5,5 veckors semester är till ända. För mig och för Konditionsbloggen. Personligen har jag bara hunnit med en enda tävling under den långa ledigheten, och det var i går kväll då jag överraskande lyckades vinna den fina lilla triathlontävlingen i Mariedamm. Men för de stora länsidrottarna har det hänt betydligt mer under den här månaden, och jag har stundtals haft abstinens eller i varje fall förbannat att alla skulle slå till och prestera toppresultat just när jag var borta. Men så har det varit. Och tyvärr kommer jag inte orka att gå igenom precis allt som helst, men några saker måste nämnas innan vi vänder bland och börjar om från ett blankt inför hösten:
** Först och främst slog Martin Regborn till och tog sitt första stora internationella mästerskapsguld efter att ha varit nära så många gånger. Vid orienterings-EM i Estland slog han till med guldet i den allra finaste disciplinen, långdistansen, och förstaplatsen var dessutom Sveriges första individuella på herrsidan vid EM eller VM på 18 långa år. Det borde så klart ha blivit en medalj till när Regborn för första gången blev uttagen till att springa i Sveriges förstalag i en mästerskapsstafett, men där gick det inte Sveriges väg. Anton Johansson fixade dock ännu en medalj till länet, ett silver i medeldistansen (som Regborn inte fick springa efter en jättetabbe i kvalet). Andrea Svensson tog en topp 20-placering, Josefin Tjernlund två topp 30-placeringar medan Ellinor Tjernlund åkte ut i kvalet.
** På orienteringsfronten har Jonatan Gustafsson, som tidigare i somras tog VM-brons, dessutom hunnit med att ta guld i sprint och silver i sprintstafett i student-VM (ett mästerskap för orienterare under 25 år som pluggar på universitet eller högskola).
** Garphyttans Marcus Jansson skrev svensk mountainbikeorienteringshistoria när han vann långdistansen vid hemma-VM, och därtill med över 1,5 minuters marginal. Örebroaren Karin E Gustafsson var som bäst 20:e, i sprinten.
** Emilia Fahlin har tagit nya stora steg mot världstoppen efter sitt tunga år. Så sent som i går tog hon en åttondeplats vid EM i München, och dessförinnan har hon under en intensiv månad hunnit vara nia i Vårgårda GP och tagit en andraplats – tätt bakom Marianne Vos – på andra etappen av Tour of Scandinavia där hon sedan backade upp kaptenen Cecilie Uttrup Ludwig till totalsegern. Återstår att se vilka fler tävlingar hon kommer att köra fram mot VM. Under EM fick också Jacob Ahlsson sitt stora genombrott på internationell nivå. Den regerande svenske tempomästaren från Kumla dundrade till med en elfteplats i knivskarp konkurrens i just tempoloppet.
** I lördags lade Liduina van Sitteren och Per Arvidsson beslag på nya distriktsmästartitlar, den här gången på 10 000 meter. van Sitteren vann på 37.39,58 över de 25 varven på Transtensvallen, och hade med det bara tre herrar före sig i mål. Segermarginalen var knappt två minuter – medan Arvidsson hade nästan 2,5 minuters marginal när han vann på 32.11,55. Bakom sig hade han två Västerås-löpare (Åsbros Joacim Carlsson var näst bäste Närkelöpare i ett startfält som var rätt utspätt på grund av konkurrensen med bland annat Ultravasan – där Erik Anfält tog en fjärdeplats – och Idre fjällmaraton). Arvidsson har i praktiken avgjort långloppscupen på herrsidan medan van Sitteren ännu bara gjort fyra starter och därför huserar nere på femteplatsen (men hon lär kunna klättra, kanske hela vägen upp i topp, under hösten). Enda andra deltävlingen i cupen som avgjordes under de här sommarveckorna var Stripastafetten, där Örebro AIK vann rubbet: Herr-, dam- och mixedklasserna plus klassen för singellöpare (”Stripastafetten extrem”) genom Andreas Ingberg (KFUM:s Fanny Schulstad var bästa dam där, men det var mixedklass av någon anledning).
** På det tråkigare kontot får vi skriva in att Matthias Wengelins säsong är över efter en knäskada. Riktigt tråkigt för örebroaren som tog dubbla SM-guld så sent som i fjol.
Etikett: Martin Regborn
-
-
Svenska orienteringsförbundet har inte kommunicerat något själva ännu, men på det internationella förbundets hemsida har man sedan några dagar kunnat se alla nationers trupper till World games, ”OS för icke-OS-sporter” som avgörs i Birmingham, Alabama, USA, den 7–17 juli – och där kan man läsa att Martin Regborn är en av tre svenska herrar som får chansen. För orienteringens del består programmet av sprint fredagen den 15 juli, medeldistans lördagen den 16 juli och sprintstafett söndagen den 17 juli. Regborn, Max Peter Bejmer och Isac von Krusenstierna, som är de tre svenska herrarna (på damsidan gäller Tove Alexandersson, Karolin Ohlsson och Lina Strand) får alla springa både sprint och medeldistans, och sedan tas sprintstafettlaget, med två herrar och två damer, ut. Ser man till alla nationer kommer totalt tio av medaljörerna från VM i Danmark förra veckan att åka över till USA för fortsatt tävlande.
Jag snackade lite kort med Regborn om uttagningen för en artikel ni kan läsa här.
Uttagningarna betyder också att de här sex löparna fått friplatser till EM i Estland i augusti, eftersom de missar helgens EM-tester (och eftersom de tidigare bevisat sin kapacitet). Därmed gör övriga svenska löpare upp om resterande fem herr- och damplatser till det mästerskapet.
