Konditionsbloggen

  • Snart dags att jagas av zombies igen – och här är nio nya datum att skriva in i löparkalendern (plus ett gäng för orienterarna …)

    ”Här jagas Regborn av zombies” är nog en av mina absoluta favoritrubriker på Konditionsbloggen genom åren. Det var 2016, när zombieloppet Run for your lives för första gången intog Örebros gator. I dag är det exakt en månad kvar till den tredje upplagan, som alltså går av stapeln lördagen den 27 oktober. Eftersom man tjänar på att springa är det i varje fall någon mån en konditionsidrottstävling, även om det primärt handlar om att ta sig 6,5 kilometer utan att bli tagen av de zombies som jagar löparna mer än två gånger (man har tre ”liv”, tygremsor, fäst på ett bälte och tar de slut är man ute). Man kan fortfarande anmäla sig både som löpare och zombie. 2015 och 2017 arrangerades loppet också vid gruvområdet i Stråssa, i Lindesbergs kommun.

    Ytterligare åtta lopp har nu ansökt om sanktion för 2019 (sista dagen, innan avgiften höjs, är ju på söndag, jag skrev om de första loppen som inkommit med sanktion häromdagen), Kumla Stadslopp, Hälleforsterrängen, Fröviloppet, Semesterhalvmaran, Sommarmilen, Wadköpingslöpet (vars första, succéartade upplaga avgjordes i söndags) och Lucialoppet ligger alla kvar på samma helger och veckodagar som i år medan Vintrosaloppet ligger kvar på Kristi himmelsfärds-torsdagen, vilket gör att loppet flyttar 20 kalenderdagar till nästa år – från 10 till 30 maj (Örebro backyard ultra gör ju exakt samma sak). Vintrosaloppet verkar inte haft någon sanktion på sin första upplaga, åtminstone kom loppet aldrig med i Närkes friidrottsförbunds tävlingskalender, men lockade ändå 64 löpare i femkilometersklassen. Liduina van Sitteren (19.00) och Garphyttans Fredrik Eliasson (18.52) noterade banrekord (van Sitteren slog därtill alla herrar utom Eliasson). Återstår att se om Vintrosaloppet och/eller Wadköpingslöpet letar sig in i långloppscupen nästa år, det brukar dröja närmare nyår innan det är helt klart.
    Silverleden på 1 dag, som inte ansöker om sanktion för sitt lopp utan kör det utanför friidrottsförbundets försorg, ligger också kvar vid samma tidpunkt i tävlingskalendern som i år, den 29 juni avgörs den sjunde upplagan av det 64 kilometer långa stigloppet.

    Även orienterarna har börjat spika sitt schema för 2019. Största ändringen där är att Närkekvartetten, förmodligen på grund av den mycket ovanligt sena Kristi himmelsfärd (dagen kan ju infalla när som helst mellan 30 april och 3 juni, men så sent som 30 maj kommer inte att ske igen förrän 2030), delas upp på två helger istället för att utnyttja Kristi flygare-ledigheten och köra fyra dagar i rad. Därmed kommer medel- och långdistanserna som Garphyttan och Hagaby samarrangerar att äga rum 11–12 maj, medan de två sista etapperna över medel- respektive långdistans, som KFUM Örebro står för, avgörs helgen därpå. Helgen före Närkekvartetten avgörs som vanligt Tisarträffen i dagarna två. Boforsloppet och Letälvsträffen avgörs ytterligare två veckor tidigare, på Påskdagen och Annandag påsk (21 respektive 22 april). Örebro city sprint flyttas en månad, från juni till maj (det är ju inget EM nästa år) och gäller nästa år som DM (i både sprint och sprintstafett) men har däremot ännu ingen bekräftad världsrankningsstatus. Övriga DM avgörs i slutet av augusti (natt 30 augusti) och början av septemer (stafett 1 september, medeldistans 7 september, långdistans 8 september). Askersundsmedeln och Lindebygdsträffen avgörs 10–11 augusti medan Korpen, världens äldsta årligen återkommande orienteringstävling, arrangeras den 15 september och Dubbelfajten den 21 september.

    På lördag avslutas årets cykel-VM (för damernas del, herrarna kör ju sitt mycket spektakulära linjelopp på söndag) med linjeloppet, och jag pratade med Emilia Fahlin inför det. En artikel ni hittar här!

    , , , , , , ,

  • Spring fem kilometer för Världens barn – och ruinera en Sveriges radio-reporter (om du är snabb)

    Starten på Örebro parkrun i lördags. Får man hoppas på lika bra väder kommande lördag?! Foto: Jimmy Glinnerås

