Vinterns kanske största utmaning drog igång redan i tisdags, den 1 november. Men är man lite sent på det har man ändå inte missat något. Stakmaskinstävlingen Moto brutal skierg cup, vinterkusinen till sommarens rullskidcup Moto tour, har nämligen sju virtuella etapper som man kör när man vill (och i vilken ordning man vill, och hur många gånger man vill) mellan den 1 november och 31 december.
Det här är fjärde upplagan, och precis som i fjol utgör de sju etapperna bas för tre cuper: En totalcup, en distanscup och en sprintcup. Delar av vissa etapper ingår som etapper i sig själva, så antalet delar är större än sju – men det är sju etapper som ska klaras av för att vara med och göra upp om totalcupen (men det räcker med fyra om man satsar på sprintcupen och fem om man satsar på distanscupen). Upplägget är exakt detsamma som i fjol, så jämförbarheten blir stor (resultaten räknas med placeringspoäng).
De sju/13 etapperna (totalresultat på de sju etapperna ingår som enskilda deltävlingar i totalcupen):
1) 500 meter (sprintcupen).
2) Totaltid på intervallserien 5×1 000 meter med tio minuter vila efter första tusingen och en minut vila mellan övriga (bara totalcupen).
2b) Första tusingen i etapp två (sprintcupen).
3) 5 000 meter (distanscupen).
4) 10 000 meter (distanscupen).
4b) Första 2,5 kilometerna i etapp fyra (sprintcupen).
4c) De 5,5 kilometerna från 2,5 till 8 i etapp fyra (distanscupen).
4d) Tiden på näst sista kilometern i etapp fyra (sprintcupen).
5) 15 kilometer (distanscupen).
5b) Tiden på sista halvan av etapp fem (distanscupen).
6) Totaltid på intervallvarianten 2x(6+6+4 minuter) med 1,5 minuter intervallvila och tre minuter setvila där fyraminutersintervallerna måste köras på motstånd ett (distanscupen).
6b) Tiden på första fyraminutersintervallen i etapp sex (sprintcupen).
7) Totaltid på intervallvarianten 400 meter–30 sekunder vila–800 meter–60 sekunder vila–1 600 meter–90 sekunder vila–2 000 meter–120 sekunder vila–1 600 meter–90 sekunder vila–800 meter–60 sekunder vila–400 meter (distanscupen).
Resultaten rapporteras via skierg-appen Ergzone och vinnaren koras alltså på nyårs. Örebroaren Christina Larsson har vunnit totalen två år i rad (i fjol därtill både sprint- och distanscup) efter att det första året inte deltagit några damer. Norske Henrik Magnusson vann herrtotalen i fjol (och distanscupen) medan Richard Johansson, från Bålsta, vann 2020 (och sprintcupen 2021) och Krister Nyrén, från Valskog utanför Arboga, premiäråret 2019.
Kategori: Okategoriserade
-
-
Junior-VM i Portugal avslutades som det inleddes för Valter Pettersson. Efter lördagens topplopp bommade han återigen alldeles för mycket. Tisaren-löparen från Åsbro var i ledningen vid första mellantiden, men när jag pratade med honom efteråt berättade han att just det ledde till ett gäng bommar som resulterade i att han tappade tio minuter och slutade 22:a (guldet tog landslagskompisen Noel Braun).
