Konditionsbloggen

  • Härlin gästar poddar – och väntat besked att Fahlin lämnar FDJ (hon återtar samtidigt platsen som bästa svensk på världsrankningen)

    Tidigt i morgon bitti släpps veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Ellinor Härlin är gäst. En riktig doldis för de flesta av bloggens läsare, skulle jag gissa, även hon gjort två Stockholm marathon (på 4.26 2017 och på 4.42 i fjol, nettotider; och hon var även anmäld i år men kom inte till start). Men det som verkligen gör henne intressant: Att hon två år i rad tävlat i VM i ploggning – alltså att plocka skräp när man joggar. I år blev hon sjua och vann dessutom ett fair play-pris ihop med italienska Silvia Ines Canavero. Vi går igenom allt om hur man tävlar i, och blir duktig på, ploggning, vad som krävs för att få en plats på VM och hur själva VM-tävlingen fungerar. Och så pratar vi om de värsta och konstigaste skräpen, om vilken träning man ska syssla med för att bli en bra ploggare och en hel del annat. Missa inte!

    I dag kom det mycket väntade beskedet att Emilia Fahlin lämnar FDJ-Suez efter fem säsonger. Vad hon ska göra nästa år – om hon är klar för ett nytt stall (utan att det annonserats), om hon jagar en plats någonstans eller om hon bestämt sig för att lägga av – är däremot inte klart. Det får vi återkomma till när hon är tillbaka i Sverige. Att det var väntat att Fahlin skulle lämna beror på att FDJ redan gått ut med värvningarna av nederländska Nina Buijsman och Lauren Molengraaf, franska Léa Curnier och Coralie Demay och italienska Alessia Vigilia samtidigt som Fahlin offentligt vädrat sitt missnöje med att få så få chanser att tävla för eget resultat i år (hon har, fram tills förra veckan, bara fått vara agera hjälpryttare.
    Fahlin kom in i proffscikusen för T-Mobile-teamet 2007, och körde för amerikanska stallet (som ofta bytte namn) i sex säsonger. 2013 tävlade hon sedan för Team Hitec innan hon 2014–2015 och 2017–2018 körde för brittiska Wiggle-Honda (2016 gjorde hon ett år i italienska Alé-Cipollini). Och sedan 2019 har hon alltså tävlat för franska FDJ-Suez. Nu återstår det att se om det blir en adress till innan proffskarriären är över. Det finns i skrivande stund 13 team på världstournivån, och några av dem har tunt med cyklister: Liv racing Teqfind har inte kommunicerat att de har kontrakt med en enda, och Human Powered Health har bara Alice Barnes i truppen. Och de allra felsta stallen (utom möjligen FDJ, Team SD Worx, Lidl-Trek och Team DSM) har åtminstone några platser kvar att fylla.
    Förutom Fahlin blev i dag också officiellt att norska Stine Borgli och frnaksa Maëlle Grossetête lämnar FDJ, sedan tidigare har det varit klart att Clara Copponi går till Lidl-Trek och Victorie Guilman till continental-laget St Michel-Mavic-Auber93.
    När Fahlin kom till FDJ inför 2019 var stallet 21:a på världsrankningen, och det var en stor sak att de lyckats skriva kontrakt med en så välrenommerad cyklist som Fahlin (och hon fick stort utrymme de första två säsongerna). När hon nu lämnar är stallet etablerat i världstoppen, femma på årets världsrankning, och med ett koppel av stjärnor i laget.
    Internationella cykelförbundet UCI uppdaterade i dag just sin världsrankning, och nationsrankningen såg inte riktigt ut som experten Peter van der Veen förutsåg (som jag skrev om på bloggen i går). Sverige är där, just nu (den kan uppdateras), så lite som 6,7 poäng från 25:e-platsen som skulle ge en plats i tempoloppet i OS (en enda struken placering i något lopp under säsongen kan få stor påverkan när marginalerna är så små). Så vi får fortsätta hålla utkik.
    På den individuella världsrankningen gjorde Fahlins starka resultat i Kina den senaste veckan att hon flög förbi Jenny Rissveds och återtog platsen som Sverigeetta på rankningen: Hon avslutar året som 124:a (upp 57 placeringar från förra veckan) medan Rissveds är 162:a. Julia Borgström är, med sin 220:e-plats, enda övriga svenskan på topp 300.
    På herrsidan är Lucas Eriksson högst rankade svensk med en 441:a-plats medan Kumlacyklisten Jacob Ahlsson avslutar ett år, där han inte fått chansen att tävla internatioenllt, som sjätte bästa svensk, på 1 103:e plats.

