Konditionsbloggen

  • Sjögrens trippel: Grabbhalvan, trappan och Lindesjönloppet

    Per Sjögrens idrottskarriär har ju, på grund av efterhängsna skador, gått både upp och ned. Förra säsongen var det mycket upp, med starka löpar- och orienteringsresultat blandat med segrar i hinderbanelopp, mountainbike och triathlon, och så ett rekord i Besegrat trappan, och i vintras slog han ju till med tidernas snabbaste 5 000-meterslopp inomhus av en svensk 35-plussare, och sedan följde han upp med segrar i Startmilen och korta terräng-DM. Och efter en senvår där Sjögren en sväng rapporterade lite nya bakslag i träningen så har han senaste veckorna åter börjat rada upp finfina prestationer: Distriktsveteranrekordet över 3 000 meter den 25 maj följdes förra tisdagen av åttonde segern i Gubbracet/Grabbhalvan, i lördags krossade han sin egen tid i Besegrat trappan, och i dag? Jo, i dag slog han till med seger i Lindesjönloppet. En härlig trippel inklämd inom sju dygn. Med 17 sekunders marginal till tvåan Habtom Tesfamichael tog Sjögren hem det nio kilometer långa loppet på 31 minuter blankt, och trean Per Arvidsson var ytterligare tio sekunder bakom. Därmed befäster Sjögren sin andraplats i långloppscupen, där han nu bara är en poäng bakom Heshlu Andemariam, som var fyra på tisdagen och som kommer få det tufft när de sämsta resultaten ska börja räknas bort i höst.
    Även Josefin Gerdevåg har börjat tävla allt mer frenetiskt igen, och tog hem andra segern i långloppscupen den här våren efter att förra helgen dessutom ha vunnit Å-loppet i Eskilstuna (hon har dock inte lyckats besegra Mikaela Kemppi än). Gerdevåg, som blev mamma i vintras, vann Lindesjönloppet på 36.29, med hela 2,5 minuter bak till långloppscupens totalledare Liduina van Sitteren och över tre minuter till Annika Larsson på tredjeplatsen.

    Lilian Forsgren, landslagsorienterare, sprang i stället Karolinerjoggen i dalsländska Kroppefjäll på tisdagen, och vann den 14 kilometer långa tävlingen tävlingen 52 sekunder före Åmåls Erika Åhl-Jensen, som var regerande mästare.

    På tal om orienterare presenteras den svenska VM-truppen på onsdagen, och det är en så kallad officiell hemlighet att åtminstone Helena Jansson, Tove Alexandersson, Karolin Ohlsson, Jonas Leandersson, Gustav Bergman, Martin Regborn och Emil Svensk kommer att finnas med eftersom de åkt till Stockholm för att delta i en knockoutsprint senare under dagen (men primärt lär vara på plats för själva presentationen). Det mest spännande ur länsperspektiv är förstås att få reda på vilka distanser Regborn kommer få springa: Om det blir medeldistans, sprint och stafett som man får förmoda, eller om han ändå får sin drömchans på långdistansen.

    Under onsdagen avgörs också säsongens andra deltävling i rullskidscupen Moto eagle tour, som fått något ändrad bansträckning efter att Vägverket återigen varit ute med det förbannade oljegruset.

    Men somliga har inte satt hjul under skidorna än. I dag, den 6 juni, arrangerades faktiskt en 250 meter lång sprintttävling på äkta snö mitt i Mjölby centrum (den körde även i fjol, med Zinkgruvans Daniela Bjärmark som vinnare), och snabbast av alla var förre Garphytteåkaren Viktor Hansson (som numera tävlar för Brohyttans IF), som spurtade ned Kopparbergsbördige långdistanstaren Bob Impola (som blev tvåa i finalen efter att ha haft bästa prologtid). Karlslunds Olivia Hansson blev trea på damsidan.