– Första mellantiden var rätt nära arenan, så jag hörde från speakern att det gått bra. Då tänkte jag att ”nu måste jag ta det lugnt och inte göra något dumt”, men jag blev nog ändå lite stressad av att höra att det gått så bra, för jag tog ett dumt vägval till kontrollen efter vilket gjorde att kontrolltagningen blev väldigt svår och att jag tappade två minuter, och sedan blev det bom efter bom som en följdeffekt av att jag stressade upp mig, säger Pettersson i artikeln som publiceras på na.se i morgon och som också handlar om de andra JVM-loppen och om att han nu går på semester och sedan kommer tillbaka som senior efter årsskiftet.Resultatlistan från Kullamannen, Sveriges största ultratrailtävling, är lite svårmanövrererad. Men om jag förstått saken rätt så var Carina Gustavsson med sin 26:e plats på 100-kilometersdistansen (på 17.06) bästa länslöpare på ultradistans nere i Skåne i helgen (om man inte räknar nästan-läns-löparen Lisa Ring som tog en finfin tredjeplats, bara åtta minuter från segern, på 50-kilometersdistansen). Men den allra läckraste prestationen svarade 15-åriga Linus Wedin för när han blev sjua på 20-kilometersdistansen (som inte är ultra, men Kullamannens äldsta och största distans). På grund av att han inte hade några seedningspoäng fick Wedin ta plats bland motionärerna i startfållan och starta långt efter eliten – vilket gjorde att han hade noll koll på sina konkurrenter. Trots det – han hade inte en enda rygg att gå på under hela loppet – så var han sjunde snabbast av alla och fjärde svensk (och bästa U20-löpare, och näst bäst av alla under 35 …). Och givetvis överlägset snabbast av alla ”motionärer”. Nästa år lär Wedin få starta betydligt längre fram …
-
Snacka om att Valter Pettersson tog en fet revansch efter dubbelbommarna och 51:a-platsen i medeldistansen som inledde junior-VM i orientering går. När stafetten avgjordes i dag fick Tisaren-löparen förvisso springa i svenska andralaget, men han fick rollen som ankare och han sprang bäst av alla på sista sträckan och tog laget i mål som tvåa. Enda smolken i bägaren är att svenska förstalaget vann, vilket innebär att andralagets resultat räknas bort – så det blir ingen silvermedalj för Pettersson och hans lagkompisar Felix Silver (som var 19:e på förstasträckan, men bara 1,5 minuter bakom täten) och Olle Karlsson (som sprang upp laget till en sjundeplats, men tappade nästan två minuter till mot täten). Bara respektive nations bästa lag får nämligen räknas.
Men vi måste titta lite närmare på Petterssons prestation ändå: Han skickades ut alltså ut som sjua, 3.13 bakom täten (Edvin Nilsson i förstalaget hade gått ifrån med 1,5 minuter längst fram), men var uppe på fjärdeplatsen redan vid första mellantiden och jagade sedan ned andragruppen med Finland och Schweiz och spurtade ifrån dem.
”Synd bara att vi inte kan få medalj”, skriver Pettersson i sin träningsdagbok på Strava, men tillägger: ”Sjukt kul med stafett och jag gjorde nog ett av mina absolut bästa lopp i år om inte nånsin.”
Till Svenska orienteringsförbundets hemsida berättar han också lite om strategin på sistasträckan, där han inledningsvis låg bakom norrmannen Kornelius Kriszat Lovfald som till slut blev fyra:
– Jag visste från igår att jag behövde hålla lite i handbromsen. Jag låg lite bakom norrmannen och lät han sköta orienteringen på en hel del kontroller men han höll riktigt bra fart. Det var underbart att se förstalaget stå där i mål men det är lite tråkigt att bara ett lag får medalj. Men en grym laginsats av oss.
I morgon avslutas JVM, och Petterssons juniorkarriär, med långdistans. Återstår att se om han rycker handbromsen då. Man kan se tävlingen live här, och Pettersson går ut som 108:a av 127 startande, vid 13.04 svensk tid.I Kilsbergsleden, det (knappt) 14,7 kilometer långa, klassiska terrängloppet i Karlslundsspåret blev det favoritsegrar genom silvermedaljören från sommarens maraton-SM, Erica Lech, och silvermedaljören från sommarens orienterings-EM, Anton Johansson. Båda örebroare. Lech vann med över fem minuters marginal, på 58.44, medan Anton Johansson med sina 48.35 bara var 32 sekunder från Linus Rosdal som är den bästa jag hittat genom tiderna (men jag är inte säker på att det är banrekordet). Det räckte till seger med nästan tre minuters marginal före en annan inflyttad Örebroorienterare, Erik Berzell som med 51.26 spurtade in två sekunder före Erik Anfält. Anfält var bästa distriktslöpare på herrsidan (Johansson tävlar för Blekingeklubben Orion, Berzell för Stockholmsklubben Järla) och tog därmed fulla poäng i långloppscupen, där Tisdagsklubbens Simon Karlsson (51.48) och Starts Per Arvidsson (52.42)var fyllde på ”pallen”.
