Konditionsbloggen

  • Sveriges snabbaste 50-åringen tog fjärde guldet bara på Öland – och Axelsson nionde snabbast genom tiderna med skrällperset på 500 meter

    Det är något med Marie Dasler och Öland. Ja, eller också är det bara den där grejen att hon är landets bästa löpare över 50. I somras sprang hon hem 1 500 meter (5.23,48, seger med över tio sekunder), 5 000 meter (19.52,12, seger med nästan två minuter) och 10 000 meter (41.42,27, seger med långt över tre minuter) under veteran-SM på Öland, och tillbaka på samma sida bron sprang hon i dag hem veteran-SM i terräng över två tvåkilometersvarv på en golfbana. Dasler, som bor i Garphyttan och tävlar för Örebroklubben IF Start, var nio sekunder före Spårvägens Katarina Löf Hagström i mål, men i och med att de båda var nia och tia totalt av de 34 löpare som startade 11.00 (alla damer från K35- till K75-klasserna) så vet jag inte exakt hur bra koll de hade på att guldet stod just mellan de båda. Hur som helst korsade Dasler mållinjen på 17.21 för säsongens fjärde veteran-SM-guld (för hon fick faktiskt nöja sig med ett silver på 3 000 meter inomhus i vintras).
    Även Motalas Johanna Eriksson, som jag ju tidigare i veckan fick reda på är fostrad i Zinkgruvan, tog veteran-SM-guld, i yngsta klassen – K35 – och hon utmanar ju på allvar eliten på dubbla distansen i morgon (hon tog ju SM-brons på 10 000 meter bland seniorerna i augusti). Hon avverkade de fyra kilometerna på 14.40.
    Örebro AIK:s Sören Forsberg tog silver i H55 som sprang fyra varv, 8 000 meter, på 31.28, minuten bakom segrande Thomas Sparr, och IF Starts Maria Eriksson tog brons i K40 på 17.04 (med en till hygglig löpare hade Start haft bra chans på silver i damveteranernas lagtävling, men Marie och Maria var ensamma till start) medan Almbys Ljiljana Persson fixade samma valör i K65 med tiden 22.35.
    I elitklasserna tog Martin Regborn den mest framskjutna länsplacering med en 14:e-plats. Det var extremt tajt med 15 löpare inom 30 sekunder bakom segrande Napoleon Solomon, Tureberg, och Regborn var 28 sekunder bakom honom och 18 från bronset. Örebrofostrade Tim Sundström sprang in på 33:e plats, 37 sekunder bakom Regborn, och bidrog på så sätt till att Tureberg med nio sekunders marginal till Hässelby fixade lag-SM-bronset bakom Spårvägen och Sävedalen. På damsidan spurtade Lisa Bergdahl, den Fellingsbrofostrade Sävedalenlöparen, ned Louise Wiker, den Hälleforsfostrade Hässelbylöparen, med en sekunds marginal om 15:e-plats och titeln som bästa exillänslöpare. Bergdahl på 14.58, Wiker på 14.59, drygt en minut bakom segrande Meraf Bahta. Långloppscupssegraren Liduina van Sitteren tog 28:e-platsen på 15.37.
    I pojkarnas ungdomsklasser avverkade Thorens Wilhelm Bergentz, KFUM Örebros Melker Forsberg och Thorens Noha Olsson fyra kilometer på 13.45, 13.54 respektive 14.06, vilket gav Bergentz en fjärdeplats i P16 (en sekund från silvret!), Olsson en sjundeplats i samma klass och Forsberg en tiondeplats i P17.
    I morgon avslutas terräng-SM, med Karin Forsberg och Heshlu Andemariam, samt Regborn, WIker, Bergdahl, van Sitteren och Eriksson som springer igen.

    Redan i går dyngade Adam Axelsson, skrinnaren vars succécomeback jag skrev om för två veckor sedan, till med sitt bästa 500-meterslopp i hela karriären – trots att tävlingen gick i tyska Inzell och hans tidigare bästatid kom från den världsrekordsnabba isen på OS-banorna i Salt Lake City. Axelsson dundrade till med 37,11 och var åtta av de 52 startande i tävlingen, en tid som dessutom gör honom till Sveriges nionde snabbaste genom alla tider på sprintdistansen. Trots att han fick problem med ena vaden direkt i starten på det efterföljande 1 000-metersloppet fullföljde han för säsongsbästat 1.13,40, bara fem hundradelar över perset från Calgary, men känningen i vaden gjorde att han strök sig från lördagens 500-meterslopp. Återstår att se om han kommer till start i morgon, söndag.

    Jag skrev ju lite om första dagens tävlande i draghundsportens barmarks-EM i torsdags, och i går avslutade de fyra hunddragna Hälleforscyklisterna tävlingen med två niondeplatser (Anders Johanson och Li Hultgård), en 13:e -(Timo Silvola) och en 14:e-plats (Göran Olsson. Närmast medalj, i sekunder räknat, var Hultgård som bara hade 40 sekunder upp till Hanna Bergman som knep bronset, och ytterligare elva till Europamästaren Linne Beate Sinding-Larsen, Norge.

    Hemma i Örebro var det, för de som blev kvar, zombieloppet Run for your lives. Det är ju mer en happening än en löptävling, och det är ingen som ”vinner” på annat sätt än att de som kommer i mål med något av sina ”liv” kvar har klarat sig. Däremot var det ju 77:e upplagan av Örebro parkrun i morse, och där drygade Johan Ingjald ut sin ledning som mest segraren genom tiderna genom att avverka de fem kilometerna på 18.33 (Eric Segelberg, som förra lördagen sprang betydligt snabbare än jag i maran i Växjö, blev tvåa på 18.44 medan jag fortfarande är helt slaktad i benen efter 42,2 kilometer asfalt). Ida Lilja var snabbaste dam för första gången.