Det här blir Regborns andra world games. I Polen 2017 var han som bästa femma individuellt och fyra i stafetten (på EM har han ett brons i långdistans).Jag hade inte studerat banprofilen över dagens Giro d’Italia-etapp tillräckligt väl, för de där ”småbackarna” man såg var betydligt tuffare och mer utslagsgivande i verkligheten. Tätklungan var reducerad redan när jag slog på sändningen med 20 kilometer och två backar kvar, och i den allra sista – upp till Città Alta, en stigning på 92 höjdmeter på 1,3 kilometer – sprack den i molekyler. Tre kom loss längst fram och jagas ikapp av nio till under de tre kilometerna ned till målet i Bergamo. Marianne Vos, kanske cykelvärldens största genom tiderna, var en av de tre men lyckades trots att de blev upphunna manövrera ut övriga och vinna etappen närmast före Lotte Kopecky. Fahlin hade gjort klart jobbet för dagen före sista backen, men hennes teamkompisar Marta Cavalli, som kör för sammandraget, och Cecilie Uttrup Ludwig, som också är riktigt stark i den här typen av tävlingar, blev sjua och tia. Dessutom fanns Évita Muzic i nästa grupp, 26 sekunder bakom. Emilia Fahlin rullade i mål som 101:a cyklist, 3,5 minuter bakom täten. I sammandraget är det oförändrat med Annemiek van Vleuten 25 sekunder före Mavi García och 54 före Cavalli (övriga är fem minuter eller mer bakom), och FDJ leder lagtävlingen.
I morgon avgörs den första av tre alp-etapper, och den här är något utöver det extra. Vi snackar 113 kilometer med start nere i Prevalle och mål uppe på Maniva-passet, 1 743 meter över havet. Vi snackar nästan elva kilometer serpentinväg med en snittlutning på 8,6 procent, 923 höjdmeter där det som brantast är 13,6 procent. Och då har cyklisterna redan tagit 550 höjdmeter innan de kommer fram till serpentinerna … Målet är högst upp på toppen, så klart, och även om Fahlin kommer göra sitt jobb på de inledande, relativt platta 80 kilometerna och sedan tacka för sig så rekommenderar jag alla att slå på Europsport vid 12.45 för att se den här manglingen där agnarna ska skiljas från vetet i årets giro (själva etappen startar 11.00, så de lär närma sig klättringen när sändningen startar). -
Martin Regborn blev åtta på den individuella sprinten som avslutade orienterings-VM i Danmark. Och han sammanfattade det nog allra bäst själv, när jag pratade med honom strax efteråt för den här texten: ”Det låter kanske konstigt att man blir besviken för att bli åtta på VM. Men jag har varit topp åtta förut. Jag vill ett steg till.”
Det är inte svårt att förstå. Både i Strömstad 2016 och i Riga 2018 var han sjua i VM-sprintarna, 19 respektive 18 sekunder från pallen. I Riga 2017 var han åtta, bara åtta sekunder från brons. Nu åter åtta, åtta, 51 sekunder bakom segrande norrmannen Kasper Harlem Fosser och 27 sekunder från medaljen. Dessutom har han varit nia i en långdistans (i Tartu 2017). Totalt sett alltså fem topp tio-placeringar på tio VM-starter under sju världsmästerskap och nio säsonger, från 2014 fram till i dag. Och eftersom han aldrig lyckats blidka förbundskaptenerna nog för att få springa stafett så går han alltjämt medaljlös.
Orienteringens nya superstjärna Fosser vann alltså tävlingen. Han var 16 sekunder före Gustav Bergman och 24 före belgaren Yannick Michiels. Regborn var näst bäste svensk men 51 sekunder bakom Fosser och 27 från medalj, på en åttondeplats som han delade med schweiziske Florian Howald.
Nu återstår att se om Regborn blir uttagen till World games (”OS för icke-OS-sporter”) i Birmingham, Alabama (USA), 15–17 juli, och därmed också får en friplats till EM i Estland i augusti eller om han får åka hem till Örebro och ladda om för EM-uttagningarna nästa helg.Emilia Fahlin gjorde en klart godkänd prolog inför Giro d’Italia, som startar på allvar i morgon. Hon gick ut tidigt, och körde in som 42:a av 142 över det 4,7 kilometer långa tempoloppet, med en U-sväng mitt på, i Cagliari. Det var så tajt i listan att en tre sekunder snabbare tid hade gett 21 placeringar upp, men det spelar högst sannolikt ingen roll eftersom hon lär få en hjälpryttarroll under resten av veckan. Team Bikeexchange hade två i topp, amerikanska Kristen Faulkner före australiska Georiga Baker, medan favoriter i sammandraget som Lotte Kopecky, Elisa Longo Borghini och Annemiek van Vleuten flockades på topp tio. FDJ:s två starkaste namn i girot, Marta Cavalli och Cecilie Uttrup Ludwig, blev 17:e och 20:e och tappade 19 respektive 22 sekunder på täten. Fahlin var 27 sekunder bakom Faulkner.
I morgon väntar en 106,5 kilometer lång och relativt platt etapp, även den på Sardinien. -
I morgon börjar Giro d’Italia, och Emilia Fahlin står alltså på startlinjen igen efter lördagens SM-silver – för åttonde girosttarten i den rätt långa karriären. Fem gånger har hon varit med enda in i mål, och som bäst slutade på 69:e plats (2018), men hon har aldrig tävlat för eget resultat i sammandraget (och ytterst sällan på någon linjeetapp heller). Enda topp tio-placeringarna på etapper kom 2018, då hon var sjua i tempoprologen och nia på en 109 kilometer rätt platt etapp med start och mål i Piacenza. Och senast hon körde, 2018, minns ni ju hur det gick: Bruten hand efter att ha haft extrem otur när hon tog emot en vattenflaska vid langning.
Årets Giro startar med tre etapper på Sardinien, där den första är enda tempoloppet som bara är 4,7 kilometer långt. Den körs alltså i morgon, torsdag, nere i hamnen i Cagliari, medan det på fredag och lördag är platta etapper på 107 respektive 113 kilometer.
