Konditionsbloggen

  • Inneserien återuppstår – för första gången med milelopp (premiär redan på tisdag!)

    Strul som varit med målkamerorna i Tybblelundshallen gjorde att Inneserien, som var rätt populär under sina två första säsonger, 2015/16 och 2016/17, ställdes in förra året. Men nu är den tillbaka, med förnyad kraft och första tävlingen redan om en vecka, tisdag den 11 december. Åsbro Goifs Börje Nordin har i år fått hjälp av IF Starts Johan Ingjald med arrangörskapet, och på programmet står löptävlingar över 1 000 meter, en mile (1 609 meter), 2 000 meter och 3 000 meter, i den ordningen. De tre avslutande tävlingarna arrangeras 31 januari, 13 februari respektive 11 mars. Och det är ju inte utan att man redan nu ser fram emot miletävlingen lite extra, det är ju en annorlunda och kul distans. Några officiella distriktsrekord över distansen finns inte inomhus, men utomhus gäller Jan Landbergers 4.09,0 och Charlotte Nilssons 5.12,8 från 1960 respektive 1989 fortfarande som rekord. William Wickholm gjorde ju 3.58,57 på 1 500 meter i somras, vilket med bibehållen fart skulle ge 4.15,09 på en mile. Vi får väl se om han kommer till start och vad han i sådana fall är god för.
    Förutom att Inneserien är ett bra träningstillfälle (med nummerlapp på bröstet!) och ett kul sätt att prova udda distanser med bra sparring så är det också en tävling med något komplicerade regler: Resultaten i var och en av de fyra grenarna räknas med hjälp av internationella veteranfriidrottsförbundets WMA:s koefficienttabell om till procentgraderade resultat utifrån löparens ålder (till exempel motsvarade Per Sjögren 2.35,38 på 1 000 meter 2016/17 87,14 procent av ett teoretiskt världsrekord för 37-åringar), och procentsatserna blir löparens poäng i respektive deltävling, och de tre bästa resultaten räknas i cupen. På så sätt tävlar män och kvinnor, ungdomar (från elva år), juniorer, seniorer och veteraner på ”lika” villkor.
    Sjögren vann 2016/17 på 262,39 poäng (snitt på 87,46 procent av världsrekordet för 37-åringar) närmast före 24 år yngre Melker Forsberg och två år äldre Ludvig Börjesson medan då 73-åriga Startlöparen Catharina Wahlstedt blev bästa dam på femte plats totalt, närmast före 13-åriga Jenna Mogren-Dowding.
    Året innan vann Starts Rose Marie Enmalm före Östansjös Patrik Johansson som i sin tur bara var elva hundradelar före Erik Anfält.
    Premiäråret var deltävlingarna 1 000, 2 000 och 3 000 meter, året därpå 1 000, 1 500, 2 000 och 3 000 meter.

    , ,

  • Jacob Ahlsson klar för Motalas elitlag: ”Fortsätter att satsa på unga cyklister” (Och Danielsson till sjukgymnast med trilskande rygg)

    Kumlakillen Jacob Ahlsson, 20, meddelade förra veckan att han lämnar Örebrocyklisterna, där han senaste säsongerna varit klart starkaste herråkaren. Nu har hans nya klubbadress avslöjats: Motala AIF:s herrelitlag Maifracing. Laget är ett av de vassaste i Sverige, och kör alla de stora, nationella tävlingarna som SM och Sverigecupen. I år vann till exempel Maifracings Isac Lundgren totalen i Sverigecupen. Lundgren kör för laget även 2019, och blir den klart äldsta cyklisten i gänget med sina 26 år – övriga sex är alla mellan 18 och 20 år.
    – Vi fortsätter att satsa på unga cyklister säger Lars Wahlqvist i klubbledningen till hemsidan.
    Förutom Ahlsson är också Kim Åleheim, från Kalmar, ny i laget 2019 (han har dock kört några tävlingar för klubbens juniorlag tidigare), medan Lundgren, Erik Sandersson, Linus Eriksson Kvist, Samuel Lord och Emil Lundmark är kvar från 2018. Bröderna Jacob Eriksson (som gått till norska proffslaget Team Coop) och Lucas Eriksson (som kör för danska proffslaget Riwal Readynez 2019) lämnar Maifracing.
    Det här blir onekligen ett steg framåt i karriären för Ahlsson som hittills fått göra mycket själv i klungan, eller bilda tillfälliga allianser; cykel är ju i mångt och mycket en lagsport.

