på Giro d’Italia).
– Det jag främst känner är en väldig lättnad, egentligen. Jag har varit så himla spänd över det här ett tag, det här var egentligen mitt största mål för säsongen. Men att göra det på det här sättet … Det trodde jag kanske inte riktigt själv på, ens. Det känns underbart, sa Jacob till mig strax efter målgång.
Guldet gav en chans till senior-landslagsdebut, och den tog Ahlssson med hull och hår hand om när han tog en elfteplats på EM i EM i Tyskland, 1,5 minuter bakom segrande schweizaren Stefan Bissegger och bara 19 sekunder från en topp åtta-plats över 24 kilometer. Men prestation i långa Chrono des nations – i ännu tuffare konkurrens, med i princip alla världens topptempocyklister på plats – i Frankrike i oktober var nog ännu vassare, då var Ahlsson 15:e, 2.44 bakom segrande Stefan Küng över drygt 45 kilometer cykling.
Vad som händer nu? Oklart. Jag har haft lite kontakt med Ahlsson under senhösten, men han har varit osäker på om det blir någon fortsättning i Motala, någon annan typ av satsning eller ett avslut på karriären, 24 år gammal. Det är hårt att vara cyklist på den här nivån, med långa och stenhårda träningspass men utan inkomster.
– Fram tills nu har jag gett cyklingen min fulla uppmärksamhet, men om jag ska fortsätta så eller hur det blir, det vet jag inte. Det är inte som att man får någon lön, och man börjar känna att man ska göra något annat med sitt liv också, sa han när jag pratade med honom efter Chrono des nations.
Det vore tråkigt om en så lovande karriär tog slut så tidigt.
Etikett: cykel
-
-
I slutet av förra veckan spikade Emilia Fahlins franska proffslag FDJ-Suez-Futuroscope sin 15-mannatrupp inför 2022. Sist in blev Maëlle Grossetête, som kört för laget sedan 2018 (ett år längre än Fahlin) och som nu skrivit på för ännu en säsong. Därmed kommer 13 av 14 cyklister som tävlade för laet i rå att fortsätta – australiska Brodie Chapman, som gått till Trek-Segafredo, är undantaget. Jag har tidigare rapporterat om de två nyförvärven, franska Gladys Verhulst och nederländska Loes Adegeest: 25-åriga Verhulst har gjort fyra säsonger i semi-profesionella lag på nivån just under toppstallen, och startat en hel del stora race (och hon var femma på en av de norska etapperna i världstourtävlingen Tour of Scandinavia i augusti). 26-åriga Adegeest har bara två proffsår bakom sig, men har samlat en del fina resultat på lite mindre internationella tävlingar i år, som segern i bergspristävlingen i Lotto Belgium tour och andraplatsen i sammandraget i Tour de l’Ardèche.
Det är inte klart när Fahlin kommer göra säsongsdebut 2023 (när jag pratade med henne senast avfärdade hon inte helt tanken på att inleda säsongen utanför Europa, även om hon vanligtvis brukar vilja undvika det), men hon har redan hunnit vara på träningsläger på Kanarieöarna med laget. Nu är hon dock hemma i Örebro, och så sent som i går såg jag på Strava att hon tillsammans med bland andra Matthias Wengelin och Axel Lindh flög förbi mitt hus i Porla på en långtur på gravelcyklar. Säger ni till i förväg fixar jag kaffe nästa gång!Jag skrev ju om Fakiren i helgen, men det avgjordes också en orienteringstävling uppe i Kilsbergen, vid Dammenlägret. Hagaby hade öppet klubbmästerskap i långdistans, men faktum är att den regerande Europamästaren på distansen – som tävlar för klubben – inte vann. Nej, Martin Regborn hade ju fullt upp med landslagssamling i Väsby, och i hans frånvaro korades Benita Månsson och Johan Persson till klubbmästare efter rätt jämna kamper (med drygt respektive knappt tre minuter över 6,6 kilometer fågelvägen). På söndag drar Ullmax vinterserie igång i Nora och nästa tisdag avgörs Tisarens natt-KM.
-
Det blev en 15:e-plats för Jacob Ahlsson i Chrono des nations, vid sidan om mästerskapen och etapplopps-tempoetapper förmodligen säsongens största och mest prestigefyllda tempoloppet på den internationella cykelkalender, och därtill hela säsongens sista tävling.
Schweizaren Stefan Küng, som var tvåa på både VM och EM, tog revansch genom att ta hem segern, två sekunder före norske världsmästaren Tobias Foss (Europamäsaren Stefan Bissegger, Schweiz, var 1.04 bakom, på sjunde plats). Ahlsson var 2.40 bakom Küng och minuten från topp tio över 43,43 kilometer cykling (48,5 kilometer i timmen i snitt på Ahlsson, snudd på 51 på Küng, och då innehöll banan ändå drygt 300 höjder), men före ett gäng betydligt mer rutinerade cyklister än han själv.
Det återstår att se vad som händer med Motala AIF-Serneke–Allebike-teamet till nästa säsong, men Ahlsson har onekligen gjort sig ett namn som tempocyklist även på den internationella arenan med sitt andra SM-guld följt av elfteplatsen på EM och nu 15:e-platsen här.Martin Regborn har bara hunnit med två friidrottstävlingar på hela säsongen (Startmilen och 5 000-metersloppet på lag-SM-kvalet) på grund av den mycket intensiva orienteringssäsongen, och nästa helg missar han terräng-SM (och därmed möjligheten till NM, EM) på grund av krocken med elitseriefinalen i orientering (som blir hans sista tävling före säsongsvilan). Men veckan mellan VM-träningslägret i Schweiz och finalen i Strängnäs klämde Europamästaren i långdistans från Örebro i dag faktiskt in ett terränglopp utanför Norrköping: Klassiska Höstmilen (som löpts i mer än 50 år och som har en ganska utmanande bana, både sett till kupering och underlag). Regborn fick visserligen ge sig mot David Nilsson (tia på terräng-EM 2015, tre friidrotts-VM 2015–2022 och tidigare svensk rekordhållare i maraton) och blev slagen med 41 sekunder (32.34 mot 33.15), men då ska man veta att Nilssons tid var banrekord och Regborns den fjärde bästa i tävlingens historia och skulle ha räckt till seger i 49 av de 51 tidigare upplagorna. Så form finns uppenbarligen hos örebroaren. Nyzeeländske orienteringsstjärnan Tim Robertson blev trea på 34.09.