    , , , ,

  • Fahlin avslutade med ny topp tio-plats (hade hon blivit topp sexa hade Sverige fått en OS-plats till), van Sitteren har 21 DM-guld (och inget annat) och 15-åriga Ebba spöade alla seniorherrar i premiären

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Petra Hanaeus, 50-åringen som leder långloppscupen (i huvudklassen) och som redan sprungit 48 löpartävlingar i år, gästar. Podden finns där poddar finns, till exempel på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Emilia Fahlin avslutade säsongen med en ny topp tio-placering när Tour of Guangxi avgjordes i dag. Inte ett enda videoklipp har kommit därifrån, så det är svårt att sia om hur loppet egentligen utspelade sig, men FDJ-Suez hade i varje fall två cyklister med längst där framme, med italienska Vittoria Guazzini som sjua och Fahlin som sjua. Polska Daria Pikulik (Huma Powered Health) vann och blev därmed först genom tiderna att vinna både säsongens första och sista världstourtävling eftersom hon tog hem första etappen i Tour Down Under den 15 januari. Hon har haft en hyfsat lång säsong … Förhandsfavoriten Chiara Consonni (Itlaien/UAE Team ADQ) blev tvåa och Mia Griffin (Irland/Israel Premier Tech Roland) trea. Totalt var 65 cyklister med i tätklungan, trots ett par hyggliga stigningar med fyra av de 14,5 milen kvar (en första- och en andraklassificerad stigning).
    Det här var sista tävlingen på högre nivå i världen i år, och säsongsavslutning för de allra flesta (inklusive Fahlin). När poängen från den här tävlingen räknats in kommer OS-kvalplatserna till Paris nästa år att fördelas mellan länderna. Redan innan den uträkningen är klar står det klart att Sverige kommer att få en plats i linjeloppet, men däremot blev det väldigt tajt i tempoloppet och det är bäst att låta det var osagt hur det gick. Enligt experten Peter van der Veen, som gör egna uträkningar och postar dem på twitter, missade Sverige en tempoplats med mindre än 20 poäng (Colombia tog sista platsen i stället), vilket är så lite som skillnaden mot att Fahlin hade blivit sexa i stället för tia i dag.
    Men att det blir en plats i linje är hugget i sten. Om Fahlin kommer att få den, om hon beslutar sig för att köra ett år till? Tja, det är upp till SOK, men hittills är hon och Caroline Andersson de enda som klarat kommitténs topp tolv-krav – att uppvisa topp tolv-resultat på högsta nivå. Fahlin har gjort det tre tävlingsdagar i rad på världstouren i Kina nu, och Andersson gjorde det när hon var tia på en etapp i Vuelta España i våras. Skillnaden mellan dem? Att Fahlin är jätterutinerad, har gjort tre OS och 13 VM, är regerande svensk mästare och är rankad 181:a i världen. Andersson är 356:a på världsrankningen. Med i ekvationen finns också mountainbikestjärnan Jenny Rissveds som börjat köra alltmer landsväg och genom fina resultat på lägre nivå faktiskt klättrat förbi Fahlin på världsrankningen i år (hon är 154:a) och var uttagen till landsvägsloppet i VM (som hon tvingades tacka nej till på grund av hjärnskakning). 22-åriga Julia Borgström och 24-åriga Clara Lundmark är två andra, rankade 217:e och 304:a, som konkurrerar med Andersson om SOK väljer att satsa på ett yngre namn. Men SOK kan också välja att inte skicka någon, trots att kvalplatsen är bärgad. Det har hänt många gånger förut.
    Jag har så klart försökt få tag i Fahlin i Kina, men det har visat sig svårt över telefon. Så en mer ordentlig uppdatering om vad hon tänker om framtiden kommer först när hon är hemma i Sverige igen.

    Jag skrev häromdagen att Liduina van Sitteren hade 15 DM-guld. Eftersom jag räknade efter lite snabbt. Men jag räknade ganska snett. Efter en extra kontroll visar det sig att hon har 21 DM-guld, och därmed är näst värst under 2000-talet, bakom Åsa Höög (29 DM-guld 2000–2008). Faktum är att van Sitteren passerade Mikaela Kemppi (19 DM-guld 2011–2017) när hon vann DM på 10 000 meter i somras. Bakom dem finns Lotta Lennartsson på 19 DM-guld (2000–2013) och Karin Sennvall Forsberg, Josefin Gerdevåg och Erica Lech på sex vardera.
    När jag tagit reda på detta började jag också fundera på vem egentligen är den vassaste löparen av dessa. Kollar man på personbästa så har Sennvall Forsberg Närkerekorden på 5 000 och 10 000 meter, Liduina van Sitteren på tio kilometer landsväg, Josefin Gerdevåg på halvmaraton och Erica Lech på maraton. Gör man en ”adelskalender” enligt skridskomanér, med distanserna 5 000 meter, 10 000 meter/tio kilometer, halvmaraton och maraton så toppar Gerdevåg den 40 poäng/sekunder före van Sitteren och Kemppi. Men då ska man komma ihåg att Sennvall Forsberg aldrig gjort en mara och ramlar utanför där – räknar man endast på de tre kortare distanserna är det i stället van Sitteren som toppar en halv poäng/sekund före just Sennvall Forsberg.
    Men så måste man också zooma ut och se större meriter: Sennvall Forsberg har sprungit terräng-EM, gjort två Finnkamper, tagit NM-guld på 10 000 meter och har fyra SM-brons på 5 000 och 10 000 meter och i terräng. Erica Lech har ett SM-silver i maraton. Josefin Gerdevåg har ett SM-brons i maraton (och ett till i stafett). Mikaela Kemppi har sprungit en maratonlandskamp och tagit två fjärde- och fyra femteplatser på SM på 10 000 meter, i halvmaraton och maraton. Och van Sitteren har tre femteplatser på SM i halvmaraton och maraton. Höög har två femteplatser på SM på 10 000 meter och i halvmaraton. Och Lennartsson har nästan aldrig sprungit en SM-tävling.
    Ja, det är mycket att vända och vrida på om man ska utse vem som är bäst (men Sennvall Forsbergs landslagsmeriter går inte att skoja bort), och DM-guld säger uppenbart inte allt.