    OK Tisaren tar natten som fyra i Smålandskavlen (det löps två sträckor i mörker på kvällen, och omstart med jaktstart över tre dagsträckor på söndagsmorgonen), om nu det något knepiga resultatet för det enligt liveresultaten ledande kombinationslaget stämmer. Hur som helst var Lilian Forsgren snabbast av alla på förstasträckan (45 sekunder före Sävedalens exilörebroare och förra landslagslöpare Maria Magnusson på andraplatsen) och nästan tre minuter före alla andra, men Lovisa Persson tappade tre placeringar och rätt många minuter på andrasträckan, så Rebecka Nylin på tredje kommer få starta 3.05 från täten (men bara fem sekunder bakom Halden) i morgon bitti. Tvillingarna Ellinor och Josefin Tjernlund avslutar sedan för Hallsbergs- och Kumlaklubben. På herrsidan ligger Tisaren på 18:e plats, 5.05 bakom ledande Stora Tuna.
    Hemmavid slutade Karin Persson (24 sekunder bakom Emma Helmersson, Roxen) och Anton Hallor (1.50 bakom Simon Hedlund, Ärla) på andraplatserna i Arosträffen i Västerås.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Helgens höjdare – äntligen dags för terräng-SM

    1) Terräng-SM
    Självklar etta den här helgen, alla blickar riktas mot Öland. Jag har redan skrivit två och ett halvt blogginlägg inför tävlingen (läs här, här och lite här) – och dessutom har jag gjort ett stort reportage med Karin Forsberg – så jag ska inte trötta er med fler utläggningar. Jag skulle däremot gärna tipsa er om var man kan se liveresultaten, om jag bara själv visste. Har tyvärr inte hittat någon sådan sida (det finns dock en betal-tv-tjänst via friidrottsförbundet). Men kommer det liveresultat dyker de säkert upp på tävlingens egen hemsida, annars får vi hoppas på snabb reguljär resultatrapportering.

    2) Örebro parkrun
    För oss som blir kvar på hemmaplan finns det inte direkt tävlingsmöjligheter att välja och vraka mellan … Men, en sak är säker: Örebro parkrun finns alltid. 9.30 på lördag morgon avgörs den 77:e upplagan av den gratis femkilometerslöpningen. Dagen därpå, på söndag, avgörs för övrigt Frankfurt marathon som många år lockat gott om snabba Örebrolöpare, men i år verkar de i stället flockas kring Valencia om drygt en månad. Den enda jag har sett flimra förbi som ska ned till Tyskland i helgen är Örebro AIK:s Pär Ericzzon.
    Och så är det ju dags i helgen för alla som hittills inte gjort det att testa Mardrömmen, eftersom Besegrat trappan öppnar igen på måndag.
    Åh’jo, jag lyckades hitta ännu en tävling i länet i helgen, även om det krävdes en ganska stor lupp. Noraklubben OK Milan, som står bakom den populära sommarserien med poängtävlingar, bjuder in till årets allra sista arrangemanget – med det lämpliga namnet Slutskubbet. Vi snackar en poängplockning av det mindre slaget, förlagd till Pershyttan. ”Kontrollerna ger olika poäng beroende på svårighet och avstånd från start”, och man får välja om man vill springa i en klass som har 20, 40 eller 60 minuter på sig. Av de föranmälda får Per Eklöf rankas som rätt stor favorit.

    3) Smålandskavlen
    För två år sedan vann Tisarens damlag Smålandskavlen, den sista av säsongens nationella orienteringsstafetter, och i fjol blev det en tredjeplats. Även i år lär det, om allt går enligt plan, bli en mycket framskjuten placering: Tisaren kommer nämligen med sina båda EM- och landslagslöpare Lilian Forsgren (förstasträckan precis som i fjol) och Josefin Tjernlund (som spurtade hem segern på sistasträckan för två år sedan och är ankare i år också) plus Ellinor Tjernlund (som stått på gränsen till landslaget i år), Rebecka Nylin  och Lovisa Persson. Tävlingen har ju ett lite lustigt upplägg med två sträckor i mörker på lördagskvällen och därefter omstart med jaktstart över de tre sista sträckorna på söndagsmorgonen. Göteborgsklubbarna Sävedalen och IFK Göteborg lär vara starkaste utmanarna om segern.
    På herrsidan Lär KFUM Örebros Jonatan Gustafsson, som står över terräng-SM för att springa här, sätta rejäl fart från start medan Tisarens förstalag med Filip Jacobsson, Johan Aronsson, Erik Fernlund, Daniel Attås och Gustav Hindér lär kunna vara med runt topp 20.

    , , , , , , , , ,

  • En vertikal kilometer i Närke – för Barndiabetesformen (och fyra hälleforsare med slagläge i EM i Nybro)

    En vertikal kilometer – i Närke? Jo, nästa år blir det faktiskt av (jag, och förmodligen en hel del andra, har redan avverkat det på träning några gånger; och Besegrat trappan är ju nästan, nästan 1 000 höjdmeter in alles). Det är ingen tävling, förvisso, men som insamlingsevent. Det är (min egen klubb) Nature Running som arrangerar den andra upplagan av #diabeteshjältar trail – den här gången uppdaterad till #diabetshjältar VK trail, där ”VK” alltså står för ”vertikal kilometer” – 1 000 höjdmeter. Så mycket mer än datumet – den 25 maj – och att banan ska gå ”runt Falkaberget och Storstenshöjden” är ännu inte känt, men jag förutsätter att det kommer bli svintufft och minst lika roligt. I år drog arrangemanget in 14 200 kronor till Barndiabetesfonden.