    Örebro parkrun är ju, precis som de tusentals andra parkrun som arrangeras jorden runt varje lördagsmorgonen 9.30, helt gratis. Men på lördag kan det ändå vara läge att ta med sig lite cash i fickan ned till Rynningeviken, för då arrangeras en specialupplaga av femkilometersloppet i samarbete med Sveriges radio Örebro (förvisso NA:s största lokala konkurrent, men när syftet är så här behjärtansvärt så får man väl ändå göra lite reklam), där det kommer att ske en insamling till förmån för Världens barn, som samlar in pengar som sedan slussas vidare till en rad organisationer som Röda korset och Radiohjälpen, men med ett extra tydligt barn-fokus då, och med hälso- och skolfrågor i fokus.
    Det här blir 73:e gången som Örebro parkrun löps (det är bara vid ett par tillfällen det ställts in på grund av isig/farlig bana och dylikt) sedan premiären den 8 april i fjol. Totalt har 907 olika löpare gjort 3 942 starter, vilket gör en sträcka på 19 710 kilometer (motsvarande nästan halvvägs runt jordklotet). Tim Sundström är den ende som tagit sig under 16 minuter med sitt banrekord på 15.52 (men även Per Sjögren, Hector Haines, Jakob Nilsson, Niklas Karlsson, Erik Anfält och Ludvig Börjesson har varit under 17). Karin Forsberg har noterat de två snabbaste tiderna på damsidan – 18.10 och 18.27 – men även Liduina van Sitteren (två gånger) och Erika Bergentz har gått under 19 minuter.
    Sveriges radio-reportern Simon Schagerström, som springer för Örebro AIK och gjorde 36.21 på Startmilen i våras, har gjort två parkrunstarter och kommit runt på 18.41 respektive 19.12. Men i dag sprang han den, som träning, på 17.43 och har nu lovat att skänka 80 kronor till Världens barn för varje löpare som tar sig runt de fem kilometerna snabbare än så på lördag. En utmaning som kan göra honom väldigt fattig, om väldigt många snabba löpare dyker upp …

    , , ,

  • Fahlin 16:e i tempoloppet – och här är år Vårrusets nya datum i löparkalendern 2019

    Emilia Fahlin slutade på 16:e plats när tempoloppet vid cykel-VM avgjordes i dag. Exakt samma placering som hon noterade i Doha för två år sedan, senaste gången hon trampade ett VM-tempo, men den här gången var hon nästan minuten närmare pallen. Jag snackade med Fahlin direkt efter loppet, och den intervjun kan ni läsa här. På lördag avslutas VM med ett riktigt tufft linjelopp, och det kommer bli spännande att följa Fahlins framfart där, med tanke på hur hon utvecklats under året.

    Vårruset och Gubbracet byter dag med varandra. De båda femkilometersloppen som arrangeras i KFUM Örebros regi – Gubbracet som ett helt eget arrangemang och Vårruset i samarbete med en central organisation – flyttas dels från sista till näst sista veckan i maj, dels från tisdag–onsdag till måndag–tisdag. Ja, på så sätt kan man ju se det som att det bara är Vårruset som flyttas, från onsdagen till måndagen, medan Gubbracet ligger kvar på tisdagen. Så blir det i varje fall: Måndagen den 20 maj löps Vårruset, dagen därpå Gubbracet. Och det där står klart eftersom sanktionerna nu i strid ström trillar in för nästa års friidrottstävlingar (sista dag, till ordinarie avgift för arrangörerna, är söndag). Alla andra lopp som hittills sökt sanktion hos Närkes friidrottsförbund (Startmilen, Spartacusstafetten, Viby marathon, Svartåloppet, Stripastafetten, Östansjöloppet, Blodomloppet, Stafesten för Unicef, Hostruset och Åstadsloppet) är kvar på samma veckor och veckodagar som i år med undantag för Lindesjönloppet som ligger kvar på nationaldagen och därför byter söndag mot lördag.

    , , , , , , ,

  • Så följer du Fahlin i tisdagens VM-tempo: ”Gäller att man är fokuserad hela tiden”

    15.22 i morgon, onsdag, ger sig Emilia Fahlin ut på sitt första VM-tempolopp sedan 2016. Då blev det en 16:e-plats i Doha, och en liknande placering skulle hon räkna som en framgång, berättar hon i en text som publiceras på na.se i morgon förmiddag. Anledning till att hon trots alla fina resultat under året inte vågar tro på en topp tio-placering i VM-tempot, där hon var nia 2010 och 2011, är att hon helt enkelt kört för få tempolopp de senaste åren och tränat för lite på den här disciplinen som de senaste åren krävt allt mer specialisering eftersom de som är bra på tempo nu är överjävligt bra på just tempo. Glappet mot ”vanliga cyklister” har helt enkelt ökat. Favoriterna är hur som helst inga ovanliga namn. Det handlar om fyra nederländska cyklister, där Fahlin rankar regerande världsmästaren Annemiek van Vleuten högst följt av Anna van der Breggen, Ellen van Dijk och Lucinda Brand. När jag pratade med Fahlin nämnde hon också sina två lagkompisar Lisa Brennauer, Tyskland, och Audrey Cordon Ragot, Frankrike, som cyklister som kan förhindra en helt nederländsk VM-pall.
    Den 27,7 kilometer långa banan inleds med ett ganska lättåkt parti innan det blir en rejält brant backe på runt 50 höjdmeter, och därefter en längre stigning på runt 90 höjdmeter innan det blir ett mer böljande parti och en tämligen lätt avslutning ned och in i Innsbruck.
    –  Den går genom små byar och har många sega motlut och backar. Man kan tro att man är uppe men så kommer det en backe till som man inte sett. Den är väldigt orytmisk och det gäller att man är fokuserad hela tiden och att man inte går för stum för tidigt i backarna, säger Fahlin till TT.
    Totalt kommer 52 cyklister till start: Först startar Argentinas Fernanda Yapura vid 14.40 och sist ut går van Vleuten vid 15.56.30 (cyklisterna startar med 90 sekunders mellanrum). Tidtagningen går att följa här (tyvärr bara en mellantid) och SVT:s direktsändning hittar ni här.
    Fahlin är ensam svensk i tempoloppet men får sällskap av Hanna Nilsson och Sara Penton i lördagens linjelopp, som avslutar VM i Österrike.