    Förra hösten tog Ebba Fryxell från Latorp, då bara 14 år gammal, junior-EM-brons i konkurrens med Europas vassaste 20-åringar i draghundsportens barmarksdisciplin, där man springer bakom hunden. I helgen startade årets säsong på allvar med Daladraget i Borlänge, och Fryxell visade per omgåedne att den sensationella farten är intakt. På lördagen avverkade hon och Tjabbe (en hund som är son till Zelma som Ebba tog bronset med i fjol och som Ebba lånat av Timo Silvola) de 3,5 kilometerna på 10.10 och vann juniorklassen med över 3,5 minuters marginal över tvåan (som var bästa herrlöpare). Ja, faktum är att hon även slog alla herrseniorer (Faluns Johan Andersson var närmast, tio skeunder bakom) och noterade dagens näst bästa tid av alla som var på plats – hon fick bara ge sig mot Härnösands Sanna Näslund som var 15 sekunder snabbare. På söndagen gjorde hon om det hela – slog alla utom Näslund – även om det gick 22 sekunder långsammare än dagen innan. När de båda dagarna räknades samman blev resultatet så klart detsamma.

    , , , , , , , ,

  • Fahlin avslutar säsongen (och möjligen karriären), framgångar i Daladubbeln och Regborn utmanar i terräng-SM

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Petra Hanaeus, 50-åringen som leder långloppscupen (i huvudklassen) och som redan sprungit 48 löpartävlingar i år, gästar. Podden finns där poddar finns, till exempel på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    I morgon avslutar Emilia Fahlin sin 17:e säsong som proffscyklist med Tour of Guangxi – och faktum är att det kan vara den sista tävlingen i karriären. Något beslut om framtiden har hon i varje fall inte kommunicerat, även om hon tidigt i somras sa att hon började bli mer och mer sugen på att förlänga satsningen över 2024. Vi får se hur det blir med den saken.
    Tour of Guangxi är hur som helst, tvärtemot vad namnet antyder, en endagstävling (den körs i Guangxi i södra Kina, nere mot gränsen till Vietnam). Den utgör final i världstouren, men inte ens på internationella cykelförbundets egen hemsida går det att utläsa hur lång tävlingen är eller se någon banprofil. Klart är i varje fall att Fahlins FDJ-Suez kör med samma lag som i Tour of Chongming förra veckan: Förutom Fahlin norska Stine Borgli, italienska Vittoria Guazzini och franska Eugénie Duval och Victorie Guilman. Det återstår att se om laget gör som i de två sista etapperna i Chongming och kör för Fahlin.
    Discovery har sänt samtliga världstourtävlingar i år, men vad jag kan hitta verkar det inte finnas någon tv-sändning alls att tillgå i morgon (och jag har inte kunnat hitta när starten går).
    Mycket oklart, alltså. Men tävling ska det bli.

    Samtidigt som den internationella orienteringssäsongen avslutades med Euromeeting i Skottland i helgen så avslutade runt 2 000 av landets yngre orienterare den nationella med Daladubbeln (nå, några småtävlingar återstår så klart, men inte mycket). Tävlingen avgörs i tvåmannalag där det är stafett på lördagen och patrullorientering (där man springer ihop) på söndagen, och där tiderna sedan läggs ihop – och det blev en del framskjutna placeringar för talangerna från länet.
    OK Djerfs Gabriel Laine totalvann H14-klassen tillsammans med Stora Tunas Hugo Claesson (Laine hade en lite tyngre stafettsträcka, där han var 44:a, 4,5 minuter från täten, men det räddade upp sig sen och paret var snabbast i patrullorienteringen) och i samma klass blev Almbyduon Erik Kylborn och Måns Dahlberg fyra efter en tredjeplats i stafetten.
    I H16 sprang Lindebygdens Axel Thybeck upp sitt lag (som bestod av honom och OK Skogstjortarnas Alvin Rosén) från fjärde plats till seger i stafetten, men i patrullorienteringen tappade laget till en andraplats totalt.
    Och i äldsta klassen – för alla juniorer, en hopslagning av 18- och 20-årsklasserna – blev tog Djerfs Ella Laine en andraplats, bara sju sekunder från segern, i par med Västerviks Tilda Sundkvist efter att ha hämtat in nästan två minuter i patrullorienteringen som laget vann.