På damsidan gjorde Lechs seger att hon, precis som Arvidsson tidigare, säkrat totalsegern i långloppscupen redan före finalen. Det blir hennes första seger där. Tisdagsklubbens Kajsa Rosdal tog andraplatsen på 1.03.58 medan Starts Petra Haneus blev trea på 1.06.27. Marie Dasler tog fjärdeplatsen på 1.07.12 (sju sekunder före Emma Reinhed-Liljeqvist) och säkrade andraplatsen i cupen.
Långloppscupen avslutas med Lucialoppet i Vretstorp om en månad.
Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Sennvall Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Sennvall Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
2017: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2018: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.
2019: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.
2020: Inställd på grund av coronapandemin (Liduina van Sitteren och Per Arvidsson samlade flest poäng i deltävlingarna som blev av)
2021: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.
2022: Erica Lech/Per Arvidsson.
Flest totalsegerar: Åsa Höög (sex), Mikaela Kemppi (fem, alla i rad), Erik Anfält (fem), Peter Wiker (fyra), Liduina van Sitteren (tre och flest poäng under pandemiåret), Per Arvidsson (fyra och flest poäng under pandemiåret).40 löpare valde i stället för Kilsbergsleden att springa Örebro parkrun (flera i Halloween-utstyrslar), och av dem var Anna Mendelsson (21.30) och Andreas Kjellin (19.46) allra snabbast.
-
Valter Pettersson hade ingen rolig dag på jobbet när junior-VM i Portugal inleddes med medeldistans på fredagen. Han gjorde en jättebom på fjärde kontrollen och en rejäl krok till den femte och var över tre minuter bakom täten redan till den första mellantiden. Ytterligare en rejäl bom till den tolfte av de 16 kontrollerna kostade ännu mer tid, och i mål fick Pettersson se löpare efter löpare av de senare startande springa in framför. Till slut var han nere på 51:a plats, 4.45 bakom ungerske sensationssegraren Zolta Bujdoso (som var 19 sekunder före svenske silvermedaljören Edvin Nilsson).
Pettersson var femma av sex svenskar till start (Noel Braun var 16:e, Jesper Johansson 18:e och Olle Karlsson 27:a), så någon plats i svenska förstalaget i morgondagens stafett lär det inte bli för Tisaren-löparen (även om laguppställningen inte är offentliggjord än) som i stället får ladda om för långdistansen som avslutar mästerskapet på söndag.Gänget bakom Sommarro snabbare, Rynnigeviken längre och Sörbyskogen svartare lanserar nu ännu en löpartävling: Midsommarjoggen. Den kommer att gå av stapeln den 20 juni, tisdagen i midsommarveckan, vara sju kilometer lång och ha start och mål vid restaurangen Stora Hjortstorps gård. Banan går på de fina gångvägarna vid Rynnigneviken och passerar Naturens hus halvvägs. Det är Mats Jansson, Cecilia Jenslin, Anna Nilsson och Mattias Nilsson som står bakom alla loppen, och de har nu tillsammans skapat organisationen Epic trail, som har en egen hemsida som samlar arrangemangen. Klart för 2023 är att Sörbyskogen svartares premiärupplaga avgörs den 28 januari medan andra upplagan av frontyard-varianten Sommarro snabbare löps den 13 maj innan det alltså är dags för Midsommarjoggen. Om det blir någon andra upplaga av Rynningeviken längre återstår att se.
-
11.48 på fredagen ger han sig ut, Tisarens Valter Pettersson, i medeldistansen som inleder junior-VM i orientering i Portugal. Han gör det med startnummer 73 av 127 killar till start, men av någon anledning är startlistan omvänd så att nummer 127 startar först, och Pettersson går därmed ut som 54:e man. Med två minuters startintervall innebär det att han kommer få vänta 1,5 timmar efter målgång för att se vad loppet verkligen räcker till.
Arrangörernas satsar på en maraton-tv-sändning och drar igång redan vid 10.00 och hänger i över prisutdelningen vid 15.15.
