Den enes död, den andres bröd, brukar det ju heta. Kanske blev det någon form av tvärtom i Jukolakavlen (världens största orienteringsstafett, i Finland), där Tisarens Oskar Andrén valde att springa för sin norska klubb Byåsen IL och smaskade till med sträckseger före löpare som Yannick Michiels, Jesper Svensk och Roman Ryapolov (för att nämna några namn jag känner igen bland de 1 520 Andrén hade bakom sig) medan Tisaren i hans frånvaro blev diskat redan på andrasträckan. Tisarens förstasträckeslöpare Valter Pettersson, som ska springa JVM i sommar, var ”mer eller mindre först uppför backen”, skriver han i sin träningsdagbok på Strava. Men sedan ”tappade [han] förstaklungan innan sista långsträckan och var väl fyra minuter efter i mål” (Pettersson växlade som 52:a, 4.19 bakom täten). Och värre blev det alltså på andra där Fredrik Glännefors, som liksom Pettersson är en av landets vassaste juniorer, gjorde något misstag (missad kontroll? stämpling som inte tog?) som gjorde att han och hela laget blev diskat.
Jag har försökt räkna lite på det, och vad jag förstår sprang Tisaren klart stafetten och var i mål som 58:e, sekunden före Koovees andralag (ber om ursäkt om jag räknat fel här), men redan från tredjesträckan och inåt så visste man om att man var diskade. Franske örebroaren Quentin Rauturier, som spring för segersatsande Stockholmsklubben OK Ravinen, hade inte heller någon kul förstasträcka och växlade först som 48:a (”tufft från försa stegen, kämpade mig igenom det riktigt bra men gjorde en stor tabbe och missade på sista gafflingen”, skriver han på Strava), men lagkompisarna i Erik Herne på andrasträckan sprang upp laget på en niondeplats, och fyrfaldiga världsmästaren Gustav Bergman på sistasträckan tog precis som i Tiomila in laget som tvåa i mål (då bakom OK Linné, nu bakom Stora Tuna som vann Jukola för tredje gången i rad). Örebros världscuplöpare Anton Johansson fixade också en stark placering när han sprang upp sin moderklubb, OK Orion från Blekinge, från 22:a till 13:e plats via femte bästa löptiden på sistasträckan.
Hagabys gamle VM-löpare Filip Dahlgren hade också en topptid på sistasträckan, tolfte bästa av 1 270 stafettankare, och förde upp laget från 88:e till 68:e placering. Det gjorde Samuel Andersson, Sebastian Månsson, Jakob Wallenhammar, Johan Persson, Tobias Vinblad, Oskar Eklöf och Dahlgren till länets bästa Jukolalag 2022, efter Tisarens diskning (och annars hade det ändå bara skiljt 18 minuter).
Tisarens andralag blev 102:a och KFUM Örebros lag 137:a, medan Tisarens rena damlag (med Ellinor Tjernlund, Elin Månsson, Lovisa Persson, Anna Hallmén, Alice Johansson, Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund) tog en 192:a-plats, trots att de flesta av dem hade sprungit i damstafetten några timmar tidigare.

Redan i fredags kväll avgjordes för övrigt en sprintorientering i Garphyttan (”Sommarlovssprinten”), där Almbys Alvin Isenström vann den längsta banan tre sekunder före KFUM Örebros Olle Malm. Skidorienteringsstjärnan Elin Schagerström, som representerar hemmaklubben Garphyttan, var fyra totalt och bästa dam med en fjärdeplats, 55 sekunder bakom Isenström men drygt en minut före Almbys Emma Lindkvist.

Några resultatlistor görs ju inte från Vätternrundan eftersom det strikt sett inte är någon tävling utan ett motionsevenemang (och man kan inte söka på klubb eller ort utan bara på namn i listorna, vilket gör det svårt för sådana som mig). Men via sociala medier har jag i varje fall förstått att Örebrocyklisternas toppgrupp, som tänkt cykla under nio timmar, fick det svårt. Många tvingades ge upp tidigt och kärnan som kämpade på bommade tidsmålet med tio minuter. Den främsta länsprestation jag hittar är därför Örebro Hockey-tränaren Niklas Eriksson som i en annan snabbgrupp cyklade in på grymma 8.05 (nästan 39 kilometer i timmen i snitt på den nya, 315 kilometer långa, bansträckningen). Hojta gärna om ni känner till länscyklister som rundan ännu snabbare!

I helgen avgjordes Världsungdomsspelen (resultat fredag, lördag och söndag) i Göteborg, och i så långa resultatlistor är det givetvis helt säkert att man missar saker. Men några grejer som jag noterade är att Åsbros Klara Frih, som är hemma på sommarlov efter första året av collegestudier i USA, gjorde sina första starter på svensk mark i år med 4.48,18 på 1 500 meter på lördagen (sjua, fjärde bästa svenska) och 2.19,78 på 800 meter på söndagen (tia, sjunde bästa svenska), 15 respektive åtta sekunder från de personliga rekord hon noterade för ett par månader sedan i USA. Och att IF Starts unge Linus Wedin, som gjort så sensationella resultat på landsvägs- och terränglopp hemma i länet, gjorde 5.59,78 i debuten på 2 000 meter (elva totalt, tredje bästa svensk i P15-klassen). Och att Karlskogas Anna Ferletta blev tvåa på 1 500 meter hinder (5.11,42 i F17-klassen, bara 1,5 sekunder från segern) och persade på samma distans utan hinder (4.51,19 för en 13:e-plats).

I Sverigecupetävlingen (Lugnet XCO) under den stora mountainbikehelgen i Falun förlorade örebroaren Axel Lindh en spurtduell mot Emil Lindgren (Serneke Allebike) om segern (de två var loss längst fram), medan Matthias Wengelin tyngs rend håller i sig. Han tvingades slå av på takten och var nästan fem minuter bakom i mål, på tionde plats: ”Var med i täten i början av racet men blev sen för trött och fick släppa iväg ett gäng och slutade på en 10:e plats. Avslutade racet med att dra en rejäl vurpa”, skriver örebroaren på instagram. I sammandraget toppar Lindgren överlägset, närmast före Varbergs André Eriksson vars avstånd till tredjeplacerade Lindh i helgen krympte till 120 poäng (seger ger 500).