Länets juniorlag fortsatte dominera när Daladubbeln avslutades med patrulltävling på söndagen. Både KFUM Örebros Johanna Berg/Julia Gustafsson och Djerfs Rasmus Pettersson/Tisarens Valter Pettersson följde upp lördagens stafettsegrar med nya vinster. Tjejerna med nästan 1,5 minuters marginal till ett dalalag och killarna med över fyra minuter ned till en duo från Surahammar. I äldsta ungdomsklassen, D16, följde Djerfs Ella Laine dessutom upp lördagens andraplats med en ny (ihop med Karlstadsorienteraren Izabella Ljungberg) medan Edvard Pelander och Axel Thybeck, som också var tvåa på lördagen, fick nöja sig med en åttondeplats nu.
Valter får nu ladda om för ett nytt försök till junior-VM i Portugal, om tre veckor. -
Det kan bli prisregn över länet när orienteringsgalan – Svenska orienteringsförbundets egna arrangemang – går av stapeln på Scandic i Upplands Väsby. Länet har fått inte mindre än fem nomineringar till de tio priser där Sveriges alla orienterare får vara med och rösta, och därutöver lär ju Martin Regborn han chansen på en fin placering (om än inte utmana Tove Alexandersson om titeln) när årets orienterare – som landets församlade orienteringsjournalister (däribland undertecknad) röstar fram.
Regborn är nominerad till priset som årets långdistansare för EM-guldet, som var Sveriges första herrguld på en individuell skogsdistans på ett EM eller VM på 18 år. Övriga nominerade i klassen är svagare (Tove Alexandersson fick nöja sig med ett EM-silver just i långdistans i år och Max Peter Bejmer är nominerad för en andraplats på ett världscuplopp), så Regborn lär ha stor vinstchans.
Nästan ännu större favorit är Garphyttans Marcus Jansson i klassen årets mountainbikeorienterare, tack vare sitt VM-guld (Sveriges första någonsin på herrsidan) och sina dubbla EM-brons. Han ställs nämligen mot ett VM- och ett EM-brons (Nadia Larsson respektive Anna Tiderman).
Svårare för Anton Johnasson att bli årets medeldistansare eftersom han ställs mot Albin Ridefelt som tog guld i Johanssons silverlopp i EM (bronsmedaljören Gustav Bergman är den tredje nominerade) liksom för Jonatan Gustafsson i kategorin årets sprinter eftersom han tog VM-brons bakom August Mollén på silverplatsen medan Alexandersson tog VM-guld och Gustav Bergman VM-silver i den andra sprintdisciplinen (men Gustafssons student-VM-guld i sprint kanske kan hjälpa något i konkurrensen).
Hur Hagabys och Almbys Tiomila-arrangemang står sig i konkurrensen mot O-ringen i Uppsala och Sommarlandssprinten i Skara är svårare att bedöma utifrån, men Skara har en bättre story (deras klubbstuga och kartor brann upp strax före tävlingen) och fler sprang O-ringen, så kanske blir det svårt för Tiomila i omröstningen. Vi får se.
I alla de här klasserna, samt de fem utan länsinblandning (årets skidorienterare, årets precisionsorienterare, årets lag, årets karta och årets hittaut-projekt) vägs en specialjurys röster samman med folkets röster (procentsatserna på de tre nominerade i varje kategori adderas, så om till exempel 75 procent av juryn och 53 procent av folket röstar på Regborn så får han 128 av 200 möjliga poäng). Rösta kan alla som har inloggning i orienterings anmälningssystem Eventor göra, fram till den 5 november. När det gäller årets orienterare är det en ren omröstning där alla orienteringsjournalister får ranka sina tre favoriter. Mina blir 1) Martin Regborn, 2) Marcus Jansson, 3) Jonatan Gustafsson i år. Lite länspatriotisk får man väl ändå vara?Missa heller inte att Emilia Fahlin den här veckan, som första konditionsidrottare, gästar NA:s sportpodd Laget och jaget, där hon för kollega Elena Lövholm öppenhjärtigt berättar om utmattningssyndromet som höll henne borta från cykelsporten i nio månader, om vägen tillbaka och tankarna inför nästa år och 2024 som hon just nu ser som den mest troliga slutpunkten på den långa karriären. Mycket bra snack!
-
Bläddrar man allra längst ned på listan över internationella cykeltävlingar 2022 finns Chrono des nations, ett drygt 45 kilometer långt tempolopp i Les Herbiers utanför Nantes i västra Frankrike som på söndag avgörs för 40:e gången och som hunnit bli en av världens största, ensiklda tempotävlingar. Och det är alltså också säsongens allra sista tävling. Och nu på torsdagen blev det officiellt att tempospecialisten Jacob Ahlsson, Kumlakillen som numera kör för Motalas semiprofessionella lag Motala AIF-Serneke-Allebike, kommer att ställa upp där. Jacob blev svensk mästare för andra gången när han med minutmarginal slog Edvin Lovidius och rutinerade svenska proffset Tobias Ludvigsson vid SM i Uppsala i somras och slutade elva i EM-debuten ett par månader senare, bara 1,5 minuter bakom schweizaren Stefan Bisseger som vunnit tempoetapper på bland annat Paris-Nice, Benelux tour och UAE tour. Nu möts de båda igen, och på plats finns ytterligare 37 cyklister. Kollar man på statistiksidan Procyclingstats temporankning så är schweizaren Stefan Küng, som tagit silver på både VM och EM i år, favorit närmast före italienaren Matteo Sobrero och norrmannen Tobias Foss. De tre är topp elva av alla cyklister i hela tempovärlden (Küng är rankad som fyra bakom Filippo Ganna, Recmo Evenepoel och Ethan Hayter, som inte kommer till start). Ahlsson är, trots sitt fina EM- rankad först på 27:e plats av de 39 (och på 33:a plats i världen).
