Konditionsbloggen

  • Premiär för Närkeserien i mtbo – och klart med tredje upplagan av Hovsta backyard ultra

    Nu lanseras Närkeserien i mountainbikeorientering, i Garphyttans IF:s regi. Garphyttan är ju en framstående klubb i svensk mountainbikeorientering, och har bland annat fostrat Marcus Wehlin (tidigare Jansson), den förste och hittills ende svensken som tagit VM-guld i grenen. Nu försöker man sprida sporten i länet, och det sker via fem tävlingar på fem olika platser: Först på hemmaplan på Kilsbergsvallen i Garphyttan och på Ånnabodas skidstadion 12 maj respektive 9 juni, och därefter vid Villingsberg (mellan Karlskoga och Örebro), i Laxå och i Knottebo (Åsbro) 14 juli, 11 augusti respektive 8 september. Det kommer att räknas en totalställning i cupen, som är öppen för alla från nybörjare till hugade veteraner.

    Den 10 maj avgörs ju första upplagan av Porlahälsan backyard ultra (som jag är med och arrangerar) i Laxå, en tävling som nästa år kommer ha kvalstatus till svenska VM-laget. Men redan helgen därpå (med start 8.00 lördagen den 17 maj) är det faktiskt dags för ännu en backyard ultra i länet – i Hovsta, strax norr om Örebro (givetvis med namnet Hovsta backyard ultra). Lite i skymundan har två upplagor redan avgjorts, och Andreas Brosten har kommit längst i båda med elva respektive 13 varv (första året tror jag han delade segern, vilket normalt inte är möjligt i backyard-tävlingar). Från 8.00, då starten går, tills löparna kommer i mål på tolfte varvet (alltså det som startar 19.00) bjuds på en fin bana som korsar riksväg 50 och går i området runt Kvinnersta, medan det på natten bjuds på en bana som i stället går på vägar upp mot Axbergs församlingshem.
    Så mycket information verkar inte gå att hitta på nätet, men det ska enligt uppgift bara vara att dyka upp på Lindenäsvägen 3B i Hovsta en stund före loppet för att delta.

    , , , ,

  • Gustafsson imponerade i belgiska sprinttävlingar

    Medan orienterings-Sveriges blickar riktades mot Stockholm och natt-SM och Stafettligan i helgen var åtta svenska elitlöpare – däribland KFUM Örebros dubble VM-bronsmedaljör och EM-guld- och silvermedaljören Jonatan Gustafsson och Tisarens EM-elva Oskar Andrén – i stället i Belgien och testade sprintorienteringen där inför EM i höst.
    Gustafsson visade fin form genom att vinna kval, kvartsfinal och semifinal i den inledande knockoutsprinten – hans bästa disciplin – men blev sedan sjua och sist efter att ha bommat sista kontrollen i finalen som Tuomas Heikkilä vann (de var sju i final eftersom schweizaren Timo Suter fått en friplats efter en protest). August Mollén var tvåa som enda andra svensk i finalen. Andrén – som nyss är tillbaka efter en lårskada – gick vidare från kvalet som sista man, med en sekunds marginal, och blev femma i sin kvartsfinal.
    I den individuella sprinten blev Gustafsson bäste svensk som femma, 23 sekunder bakom segrande hemmalöparen Yannick Michiels, elva sekunder från pallen. Andrén där tredje bäste svensk på 22:a plats, exakt en minut bakom Gustafsson.
    – Det var väldigt relevanta tävlingar inför EM. Det som sticker ut och som vi också märker när vi analyserar är att vi inte riktigt behärskar de längre sträckorna. De kan vara väldigt komplicerade. Så pass att det till och med sittandes vid bordet kan vara svårt att se vad som är snabbast, säger förbundskapten Kalle Dalin till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
    EM avgörs i belgiska Hasselt 27-31 augusti. SM i sprint och knockoutsprint avgörs i Växjö två veckor innan, 16-17 augusti.

    , , ,

  • Nilsson och Yngström slog Närkerekord (Hagbergförbannelsen är bruten!) – och Ahlsson tiondelar från en brödradubbel i Sverigecupen