När sprintdistanserna avgjordes i somras var Pettersson 50:e individuellt och med i det svenska andralaget som slutade på 13:e plats, men potentialen är större än så med tanke på att han vunnit både i skogen (i swedish league i våras) och i sprint (på SM i somras) i konkurrens med de allra bästa som Bredrayds Axel Elmblad som tog VM-guldet i sprint i somras (men som nu saknas på grund av hjärtflimmer).
Tävlingarna i Portugal fortsätter med stafetter på lördag (så det gäller att Pettersson är topp tre av svenskarna på fredagen för att ta en plats) och avslutas med långdistans på söndag. Mer inför mästerskapet skrev jag häromdagen.Nu är för hela vinterns program för tävlingar i Tybblelundshallen presenterade. Galnshammars IF:s lilla tävling Vinterspelen drar igång säsongen redan om två veckor, den 19 november, och då finns bland annat 3 000-metersloppet för herrar, damer och 17-åringar på programmet (och 800- och 600-meterslopp för yngre). Helgen därpå, den 26 november, avgörs Stocksäters och Åsbros betydligt större tävling Triumfglasspelen med 1 000 meter för herrar, damer och 17-åringar (och återigen 800- och 600-meterslopp för yngre), men också ett lopp över engelska milen för Malungs rekordveteran Håkan Eriksson, vad det verkar.
14-15 januari är det sedan, som jag tidigare berättat om KFUM Örebros tvådagarstävling Örebro indoor games med distriktsmästerskap över bland annat 1 500 och 3 000 meter (för seniorer). Den 4 mars avgörs KFUM:s renodlade ungdomstävling Tybblelundsspelen (där 1 000 meter för 15-åringar är längsta löpdistansen) och helgen 25-26 mars avslutas säsongen med Stocksäters och Åsbros jättetävling Marsspelen som också fungerar som veteran-DM (med tävlingar på bland annat 800 och 3 000 meter).
Det återstår däremot att se om det blir någon Inneserie i vinter.
Inomhus-SM avgörs i Malmö 17–19 februari, junior-SM och äldre ungdoms-SM i Karlstads nya hall helgen efter, yngre ungdoms-SM i Västerså 4–5 mars och veteran-SM i Uppslaa 10–12 mars. -
Det var klent deltagande vid långa terräng-DM i Vretstorp i lördags – men i klassiska terrängtävlingen Kilsbergsleden på lördag kommer det bli betydligt bättre uppställ. Framför allt kommer Erica Lech, som tog SM-silver i maraton i somras, till start, och hon kommer därmed av allt att döma ta hem segern och säkra sin första totalvinst i långloppscupen (en fjärdeplats räcker oavsett, en sjätteplats om hon har Marie Dasler bakom sig, och Lech ska vara överlägsen i den här konkurrensen). Bakom henne märks namn som Kajsa Rosdal, Dasler (tvåa i cupen, den enda med realistisk chans att utmana Lech, om Lech inte hade sprungit), Petra Hanaeus och Therese Persson (trea i cupen, med teoretisk chans på titeln).
På herrsidan gör Örebroorienteraren Anton Johansson, som tog EM-silver i medeldistans i augusti, en sällsynt start utan karta i handen. Senaste friidrottstävlingen jag hittar på honom är terräng-SM 2020, då han blev 36:a på fyra kilometer (exempelvis 43 sekunder bakom Martin Regborn som var nia). Han utmanas av långloppscupsdominanten Per Arvidsson (klar totalsegrare sedan länge), maraton-sensationen Simon Karlsson, en Erik Anfält med stigande form och Oskar Hansson.
Tävlingen går över den längsta slingan i Karlslundsspåret, ett måttligt kuperat terrängspår med inslag av stig längst bort (de fyra kilometer som inte ingår i tiokilometersspåret). Officiellt är banlängden 14,7 kilometer, men konsensus bland löpare är att det nog är lite kortare än så (typ 14,5). Tävlingen är en av länets mest traditionstyngda och avgörs i år för 57:e gången.