Ahlsson går ut med startnummer 29 på cykeln, 14.32 på söndag. Küng, som är regerande mästare och bär nummer ett på hojen, går ut som sista gubbe 15.28, och avslutar därmed hela cykelsäsongen. Banan är relativt platt, men det diffar runt 20 meter mellan högsta och lägsta punkten (i fjol tog det knappt 52 minuter från start till mål för Küng som snittade 51,5 kilometer i timmen).Tidigare i dag gick svenska beermilelandslaget ut med nyheten att Oskar Andrén, orienteraren och långdistanslöparen från Hallsberg (som nyligen vann Trondheim maraton på 2.26), kommer att springa en publiktävling i samband med årets VM i Belgien på lördag. Beermile är alltså disciplinen där man springer en engelsk mil på löparbana och inför vart och ett av de fyra varven sveper en 35 centiliter stor öl med minst fem procent alkohol. Världsrekordet är svindlande 4.28,1, där löpningen för kanadensaren Corey Bellemores gick på under fyra minuter (en drömmil, alltså!) trots att magen blev mer och mer full av öl – och att svepa fyra öl tog sammanlagt strax under 29 sekunder. Jag ringde givetvis genast upp Oskar och snackade om saken, och en artikel hittar ni på na.se under fredagen. Jonas Andersson, värmlänningen som vann Varvetmilen i Örebro i våras och var trea på Startmilen, tog VM-brons i fjol och är medaljkandidat i år också.
-
Martin Regborn befäste andraplatsen i totala världscupen med sin sjundeplats i medeldistansen i världscupfinalen i Davos i dag, säsongens näst sista deltävling – men han tappade chansen på totaltiteln när norske Kasper Fosser, som ledde för Regborn inför dagen, vann och säkrade titeln. Regborn hade behövt vara topp fem (när Fosser vann) för att hålla kampen vid liv in i morgondagens långdistans som avslutar världscupsäsongen. Örebroaren hade en tuff start på medeldistansen, kom lite snett till både första och andra kontrollen, och uppskattade själv att han tappade runt en minut totalt där. Sedan blev det ytterligare ett par mindre bommar under andra halvan av banan. ”Surt med två minuter totalt i misstag när det inte var så långt upp. Men kände mig stark fysiskt och behåller andraplatsen i totalen så lovar gott inför i morgon”, skriver Regborn i sin träningsdabok på strava. Han var trots allt ändå sjua av 139 startande och bara 48 sekunder från Albin Ridefelt på andraplatsen (överlägsne Fosser var 1.38 före Regborn och han highfivea med publiken under upploppet).
Örebroaren Anton Johansson, som sprang så starkt i stafetten i går och fixade en tredjeplats åt Sverige som ankare i förstalaget, kom rejält snett på långsträckan och hade ytterligare en handfull småbommar på vägen, och var drygt sex minuter bakom Fosser i mål, på 51:a plats. Ändå var det fem svenskar på topp åtta, med Ridefelt, Emil Svensk, Viktor Svensk, Regborn och Bergman.
I sammandraget innebär resultaten att Regborn nu är 105 poäng bakom Fosser (seger ger hundra), men att han drygat ut till nio poängs marginal till Bergman på tredjeplatsen (det var sju inför dagen) medan Ridefelt är ny fyra, 37 poäng bakom (tidigare fyran Tim Robertson var före tävlingen 20 poäng efter Regborn). Med i kampen om pallplatserna i sammandraget är också Emil Svensk, som är 40 poäng bakom Regborn (och i teorin också Robertson, Eskil Kinneberg, Matthias Kyburz, Olli Ojanaho, Miika Kirmula, Daniel Hubmann och Johansson, som nu är tolva, 97 poäng från pallen).
I morgon avslutas alltså världscupen med en långdistans, där löparna startar i välrdscupordning (utom Ridefelt, som verkar ha strukit sig), vilket alltså innebär att Johansson går ut som 130:e man av 139 och Regborn som 338, med start 15.11 respektive 15.35. Fosser går förstås ut sist, 15.38. SVT sänder.
Och ja, det ska så klart konstateras att Tove Alexandersson vann damernas världscup, för åttonde gången i rad. 2013 var senaste gången hon inte vann, då blev hon tvåa bakom Simone Niggli vars rekord på nio titlar nu hänger löst. Om svenska herrarna håller ihop det i morgon blir det första gången sedan 1996 som två svenska herrar är på pallen samtidigt, och första gången på lika länge som mer än två svenskar (herrar och damer) är på pallen.Karlskogingen Rasmus Pettersson kände att gårdagens sprintinsats fortfarande satt i benen när han tog sig an långdistansen vid orienteringens Europacup för juniorer i tyska Blankeburg i dag. Han höll ändå ihop det till en 34:e-plats, men var nio minuter från topp tio och drygt tolv minuter bakom segrande schweizaren Pascal Schärer. Därtill var Pettersson femma av sex svenskar. Tisarens Fredrik Glännefors, som stämplade fel och diskades i går, var tre minuter och sju placeringar bättre med en 27:e-plats (som fjärde bästa svensk). I morgon avslutas tävlingarna i Tyskland – som är sistaårsjuniorerna Petterssons och Glännefors första och sista landslagsuppdrag innan de blir seniorer – med stafetter.