    , , , , , , , , , , ,

  • Tog ny topp tio-placering i världscupen: ”Faktiskt bättre än vad jag trott”

    Marcus Jansson, mountainbikeorienteraren från Garphyttan som vid sidan om en tävlingsvecka i Danmark och en deltävling i svenska cupen mest fokuserat på rena mountainbiketävlingar under inledningen av säsongen, slog till med andra topp tio-placeringen i världscupen på lika många dagar – och den tredje i karriären – när världscuppremiären i österrikiska Zwettl i dag avslutades med långdistans. Jansson var 6,5 minuter bakom efter en långdistanstävling på nästan två timmar.
    – Fysiskt hade jag verkligen en bra dag. Tekniskt finns det fortfarande en del att jobba på. Det var bitvis ganska teknisk orientering och det småstrulade en del i orienteringen på några ställen. Det var inga stora misstag, men flera mindre misstag kostar en del tid. På det stora hela var det ett bra lopp från min sida. Under våren har jag medvetet fokuserat på det fysiska. Nu, i takt med att det är allt fler tävlingar på hemmaplan känner jag mig trygg i att jag kommer att få upp hastigheten på kartläsningen. Resultatmässigt är det faktiskt bättre än vad jag trott. Jag är förvånansvärt jämn med tanke på att jag inte tävlat så mycket fram till nu. Det känns lovande inför fortsättningen av säsongen, säger Jansson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
    Janssons klubbkompis Karin Gustafsson, som gjorde sin landslags- och världscupdebut i helgen, hade det som väntat tuffare och fick nöja sig med en 32:a-plats, över 41 minuter från segern.
    I världscupsammandraget tappade Jansson från sjunde till nionde plats, medan Gustafsson är 33:a. De tre individuella distanserna vid mountainbikeorienterings-EM i franska Orleans i slutet av juli och början av augusti är nästa världscupdeltävlingar, och därefter avslutas världscupsäsongen med de fyra individuella VM-deltävlingarna i Litauen i slutet av augusti.

    I morgon avgörs den tionde av säsongens 27 deltävlingar i långloppscupen: Lindesjönloppet. Det saknas, så här tre dagar efter Stockholm marathon, en hel del bra namn i startlistan än så länge, men är benen pigga på tisdag morgon kanske somliga efteranmäler sig …

    , , , , , , ,

  • Jansson åtta i världscupen – karriärens näst bästa placering (plus Sjögrens trapprekord, Bäckströms VM-kval och Sundströms parkrunkross)

    Det har ju varit orienterings-SM i Örebro i helgen, säger ni. Jodå, jag har inte missat det. Efter att själv ha bevakat kvalet i fredags lämnade jag över stafettpinnen till kollega Elena Lövholm, som levererade från de individuella finalerna i går och sprintstafetten i dag (alltihop pluslåst, förstås). Vid sidan om de största rubrikerna (Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren femma och nia individuellt och tillsammans med Daniel Attås och Oskar Andrén för andra året i rad fyra, bara sekunder [den här gången fem] från SM-medalj, i stafetten) så tog Jonatan Gustafsson en finfin femteplats i H18-klassen (han har därmed varit fyra i stafett-SM i friidrott och femma i sprint-SM i orientering inom en vecka) och en viss Lars Drageryd – som jag skrev en hel del om i bloggens begynnelse, när han bland annat sprang Mount Everest Challenge marathon – vann H21-klassen i publiktävlingen Örebro city sprint på lördagen, 1.45 före Milans veteran Per Eklöf. Elin Winblad vann damklassen.

    Dagens största rubrik var nog ändå att Marcus Jansson, mountainbikeorienteraren från Garphyttan som varit Sveriges bäste manlige i sin disciplin senaste åren, tog karriärens näst bästa placering i världscupen; en åttondeplats i en sprint i österrikiska Zwettl. Jansson var 2.12 bakom segrande tjecken Krystof Bogar, men bara 35 sekunder från pallen efter 25 minuters orientering, vilket räckte till karriärens andra topp tio-placering i världscupen och hans näst bästa placering i karriären efter sjundeplatsen i en långdistans i maj i fjol. Jansson var dessutom tolva i medeldistansen i går, och har därmed inkasserat 52 världscuppoäng hittills (världscuppremiären avslutas med en långdistans i morgon) och ligger sjua i sammandraget. Janssons landslagsdebuterande klubbkompis Karin Gustafsson blev 33:a på lördagen (tre poäng i världscupdebuten och 28:a i dag.