    Historien om Filip Danielssons rygg rullar för övrigt vidare. Vedevågskillen, som gjorde världscupdebut i våras och som ingår i längdskidlandslagets utvecklingslag (motsvarande C-landslaget) den här säsongen, har känt sig i bra form under inledningen av säsongen (premiären i Bruksvallarna, Sverigecupen i Idre), men har känt sig hämmad av den rygg han redan i fjol stundtals hade problem med. Nu skriver han på sin eminenta blogg (där han lastar upp snygga bilder var och varannan dag) att han under måndagen (i dag, alltså) ska träffa en sjukgymnast i Falun och att han på torsdag ska åka till Bosön för att träffa en ryggspecialist. ”Känns bra att få en extra input och se om dom säger samma sak eller om dom kan hitta något mer”, skriver Danielsson.
    Nästa mål för Danielsson och Axel Ekström är skandinaviska cupen i Östersund nästa helg. Återstår att se om de kommer få åka i landslags- eller klubblagsdräkter där.

    , , , ,

  • Starka namn sprang parkrun – och Gräfnings stark i säsongspremiären: ”Alltid lika pirrigt …”

    Är man inte i Valencia … så får man väl springa Örebro parkrun? Jo, så resonerade nog Per Sjögren, Per Arvidsson, Annika Larsson, Johan Ingjald, Maria Eriksson och Mattias Nätterlund som var några av de namnkunniga löparna som på lördagsmorgonen sprang den 82:a upplagan av tävlingen. Långloppscupssegraren Arvidsson vann med över 30 sekunders marginal, på 17.40, men då ska man veta att Sjögren sprang med joggvagn (på 19.31 …). Mellan dem fanns Nätterlund på 18.11 och Ingjald på 18.18. Larsson vann för andra veckan i rad, nu på 20.39 (över 40 sekunder snabbare än förra veckan), före Eriksson på 20.47. Totalt kom 61 löpare till start.

    Redan i går var det ju premiär för långloppsvärldscupen Ski classics, om än en lagprolog över 15+15 kilometer; ett lagtempo för herrar (med obegränsat antal startande per lag, men där tiden tas på tredje åkare i mål) som ligger till grund för en jaktstart för lagens damer (med obegränsat antal startande per lag, men där tiden tas på snabbaste åkaren i mål) – med viktiga poäng på spel i teammästerskapet (men 50 poäng till alla åkare, som tar sig i mål inom 20 procent av segrartiden, i den individuella cupen). Team Serneke, Vasaloppstvåan Bob Impolas lag, hade sex herrar (bland annat Impola) till start och var fyra, 21 sekunder bakom segrande Team Kaffebryggeriet, och var femma efter herrsträckan, men teamets enda dam den här säsongen, Julia Angelsiöö, tappade sex placeringar och drygt fyra minuter i jaktstarten där Britta Johansson Norgren (vem annars?) körde upp Lager 157 till seger.
    Impolas klubbkompis (i Karlslund) Maria Gräfnings gjorde en riktigt stark debut för Team Parkettpartner och körde upp det norska laget från sjätte till fjärde plats efter att ha förlorat en spurt om sista pallplatsen med tidigare Vasaloppssegraren Katerina Smutná. ”Alltid lika pirrigt att sätta på sig nummerlappen första gången på säsongen”, skriver Gräfnings på instagram och avslutar: ”missade tredjeplatsen i spurten men är väldigt nöjd med dagen ändå.”
    I morgon är det dags för individuell prolog, som även den avgörs i Livigno.