    27 april 2025 skriver in sig i historieböckerna som en – av mycket få – dagar då det slagits dubbla Närkerekord i löpning – i två olika grenar.
    I Hamburg slog Jonas Nilsson till slut Lars Hagbergs nästan 42 år gamla distriktsrekord i maraton – och i Växjö sprang Malin Yngström långt förbi Jenny-Ann Ehrlings fem år gamla rekord i 24-timmarslöpning (och slog till på köpet svenskt veteranrekord i K50-klassen).
    Vi börjar med Nilsson, eftersom alla försök att slå Hagbergs rekord fått så mycket uppmärksamhet genom åren. Närmast var faktiskt Roffe Barr, som redan året efter att Hagberg satte rekordet faktiskt bara var fyra sekunder från att ta det, i Berlin. Senaste decenniet har först Erik Anfält (jag vet inte hur många gånger han gjort seriösa försök mot just rekordet, men kanske fem), Oskar Andrén (ett försök) och Simon Karlsson (fem uttalade försök) att ta det – men i slutändan blev det alltså Nilsson som på det tredje (?) riktigt seriösa försöket till slut tog sig under de 2.21.46 som Hagberg satte i Stockholm 1983 (han var 25:a i mål, elva av svenskarna, den gången). I Hamburg i dag blev det 2.20.29 för Örebro AIK-löparen Nilsson. Vägen dit gick via ett mycket jämnt och väldipsonerat lopp. Femkilometarna gick på 16.33-16.37-16.39-16.31-16.34-16.39-16.44-16.46 (och sista 2,2 kilometerna i en fart som hade motsvarat 16.54). Första halvan på 1.09.57, andra på 1.10.32. Snittfart över hela loppet 3.19,7 (jämfört med hans på förhand uttalade mål på 3.20).
    Min kollega Hugo Levinsson pratade med honom efteråt, för en artikel ni kan läsa här (och extra fint var det att Hagberg själv hade peppat inför och skickat grattis efteråt!).
    Notera förresten att Närkerekord gäller för löpare som vid det aktuella loppet springer för en klubb hemmahörande inom det gamla Närkedistriktet, alltså 10,5 kommuner av Örebro län (hela Örebro län utom Karlskoga kommun och halva Degerfors kommun – inklusive Degerfors centralort – som tillhörde Värmlandsdistriktet). Nu för tiden tillhör både Närke och Värmland ihop med Västmanland och Södermanland stordistriktet Södra Svealand, och där är distriktsrekordet Kjell-Erik Ståhls 2.12.33 från Stockholm 1986 (hans bästa från tiden då han representerade Södertäljeklubben Enhörna). Den bästa örebroaren som sprungit maran är däremot Linus Rosdahl, som gjorde 2.11.30 i Sevilla i fjol (vilket gör honom till Sverigetia genom tiderna), men han hade då sedan länge lämnat moderklubben KFUM Örebro, bodde i Göteborg och tävlade för Stockholmsklubben Hässelby.
    I själva Hamburg marathon slutade Nilsson – som inte fick någon plats i elitledet – för övrigt på 18:e plats, och som näst bästa svensk – Samuel Tsegay sprang på 2.02.29. Med sig till Hamburg hade Nilsson klubbkompisen Daniel Wärnelid som sprang på 2.42.40, mindre än minuten från perset från Valencia i december (2.41.46).
    Så över till Yngström, då. Hon som sprang en egen 24-timmars på Transtensvallen på sin 50-årsdag (och kom 186,4!) och som i helgen tävlingsdebuterade på distansen. Hon kom till slut 190 647 meter och slutade åtta på SM, vann veteran-SM i K50-klassen med nästa fem mils marginal och slog det svenska veteranrekordet i K50-klassen med drygt 1,7 kilometer (i fjol hade hon varit 22:a i världen i sin åldersklass med det resultatet, som en referens). Tidigare Närkerekordet var Jenny-Ann Ehrlingsbronsresultat från RM (motsvarande SM innan grenen fick SM-status) i Skövde 2020, 186 688 meter. Den gången hade Yngströms distans alltså räckt till brons – nu fick hon nöja sig med en åttondeplats. Det säger en hel del om hur grenen utvecklats de senaste åren. Nu bommade Linda Wiese medalj trots att hon sprang nästan 236 kilometer – pallen var samlad mellan 241,6 och 237,1 kilometer (förhandsfavoriten Therese Fredriksson vann på 241,658 kilometer).
    Yngström hade dippar under loppet men höll ihop det otroligt bra – hade 52,5 kilometer på första sex timmarna, 47,7 på andra, 49,3 på tredje och 41,1 på sista sex timmarna för 100,2 kilometer på första halvan och 90,4 på andra. Och betänk att det här var debuten – med lärdomar från sitt första riktiga 24-timmars finns det säkert ytterligare lite mer att ta ut om Yngström vill.
    Lindesbergsbördiga Elin Engström var drygt en mil före Yngström vid tolvtimmarspasseringen, men hon fick problem med ett knä och beslutade sig för at tkliva av efter 16 timmar. 141,236 kilometer som hon kommit då räckte ändå till en 20:e-plats. Ehrling kom inte till start.