    Förra söndagen tog Anders Johansson, tävlandes för Hällefors BK, SM-guld i draghundsportens barmarksdisciplin cykel (man cyklar mountainbike med en hund som hjälper till och drar). När EM i dag inleddes i Nybro slutade samma ekipage på åttonde plats, som bästa svensk (det är första dagen av två, man tar med sig tiden till fredagen, så medaljerna delas ut i morgon). Johansson har bara 31 kunder upp till ledaren och 21 till pallen efter 4,8 kilometer, som han avverkade på 8.51. Norrmannen Viktor Sinding-Larsen var snabbast på 8.20. Göran Olsson och Degerfors superveteran Timo Silvola (som tog SM-brons förra helgen), som båda också tävlar för Hällefors, ligger på tolfte och 15:e plats, 18 respektive 22 sekunder bakom klubbkompisen Johansson (de var andra och tredje bästa svensk, så hela topptrion representerade Hällefors). Dessutom var Hällefors Li Hultgård tredje bästa svensk på damsidan på torsdagen med en niondeplats, 17 sekunder från guld och 13 från medalj på tiden 9.05 (alltså snabbare än både Olsson och Silvola). Alla fyra hälleforsare har med andra ord slagläge inför fredagsmorgonens avgörande.

    , , , , , ,

  • Nyheter om två födelsedagsbarn (Fahlin, Hallor), upphittade resultat, upphittad löpare och DM-silvermedaljören som byter klubb

    Emilia Fahlins nya stall, franska FDJ Nouvelle Aquitaine Futuroscope (kommer man orka skriva ut hela det långa sponsornamnet varje år?) har nu spikat truppen inför 2019, och den innehåller 13 cyklister varav nio fransmän. Tyska 35-åringen Charlotte Becker är den mest meriterade, hon vann världstouretapploppet Tour of Chongming Island i år. I övrigt är det många unga och rät oerfarna namn, men Charlotte Bravard vann franska mästerskapen i linje i fjol och australiska duon Shara Gillow och Lauren Kitchen har tagit en del segrar genom åren, framför allt hemma i Australien. Men ingen av dem kan matcha Fahlins meriter senaste säsongerna, vilket borgar för att Örebrocyklisten kommer få många chanser att göra resultat 2019, och därtill lär kunna få ganska fritt spelrum när hon väljer vilka tävlingar hon vill köra och vilka hon vill gå in lite extra för. Fahlin fyller för övrigt 30 år i dag, så bloggen passar på att säga grattis!

    Tisaren-orienteraren Anton Hallor, som jag skrev om så sent som i måndags, berättar på instagram att han fått sitt första landslagsuppdrag som tränare, 26 år gammal (även han fyller i dag, så grattis till honom också!). Han ska hålla i ett läger för det irländska orienteringslandslaget i mitten av november. Mer om det senare!

    https://www.instagram.com/p/BpT0iAIhnnp/

    Nu har äntligen resultaten från Friskisrundan, tävlingen som avgjordes med löpning från Friskis & Svettis gamla lokaler i Örebro till deras nya (nio kilometer) plus några inslag av styrkeövningar och pussel. IF Starts Johan Ingjald var helt överlägsen på herrsidan och vann med över tre minuters marginal, 38.03 mot Philip Sander Matthiesens 41.24. Storådalens Sara Gunnarsson vann en betydligt tajtare kamp på damsidan, 16 sekunder före Marie Johansson, 43.31 mot 43.47.

    Alltid lika pålitliga Per Börjesson tipsar om att även Johanna Eriksson, Motala AIF, faktiskt kommer från länet, något jag hade missat helt. Jag var ju på plats i Eskilstuna när hon tog sitt skrällartade SM-brons på 10 000 meter i augusti, och hade jag haft koll på hennes bakgrund redan då hade jag givetvis tagit ett snack med henne, men så blev nu inte fallet. Hon följde sedan upp med en fjärdeplats i Lidingöloppet och är nu anmäld till terräng-SM i yngsta veteranklassen, K35 (4 000 meter), på lördagen (där hon är regerande mästare) och i seniorklassen (8 000 meter) på söndagen där hon bland annat ställs mot Karin Forsberg (läs mitt stora reportage om henne här), Louise Wiker, Lisa Bergdahl, Liduina van Sitteren och Maria Eriksson (läs min stora genomgång av länslöparna i terräng-DM, där jag alltså missade Johanna, här). Måhända är Johanna det allra största lokala medaljhoppet seniorklass, även om det blir tufft mot Meraf Bahta, Sarah van der Wielen och övriga.
    När Eriksson fortfarande sprang för Zinkgruvan blev hon för övrigt silver i korta terräng-DM och brons i DM över 5 000 meter.

    På na.se skrev jag i dag också om ett antal klubbyten i friidrotten (tävlingsårsskiftet i friidrott är ju den 15 november, och sista dag att registrera byten var den 15 oktober). Att notera bland länslöpare är att Frida Nilsson, som blev tvåa bakom Liduina van Sitteren i Norasjön runt och därmed tog DM-silver i halvmaraton, går från Örebro AIK till IF Start, och att Rihards Darzins, en av Sveriges bästa döva löpare, byter från Friskis&Svettis Örebro till Almby IK. Även motionslöparna Robert Vestman (från Östansjö) och Jan-Erik Werner (från Stocksäter) går till Almby.