  • Gerdevågs väg till nytt distriktsrekord i maraton: ”Hade märkligt nog många mentala svackor”

    Josefin Gerdevåg gjorde vad hon inte ens själv vågat hoppas på – slog sitt eget personliga rekord och därmed även distriktsrekordet (eftersom hon redan hade det) på maratondistansen när hon klippte till med 2.42.49 i Valencia marathon på söndagsförmiddagen. Jag skrev lite med Gerdevåg häromdagen, och då baissade hon sina chanser och sa att hon inte längre – som när hon anmält sig – vågade hoppas på pers på grund av skadekänningar under hösten, utan att hon i stället siktade mot 2.48 (en drömgräns för många maratonlöpare eftersom det innebär att gå under fyra minuter per kilometer i snitt).
    Men faktum är alltså att Gerdevåg trots allt lyckades hålla hela vägen till pers. Enligt de officiella mellantiderna, som man verkar få ta med en nypa salt, gjorde Gerdevåg första halvan på 1.20.21 och andra på 1.22.28, första milen på 37.56  (det togs inga mellantider vid 20 kilometer, så de två nästa milen får man uppskatta till 38.16 respektive 38.54) och milen mellan 30 och 40 kilometer på 39.30.
    ”Jag hade märkligt nog många mentala svackor under loppet. Sista tio kilometerna var jag feg, ville få till ett pb, bromsade lite, vilket inte var smart, kände mig ännu tröttare då”, skriver Gerdevåg, men fortsätter: ”Men jag är väldigt nöjd! Mitt första pb på nästan tre år. Det ger även mersmak!”
    Gerdevågs tidigare pers låg på 2.43.40 och var från Frankfurt 2015 (hon har också distriktsrekordet på halvmaraton och, tillsammans med Erika Bergentz och Lisa Brorson, på 3×1 500 meter, och Gerdevåg har totalt slagit distriktsrekord vid fem tillfällen), då hon slog Mikaela Kemppis årsgamla 2.45.57 på samma bana. som i sin tur var en förbättring av Ann Sundströms då över 30 år gamla rekord (2.48.53 från Stockholm marathon 1983).
    Gerevåg blev 26:a i loppet som vanns av etiopiska Ashete Dido på 2.21.14. Hanna Lindholm dyngade till med supertiden 2.30.37 som gör henne till Sveriges näst snabbaste maratonlöpare någonsin bakom Isabellah Andersson. Också Cecilia Norrbom, Johanna Bäcklund och Lisa Ring in på tider något snabbare än Gerdevåg (2.35, 2.39 respektive 2.41). Tiden gör Gerdevåg, som tog SM-brons på just maratondistans 2012, till Sverigenia i år.

    På herrsidan hade ju Erik Anfält rätt stora förhoppningar om personligt rekord, som jag skrev om tidigare i veckan, men en förkylning strax före loppet dämpade nog formen mer än han vågade erkänna på förhand, och fick nöja sig med 2.26.29 (1.26 från perset); första halvan på 1.12.04 och andra på 1.14.25, milarna (med en nypa salt) på 33.59–34.18–34.59–35.31. ”Fick slita rätt hårt i dag. Ingenting gratis. Kändes redan från start. Även om bortförklaringar är grymt trista måste jag ändå konstatera att förkylningar sällan är bra för formen”, skriver Anfält på instagram och tillägger han ”kämpade trots allt in min fjärde snabbaste mara (hittills)”. Ja, och så tillägger han förhoppningsfullt: ”Känner mig dock riktigt ‘revanschsugen’ redan nu, så det blir minst en hård marasatsning till innan jag trappar ned.”
    Thomas Chaillou var också på väg mot en riktigt bra tid, men tappade rejält på andra halvan och landade på 2.29.36 (1.12.58/1.16.38).
    Örebro AIK.s Jonas Nilsson och en förkylningsmärkt Jonathan Kandelin gjorde gjorde 2.33.19 respektive 3.01.08 i sina maradebuter. Nilssons tid är så bra att han slår sig in som 21:a i distriktet genom alla tider och trea bakom Anfält och Chaillou under 2000-talet. Andreas Ingberg dyngpersade med över fem minuter när han noterade 2.35.06 och klättrade från 56:e till 28:e plats genom tiderna i distriktet, och Martin Ingberg persade med över tre minuter när han sprang in på 2.50.44. Av örebroare gick också Johan Flodén (2.57.10), Thomas Lindahl (3.03.44), Fredrik Hartman (3.04.47) och Markus Liljenroth (3.09.28) under 3.10 medan Marie Dasler (3.11.37) persade med 36 sekunder.
    Årets löptävling i länet, som jag skrev på förhand, blev det verkligen i Valencia.