    Det blev ingen riktig fullträff någonstans för länsklubbarna i den andra deltävlingen av orienteringens Stafettligan (heller). Tisarens starka damlag blev bara 17:e efter att landslagslöparen – och SM-silvermedaljören från i fredags – Andrea Svensson tappat över 3,5 minuter på förstasträckan och skickat ut Lovisa Persson som 22:a. Även om hon tog fem placeringar så tappade hon ytterligare nästan åtta minuter på täten, och lika mycket försvann på sistasträckan där Josefin Tjernlund hade en otacksam uppgift – stack ut som 17:e och gick i mål som 17:e efter förlorad spurtduell mot Kåres stafettvärldsmästare Lisa Risby. Vid det laget hade det gått nästan 19 minuter sedan superstjärnan Simona Aebersold sprang i mål IFK Göteborg som segrare.
    Hagabys hade två världsklassorienterare, men João Magalhães på förstasträckan – som ersatte Filip Dahlgren från fjolårets SM-guldlag – gjorde det lite väl svårt för dem när han tappade över 20 minuter på förstasträckan och växlade som 140:e plats av 152 startande lag. Dubble världsmästaren Jerker Lysell på andrasträckan sprang upp laget 58 placeringar (till 82:a) och regerande världsmästaren Martin Regborn löpte upp laget 40 platser till när han trots utgångsläget var överlägset snabbast av alla på sistasträckan (57 sekunder bättre än Lucas Basset som sprang upp OK Linnés andralag från tredjeplats till seger genom att passera bland annat Emil Svensk) – men Hagaby var ändå drygt 22 minuter bakom i mål, som 42:a lag.
    Bästa herrlag från länet blev i stället återigen Tisaren, som slutade på 18:e plats, 13 minuter bakom täten. Gustav Hindér gjorde en helt okej förstasträcka som 22:a, 3,5 minuter bakom täten, och Valter Pettersson sprang upp laget hela vägen till en sjätteplats på den andra (via sin bästa tävling för året) innan Fredrik Glännefors tappade tolv placeringar på sistasträckan (det var tajt, fyra placeringar upp inom 63 sekunder).
    Förste länslöpare i mål i någon av klasserna blev Erik Berzell, som sprang förstasträckan för Järla som blev elva.
    Redan nästa helg är det Tiomila, helgen därpå SM i medeldistans och stafett och helgen därefter svenska VM-tester i Finland. Intensivt, minst sagt.

    Hagabydominansen bröts under andra dagen av orientering i skogarna söder om Degerfors – i varje fall på damsidan där Lindebygdens Lovisa Thybeck vann medeldistansen Letälvsträffen 2,5 minuter före Tisarens Nina Hallor och där Hagabys Elin Vinbland återfanns först på tredjeplatsen. Love Sintring ordnade dock herrseger åt Hagaby, i ett sjukt tajt lopp där tvåan, Stora Tunas William Pommer som bor i Örebro, bara var sex sekunder bakom och Hagabys Filip Dahlgren åtta.

    Tempolopp på svensk mark – då är Jacob Ahlsson från Kumla nästan oslagbar (även om han till slut fick ge sig i SM i fjol). Efter att ha tagit hem klassiska Östgötatempot på försäsongen vann han i dag säsongens enda tempolopp i Sverigecupen – Götenetempot – med en i sammanhanget jättestor marginal: 37,4 sekunder före Hymers Hugo Forsell – som höll undan för Jacobs brorsa Jonathan Ahlsson med blott 32 hundradelar av en sekund. Så nära en Ahlsson-dubbel, alltså. Tävlingen avgjordes över 17 kilometer med 292 höjdmeter varav huvuddelen återfanns i en avslutande klättring upp till målet på toppen av Kinnekulle – och Jacob snittade nästan 43 kilometer i timmen i snitt över hela sträckan.
    På damsidan tog Örebrocyklisternas Therese Fjordäng en fjärdeplats, ordentligt distanserad av pallcyklisterna (75 sekunder dit) men också med marginal bakåt.
    Resultaten förde upp Jacob till andra och Jonathan till tredje plats i Sverigecupens sammandrag efter två av sex deltävlingar – och de är bästa svenskar eftersom norrmannen Peder Dahl Strand leder. Fjordäng är sexa i sammandraget (femte bästa svenska), men det är inte långt upp till fjärdeplatsen. Nästa deltävling är Jönköping linjelopp på söndag.

    När Huskvarna MTB-tour, Sverigecuppremiären i mountainbike, avslutades i dag var Örebrocyklisternas Arvid Lindén nära att vinna juniorklassen i varvloppet som avslutades med en spurtuppgörelse där Olle Isaksson till slut ändå drog längsta strået med en sekunds marginal. Men kom ihåg att Lindén bara är 16 år gammal (Isaksson är 18 och har varit sexa på ungdoms-OS). Totalt över tre etapper, där tiderna lades ihop, slutade Lindén fyra, drygt två minuter bakom segrande finländaren Niko Terho. På herrsidan slutade David Stomberg på 16:e plats efter en 17:e-placering på det avslutande varvloppet.

    Redan i går slog örebroaren Siri Enlgund förresten till med en andraplats i ett av årets mest prestigefyllda hinderbanelopp i Sverige – Tough viking i Göteborg. Hon var drygt minuten bakom segrande konditionsfenomenet Yoie Bohlin, men mer än så före alla andra. Folke Eriksson kom inte till start.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Nattens drottning missnöjd med silverloppet: ”Två rejäla bommar” (och allt från Kumla, Bålsta, Munkastigen och Sverigecuppremiärerna)