    , , , , , , , , , , ,

  • 13 länslöpare till terräng-SM – här är alla namnen att hålla koll på i helgen (Regborn! Wiker! Sundström! Forsberg!)

    Det går att efteranmäla sig till terräng-SM i helgen, men med kraftigt höjd anmälningsavgift (från 180 till 400 spänn på seniorsidan) så får man förmoda att de flesta hade anmält sig redan när ordinarie tid gick ut förra onsdagen. Därmed kan vi räkna in 13 löpare med länsanknytning (och konstatera att vi tyvärr inte kommer få se några Linus Rosdal, Erik Anfält, Josefin Gerdevåg, Filip Dahlgren, Markus Bohman, Jonathan Gustafsson, Haben Kidane eller Jack Karlsson i årets mästerskap, och förstås inte heller rehabande eller nyligen comebackande löpare som Erika Bergentz, Per Sjögren eller Mikaela Kemppi). Men, på plats på golfbanan på Öland i helgen finns ändå en hel del spännande namn. Eller vad sägs om följande:
    VM-orienteraren Martin Regborn dubblar och kör både 4 000 och 12 000 meter.
    Hälleforsfostrande Hässelbylöparen Louise Wiker, som har tagit åtta SM-medaljer i terränglöpning (tre individuella, fem i lag), springer både 4 000 och 8 000 meter. Detsamma gör Fellingsbrofostrade Sävedalenlöparen Lisa Bergdahl, som haft en riktigt fin inledning på hösten med segrar i Åstadsloppets femkilometersklass och Sävedalsloppet, och Örebro AIK:s Liduina van Sitteren, som redan säkrat totalsegern i långlopppscupen och som i helgen tog DM-silver just i terräng. Comebackande Finnkampslöparen Karin Forsberg, KFUM Örebro, som vann guldet minuten före van Sitteren, foksuerar på söndagens 8 000-meterslopp (en längre intervju med henne kommer på na.se senare i veckan) och bronsmedaljören Maria Eriksson, Start, springer 4 000 meter i veteranklassen K40 på lördagen och 8 000 meter med seniorerna på söndagen.
    Örebrofostrade Turebergslöparen Tim Sundström som ju är så snabb när han är skadefri (16.21 på fem kilometer på ett ”träningspass” i Örebro parkrun häromsistens, distriktsrekord på 1 500 meter med 3.46,75) fokuserar på lördagens 4 000-meterslopp.
    Thorens Wilhelm Bergentz (Sverigeetta på 3 000 meter, -tvåa på 1 500) och Noha Olsson (Sverigetrea på 1 500 meter och 2 000 meter hinder) springer 4 000 meter i P16-klassen. KFUM Örebros Melker Forsberg, som vid sidan av Regborn är den enda ur Mikael Kroons starka träningsgrupp som kommer till start, kutar samma distans i P17.
    Örebroaren Heshlu Andemariam, som kommit tillbaka starkt efter sina skador och gjort 33.04 på milen i år, vunnit Lindesjönloppet och varit tvåa i Semesterhalvmaran (han lämnade IF Start för IFK Lidingö den 1 oktober), springer 8 000 meter i H22-klassen.
    I veteranklasserna finns förutom Eriksson också Starts Marie Dasler (4 000 meter i K50) och Örebro AIK:s Sören Forsberg (8 000 meter i M55) som båda lär ha god medaljchans. Almbys Liljana Persson i K65 (4 000 meter) har jag sämre koll på.
    Tittar man på startlistan i stort finns massor av toppnamn anmälda till tävlingen på Öland, med alla från Meraf Bahta och Napoleon Solomon till Mustafa Mohamed, David Nilsson och Sarah van der Wielen. Det lär bli häftiga tävlingar!

    Min farbror Jerry Brännmyr, som bor i Kalmar, driver en alldeles egen blogg och har faktiskt skrivit ett inlägg om mig i dag, efter att han var och hejade på mig i Växjö i lördags. Läs och begrunda!

    Och till sist måste jag, även om det inte har någon som helst länsanknytning, tipsa om stockholmaren Johan Steenes magiska prestation i original-backyard ultra-tävlingen Big Backyard Ultra i Tennessee, USA, de senaste dagarna. Efter 68 timmar, och lika många varv på den drygt 6,7 kilometer långa banan för totalt drygt 455 kilometer, stod Steene som vinnare när tvåan Courtney Dauwalter valde att kliva av (hon gjorde 67 varv, det gäller att göra ett mer än tvåan för att vinna). Ingen har tidigare sprungit längre än 59 timmar i den här tävlingsformen, så där kan man snacka om rekordkross.