    , ,

  • Fahlin säker på att det hade blivit medalj utan misstaget – och succé för premiären av Wadköpingslöpet (och massor, återigen verkligen massor, annat!)

    Emilia Fahlin slutade fyra i lagtempot på VM i dag, för andra gången. Bittert, naturligtvis, att återigen missa medalj med sekunder och den här gången kunde det dessutom ha blivit ett guld om det inte varit för incidenten när lagkompisarna missade att hon inte lyckades återansluta längst bak i ledet – och Fahlin därmed tappat kontakten och aldrig kunde komma tillbaka, vilket gjorde att Wiggle-High5 bara hade fyra cyklister kvar som kunde växeldra in över mållinjen de sista 20 kilometerna, och ett guldläge vid mellantiden förbyttes mot den försmädliga fjärdeplatsen.
    – Det känns bara tråkigt att det blev så här. Med fem åkare hade vi absolut varit på medaljplats. Nu gäller det att glömma det här och fokusera mot det individuella tempoloppet, säger Fahlin i ett pressmeddelande.
    Jag pratade själv med henne i eftermiddags, och den texten kan ni läsa här (jag skrev också ett snabbt referat utifrån SVT:s sändning som återfinns här).

    Premiärupplagan av det tekniskt tuffa trail-/terrängloppet Wadköpingslöpet måste klassas som en succé. Hela 53 löpare kom till start i tävlingsklasserna, varav en hel del namnkunniga. Störst var förstås regerande SM-bronsmedaljören i maraton, Örebros egen Erik Anfält, som dock mycket oväntat fick se sig besegrad av 23 år yngre Jonatan Gustafsson som så sent som i går sprang hem ett DM-brons i orientering till sitt KFUM Örebro. Kanske var det just den i orienteringen förvärvade talangen för att springa i oländig terräng som fällde avgörandet (plus en grym kondition, förstås) till Gustafssons fördel; Hur som helst låg han kloss i rygg på Anfält vid de båda varvningarna för att sedan kliva förbi och vinna med knappt sju sekunder. Trean Per Arvidsson, som leder långloppscupen (där Wadköpingslöpet inte i år, men mycket troligt nästa år, ingår), tog tredjeplatsen knappt 42 sekunder bakom medan Jonas Nilsson, som ju vann Tarstaborgsrundan förra helgen, var distanserad med 1.22 på fjärdeplatsen (även femman Johan Bäckman, Malung, sexan Mattias Nätterlund, Örebro AIK, sjuan Linus Larsson, mest känd som skidåkare från Karlslund, och åttan Andreas Ingberg, Örebro AIK, är ju löpare som brukar vara goda nog för att kunna vinna lopp, vilket säger en hel del om bredden på topp på stigarna i Karlslund den här söndagen).
    På damsidan hittade Karin Forsberg rätt efter förra helgens felspringning på Tarstaborgsrundan, och visade ingen pardon när hon vann med över fyra minuters marginal. 48.31 på Forsberg, 52.51 på tvåan Frida Nilsson och 53.31 på trean Maria Eriksson (som ju vann i Pålsboda förra helgen).
    Banrekorden lyder 48.31,2 på damsidan (vilket kan bli svårslaget även om Forsberg tappade lite tempo; varvtiderna 15.46, 16.15, 16.29) och 42.18,5 på herrsidan (varvtiderna på Gustafsson 14.00, 14.19, 13.59).

    Örebroaren Matthias Wengelin lyckades inte följa upp lördagens fina inledning i sin debut i mountainbikeendurons världscup Enduro world series. Han gjorde förvisso en helt okej insats på dagens första sträcka men råkade sedan ut för ett kedjebrott, som kostade sex minuter, på den andra och fastnade i den tredje med ena foten i ett träd och drog omkull rejält. ”Slog till med säsongens hårdaste vurpa … Vet inte riktigt hur kroppen lyckades hålla ihop men det gjorde den”, skriver Wengelin på instagram. Han tappade därmed från den 54:e-plats han låg på efter lördagen till en slutgiltig 172:a-plats i värlsdcupdeltävlingen, men det är ju inte så mycket att säga om efter det missflytet … Wengelin åker nu direkt från spanska Ainsa till italienska Ligure för världscupfinalen nästa helg.

    Axel Lindh, som liksom Wengelin bor i Örebro men tävlar för en klubb utanför distriktet (i Lindhs fall Härnösand), körde i stället världscupen i mountainbikesprint i belgiska Antwerpen, och tog en 16:e-plats i kvalet men åkte sedan ut i åttondelsfinal efter att ha hamnat i ett tufft heat med kvalsegraren Jeoren van Eck och 17:e-palcerade Felix Klausmann. Lindh slutade därmed 18:e i totalen, precis utanför världscuppoängen (som går till topp 16).