    Nästan lika stor rubrik förtjänar förstås Per Sjögren, som förbättrade rekordet i Besegrat trappan, som han själv satte i fjol, från 59.03 till 57.44 bara fyra dagar efter segern i Grabbhalvan. Frågan är hur mycket mer det går att slipa av på den där tiden, att snitta 5.46 på det där varvet, tio varv i rad utan vila, kräver sin man …

    I Örebro parkrun på lördagen visade Tim Sundström exakt hur fort det går att springa den banan. Örebrofostrade Sundström, som är medeldistansare av svensk toppklass och har distriktsrekordet på på 1 500 meter (3.46,75) men som numera springer för Stockholmsklubben Tureberg, avverkade de fem kilometerna vid Rynningeviken på 15.52. Därmed blev han först på svensk mark att springa ett parkrun under 16 minuter (tidigare snabbaste tiden hade finske landslagsorienteraren Mårten Bosröm, från Haga parkrun, på 16.17 medan Erik Anfält hade banrekordet i Örebro på 16.39). Också Per Arvidsson (17.17), David Berg (18.01) och Erik Jansson (18.07) gjorde snabba tider. Annica Sjölund satte personbästa när hon tog sjätte raka segern bland damerna på 22.54.

    Tim Sundström halvvägs in i Örebro parkrun. Foto: Peter Segerås

    Martin Bäckström, vinnaren av Örebro actionrun, kvalade in till hinderbane-VM, som avgörs i Kanada den 14 oktober, när han slutade på 18:e plats i Toughest i Stockholm i går. Bäckström tog sig runt banan på 49 minuter blankt, 6,5 minuter bakom segrande David Nordström.

    , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Stockholm marathon – ur instagramflödets synvinkel: ”Maran är så brutalt ärlig”

    Hur det gick i Stockholm marathon har ni säkert stenkoll på. Erik Anfält följde upp fjolårets fjärdeplats i SM med att, efter ett år där flera månader gick åt till skadebekymmer och ett halvår till rejäl rehab, med att bli femma i år – best of the rest bakom fyra tätlöpare inom 1.37 (Martin Öhman vann på 2.24.11, Anfält var femma på 2.29.24; Anfälts sjunde mara under 2.30 i karriären och den första sedan Rotterdam förra våren) och med en VM-guldmedaljör som Jonas Buud bakom sig. Och Mikaela Kemppi fick det precis så tufft som hon fruktat efter den tunga våren och fick nöja sig med en tiondeplats i SM-klassen på 2.57.37. Och de där båda topplöparna från Örebro AIK, med liknande karriärer och landslagsmeriter, fanns förstås med i mitt Instagramflöde under dagen. Men där fanns också en hel del annat – framgångar och besvikelser – från de 42 195 meterna runt Stockholms innerstad. Så, jag tänkte ta med er på en liten insta-odyssé.

    Vi börjar med Anfält, som delade rum med en urstark finländare inför loppet, var mycket nöjd med resultat och bjöd på en highfive:

    Kemppi skrev en mycket ärlig racerapport (där kontentan var ”Maran–Mikaela Kemppi 1–0”), men för att inte avskräcka sina följare att satsa på långlopp kasta hon sedan in ett riktigt positivt inlägg strax efteråt:

    Fredrik Johnsson hade några riktigt tuffa avslutande kilometer (men gick ändå under 2.56!):

    VM-triathleten Morgan Pätsi har blivit en riktig maratonräv på slutet, och slog till med en ny, fin tid i Stockholm:

    Martin Ingberg höll också ihop det fint och gick med god marginal under tre timmar:

    Peter Welander gick för tre timmar, men märkte halvvägs att han inte hade benen för dagen och fick backa av och nöja sig med 3.16:

    Och avslutnings sammanfattade Mikael Edberger en känsla han nog var långt ifrån ensam om i en enda instagrambild:

    Erik Bergentz, som tvingades avstå tävlingen på grund av sjukdom, har tyvärr låst instagramprofil, men för oss som följer henne bjussar hon på en bild på sonen Wilhelm, som kom trea i juniormaran. Men mer om det, och allt annat som swischat förbi under lördagen, kommer i morgondagens blogginlägg!

    , , , , , ,

  • Helgens höjdare – dubbla SM och garphytteorienterare gör världscupdebut

    1) Orienterings-SM
    Vid lunchtid i dag, fredag, drar sprint-SM i orientering igång med individuellt kval i kvarteren runt Sörbyängen och Ladugårdsängen, och på lördag och söndag är det individuella SM-finaler och mixedsprintstafett-SM i centrala stan. Mycket mer inför tävlingarna läser ni i de här två pluslåsta texterna (här och här) jag skrev på na.se i går.