    Nattens drottning i svensk orientering, Tisarens Andrea Svensson, fick efter tre guld nöja sig med ett silver när årets SM i nattorientering avgjordes i skogarna i södra Stockholmsområdet i går kväll. Svensson, som haft en stark vår, var faktiskt rejält missnöjd efteråt. Inte så mycket med att hon missade guldet som med sin prestation.
    I mål var hon knappt två minuter bakom finska Sabina Aumo (som är behörig att tävla om SM-medaljer eftersom hon bor i Sverige och representerar Göteborg-Majorna) och drygt 1,5 minuter av avståndet tappade Svensson på att hon gjorde en rejäl krok när hon nästan precis var framme till den åttonde kontrollen (som jag inte riktigt är säker på om det var en sten eller en punkthöjd), och dessutom tappade hon runt 50 sekunder på den allra första kontrollen mot en optimal kontrolltagning (men hon var ändå 20 sekunder snabbare än Aumo, som också bommade, dit).
    – Jag är ganska missnöjd, faktiskt. Jag lade två ganska rejäla bommar och kände mig allmänt seg. Men jag höll ihop det hyfsat ändå, förutom de där två stora bommarna, sa Svensson när hon intervjuades i Svenska orienteringsförbundets sändning från tävlingen och berättade om missen på den åttonde kontrollen, där hon kom till en brant som var brantare än det såg ut på kartan och därför vände:
    – Jag blev så chockad att det var en brantkant som jag inte kom nedför, och jag visste att jag var i ringen, så jag fick inte ihop det.
    På herrsidan blev Svenssons klubbkompis Fredrik Glännefors bästa länslöpare med en tiondeplats, drygt sex minuter bakom segrande Albin Ridefelt, OK Linné, men 21 sekunder före Hagabys Viktor Larsson på tolfteplatsen. Tisarens Valter Pettersson blev 17:e man, 7,5 minuter bakom täten, medan Hagabys Jerker Lysell fick nöja sig med 21:a-platsen, ytterligare en minut efter. På damsidan var Tisarens Lovisa Persson näst bästa länslöpare, på 26:e plats (drygt 14 minuter bakom Aumo).
    Lindebygdens Axel Thubeck var sexa i en tajt H18-klass, mindre än två minuter från segern och 1,5 minuter från medalj. Men om man inte räknar Gustav Netz, Alva Olsson, Izabella Ljungberg och Anton Jonsson – som går på orienteringsgymnasiet i Hallsberg men kommer från Stockholm, Åmål, Karlstad respektive Karlstad (igen) och tävlar för sina hemmaklubbar (och nu blev tvåa i H18, fyra och femma i D18 respektive sexa i H20 – det blev också sjundeplatser till OK Linnés Elsa Hedin och Arvid Algers Omholt) så blev det i övrigt inga riktigt frmaskjutna placeringar för länslöparna i juniorklasserna. Edvard Pelander näst bäst med en 15:e-plats i H18, drygt fem minuter från segern.
    I väntan på morgondagens Stafettligadeltävling i samma terräng avgjordes i dag en nationell tävling i långdistans, Pålamalmsdubbeln, som ett antal löpare valde att springa. Tidigare Hagaby-löparen Josefine Wallenhammar, som nu springer för Södertälje-Nykvarn, blev tvåa bakom nederlädnska VM-medaljören Eef van Dongen i damklassen, och på herrsidan blev Tisarens Mykyta Zviahin tvåa bakom Malungs Oskar Sandberg.
    Vid 22.00 var det sista tid för inlämning av laguppställningarna till söndagens stafett, som har SM-känsla med tre sträckor. Regerande svenska mästarna Hagaby kommer dessutom med två av tre löpare från SM-guldlaget i fjol: Martin Regborn som ankare och Jerker Lysell på mittensträckan. På första är det dock inte Filip Dahlgren utan portugisen João Magalhães. Tisaren kommer också med ett riktigt starkt lag där Svensson tar förstasträckan, Lovisa Persson tar andra och urstarka avslutaren Josefin Tjernlund kommit hem från Frankrike för att ta tredjesträckan (deras andralag med Anna Hallmén, Ellinor Tjernlund och Rebecka Nylin kan säkert bil näst bästa länslag också). På herrsidan saknar Tisaren Oskar Andrén, men matchar i övrigt det bästa de har med Gustav Hindér, Valter Pettersson och Fredrik Glännefors.
    Precis som natt-SM går Stafettligatävlingen att se gratis på youtube.

    På hemmaplan, på vägen mellan Degerfors och Svartå, avgjordes långdistansen Boforsloppet – OK Djerfs klassiska vårtävling som sedan många år samarrangeras med Degerfors OK (vice versa gäller medeldistansen Letälvsträffen på samma ställe i morgon) – och där sprang en stark Hagaby-sextett hem de fem första placeringarna i herrklassen och den första i damklassen. Benita Månsson (knappt två minuter före Tisarens Rebecka Nylin, som alltså spring i andralaget i stafetten i Stockholm i morgon) medan Love Sintring vann drygt fyra minuter före Oskar Eklöf och ytterligare minuten före Filip Dahlgren.

    Det blev favoritsegrar i Munkastigen trailrun i dag – men bara på herrsidan (André Rangelind) den jag tippade i går. Regerande mästaren och SM-silvermedaljören i maraton, örebroaren Erica Lech, kom nämligen och efteranmälde sig till en säsongsdebut som slutade med banrekord, 3.29.44 (två minuter snabbare än hon sprang i fjol). Rangelind och Lisa Ring sprang med Lech i runt 20 kilometer (ja, faktum är att jag också var med i tätklungan de första 15), men sedan beslutade sig Ring för att släppa, och en mil senare gasade Rangelind iväg till seger i herrklassen på 3.22.30 (Ring blev tvåa, totalfyra om man inkluderar herrarna, knappt elva minuter bakom Lech och drygt 16 före trean Camilla Bergdahl, Karlskoga, som var totaltia). På herrsidan blev tvåa klubblösa löpare – Johan Danielsson från Kalmar och Fabian Kananen från Örebro, tog andra- och tredjeplatserna (knappt 15 respektive drygt 25 minuter bakom Rangelind. Själv väggade jag totalt och blev åtta, över 36 minuter bakom.