    Almbys Johan ”Limpan” Lindbom säkrad en topp tio-placering (en niondeplats) totalt i den svenska långloppscupen i mountainbike under sin debutsäsong i elitklassen när han på lördagen blev åtta i säsongsavslutningen Västgötaloppet, över 80 kilometer. Lindbom var med i kampen om femteplatsen, men fick ge sig mot bland andra Cykelvasasegraren Michael Olsson i en grupp som var sju minuter bakom segrande Lucas Eriksson. Marcus Jansson, från Garphyttan, var ytterligare fem minuter bakom på tiondeplatsen.

    Maria Gräfnings, som i klubbsammanhang representerar Karlslund, blev tvåa, en sekund bakom ”omöjliga” Britta Johansson Norgren men tre före Kari Vikhagen Gjeitnes och mer än 6,5 minuter före alla andra över Vasaloppsdistansen 90 kilometer i värmländska rullskidtävlingen Klarälvsloppet i dag. Örebrocyklisten Jacob Ahlsson blev tia i en cykeltävling med samma namn och på samma bana dagen innan, i en grupp som gjorde upp om fjärdeplatsen, drygt 20 sekunder bakom tre utbrytare.

    Hälleforsfostrade Louise Wiker tog på lördagen en andraplats i Kilstaloppet, en miltävling i Stockholm. Trots hård blåst sprang hon på 36.41 och var minuten bakom segrande Yitayish Agidew.

    I två mycket tajta individuella sprintlopp, som avslutade ”B-EM” i orientering, Euromeeting, i Danmark i dag, slutade Lilian Forsgren 24:a och Oskar Andrén 35:a, 1.24 respektive 1.28 bakom täten. Forsgren var faktiskt bara 62 sekunder från pallen trots att hon alltså var 21 placeringar bort … Svenska Karolin Ohlsson och nyzeeländaren Tim Robertson tog hem segrarna. För Forsgren är det nu bara att ladda om för världscupfinalen om två veckor, dit hon är reserv i det svenska laget.

    Hagabusys Viktor Larsson hade ingen av sina bättre dagar när mountainbikeorienteringens världscup avslutades med sprint i portugisiska Odemira i dag. Larsson slutade först på 30:e plats av 43 cyklister, distanserad med över fyra minuter av segrande tjecken Vojtech Ludvik. Larsson blir ändå bäste svensk i årets världscup med en 21:a-plats i sammandraget, fyra placeringar före Garphyttans Marcus Jansson som stod över finalhelgen. Jansson tog dock säsongens främsta svenska placering på herrsidan, en sjätteplats på långdistansen vid EM i Ungern i juni.

    Karlskogaklubben OK Djerfs Frida Johansson, Maja Welander och Amanda Jansson, som alla fortfarande egentligen är juniorer, tog silver i Värmlands orienterings-DM i stafett i damklassen, även om de var över 17 minuter bakom segrande Tyr (med ex-karlskogingen Linda Take som ankare).

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Racerapport: Bergslagsleden ultra 2018

    Det är med tungt hjärta jag skriver den här racerapporten. Bergslagsleden ultra 2018 har varit ett lopp jag sett fram emot i ett helt år, sedan jag snöpligt missade att delta förra året (på grund av en dubbelsmocka med förkylning och jobb). Jag har tränat för, laddat inför, tänkt på de här 48 kilometerna på leden så många timmar att det känns helt sjukt att allt egentligen tog slut innan det började. Jag vaknade nämligen i morse och var riktigt risig i magen. Var på toa hemma, i Ånnaboda (innan bussen mot Nora avgick) och två gånger i Digerberget, före start. Till slut kändes det okej, och första fem kilometerna oroade jag mig mest för vaderna (av någon jävla anledning hade jag slängt in lite hopprepshopp i uppladdningsträningen i tisdags, som lämnat vaderna stela som stål, och jag var mer rädd att det skulle förstöra dagen). Så långt höll jag tänkt tempo. Jag kände mig fortfarande lite uppblåst, men magen var under kontroll. Men sedan gick det raskt utför. Halvvägs till Mogetorp började jag fundera på om jag skulle behöva kliva ut i skogen (vadproblemen hade dock släppt helt, och kroppen kändes jättefin i övrigt), och en kilometer senare fick jag akut hoppa ned i ett dike och dra ned byxorna. Ett par kilometer senare var det samma visa igen. Och i varje lite nedförsbacke sprängde det i magen, och allt var en kamp för att över huvud taget röra sig framåt. Rygg efter rygg försvann förbi. Tiden var fortfarande okej, och bara en kilometer före Mogetorp var planen fortfarande att försöka fortsätta och hoppas på det bästa. Men väl där nere, vid den nybyggda trafikplatsen, förstod jag att det var lika bra att kliva av. Att ta mitt livs allra första DNF, did not finish. Aldrig tidigare har jag brutit ett lopp, aldrig mer vill jag göra det.
    Jag får försöka analysera vad som gick fel, men just nu lutar jag åt att det inte handlade om löparmage utan någon mer klassisk magkatarr, för jag har varit fortsatt risig i kistan hela dagen, och andra familjemedlemmar hade magont tidigare i veckan (vilket jag trodde berodde på matförgiftning då, men kanske inte, ändå). Kolhydratsladdningen (mängd, mat, tid) och löpningsnedtrappningen följde exakt samma mönster som inför Ultravasan, eftersom jag var så nöjd med resultat då. Men nu blev det istället pannkaka.
    Bergslagsleden ultra 2018 blev skit, bokstavligt talat, helt enkelt. Och loppet, som är min absoluta favorit och som jag planerar mitt löparår runt, fortsätter att gäcka mig: 2014 var jag i storslag (min bästa form dittills) men la bort 15 minuter på en felspringning, 2015 och 2016 gick loppet ruttet (liksom alla lopp de åren, det visade sig senare att jag led av järnbrist), 2017 var jag alltså förkyld och nu det här. Jag får gå för sjätte gången gillt, helt enkelt! Och dessförinnan hoppas jag att jag kan hitta något annat kul lopp att få ut den nuvarande formtoppen på.