Efter en vilodag på söndag flyttar tävlingen över till fastlandet för tre något mer kuperade sträckor måndag–onsdag, med mål i Cesena, Reggio Emilia respektive Bergamo. Sedan väntar tre alpetapper. Den första avslutas med nästan 1 600 höjdmeter rakt upp sista 54 kilometerna (från Brescia upp till Manivapasset, varav 800 sista tio kilometerna och 1 300 sista 30. Den andra klättrar från 150 meter över 1 258 meter höga Bordalapasset, ned igen och så upp till Ceisjön på 881 meters höjd innan det bär utför till målet igen. Och den tredje klättrar både upp till Fai della Paganella (1 033 meter över havet), Duronepasset (1 013 meter) och Daonepasset (1 291 meter varav 631 höjdmeter klättring på sju kilometer). Där kommer Fahlin, och de andra, att få bekänna färg.
Sedan avslutas girot, nästa söndag, med en platt spurtetapp på drygt nio mil med mål i Padova.
undantaget Grace Brown ställer Fahlins franska lag FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope upp med starkast tänkbara lag. Italienska Marta Cavalli är sannolikt den bästa klättraren, och därmed den med största chans i totalen, men här finns också nykorade danska mästaren Cecilie Uttrup Ludwig, som gillar de halvhårda etapperna bäst och lär attackera hårdast i början av nästa vecka, plus vårens stora utropstecken Clara Copponi (stark i spurterna och ett bra kort på Sardinien-etapperna), plus Brodie Chapman (som också har hög kapacitet) och Évita Muzic (som visade i Schweiz runt att hon kan klättra). Fahlin lär, i nuvarande form, främst få inrikta sig på hjälpryttaruppdrag, men det är inte omöjligt att det öppnar sig någon möjlighet att tävla också.
Regerande mästaren Anna van der Breggen har ju lagt av, så Annemiek van Vleuten, som vann både 2018 och 2019, räknas som huvudfavorit före Elisa Balsamo, Lotte Kopecky, Elisa Longo Borghini och Cavalli (men i vassen lurar också Marianne Vos, som man aldrig ska räkna bort). Som ni hör på namnen kör de allra flesta av de bästa tävlingen i år.
Eurosport sänder ett par timmar om dagen (åtminstone i Eurosport player). Från tempot i morgon är sändningstiderna 14–16, men eftersom startlistan inte är släppt än återstår det att se om vi få se Fahlin i tv.Startlistan har däremot kommit för torsdagsmorgonens kval till eftermiddagens individuella sprint som avslutar orienterings-VM i Danmark. De 107 anmälda herrlöparna är indelade i tre heat, och från vart och ett av dem ska 15 vidare till finalen där 45 gör upp om medaljerna. Martin Regborn går ut sent i den första kvalgruppen och startar 10.00. Han ställs mot bland andra Emil Svensk och norske stjärnan Kasper Harlem Fosser, som båda tvingades kasta in handduken till tisdagens knockoutsprint där Regborn åkte ut i kvartsfinalen.
Förbundskapten Anneli Östberg, som också arbetar som idrottspsykologsik rådgivare, berättade en intressant sak om Regborn på Facebook i morse. Efter att ha blivit utslagen i kvarten valde han att stanna kvar i karantänen (där löparna sitter mellan heaten för att inte kunna tjuvkika på de andra heaten) för att hjälpa Jonatan Gustafsson och August Mollén: ”Ni är fantastiska alla löpare i laget. Minns Martin Regborn i går efter att han åkt ur sin kvartsfinal. Då han stannar kvar i karantän och fortsätter bjuda på sina tankar inför semifinalerna och finalerna”, skriver Östberg. Det säger en hel del om Regborn. Mitt snack med Jonatan Gustafsson efter bronset hittar ni för övrigt här.
Torsdagseftermiddagens sprintfinal startar 17.51 och sänds förstås i SVT.Mitt i VM-bronsståhejet i går glömde jag för övrigt att uppmärksamma att Axel Lindh, mountainbikecyklisten från Örebro som nyss klev upp på topp 100 på världsrankningen, inledde SM-veckan i Linköping med silver i gamla paraddisciplinen sprint (som inte helt olik längdskidsprint, med heat och fyra cyklister på en kort och tajt mountainbikebana i finalen). Lindh var fyra i kvalet men vann sin semifinal och var sedan bara 46 hundradelar bakom brorsan Edvin Lindh (som aldrig bott i Örebro) i mål i finalen. Å andra sidan var Borlänges Joel Burman bara åtta hundradelar bakom Axel, och halvsekunden baom honom följde örebroaren Matthias Wengelin som nu får börja ladda upp för att försvara sina svenska mästartröjor i crosscountry (OS-disciplinen) och maraton.
-
Martin Regborn har varit nära minst tre gånger. Lilian Forsgren har fått springa i ett svenskt stafettlag, som normalt innebär given medalj, men inte lyckats. Och inte heller Filip Dahlgren har lyckats. Nej, det har faktiskt inte blivit en enda VM-medalj i orientering till någon länslöpare under hela 2000-talet. Men i dag smällde det till. Jonatan Gustafsson gjorde det, i sin debut, i knockoutstafetten i danska Fredericia i dag.
Efter att ha legat utanför topp tolv nästan hela sitt kvalheat – utan att veta om det, naturligtvis, för det är individuell start där – spurtade han in som elva och avancerade till kvartsfinalerna med sex sekunders marginal. Och väl där, i man mot man-löpningen, är han en av världens absolut bästa. Han vann både kvarts- och semifinal på samma smarta taktik. Ligg rätt i klungan, bomba på den lite längre sträckan till näst sista kontrollen och håll sedan luckan.