    Kajsa Rosdal gjorde som Lech och efteranmälde sig till Kumla stadslopp – och tog hem segern i femkilometersloppet, säsongens fjärde deltävling i Södra Svealands löparserie, med tio sekunders marginal till Starts Emma Reinhed Liljeqvist på andraplatsen. Hanna Imhagen blev trea på 19.17, Greta Sjögren från Motala (som inte kan ta poäng i serien) blev fyra på 20.11, Starts Petra Hanaeus femma på 20.42, Tisdagsklubbens Sara Leksell sexa på 21.20 och Garphyttans Ellen Olsson tog sista cuppoängen som sjua med 21.35.
    Tisdagsklubbens Simon Karlsson blev nia i tio kilometer långa Bålsta stadslopp, på 31.27, på förmiddagen och åkte sedan raka vägen till Kumla och vann deras stadslopp på 15.49 (alltså nästan exakt samma snittfart), 38 sekunder före klubbkompisen Erik Axelsson (som sprang på 32.11 i Bålsta) på andraplatsen. Även på tredje, fjärde och femte plats blev det Tisdagsklubben genom Philip Sander på 17.04 (han gjorde 33.06 i Bålsta), Hannes Andersson på 17.23 (han sprang på 34.31 i Bålsta) och Oskar Leksell på 17.27. Karlslunds Jimmy Axelsson såg med 13 sekunders marginal till Oskar Hansson till att en annan klubb fick en löpare på poängplats när han blev sexa.
    Fanny Schulstad nöjde sig med att bara springa Bålsta, där hon blev sjua på 36.49 (att jämföra med inofficiella Närkerekordet på 35.11 som hon satte i Drammen för tre veckor sedan).
    Segern gör att Karlsson tar över totalledningen i löparserien, en poäng före Per Enback och två före Jonas Nilsson – två som alltså inte kom till start i dag (Nilsson springer ju för Närkerekord i maran i Hamburg i morgon). Rosdal och Leksell närmar sig topplöparna i serien, men är kvar just bakom topp två – Västerås Eva-Maj Erneby leder alltjämt.
    Nästa deltävling är korta terräng-DM i Vretstorp på onsdag.

    Tro det eller ej, men finvädret gjorde att det även fanns 66 löpare över till Örebro parkrun, och där var Cassie Pratley (20.57) och Fredrik Johnsson (17.39) snabbast den här veckan. Hanaeus, som sedan alltså blev femma i Kumla, sprang här också men hade för blott 26:e gången på 146 parkrunstarter en annan dam före sig i mål.

    Jonathan Ahlsson tog en fjärdeplats, och var bara 19 sekunder från segern, i första deltävlingen i Sverigecupen i landsvägscykel – Kinnekulle energi-loppet som avgörs över tolv varv där varje varv innehåller klättringen uppför Kinnekulle och där målet ligger på toppen. Norsek Peder Dahl Strand vann. Storebror Jacob Ahlsson blev nia, 34 sekunder bakom Jonathan. I morgon fortsätter cupen med Götenetempot, och då lär bröderna från Kumla, som båda är grymma i den tävlingsformen, jaga ännu mer framskjutna placeringar.

    Team Norras allra vassaste namn (främst Axel Lindh) saknas i Sverigecuppremiären i mountainbike, Huskvarna MTB tour, men David Stomberg tog en 14:e-plats i gårdagens tempoprolog och en 20:e-plats i dagens crosscountry-lopp.
    Ännu mer imponerar blott 16-årige Arvid Lindén som var tvåa, bara fyra sekunder från segern, i juniorklassen i gårdagen tempo och i dag följde upp med en fjärdeplats, knappt 2,5 minuter bakom segrande finländaren Niko Terho och mindre än två minuter bakom bäste svensk.
    I morgon avslutas tävlingarna i Huskvarna med varvlopp.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • VM-löparna favoriter i Munkastigen trailrun