    https://www.instagram.com/p/Bq5KP67l5F5/

    I långloppsvärldscupen Ski classics individuella prolog, som följde på lagprologen i fredags och tillsammans med lördagens fristilslopp La Sgambeda, blev Maria Gräfnings, som hemma i Sverige tävlar för Karlslund men i internationella sammanhang i år för Team Parkettpartner, tog en åttondeplats, 2.14 bakom Britta Johansson Norgren (som genom att vinna för andra gången i helgen verkligen visade att hon blir att räkna med även denna säsong) över de 28 kilometerna. Gräfnings låg med i tätgruppen, som då bestod av ett drygt tiotal åkare, i lite mer än en mil innan repet gick.
    Bob Impola hade inte någon av de där ”två dagarna om året”, som han snackade om på förhand och gick i mål i en liten klunga nästan fyra minuter bakom täten, som 48:a i herrloppet.
    Ski classics drar igång på allvar, med första långloppet, i Seefeld den 12 januari.

    , , , , , , , , , ,

  • Helgens höjdare – Ekström tog säsongens första seger redan på torsdagen: ”Formen har aldrig någonsin varit i närheten av detta så här tidigt”

    1. Skidsäsongen startar – på hemmaplan
    Åtminstone utanför mitt fönster i Karlskoga regnar det tämligen friskt nu på fredagsmorgonen, men både vid Sörbybacken i Örebro (längdspår på konstsnö inne i stan för första gången någonsin, sägs det) och uppe i Ånnaboda har man lovat att öppna längdskidspår redan på lördag morgon. Något schema för Tour de Kif (blir det någon sådan?) har inte kommit, men länets två klassiska långlopp har i varje fall datum: Lo-spåret i Hällefors körs den 19 januari, och Wadköpingsloppet den 3 februari. Dessutom avgörs veteran-SM i längdskidor i Hällefors 15–17 februari och den 9 mars är det Hälleforsrännet.

    2. Valencia marathon
    Kan man ranka en tävling utomlands som årets lopp i Örebro län? Tja, i sådana fall är det absolut Valencia marathon som är tävlingen det handlar om. Jag skrev tidigare i veckan om Erik Anfält och Josefin Gerdevåg, men nu har jag också lyckats ladda ned appen och sökt igenom startlistan och hittat Thomas Chaillo (som inte gjort någon mara i år men i fjol var bäst i distriktet med sitt pers 2.27.52 [den 20 sekunder snabbare tiden i Boston 2014 räknas av någon anledning inte]; hittills i år är Anfälts Rotterdam-tid 2.25.18 vassast), Marie Dasler (som jagar pers; hon gjorde 3.12.13 i Valencia och är Sverigeetta i K50-klassen i år med sitt 3.12.47 från Viby), Jonathan Kandelin (stark hinderbanelöpare som mig veterligen gör asfaltsmaradebut), Andreas och Martin Ingberg (som tidigare år varit goda för just över 2.40 respektive 2.50 men inte varit riktigt nära de tiderna i år), och en Jonas Nilsson som jag inte vet om det är Örebro AIK-Jonas Nilsson – man kan nämligen inte se klubbtillhörighet utan bara nationalitet i appen (men om det är rätt Jonas Nilsson så blir det kul att se vad han går för över helmaran efter 1.14.16 på halva distansen i Åstadsloppet).
    Det kommer bli hemskans kul att följa! Hojta gärna om jag missat någon!

    3. Mer längdskidor!
    Både Bob Impola och Maria Gräfnings finns på startlinjen (nu har startlistorna nämligen kommit, när jag skrev i går var jag ju lite osäker på Gräfnings) när långloppsvärldscupen Ski classics drar igång med lagprolog i dag och individuell prolog på söndag. Det blir riktigt intressant att följa.
    Men redan i går, på torsdagskvällen, slog Axel Ekström till med säsongens första seger när han vann Daniel Karlssons minne (som arrangeras till minne av en 20-årig längdskidåkare från Östersund som omkom i en skoterolycka 2012). Ekström vann det millånga masstartsloppet i fristil med två respektive tre sekunder före klubbkompisen (i IFK Mora) Eddie Edström och Åsarnas Markus Ruus, medan Åsarnas Tiio Söderhielm, som ryckte på det andra av de tre 3,3-kilometersvarven, blev fyra (Jörgen Brink var tia, 1.19 bakom). Kollega Hans Andersson skrev lite om segern på na.se i går (även om jag väl inte skriver under på att Ekström är ”närmast bortglömd”, som Andersson skriver i ingressen …), men det kan också vara kul att läsa citaten från Sweskis rapportering:
    – Med Garphyttanögon sett är det riktigt häftigt att bara vara en del av detta, hemma har vi bra deltagande i ungdomsklasserna men nivån och bredden på seniortävlingarna i Jämtland är sanslös, sa Axel Ekström till hemsidan och fortsatte:
    – Efter Tiios andravarv räddas jag av väldigt fina skidor in i stadion. I de långa stigningarna satt jag illa till en bit ner i klungan. Avslutningsvarvet kändes dock riktigt bra och totalt sett upplever jag att formen aldrig någonsin har varit i närheten av detta så här tidigt på säsongen.
    Intressant att höra, med tanke på att 2016-formen bar ända till Tour de ski. Vi får se vad som ligger i korten den här säsongen.