    Martin Regborn stod ju över Euromeeting, men kommer i stället att springa terräng-SM i Halmstad helgen. Han är anmäld till båda distanserna (fyra kilometer på lördagen och tio på söndagen). Regborn har sprungit tävlingen fem gånger tidigare och har en fin resultatutveckling på den lång distansen med placeringsraden 18–15–10–11–6. Sjätteplatsen 2021 gjorde att han blev uttagen till nordiska mästerskapen och därmed fick debutera i landslaget i friidrott. Även klubbkompisen Kevin Bodén springer båda distanserna (han är M22:a och konkurrerar därmed även i den klassen på den längre distansen, på den kortare finns bara seniorklass), men KFUM Örebro ser i skrivande stund inte ut att få ihop något lag (det kräver tre löpare) – men efteranmälan stänger inte förrän på fredag (2020 tog Regborn, William Lind och Jonatan Gustafsson en fjärdeplats i lagtävlingen på den korta distansen).
    Största länsnamnet är och förblir ändå Linus Rosdahl, den Örebrofostrade Hässelbylöparen som var bäste svensk och totaltvåa på Lidingöloppet och som 2021 tog SM-brons på den långa SM-distansen (och blev fyra på NM), men som nu lär vara i ännu bättre slag.
    På damsidan springer både Hälleforsbördiga Louise Wiker och Örebro AIK:s Liduina van Sitteren båda distanserna (individuellt har Wiker tre SM-brons från terräng-SM, 2011–2016; van Sitteren har som bäst varit sjua). Svartås Ella Laine testar att kliva in i elitklassen på söndagen, men springer också i F17-klassen på lördagen (hon blev sexa i F16 i fjol). Ebba Broms, som tidigare tävlat för Brevens IF, gör samma grej men i F19 (som springer sex kilometer; hon tog silver i F17 i fjol).
    KFUM Örebros stjärnskott Linus Wedin, som börjat på skidgymnasium i Jämtland i höst, kommer ned till Halmstad och springer i P16-klassen (som avgörs över fyra kilometer). Han har ett brons från Vällingby i fjol, då han var tio sekunder från guldet i P15, att försvara.

    Och på tal om terränglöpning: Klara Frih tävlade i helgen igen, i Santa Clara Bronco invitational. Hon avverkade de sex kilometerna på 22.15,3 (nio sekunder snabbare än i fjol, 44 snabbare än i förfjol) men fick ändå nöja sig med en 108:e-plats av 200 startande (Rosina Machu, Gonzaga, vann tävlingen på 19.16,3). Askersundsbördiga Frih blev femma av löparna från sitt college och var därmed med och samlade poäng i den prestigefyllda lagtävlingen, är Saint Mary’s blev nia av 21 skolor till start. Höstens största tävlingar närmar sig.

    , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Dasler med pangtid i Amsterdam marathon (netto bara 2.19 från Europarekordet), Gustafsson sprint-sexa igen och van Sitteren tog sitt 15:e DM-guld

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Petra Hanaeus, 50-åringen som leder långloppscupen (i huvudklassen) och som redan sprungit 48 löpartävlingar i år, gästar. Podden finns där poddar finns, till exempel på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Örebroaren Marie Dasler, 55, stod för en av årets vassaste prestationer av en svensk veteranlöpare när hon i dag sprang in på 2.57.01 i Amsterdam marathon. Inte bara för att det var svenskt veteranrekord i D55-klassen med över sex minuter (Karin Schön hade det gamla på 3.03.04 från Göteborg 2017), personligt rekord med drygt en minut (Daslers enda tidigare mara under tre timmar var 2.58.04 i London 2021, där hon blev femma i D50-klassen i veteran-VM), bara 4.40 från Europarekordet i D55-klassen och gav segern i D55-klassen i tävlingen med över 12,5 minuter. Utan också för att hon egentligen sprang ännu mycket snabbare. Trängseln i starten gjorde att Dasler tappade två minuter och 21 sekunder innan hon passerat startlinjen – så de 42 195 meterna från start till mål gick egentligen på 2.54.40 – bara 2.19 från Europarekordet i åldersklassen.
    Daslers jämna och fina femkilometerstider: 21.08–20.54–20.41–20.39–20.50–20.30–20.22–20.31 (och så 9.05 därifrån och in, och 2.21 från startskottet till startlinjen, då). Negativ splitt, dessutom: Första halvan gick på 1.27.58, andra på 1.26.42.
    Dasler har nu svenska veteranrekorden på engelska milen (inne och ute), 2 000 meter inne (D50 och D55), 5 000 meter inne (D50 och D55), fem kilometer väg, tio kilometer väg och maraton.
    Ytterligare sex länslöpare sprang i Örebro (som jag hittat). Av dem gjorde Micael Waldenborg (3.01.37 brutto/2.59.01 netto), Johnny Sellvén (3.05.11/3.01.27) och Fredrik Hartman (3.06.12/3.03.41) snabbast.

    Det blev ingen tredje pallplats på tre dagar för Jonatan Gustafsson när Euromeeting i Skottland avslutades på söndagen. Efter förstaplatsen i sprintstafetten och tredjeplatsen i knockoutsprinten fick han nöja sig med en sjätteplats när den individuella sprinten avgjordes på söndagen (för övrigt exakt samma placering som på EM förra veckan – och därmed har Gustafsson nu sex topp sex-placeringar på tolv dagar i internationella tävlingar, varav fyra pallplatser). Örebroaren var bäste svensk , 24 sekunder bakom segrande belgaren Yannick Michiels och nio sekunder bakom fransmannen Loïc Capbern på tredjeplatsen. Det här var Gustafssons sista tävling för säsongen.
    Oskar Andrén, som varit sjuk i veckan och hade en tung fredag i stafetten och åkte ut i kvalet i knockoutsprinten i går, stod över dagens tävling.

