Konditionsbloggen

  • Lindh 60:e man på VM: ”Siffran rätt beige – men nöjd” (Och massor av löpningsresultat!)

    Efter en 71:a- och en 70:e-plats på sina två första VM-starter i mountainbikens maratondistans (långdistans, som jag tycker är ett bättre namn) slog örebroaren Axel Lindh i dag till med en 60:e-plats på en bana som egentligen inte passar honom alls, på hög höjd i schweiziska Alperna i helgen, med start i Verbier och mål i Grimentz, och däremellan drygt tolv mil och över 5 000 höjdmeter.
    ”En siffra som känns rätt beige”, skriver Lindh på Facebook om sin 60:e-plats, och fortsätter: ”men ett resultat jag ändå är nöjd med. Förutom att jag gick lite hårt första halvan av racet flöt allt på väldigt fint. Höll min egen fart i backarna och körde ifrån folk på stig och utför.”
    ”Svårt på ett sätt med tävlingar där 60:e-platsen känns rätt bra, då de flesta framför är långt ifrån 187 centimeter och dryga 80 kilo. Jag vill ju mer. Mitt bästa resultat från XCO är 22:a grabb (vid VM i norska Hafjell 2014, reds anm). Men, samtidigt är det charmen med att VM går på olika ställen varje år. Horses for courses och så vidare”, skriver Lindh vidare.
    Han var som bäst 56:a, där passerade han en mellantid två tredjedelar in i loppet, och nådde målet som bästa svenska herråkare efter drygt sex timmar och 51 minuter. Amerikanen Keegan Swenson tog sitt första VM-guld efter en duell med italienaren Samuele Porro, de båda komma i mål efter knappt respektive drygt sex timmar och två minuter. På damsidan tog Amanda Bohlin en elfteplats. Även där blev det amerikansk seger, men överlägsen sådan, genom Kate Courtney.

    Länets bästa herrlöpare – sådana som Per Enback, Simon Karlsson och Jonas Nilsson – stod mangrant över DM på 10 000 meter på Transtensvallen i Hallsberg i dag – men Liduina van Sitteren dök upp och sprang sin bästa mil i år, och hennes 36.46,26 hade i dag faktiskt räckt till ett DM-silver på herrsidan. Silvret gick i stället till TIsdagsklubbens Oskar Hansson på 37.16,36 medan Starts Elias Zika tog sitt allra första DM-guld i karriären på 35.56,05. Allra snabbast i tävlingen var dock van Sitterens sambo Karl Wilenius på 35.30,75, men han springer inte för någon klubb i distriktet. Karlstad-Götas Vilhelm Johansson tog bronset på 39.32,54.
    På damsidan blev Starts Petra Hanaeus silvermedaljör medan Kumlas Amanda Brunosson tog bronset på 48.44,32.
    Det kom bara 39 löpare till start (varav 38 från distriktsklubbar), så de flesta fick med sig någon form av medalj – framför allt på damsidan där de bara var sex stycken. Margareta Norrman var fyra i mål, tog veteranguld i K65, Lea Forsbacka var femma i mål (borde fått en juniormedalj, men sådana delades tydligen inte ut – hon är bara elva år men kutade på 60.37,42!) och Ljiljana Persson var sexa och tog guld i K70. van Sitteren tog guld i K35, Hanaeus i K50 och Brunosson silver i K35.
    På herrsidan blev det veteranguld till Zika (M40), nämnde Vilhelm Johansson (M35), Mats Johansson (M55), Dan Bäck (M50), Mikael Hansson (M60), Rolf Östman (M65), Bo Persson (M75), Hans Backström (M70) och Sven-Olof Dahlgren (M80).
    En kul detalj var förresten att Hallsbergs Josef Eriksson, som blivit världsmästare i bänkpress, sprang för OK Tisaren och blev 15:e man på 43.25,25. Han har börjat springa en hel del som komplement till sitt gymträning och har ett kul instagramkonto där det går att följa.

    Uppe i Kilsbergen avgjorde orienteraren medeldistans-DM, och inte heller där blev förste herrlöpare i mål mästare eftersom han tävlade för en utomsocknes klubb. Det var nämligen örebroaren Anton Johansson (som tävlar för moderklubben OK Orion i Blekinge), han som tog VM-brons på distansen i somras, som vann med nästan fyra minuters marginal till Tisarens Oskar Andrén. Jacob Eriksson tog silver och Love Sintring brons. Johanssons sambo Ellinor Tjernlund fick däremot med sig ett DM-guld hem till lägenheten – hon var dessutom först i mål, två sekudner före örebroaren Emma Ling som tävlar för småländska moderklubben IKHP. Silvret i stället till Benita Månsson och bronset till Saga Sander.
    Emma Lindkvist och Viggo Holmberg vann den hopslagna juniorklassen för 17-20-åringar (båda med mindre än en minuts marginal), medan Moa Pettersson och Måns Dahlberg vann äldsta ungdomsklassen.
    I morgon avgörs långdistans-DM.