    , , , , , , , ,

  • Nu startar långloppssäsongen – Bob Impola har ögonen på sig i Ski classics-prologen fredag–söndag: ”Hoppas jag kan leverera igen”

    I morgon, fredag, smäller det. Premiär i långloppsvärldscupen Ski classics, och precis som i fjol inleds det hela med ett lagtempo för herrarna som följs av en jaktstart för damerna, och där totalresultatet ger de startande åkarna poäng i den individuella cupen (50 var, oavsett resultat så länge laget är inom 20 procent av segrartiden). Man får ställa upp med hur många åkare som helst på både herr- och damsidan, men tiden tas på tredje bästa herren och bästa damen i mål. Tävlingen avgörs över 15 kilometer i ett böljande landskap på drygt 1 800 meters höjd i Livigno, Italien. På söndag följs tävlingen av en individuell prolog över 28 kilometer, med några riktigt kraftiga motlut, på samma ställe.
    Karlslunds, Kopparbergs och Fjugestas Vasaloppstvåa Bob Impola (han tävlar för Karlslund – och i internationella sammanhang för Team Serneke – är uppvuxen i Kopparberg och bor i Fjugesta …) brukar vara stark i de här sammanhangen, och är på plats (och lär ha ögonen på sig efter den sensationella andraplatsen i Vasaloppet). När Ski classics hade officiell pressträff i Stockholm förra veckan berättade han om att han såg fram mot just den här helgen lite extra, inte minst eftersom det var där han körde sig in i världseliten med en femteplats i december 2016. Och han säger själv att han brukar ha önskad form ungefär två dagar per år:
    – Givet är att man alltid vill ha en på Vasaloppet. I Livigno gjorde jag mitt första riktigt bra lopp. Jag hoppas jag kan leverera där igen. Jag trivs väldigt bra där i Italien och det är en bana som passar mig bra, sa Bob på pressträffen enligt Längd.se, och berättar också om vilka fler lopp han ser fram emot lite extra:
    – Marcialonga och Ylläs-Levi. Loppet i Finland gillar jag för att det är lite längre och ligger sent på året med fint väder. Det är sju mil precis som Marcialonga. Sista timmen har varit mina bästa på de längre loppen.
    Karlslunds andra internatioenlla långloppsstjärna, Maria Gräfnings (som kommer från och bor i Falun och inte har någon länskoppling mer än klubbtillhörigheten), kommer ju tävla för norska Team Parkettpartner i vinter och köra betydligt mer i Ski classics jämfört med de senaste åren då hon tagit två raka andraplatser i den andra långloppsvärldscupen, Fis Worldloppet cup (i fjol var hon två hundradelar av en sekund, en förlorad spurtstrid i sista tävlingen, från totalsegern). Jag har dock inte sett några indikationer på om Gräfnings kommer att tävla i Livigno eller inte (mer än att hon tidigare i veckan tränade i Davos). Worldloppet cup sätter för övrigt den här vintern igång med Kinesiska Vasaloppet den 4 januari.
    Efter helgens prologer följer tio ”riktiga” deltävlingar i Ski classics efter nyår: Kaiser Maximilian lauf, La diagonela och Marcialonga i januari, Toblach–Cortina och Jizerská Padesatka i februari, Vasaloppet, Engadin skimarathon och Birkebeinerrennet i mars, och Reistadlöpet och Ylläs–Levi i april.