Anmälan stängde i kväll (därav den här summeringen av startlistan), men efteranmälning är möjlig på lördag morgon. Det arrangeras också barnlopp och motionstävlingar över fem och tio kilometer.I kväll avgjordes OK Djerfs Halloweenorientering vid Våtsjön (mellan Karlskoga och Örebro), och KFUM Örebros Edvin Hallding var snabbast på långa banan närmast före Milans systrar Jessica Korkeakoski och Therese Korekakoski (som var inom fyra sekunder, 2.40 bakom Halldin). 65 orienterare kom till start, oklart hur många som blev skrämda i skogan.
-
Ni minns försöket att avgöra junior-VM i orientering i Portugal i juli? När den portugisiska regeringen samma vecka kände sig tvingad att införa vistelseförbud i landets skogar på grund av extrem torka och värme, vilket gjorde att bara sprintdisciplinerna kunde avgöras? Nå, de tre skogsdisciplinerna sköts upp, och nu är det äntligen dags att avgöra dem.
Tisarens Valter Pettersson, som här kommer göra sina allra sista tävlingsdagar som junior (han blir senior vid årsskiftet), och resten av det svenska landslaget (med Hanna Lundberg som stor stjärna och medaljfavorit) har redan varit på plats i Portugal i nästan en vecka, och på fredag startar tävlingarna med medeldistans. På lördag avgörs stafetterna (för tremannalag, Sverige har sex herr- och sex damjuniorer på plats, så det kommer, om alla är friska, bli första- och andralag) och på söndag avslutas mästerskapet med långdistans. Temperaturen förväntas ligga på 10–15 grader i stället för sommarens värmebölja med toppar på 46, rapporterar Svenska orienteringsförbundet. Det blir utmanande banor med väldigt teknisk orientering, berättar förbundskapten Thomas Landqvist för hemsidan:
– Men trots att det är tekniskt går det att springa väldigt fort. Det blir en utmaning att hitta rätt passager genom gröna områden till exempel, säger han.
Det kommer tv-sändas gratis från Portugal, och jag återkommer naturligtvis med Valters starttider när det närmar sig.Tävlingsprogrammet för löpningen 2023 börjar så smått att växa fram. Sedan tidigare har det ju kommit datum för bland annat Bergslagsleden ultra och friidrotts-DM (med 800 och 1 500 meter), och nu finns fler datum att teckna ned i listan:
** Den femte och, meddelar arrangören (”det är dags att arrangera andra lopp”), sista upplagan av Vinkbo backyard ultra avgörs utanför Karlskoga med start lördagsmorgonen den 6 maj. Det är, vid sidan om Örebro backyard ultra (som inte annonserat om de kommer att köra nästa år eller inte) och insomnade Kvinnersta backyard ultra, den enda riktiga backyard ultra-tävlingen i länet eftersom de andra som testat vingarna alltid satt maxbegränsning i antalet varv (och då blir det inte på riktigt). Arrangörerna lockar med 10 000 kronor i förstapris, men frågan är om det kommer dyka upp någon som kan stoppa Filip Andersson från att ta femte raka segern.
** Blodomloppet Örebro blir kvar på våren (förmodligen blev årets försök att jaga in nya blodgivare inför sommaren lyckosamt) och avgörs nästa år torsdagen den 25 maj. Som vanligt med fem- och tiokilometersdistanser med start utanför och mål inne på Trängens IP.
** Vårruset Örebro kommer att avgöras tisdagen den 30 maj, på samma femkilometersslinga som vanligt med start och mål vid Gustavsvik. Det återstår att se om KFUM Örebro försöker sig på att arrangera Gubbracet igen efter fjolårets anmälningsdebacle som ledde till att tävlingen fick ställas in. Blir det av lär tävlingen hamna måndagen den 29 maj. -
Tillbaka från semestern, men ni som varit på hemmaplan lär inte ha missat pangresultatet i Vretstorp i lördags: Filip Dahlgren, örebroaren och orienteraren som 2014 var VM-tia i långdistans, slog till med ett guld på långa terräng-DM – mig veterligen hans allra första (jag hittar bara två DM-brons bland friidrottsmeriterna, på just långa terräng-DM 2020 och på DM på 5 000 meter 2011).