I finalen valde han fel just där, på den lite längre sträckan till näst sista kontrollen, och fick se Matthias Kyburz (ex-Tisaren-schweizaren) och August Mollén (barndomskompisen från Norrköping) dyka upp vid näst sista kontrollen retsamma fem sekunder före. Det gick inte att ta in på det korta upploppet, och Gustafsson fick nöja sig med tredjeplatsen. ”Nöja sig”? Ja, han var förstås överlycklig över att ta en VM-medalj på första försöket. Jösses, vilken debut.
Lika kul var det inte för Martin Regborn, som till skillnad från Gustafsson var säkerheten själv i kvalet och sedan dominerade sin kvartsfinalen fram till en liten, liten tabbe fram till just den näst sista kontrollen. I stället för att hålla vänster runt ett litet buskage (kontrollen satt på vänster sida), så gick han medsols runt buskaget och tappade någon sekund, tre placeringar och sin semifinalplats. De tre framför gick i mål på linje, en sekund före en vilt spurtande Regborn, och avancerade alla till semifinalen (lägg därtill att Regborn hade lottats in i den absolut svåraste kvartsfinalen). Där gick en möjlig första VM-medalj upp i rök för örebroaren, som gör sitt sjunde VM. Men på torsdag får han en ny chans, i den vanliga, individuella sprinten som är hans bästa disciplin. Han lär vara laddad av revanschlusta tills dess.
Gustafsson får däremot nöja sig med positionen som andrareserv, bakom Mollén, om Regborn, Gustav Bergman och/eller Max Peter Bejmer inte kan springa på torsdag.
Jag pratade med Gustafsson sent i kväll, och artikeln kommer ut på na.se i morgon bitti.Marie Dasler var förstaseedad inför kvällens DM på 5 000 meter på Transtensvallen i Hallsberg och hade också ledningen ut det sista av de 12,5 varven – men fick tilll slut ge sig mot klubbkompisen Petra Hanaeus som spurtade förbi och blev ensam under 20 minuter med 19.58,28. Dasler på 20.03,24 medan Maria Nagle gick in som trea på 20.12,27. Med det var Nagle 83 hundradelar före Emma Reinhed Liljeqvist (20.13,10) som hade gått i heatet innan. Det hade förstås blivit ännu mer intressant om de fått mötas, men nu blev det i stället Nagles kamp mot klockan – och den vann hon. Alla fyra tävlar för IF Start, och alla utom Reinhed Liljeqvist (som fyller 30 i år) är veteraner. Hanaeus och Dasler tog guld och silver både i elitklassen och och i K50 medan Nagle, som tävlar i veteran-VM i Helsingfors på smama distans redan på söndag, kompletterade sitt brons med ett guld i K45.
På herrsidan vann Per Arvidsson som väntat med betryggande marginal. Den blev nästan en halvminut när han sprang in på 15.34,17, att jämföra med tvåan Anton Öhmans 16.03,92. Han hade dessutom över 46 sekunder till trean Oskar Hansson (16.50,40). De tre tävlar för Start, Örebro AIK respektive KFUM Örebro. Även fyran Villem Raudsepp (16.56,89) och femman Fredrik Johnsson (16.56,89), som båda tävlar för Örebro AIK, gick under 17 minuter. Arvidsson, Raudsepp och Johnsson tog också veteran-DM-guld i M35, M40 respektive M45.
Segern var Arvidssons andra i DM i år (han har tidigare vunnit maraton) och femte på sex starter i långloppscupen som han toppar helt överlägset före just Öhman (Hansson gick upp på tredjeplatsen i dag; Linus Wedin som är med och skuggar kom inte till start trots att han var anmäld). På damsidan tog Hanaeus sin första seger i cupen för året, och seglar därmed upp som ny fyra, på samma poäng som Nagle men bakom Erica Lech, Therese Persson och Liduina van Sitteren som inte sprang i dag.
Veteranguldmedaljörer blev, förutom de redan nämnda, också Maria Lithell (Östansjö, K35, 23.02,15), Rodney Hundermark (IFK Nora, M50, 17.43,79), Annica Sjölund (Start, K55, 24.21,61), Mikael Hansson (Start, M55, 19.12,33), Jan Ermefjäll (Örebro AIK, M65, 22.36,41), Eric Malm (IFK Nora, M70, 25.20,90), Sven-Olof Olofsson (Östansjö, M75, 24.29,15), Birgitta Jansson (Storådalen, K80, 29.31,01) och Arne Evertsson (Storådalen, M80, 43.21,0), -
Sju herrar i truppen, men bara fem startplatser på varje distans (tre fria att fördela och två som Isac von Krusenstierna och Emil Svensk har friplatser till). Så har svenska läget inför orienterings-VM sett ut sedan truppen släpptes för två veckor sedan och än har inte Svenska orienteringsförbundet kommunicerat hur de tänker – men nu finns lag anmälda till både knockoutsprinten och den individuella sprinten på Internationella orienteringsförbundets officiella sida. Facit för de båda örebroarna Martin Regborn och Jonatan Gustafsson? Jo, Regborn får springa båda distanserna och VM-debuterande Gustafsson sin bästa, knockoutsprinten där han i fjol var snubblande nära en semifinalplats på EM. Övriga platser fylls av August Mollén (knockoutsprint), Max Peter Bejmer (individuell sprint) och Gustav Bergman (individuell sprint). Till mixedsprinten är lagen ännu inte anmälda, och där kommer det förstås bli högintressant att se hur förbundskapterna resonerar kring de två herrplatserna (Bergman lär vara självskriven, men där bakom känns det öppet även om Svensk var med i både VM-guld- och EM-silverlagen i fjol). Lite lurigt att bedöma formen på löparna när stafetten är den första disciplinen på VM, nästa söndag (den 26 juni). Lagen dit behöver inte anmälas förrän vid lunchtid dagen före, och till knockoutsprinten (tisdagen den 28 juni) och den individuella sprinten (torsdagen den 30 juni) kan ändringar i anmälningarna också göras till dagen innan.