    2) Stockholm marathon
    Även Stockholm marathon är ju SM, i maraton, och i fjol var Örebro AIK-duon Erik Anfält och Mikaela Kemppi fyra respektive femma. Sedan dess har båda haft strul, med skador respektive ”sjukdom”, eller vad man nu ska kalla det Kemppi drabbats av och som jag skriver om i en pluslåst artikel som dyker upp på na.se under eftermiddagen. För de som stannar kvar på hemmaplan, eller kanske tycker 42 kilometer är lite långt, går det förstås bra att kuta åttonde upplagan av Örebro parkrun.

    3) Världscuppremiär i mountainbikeorientering
    I helgen är det dessutom dags för mountainbikeorienterarna att dra igång den internationella säsongen med tre världscuplopp på lika många dagar – medeldistans på lördagen, sprint på söndagen och långdistans på måndagen. Alltihop i österrikiska Waldviertel. Att Garphyttans Marcus Jansson, som var dominant på herrisdan i Sverige förra året, finns med i truppen är förstås ingen skräll, men med i truppen finns också hans klubbkompis Karin Gustafsson, som gör landslagsdebut.
    – Vi åker dit med en känsla av att vi kan ta ett kliv framåt i år. På herrsidan genom fler världscuppoäng och fler åkare i orange/röd startgrupp till mästerskapen senare under säsongen. När det gäller damerna ger vi två nya åkare chansen att förbereda sig för framtida mästerskap och där gäller det främst att skaffa sig erfarenheter från internationella arrangemang, säger Peter Olsson, förbundskapten som händelsevis är från Karlskoga, till Svenska orienteringsförbundets hemsida.

    , , , , , , , , , , , ,

  • Regborn om dubbla mästerskap i juli: ”Är ett ganska snällt program”

    Den svenska VM-truppen i orientering presenteras inte förrän på onsdag, men att världscupledaren Martin Regborn får en plats är förstås givet (frågetecknet är vilka distanser han kommer att få springa, han är ju i praktiken aktuell för samtliga fem), och i går fick han dessutom en av två svenska herrplatser till world games som förbundskapten Håkan Carlsson hade att fördela. Jag pratade med Regborn i egenskap av banläggare i sprint-SM i går (läs den pluslåsta artikeln det renderade i här, och läs också om Lilian Forsgrens förhoppningar inför helgen här), och passade givetvis på att höra hur han ser på att springa två mästerskap under samma månad (orienterings-VM 30 juni–8 juli, orienteringen i world games 25–27 juli).

    – Det är ett ganska snällt program ändå. Det är 2,5 veckor emellan och det ska inte vara några problem att hinna ladda om och ha bra form på båda, säger Regborn till Konditionsbloggen.
    I world games är det tre distanser på tre dagar, blir det tufft, då?
    – Jag tänker att det blir samma för alla. Man kör allt man har på alla lopp, det kommer alla att göra.
    Hur värderar du world games, är det snäppet under VM och EM vad gäller prestige?
    – Ja, world games är mer en möjlighet att visa upp orienteringen. Det är svårt att värdera sportsligt. Men det blir givetvis full insats från min sida. Och det är speciellt att få åka dit, det är bara vart fjärde år, det är få löpare som får springa och ganska exklusivt, och det är ju så nära ett OS som vi kommer.
    Finns det en chans att orienteringen kommer med i OS i framtiden?
    – Internationella orienteringsförbundet har ju det som vision, men jag har dålig koll på förutsättningarna.
    Vad händer fram till VM?
    – Nu är det mesta av jobbet gjort, nu handlar det mer om formtoppning.

    Missa förresten inte Regborns egen blogg om VM-testerna i Estland och världscuppremiären i Finland!