    Det var skidåkare från Zinkgruvan på andra plas på både dam- och herrsidan i Run of mine, gruvloppet i Zinkgruvan. Erica Bjärmark var tvåa på damsidan (knappt två minuter bakom Anan Hadenius från Lidingö) och Markus Hallén Johansson blev tvåa på herrsidan bakom Karlstads André Rangelind, som så sent som förra helgen slog banrekord i sextimmarsloppet Rynningeviken längre (han var farthållare åt kompisen Anton Fauli, och båda klarade 78 387,5 meter; Madeleine Wennberg från Forsbacka vann damklassen på 67 197,5 meter). Loppet består av två platta kilometer ovan gjord i början och slutet, och sex kilometer under jord – rätt ned 350 höjdmeter i tre kilometer och sedan vändning och samma väg upp – och Rangelind avverkade det på 38.13 mot 39.50 för Hallén Johansson och 40.39 för trean Villem Raudsepp. Hadenius sprang på 53.31 och Bjärmark på 55.19, medan Örebro AIK:s Katti Skoglund var trea på 55.25 – men faktum är att hon vann tävlingsklassen eftersom de två andra av någon anledning var anmälda i motionsklassen.

    Hovstajoggen har jag ännu inte hittat några resultat från.

    Brian Nilsson från Hällefors (4.51.43) och Kristinehamns Sandra Lundqvist (5.18.38) vann första upplagan av Skifsenleden ultra, en 47 kilometer lång tävling i Säfsen som arrangerades av Frövis Ola och Maria Nordahl.

    Trots alla dessa lopp i näområdet lockade Örebro parkrun hela 77 deltagare, och Lisa Brorson (21.46) och Gustav Sundström (18.31) var snabbast runt de fem kilometerna.

    Somliga åkte också bort och sprang, och Starts Emma Reinhed Liljeqvist blev 17:e i Tjejmilen på 38.38 – medan Hälleforsbördiga Louise Wiker gjorde sin första tjejmil efter den långa skadefrånvaron och blev nia på 36.20 (bara fem sekunder från sjätteplatsen). Och själv blev jag faktiskt sexa i 45 kilometer långa Göteborg trailrun.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Lindh redo för VM-revansch – och dags för septembers loppbonanza

    2022 var örebroaren Axel Lindh bäste svensk på långlopps-VM (eller maraton-VM, som cyklisterna själva säger) i mountainbike i danska Hederslev, även om han fick nöja sig med en 71:a-plats den gången. I fjol hade han högre ambitioner i Snowshoe Mountain, West Virginia, men fick ge sig tappade han 45 minuter på massor av strul och upprepade punkteringar och föll från en topp 40-placering till 70:e plats i mål. Lägg därtill att han körde fel på långlopps-EM i juni. Så det är helt säkert med en stor dos revanschkänsla han går in i årets VM-tävling som avgörs i schweiziska Alperna i helgen, med start i Verbier och mål i Grimentz.
    ”Bansträckningen är lika vacker som brutal: 124 kilometer men med hela 5 000 höjdmeter att ta på en bana som sträcker sig mellan 1 500 och svindlande 3 000 meter över havet”, skriver Svenska cykelförbundet på sin hemsida. Tävlingstiden beräknas till upp emot sju timmar och starten går därför redan 6.40 på morgonen. Förutom Lindh kommer Sverige med Amanda Bohlin och Richard Larsén.

    Det drar ihop sig till riktig loppbonanza i länet de kommande veckorna – som sig bör i september (den startade ju egentligen redan med Spartaccusstafetten i går!).
    På lördag avgörs årets upplaga av Run of mine, tiokilometersloppet i Zinkgruvan där man springer (med hjälm!) tre kilometer och 350 höjdmeter rakt ned i en gruva och sedan vänder och springer upp igen (det är som vanligt utsålt). Men också femkilometers Hovstajoggen som i fjol lockade hundratals deltagare trots småskaligheten. Och så givetvis DM på 10 000 meter som lockar som är en del av Södra Svealands löparserie och där bland annat Liduina van Sitteren kommer till start efter att ha gjort sparsamt med tävlingar i länet i år. Dessutom är det medeldistans-DM i orientering (med VM-bronsmedaljören Anton Johansson!) i Kilsbergen som följs av långdistans på söndag.
    Och nästa lördag är det både Bergslagsleden ultra (länets näst största ultratävling efter Silverleden ultra) och Norasjön runt (den klassiska halvmaran som både ingår i löparserien och är DM på distansen) som går samma dag som långdistans-SM i orientering avgörs i Hallsberg.
    Och lördagen därpå, den 20 september? Då är det lerloppet Utmattningen i Dalkarlsberg som på söndagen följs av klassiska terrängloppet Tarstaborgsrundan.
    Har jag missat något kul? Hojta!