På hemmaplan har det avgjorts dubbla klubbmästerskap i orientering, och Tisarens över långdistans var förstås det mest intressanta med tanke på att klubben förfogar över tre löpare som sprang EM i somras. Av dem kom bara Ellinor Tjernlund till start, och hon tog också KM-titeln nästan 3,5 minuter före tvåan Lovisa Persson. På herrsidan höll Martin Sand undan för Simon Sanderi med 42 sekunders marginal i Valter Petterssons (och Oskar Andréns, Filip Jacobssons, Daniel Attås …) frånvaro.
I Garphyttans IF:s orienterings-KM, som hölls över medeldistans, kunde Måns Bergqvist ha sprungit i juniorklass och Ylva Doering bland veteranerna, men båda valde huvudklasserna och vann, knappt två minuter före Tryggve Malm Lagerqvist respektive drygt tolv (!) minuter före Brigitta Jansson.Per Arvidsson säkrade även teoretiskt segern i långloppscupen i Hostruset i dag – men inte eftersom han vann (det gav inga extra poäng eftersom han redan har så många segrar) utan för att Anton Öhman inte kom till start och det därmed inte finns tillräckligt med poäng kvar att tävla om för honom. Största bedriften som Arvidsson, som var bästa länslöpare i Lidingöloppet förra helgen, stod för var i stället femkilometersperset 15.35 på den snabblöpta banan på Väster. KFUM Örebros Rasmus Ahlgren var tvåa på 15.47 och franske örebroaren Quentin Rauturier trea på 15.56 (men han sprang i motionsklass eftersom han inte verkar tillhöra någon friidrottsförening, han springer ju annars mest orientering för Stockholmsklubben OK Ravinen). KFUM:s Henrik Franzén var trea i tävlingsklassen på 16.28, närmast före Martin Duberg (17.06) och Ludvig Börjesson (17.15) – även om motionsklasslöparen Jens Ljunggren (16.41) från Stockholm smet in före dem.
Men de klart hetaste löparna fanns på damsidan, där Hässelbys Sanna Mustonen, som sprang maraton på friidrotts-EM i augusti, gjorde ett gästspel i Örebro och krossade Mikaela Kemppis gamla banrekord med nästan en minut när hon gick i mål på 16.42 (bara fem herrar var före, alltså) , men örebroarna Erica Lech (17.18) och Fanny Schulstad (17.23) var inte långt efter och även de kom in under Kemppis tidigare banrekord (de två kommer ju kämpa med och mot varandra i Maratón Valencia i december, så det här var en intressant förpostfäktning på en distans ingen av dem har något registrerat resultat på tidigare).
Tidigare VM-löparen Lisa Ring blev fyra på 19.05 och Frisk&Svettis Örebros Åsa Holmgren-Hölss blev tredje bästa länslöpare på 20.40 två sekunder före Örebro AIK:s Therese Persson.
I långloppscupen betyder sex poäng till Lech att hon är uppe på 39 och bara två bakom Marie Dasler (och då har Lech bara räknat resultat från sex tävlingar mot Daslers nio – av tio möjliga). Persson är trea på 38 (från tio) och Petra Hanaeus sjua på 37 (från åtta), men med i fajten finns, om de springer lite fler tävlingar, också Liduina van Sitteren (26 poäng från fyra tävlingar) och Schulstad (23 poäng från fyra tävlingar).
På lördag avgörs Åstadsloppet, som dessutom är distriktsmästerskap i halvmaraton och ger extra många poäng i cupen. Därefter återstår långa terräng-DM, Wadköpingslöpet, Kilsbergsleden och Lucialoppet.Så mycket om hur det gick med det behjärtansvärda arrangemanget ”Vi springer för forskningen!” i dag har jag inte hört, men på strava är det bara två som sprungit den uppritade slingan i Ekeby-Almby (ett varv, ingen har gett sig på två): Björn Karlsson gjorde de fem kilometerna på 20.58, Julia Johnsson avverkade dem på 24.30. Säkert var många fler med och sprang, men någon information hittas inte. Och det viktigaste var förstås att det samlades in pengar till Hjärt-Lungfonden.
Efter att två år i rad ha blivit tvåa bakom Ida Mathilde Steensgaard i stora, prestigefyllda, två dagar långa, danska OCR-tävlingen Red Bull Conquer the castle slog Siri Englund i helgen till med en ny andraplats i tävlingen, den här gången bkaom Kristina Laustsen. Tävlingen går över fyra omgångar (åttondelsfinaler, kvartsfinaler, semifinaler och final) över två dagar, där var och en av omgångarna utgörs av en fyra kilometer lång bana med 29 hinder och utmaningar.
Att det var Tisdagsklubbbens egen Elin Sjöberg som stod överst på pallen på bilden från Blänkabackens trail i går hade jag rätt i, men annars lyckades jag inte så bra i mina försök till identifikation. Hon vann hur som helst den sex kilometer långa trailtävlingen på 28.44, 15 sekunder före Ida Rosdal (utan klubb) och 38 före Starts Petra Hanaeus. På herrsidan var det Erik Berzell som fick kliva överst på pallen på nya banrekordet 22.10, blott åtta sekunder före Karlslunds Jimmy Axelsson men nästan 1,5 minuter före Tisdagsklubbens John Lundström på tredjeplatsen (Simon Karlsson, som sprang så sensationellt starkt i Berlin marathon, blev fyra nu, knapp två minuter bakom Berzell). Berzell är ju främst känd som orienterare, tävlar för Järla men bor sedan en tid i Örebro.