    , , , ,

  • Trappan stängd – då har du chansen att genomföra ”Mardrömmen” (och Bohman tangerade tränarens tid i Amsterdam)

    Besegrat trappan har ju blivit ett begrepp spritt långt utanför Kvarntorpshögens horisonter: Det gäller att springa trappan upp, runt toppen och nedför grusvägen tio varv på kortast tid. Att det är en kul utmaningen säger jag inte bara för att jag just nu har årets näst bästa tid (1.13.55; vilket är över 16 minuter sämre än Per Sjögren rekordtid från 2016) av de som låtit registrera sina besegranden på utmaningens hemsida utan för att det verkligen är så … Men sedan förra måndagen, och den här veckan ut, är trappan stängd för reparationer, och då har Quite Right, som står bakom Besegrat trappan, hittat på den nya och tillfälliga utmaningen ”Mardrömmen”. Vi snackar ett något längre varv med något fler höjdmeter – och utan trappsteg. Helt enkelt liftgatan upp, vid Kvarntorpshögens slalombacke, och så förbi toppen och samma väg ned som vid Besegrat trappan. det blir runt 300 meter längre, per varv, än trappan – och jag kan tänka mig att det blir tuffare för benen på så sätt att man använder mer av samma muskler hela tiden i stället för det skifte som trappa uppför/löpning nedför medför (tänk att man äntligen fick skriva ”nedför medför” i en begriplig mening!).
    OK Tisaren-orienteraren Anton Hallor, som länge var den ende som gått under timmen på Besegrat trappen med sina 59.53 (fortfarande den näst snabbaste bakom Sjögren) testade ”Mardrömmen” i lördags och avverkade den på 1.23 blankt. Det ger alltså ett snitt under 5.43 per kilometer trots drygt 1 000 höjdmeter. Peter Sjödin, Kumla, är enda andra löparen som tagit sig under två timmar, medan Victoria Gyllberg, även hon från Kumla, är enda dam som genomfört utmaningen, på 2.28.07. Passa på att testa innan söndag!

    https://www.instagram.com/p/BpJ_kkeB74M/

    KFUM Örebros Markus Bohman, som vann Hostruset (15.28 på fem kilometer) för två veckor sedan och Åstadsloppets tiokilometersklass (33.07) sprang på söndagen in som åtta i Amsterdams halvmaraton (eller Mizuno halve marathon, som loppet officiellt heter) på 1.11.32. Bohman jagade 1.10 och låg i fas till 15 kilometer (på 50.08), men lyckades inte hålla ut de sista 6,1. Tiden var ändå ett pers med runt 90 sekunder och länets tredje bästa tid på distansen i år bakom Erik Anfälts 1.10.06 och Thomas Chaillous 1.10.50. 1.11.32 är lustigt nog också exakt samma tid som Bohmans tränare Mikael Kroon har som pers, från Motala 1997, och de två delar nu därför 26:e-platsen på distriktets bästalista genom tiderna på halvmaran. Britten Abel Tsegay vann tävlingen i Amsterdam, som avgjordes samma dag som stadens stora maraton, på 1.07.50.

    , , , , , , , ,

  • Adam Axelsson kvalade in till U23-världscupen på ännu en distans

    Redan i comebacken förra helgen klarade Kumlaskrinnare Adam Axelsson kvaltiderna till U23-världscupen på både 1 000 meter och 1 500 meter. Senaste veckan har han tränat vidare i tyska Inzell, där han är på läger över fyra veckor och tre tävlingshelger (egentligen fyra, men den första gick bort på grund av förkylning), och under lördagen klarade han kvaltiden även på 500 meter. Axelsson blev 16:e av 45 startande på 500 meter i den stora internationella tävlingen, och korsade mållinjen på 37,48, två hundradelar under kvalgränsen och bara fyra hundradelar från hans Europapers (på den snabba isen i OS-arenan i Salt Lake City har han gjort 37,15, men det går inte riktigt att jämföra). Därmed kan Axelsson köra både 500, 1 000 och 1 500 meter i de tre U23-världscuptävlingarna som avgörs i vinter – den första avgörs i polska Tomaszów Mazowiecki 24–25 november, den andra i Helsingfors 26–27 januari och finalen körs i italienska Baselga di Piné 9–10 februari.
    Axelsson körde också 1 000 meter under lördagen (1.14,26, 16 hundradelar över förra veckans tid) och 500 meter på söndagen (37,64).

    VM i hinderbanelöpning avslutades ju i dag – med stafett. Hur det gick? Det vet’e fan. Försök läsa den här resultatlistan, den som törs. Örebroaren Jonathan Kandelin lär i varje fall ha varit med i något lag.

    Lisa Bergdahl, som kommer från Fellingsbro men bor i Göteborg och tävlar för Sävedalen, vann hemmatävlingen Sävedalsloppet, tio kilometer landsväg, med över två minuters marginal. Bergdahl etta på 38.05, Ullevis Katarina Åström tvåa på 40.08.

    Första upplagan av mountainbiketävlingen Svartåtrampet, som till stora delar använde klassiska löptävlingen Svartåloppets bana, kördes under lördagen, och Fjugestas Patrik Bergman tog hem den historiska segern (58.34 över cirka 21 kilometer) nästan två minuter före tvåan, Tisarens förre juniorlandslagsman (i skidorientering) Filip Jacobsson. Helena Sahlqvist, från Linnebäck utanför Karlskoga, var bästa dam.

    I Växjö marathon, som jag kutade i går (läs racerapporten här) sprang Wedevågs Pär Englund och LK Gränslösts Eric Segelberg in på 2.52.23 respektive 2.57.42. Englunds tid gör honom till sjua i länet i år, även om hans pers är nästan två minuter snabbare (från samma tävling i fjol).

    Det blev inga överdrivet framskjutna placeringar för de lokala lagen (åtminstone inte för de med lite äldre ungdomar eller juniorer) i Daladubbeln, varken i lördagens stafett eller söndagens patrulltävling.

    , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Racerapport: Växjö marathon 2018

    Redan innan Bergslagsleden ultra hade jag börjat fundera på att förlänga säsongen med ett asfaltsmara. När BLU blev ett stort misslyckande blev det där ännu mer aktuellt, och efter att ha gjort ett test på halvmaran (jag kollade om jag kunde löpa 21,1 kilometer under 1.30, och gjorde det på 1.28.30), på träning beslutade jag mig för att anmäla mig till Växjö marathon. När jag började fundera på asfaltsmara i slutet av sommaren kändes 3.15 som en fin målbild, men i och med att formen varit så bra under hösten och halvmaratestet gick relativt enkelt så bestämde jag mig för att spänna bågen och testa att gå för att komma under tre timmar. Även om världseliten just nu hetsar varandra ned mot två timmar så är just tretimmrasgränsen något speciellt för oss motionärer, att klara maran under tre timmar säger i varje fall något om hur mycket man dedikerat sig till träningen.
    Maran i Växjö går på en mycket platt bana på 5 210 meter som löps åtta varv efter en inledande extrasväng på 515 meter för att distansen total ska bli de 42 195 meterna (arrangören säger två höjdmeter per varv, men min GPS-klocka tyckte 9, sanningen ligger säkert någonstans mittemellan, men ett par slakmotor fanns). Vädret var det bästa en löpare kan önska sig: Runt tio grader, mulet men inget regn, och framför allt: Vindstilla.
    Planen var enkel: Att hålla 4.15 så länge som möjligt. Och om jag började bli trött så skulle jag inte växla ned och försöka rädda en så bra tid som möjligt utan fortsätta hålla farten så länge det bara gick, rakt in i väggen om det nu skulle bli så. Och så blev det.
    Jag låg på exakt 4.15-varv första 5,7 kilometerna (till andra passeringen av mållinjen, alltså, ut på det andra av de åtta varven), och hamnade där i en trevlig klunga med tiotalet löpare (jag vet inte exakt hur många, för jag låg hela tiden etta-tvåa-trea och kollade inte så mycket bakåt) som hjälptes åt att hålla fart. Både andra och tredje varvet gick därför i 4.11-fart. På fjärde, där halvmaran passeras strax före varvningen (just över 1.29 på mig), stack ett par löpare iväg i högre fart medan klungan började tunnas ur bakifrån, och när en löpare vek av mot bajamajorna blev jag själv. Nå, själv är man aldrig i Växjö marathon eftersom vi snackar varvbana och väldigt olika tempo; från Fred Grönwall, som vann för tredje året i rad (2.30.17), och två till som varvade mig ned till ett gäng gångare och några riktiga motionärer som gick just under sex timmar. Bitvis blev det att kryssa sig fram, men framför allt gav uppblandningen mycket pepp.
    På femte varvet låg jag återigen i 4.15-fart, och det kändes kontrollerat, men ut på sjätte började det bära riktigt mycket emot. Låren började kännas allt mer sönderslagna av det hårda underlaget (förutom fem veckors uppladdning inför maran har jag inte sprungit särskilt mycket asfalt de senaste sex åren), och högra delen av höften/rumpan var heller inte särskilt fräsch. Jag märkte att jag tappade tid, försökte öka enligt planen, men det bar emot.
    Passerade ut på näst sista varvet (”bara två varv kvar, du grejar det, häng i nu”, peppade jag mig själv) med några sekunder till godo på snittiden jag behövde hålla (2.15.06 på 31 775 meter). Jag såg en från den första klungan bekant rygg längre fram (Lars Marklund, Kalmar RC) och när en kille i svart t-shirt kom ikapp i högre fart hängde jag hans rygg tills vi var ikapp. I det läget hade jag mycket svårt att hålla 4.30-fart, och tiden rann iväg. Jag försökte öka förbi Marklund, men det gick inte. Det var tvärstopp. Det kom ingen ”andra andning”, låren var passé (jag kände det just som om det var låren som satte begränsningen, benen blev som av betong; det var inte den klassiska ”sista milen på maran”-känslan, inte energislut, inte rusande puls utan just döende ben). Det gick inte att få upp kroppen i 4.15-fart igen. Jag fick ge upp.
    I fyra kilometer sprang jag i stället ihop med Marklund och småpratade lite, men sedan blev även hans fart för hög, och jag fick släppa. Jag passerade 38,2 kilometer (fyra kvar) exakt på 2.45, så nya målet blev att komma under 3.05, men jag misslyckades med att hålla femminuterstempo både på 39:e och 40:e kilometerna. Så slut var benen nu. Med hjälp av de där sista krafterna man alltid lyckas uppbringa in mot mål kom jag ändå in på 3.04.36, efter en andra halva på 1.35.30, där de sista 5,5 minuterna alltså tappades på sista milen. Efteråt var jag framför allt glad att vara i mål; sista milen var inte rolig med de trasiga låren; klart värre än Ultravasan och det mesta annat jag utsatt mig för. Men det fanns även ett styng av besvikelse att jag vek ned mig och inte klarade tretimmarsmålet. Men ändå; för bara någon månad sedan kändes 3.15 som ett drömmål och 3.04.36 var ett personligt rekord med över 23 minuter.
    Jag kommer vara nöjd, väldigt nöjd, när jag ser tillbaka på den här maran, även om känslor just nu är lite blandade.
    Om det blir något nytt försök mot sub tre? Tja, kanske. Hade jag kommit under tre timmar hade jag nog varit ”klara” med asfaltsmaran, nu lockar det ju lite att göra ett nytt försök i framtiden. Men 2019 är tävlingskalendern fylld av helt andra utmaningar, så det blir  i sådana fall nog tidigast 2020. Vi får väl se (ska jag springa igen ska jag vara väsentligt mycket bättre tränad än nu så att jag verkligen har en bra chans att klara tre timmar).
    Stort tack för hela supporterklubben (åtta personer!) som hängde med till Växjö och hejade!