    , , , , , , , ,

  • Favoritsegrar i Spartacusstafetten – Hansson tog femte raka i Moto tour

    Det blev favoritsegrar i Spartacusstafetten när Tisdagsklubben inte kom med full styrka och IF Starts därför tog hem både dam- och mixedklasserna: Petra Hanaeus, Malin Wiremalm och Emma Reinhed Liljeqvist (på sex-, tre- respektive niokilometersdistanserna över två, ett respektive tre varv i Karlslunds trekilometersspår) vann med nästan tre minuters marginal (1.12.33 mot 1.15.27) före Örebro AIK:s lag med Isabelle Karlsson, Iva Fagré och Hanna Imhagen medan Starts andralag, med Marie Dasler som ankare, tog tredjeplatsen. Militära femkamps-världsmästaren Siri Englund från Örebro sprang andrasträckan i ett föreningsblandat lag som blev fyra, närmast före ett hopplock av orienterare. I mixedklassen var det Starts andralag som, med drygt en minuts marginal, spurtade förbi och slog klubbens förstalag: Henning Janegren, Amanda Karlsson och Elias Zika vann före Johan Ingjald, Tuwa Montén och Anders Montén. Kumlas lag med Lars-Erik Höög, Malin Lindberg och Dan Bäck tog tredjeplatsen.
    På herrsidan var ett föreningsblandat lag med orienterare – Valter Petterson, nyss hemkommen från EM, på förstasträckan, Erik Berzell på andra och tidigare landslagslöparen Oskar Andrén på tredje – snabbast, höll undan för Tisdagsklubben med Simon Karlsson som ankare (och Erik Axelsson och Philip Sander) med 45 sekunders marginal. Men eftersom bara rena föreningslag räknas i löparserien så tog Tisdagsklubben maxpoäng där. Här fick Start nöja sig med tredjeplatsen genom Måns Dahlberg, Arvid Andersson och Per Enback, närmast före två Tisdagsklubben-lag. Trefaldige olympiern Johan Röjler dök upp och sprang sistasträckan för ett lag med skrinnare från SK Winner, som blev elva.
    Resultaten lär ha gjort att Start utökade sin ledning i seriens föreningstävling.
    Nästa deltävling i Södra Svealands löparserie är DM på 10 000 meter på Transtensvallen i Hallsberg på lördag.

    Viktor Hansson gjorde femte starten – av sex möjliga – och tog femte segern i årets Moto tour (den lokala rullskidserien), som han dominerar. Han lämnade de andra bakom sig efter 1,5 kilometer och vann den 17 kilometer långa masstartstävlingen i Asker med över 1,5 minuter före Viktor Rikner som tog andraplatsen fyra sekunder före Mattias Fritz. Ellen Olsson slog syrran Alma med drygt två minuter, och därmed är det 2–2 i inbördes möten i årets Moto tour – men Ellen toppar tabellen med 25 poängs marginal eftersom hon kört (och vunnit) en deltävling mer. Två deltävlingar återstår, härnäst väntar Karlslunds IF:s öppna klubbmästerskap i Kåvi nästa onsdag.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Bloggen tillbaka – läs allt (eller i alla fall lite) om orienterings-EM, Tour de France, världscupsegrar, dopningsdomar som lett till ädlare medaljer och en hel del annat