    , ,

  • Kemppi värmde upp med att rusa hem våren – igen

    Vårruset i Örebro? Jo, då ska så klart Mikaela Kemppi vara i topp alldeles oavsett om kroppen strulat under våren och det är årets första stora mållopp – Stockholm marathon – redan på lördag. 18.19 sprang hon runt femkilometersbanan på i kväll, och tog därmed andra raka segern och tredje på de fyra senaste upplagorna av tävlingen (hon har placeringsraden tvåa–etta–tvåa–etta–etta sedan 2013, vilket är de resultat som finns online och i vårt pappersarkiv). Hanna Thorold, en 25-årig Mariestadslöpare som flyttade till Örebro för att plugga 2013 men som mig veterligt inte skaffat någon klubb utan springer i motionsklasser (i fjol gjorde hon fina 10.38 som debutant i Kalmar ironman; och var bara sju sekunder bakom Bibben Nordblom där), blev tvåa för andra året i rad, och var just sju sekunder bakom Kemppi den här gången. Josefin Gerdevåg följde upp sin fina seger i Eskilstuna i lördags med en tredjeplats i Vårruset, 44 sekunder bakom Kemppi. Ytterligare sju löpare gick under 20 minuter, totalt tio stycken jämfört med sju i fjol, 16 gick under 21 och 33 gick under 22 (mot 18 respektive 37 förra året). 1 011 sprang i tidtagningsklass, 29 färre än i fjol (-3,6 procent jämfört med i fjol, men 34 procent fler än 2013).
    Längre ned i listan fanns namn som Rebecka Nylin (orienteraren) på 19.44, Maria Eriksson (som var trea i Rallarrundan i måndags) på 21.11, Ingrid Ziegler (som liksom Kemppi har lågt startnummer i maraon på lördag) på 21.24 och Olivia Hansson (långloppsåkaren) på 21.43. Däremot kom Erik Bergentz inte till start, och hon tvingas också avstå Stockholm på lördag, på grund av sjukdom, skriver hon på instagram: ”Har klarat mig i tre veckor när alla i familjen varit mer eller mindre sjuka – tills nu! Surt! Skithals!”
    NA sände direkt (och öppet, gratis) både från Gubbracet och Vårruset, om ni missat det.

    , , , ,

  • Kungen är tillbaka på tronen – Per Sjögren vann Gubbracet

    Efter att i fjol ha lånat ut kronan till Haben Kidane visade Per Sjögren i kväll att det bara finns en kung i Grabbhalvan/Gubbracet. Med nio sekunders marginal sprang örebroaren hem sin åttonde seger i femkilometerstävlingen, och därtill kan han lägga tre andraplatser. Det här året vann han närmast före Stockholm marathon-genrepande Erik Anfält – Sjögren på 15.44 (nio sekunder över Kidanes banrekord från i fjol), Anfält på 15.53 och trean Oskar Andrén på 16.14. 18-årige Jonatan Gustafsson, som tävlat frenetiskt senaste veckan med seriematch och stafett-SM, blev sexa på 16.37. Daniel Attås var först till spurtpriset efter en kilometer och sprang resten av loppet med en påse med sponsorprodukter (som den som var först till spurtpriset hade möjlighet att plocka) och föll sedan tillbaka till 31:a plats på 18.02.
    Precis som i fjol gick åtta man under 17 minuter, 27 klarade 18 minuter (två mer än förra året), 46 gick under 19 (fyra fler än i fjol) och 76 klarade 20 jämnt (åtta färre än 2016).
    Vad gäller utvecklingen av antalet deltagare så fortsatte den backa något (dock inte lika kraftigt som vid skilsmässan från Grabbhalvan inför förra året):
    2008: 1 482.
    2009: 1 309 (-11,7 procent).
    2010: 1 182 (-9,7 procent).
    2011: 1 172 (-0,8 procent).
    2012: 1 128 (-3,8 procent).
    2013: 1 104 (-2,1 procent).
    2014: 1 077 (-2,4 procent).
    2015: 1 094 (+1,6 procent).
    2016: 681 (Gubbracet; -37,8 procent).
    2017: 585 (-14,1 procent).

    Så har resultaten från Rallarrundan äntligen ramlat in, och det visar sig att Habtom Tesfamichael och Michael Welday, Wedevåg respektive Stocksäter, 47 respektive 60 sekunder bakom Filip Jacobsson vars officiella tid skrevs till fina 15.53 (samma tid som Anfält hade som tvåa i Gubbracet i kväll, alltså). På damsidan blev det spurtduell om andraplatsen som Christina Ryngevall knep på 20.18, en sekund före Maria Eriksson men 44 sekunder bakom Liduina van Sitteren. Resultat som alltså gör att van Sitteren tar över ledningen från Mikaela Kemppi i långloppscupen.

    I morgon avslutas den löptävlingsintensiva inledningen på veckan med Vårruset.