    Det blir en rätt intensiv tävlingshelg. Själv ska jag upp ”tidigt” och springa Munkastigen trailrun i morgon, så rapport från natt-SM i orientering i kväll får vänta till i morgon.
    Men Munkastigen trailrun, då? Jo, det är ju den runt 43 kilometer långa tävlingen som startar i Olshammar och går de första 35 kilometerna på Munkastigen och sedan svänger upp via grusvägar och motionsspår till Laxå.
    Karlstadslöparen André Rangelind, som är en av Sveriges vassaste ultralöpare även om han normalt trivs på lite längre distanser: Han tog SM-guld på 100 kilometer både 2016 och 2017, sprang VM på distansen 2016 och har senaste åren främst ägnat sig åt backyard ultra och varit med i svenska VM-laget där. Bakom honom är det, vad jag kan se, rätt tunt i startlistan vad gäller starkare löpare.
    På damsidan är bredden bättre, men faoriten lika tydlig: Lisa Ring från Linköping som tagit SM-guld på så vitt skilda distanser som tio och hundra kilometer (2017 respektive 2019), varit med på friidrotts-VM (i London 2017, där hon sprang maraton) och ultratrail-VM (2019) och sprungit det mesta som går att springa (och dessutom tillhör världseliten i swimrun).
    Bakom henne finns fjolårsvinnaren Sofia Holmgård, Kumlas Amanda Brunosson som tagit stora kliv senaste året och utmanat i toppen på flera tävlingar av den här karaktären, och starka Karlskogaveteranen Camilla Bergdahl.
    Starten går 11.00.

    På eftermiddagen avgörs fjärde deltävling i Södra Svelands löparserie, femkilometerstävlingen Kumla stadslopp. Där är det också övervikt av starka damer bland de föranmälda, med sådana som Emma Reinhed Liljeqvist, Hanna Imhagen och Petra Hanaeus i startlistan medan de flesta av de bästa herrarnas saknas. Men Jimmy Axelsson och Oskar Hansson finns i varje fall med. Vi får se om det tillkommer fler namn.

    , , , , ,

  • Yngström gör officiell debut på 24-timmars – utmanar Ehrling och Engström om att bli bäste länslöpare på SM

    Det är inte bara i orientering (se gårdagens post) som det vankas SM under veckoslutet. Nere i Växjö vankas det svenska mästerskap i både 24-timmarslöpning och över 100 kilometer – och framför allt den förstnämnda har en extremt stark startlista där också en del länsnamn märks. Mest spännande starten gör Tisarens Malin Yngström, som i fjol sprang 466 varv runt Transtensvallen under dygnet då hon fyllde 50 år, för totalt 186,4 kilometer. Ett resultat som i fjol hade gjort henne till elva på svenska årsbästalistan, och bäst av alla över 50 år. Men eftersom det bara var ett (långt) träningspass så blir SM hennes debut på distansen. Att sju av de tio som sprang längre på tävling i fjol – bland annat fyra av de fem som sprang över 200 kilometer (Borås Therese Fredriksson, Hammarbys Hanna Bergwall och stockholmarna Linda Wiese och Jessica Ström som båda springer för brevlådeklubben Umara SC) – kommer till start gör dock att man inte ska ha några stora förhoppningar om medalj även om precis vad som helst kan hända på den här distansen.
    Även om Yngström är ny på 24-timmarsdistansen är hon det inte i ultrasvängen – redan 2009 gjorde hon sin första start på sextimmars och 2018 började hon tävla i ultratrail. I fjol var hon tvåa i D50-klassen på Kullmannanes kungadistans, 100 miles, med en tid 36 sekunder över 28 timmar.
    Örebro AIK:s Jenny-Ann Ehrling, som 2020 tog RM-brons i 24-timmarslöpning (innan grenen fick SM-status, alltså), är också anmäld till årets SM liksom Lindesbergsbördiga Elin Engström som var åtta på SM i fjol med 182,8 kilometer.
    På herrsidan finns däremot inga länslöpare till start, och på 100-kilometersdistansen – som nog är nedprioriterad av ultralöparna i år på grund av att det avgörs VM på 24-timmars i höst men inget mästerskap på 100 kilometer i år – finns inte en enda länslöpare anmäld på varken herr- eller damsidan.
    SM på 100 kilometer startar 8.00 på lördagen medan 24-timmars-SM startar 11.00, och följaktligen kommer målskottet att ljuda 11.00 på söndagen (100-kilometers-SM går på en 3,2 kilometer lång bana, 24-timmars-SM på ett 821 meter långt varv).

    , ,

  • Långdistans-SM i Hallsberg uppgraderas – blir också elitseriefinal (och Svensson och Lysell jagar medaljer i natt-SM)