    En dag försenad är bloggen nu tillbaka.
    Det är lite uppstartsjobb att göra. Det har så att säga hänt en del under sommaren.
    Jag orkar förstås inte skriva om allt i detalj. Men vi får ta de stora dragen av vad som hänt under de drygt 1,5 månader som jag varit på semester (nå, jag har faktiskt jobbat fem dagar under den här perioden, men inte bloggat).
    ** Jonatan Gustafsson, Martin Regborn och Valter Pettersson (A-landslagsdebut!) har sprungit orienterings-EM i Belgien – och Gustafsson har även hunnit med world games i Kina. Pettersson fick sista platsen trots att han blev diskad från SM-finalen i knockoutsprint där han kom in som tvåa, på bekostnad av klubbkompisen Oskar Andrén som blev förste man utanför truppen (SM-fyra i knockotusprint) trots att han på rena resultat skulle haft platsen (Andrén var inte så nöjd med det på sina sociala medier – ett drama i mikroformat då Andrén ju jobbar åt Svenska orienteringsförbundet men nu fick nobben av kollegorna där). Gustafsson tog EM-silver i knockoutsprint och har därmed resultatraden VM-brons, EM-silver, VM-brons, EM-silver i just den disciplinen de senaste fyra åren. Dessutom tog han world games-silver och EM-brons i sprintstafett (och blev sjua på medeldistans på world games, tia på sprinten på EM och 13:e på sprinten på world games), på EM var också Regborn med i svenska bronslaget, men i övrigt fick han nöja sig med en sjundeplats i knockoutsprintfinalen (de var sju där eftersom finländaren Akseli Ruohola fick en friplats efter att ha blivit nedriven i semifinalen) och en 28:e-plats i individuella sprinten där han kom in som regerande världsmästare men var 68 sekunder bakom segraren Mathias Barros Vallet i mål (”Jag hade höga ambitioner inför den individuella sprinten på EM, så det smärtar att misslyckas så brutalt när det inte finns någon annan förklaring än att jag helt enkelt inte var bra nog på den utmärkta banan”, skriver Regborn på Instagram). Regborn ligger ändå trea i totala världscupen med slagläge inför de två avslutande individuella deltävlingarna i Schweiz om tre veckor. Regborn har också hunnit ta SM-silver i sprint, Gustafsson guld i knockoutsprint. Valter Pettersson? Han blev noterad som 64:a i knockoutsprinten efter att ha blivit utslagen som 22:a i sitt kvalheat (20 sekudner från att avancera till kvartsfinal).
    ** Emilia Fahlin tog den något prestigefyllda positionen som lanterne rouge – sist av alla som går i mål i Tour de France – efter att ha genomfört sin roll som hjälpryttare till punkt och pricka. Hon är första svensk genom tiderna att bli lanterne rouge, även om man räknar in herrtävlingen. 154 startade, 124 tog sig i mål, Fahlin höll fransk Alison Avoine före sig med 34 sekunders marginal. ”För min del blev det ett race mot tidsgränsen (time cut) under de sista etapperna i bergen. Där och då undrade jag flera gånger varför jag frivilligt valt att genomlida detta. Men så kom man till den där andra andningen ibland, uppför backarna när man fick energi från den enorma publiken. Folk hejar som galningar – både på de ledande åkarna och på den sista, med samma passion och pepp! Även om jag var sist på resultatlistan, som lanterne rouge, loppets röda baklykta, så har jag krigat mig igenom. Jag har vunnit mina egna fighter: att inte ge upp när det vore det enklaste. Med tanke på alla som tvingats kliva av längs vägen, må jag vara sist på listan (eller först, om man vänder den upp och ner) men det är en personlig seger att få fullfölja mitt andra Tour de France”, skrev Fahlin själv på Örebrocyklisternas hemsida. Pauline Ferrand-Prévot (Frankrike/Lease a bike) vann touren, Fahlins stall Arkea-B&B hotels största framgång var franska Titia Ryos andraplats i ungdomstävlingen.
    Fahlin har också hunnit debutera i pop-disciplinen gravel (13:e på andra tetappen av Gravel, Grit ‘n Grind i Halmstad, 6,5 minuter bakom segrande Femke Markus, Nederländerna, som var VM-åtta i fjol) och körde i lördags världstourtävlingen Classic Lorient Agglomération, där hon bröt (nederländska Mischa Bredewold, Team SD Worx, vann).
    ** Axel Lindh är uttagen till långdistans-VM i mountainbike som körs på lördag. Han hade en lite tuffare upplevelse i Cykelvasan i år (21:a efter att ha kommit in mot Mora i en stor klunga som gjorde upp om femteplatsen) men ligger å andra sidan alltjämt tvåa i Sverigecupen.
    ** Edvin Lindh hade ett par tuffa tävlingar i världscupen efter sitt VM-guld, men vann i São Paulo senast och ligger trea i totalen med slagläge på andraplatsen och viss chans på att försvara totalsegern inför finalen i Barcelona i oktober (ett par deltävlingar verkar ha blivit inställda, precis som i fjol).
    ** Jacob Ahlsson vann förstås de båda tempoloppen (ett långt och ett kort) men också sammandraget vid Svanesunds 3-dagars. Tävlingen var final i årets Sverigecupen, där Ahlsson klättrade till tredje plats i sammandraget efter två segrar på tredje starter (totalt ingick sex tävlingar).
    ** Linus Rosdahl har fått se sitt SM-brons från Stockholm marathon i maj förvandlas till ett silver då det visade sig att guldmedaljören Samuel Russom var dopad (testade positivt för meldonium vid SM i halvmaraton). Det blir örebroarens finaste individuella SM-medalj hittills, tidigare stod han på fem brons (tio kilometer 2024, halvmaraton 2022, maraton 2024 och 2025, lång terräng 2021). Men det där var ju i grunden en tråkig historia – roligare var att Rosdahl vann Ultravasan 45 på nytt banrekord – 2.32.40 – efter att ha fått med sig Tisdagsklubbens Simon Karlsson hela vägen (han blev tvåa på 2.32.40 efter sitt livs lopp, även han under det tidigare banrekordet och över fem minuter före trean Mikael Ekvall; Örebro AIK:s Andreas Ingberg blev tia på 2.54.13). Rosdahls syster (och Karlssons klubbkompis) Kajsa Rosdal blev femma i Trailvasan 30 på 2.13.46, Erik Anfält tog ännu en topp tio-placering i Ultravasan 90 (nu sjua på 6.36.46) där Lindesbergsfostrade Elin Engström blev 13:e efter att ha vunnit en spurtuppgörelse efter drygt åtta timmar och 40 minuters löpning. Hälleforsbaserade Silverleden ultras lag med profiler som Linus Wedin, Fredrik Berg, Simon Sveder och Ola Backlund (ja, övriga i laget ska väl också nämnas: Thobias Berggren, Tommy Sundberg, Emil Grip, Madelene Casta och Tommy Holmberg) vann Vasastafetten med över 16 minuters marginal.
    ** Per Enback (tidigare Arvidsson) tog karriärens bästa SM-placering när han blev tolva på 10 000 meter i Karlstad – och passade på vägen på att persa med nästan två minuter (23 sekunder om man räknar in landsvägslopp på tio kilometer). 30.23,17 skrevs tiden till, vilket för upp honom från 43:e till fjärde plats på Närkebästalistan genom tiderna – nu endast bakom Martin Regborn, Mikael Abrahamsson och Kjell-Arne Sjögren som är de tre länslöparna som gått under tre minuter. Simon Karlsson blev i samma lopp 16:e på SM på 31.04,45. Enback leder också Södra Svealands löparserie efter segrar i båda sommarens individuella lopp (Dalenrundan och Östansjöloppet). På damsidan toppar alltjämt Petra Hanaeus efter seger i Östansjö och en tredjeplats i Brevens bruk där Kajsa Rosdal vann. I Stripastafetten vann Tisdagsklubben på herr- (John Lundström, Simon Karlsson, Philip Sander) och damsidan (Vilma Wahlqvist, Sara Leksell, Kajsa Rosdal) medan Start tog hand om mixklassen (Emma Reinhed Liljeqvist, Jimmy Jansson, Johan Ingjald). I morgon, onsdag, är det dags för Spartacusstafetten.
    ** Liduina van Sitteren och Marie Dasler representerade Sverige vid den nya veteranfinnkampen, och blev etta och tvåa på fem kilometer väg på 18.06 respektive 19.15 (18 sekunder från hennes svenska K55-rekord), och bidrog därmed när Sverige vann kampen mot Finland med 82–49. I helgen kasserade Dasler också in fyra nya veteran-SM-guld, på 800 (2.37,05), 1 500 (5.13,25), 5 000 (18.49,05) och 10 000 meter (39.32,67). Bo Persson sopade förstås rent på sina tre distanser i M70-klassen, 1 500 (5.55,58), 5 000 (22.37,50) och 10 000 meter (46.26,46) och van Sitteren vann motsvarande distanser i K35-klassen (4.53,84, 17.49,73 respektive 37.27,41). Bos fru Ljiljana Persson vann SM-guld på 1 500 meter med 9.00,82.
    ** Och Örebroaren Karin Gustafsson tog sitt livs första internationella topp tio-placering, individuellt (hon var fyra i stafett för några år sedan) när hon blev just tia i sprinten på mountainbikeorienterings-VM i Polen – 62 sekunder från medalj. Hon blev också 18:e på medeldistansen, 23:a på masstarten och 25:a på långidstansen. I helgen följde hon upp med ett brons i långdistans när svenska cupen avslutades med tre SM-tävlingar på tre dagar (i sammandraget blev hon fyra, tredje bäst av svenskorna).