Den 4-8 augusti avgörs VM i orienteringsskytte i Großer Arbersee, i Bayern, och när truppen dit i dag släpptes fanns tre Tisaren-löpare med. Förutom givne Gustav Hindér, som är regerande världsmästare på alla tre distanserna (sprint, långdistans och stafett) så är även Johan Runesson (som bara tävlar för Tisaren i just den här disciplinen) och Nina Hallor uttagna. Mästerskapsdebut i orienteringsskytte för båda, men Runesson har ju tagit VM-guld i vanlig orientering.
Redan i helgen avgörs Jukola, världens största orienteringsstafett, i Finland. Laguppställningarna dit släpps dock inte förrän på fredag eftermiddag, så det återstår att se hur Tisaren kommer att ställa upp sitt förväntade topplag (Josefin Tjernlund/Lovisa Persson/Ellinor Tjernlund/Andrea Svensson?). Ytterst få VM-aktuella löpare lär däremot göra resan till Finland det här året.
Missa inte Gallaberget trailrun som avgörs utanför Vretstorp på onsdagskvällen – det finns ju inte för många traillopp i länet i år. 18.30 går startskottet både för tio- och sexkilometersklasserna.
-
Ibland är marginalerna löjligt små i sportens värld. Som i dag, när Emilia Fahlins lagkompis Grace Brown bommade totalsegern i sex dagar långa världstourtävlingen Women’s classic med en sekund. Australiern ledde ju inför sista etappen, och lyckades dessutom ta tre bonussekunder vid dagens första spurtpris. Därmed skulle hon ta totalsegern om inte italienska Trek-Segafredo-cyklisten Elisa Longo Borghini var topp tre i mål. Men Longo Borghini spurtade som en furie och tog just tredjeplatsen med ett framhjuls marginal före tjeckiska Movistar-cyklisten Tereza Neumanova, som kom starkt bakifrån, och lade därmed beslag på de fyra bonussekunderna som krävdes för att gå om Brown med en sekunds marginal. Då räckte det inte att FDJ:s Clara Cooponi höll sig framme och tog andraplatsen (det gav henne en tredjeplats i poängtävlingen och dessutom det åtråvärda Richard Moore-priset), bakom nederländska Lorena Wiebes som tog sin tredje etappseger den här veckan.
Fahlin fanns återigen med och hjälpte de båda cyklisterna som stallet satsade på hela vägen, och rullade själv i mål i bakkant av tätgruppen. Jag misslyckades med att få tag i henne efteråt, men hon har uttalat sig för Vårgårda cycling:
– Väldigt surt med ett sånt slut för vår del. Det såg ju så bra ut ända fram till den sista metern, säger hon till hemsidan, om Copponis sekunddrama och tillägger, för egen del:
– Det har varit slitigt med jobb för båda etappvinster och totalledare. Men samtidigt känns det bra att ha klarat av slitjobbet och ända lyckats vara med ända in på upploppet.
Fahlin har nu kört två etapplopp på 16 dagar (totalt nio tävlingsdagar) och lär behöva en del vila. Återstår att se om hon kör linjeloppet på SM nästa vecka (och kanske till och med tempoloppet!) eller var hon annars dyker upp härnäst.Borlänge tour, vars sammandrag är en deltävling i Sverigecupen i mountainbike, avgörs över tre dagar lördag–måndag, med en sju kilometer lång shottracktävling i dag, ett 28 kilometer lång crosscountrylopp i morgon och ett 26,3 kilometer långt crosscountrylopp på måndag. Varbergs André Eriksson var snabbast av alla på prologen, men Matthias Wengelin tappade mindre än två sekunder på sin tredjeplats (Sernekes Emil Lindgren däremellan) medan Axel Lindh var drygt åtta sekunder bakom på sjätteplatsen). Räkna med att båda örebroarna kommer röra sig uppåt i resultatlistan under söndag och måndag.
När Västmanlands distriktsmästerskap i sprintorientering avgjordes i Köping i dag var det fyra länsorienterare som var först i herrklassen. Alla utom tävlan, förstås. VM-ratade Jerker Lysell, med två VM-guld hemma i prisskåpet, var snabbast av alla, tre sekunder före VM-uttagna Örebrokollegorna Martin Regborn (tre sekunder bakom) och Jonatan Gustafsson (29 sekudner bakom), och best of the rest var karlskogingen Rasmus Pettersson på fjärdeplatsen (knappt 2,5 minuter bakom). DM-guldet? Det gick till Västerås SOK:s Sixten Slagbrand, som var nio sekunder bakom Pettersson. På damsidan var för övrigt Degerfors OK:s Amanda Nylén, numera kanske mest känd som ultralöpare (men orienterare i grunden) trea i mål (även hon utom tävlan, förstås).
Rasmus Pettersson lär, i lag med Lindebygdens Axel Thybeck, också ha varit tvåa (utom tävlan) i den efterföljande DM-sprintstafetten, men ett datahaveri har gjort att arrangörerna ännu inte lyckats redovisa några resultat.Fyra veckor efter sin tolvtimmarsmangling var Fredrik Johnsson i dag tillbaka på Örebro parkrun-banan och sprang ett enda varv, men var å andra sidan snabbast av alla med 18.22 (förvisso 55 sekunder från banperset men över minuten snabbare än någon annan). Petra Hanaeus var snabbast för 44:e gången med 20.18. Totalt kom 73 löpare till start, lika många som i måndagens nationaldagsupplaga, och räknar man bort femårsjubileumet i april var det flest på en lördag sedan 18 september i fjol.