    Peppad i starten. Foto: Maria Åström

    Mina mållopp genom tiderna (med länkar till racrapporter):
    Stockholm marathon 2009: 4.23.48
    Lidingöloppet 2010: 2.56.03
    Stockholm jubileumsmarathon (42 195 meter) 2012: 3.27.53
    Skåla opp 2013: 1.48.35
    Mont blanc marathon 2014: 5.11.55. (Mont blanc km vertical 2014: 56.21)
    Sweden skyrace 24 2014: 8.14 
    Bergslagsleden ultra 2014: 4.59.37
    Lurs backyard ultra 2015: 18 varv/timmar (112,5 kilometer)
    Tromsö skyrace 2015: 11.21.17
    Sälen fjällmaraton 2015: 3.57.56
    Bergslagsleden ultra 2015: 5.07.06
    Örebro backyard ultra 2016: 19 varv/timmar (127,5 kilometer)
    Bergslagsleden ultra 2016: 5.28.11
    Borås 6-timmars 2016: 56 346 meter
    Örebro backyard ultra 2017: 24 varv/timmar (160,9 kilometer)
    The Hill marathons 2017: 9.42.
    Niesen treppen lauf 2018: 1.30.14
    Lurs backyard ultra 2018: 25 varv/timmar (167,64 kilometer)
    Ultravasan 2018: 8.12.11
    Bergslagsleden ultra 2018: DNF
    Kommande mållopp:
    The Hill marathons 2019

    , , , ,

  • Så följer du Fahlins medaljjakt i cykel-VM, Beata Falks magiska banrekord på Bergslagsleden och Hagabys dubbla guld (och mycket mer …)

    Vi börjar med det viktigaste – för vid sidan om Louise Wiker (två friidrotts-VM) och Martin Regborn (fem raka orienterings-VM, även om orientering inte är en lika stor sport internationellt) har länet inga atleter som uppträder i samma globala mästerskap, samma världsarenor som Emilia Fahlin. I morgon är det dags, och det mesta som går att skriva inför lagtempot har jag redan skrivit (bland annat min artikel på na.se tidigare i dag), men några fakta som är viktiga att ha inför morgondagen: Totalt deltar tolv lag, och Fahlin och hennes lagkompisar i Wiggle-High5 startar som nummer sju, 10.28 på förmiddagen, medan de båda huvudfavoriterna Boels-Dolmans och Sunweb går ut näst sist och sist, 10.40 respektive 10.43, och därmed har alla andras tider att gå på. Tidtagningen går att följa här, och sändningen i SVT 1 och SVT play (länk har ännu inte kommit ut) startar 10.10, samtidigt som Bepink ger sig iväg som första lag. Kom ihåg att tiden tas när den fjärde cyklisten, av de sex i laget, korsar mållinjen. Den slutgiltiga startlistan hittar ni här.

    Lilian Forsgren gick, som en av 36 löpare vidare till kvartsfinal i dagens knockoutsprint i Euromeeting, B-EM i orientering, i Danmark. Men väl i kvarten slutade hon femma av sex löpare (topp tre avancerade till semifinal) och blev utslagen. Forsgren vann sedan H-finalen (om man numrerar från A och nedåt) hela elva sekunder före tvåan Andrea Roggo, Schweiz (det var dagens största segermarginal i något heat över huvud taget, som jag kunnat hitta). Oskar Andréns dag tog slut redan i kvalet, han blev 15:e man i sitt kvalheat (hade behövt vara topp tolv men missade med fem sekunder) och tvåa i herrarnas D-final (fråga mig inte hur man delade in de heaten, om en som åkte ut i kvalet hamnade i D-final och en som åkte ut i kvartsfinal fick springa H-final …). Forsgrens och Tjernlunds tidigare klubbkompis (i OK Tisaren) Matthias Kyburz, Schweiz, vann herrloppet medan Karolin Ohlsson anförde en svensk trippel på damsidan. I morgon av slutas Euromeeting med ”vanlig” individuell sprint.

    Matthias Wengelin ligger 54:a efter första dagen i sin debut i mountainbikeendurons världsserie Enduro world series, i Spanien. Wengelin var som bäst 42:a på en av lördagens specialsträckor. Tävlingen fortsätter i morgon.