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Bloggen på semester – åter den 1 september

    Jag har skrivit ett par längre texter om konditionsidrott på na.se senaste dagarna. Dels ett stort reportage om Jerker Lysells OS-satsning som ni hittar här, dels en text om hur Rickard Ahlberg överlevde det brutala loppet Oslo Bergen Trail som finns här. Läs gärna dem!

    Med det går jag nu på semester. Jag kommer jobba några strödagar i augusti, men bloggen återkommer först den 1 september. Missa inte damernas Tour de France, orienterings-EM, skyrunning-JVM, OCR-VM i Göteborg och allt annat roligt som hinner hända under de här veckorna.
    Jag tillönskar er alla en härlig sommar och hoppas att vi ses ute på något lopp, gärna på Run, bike, run i Laxå eller Dalenrundan i Brevens bruk eller så.

  • Varför gick det som det gick i VM-stafetten? (Och: Tung världscupåterkomst för Lindh och SM-guld till Wiker och Rönngren)

    Det är lätt att vara efterklok, men eftersom jag kritiserade den svenska laguttagningen till dagens stafett i orienterings-VM redan i går så tar jag mig friheten att konstatera att det inte blev något bra att välja Max Peter Bejmer före örebroaren Anton Johansson, som var nästan 1,5 minuter snabbare än Bejmer i onsdagens medeldistans. Jag förstår att man ville åt Bejmers spurtstyrka, men någon spurt blev han aldrig inblandad i.
    Det måste så klart göras en djupare analys, men min grundliga är att det var uttagningsförfarande till VM som spelade Sverige ett spratt i dag. På herrsidan var det bara Gustav Bergman som blev förhandsuttagen – alla andra blev tvungna att toppa formen till världscuptävlingen i Idre för två veckor sedan för att kriga om platserna där. Bejmer toppade bäst dit, vann både medeldistans och stafett, men lyckades sedan inte hålla i formen på samma sätt som örebroarna Anton Johansson och Martin Regborn (som kanske också vågade lita lite mer på grundstyrkan och inte släppte upp på samma sätt till Idre, och därför hade ytterligare lite att plocka ut till VM).
    Även Gustav Bergman, som inte behövde toppa sig till Idre, blev ju för övrigt sidesteppad till stafetten trots att han också var före Bejmer – som var sist av svenskarna – i medeldistansen.
    Hur det slutade vet vi. Bejmer sprang bort sig totalt på sista sträckan, och Sverige blev diskat. Övriga gjorde heller inga topplopp, men det såg halvvägs ut på sista sträckan ändå ut att räcka till brons, eller i varje fall sämst en fjärdeplats.
    Regborn skötte sig bäst, gjorde en liten krok till första kontrollen men gick sedan upp i ledning och var ett tag 40 sekunder före tvåan, innan han tappade lite ned mot målområdet och växlade som trea, tätt bakom Frankrike och Finland men före huvudkonkurrenterna Norge och Schweiz som till slut blev etta och tvåa.
    Emil Svensk förde upp Sverige i ledningen på andrasträckan, men tappade sedan både Norge och Schweiz på ett riktigt uselt vägval på långsträckan, och in mot växling också Finland. Där såg Svensk riktigt mör ut, och redan där undrade jag varför inte Anton Johansson fick springa i stället. På sista sprang sedan Bejmer ikapp och förbi Finland innan han helt tappade bort sig på den sista loopen, stämplade vid fel kontroll och kom sedan ännu mer fel eftersom han inte var där han trodde. Kom i mål som femma men blev förstås diskad.
    – Det är tufft nu. Vi får bara försöka stöta Max med det han vill bli stöttad med. Han är så klart jätteledsen och vi andra för hans skull också. Det är fint att de andra grabbarna snabbt är framme och klappar om honom. Alla förstår att det är hemskt att vara med om någon sådant. Vi ska göra allt vi kan för att stötta honom vidare. Han är en fantastisk idrottare och han leder världscupen. Han får bryta ihop nu med sedan komma igen, säger förbundskapten Håkan Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
    – Man känner ju för Max nu bara, säger Martin Regborn till samma sida.
    Norge vann till slut med nästan två minuters marginal till Schweiz, medan hemmanationen Finland kapitaliserade på Sveriges misstag (och hängde av Frankrike som kom ikapp) och tog bronset ytterligare tre minuter bakom.
    Svenska damlaget tog som väntat ett överlägset guld, och därmed är Tove Alexandersson nu ifatt Simone Niggli i VM-historiken, på 23 VM-guld var.
    Nu är det bara för orienterarna att börja ladda om för EM, som också är säsongens andra världscupdeltävling och som avgörs i Belgien i slutet av augusti. Resten av den internationella säsongen är det sprint som gäller.