-
Det blev en smakstart för Emilia Fahlin och FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope-stallet i världstouretapploppet Women’s tour i England i dag – men det blev också en väldigt märklig etapp. Ett polisfordon före täten i loppet var inblandat i en krock, och skadade poliser behövde föras till sjukhus. Loppet pausades i en timme, med 35 av 142 kilometer kvar. När cyklisterna kurat ihop sig i teambilarna i en timme, för att undkomma kylan och regnet (det var engelskt väder …) släpptes fältet iväg igen, och Cams-Basso-stallets Danielle Shrosbree fick tillbaka sin enminutersutbrytning. Hon hämtades in med 13 kilometer kvar, och sedan var det klungspurt som gällde – och då gick Team DSM:s Lorena Wiebes, en av förhandsfavoriterna, gick omkull i näst sista kurvan och drog med sig en lagkompis och två andra spurtare. Det öppnade förstås upp för andra, och FDJ:s Clara Copponi tog vara på läget och fixade FDJ:s tredje seger på världstouren i år efter Marta Cavallis dubbel i Amstel gold race och Vallonska pilen. Fahlin var med där framme och hjälpte till med uppdraget, rullade i mål som 20:e cyklist och såg därmed till att FDJ även toppar lagtävlingen (segerjublet kan ni se här). Alltihop sändes på Eurosport, från start till mål (inklusive en timmes uppehåll mitt i …), men i morgon får man nöja sig med sista timmen.
I morgon väntar 92 kilometer med start och mål i Harlow (Men inte på samma ställe), två spurtpriser tidigt och tre kategoriserade backar två sista milen (men sista milen är lätt utför mot målet). Sjätte och sista etappen körs på lördag.Emma Reinhed Liljeqvist är uppenbarligen ett nytt namn man får lägga på minnet. IF Start-löparen blev första gången omskriven i bloggen när hon var tvåa i Rallarrundan för några veckor sedan, och följde i dag upp med seger i nio kilometer långa långloppscupstävlingen Lindesjönloppet, runt just Lindesjön (med start och mål i Lindesberg). Den 29-åriga örebroaren avverkade sträckan på 38 minuter och 6 sekunder (4.13-tempo), och vann tre sekunder före betydligt mer rutinerade klubbkompisen Petra Hanaeus och nästan två minuter före Marie Dasler (40.02) som såg till att det blev en ren IF Start-pall på damsidan – liksom på herrsidan där Per Arvidsson hade nummerlapp på för första gången sedan segern i ÖAIK:s halvmaraton i april. Med sin tredje seger i cupen för året återtog han totalledningen i cupen från Anton Öhman, som inte sprang i dag. Arvidsson kutade på 30.21 och var helt överlägsen, vann med mer än 3,5 minuters marginal till Pär Englund (34.00) på andraplatsen och drygt fem minuter före trean Johan Ingjald (35.43). Totalt hade Reinhed Liljeqvist bara fem herrar före sig. På damsidan räckte Therese Perssons (40.46) fjärdeplats till att ta över totalledningen i cupen från nyblivna SM-silvermedaljören Erica Lech.
106 löpare sprang i Lindesgberg, men 73 valde i stället Örebro parkruns speciella nationaldagsupplaga – och av dem var faktiskt min kollega Anna Mendelsson snabbast (för andra gången) med 22.09 medan en löpare med pseudonymen Austin Powers löpte snabbast av herrarna (19.48; 13-årige walesaren Vaughn Hughes, som var på besök, noterades för samma tid men dömdes som tvåa).
Efter lördagens ultralånga SM och söndagens medeldistans avslutades Ösaträffen i skogarna söder om Edsbyn på måndagen med ytterligare en medeldistans, och även om det var omöjligt att upprepa måndagens succé (fyra Tisaren-löpare på pallen i damklassen) så blev det ändå två – Göteborg-Majornas Moa Enmark, som tog SM-guldet i lördags men var långt bakom Tisaren-löparna i går, tog revansch med seger medan Ellinor Tjernlund grejade andraplatsen och Andrea Svensson tredjeplatsen (knappt respektive drygt en minut bakom). Josefin Tjernlund blev femma, Lovisa Persson sexa, Lilian Forsgren elva. Örebroaren Anton Johansson, som tävlar för Blekingeklubben OK Orion, vann för andra dagen i rad på herrsidan; nu sex sekunder före Stora Tunas Joakim Svensk (i går 23 sekunder före VM-uttagne Max Peter Bejmer, IFK Göteborg; däremot avstod han start i SM-tävlingen i lördags). Tisarens Valter Pettersson flyttade upp i seniorklass för dagen och tog en sjätteplats, knappt tre minuter bakom Johansson. Jag får för övrigt erkänna att jag missade att det också arrangerades veteran-SM i ultralång distans i lördags, men några medaljer till länslöparna blev det ändå inte. Per Eklöf var närmast placeringsmässigt, i H40. Han var fyra, men förvisso nästan tio minuter bakom bronsmedaljören.
Nere i Danmark finns inga resultat för de svenska lagen (förutom för Karolin Ohlsson på andralagets förstasträcka), men av Strava att döma så blev det omkastningar i lagen och Regborn och Gustafsson sprang ihop, i ledning. Vad jag förstår det. Vi snackar alltså danska mästerskapen i orientering, sprintstafett, där svenskarna deltog utom tävlan (i går vann Regborn den individuella sprinten närmast före Gustafsson).
-
SM-brons för tre veckor sedan och världscupseger förra helgen – och på söndagen sprang Martin Regborn dessutom hem segern i danska mästerskapen i sprint (som en del i ett landslagsläger inför VM som går just i Danmark, i slutet av månaden). Eller ja, Örebroorienteraren deltog förstås utom tävlan och fick ingen medalj, men vann likafullt. Örebrokollegan Jonatan Gustafsson, som också är uttagen till VM, var bara tre sekunder bakom i mål och tog andraplatsen, närmast före belgaren Yannick Michiels. Jakob Edsen på fjärdeplatsen var bäste dansk och tog guldet. Dubble världmästaren Jerker Lysell, som fått nobben från VM, verkar ha gått i mål som trea av svenskarna (före VM-uttagna August Mollén och Isac von Krustenstierna, plus Gustav Bergman som blev diskad) men Lysell har inte sorterats in i resultatlistan, så möjligen blev han också diskad (även om det inte står så).