    Örebro AIK:s Liduina van Sitteren vann Täljemilen – både totalt och därmed också DM-klassen – på 36.10 (bara sju sekunder från säsongsbästa och 55 sekunder från perset). I själva tävlingen var segermarginalen elva sekunder till Fredrikshofs Sara Trané, och i DM var den drygt 1,5 minuter till Västerås Edith Blomqvist. .Det här var van Sitterens 15:e DM-guld, om jag räknar rätt, men det första just på tio kilometer landsväg (där första DM-tävlingen avgjordes i fjol, och då vann Erica Lech med van Sitteren som trea). Starts Maria Nagle blev DM-fyra på 42.18 och tog därmed veteran-DM-guld i K45 med över sju minuters marginal.
    På herrsidan tog Tisdagsklubbens Simon Karlsson DM-silver på 32.16, personligt rekord med nästan en halvminut (och därmed har Karlsson nu persat på maran, halvmaran, tio kilometer och fem kilometer inom loppet av tre veckor, snacka om att vara i sitt livs form). Han var 1.19 bakom segrande Viktor Zackrisson (Enhörna), och mellan sig hade de ett par löpare som inte tillhörde distriktet. Karlssons klubbkompis David Lundström blev fyra i DM, 41 sekunder från medalj (på nya perset 33.42), Örebro AIK:s Erik Jansson sjua på 34.43 och Tisdagsklubbbens Hannes Andersson nia på 34.58.
    I M35 tog Tisdagsklubbens Joel Redeskog (38.40) och Janne Werner (39.14) silver och brons och i H55 fixade Starts Roger Sköldkvist (42.25) och Lars Lanneborn (43.59) samma valörer.
    Liduina van Sitterens DM-guld: 5 000 meter (2019, 2023), 10 000 meter (2019, 2022, 2023), tio kilometer landsväg (2023), halvmaraton (2018, 2019), maraton (2018, 2019, 2020), korta terräng-DM (2016, 2019), långa terräng-DM (2017, 2019).

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Poddgästen snabbast igen när parkrun jubilerade, Gustafsson på pallen för fjärde internationella tävlingen i rad och Fahlin fick chansen på nytt

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Petra Hanaeus, 50-åringen som leder långloppscupen (i huvudklassen) och som redan sprungit 48 löpartävlingar i år, gästar. Podden finns där poddar finns, till exempel på Spotify och i podcastappen på Iphone.
    Ja, 48 var siffran när podden spelades in, före Åstadsloppet. Med den tävlingen och dagens parkrun är Hanaeus nu uppe i 50 jämnt. Hon var snabbast på Örebro parkrun för 79:e gången i ordningen (hon är den i Sverige som varit snabbast i flest parkruns genom tiderna, oavsett ort, vilket vi också pratar om i podden) och i dag hade hon drygt fem minuters marginal på tvåan när hon tog sig runt de fem kilometerna på 20.33. Frederik Kuper, som gjorde 18.11 i debuten för två veckor sedan, sprang nu fem sekunder snabbare än så och var snabbast även andra gången på banan. Dagens upplaga av Örebro parkrun var för övrigt den 250:e sedan starten i april 2017, och den lockade 67 löpare.

    Jonatan Gustafsson har en hyfsad svit igång just nu. Efter sjätteplatsen i den individuella sprinten på EM vann han guld i sprintstafett och silver i knockoutsprint förra helgen, och följde upp med seger i sprintstafetten i Euromeeting i Skottland i går – innan han i dag blev trea i knockoutsprinten där. Själva finalen ble vdock ett litet antiklimax, när det gäller kampen om segern, eftersom de tre svenskarna (förutom Gustafsson också August Mollén och Axel Granqvist) ihop med norrmannen Jørgen Baklid tog ett 15 sekunder långsammare vägval än schweizaren Fabian Aebersold och britten Eddie Narbett. Aebersold höll därifrån undan till säker seger, medan Mollén och Gustafsson jagade ikapp Narbett och tog andra respektive tredjeplatserna.
    – Det var riktigt synd. Vi drog vänster och han säga i farten till varandra ”de andra tog fel”. Det blev största chocken när vi kom upp till trean och var runt 15 sekunder efter. Det var riktigt segt att konstatera, säger Mollén till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
    Mollén var för övrigt den som blev tvåa före Gustafsson även på VM i fjol (när Matthias Kyburz vann), och de två är därtill barndomsvänner. Gustafsson har sviten tre–två–tre på karriärens tre internationella knockoutsprinter, och har bara haft Kyburz, Mollén och Aebersold framför sig där.
    Oskar Andrén, som dragits med sjukdom i veckan, åkte ut i kvalet. De tolv bästa i varje grupp avancerar, och han blev snöpligt nog 13:e i sin (av 29), två sekunder bakom Oskar Sandberg som tog den sista platsen vidare.
    I morgon avslutas Euromeeting, som också är för-VM, med individuell sprint.