Bergslagen bikerace var som bekant ingen tävling, men Frida Öhman från Vadstena var snabbaste dam runt det 95 kilometer långa gravel-arrangemanget, och Alexander Östling från Fredriksberg snabbaste herråkare. Öhman tog också hem de två första av de tre Strava-segmenten som det var tävling på (Maria Silfwerin tog det tredje). Robert West vann första och sista på herrsidan, Mats Erlandsson det andra.
I Svartå avgjordes i dag den sjätte upplagan av Svartåtrampet, en småskalig moutainbiketävling på röda leden Sirsjön runt. Av 22 startande var örebroaren Gisela Helenius (drygt elva minuter före Vretstorps Anna Eriksson) och karlskogingen Mika Tiuraniemi (drygt fyra minuter före degerforsaren Fredrik Nordin) snabbast över de 21 kilometerna. -
Om inte Anton Öhman vinner Hostruset på söndag så säkrar Per Arvidsson herrarnas klass i långloppscupen för fjärde gången i rad. Det konstaterade jag i ett blogginlägg förra veckan. Samtidigt ser det på damsidan riktigt spännande ut, upplagt för raffel ända in i finaltävlingen Lucialoppet.
Nu har den snabblöpta femkilometerstävlingen på Väster förvisso öppet för efteranmälan intill strax före tävlingsstart, men när ordinarie anmälan nu stängt (och priset alltså höjts) kan man konstatera att Öhman saknas i startlistan (liksom också Arvidsson, som förvisso ändå inte kan tjäna några cuppoäng i den här tävlingen), och av topplöparna i damklassen är det bara Therese Persson och Fanny Schulstad som hittills skickat in sina namn.
Men det kommer ändå inte saknas spännande namn på startlinjen vid Björkhagaskolan: Just Schulstad är ju i en träningsperiod med målet att slå sitt eget distriktsrekord i Maratón Valencia i december och får nu sparras mot östgötalöpare Lisa Ring (som sprungit maraton på friidrotts-VM och har världsrekord på sex timmar löpband, och som i höst både kört Ö till ö – swimrun-VM – och tagit en överlägsen seger i Bergslagsleden ultra) och stockholmaren Sanna Mustonen (som sprang maran på friidrotts-EM nu i augusti, och blev 41:a). Mustonen har som bäst gjort 16.46 på fem kilometer väg (i fjol) och 16.28 på bana, Ring har gjort 16.45 på bana (för fem år sedan, hon har inga riktiga resultat noterade på landsväg) medan Schulstad verkar ha tävlat på distansen (men hon har gjort 35.43 på tio kilometer, 35.30 på 10 000).
På herrsidan är namnet som sticker ut Simon Karlsson, som veckan efter sitt livs urladdning i Berlin marathon alltså ämnar prova farten hemma på Örebros gator. Det kommer också bli häftigt att se.
Återstår att se om ytterligare några intressanta namn dyker upp.Bergslagen bike race, som efter att Bergslagsloppet tvingades ställa in blev årets största cykeltävling i länet (Vätternrundan exkluderad), har släppt startlistan till lördagens tävling, men jag får erkänna att jag är alltför dålig på den här typen av cyklister för att hitta några klara favoriter utöver Cykelvasan-tvåan Viktor Henrysson (från Tibro). Och med ”favoriter” snackar vi alltså till att ta hem de tre Strava-segmenten och vara snabbast runt, någon tävling över bäst tid från start till mål handlar det inte om (det är inte en tävling i ordets strikta bemärkelse). En detaljerad karta över banan, som har start och mål i Säfsen (i Dalarna) men till drygt hälften går på grusvägar i Kopparbergs kommun, finns nu också publicerad. Den är 95,14 kilometer lång.
Sedan ska jag också passa på att be om ursäkt till Örebro AIK-löparen Annika Larsson, vars namn föll bort när jag listade länets topplöpare i Lidingöloppet i lördags. Det ar hon och inte Benita Månsson som var fjärde snabbast av länslöparna över de 30 kilometerna, med tiden 2.28.07.
-
I samband med kraschen som avslutade Emilia Fahlins säsong, den på andra etappen av Nederländerna runt den 31 augusti där hon åkte på en fraktur strålbenet i högra underarmen, berättade expertkommentatorn på brittiska Eurosport att snacket i cykelkretsar var att franska proffsstallet FDJ-Suez-Futuroscope valt att inte förlänga Fahlins kontrakt över 2023. Men endera var det fel eller också har teamledningen vänt, för i dag gick stallet ut med att Örebrocyklisten kritat på ett nytt ettårskontrakt. Därmed kommer Fahlin gå in på sitt femte år i det franska laget (som bytte ut en tredjedel av sitt sponsornamn i somras).
Fahlin kommer komma in i 2023 från fyra raka strul-säsonger: 2019 kraschade hon svårt på träning i Spanien och drabbades av en svår hjärnskakning och en blödning innanför skallbenet som höll henne borta i 4,5 månader. 2020 gjorde pandemin att säsongen kom igång först i slutet av juli, och sedan bröt Fahlin ett ben i högerhanden när hon tog emot en drickflaska under en etapp i Giro d’Italia och missade bland annat VM. 2021 drabbades hon av utmattningssyndrom och tvingades ställa in hela säsongen (inklusive OS, VM, EM) redan i början av juli. Och i år avslutade alltså en strålbensfraktur säsongen när hon precis börjat hitta tillbaka till gammalt gott slag (och för tredje året i rad missade hon VM efter att dessförinnan ha kört tolv raka).
Men just det där att hon började hitta tillbaka, att cyklingen började bli väldigt rolig igen, har gjort att Fahlin uttryckt i intervjuer att karriären kan bli längre än hon tidigare tänkt. När jag talade med henne för några år sedan såg hon 2022 eller 2023 som det absoluta slutet – nu har hon öppnat för en satsning över OS i Paris 2024.