    Viktor Larsson tog rejäl revansch för 30:e-platsen i går, när världscupfinalen i mountainbikeorientering inleddes, när han körde in på elfte plats i dagens långdistans  i Portugal. Larsson var 14.12 bakom segrande hemmaåkaren Davide Machado över drygt 37 kilometer (fågelvägen). De 25 poängen Larsson körde in gör att han går förbi bland annat Garphyttans Marcus Jansson, som inte finns på plats i Portugal, upp på en 20:e-plats i världscupsammandraget. I morgon avslutas världscupsäsongen med en sprint.

    I Laxå såg Filip Jacobsson till att Tisaren var i ledning efter första sträckan i herrstafetten på DM, men Erik Lindgren tappade fyra placeringar och över 7,5 minuter på andrasträckan, och när Martin Regborn får gå ut i en DM-stafett med en ledning på över minuten (till Tisarens andralag som i det läget var uppe på andraplatsen) så kan det förstås bara sluta på ett sätt. Daniel Attås, i Tisarens förstalag, tog förvisso in sju sekunder på Regborn och sprang upp sitt lag på en andraplats, men Hagabys segermarginal blev ändå 6,5 minuter (i laget ingick förutom Regborn också Love Sintring och Jakob Wallenhammar, det var Wallenhammar som sprang så starkt på andrasträckan). KFUM Örebro tog bronset, 7.20 bakom, efter en solid laginsats av Jonatan Gustafsson, Oskar Arlebo och Jacob Eriksson.
    Om Hagabys herrlag var favoriter så svarade klubbens damlag för en skräll när de också grejade guld. Förhandsfavoriterna OK Tisaren var före i sista växlingen, men Nina Hallor tappade över 22 minuter på sistasträckan och laget blev fyra. I stället kunde Hagaby (med Benita Månsson, Amelie Wallenhammar och Karin Persson), som länge låg trea och var nästan sex minuter bakom ledande Milan vid sista växlingen, ta guldet 1.36 före Noraklubben (med Lisa Westerberg, Josefin Erlandsson och Saga Sander). KFUM Örebro fixade bronset med 41 sekunders marginal (om än nästan 22 minuter bakom täten) efter en grym förstasträcka av Anette Carlsson (i ledningen så långt) följt av Sofie Yngström och Kristin Jacobsson.
    Malin Wiklund, Almby, och William Pommer, Stora Tuna, vann Tivedsorienteringen som avgjordes samtidigt som stafett-DM (med ett skralt startfält).
    I Värmlands-DM i medeldistans vann Djerfs Frida Johansson guld i juniorklassen närmast före klubbkompisen Amanda Jansson, men det blev inga medaljer till Karlskoga eller Degerfors i huvudklasserna.

    Jag fick tyvärr bryta mitt stora mållopp för året, Bergslagsleden ultra, på grund av magras (min först DNF i karriären), och det är med sorg i bröstet jag läser att min fullt rimliga målsättningstid hade räckt till en åttondeplats i mål, som bästa länslöpare på herrsidan (och en löpare som låg bakom mig när jag tvingades kliva av efter drygt 16 kilometer var sexa i mål på en tid som var fyra minuter bättre än jag siktat på – och då hade jag ändå haft rejält ont i magen länge och gjort två stopp i skogen). Mer om det i ett separat inlägg.
    Beata Falk, örebroaren som tog junior-VM-guld i orientering 2008 men aldrig lyckades slå igenom som senior, gjorde hur som helst ett fantastiskt lopp och slog Sandra Lundqvists banrekord med över 22 minuter för nya noteringen 4.18.12. Även tvåan Johanna Gelfgren, Täby, gick under det tidigare rekordet trots att hon var distanserad med över 18,5 minuter. Camilla Bloss, Ärla, blev trea medan IF Starts Kajsa Rosdal blev näst bästa länslöpare (bästa från en länsklubb, Falk springer numera för OK Kåre) på femteplatsen, 44.38 bakom (på 5.02.50).
    På herrsidan lämnade Markus Living, Falukillen som har svenskt rekord och är 18:e på världsbästalistan genom tiderna i Beer mile (googla om ni inte känner till grenen!), övriga bakom sig från start och ledde med tre minuter redan i Mogetorp. I mål var avståndet över 13,5 minuter till tvåan Björn Morén, Akele, och nästan 19 minuter till trean Simon Karlsson, Ärla. Livings segertid skrevs till 3.44.13, mindre än 5,5 minuter från Erik Anfälts banrekord från i fjol (Anfält var föranmäld till årets lopp, men avstod start för att istället springa Wadköpingslöpet i morgon och framför allt ladda hårt mot Lidingöloppet nästa helg). Starts Johan Ingjald låg fyra vid första mellantiden, i Mogetorp, men sedan måste något ha hänt, för på Rusakulan var han åtta, i Blankhult 17:e och i mål 22:a. Bästa länslöpare blev istället Örebro AIK:s Johan Lundqvist på tolfteplatsen, med tiden 4.49.21.