Dahlgren klarade den rejält utmanade (framför allt kuperat och bitvis inte helt enkelt underlag) tiokilometersslingan på 35.12, och vann med nästan 1,5 minuters marginal till tvåan Anton Öhman (36.39) och hade ytterligare drygt två minuter till trean David Klasson (38.47). Det behöver knappast påpekas att det saknades en hel del starka namn (från Per Arvidsson till Martin Regborn), men segern var så klart imponerande ändå. Dahlgren har i många år dragits med stora skadeproblem som lagt hinder i vägen för en väldigt spännande orienteringskarriär (som väl egentligen inte är nedlagd, och Dahlgren är trots allt inte 35 än).
På damsidan blev det ännu större avstånd (och lika skralt deltagande av toppnamn – och en minst lika imponerande seger av Marie Dasler, den 54-åriga superveteranen från Örebro. Hon gick in på 47.26 och vann med drygt fem minuters marginal till tvåan Therese Persson (52.31) och nästan åtta till trean Anna Karlsson (55.19). För Dasler var det inte första DM-guldet, så sent som i fjol vann hon på 10 000 meter.
Bara åtta deltagare kom till start i damklassen, vilket gjorde att Birgitta Jansson, 80, tog poäng i elitklassen i långloppscupen. Frågan är när det hände senast att en 80-plussare lyckades med det. Det mest imponerande var dock Birgittas tid, 69.51 på den rätt utmanande banan. Nästan så man undrar om den kan stämma (på herrsidan kom 42 man till start och där hade Arne Evertsson, 81, 97.24 som tid för veteran-DM-guldet i äldsta klassen).
I långloppscupen förstärkte både Dasler och Persson sina positioner rejält inför de två lopp som återstår, Kilsbergsleden till helgen och Lucialoppet i december. Erica Lech toppar alltjämt på 53 poäng (men hon kommer definitivt att missa Lucialoppet, och det är nog tveksamt om hon springer i Karlslund), men Dasler är nu bara två poäng bakom. Hon behöver dock ta in tre poäng (för Lech har ointagligt försprång i antal segrar, som är skiljeregel). För att klara det behöver hon en segern eller två andraplatser i de två loppen. Vilket motstånd som dyker upp lär bli avgörande för om det är görligt. För Persson, som är nio poäng bakom Lech i totalen, finns segerchansen bara i teorin – för henne handlar det i praktiken om att bli försvara tredjeplatsen. Ingen annan har längre ens teoretisk chans att nå ikapp Lech.
Dasler tog förstås också veteran-DM-guld i D50-klassen (Dahlgren är ett år för ung för att göra detsamma i H35, så han fick nöja sig med att ta en medalj hem från Vretstorp). Veteranmästare blev, förutom nämnda Jansson och Evertsson i de äldsta klasserna, också Magdalena Costasyn (Vretstorp, D35, 64.35), Joel Redeskog (Kumla, M35, 42.29), Anna Karlsson (Vretstorp, K40, 55.19), Villem Raudsepp (Örebro AIK, M40, 38.59), Therese Persson (Örebro AIK, K45, 52.31), Dan Bäck (Kumla, M45, 43.58), Annica Sjölund (Start, K55, 57.13), Robert Bäckbring (Vretstorp, M55, 46.11), Torbjörn Sjölander (Örebro AIK, M60, 48.56), Jan Ermefjäll (Örebro AIK, M65, 49.20), Torbjörn Hallenborg (Kumla, M70, 60.14) och Sven-Olov Dahlgren (Kopparberg, M75, 81.50).Bara någon timme före Dahlgrens seger i Vretstorp dök en annan gammal blogg-bekanting upp: Gamle snabb-löparen (och -orienteraren) Per Sjögren (”Peiza”) har utöver några starter i orienteringsskogen (som i Tiomila och i 25-manna förra några veckor sedan legat väldigt lågt med tävlingslinnet de senaste åren men dök nu upp i semi-tävlingen Örebro parkrun (senaste gången jag såg honom i något liknande sammanhang var väl Mikael Kroons testlopp över milen våren 2021 – dessförinnan i DM-tävlingarna hösten 2020). Nu sprang han de fem kilometerna på 16.39, bara 29 sekunder från banperset på 16.10 från 2017, samma år som han slog svenskt veteranrekord på 5 000 meter inomhus med 14.49. Tim Sundströms banrekord är 15.52, Sjögrens 16.10 från 2017 är den näst snabbaste tiden. Ingen annan var inom två minuter (Carl Grundel gick in på 18.46). Ida Lilja snabbaste dam på 22.46.