Fahlin inledde sin proffscykelkarriär redan 2007, och det blev inledningsvis sju säsonger i det tyska lag som i dag heter Canyon-Sram men som då gick under namn som T-Mobile, Team Columbia, Team HTC-Highroad och Team Specialized-lulemon. 2013 gjorde hon ett år i norska Hitec-Products och 2014–2015 och 2017–2018 tävlade hon för storsatsande, brittiska Wiggle-Honda/Wiggle-High5. Däremellan, 2016, tävlade hon för det mindre, italienska stallet Alé Cipollini, och det året fick hon verkligen chansen att tävla för egna resultat (men utan så mycket uppbackning), vilket bland annat ledde till segern i världstourtävlingen Vårgårda GP, hennes klart största framgång. Sedan 2019 har hon alltså tävlat för FDJ, som under de här åren byggts upp till en maktfaktor. Första året var Fahlin given kapten, 2020 kom danska Cecilie Uttrup Ludwig in och delade ansvaret (och hon har haft en jäkla utveckling sedan dess!). I fjol anslöt även italienska klättraren Marta Cavalli, och i år australiska Grace Brown (tvåa på VM-tempot förra vecka). Dessutom har franska Clara Copponi börjat ta för sig i spurterna. Kanske inte så konstigt alltså att Fahlin fick vänta rätt länge på chansen att göra egna resultat efter sin långa frånvaro från tävlingsscenen inför årets säsong, med allt fler starka namn vid sin sida (även om få lär tvivla på att hon har topp tio-potential på snart sagt alla tävlingar utan alltför kraftig kupering).
Förutom Fahlin skrev även norska Stine Borgli, som anslöt till FDJ ett halvår efter Fahlin, på för 2023 i dag. Det innebär att stallet har 14 cyklister under kontrakt (vilket var lika många som de hade i år, så i princip är de väl klara med truppen nu): Fahlin, Borgli, Uttrup Ludwig, Cavalli, Brown, Copponi, italienska Vittoria Guazzini, franska Eugénie Duval, Victorie Guilman, Marie Le Net, Évita Muzic, Jade Wiel och Gladys Verhulst, och nederländska Loes Adegeest. De två sista är stallets två nyförvärv inför 2023: 25-åriga Verhulst har gjort fyra säsonger i semi-profesionella lag på nivån just under toppstallen, och startat en hel del stora race (och hon var femma på en av de norska etapperna i världstourtävlingen Tour of Scandinavia i augusti). 26-åriga Adegeest har bara två proffsår bakom sig, men har samlat en del fina resultat på lite mindre internationella tävlingar i år, som segern i bergspristävlingen i Lotto Belgium tour och andraplatsen i sammandraget i Tour de l’Ardèche. Nio av 14 har kontrakt även över 2024: De två nyförvärven, Uttrup Ludwig, Brown, Guilman, Le Net, Muzic, Wiel och Guazzini. De fyra sistnämnda även över 2025.
Årets tävlingssäsong är ännu inte över (för de som inte är långtidsskadade), och programmet för nästa års världstour är ännu inte släppt. Men räkna med att det blir tävlingspremiär någon gång i slutet av februari eller början av mars.Det blir mycket löpning till helgen: På lördag är det Örebro parkrun och Blänkabackens trail, och på söndag är det Hostruset – men också helgens viktigaste lilla lopp: ”Vi springer för forskningen!” Det är fri starttid mellan tio och 14, så det går att hinna med även om man springer Hostruset, och man väljer på en, 2,5, fem och tio kilometer (som är två varv på femkilometersbanan), och arrangörerna har förberett Strava-segment för de två längre distanserna (fem kilometer hittar du här, tio kilometer här), men det viktigaste är inte hur fort man springer utan att man skänker en slant till hjärt- och lungfonden. Starten och mål är i krosningen Mörtvägen/Kärleksstigen i Ekeby-Almby (bara ett stenkast från Blänkabacken!), strax utanför Örebro, men arrangemanget är en del av en större insamling där man kan springa var som helst på söndag.
Lindebygdens OK hade klubbmästerskap i nattorientering i går kväll (lite söder om stan, väster om riksväg 50), men ingen från klubben startade i seniorklasserna. De vanns i stället av Milans Therese Korkeakoski och Tom Korkeakoski från grannklubben Milan. Klubbens nyblivne dubble svenska ungdomsmästare Axel Thybeck sprang i stället i H16-klassen, där han krossade motståndet för att lägga ett DM-guld till handlingarna (lillasyster Lovisa Thybeck vann D14-kalssen, den äldsta med startande löpare på flicksidan).
-
Nästa helg blir det – lite oväntat nog, kanske – cykelfest i länet. På lördagen, den 1 oktober, avgörs den andra upplagan av Bergslagen bike race, en 95 kilometer lång gravel-tävling. ”Gravel” är helt enkelt cykling på grusvägar, med för ändamålet anpassade cyklar (och framför allt däck), som blivit alltmer populär de senaste åren (delvis på mountainbikens bekostnad, kan man tänka när en tävling som Bergslagsloppet tvingats ställa in). Bergslagen bike race har förvisso start och mål i Dalarna, i Säfsen, men huvuddelen av banan går på vår sida länsgränsen, på grusvägar i Hällefors kommun. Det är strikt sett ingen tävling – det tas, precis som i Vätternrundan, inga tider – men först i mål är ändå först i mål och dessutom kommer det delas ut priser till de som är snabbast på tre Strava-segment längs vägen, varav två (”Långa sega backen upp mot Sandsjön” och ”High speed segment” i skogarna norr om Hällefors).