    För tre veckor sedan tog Örebrocyklisternas Edvin Lindh VM-guld i mountainbikesprint. När han på söndagen var tillbaka i världscupen för första gången efter triumfen blev det dock ett rejält bakslag. Efter att som vanligt ha varit snabbast av alla i kvalet och sedan stökat av åttondelsfinalen åkte han ut redan i kvartsfinalen. Lindh var tvåa efter första varvet men överraskades av rumänen Ede-Károly Molnar i första kurvan på andra varvet och trots att han jagade frenetiskt lyckades Lindh inte ta sig förbi på den tajta och trixiga banan som jämfört med den på VM handlade mer om teknik än rå kraft.
    När Lindh försvunnit tog i stället redan världscupledande slovenen Jakob Klemencic sin första seger för året, tolv hundradeler före tysken Simon Gegenheimer, och drygade därmed ut ledningen före tvåan Lindh rejält i sammandraget. Pltösligt skiljer hela 79 poäng – man kan maximalt köra ihop 120 på en tävling – och bak till trean Jeroen van Eck, Nederlädnerna, har Lindh (som vann totala världscupen i fjol) nu bara sju pinnar.
    Fem deltävlingar återstår, och världscupen fortsätter i turkiska Sakarya den 10 augusti.

    I dag avgjordes gravel-SM, alltså SM i grusvägscykling, i skogarna utanför Värnamo, och det fanns vissa förhoppningar om en framskjuten placering för Örebrocyklisternas Therese Fjordäng, men så blev det inte den här gången. Efter det första av de tre 46-kilometersvarven låg hon med i en fyrmannagrupp fyra minuer bakom ledarna (som var sju stycken varav två precis höll på att få släppa). Men där någonstans klev Fjordäng också av. Hennes klubbkompis Malin Jansson låg med i samma grupp i det läget, och kom i mål osm åtta. Men vid det laget hade alla avstånd dragits upp rejält. Nathalie Eklund spurtade förvisso hem segern sekunden före Hanna Nilsson, men Hanna Johansson på tredjeplatsen var över 7,5 minuter bakom, och ned till fyran var det ytterligare över fem minuter – medan Jansson var drygt 32 minuter baom på sin åttondeplats.
    På juniorsidan ser det konstigt ut i resultatlistan där Örebrocyklisternas Gustav Enhörning både är noterad för en DNS och för en tid i mål som är två sekunder snabbare än segraren Calle Carlssons – men jag har också sett en bild på prispallen, och där fanns Enhörning inte med.
    Enda medaljen som delades ut till en länscyklist i tävlingen var därför Lindecyklisternas Jenny Rönngren, som vann veteranklassen för damer mellan 50 och 54 år med nästan 17 minuters marginal. Ja, hon var snabbare än alla utom en 40-49-åring också, över deras 92 kilometer (två varv på samma bana som eliten körde tre varv på).

    Hälleforsfostrade löpare Louise Wiker vann lag-SM tillsammans med Hässelby i dag. Wiker, som gjort två friidrotts-VM men i år gjort comeback efter en mycket lång skadeperiod, sprang 5 000 meter och fixade fyra poäng åt klubben genom att bli femma på 17.35,95 (Örgrytes Emma Dahl vann på 16.58,97). Totalt samlade Hässelby 95 poäng och vann med 10,5 poängs marginal till Upsala IF medan IFK Växjö var tätt efter på tredjeplatsen. Jag hittar inga andra länslöpare i listorna, men örebroaren Fanny Runheim sprang 100 meter för Örgryte som blev sjua.

    Juli är en seg månad för löpartävlingar i länet, men Örebro parkrun kör på. I dag med hela 59 löpare till start och bland dem snabba Emma Reinhed Liljeqvist, som med 19.34 var snabbaste dam runt banan (och första under 20 minuter) sedan hon själv gjorde 19.26 i december i fjol. 17-årige turisten George Insley, som gjort 16.45 på parkrun hemma i Skottland, var snabbast av herrarna med 18.05, och en av fyra under 19 minuter.

    , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Johansson petad ur stafettlaget trots bronset: ”Kontroversiell laguttagning”