I morgon är det sprintstafett, även det om danska mästartecken, och då får Regborn för första gången på länge springa i ett svenskt förstalag – som har Hanna Lundberg på förstasträckan, Regborn på andra, Bergman på tredje och Lina Strand på fjärde (Tove Alexandersson är på plats men står över). Gustafsson springer samma sträcka i andralaget, som i övrigt består av Karolin Ohlsson, Mollén och Anneli Östberg.Det blir nytt världstour-etapplopp i Storbritannien för Emilia Fahlin med start redan i morgon, måndag, meddelade hennes franska proffslag FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope i sina sociala medier så sent som på lördagen. Förra söndagen kom ju Fahlin i mål i tredagarstävlingen Ride-London classique, och nu väntar sex dagar långa Women’s tour. Franska Clara Copponi och Maëlle Grossetête dubblar också, medan resten av laget är utbytt (bland annat kommer inte Vittoria Guazzini, som man körde för i Ride-London men som skadade sig i en krasch och tvingades kliva av i slutet av sista etappen, till start). Nya in den här gången är australiska Grace Brown och franska Eugénie Duval och Marie Le Net. Brown, som var två i Liège–Bastogne–Liège och sjua i Flandern runt lär vara kapten i laget den här gången. En del av de allra starkaste namnen avstår start, men med finns bland andra nederländska Lorena Wiebes, Ellen van Dijk och Chantal van den Broek-Blaak och italienska Elisa Longo Borghini. Det är sex linjeetapper på mellan 92 och 145 kilometer som väntar, tre i princip helt släta (första, andra, sjätte), två lite mer böljande (tredje, fjärde) och en tuffare (femte) som avslutas uppför The Black Mountain, 307 meter i en enda 5,2 kilometer lång slakmota. Den dagens tuffaste stigning kommer dock redan efter drygt 20 kilometer: Crwbin, 158 höjdmeter på 1,8 kilometer (snittlutning på 8,8 procent och maxlutning över tolv procent).
Eurosport sänder varje dag – och åtminstone på måndagen visas hela etappen från start till mål (vilket är närmast unikt). 12.00 går starten, svensk tid, och Eurosport startar sändningen 11.55 (i Eurosport player, åtminstone).Årets tuffaste löpartävling i länet slutade med att inte en enda löpare kom till start. Den andra sommarupplagan (och tredje upplagan totalt) av Storstenshöjden 100 miles (eller Skogs-Ultra Storstenshöjden, SUS, som är det alternativa namnet den går under) hade tre deltagare anmälda, men alla tvingades kasta in handduken redan på förhand. Däremot gav sig sju löpare ut på halva distansen, 50 miles, över fyra varv på en extremt krävande 20-milesbana över till stora delar obanade marker och med mjukt underlag och massor av höjdmeter. Brommalöparna Johan Elvermåhr och Martin Westlund sprang ihop och var snabbast runt på 24 timmar och 30 minuter. En normal tid på 100 miles, men i den här terrängen krävs alltså det dubbla. Det är oklart om några fler tog sig runt, ytterligare två hade i varje fall gett sig ut på sista varvet i morse – örebroaren Linus Holmlund och Bahri Lindström från Fjugesta.
Anders Kleist skulle ju springa ännu längre än så, hela Bergslagsleden, och låg 20 minuter före tidsschemat (för 33 timmar, vilket i sig skulle gett FKT med 5,5 timmar) när han begav sig ut på fjärde etappen, från Nyberget mot Uskavi, men tvingades några timmar senare kasta in handduken. ”Fick frossa och illamående, så fick bryta även denna gång”, skriver Kleist som förmodligen blev ett offer för värmen. Kleist gjorde ju ett försök på leden även 2020, men avbröt då mellan Svartå och Laxå. Anna Carlsson får därmed behålla rekordet på leden, 38 timmar och 27 minuter, under överskådlig tid.
Många av löparna som sprang ultralånga SM i orientering i går stannade kvar och sprang en medeldistanstävling (Ösaträffen) i samma skogar utanför Edsbyn i dag – och då tog Tisaren-löparna gruvlig revansch. Andrea Svensson, Ellinor Tjernlund och Josefin Tjernlund, som i går var sjua, åtta och nia, slutade i dag i samma ordningen men som etta, tvåa och trea. Dessutom klämde klubbkompisen Lovisa Persson in sig på pallen, också hon trea eftersom hon gick i mål på samma sekund som Josefin (drygt fyra minuter bakom Svensson). Landslagslöparen Vilma von Krusenstierna fick nöja sig med en femteplats och gårdagens SM-guldmedaljör Moa Enmark var 21:a. Gårdagens skrällfemma Rasmus Pettersson, Djerf, vann också i dag, i äldsta juniorklassen.
Kumlacyklisten Jacob Ahlsson och hans Motala AIF–Serneke–Allebike hade ingen lyckad dag i Falkenloppet. Rivalklubben CK Hymer satte upp starke spurtaren Hugo Forssell som tog hem segern i en klungspurt med ett 40-tal cyklister efter tre timmar och 13 varv på en tiokilometersbana, och Motalas spurtare Linus Kvist fick nöja sig med femteplatsen. Ahlsson rullade i mål som 56:a.