Bortser vi från junior-VM som startar i Portugal på torsdag (mer om det i bloggen närmaste dagarna) så är orienteringssäsongen i princip över. Bara två små, små tävlingar avgjordes i länet under veckan jag var borta: Karl Kylborn vann Almby IK:s klubbtävling Nattsprintcupen (även känd som ”Älgen”) med tre omgångar av utslagning, och Lovisa Eklöf (tätt före Karin E Gustafsson) och redan nämnda Filip Dahlgren vann Hagabys natt-KM.
-
Konditionsbloggaren åker en vecka till Madiera, bland annat för att springa fin trail och äta god frukt. Passa på att springa på hemmaplan också, terräng-DM går tidsmässigt fint att kombinera med både Örebro parkrun och Run for your lives till helgen, har jag hört från säker källa (men man får skynda sig från Örebro till Vretstorp …)!
Bloggen är åter måndagen den 31 oktober. -
Louise Wiker toppade lördagens åttondeplats på fyrakilometersloppet vid terräng-SM på Grimstafältet med en sjundeplats i söndagens tiokilometerstävling (på samma tid som sexan Louise Jernberg). Den Hälleforsbördiga veteranen, som bland annat har två friidrotts-VM på meritlistan och som sedan snart 20 år representerar Stockholmsklubben Hässelby, var med tiden 37.34 över tio rätt sugande kilometer gräslöpning drygt 2,5 minuter bakom överlägsna segraren Samrawit Mengsteab, Hälle, och knappt 1,5 minuter från medalj. Sjundeplatsen var Wikers bästa individuella placering på terräng-SM sedan bronset på det korta loppet 2016, och ihop med Kerstin Axelsson och Ida Blom (22:a och 23:a) räckte det dessutom till lagmedalj för andra dagen i rad (i går ett silver, i dag ett brons). De här två loppen är det bästa Wiker – som hunnit fylla 43 och gå igenom minst en skadeperiod sedan SM-bronset i maraton 2020 – presterat i år. ”Den här helgen ska jag ta med mig in i grundträningen. Jag är så nöjd utifrån mina förutsättningar. Två lopp på toppen av min nuvarande nivå får jag vara nöjd med när det är SM”, skriver hon på instagram.
Liduina van Sitteren slutade på 20:e plats på 39.20, alltså knappt två minuter bakom Wiker, och på herrsidan blev Heshlu Andemariam, som startade sin löparkarriär i Örebroklubben IF Start, 30:e man på 33.17 (knappt fyra minuter bakom Turebergs Andreas Almgren som liksom Mengsteab vann för andra dagen i rad).Örebroaren och EM-silvermedaljören Anton Johansson gick ut som trea i jaktstarten som avgjorde elitseriesäsongen i orientering i dag, nästan fem minuter bakom ledande Gustav Bergman men med drygt en halvminut bak till närmaste jagande löpare. Men mellan de 21:a och 23:e kontrollerna anslöt Emil Svensk bakifrån, och sedan hängde de ihop hela vägen in till mål där Svensk tog tredjeplatsen med fem sekunders marginal via en långspurt (en spurtförlsut som kostade Johansson 5 000 kronor eftersom en tredjeplats i swedish league ger 10 000 kronor i prispengar, en fjärdeplats bara 5 000). Bergman vann trots att han, efter en förkylning, tappade nästan hela 3,5-minutersförsprånget till Simon Imark (bara 13 sekunder blev kvar) som ändå aldrig såg Bergmans rygg förrän upploppet (och då var det för sent). Johansson och Svensk tog in ännu mer och minskade avstånd fram till Bergman med nästan fyra respektive över 4,5 minuter. Regerande Europamästaren i just långdistans, Martin Regborn, startade som sexa, nästan 7,5 minuter bakom Bergman, och sprang i ett ingemansland. Tog in nästan tre minuter men blev kvar på sjätteplatsen hela vägen, med drygt tre minuter upp och 1,5 ned. Jonatan Gustafsson var en av dagens vassaste klättrare, från 31:a till 20:e plats, medan Jerker Lysell låg tolva innan han stämplade fel på 18:e.