Dagen därpå, söndagen den 2 oktober, avgörs den (tredje? fjärde?) upplagan av Svartåtrampet (den första gick i varje fall 2018), en mountainbike-träningstävling som däremot har tidtagning. Den går på den Bergslagen cycling-sträckan Sirsjön runt med start och mål vid Hyttvallen i Svartå. 21 kilometer ”blandad stig och grusväg, kortare asfaltstransport, stigpartierna är av karaktär lättåkta till medelsvåra”.Vem är bäst av en nybliven svensk veteranmästare och en nybliven svensk ungdomsmästare? Svaret gavs i Lindesbergs västra utkanter på tisdagskvällen, när Lindebygdens OK arrangerade en träningsorientering med nyblivna veteranmästaren Per Eklöf, dubble ungdomsmästaren Axel Thybeck och 47 statister (nåja …). Veteranen Eklöf var i ledningen stora delar av banan, men gjorde två krokar till de båda sista kontrollerna och tappade en 35-sekundersledning och var 2.10 bakom svenske H15-kungen Thybeck i mål. Simon Marklund var tredje snabbast men nästan sex minuter bakom, 20 sekunder före Therese Korkeakoski som var bästa dam.
-
Det var – kanske ännu mer överraskande än i går – juniorerna som slog till på orienterings-SM i dag också, när det vankades stafetter. Överraskande eftersom länets två vassaste så här långt i år, Tisarens Valter Pettersson och Fredrik Glännefors, ju missade SM-helgen i Grönklitt på grund av sjukdom. I går var det Djerfs Rasmus Pettersson som slog till med ett silver, i dag följde KFUM Örebros tjejer upp med ett brons i D20-klassen. Karin Lindgren växlade som sexa efter förstasträckan (ihop med femteplacerade Västervik, knappt två minuter från täten). Lovisa Gustafsson sprang om just Västervik, Huskvarnas tredjelag och Tolered-Utby (men fick se Huskvarnas andralag gå förbi) och skickade ut Johanna Berg som trea, och hon häktade av Emma Ling (som gick i samma klass som Rasmus och Valter på Alléskolan) i Huskvarnas andralag och säkrade bronset med minutmarginal. Fram till Södertälje-Nykvarn på andraplatsen var det drygt en minut medan mästarna Huskvarna var drygt 14 minuter före.
På seniorsidan hade Ellinor Tjernlund, som ju bommade finalen på medeldistans-SM efter ett tufft kval i fredags men vann B-finalen i går, en ny tung dag och tappade 22 minuter på andrasträckan för Tisaren. Det kostade trots allt ”bara” nio placeringar (systern Josefin Tjernlund skickade ut henne som trea, minuten från täten) och Andrea Svensson kunde springa in sju av dem på sistasträckan för en femteplats (Tisaren har därmed placeringsraden 4–3–4–5 i de fyra senaste stafett-SM-loppen på damsidan – grymt starkt). Segrande IFK Göteborg var 26 minuter före, men det var trots allt mindre än fyra minuter upp till medalj.
På herrsidan var Hagaby best of the rest bakom de fem lagen som var i medaljkampen. Jakob Wallenhammar var 33:a på förstasträckan men Filip Dahlgren och Martin Regborn sprang upp laget 19 respektive åtta placeringar för en sjätteplats i mål. Örebro-fransmannen Quentin Rauturier tog SM-silver med Ravinens andralag (förstalaget med Gustav Bergman blev bara femma), fem minuter bakom segrande Stora Tuna. Anton Johansson sprang upp sitt Orion 16 placeringar på sistasträckan (från 24:e till åttonde) och Jonatan Gustafsson var tredje snabbast av alla, 14 sekunder från ledning, på förstasträckan (hans KFUM Örebro blev till slut 26:a).Orienteringens veteran-SM i Vetlanda? Jo, det blev fem medaljer till länet där och Milans Per Eklöf stod för två av dem varav den ena var av guld. Han vann nämligen H40-klassen i lördagens medeldistans och följde upp med ett silver, 67 sekunder från en ny titel, i söndagens långdistans. Tisarens Lars-Åke Wall tog silver i den för dagen extrainsatta H72-klassen på lördagen (det var så många anmälda i H70 att klassen splittas i två, H72 var för dem som i år fyller 72, 73 eller 74 år), Lindebygdens Sofia Carlsson tog brons i D45 i fredagens sprint (61 sekunder från guld) och KFUM Örebros Weine Fredriksson tog brons efter en tät uppgörelse i H75-klassen i dagens långdistans.
Världsmästaren Marcus Jansson från Garphyttan avslutade mountainbikeorienteringssäsongen som fyra i världscupsammandraget, men det var örebroaren Karin E Gustafsson som var allra vassast svensk i världscupfinalen i Bulgarien i helgen. Hon gjorde sina allra bästa internationella resultat i karriären när hon när hon först blev 14:e i fredagens sprint och sedan följde upp med en niondeplats (bakom tre danskar och fyra finländskor, bland annat) i lördagens långdistans. Det gjorde att hon klättrade till 22:a plats i sammandraget. Jansson var delad 17:e på lördagen och nia på söndagen, knappt fem minuter bakom segrande tjecken Vojtech Ludvik i disciplinen han är världsmästare i. Ludvik avancerade därmed till andraplatsen i världscupsammandraget bakom landsmannen Krystof Bogar. Danska Camilla Camilla Sögaard vann på damsidan. På söndagen avslutades världscupsäsongen med en mixedstafett där Gustafsson ställdes över till fördel för Anna Tiderman. Jansson körde upp laget från tolfte till sjätte plats på sistasträckan, knappt åtta minuter bakom segrande Tjeckien (med både Ludvik och Bogar i laget).