    Emilia Fahlin fick chansen att spurta om det igen, precis som på fredagen, när den tredje och sista etappen av världstourloppet Tour of Chongming Island avgjordes i utkanten av Shanghai tidigt på lördagsmorgonen, svensk tid.
    Med fem kilometer kvar hjälpte Victorie Guilman henne fram, och efter sista kurvan (med 3,1 kilometer kvar – därefter var det en lång och bred raksträcka till mål) fick hon lite understöd av Stine Borgli, men de 1 600 sista meterna mot mål fick Fahlin göra det själv, och av tv-bilderna att döma såg det ut att bli för tufft att leta luckor framåt, tvingas slå av och sedan dra igång spurten på nytt, och i mål fick hon nöja sig med en tolfteplats efter gårdagens femteplacering.
    Chiara Consonni (Italien/UAE Team ADQ) vann spurtuppgörelsen och därmed också sammandraget, eftersom segern gav tio bonussekunder, och hon var bara en bakom Mylène de Zoete (Nederländerna/Ceratizit-WNT) inför avslutningen (efter dagens spurtpriser). Därmed vann Consonni totalen med nio sekunder. Fahlin slutade 22:a (hon var en av 52 cyklister som var med i tätklungan i mål alla tre dagarna men inte tog någon bonussekund, och de sorterades på placeringspoäng bakom de 14 som samlat bonussekunder. Fahlins FDJ-Suez blev trea i lagtävlingen.
    På tisdag avslutas Fahlins säsong – och landsvägscyklingens världstour – med Tour of Guangxi i södra Kina.

    , , , , , , , , , , ,

  • Laget körde äntligen för Fahlin – då blev hon femma (och Gustafsson tog nytt stafettguld – nu i Euromeeting)

    Tidigt i morse släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Petra Hanaeus, 50-åringen som leder långloppscupen (i huvudklassen) och som redan sprungit 48 löpartävlingar i år, gästar. Podden finns där poddar finns, till exempel på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Emilia Fahlin slutade femma på världstouren i år, hennes första topp tio-placering för säsongen (på världstouren, hon har ju varit på pallen i Gracia Orlová och vunnit SM, bland annat). Senast hon var så högt upp i listan på så hög, internationell var i Tour of Scandinavia förra året, där hon var tvåa på den svenska etappen (mellan Orust och Strömstad) och också tog två niondeplatser. Dagens tävling var den andra etappen av Tour of Chongming Island, och vädret var inte särskilt inbjudande (det var strilande regn).
    42-åriga uzbekiska veteranen Olga Zabelinskaya, som tog OS-silver 2016, kom loss i en ensam utbrytning med tolv mil kvar och hade som mest ett försprång på tre minuter, men hämtades in mindre än en kilometer före mål. Det var rejält stökigt i den drygt 90 cyklister stora klungan då, och i högersvängen in på upploppet var Fahlin långt bak. Men med hjälp av italienska lagkompisen Vittoria Guazzini tog hon sig framåt, och över de sista hundra meterna på upploppet passerade hon hemmacyklisten Tang Xin (som kör för kinesiska landslaget i den här tävlingen och inte verkar ha något proffskontrakt) för femteplatsen. Hanna Tsesarakh, en belarusisk cyklist som tävlar för proffslaget Li Ning Star under neutral flagg, vann närmast före italienska duon Martin Fidanza (Ceratizit-WNT) och Chiara Consonni (UAE Team ADQ). Före sig hade Fahlin också Maggie Coles-Lyster (Kanada/Israel Premier Tech Roland).
    Det här var, mig veterligt, Fahlins 36:e tävling för sitt franska proffslag FDJ-Suez i år – men den allra första gången laget kört för henne, i de 35 första har hon agerat hjälpryttare.
    I morgon avslutas etapploppet med en 112 kilometer lång etapp med start och mål och en avslutande varvbana i Chongming new city park (där också dagens och gårdagens etapper gått i mål). Återstår att se om hon får chansen att gå för det då också.

    Sätt Jonatan Gustafsson i ett svenskt sprintstafettlag – och det blir seger. Efter EM-guldet förra fredagen följde Örebroorienteraren i dag upp med en ny seger när Euromeeting (för-VM) i Skottland inleddes. den här gången hade han tre nya lagkompisar, jämfört med förra veckan, i Emma Bjessmo, Axel Granqvist och Hanna Lundberg – men Sverige gjorde precis som då och ledde i princip från start till mål. Eller ja, till skillnad från Tove Alexandersson på startsträckan förra veckan väntade Bjessmo med att gå upp i ledningen till upploppet (hon var sekunden före Ingeborg Rygg Eikeland i Norges fjärdelag till växlingen, och totalt var 13 lag inom 32 sekunder). Granqvist på andrasträckan stack direkt och fick till slut en lucka på 15 sekunder till Eirik Langdal Breivik (i Norges förstalag), och Gustafsson på tredjesträckan var i ledningen hela tiden (även om den krympte till nio sekunder; det går dock inte att säga så mycket om hur han sprang gentemot motståndarna eftersom det var rejäla gafflingar). Men den som verkligen ställde skåpet var Lundberg, som drog ifrån konkurrenterna med med 45 sekunder på de första 3,5 minuternas orientering (!) och i mål, efter en slinga på tolv minuter, hade ökat marginalen bak från de nio sekunder hon fick av Gustafsson till över två minuter. Norge blev tvåa och Frankrike trea.
    Tisarens Oskar Andrén sprang andrasträckan i Sveriges fjärdelag, och gick ut som 13:e (32 sekunder bakom) och kom i mål som 21:a (3.12 efter) för ett lag som till slut blev 20:e. Men då ska man veta att han varit rejält sjuk i veckan (och egentligen var påtänkt för förstalaget, på Granqvists plats).
    I morgon fortsätter Euromeeting med knockoutsprint och på söndag avslutas det med individuell sprint.