    Att ta en världscupseger i just stafett i Idre för två veckor sedan och följa upp det med att vara en av bara två svenska herrlöpare som tagit medalj (brons i medeldistans) på de individuella distanserna i årets orienterings-VM var inte nog. Örebroaren Anton Johansson petas ur det svenska stafettlaget och blir inte ens förstareserv till de tre uttagna.
    – Anton är besviken så klart, det är ju en kontroversiell laguttagning men det är ju laget jag tror på har störst chans, säger förbundskapten Håkan Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
    – Jag har varit noggrann och det har landat i ett lag där jag anpassat laguttagningen efter det lag jag tror har störst chans att ta guld i morgon. Det är angenämt men också väldigt svårt. Det blir tre glada och tre ledsna, så det har varit en tuff process.
    Martin Regborn är däremot uttagen efter sitt VM-silver i långdistans i går, och kommer öppna stafetten – som startar 14.30, svensk tid – för svensk del. Emil Svensk tar andrasträckan och Max Peter Bejmer den tredje. Gustav Bergman är förstareserv om någon insjuknar under natten eller liknande.
    Kommer Regborn till start i morgon (och inget talar förstås emot det) är det första gången han springer en skogsstafett på VM – han blev uttagen även 2023 men då tvungen att kasta in handduken på grund av magsjuka. I fjol sprang han sprintstafett på VM, och då kom laget i mål som tvåa men blev sedermera diskat eftersom Tove Alexandersson hade stämplat fel på slutet.
    På damsidan var det enklare att ta ut laget med Hanna Lundberg på första, Sanna Fasth på andra och Tove Alexandersson på tredje – alltså trea, tvåan och ettan från onsdagens långdistans.

    , , ,

  • Regborn tog VM-silver – här är bloggarens försök att ta ut stafettlagen

    Kasper Fosser tog sitt tredje raka – och Norges sjunde raka – VM-guld i herrarnas långdistans (ja, faktum är att bara tre personer delat på de 13 senaste gulden i disciplinen; Fosser, Olav Lundanes och Thierry Gueorgiou). Men bakom den omöjlige norrmannen, som vann med nästan tre minuters marginal, var Martin Regborn bäst i världen i dag.
    Han kom fel in i tävlingen, sa själv att han hade ren tur som sprang på första kontrollen, men lyckades därifrån hitta fokus och gjorde i princip allt rätt. Visst, han kanske öppnade lite för hårt vilket kostade krafter mot slutet och kanske lite tid på totalen. Och okej, han kunde ha utnyttjat rund-vägvalen, på stigar, lite mer eftersom skogen visade sig så svårframkomlig. Men örebroaren hade kalasform och han utförde ett tekniskt nästan fulländat lopp och tog VM-silvret 43 sekunder före ex-Tisaren-schweizaren Matthias Kyburz på tredjeplatsen (skönt för honom efter sekund-bronsmissen i går) och 54 före Emil Svensk på fjärdeplatsen.
    Regborn var så trött och så glad efteråt att rösten stockade sig när han för SVT skulle beskriva hur stort det var, och det är lätt att förstå. Att han är sprintvärldsmästare är en sak, men att ta en VM-medalj i långdistansen – orienteringens blå band – trumfar det mesta. Det är dessutom få svenskar förunnat. På 39 världsmästerskap där långdistansen funnits med har Sverige bara fått med sig fem guld – Kalle Johansson 1968, Bernt Frilén 1974, Kent Olsson 1987 och senast Jörgen Mårtensson 1991 och 1995. Därutöver var det här det åttonde silvret (senast en svensk stod så högt på pallen var Mattias Karlsson 2004) och fyra brons (senaste medaljen före i dag till Sverige var William Linds tredjeplats 2017).
    Det här silvret gör också att Regborns prisskåp ser allt mer respektebalt ut. Fram till EM 2022 hade han gjort sju Det här silvret gör också att Regborns prisskåp ser allt mer respektebalt ut. Fram till 2022 hade han gjort sju VM och och två EM men fått nöja sig med ett enda brons, i långdistansen i Tjeckien 2016. Mindre än tre år senare har han nu ett VM- och två EM-guld, och så det här silvret (som borde varit ett till VM-silver, om inte Tove Alexandersson hade stämplat fel på slutet i sprintstafetten i Edinburgh i fjol).
    I morgon tas de svenska stafettlagen ut, och i min värld är det enkelt: Sanna Fast/Hanna Lundberg/Tove Alexandersson på damsidan och Anton Johansson/Gustav Bergman/Martin Regborn på herrsidan. Den som ska petas är Bergman om Emil Svensk eller Max Peter Bejmer ser piggare ut, det har förbundskapten Håkan Carlsson så klart bättre koll på (och ska Bejmer vara med i laget kanske det är han som ska ha sistasträckan för en eventuell spurtuppgörelse med Fosser?).
    Jag pratade förstås med Regborn efter bronset, för en artikel ni kan läsa här.

    , ,

  • VM-brons till Anton Johansson: ”Bara lycka och glädje”