Örebroaren Fanny Schulstad har slagit dubbla Närkerekord på maraton, men inte fått ut hela sin kapacitet på halvan distansen. I dag pers med i dag 1.18.29 för en 45:e-plats i Copenhagen half marathon och ett pers med 22 sekunder som tar henne från sjätte till femte plats i länets genom tiderna-statistik (förbi Erica Lech men fortfarande bakom Karin Sennvall Forsberg), men med tanke på att hon gjort maran på 2.41 borde kapaciteten vara ännu högre. Friidrotts-EM-löparen Linus Rosdal, med rötterna i Örebro, dunkade till med ett präktigt pers när han blev 44:a i den stenhårda konkurrensen på 1.03.55 (i snitt 3.02 per kilometer, alltså). Det är drygt en minut snabbare än han sprang för SM-bronset på Anderstorp i juli och gör honom till sexa på Sverigebästalistan i år (i maraton är han femma varav trea om man bara räknar dem som är kvalificerade att representera Sverige internationellt).
Liduina van Sitteren är en av de där fyra som sprungit snabbare än Schulstad på halvmaran, och hon hade en minst sagt udda löparupplevelse på lördagen då hon sprang Kretsloppet i Borås, en stor tiokilometerstävling på landsväg. Flaggvakterna lyckades ännu sämre än de i Stockholm marathon i somras och visade 238 löpare fel – bland annat van Sitteren som var på väg mot seger. I stället för att springa den sista slingan blev löparna anvisade att kuta direkt i mål efter 9,1 kilometer.
– Jag hade läst på och visste egentligen hur vi skulle springa, men det är klart att jag litar på en flaggvakt som säger annat. Jag förstår att misstag sker, men någonstans räknar man med att de åtminstone har koll på dam- och herrtäten. Kanske genom att ha en ledarcyklist längst fram eller något, sa van Sitteren till Borås Tidning efteråt.
Arrangörerna löste sin fadäs med att splitta löparna i två klasser och dela ut dubbla segerpremier, dels till de som ändå lyckats springa rätt (tio kilometer) och dels till de som vinkades fel (9,1 kilometer). van Sitteren vann den senare klassen på samma tid som tvåan Hanna Michaëlsson (Örgryte IS).
Hade det inte varit för örebroaren Rickard Ahlbergs sjuka berättelse om ett traillopp i Slovenien i fredags så hade jag tyckt att Kretsloppet-historien varit en rejäl skandal – men nu vet jag att det finns betydligt värre arrangörer. Läs ”racerapporten” här!På hemmaplan avgjordes Tarstaborgsrundan, ett av länets mest klassiska terränglopp (och en ypperlig uppladdning inför Lidingöloppet) utanför Pålsboda. Det här var också den 18:e av 24 individuella deltävlingar i långloppscupen, och Marie Dasler (42.44) passade på att ta över ledningen för första gången i år när hon tog en andraplats, 23 sekunder bakom IF Start-klubbkompisen Antje Wiksten (42.21). IFK Noras Jenny Dollerup var trea, men över fyra minuter bakom. Jimmy Axelsson kände sig som hemma i Sydnärke och knep segern i herrklassen på 33.20 över nio rätt tuffa kilometer, och hade med det nästan tre minuters marginal till Oskar Hansson (36.12) på andraplatsen. Fredrik Johnsson (36.32) tog tredjeplatsen före tio år yngre klubbkompisen (i Örebro AIK) Martin Duberg (36.58). Per Arvidsson vann cupen på herrsidan redan i och med i och med segern i Norasjön runt förra helgen (missade att uppmärksamma det då) i och med att han nådde 66 poäng (tvåan Anton Öhman når vid seger i de sex kvarvarande tävlingarna bara 65).
Resultaten från gårdagens Bergslagsleden ultra (som ni kan läsa mer om i gårdagens blogginlägg, och i morgondagens då det kommer en racerapport om min upplevelse) trillade in sent i går kväll. Lisa Ring vann 45-kilometers-klassen 49 respektive 64 minuter före örebroarna Carina Gustavsson och Cecilia Jenslin, medan Örebro-fransmannen Thomas Chaillous segermarginal på herrsidan blev 34 minuter till tvåan Jonathan Kandelin (från Garphyttan och Örebro AIK) och 39 till trean Jeppe Skov-Andersen från Norge. Ida Nordin, från Tierp, vann 65-kilometersklassen med 39 minuters marginal till Kumlas Amanda Brunsson (bara två damer i mål där) medan Daniel Nordén, från Ulricehamnstrakten, vann en tät fajt i herrklassen på samma distans med 1,5 minuter till Fredrik Bredberg (som tävlar för Örebroklubben Nature Running men som jag tror bor i Eksjö), med stockholmaren Mikael Jansson över timmen bakom på tredjeplatsen. Och på den långa distansen, där bara herrar fullföljde, vann Karlstadslöparen Clarens Olsson på 8.48, sex minuter före mig och 37 före örebroaren Simon Janjam.
Varför inte bröderna Lundström dök upp på tävlingen i år (David var ju regerande mästare och John har ju varit ruskigt stark i år)? Jo, de sprang skotska Ring of Steall skyrace i stället, och gick i mål tillsammans som 13:e och 14:e man. Deras klubbkompis (i Tisdagsklubben) Simon Karlsson som också var så stark i fjol? Han lubbade Stockholm halvmarathon och blev nia på 1.12.20. Gamla Hagaby-orienteraren Beata Falk sjua med 1.20.07, för övrigt.Det blev för övrigt ingen start för Jonathan Ahlsson i Gooikse pijl i dag. Sjukdom igen? Jag vet inte. Men han var på plats i Belgien men startade aldrig racet, där Richard Larsén blev bäste Motalacyklist i mitten av den 90-talet cyklister stora tätklungan. Säsongen lär därmed vara över för båda bröderna Ahlsson.