    , , , ,

  • Drömförhållanden – då kan det bli rekordtidig start för längsta skridskotävlingen (och Ahlsson lämnar Örebrocyklisterna)

    Kallt och torrt väder gör att det just nu råder drömförhållanden för skridskoåkning på de sjöar som hunnit frysa till, vilket förstås blir allt fler ju längre kylan håller i sig. Hemfjärden lär vara magisk just nu (även om jag förstås inte uppmanar någon att ge sig ut om man inte har gedigen kunskap, redskap och sällskap). Nu visar prognoserna förvisso mildare väder och några regndroppar i helgen, men sedan ska det frysa på igen och det har gett Random events förhoppningar om att det ska gå att arrangera Ice race vintage, 20-milatävlingen som är en av Sveriges längsta skridskotävlingar och körs på en varvbana mellan Rävgången och Lindholmen, redan nästa lördag skriver de på instagram (tävlingen arrangeras den första lördagen under säsongen då isförhållandena tillåter det, och utlyses på onsdagen, tre dagar före tävlingen). För att klara tävlingen ska man dessutom använda tidstypisk utrustning från 1963 och åka på under tio timmar och 59 minuter.
    Både 2013/14, då tävlingen drogs igång, och 2014/15 blev den inställd eftersom isen aldrig var åkbar, 2015/16 arrangerades det den 23 januari (Fredrik Nylén vann på 8.24, även Bella Lagrange och Thomas Jansson klarade maxtiden), 2016/17 arrangerades det den 11 februari (Nylén vann igen, på nya rekordtiden 8.23.30; ingen annan fullföljde) och 2017/18 arrangerades det den 18 februari (ingen fullföljde, Fredrik Holmgren kom längst med 129 kilometer).

    Ett helt annat besked kom också på sociala medier på onsdagen: Jacob Ahlsson, klubbens bästa herrcyklist, lämnar Örebrocyklisterna. Det skriver han själv på facebook: ”Med denna bild tackar jag Örebrocyklisterna för de åren jag tävlat för er och all hjälp jag fått från klubben. Men nu är det dags för något nytt! Mer info inom kort.” Därmed är det alltså inte bekräftat för vilka Ahlsson kommer att tävla 2019, men det lär visa sig inom kort. Ahlsson tog stora steg under 2018 och var bland annat på pallen i ett kermesselopp i Belgien och slutade femma i sammandraget i Svanesunds tredagars (där han ett tag var i virtuell ledning under en utbrytning på sista etappen).

    Och på tal om Örebrocyklisterna pratade jag med Emilia Fahlin i dag, om att hon för sjätte gången är nominerad till NA:s guldklocka. Tycker ni att enda representanten för konditionsidrotten ska tilldelas länets mest prestigefyllda idrottspris tycker jag att ni ska gå in i artikeln och rösta på henne (observera att omröstning endast är vägledande, det är en jury – som jag råkar sitta med i – som utser vinnaren). Nomineringarna till det om möjligt ännu tyngre priset NA:s och Löpex Sports Pulsklocka kommer inom ett par veckor.

    , , , , ,

  • Bara dagar kvar till Valencia marathon – hur snabbt kan det gå för Anfält och Gerdevåg? ”#pbjakt”

    Senaste månaderna har mitt instagramflöde (jag följer väldigt många löpare från länet) fyllts med träningsbilder inför Valencia marathon. På söndag morgon smäller det. Då avgörs tävlingen där löpare som Erik Anfält, Marie Dasler, Martin Ingerg, Fredrik Johnsson och Ludvig Börjesson redan i fjol mätte sina krafter. Anfält tvingades då kliva av halvvägs på grund av skadekänningar, men nu gör han ett nytt försök, och den här gången är dessutom Josefin Gerdevåg med i planet till Spanien. De båda är ju etta (Gerdevåg på 2.43.40) respektive trea (Anfält på 2.25.03, drygt tre minuter bakom Lars Hagbergs och Rolf Barrs rekordtider från tidigt 80-tal) i distriktet genom tiderna, och det ska bli mycket spännande att se vad de kan prestera i Valencia. Anfält tog ju SM-brons just på maran i somras, och har rapporterat bra form på instagram på slutet, bland annat gjorde han förra veckan tolv kilometer på 39.46 (3.19-tempo) på träning förra veckan och skrev att ”motsvarande pass inför mina senaste maror i Rotterdam i våras och Stocholm i somras har gått något långsammare så formen känns rätt lovande” och avslutade meddelandet med ”#pbjakt”, vilket alltså skulle innebär att han går för sub 2.25. För det krävs en fart på 3.25 per kilometer – i 42,2 kilometer. Förhoppningsvis stör inte den mindre förkylning han åkt på alltför mycket.
    Har inte varit riktigt lika öppen med sina mål på sociala medier, men ”50 minuter jogg” på 49.06 häromdagen vittnar om att formen är i antågande. Dessutom har hon skaffat sig ett par Nike Vaporfly, så bara skorna ska ju göra en hel del tid …
    Innan helgen är här ska jag försöka få tag i en fullständig lista över Valencia-startande länslöpare.