    I 72:a upplagan av Örebro parkrun var Noha Olsson återigen snabbast, även om han tog det mer än minuten lugnare än förra veckan. Thorenlöparen vann nu på 18.45, medan Elena Skoblina var snabbaste dam på 21.10 (i sin allra första parkrun).

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Helgens höjdare – Fahlin kör för VM-medalj och massor (ja, massor!) av orientering och löpning

    1) Cykel-VM i Innsbruck
    På söndag smäller det, och på något sätt inleds cykel-VM med höjdpunkten för svensk del. Det är nämligen i damernas lagtempo som den enda riktiga svenska medaljchansen finns på de tuffa banorna i det österrikiska alplandskapet: Emilia Fahlin som tillsammans med övriga i Wiggle-High5:s lag seglat upp som en medaljfavorit bakom Sunweb och Boels-Dolmans efter andraplatsen i världstourens lagtempo i Madrid i lördags. Jag pratade upp tävlingen med Fahlin tidigare i dag, och texten kommer ut på na.se vid lunchtid i morgon. VM fortsätter sedan med individuellt tempolopp på tisdag och avslutas med linjelopp på lördag. I lagtempot kör Wiggle med Katie Archibald, Nettie Edmondson, Lisa Brennauer, Kirsten Wild, Fahlin och Audrey Cordon-Ragot (från vänster till höger på bilden nedan).
    Mer cykel: Matthias Wengelin gör debut i världsserien i mountainbikeenduro i spanska Ainsa Sobrarbe i helgen.

    2) Orientering x 3
    I danska Kolding avgjordes på lördagen den första av tre distanser i det i år helt sprintbaserade ”B-EM” i orientering, som går under namnet Euromeeting. Det inleddes med mixedsprintstafett, och Lilian Forsgren (som ni kan läsa ett stort reportage om här, signerat kollega Barbro Isaksson) sprang avslutningssträckan för det svenska tredjelaget som blev åtta (1.41 bakom svenska förstalaget, med Lina Strand, Max Peter Bejmer, Eric Börjesson och Karolin Ohlsosn, som vann) medan Oskar Andrén (som ni kan läsa om här, även den texten skriven av Isaksson) sprang tredjesträckan i svenska femtelaget som blev över sju minuter bakom täten (men Andrén tappade bara en minut på sin sträcka). På plats i Danmark finns även Ellinor Tjernlund, som reserv. Helgen fortsätter med den blivande VM-disciplinen knockoutsprint på lördagen och avslutas med ”vanlig” sprint på söndag.
    På hemmaplan avslutas DM-säsongen med stafetterna, som avgörs tillsammans med Tivedsorienteringen i Laxå och är den sista nationella eller regionala tävlingen i länet för året (i Värmland, dit Karlskoga- och Degerforsklubbarna hör, är det medeldistans-DM på lördagen och stafett-DM på söndagen). Hagabys förstalag, med SM-överraskningen Love Sintring på första- och Martin Regborn på sistasträckan (och stabile Jakob Wallenhammar däremellan), ser lika svårslagna ut på herrsidan som Tisarens förstalag på damsidan med Lovisa Persson, Rebecka Nylin och Nina Hallor (Tisarnas herrar, Filip Jacobsson, Erik Lindgren och Daniel Attås kanske ändå kan utmana).
    Och i Portugal inledde redan på fredagen Viktor Larsson, som sprang förstasträckan när Hagaby blev fyra på stafett-SM i söndags, världscupfinalen i mountainbikeorientering. Larsson har ju gjort en succéartad debutsäsong i det svenska landslaget, med VM-medalj i stafett, och är ensam herre på plats i finalen (Garphyttans Marcus Jansson, som dominerat senaste åren, står över, av någon anledning) som han inledde med en 30:e-plats i medeldistansen, knappt elva minuter bakom segrande segrande ryssen Ruslan Gritsan. Helgen fortsätter med långdistans på lördagen och innan hela världscupsäsongen avslutas med sprint på söndag.

    3) Bergslagsleden ultra och Wadköpingslöpet
    På lördagen avgörs femte upplagan av det 48 kilometer långa trailloppet Bergslagsleden ultra, som inte bara är mitt stora mållopp för året utan dessutom en deltävling i Peppes trailruncup, (till allra största delen) på Bergslagsleden med start i Digerberget och mål i Ånnaboda, och på söndag avgörs den allra första upplagan av Wadköpingslöpet med start och mål vid Karlslunds motionscentral (jag skrev en del om den krävande banan när den presenterades). Erik Anfält, som bland mycket annat är banrekordhållare på BLU, har skrivit på instagram att han i år väljer att istället springa Wadköpingslöpet (han har ju Lidingöloppet runt hörnet), men det lär finnas skickliga stiglöpare som räcker till båda loppet. Ja, Bergslagsleden ultra är ju rent av fulltecknat. Vill ni se hur det går för mig (jag siktar på att ta mig under 4.45) så följer ni mig via instagram!

    , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Regborn och Tjernlund till världscupfinalen – Forsgren reserv (Dahlgren stannar hemma och springer 25-manna)

    När jag pratade med Tisarens landslagsorienterare Josefin Tjernlund efter SM-stafetten i söndags sa hon att hon trodde att de sista platserna i den svenska truppen till världscupfinalen i Prag nästnästa vecka skulle stå mellan henne, klubbkompisen Lilian Forsgren och ”en tjej till”. Precis så var det nog. För när truppen i dag presenterades fanns Tjernlund med medan Forsgren blev reserv. Forsgren lär ha rätt stor chans att ändå få springa något eller flera lopp, eftersom förbundskapten Håkan Carlsson bara tagit ut åtta damer och Sverige har åtta platser per distans, och någon brukar ju bli snuvig eller få ont när det ska löpas fyra distanser på lika många dagar: Knockoutsprint på torsdagen, sprintstafett på fredagen, medeldistans på lördagen och sprint på söndagen.
    På herrsidan finns givetvis Martin Regborn med. Förutom honom och resten av löparna från VM-truppen – Gustav Bergman, Jonas Leandersson, Albin Ridefelt, Emil Svensk och William Lind – blir det Max Peter Bejmer (14 i långdistans-SM, sjua i medeldeistans-SM, etta på sin sträcka i stafett-SM), Johan Högstrand (åtta–trea–etta) och Eric Börjeskog (ej start–tia–15:e) som kompletterar den svenska herrtruppen. Sverige har åtta platser till varje distans, så Börjeskog, Högstrand och Ridefelt delar på de tre individuella distanser.
    Filip Dahlgren hade ju raden fyra–elva–tia på de tre SM-distanserna och borde ha kunnat komma ifråga för en landslagscomeback, men deklarerade ju i min intervju efter fjärdeplats i långdistansen att han ämnade tacka nej för att i stället springa 25-manna med sitt Hagaby den helgen, så det är lite oklart om han fått frågan eller inte.
    På damsidan springer, förutom Tjernlund, även Tove Alexandersson, Karolin Ohlsson, Lina Strand, Lisa Risby, Sara Hagström, Alva Olsson, Elin Månsson och Emma Bjessmo.
    – Karro och Gustav har fina lägen inför finalhelgen, Tove är etta såklart, och så har vi goda förhoppningar om att få upp fler löpare på topp-tio. Vi reser ner med en väldigt stark trupp, säger Susanne Barkholt, som är förbundskapten för utvecklingslandslaget, till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
    Redan i helgen är det stafett-DM. Återstår att se om Forsgren, Tjernlund, Regborn och Dahlgren dyker upp där.

    , , , , ,

  • Klara mästarna vann spektakulär avslutning i Moto tour – och här är största utmanarna till Fahlin i cykel-VM

    På en rätt häftig bana – 200 meter startraka och sedan 15×965 meter på en rundslinga innehållande ”Cramobacken” (en gata på Aspholmen i södra Örebro med sju meters höjdskillnad från lägsta till högsta punkten) – avgjordes sista deltävlingen i årets Moto tour, den lokala rullskidtouren. De sedan tidigare klara totalsegrarna Robert Brundin och Olivia Hansson visade inga mättnadskänslor utan tog hem den här etappen också, Hansson som enda dam och Brundin nästan 1,5 minuter före tvåan Oskar Ekholm som i sin tur var nästan 1.20 före trean Viktor Hansson som vann en spurtstrid om sista pallplatsen. Hansson körde de knappt 15 kilometerna på 40.25, Brundin behövde bara 33.40 på sig.

    Nu har också de kompletta anmälningslistorna (dock inte startlistorna) till cykel-VM släppts. Emilia Fahlin kommer ju köra både lagtempo på söndag, individuellt tempolopp på tisdag och linjelopp nästa lördag, och det är intressant att se vilka hon kommer att få möta framför allt i tempoloppet. Nederländerna är som vanligt starkast och har friplatser för Ellen van Dijk (regerande Europamästare) och Annemiek van Vleuten (regerande världsmästare), vilket innebär att de till skillnad mot de andra länderna får ställa upp med fyra i stället för två cyklister i tempot (Anna van der Breggen, och Lucinda Brand är troligaste startarna av de övriga, men även Floortje Mackay och Aafke Soet är anmälda; man får anmäla ett större antal cyklister än man har platser i förstaläget; till exempel har Sverige anmält både Sara Mustonen och Sara Olsson till linjeloppet som backup för eventuella skador, men de kommer inte att köra om inget oförutsett inträffar). Australien har konstigt nog inte anmält någon till tempoloppet (fjolårstrean Katrin Garfoot la av i somras), hos Nya Zeeland saknas ex-världsmästaren Linda Villumsen (sexa i fjol, har hon också lagt av nu?) och Sydafrika har bara anmält Ashleigh Moolman (sjua i fjol) till linjeloppet. Av de som kommer till start, då? Tja, nederländskorna är jättefavoriter. Danmarks Cecilie Uttrup Ludwig, Tysklands Lisa Brennauer, Vitrysslands Alena Amialusik och Frankrikes Audrey Cordon Ragot brukar vara starka. Precis som Emilia Fahlin, även om banan kanske inte är till hennes fördel med den tuffa klättringen på 100 höjdmeter på andra halvan. Men först vankas alltså lagtempo. Där är det inte omöjligt att Fahlins Wiggle-High5 lägger sig i medaljsnacket, även om hon själv tror att placering fyra–sex är mer realistiskt.

    , , , , , ,