Redan i går, lördag, sprangs det som numera sedan många år heter Karlstad stadslopp, men som förr i tiden gick under det finare namnet Götajoggen (friidrottsföreningen i Karlstad heter Göta). Örebroaren Wilhelm Bergentz – i fjol landslagsman både på banan, landsväg och terräng – passade, efter en hel del skadestrul, på att göra debut för nya klubben Hälle där. Han sprang in på ännu en 31-tid – i senaste årens tre lopp på landsvägsmilen har han gjort 31.17–31.25–31.34 och nu 31.43. Det kan ju se ut som om kurvan är på väg åt fel håll, men då ska man komma ihåg att Bergentz alltså är på väg tillbaka efter skador. Tiden räckte till en andraplats, elva sekunder bakom klubbkompisen Samuel Fitsumbrhan. KFUM Örebros Eric Westberg, som förbisso var anmäld för Stjerneskolan i den här tävlingen, blev femma på 34.06 (i debuten på landsvägsmilen, om man ska tro den officiella statistiken).
-
Det blir dubbelt Örebro i orienterings-VM i Danmark om tre veckor – trots att dubble världsmästaren Jerker Lysell inte lyckades lösa en plats. För vid sidan om Martin Regborn, som var given i truppen till sitt sjunde VM, så kommer Jonatan Gustafsson att få göra VM-debut. Det meddelade Svenska orienteringsförbundet på tisdagen. I varje fall kommer han att få göra debut i VM-truppen, för vilka som verkligen kommer bli uttagna och få springa respektive distans nämns inte i pressmeddelandet – och faktum är att Sverige tagit ut sju herrar trots att det finns betydligt färre platser till respektive distans.
VM inleds med sprintstafett i Kolding söndagen den 26 juni, och där finns förstås bara två herrplatser (Gustav Bergman och Emil Svensk tog platserna när Sverige tog VM-guld och EM-silver i fjol, men både Max Peter Bejmer och Martin Regborn är spekulanter på Svensks plats; Bejmer fick den i världscupen i söndags men Regborn och Svensk var med och sprang hem segern för andralaget den gången). Tisdagen den 28 juni är det knockoutsprint i Frederica, vilket är Gustafssons bästa disciplin. Sverige har dock bara tre platser – och de fyra ovan nämnda plus August Mollén (som var på världscuppallen i disciplinen i lördags) och Isac von Krustenstierna (om han är hel) finns också med i snacket. Torsdagen den 30 juni avslutas sedan VM med individuell, traditionell, sprint och där har Svensk, som regerande Europamästare, och von Krustenstierna, som regerande världsmästare, friplatser – vilket innebär att Regborn, Gustafsson, Bergman, Mollén och Bejmer gör upp om tre platser. Det är förstås Gustafssons största möjlighet att få göra VM-debut.
– Truppen är jättestark och vi ser verkligen fram emot det här mästerskapet. Vi har gott om medaljchanser på alla distanser. Är man med i det här svenska laget så är man en medaljkandidat, säger förbundskapten Kalle Dalin till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
På damsidan var det ju till slut inte riktigt nära att någon av länslöparna skulle ta sig till VM – Andrea Svensson, som sprungit så starkt i skogen i vår, fanns med som reserv till världscupen i Borås, men fick inte chansen – och därmed försvann också möjligheten att springa till sig en VM-plats.
Men med en trupp bestående av Tove Alexandersson, Hanna Lundberg, Karolin Ohlsson, Lina Strand, Sara Hagström och Emma Bjessmo är ju damsidan starkare än herrsidan för svensk del.
De flesta av de svenska löparna – bland annat Regborn, jag har inte riktigt koll på Gustafsson, kommer nu åka ned till Danmark för läger tillsammans med de danska och finska landslagen fredag–lördag.
– På söndag springer vi danska mästerskapen och sedan deras mästerskapsstafett på måndag. Sedan åker de flesta hem, men några som inte sprungit så mycket i Danmark stannar kvar och hakar på lite olika konstellationer för att få känna på mer av dansk sprintorientering, säger Dalin till förbundets sida.Årets upplaga av Kilsbergen trailrun blir inte bara den tolfte i ordningen – utan också den sista. Det meddelade arrangörerna i AH Event på sociala medier tidigare i veckan. Det 14 kilometer långa loppet, som går från Ånnaboda till Suttarboda och tillbaka igen, först på Bergslagsleden och sedan på den blåmarkerade rundslinge-stigen och så över Storstenshöjden och runt sjön, startade förvisso några år efter Munkastigen trailrun, men var tävlingen som verkligen satte traillöpningen på kartan i länet. Jag är fortfarande besviken på mig själv att jag bommade den första upplagan (jag stirrar lystet på den gula funktionströjan som löparna fick det året, varje gång jag ser en!), men 2012 gjorde jag min första start och sedan har loppet blivit kvar i hjärtat.
Filip Dahlgrens 54.48 är tiden att slå den 3 september för den som vill ha med sig banrekordet in i evigheten. På damsidan är det lite svårare att säga vilken tid som egentligen ska räknas – Karin Sennvall Forsbergs 56.57 från premiäråret 2011 är den snabbaste, men då var loppet något kortare (startplatsen och den inledande slingan runt sjön har skiftat genom åren). Kristina Robertos 1.03.25 från 2013 kom på en bana som är mer jämförbar med de som har använts senare (där man startat med nästan ett helt varv runt Södra Ånnabosjön i stället för bara en liten snutt). Den i mina ögon allra mest prestigefyllda tiden är dock 4.01 – Mattias Nätterlunds rekordnotering från 2016 i backpristävlingen, från stämplingen i botten av Storstenshöjdens södra (före detta) slalombacke upp till Storstenen. Den kommer bli ytterligt svår att ta.
2016–2019 ingick loppet i långloppscupen, men det gör det inte i år. 2014–2017 avgjordes loppet samma dag, och med gemensamt målområde, som Bergslagsleden ultra, men sedan valde arrangörerna att lägga loppen på olika datum för att inte stjäla deltagare av varandra.