    Det var redan klart att Hallsbergs- och Kumlaklubben Tisaren skulle arrangera långdistans-SM i orientering i området runt Skåle klint, sydost om sjön Tisaren i Hallsbergs kommun, helgen 13-14 september. Nu står det också klart att tävlingen blir final i Swedish league, elitserien i orientering, eftersom den tänkta finalen tvingats ställa in. Det skriver Svenska orienteringsförbundet på sin hemsida.
    Orsaken är att 25-mannahelgen – som var planerad att innehålla 25-mannastafetten på lördagen och Swedish league-finalen på söndagen – flyttats från Vaxholm till Upplands Väsby och en karta som inte passar för en final. ”Då terrängen är välkänd för många löpare och sportslig rättvisa är av stor vikt får detta nu till följd att Swedish league-finalen utgår som en del av 25-manna”, skriver förbundet.
    Normalt sett brukar Swedish league avslutas med en jaktstart på totalresultat, men förändringen innebär att det i år blir ren poängräkning. Första tävlingen av nio avgjordes redan i mars, ultralånga SM där Örebros världsstjärna Maritn Regborn tog en andraplats.
    Andra deltävlingen är natt-SM i södra Stockholmsområdet (inte så långt från Lida) nu på fredag, och dit är efteranmälan nu stängd och starttiderna är satta. Och det finns hopp om länsmedaljer både på dam- och herrsidan. Tisarens Andrea Svensson är en stor nattspecialist – de senaste 15 årens enda trefaldiga svenska nattmästare på damsidan genom med guld 2018, 2021 och 2023 (genom alla tider är det bara Johan Ivarssonmed fem och trion Emma Engstrand, Karin Rabe och Tobias Andersson med fyra var som tagit fler natt-SM-guld än Svensson), och dessutom har hon ju visat stigande fin form under de tidiga vårtävlingarna efter en tuff och hårt sjukdomsdrabbad fjolårssäsong. Tisarens Lovisa Persson och Anna Hallmén, KFUM Örebros Karin Lindgren, Almbys Sofie Bodin och örebroarna Ida Hylander (Nyköpings OK) och Emma Ling (IKHP) är övriga länslöpare i damelitklassen där framför allt Hylander, Persson och Ling har chans att slå sig in på topp tio en bra dag.
    På herrsidan är medaljkandidaten Hagabys Jerker Lysell, som ju fokuserat på skidalpinism i vinter men nu är tillbaka i orienteringen. Han har ju vunnit två VM-guld, men har faktiskt ”bara” tre SM-guld på meritlistan – två i sprint och så med Hagaby i stafetten i fjol. Övriga från länet i herrelitklassen är Tisarenkvintetten Valter Pettersson, Fredrik Glännefors, Gustav Hindér, Maxime Bonneau och Filip Jacobsson, Hagabys Viktor Larsson, Djerfs Rasmus Pettersson, Almbys Pontus Lindblom och örebroaren Joel Aristondo Magnusson (Ärla IF). Pettersson, Larsson och Glännefors kan mycket väl utmana om topp tio-placeringar där.
    På juniorsidan finns Tisarens Viggo Holmberg och Måns Berqvist i H20, Lindebygdens Axel Thybeck, Lovisa Thybeck och Oliver Arnesson, Djerfs Linus Bodin-Liliegren och Edvard Pelander och Milans Wilma Wikström i 18-årsklasserna, KFUM Örebros Edvin Halldin i H20 och hans klubbkompisar Julia Ekdahl och Henning Janegren i D18 respektive H18, och Almbys Alvin Isenström i H20, Adam Montén Sixten Widmark och Arvid Andersson i H18 och Emma Lindkvist i D18. Starttiderna varierar mellan 21.00 och midnatt på fredag kväll.

    Missa förresten inte min intervju med Emilia Fahlin efter framgången i Belgien häromdagen.

    , , ,

  • Fahlin fick chansen – tog säsongens bästa placering trots att hon var nära krasch

    Emilia Fahlin tog på måndagen sin bästa placering hittills i år, en åttondeplats i belgiska Ronde de Mouscron – händelsevis samma tävling där hon noterades för hela fjolårssäsongens främsta placering, en sjundeplats.
    Den 36-åriga cyklisten från Örebro – med två OS och 13 VM på meritlistan – gör sin 19:e säsong som proffs och sin andra i det franska protourlaget Arkea-B&B hotels, där hon mest fått agera hjälpryttare under våren, men fått köra stortävlingar som Paris–Roubaix, Brugge–De Panne och Omloop Het Nieuwsblad.
    Måndagens tävling var Fahlins sista under våren, och hon fick för första gången ta rollen som kapten. Men det blev ändå en tuff resa: Lagets bästa cyklist i vår, Marjolein van ‘t Geloof, tvingades bryta tidigt, och när Maurène Trégouët fick problem med 15 kilometer kvar blev Fahlin ensam Arkea-cyklist kvar i tätklungan, skriver stallets assisterande sportdirektör Grégoire Le Calvé på Instagram.
    Utan hjälp med uppdraget fick Fahlin kämpa hårt i in mot spurten, och hon hade tappade kontakt med de absolut främsta i och med en krasch precis framför henne, 600 meter före mål. Norska Susanne Andersen, som kör för Uno-X Mobility, attackerade med 150 meter kvar och vann närmast före belgiska Marthe Truyen, Fenix-Deceuninck.
    Härnäst väntar nu Spanien runt för Fahlin, som körs 4–10 maj.

    , ,

  • Fahlin tillbaka där hon gjorde fjolårets bästa resultat – och Frih kämpar i USA