    , , , ,

  • Och Örebros bästa stakmaskinsstakare är … inte helt oväntat Viktor Hansson

    Det blev en hård kamp, men jag ska inte säga att jag är överraskad över att det var Brohyttans Viktor Hansson som avgick med segern när Örebros starkaste stakmaskinsstakare skulle utses i lördags. Hansson, som är känd som en maskin bland annat från rullskidscupen Moto Tour, avverkade de 2 000 meterna i Crossfit Smedjans och Karlslunds IF gemensamt arrangerade öppna klubbmästerskap på sex minuter och 32,5 sekunder, 1,7 sekunder snabbare än dito rullskidsvirtuosen Robert Brundin (som vann Kifs KM). Det hade ju varit kul att få svar på hur snabbt Vasaloppstvåan Bob Impola kan dra av en tvåtusing, men tyvärr ställde han inte upp den här lördagen.
    Viktors betydligt mer kända syster Olivia Hansson – en av två kvinnor som genomfört alla upplagor av världens längsta skidlopp, Nordenskiöldsloppet, och som junior slog alla andra juniorer (inklusive herrarna) i Vasaloppet – var totalt överlägsen på damsidan och vann med över två minuter. 7.27,4 på Hansson, 9.32,3 på Emma Strand.
    Strand var dock den enda på damsidan som körde både den här tävlingen och motsvarande rodd-KM förra helgen (som hon vann), så hon kan väl anses vara totalmästare över de båda redskapen. Brundin var bäst totalt på herrsidan, trea på rodd och tvåa på skierg.

    , , ,

  • Axelssons sexa i U23-världscupen, Ekström med toppkänning i Sverigecupen, Frih med tidernas snabbaste kilometer och Regborn med väntad seger

    Så var den igång, skridskons U23-världscup, och Adam Axelsson smackade på med fem lopp på två dagar under premiärhelgen i polska Tomaszów-Mazowiecki. Mer om det blir det på na.se i morgon, när jag ska snacka lite med Kumlaskrinnaren, men redan nu kan vi dra resultatraden: 19:e på 1 000 meter på 1.14,63 och sexa i teamsprinten (med Wilhelm Ekensskär och David Karlingssjö) på 1.28,60 (över 1 200 meter) på lördagen och elva på 500 meter på 37.48 och 22:a på 1 500 meter på 1.58,75 på söndagen som avslutades med ett masstartslopp där Axelsson klev av. Tiderna var rakt över runt halvsekunden per 400-metersvarv långsammare än de Axelsson presterade under träningstävlingarna i Inzell i oktober, då han bland annat persade på 500 meter (37,11) och bara var fem hundradelar ifrån på 1 000 meter (med 1.13,40). Nästa U23-världscup körs i Helsingfors 26–27 januari.