    , , , , , ,

  • 52-åring från Garphyttan på pallen i svenska cupen för seniorer – och Jacobsson gick under 16 minuter i Rallarrundan

    Missade visst svenska mountainbikeorienteringscupen i mitt svep från helgen, men det gör inget att helgens båda deltävlingar i Edsbyn får lite extra utrymme. För på söndagens svarade nämligen Thomas Jansson från Garphyttan för en riktig prestation där. I konkurrens med stora delar av Sverigeeliten (utom hans brorson Marcus, som varit Sveriges överlägset bästa mountainbikeorienterare på herrsidan de senaste åren men som efter segern i lördagens sprint valde att istället köra Långa Lugnet, i mountainbikens långloppscup, på söndagen och där ta en tolfteplats) slog 52-åringen nämligen till med en andraplats, bara 45 sekunder bakom segrande Sebastian Svärd, Haninge, över en dryg timmes cykling. Det är en hygglig prestation av en orienterare som redan hade kunnat cykla veteranklass i tolv år, om han velat. När Marcus vann på lördagen var Thomas sexa, 6.20 bakom brorsonen men bara fyra minuter från pallen.
    I damklassen tog karlskogingen Erica Olsson, 17-åringen som egentligen har tre år kvar i juniorklass men kör mot de bästa för att få tuffare konkurrens och som tog två sensationella pallplatser under cupens premiärhelg för två veckor sedan, dubbla femteplatser som gör att hon går upp i totalledning i sammandraget. Elin Fjellström, Garphyttan, var sexa, mindre än minuten bakom, i sprinten.

    I kväll avgjordes Rallarrundan, ett femkilometers i Hallsberg som i år för första gången ingår i långloppscupen. Men någon resultatlista har arrangörerna inte lyckats producera än (vad jag sett), och de enda tiderna och placeringarna som publicerats på loppets facebooksida är de båda segrarna: Filip Jacobsson (JVM-reserven i orientering som var tvåa, men anmäld i motionsklassen och därför utan långloppscupspoäng, i Fjugestaloppet förra veckan) vann herrklassen på fina 15.53 medan Liduina van Sitteren tog damklassen på 19.33. Om resultaten stämmer – och om Mikaela Kemppi inte var topp fyra (jag tror inte hon sprang, för dels hade hon i sådana fall sannolikt vunnit och dels laddar hon för Stockholm marathon på lördag) betyder det att Örebro AIK-löparen van Sitteren tog över ledningen i långloppscupen.

    Rallarrundan var första delen i en trestegsraket med femkilometerslopp: I morgon avgörs Gubbracet (där Per Sjögren som vanligt lär vara segersugen och där världscupledaren Martin Regborn ryktas till start trots de två senaste veckornas intensiva tävlingsprogram) avgörs i morgon och Vårruset (där vi väl får se om Kemppi kör en liten uppvärmning inför maran och om Josefin Gerdevåg bjuder upp till kamp) på onsdag.

    , , , , , , , , , , ,

  • Klart Regborn ska till world games – och så gick det när jag äntligen fick köra Vulkanloppet

    När hade Örebro län senast en världscupledare i en konditionsidrott? På rak arm kan jag bara inte tänka mig att det hänt sedan orienteraren Marlena Jansson vann världscupen 1994 (eller möjligen om hon var i ledningen någon gång på väg till andraplatsen 1996) och dessförinnan Torgny Mogrens 1987. Hur som helst är Martin Regborn där nu. Han är inte bara Sveriges hetaste herrorienterare just nu, utan hela världens. Just nu verkar han inte ens kunna misslyckas med att ta en topp tio-placering i världscupen ens när han får springa utan karta (läs mer om det i den här pluslåsta långläsningen om Regborns succé). Nästa världscupdeltävling är VM, och det kommer förstås bli högintressant att se hur förbundskapten Håkan Carlsson väljer att utnyttja sin hetaste löpare, som lovar att vara i ännu starkare form då, där. Hade jag varit Carlsson hade jag låtit Regborn löpa både sprint, medeldistans och stafett (och kanske även mixedsprintstafett, som inte stör de andra distanserna, om benen känns pigga efter sprinten). Det enda som egentligen står emot det är Regborn egen högsta önskan om att få spring långdistansen … Men det kommer ju fler år.
    För övrigt skulle jag bli väldigt förvånad om Regborn, som ju varit bäst i Sverige i sprint och medeldistans den här våren, inte får en av de två herrplatser Carlsson ska fördela till world games, där just sprint och medeldistans utgör hela programmet ihop med en mixedsprintstafett, under måndagen eller tisdagen. Det är nog rätt kul att vara Martin Regborn just nu …