    Emilia Fahlin är tillbaka i Belgien och gör i morgon, på annandag påsk, sin första tävling sedan Paris–Roubaix i lördags (för drygt en vecka sedan). Ronde de Mouscron heter den 125 kilometer långa, och tämligen platta (förvisso 981 höjdmeter totalt, men ingen stigning värd namnet) loppet som klassas som UCI 1.1, alltså tredjenivån inom den internationella cyklingen (bakom världstouren och protouren). Vad jag förstår är bara fyra av världstourlagen på plats, vilket öppnar för sådana lag som Fahlins Arke-B&B hotels. Laget har med nederländska Marjolein van ‘t Geloof i laget, och hon lär väl var aden det körs för. Övriga är nyzeeländska Michaela Drummound och franska Amandine Fouquenet och Maurène Trégouët (och sedan ska väl ett sjätte namn till, men just nu har de bara fem på startlistan).
    Rent placeringsmässigt var Ronde de Mouscron det lopp där Fahlin gjorde det allra bäst i fjol, med en sjundeplats (då låg det lite tidigare, den 1 april), men de båda topp tolv-placeringarna på de inledande etapperna av Tour de France slog förstås högre som merit. Återstår att se om hon får någon chans att tävla för eget resultat här i år också, hittills har ju de möjligheterna uteblivit.
    Tävlingen har körts sedan 2021, Daria Pikulik (Polen/Human Powered Health) är regerande mästare men verkar inte komma till start i morgon. Starten går 14.00 och Discovery sänder med start 15.25, vilket lär innebär att man kan se de två sista timmarna, cirka.

    Klara Frih kämpar med 800-metersformen i inledningen av säsongen, har skrivit i sociala medier om att hon inte alls är nöjd med känslan, och valde i helgen att avstå sin huvuddistans när collegesäsongen i Kalifornien gick vidare med Johnny Mathis invitational i San Francisco. I stället sprang hon 200 meter (på 27,42) och 400 meter (på 59,87). Det återstår nu inte många veckor av säsongen där borta – och därmed inte heller av Askersundslöparens fyra år på college.

    , , , , , ,

  • Tisaren bästa länsklubb i Tiomilagenrepet – Sander gjorde 16.21 på parkrun (sjätte snabbast genom tiderna)

    Det blev Tisaren som var bästa länslag både på dam- och herrsidan när det klassiska Tiomila-genrepet Stigtomtakavlen avgjordes på fredagskvällen och lördagsförmiddagen. Damerna blev 17:e (elva av svenska klubbarna), efter att ankaret Andrea Svensson – klubbens enda landslagslöpare just nu – sprungit upp laget sju placeringar (det var, med en placeringars marginal, maximalt utfall – upp till 15:e-platsen var det omöjliga elva minuter). I mål var Tisaren – som hade Lovisa Persson (18:e), Lilian Forsgren (23:e snabbast på andrasträckan/växlade som 21:a), Anna Hallmén (27:a/25:a) och Lovisa Pihel (34:a/24:a) på de fyra första sträckorna – drygt 43 minuter bakom segrande IFK Göteborg. Ida Hylander blev bästa örebroare i mål, som ankare i Nyköpings OK höll hon undan för Nydalen (som vann Tiomila i Ånnaboda 2022) och Kåre och fixade åttondeplatsen hon gick ut på. KFUM Örebro blev näst bästa länslag, men fick nöja sig med en 31:a-plats av de 34 lagen som kom runt (nio diskades), 44 minuter bakom Tisaren.
    På herrsidan var Hagaby bästa länslag från start och ut på sista sträckan, men där fick Oskar Eklöf bara halvminuten att gå på mot Tisarens Fredrik Glännefors, som sprang ikapp och ifrån honom med fem minuters marginal – Tisaren 24:a i mål, Hagaby 28:a, 33,5 respektive 38,5 minuter bakom segrande Ravinen där Gustav Bergman spurtade in segern före IFK Göteborgs Quentin Moulet.
    Bästa sträckinsatserna? Valter Pettersson sprang upp Tisaren från 43:e till 31:a plats på andrasträckan och lagkompisen Oskar Andrén var sjätte snabbast av alla på fjärdesträckan trots att han var långt bak i kön. Och i Hagaby lyfte Viktor Larsson och Jerker Lysell laget åtta platser var på andra- och tredjesträckorna, och såg till att laget låg elva inför omstarten. Man ska också komma ihåg att Tisaren matchade det mesta av de bästa de har i den här tävlingen, mendan Hagaby saknade bland andra Martin Regborn, Filip Dahlgren och Love Sintring – så Tiomila om två veckor kan bli något helt annat.
    Dessförinnan väntar natt-SM på fredag, dit bland andra Jerker Lysell och Andrea Svensson är anmälda.

    Trots att inga andra löpartävlingar konkurrerade var det bara 38 löpare som trotsade väder och påskledighet och sprang parkrun i morse – men en av dem var riktigt snabb: Tisdagsklubbens Philip Sander sprang på 16.21, banpers och bara tre sekunder från tiden han gjorde i Hostruset i höstas som jag tror är pers. Han var över 2,5 minuter snabbare än tvåan och det var blott andra gången på över fem år (undantaget är Wilhelm Bergentz banrekord 15.20 från september) som någon sprungit så snabbt. Petra Hanaeus var snabbaste dam runt femkilometersslingan för 120:e gången.
    Snabbaste tiderna på Örebro parkrun (herrar) genom tiderna:
    15.20: Wilhelm Bergentz, 14 september 2024.
    15.52: Tim Sundström, 3 juni 2017.
    16.10: Per Sjögren, 19 augusti 2017.
    16.12: Noha Olsson, 25 januari 2020.
    16.18: Hector Haines, 2 september 2017.
    16.21: Tim Sundström, 29 september 2018, och Philip Sander, 19 april 2025.

    , , , , , , , , , , , , , , , , ,