    Axel Ekström fick ett kvitto på att formen pekar åt rätt håll när han körde in på körde in på en femteplats i dagens 15-kilometerslopp i fristil i Sverigecupspremiären i Idre. De största stjärnorna var förstås iväg på världscuppremiären, men oavsett det var det helt andra framfötter som visades här än i Bruksvallarna förra helgen. Ekström var 33 sekunder bakom segrande Björn Sandström, Piteå, och hade mindre än nio sekunder till pallen. Filip Danielsson klagade på instagram efte rloppet återigen på ryggproblem, men tog ändå en niondeplats, 21 sekunder bakom Ekström och 54 efter Sandström. Adam Gillman gjorde säsongspremiär och anförde en Garphyttetrio på platserna 25, 26 och 28 (med bröderna Lennartsson, runt två minuter bakom täten.
    I sprinten i går tog sig Ekström vidare till kvartsfinal som sista man (med en sekunds marginal, 1,23 bak till Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson som blev 32:a. Marcus Lennartsson var ännu vassare med en 21:a-plats, och de tidigare klubbkompisarna (i Garphyttan) fick båda gå i första kvartsfinalen, men åkte ut som fyra och femma (kvartsfinalen var rätt långsam, så Lennartsson var inte nära att gå vidare på tid). IFK Umeås Martin Bergström vann finalen. I juniorklasserna tog Garphyttans Anja Andersdotter helgens bästa placering med en 18:e-plats i sprinten i D18-klassen. Hon blev trea i sin kvartsfinal, men var 97 hundradelar för långsam för att gå vidare på tid.

    I Triumfglass-spelen stal Åsbros Klara Frih showen och sprang ifrån både de jämngamla löparna i F17-klassen och samtliga seniorlöpare som delade banorna i samma heat och solovann 1 000-metersloppet på 3.07,50 (tvåan, Hässelbys Åsa Blom, var nästan sju sekunder bakom, och trean, långlopspcupenmästarens Liduina van Sitteren, var över nio bakom på 3.16,58). Frihs tid är den snabbaste kilometern som någonsin har noterats av en länslöpare i F17-klassen, 4,5 sekunder snabbare än Camilla Wellséns 3.12,06 utomhus 1987 (även hon tävlade händelsevis för Åsbro). Man kan hävda att 1 000 meter är en udda distans – men man kan också konstatera att tiden bara är en sekund från vad Lisa Bergdahl, som sedermera fick springa U23-EM, gjorde i F18-klassen 2012.
    Nyss fyllda 16 slog även Wilhelm Bergentz till med en av tidernas snabbaste inomhuskilometrar av 17-åringar i distriktet när han vann 1 000-metersloppet i på 2.37,43. Elva P17-löpare har sprungit snabbare än så utomhus (allra snabbast var Peter Virtanen med 2.31,52 1983, men eftersom Närkes friidrottsförbund i sin officiella statistik bara noterar inomhustider på löpare som varit snabbare inomhus än utomhus (den ende som varit det av betydande klass är Albin Olausson med 2.37,92, halvsekunden långsammare än Bergentz), så går det inte att veta om Wilhelm har ingen eller tio löpare framför sig på inomhuslistan (det finns heller inga distriktsrekord inomhus i ungdomsklasserna). En riktigt vass tid var det, hur som helst, och av seniorerna som sprang i samma heat var det bara Ärlas Gustaf Norlander som klämde sig in före på 2.35,95. Bergentz ett år yngre klubbkompis (i Thoren) Henrik Franzén sprang på 2.38,12, Stocksäters 19-åring Michael Welday sprang på 2.38,54, och Thorens Noha Olsson korsade mållinjen på 2.41,21 (strax bakom Starts 32-årige Per Arvidsson, något av en veteran i sammanhanget alltså, på 2.40,95).
    Bergentz slog dessutom Triumfglass-spelsrekord med nästan en sekund i P17-klassen med medan IF Hagens Klara Magnusson behåller sitt i F17-klassen, på 3.04,17.

    I premiären av Löpex vinterserie (även känd som Nattcupen) kom Martin Regborn till start (och den här gången var inte tävlingen del av något långpass, utan han drog på hyggligt enligt egen uppgift), och då gick det som det brukar. Regborn var nästan åtta minuter före tvåan, Roxens Jonas Andersson, i mål efter åtta kilometer orientering … Lovisa Persson var ännu mer överlägsen i damklassen, där bara tre löpare kom till start – Tisarenorienteraren var över 38 minuter före tvåan. Men då sprang Milans Josefin Erlandsson herrklassen i stället. Totalt kom 78 löpare till start. Nästa deltävling avgörs i Örebro på onsdagen den 5 december. Då blir det nattcup på riktigt …

    60 löpare kom till start i den 81:a upplagan av Örebro parkrun, men de riktigt snabba avstod i kylan och Tommy Theoren och Annika Larsson var snabbast på 20.10 respektive 21.20.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,