    , , , , , , ,

  • Fahlin drog upp lagkompisarna i Kina – Karlsson och van Sitteren favoriter inför söndagens DM-lopp

    Tidigt i morse släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Petra Hanaeus gästar. Vi pratar om nervositeten kring att gå med i en klubb och börja springa tävlingar när man startar löparkarriären efter 40 (”det är väl bara duktiga, snabba löpare som springer i en klubb?”), varför hon nu, som 50-åring, bara är sekunder från sina personbästanoteringar på flera distanser, om att hon leder långloppscupen med några få deltävlingar kvar (och vilka tävlingar i cupen hon gillar bäst – hon väljer inte samma som jag!) och om att hon, inklusive parkrun, sprungit 48 löpartävlingar hittills i år (samtliga i långloppscupen, om man bortser från att hon valde att springa i motionsklassen över halvmaran i Nora marathon). Podden finns där poddar finns, till exempel på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Det blev, som väntat, en rejäl klungspurt om etappsegern när Tour of Chongming Island startade med den första av tre etapper i dag (alla 95 startande fanns med i tätklungan, även om ”bara” 75 fick samma tid). Emilia Fahlin fick som vanligt göra jobbet åt lagkompisar, och hon avslutade med att dra fram en av dem (det var omöjligt för mig att avgöra om det var Eugénie Duval eller Vittoria Guazzini) till front med två kilometer kvar. Hur som helst lyckades FDJ-Suez-cyklisterna inte förvalta läget, och i mål var Duval elva och Guazzini 13:e. I stället vann Mylène de Zoete (Nederländerna/Ceratizit-WNT) den stökiga spurtuppgörelsen efter 109 kilometer (Fahlin rullade i mål som 43:a).
    På vägen var Guazzini dock tvåa vid ett av spurtsprisen, vilket gav två bonussekunder som gör att hon ligger sexa i sammandraget (de Zoete fick tio för segern och toppar).
    I morgon fortsätter tävlingen med en ny etapp, vars slut precis som i dag direktsänds av Discovery med start 7.05.

    I går var det sista ordinarie anmälningsdag till DM på tio kilometer, som avgörs i Täljemilen i Södertälje på söndag (men det går att efteranmäla sig på tävlingsdagen – till en kostnadsökning av 250 procent). Tidernas första distriktsmästerskap på den distansen avgjordes i samband med Startmilen i fjol, och där dominerade KFUM Örebro och Örebro AIK: Jonatan Gustafsson, Martin Regborn och Jonas Andersson tog en KFUM-trippen på herrsidan medan Fanny Schulstad blev tvåa på damsidan mellan ÖAIK-löparna Erica Lech och Liduina van Sitteren. Men av dem är bara van Sitteren anmäld i helgen (Gustafsson är upptagen med Euromeeting i Skottland), och i stället är flest toppnamn från länet hämtade från Tisdagsklubben som ställer upp med Simon Karlsson, David Lundström, Hannes Andersson och Joel Redeskog. Jag får erkänna att jag inte har koll på alla namn i listan nu när distriktet förutom Närke också består av Värmland, Södermanland och Västmanland, men av länslöparna tippar jag att van Sitteren och Karlsson kommer vara först i mål, i alla fall.

    , , , , , , ,

  • Hanaeus gästar podden, Fahlin avslutar säsongen i Kina och Johnson fick resultatet korrigerat till personligt rekord