    Örebros VM-triathlet Morgan Pätsi är egentligen så gammal att han får tävla i H40-klass från och med i år, men valde i säsongspremiären i Hallsta triathlon i Västerås i dag att köra i herrarnas elitklass, och där tog han en fjärdeplats, fem minuter bakom segrande Jakob Karlsson, på 2.05.41 (tiden hade räckt till en andraplats i H40), vilket jag tror är personligt rekord över olympisk distans (Pätsi har ju mest kört längre distanser, och tävlat i VM i både ironman och långdistans). Ännu starkare placeringar tog Pätsis klubbkompisar i Örebro AIK, Ida Larsson och Sara Jakobsson, som var tvåa respektive trea bakom Mona Hallberg i damernas elitklass, även om avståndet upp till segrande Mona Hallberg var 17 respektive 24 minuter. Mikael Nordström vann H35-klassen på 2.04.03.

    I årets första, stora svenska swimruntävling, Utö swimrun, slutade Noras ex-världsmästarduo Lotta Nilsson och Bibben Nordblom på femte plats, 20 minuter från segern och tio från pallen efter 37,6 kilometer löpning och 5,2 kilometer simning, på 5.26.57. Kristin Larsson och Eva Nyström vann på 5.06.45. Och Heja Stina-laget, som den här gången bestod av Mårten Vidlund och Anders Ekholm, slutade på 60:e plats i herrklassen efter att ha missat att gå under sex timmar med en dryg minuts marginal. Där vann Pontus Lindberg och George Bjälkemo på 4.11.22.

    I stafett-SM blev det inga överdrivna framgångar för länets medeldistanslöpare. KFUM Örebros P19-lag, med Alexander Larsson, Jack Karlsson och Jonatan Gustafsson, var förvisso fyra, 12 sekunder bakom segrande Ullevi och sex från medalj, med tiden 6.04,22 (6,5 sekunder över det 27 år gamla distriktsrekordet som legendarer som Anders Sjöberg och Jonas Rosengren satte 1990).

    Almbys Alexander Ehrlin vann juniorklassen i Långa lugnet, säsongens andra deltävling i svenska långloppscupen i mountainbike, och hans klubbkompis Johan Lindbom gjorde samma sak i yngsta veteranklassen, H30. I elitklassen slutade Matthias Wengelin sjua och Fredrik Berg nia, drygt sju respektive knappt åtta minuter bakom överlägsne segraren Michael Olsson. Berg är därmed fyra i sammandraget, Wengelin femma, efter två av nio deltävlingar.

    Örebrocyklisternas Jacob Ahlsson, som inför årets säsong tog klivet från junior- till elitklass, blev 14:e i fredagens backloppsprolog (tolv sekunder från segern över 1,3 kilometer uppförsbacke) och en 15:e-plats i lördagens GP-lopp när Vänersborgs tredagars avgjordes (hans lillebror Jonathan Ahlsson var tvåa i prologen och vann GP:t i P16-klassen, som dock bara hade två cyklister till start). I dag kördes också tredje etappen, men någon resultatlista har jag inte lyckas få tag i.

    Själv cyklade jag, efter förra veckans tabbe, på förmiddagen äntligen Vulkanloppet (och mötte som vanligt på vägen mellan Svartå och Åtorp flera stora klungor av Vänern runt-cyklister), som på grund av att längdskidåkningen ställdes in blev årets första deltävling i Degerforsklassikern (eller ”jakten på bocken”, som jag väljer att kalla det). Jag fick för förta gången i mitt liv också prova att cykla klunga (även om den bara bestod av tre personer, och det bara varade i fem kilometer innan jag åkte av), men det var kul! Tog mig runt de 81 kilometerna på 2.46 helskinnad i varje fall, och fick både en ostmacka och en bingolotto (den sistnämnda utlottad på startnumret) vid sidan om den fina plaketten. Korpen i Degerfors levererar, och vi får väl se om jag blir miljonär på kuppen.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,