Tisarens Andrea Svensson sprang på sekunden lika snabbt som världsstjärnan Tove Alexandersson på dagens tävling, men blev ändå kvar på den sjätteplats hon startade på efter en förlorad duell mot Stora Tunas Tilda Östberg över de sista tre kontrollerna. Alexandersson tappade för övrigt sin ledning i en spurtduell – Karolin Ohlsson kom ikapp och gick ifrån med fem sekunder från sista kontrollen och in i mål för fjärde raka totalsegern i swedish league. Josefin Tjernlund, som startade som nia, fick någon sorts problem drygt halvvägs in i loppet (hon låg i det läget elva) och valde att bryta en stund senare. Systern Ellinor Tjernlund blev i stället näst bästa länslöpare på damsidan med en 17:e-plats (tappade från tolfte) före Lovisa Persson på 22:a (samma position som hon startade på).
Valter Pettersson gick ut som trea, 1.24 respektive 44 sekunder bakom Växjös Noel Braun och Bredaryds Axel Elmblad i H20-klassen, men lyckades aldrig ansluta till tätduon. I stället tappade hade han över sex minuter upp till andraplatsen i mål (och nästan sju bak till fjärdeplatsen), så tredjeplatsen blev helt odramatisk (Elmblad sprang förbi Braun och vann med 33 sekunder). Petterssons klubbkompis i Tisaren, Fredrik Glännefors, avancerade hela vägen till fjärdeplatsen (startade som sexa) via en stark avslutning medan Djerfs Rasmus Pettersson tappade från femte till tionde (han var bara ielva sekunder från sjätteplasen, men drog kortaste strået i spurtuppgörelsen i den femmannagruppen).
För de allra flesta elitorienterare var det här säsongens sista tävling, men en sådan som Alexandersson ska snabbt ladda om för VM i traillöpning.Länets, sett ur ett nationellt perspektiv, vassaste löpare just nu, Erica Lech, kom till start i Wadköpingslöpet, och därtill tillkom en hel del habila namn som gjorde att startlistan i slutändan inte alls blev så skral som jag befarade tidigare i veckan. Lech vann så klart enkelt, ledde med 47 sekunder efter det första av de två krävande femkilometersvarven och höll sedan nästan på sekunden samma fart på andra varvet medan tvåan Kajsa Rosdal tappade 1,5 minuter på sitt eget tempo och var drygt tre minuter efter i mål (men hon var ändå drygt två minuter före Starts Marie Dasler i mål, Dasler som i går tog silver i D50-klassen på terräng-SM och nu sprang ikapp och förbi Karlslunds Lena Hasselgren Lindsten på andra varvet för en ny pallplats). Tiderna på topp tre: 41.05, 44.21 respektive 46.31 över milen på rätt ordentligt kuperad och bitvis lite teknisk trail.
Bara tre herrar var snabbare än Dasler: Arrangörsklubbens Jimmy Axelsson som programenligt följde upp tredjeplatsen i Åstadsloppet (som gav silver i halvmaraton-DM som bästa länslöpare) på 35.42. Start-duon Andi Mghele Moyo och Johan Ingjald tog andra respektive tredjeplatserna på 40.20/40.38 efter att ha gjort en hel del av loppet tillsammans.
I långloppscupen innebär Lechs seger att hon nu tar över ledningen, på samma poäng med med fler segrar än Dasler (45–45 i poäng, 6–1 i segrar). Dasler har nu nått tio tävlingar och måste alltså börja räkna bort ett resultat för varje ny tävling hon ska räkna, och med en femteplats (två poäng) som sämsta resultat behöver hon alltså minst en fjärdeplats för att återta ledningen. Therese Persson, som blev sjua och utan poäng i dag, är alltjämt trea i cupen på 38 poäng. Tre deltävlingar återstår, närmast långa terräng-DM (med extra DM-poäng, så där räcker det för Dasler att vara sexa om Lech inte kommer till start) i Vretstorp nästa helg.
Konditionsbloggen 