    Han tog ju EM-silver för tre år sedan och har ju varit en av världens bästa medeldistansare den här våren. Men att få ut det på VM är en annan sak. Det lyckades Anton Johansson med i dag. Och faktum är ju att örebroaren länge såg ut att vara på väg mot guldet, han ledde i ett läge med 23 sekunder, och var fortfarande först vid den elfte av de 18 kontrollerna. Men sedan passerade starkt avslutande norrmännen Eirik Langedal Breivik och Kasper Fosser för guld och silver. Och länge såg det också ut som om Mathias Kyburz – som hade två raka VM-guld i disciplinen på meritlistan – skulle klämma sig in före honom i resultatlistan och förpassa Johansson till en snöplig fjärdeplats.
    Vid näst sista kontrollen var schweizaren fyra sekunder före Johansson, men in mot själva målområdet gjorde han en märklig krok som kostade fem sekunder – och i mål var tidigare Tisaren-löparen en sekund bakom Johansson.
    – Små marginaler, men nu är det bara lycka och glädje. Det är ju medaljerna som räknas, säger han till Svenska orienteringsförbundets hemsida, och berättar om hur han över tid lagt grunden för det här bronset:
    – Väldigt bra förberedelser. Skönt att mitt avstamp jag gjorde för två år sedan bar frukt i dag. I dag var allt som vi förväntat, inga överraskningar. Jag är väldigt nöjd med mitt genomförande i dag. Jag kanske gjort en halvminut totalt på sista slingan. Jag får vara nöjd med att bara lägga två 15-sekundare.
    Johansson blir den tredje VM-medaljören från länet under 2000-talet efter Jonatan Gustafsson (VM-brons i knockoutsprint både 2022 och 2024) och Martin Regborn (VM-guld i sprint 2024) – dessförinnan får man gå tillbaka till Marlena Janssons stafett-brons 1999 för att hitta en länsorienterare på VM-pallen.
    Johansson bör få chansen på en ny medalj på lördag, när stafetterna avgörs, men redan i morgon, torsdag är det dags för Regborn att ge sig in i VM-elden. Då avgörs långdistansen, där örebroaren kommer gå ut som nummer 72 av 78 herrar, 15.11, svensk tid. Tre minuter senare startar dagens segrare Breivik, 15.20 drar Kyburz iväg och 15.29 går Fosser ut som siste man. Bland huvudutmanarna finns också Emil Svensk (startar 15.02) och Viktor Svensk (15.23). Siste man kommer gå i mål runt 16.45. SVT sänder från 13.10 med damernas tävling först (på damsidan blev det i dag en svensk trippel med Tove Alexandersson närmast före Sanna Fast och Hanna Lundberg) – där kan man konstatera att samma fyra löpare som i dag finns med i startlistan och att det därmed inte blir någon chans för reserven Andrea Svensson, Tisaren, på VM om ingen insjuknar under natten eller liknande (eller om två skulle tvingas avstå stafetten på lördag).
    Jag har snackat med Johansson efter bronset och Regborn inför långdistansen för två texter som publiceras på NA i morgon bitti.

    , , ,

  • Anton Johansson enkelt till VM-final – och Milans poängtävling avgjord med en tävling kvar

    Medeldistanskvalet vållade inga stora bekymmer för någon av de sju svenskarna till start på orienterings-VM i dag – och det ska det så klart inte heller, att vara topp 15 i sitt heat (topp 45 totalt) ska inte vara ett bekymmer för svenskarna när även de andra toppnationerna får ställa upp med tre löpare per nation (plus regerande mästare).
    Örebroaren Anton Johansson kostade på sig en liten krok till den fjärde kontrollen, men var ändå fyra i sitt heat, 71 sekunder bakom kvalsegraren Matthias Kyburz (den tidigare Tisaren-schweizaren som tagit VM-guld i medeldistans två mästerskap i rad), och hade över fyra minuter ned till strecket.
    – Jag är väldigt nöjd med hur jag genomförde kvalet. Jag springer bra och det var bra tekniskt genomförande. Det var intressant där ute. Betydligt sämre sikt än vad det varit på kartorna vi tränat på innan. Jag gjorde ett litet parallellfel vid fjärde kontrollen och kom lite för långt ner på en brant och sedan när jag stämplade så blev jag osäker om jag fick med mig stämplingen. Jag vände tillbaka för att säkra upp så att jag verkligen fick med mig stämplingen, säger Johansson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
    Inget favoritfall förekom, även om det danska laget (som inte är så starkt nu för tiden) tappade ett par gubbar med minsta marginal. Noterbart är att ukrainska Yevheniia Veremeienko, som jag tror är Martin Regborns flickvän (men det kanske jag bör låta vara osagt egentligen, eftersom jag inte är hundra procent säker; men de gick i alla fall på NA:s idrottsgala ihop i mars), tog sig vidare till final i sin skogs-VM-debut. Hon bor sedan den fullskaliga ryska invasionen av Ukraina 2022 i Sverige och tävlar för OK Denseln.
    Herrarnas medeldistansfinal i morgon, som sänds i SVT, startar 12.40, svensk tid, men de intressanta namnen dröjer drygt en timme. Johansson går ut som nummer 49 av 60, vid 14.16. Förhandsfavoriterna Kyburz och Kasper Fosser (som också vann sitt kvalheat i dag) startar 14.32 respektive 14.38 (som siste man). Och vid ungefär 15.10 kommer vi veta hur medaljerna fördelas. Damtävlingen smyger igång 14.41, förhandsfavoriterna Tove Alexandersson och Simona Aebersold går ut 16.15 respektive 16.29 och sist startande Venla Harju springer iväg 16.31.

    På hemmaplan – i skogarna runt Västra Bergen söder om Nora – kom Tisarens landslagsaspirerande orienterare Valter Pettersson till start och vann Milans femte poängtälving för säsongen med över tre minuters marginal till Lindebygdens talang Axel Thybeck. OK Linnés Emil Åberg blev trea, men stora vinnaren var fyran Samuel Andersson som säkrade totalsegern i cupen.
    Det gjorde också Therese Korkeakoski, på näst längsta banan, där hon för andra veckan i rad totalvann. Nu var det dessutom tre damer på topp fyra med Tisarens Anna Hallmén som tvåa, 51 sekunder bakom, och KFUM Örebros Lovisa Gustafsson som fyra, knappt 5,5 minuter bakom. På långa banan var Almbys Sofie Bodin bästa dam.
    En deltävling återstår, nästa tisdag.

    , , , , , , , , ,