    När klungan försvann fick man göra jobbet själv. Foto: Margareta Brännmyr
    På språng mot tre timmar. Det gick inte riktigt vägen … Foto: Margareta Brännmyr

    Mina mållopp genom tiderna (med länkar till racrapporter):
    Stockholm marathon 2009: 4.23.48
    Lidingöloppet 2010: 2.56.03
    Stockholm jubileumsmarathon (42 195 meter) 2012: 3.27.53
    Skåla opp 2013: 1.48.35
    Mont blanc marathon 2014: 5.11.55. (Mont blanc km vertical 2014: 56.21)
    Sweden skyrace 24 2014: 8.14 
    Bergslagsleden ultra 2014: 4.59.37
    Lurs backyard ultra 2015: 18 varv/timmar (112,5 kilometer)
    Tromsö skyrace 2015: 11.21.17
    Sälen fjällmaraton 2015: 3.57.56
    Bergslagsleden ultra 2015: 5.07.06
    Örebro backyard ultra 2016: 19 varv/timmar (127,5 kilometer)
    Bergslagsleden ultra 2016: 5.28.11
    Borås 6-timmars 2016: 56 346 meter
    Örebro backyard ultra 2017: 24 varv/timmar (160,9 kilometer)
    The Hill marathons 2017: 9.42
    Niesen treppen lauf 2018: 1.30.14
    Lurs backyard ultra 2018: 25 varv/timmar (167,64 kilometer)
    Ultravasan 2018: 8.12.11
    Bergslagsleden ultra 2018: DNF
    Växjö marathon 2018: 3.04.36
    Kommande mållopp:
    The Hill marathons 2019

    , , , ,

  • Favoritsegrar och avgjord långloppscup – men Sjögrens framfart mäktigast i terräng-DM: ”Miraklet på Digerberget”

    Själv var jag och sprang ett maraton i Växjö i dag, men mer om det senare.

    Dagens stora begivenhet, som jag så här på kvällskvisten fått läsa ikapp mig på, var förstås långa terräng-DM i Nora. Och man kan dela in intrycken i tre delar:
    ** Martin Regborn och Karin Forsberg tog två stora och väntade segrar. Orienteringsvärldsstjärnan vann herrklassen med en bra bit över tre minuter när han betvingade tre varv på det fyra kilometer långa, hyggligt kuperade och rätt sugande elljusspåret i Digerberget utanför Nora på 38.00 medan den tidigare Finnkampslöparen vann med över minuten över damernas två varv på samma bana (alltså åtta kilometer) när hon noterade 30.02.
    ** Per Arvidsson säkrade totalsegern i långloppscupen (Liduina van Sitteren, tvåa bakom Forsberg på 31.04, hade redan säkrat damtiteln), men inte specifikt genom sin andraplats bakom Regborn (på 41.19) utan genom att Andreas Ingberg inte vann (nå, hade Ingberg varit etta och Arvidsson tvåa hade det förvisso också räckt för Arvidsson). Arvidsson blir den tionde vinnaren i cupen på herrsidan (det är 20:e året den avgörs), och det här är första gången sedan 2005 som cupen ser helt nya totalvinnare på herr-och damsidan samma år.
    ** Per Sjögren gjorde en (som väntat, vill jag nästan skriva) makalös tävlingscomeback och tog ett DM-brons på 41.41. Han har ju, som så ofta tidigare i sin karriär, haft återkommande skadeproblem hela säsongen efter succén i fjol (då han bland annat var topp tio i friidrotts-SM på både 5 000 och 10 000 meter och vann långloppscupens sammandrag), och har inte sprungit en riktig löptävling sedan korta terräng-DM i maj. Hans tränare Mikael Kroon (som också sköter Regborns fysträning) är lyrisk och benämner på instagram (se nedan) prestationen som ”Miraklet på Digerberget”: ”Han har kört ett pass i veckan en längre tid men lever på ångorna från fjolårets fina lopp! Enligt egen utsaga var krafterna slut redan efter 3 kilometer. Så 9 kilometer gick via mirakel.”
    Annars? Jo, Starts Maria Eriksson, som haft så fin form i år, följde upp DM-silvret i korta terrängen i våras med ett brons nu på 33.47, och blev dessutom behängd med tre DM-guldmedaljer: I K40, i damlag (med Marie Dasler, fyra totalt och guld i K50 och Petra Hanaeus, guld i K45) och i veterandamlag (med samma lag). På herrsidan vann KFUM Örebros lag med Regborn, Sjögren (som också vann yngsta veteranklassen M35 individuellt) och Oskar Hansson DM-guldet för lag, medan herrveteranlagguldet gick till Örebro AIK med Ingberg, Oskar Arlebo (seger i M40) och Fredrik Johnsson. Övriga segrare på veteransidan: Karin Forsberg i K35, Rodney Hundermark i M45, Ulf Hallmén i M50, Maria Engström i K55, Jonny Larsson i M55, Rose Marie Enmalm i K60, Göte Pettersson i M60, Susanne Malmqvist i K65, Hans Backström i M65, K-G Agartsson i M70, Birgitta Jansson i K75, Arne Evertsson i M75 och Anders Källman i M80.

    Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
    1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
    2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
    2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
    2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
    2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
    2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
    2005: Karin Sennvall (numera Forsberg)/Mathias Lidson.
    2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
    2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
    2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
    2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
    2010: Karin Sennvall (nu Forsberg)/Erik Anfält.
    2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
    2012: Erica Lech/Erik Anfält.
    2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
    2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
    2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
    2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
    2017: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
    2018: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.

    I London fortsatte hinderbanelöpnings-VM med kungadistansen över 15 kilometer med 100 hinder. Britten Jonathan Albon följde upp gårdagens seger på kortdistansen med ett nytt i dag (om än bara med 28 sekunders marginal, medan kanadensaren Lindsay Webster var snabbaste dam med exakt en minuts marginal (men coolast från vår horisont var att svenska Karin Karlsson tog brons, knappt 3,5 minuter bakom Webster). Länslöparna tävlade i åldersklasstävlingen, och bäst gick det för örebroaren Martin Bäckström som sprang in på tionde plats i H25–29 på 1.44.48 (Albons segertid i elitklassen var 1.27.17), medan Martin Nilsson blev 39:a i H30–34  på 1.57.47. Jonathan Kandelin misslyckades med ett hinder, och kallar upplevelsen för ”en nattsvart historia” på instagram (se nedan), därmed placeras han efter alla som fullföljde samtliga hundra hinder, på 180:e plats i H25–29. Samma öde till mötes gick Sara Forsström, om än först på det hundrade och sista hindret, men eftersom bara 18 lyckades besegra alla hinder i D25–29-klassen räckte det ändå till en 20:e-plats. Tiden var så bra att hon hade varit sämst tolva om hon klarat även det sista hindret. I morgon avslutas VM med lagtävling.

    I den 76:e upplagan av Örebro parkrun var Mahfoud Ameuri, han som spöade upp mig för två veckor sedan, återigen snabbast av alla, och på exakt samma tid som då: 19.21. Elin Törnqvist snabbaste dam på 21.44.

    Friskisrundan avgjordes i dag, en löptävling parat med lite styrkemoment – ett evenemang jag gärna hade deltagit i om det inte varit för maran – men jag har inte lyckats hitta något resultat.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Helgens höjdare (och länslöparnas dom när 2019 års orienteringslandslag presenterades)

    1. Långa terräng-DM
    Jag har nog redan skrivit allt som går att skriva inför de två respektive tre varven som ska avverkas på elljusbanorna vid Digerberget på lördagsförmiddagen. I korthet: I herrklassen ska Martin Regborn testa formen (och ta ett guld) inför terräng-SM nästa helg medan det blir spännande att se ännu en duell mellan långloppscupskombattanterna Per Arvidsson och Andreas Ingberg och riktigt roligt att äntligen få se Per Sjögren i en riktig löptävling igen, i damklassen ska det bli spännande att se exakt vilken fart Karin Forsberg har inför nästa helgs SM, och hur långt bakom en löpare som Liduina van Sitteren är. Läs mina två tidigare inlägg i ämnet här och här.
    På tal om Regborn bekräftade Svenska orienteringsförbundet i dag att han blir kvar i A-landslaget även 2019. Det var ju ett otroligt väntat besked, mer spännande var det att se hur förbundskaptenerna skulle resonera kring Josefin Tjernlund (hon har haft en tung säsong efter succén i fjol och åkte mycket riktigt rätt ur hela landslagsorganisationen efter att i år ha tillhört A-landslaget), Lilian Forsgren (fortsatt utanför landslagsgrupperna trots att hon bakvägen tog sig in och fick springa både EM och fler världscuptävlingar än klubbkompisen Tjernlund) och Filip Dahlgren (som får initiera sin VM-satsning, nu när kroppen äntligen fungerar igen, från en position utanför landslaget).

    2. Hindebanelöpnings-VM
    Jag skrev ju lite om VM i OCR, hindebanelöpning, i går, och i dag drog det igång med trekilometersdistansen. Norgeboende britten Jonathan Albon vann ”som vanligt”, 30 sekunder före kanadensaren Ryan Atkins, medan Nicole Mericle vann den amerikanska uppgörelsen om förstaplatsen, med Rebecca Hammond, med sex sekunders marginal. Så långt elitklasserna. Fredagens två länslöpare ställde dock upp i åldersklasser (för de som inte kvalat in i eliten), och Martin Bäckström blev 34:a i klassen för 20–29-åringa herrar medan Sara Forsström blev 38:a i samma åldersklass, för damer. Tiderna, 21.50 respektive 38.21, kan jämföras med Albons och Mericles segertider på 15.37 resepektive 19.54. I morgon fortsätter VM med 15 kilometer (100 hinder) och på söndag avslutas den med lagtävling.

    3. Daladubbeln
    Stafett på lördagen, patrulltävling på söndagen, och jag vet att många orienterande ungdomar och juniorer tycker att den här partävlingen är en av säsongens absoluta höjdpunkter. 939 löpare är på plats (plus något hundratal till, som springer öppna klasser), och bland dem ett stort gäng från länet, från KFUM Örebros William Segura och Marcus Klasenius i den äldsta klassen (17–20 år) ned till barn i inskolningsklassen.

    Bubblare: Själv springer jag ju Växjö marathon på lördagen. Uppdateringar (loppet startar 11.00) via mitt instagram-konto (kolla i telefonen, eftersom det blir Instastory, eller vad det heter, som blir främsta källan live).

    , , , , , , , , , , , ,