    Tidigt i morgon bitti släpps veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Petra Hanaeus gästar. Vi pratar om nervositeten kring att gå med i en klubb och börja springa tävlingar när man startar löparkarriären efter 40 (”det är väl bara duktiga, snabba löpare som springer i en klubb?”), varför hon nu, som 50-åring, bara är sekunder från sina personbästanoteringar på flera distanser, om att hon leder långloppscupen med några få deltävlingar kvar (och vilka tävlingar i cupen hon gillar bäst – hon väljer inte samma som jag!) och om att hon, inklusive parkrun, sprungit 48 löpartävlingar hittills i år (samtliga i långloppscupen, om man bortser från att hon valde att springa i motionsklassen över halvmaran i Nora marathon).
    Några saker att ha med sig när man lyssnar på podden:
    ** Jag uttalar Petras efternamn fel i introduktionen. Det ska uttalas Hán-eus eller möjligen Hán-äus, A:et är stumt (eller egentligen är ae en ombildning av ett danskt/norskt æ, hur som helst ska det inte uttalas som enskild bokstav).
    ** Podden är inspelad före Åstadsloppet, då IF Start ledde föreningstävlingen i långloppscupen (sedan blev det, som Petra förutspår i efterhand i podden, att Örebro AIK dök upp med många löpare och tog över podden).
    Podden finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    I morgon startar Tour of Chongming island, den första av de två kinesiska tävlingar som avslutar årets världstour och därmed i praktiken hela landsvägscyklingssäsongen. Emilia Fahlin är på plats i Kina, Eller snarar i Chongming, som är en ö av Ölands storlek, med runt 700 000 invånare, som tillhör Shanghais storstadsområde (som totalt har knappt 27 miljoner invånare). Tävlingen består av tre etapper, där den första och sista startar i Chongmings nya stadspark (och alla tre går i mål där). Alla tre är helt pannkaksplatta, den första, i morgon, 109 kilometer lång, den andra, på fredag, 129 och den tredje, på lördag, 112 kilometer (den avslutas med sju varv på en 11,5 kilometer). Discovery sänder alla tre dagarna, med start 7.05 varje dag (det beräknas vara lite mer än en timme före målgång varje dag).
    Fahlins FDJ-Suez är ett av åtta världstourlag som gjort resan till Kina, men de har bara fått med sig fem cyklister (det är de långt ifrån ensamma om). Förutom Fahlin är det norska Stine Borgli, italienska Vittoria Guazzini och franska Eugénie Duval och Victorie Guilman. Kollar man på rankningen är Guazzini högst upp av dem, men överlag känns det väldigt öppet. Marta Lach (Polen/Ceratizit WNT) och Chiara Consonni (Italien/UAE Team ADQ) och Tamara Dronova Balbolina (ryska som tävlar under neutral flagg för Israel Premier Tech Roland) och Eleonora Gasparrini (Itlaien/UAE Team ADQ) är väl de som står ut lite grann.
    Tävlingen har blivit inställd tre år i rad, i spåren av covidpandemin, och kördes senast 2019 då startfältet var starkare och Lorena Wiebes vann med Lotte Kopecky på tredjeplatsen. Fahlin har kört fyra av de tidigare 13 upplagorna (2012 och 2014–2016), men har aldrig tävlat för eget resultat, aldrig varit topp 40 på någon enskild etapp.
    Kinaturnén avslutas på tisdag med Tour of Guangxi i södra delen av landet. Det är också den sista tävlingsdagen som räknas in på världsrankningen innan platserna till OS i Paris nästa år fördelas till nationerna, men det spelar ingen roll vad Fahlin (eller Wilma Olausson, Uno-X pro cycling team, som också kommer till start) gör, för Sverige kommer ändå bara få en plats på linjeloppet (det får alla länder som ligger mellan plats 21 och 45 på nationsrankningen, och Sverige ligger på en stabil 32:a-plats).

    Resultaten från Kristinehamns sexdagars uppdaterades i dag (igen) eftersom det visade sig att den tidigare banmätningen var felaktig. ”Tyvärr har två tal från kalibreringen vänts på vid uträkning av dagens kilometer-värde. Detta innebär att det fattas 46 meter på varje varv”, förklarar arrangörerna på facebook. Jessica Svärds segerresultat uppdaterades till 77 336 meter (bara fem svenskor – bland annat hon själv – har sprungit längre genom tiderna, och i år gör det henne till sjua i världen) medan karlskogingen Leonora Johnson fick sitt resultat korrigerat till nytt personligt rekord på 63 952 meter och Kumlas Maria Pettersson fick sin sextimmarsdebut korrigerad till 60 616 meter. De båda blev ju tvåa och trea i tävlingen (herrsegraren André Rangelind kom över åtta mil efter ommätningen, fick sitt resultat korrigerat till 80 104 meter – men han har faktiskt varit över nio mil tidigare).

    , , , , , , , , ,

  • Lång (!) genomgång av läget i långloppscupen inför avslutningen – bloggaren tippar att alla regerande mästare vinner igen

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där (på engqvist.me) Björn Engqvist gästar och bland annat berättar om hur han gick från att aldrig ha sprungit milen under 40 till att ett år senare vara nere under 36. Podden finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone. Efter att podden spelades in har Björn gjort ett Åstadslopp som han inte alls var nöjd med, och beslutat sig för att lägga ned säsongen. Han berättar om beslutet på sin blogg: ”Efter all den tid och energi jag lägger ner på detta förväntar jag mig mer. Jag kräver mer glädje och bättre prestationer för att det ska vara värt det. Håller man på med prestationsinriktad träning så tycker jag att man ska kunna förvänta sig att prestationen förbättras. Inte att man går bakåt.”

    Efter nämnda Åstadsloppet är det dags att ta en närmare titt på sammandraget i långloppscupen, där fyra lopp nu återstår:
    ** Wadköpingslöpet: Ett tio kilometer långt traillopp på stigarna runt Karlslundsspåret (två varv på en femkilometersbana). Avgörs söndagen den 22 oktober.
    ** Långa terräng-DM: Avgörs i år vid Kvarntorpshögen, över tre varv på en 3,3 kilometer lång slinga som hela tiden går upp och ned. Eftersom det är en DM-tävling delas extra poäng ut i cupen: 8-1 poäng före ettan-åttan i stället för normala 6-1 poäng för ettan-sexan. Avgörs lördagen den 28 oktober.
    ** Kilsbergsleden: Klassisk terränglopp på längsta slingan i Karlslundsspåret, alltså 14,7 kilometer långt. Avgörs lördagen den 4 november.
    ** Lucialoppet: Millopp på asfalt och grusväg (och somliga år på snö och is) med start och mål vid idrottsplatsen i Vretstorp. Avgörs den 9 december. Långloppscupens prisutdelning sker på fikat efteråt.
    I damklassen har fyra löpare teoretisk möjlighet att ta hem cupen: Petra Hanaeus på 56 poäng, Marie Dasler på 50, regerande mästaren Erica Lech på 43 och Liduina van Sitteren på 39. De två förstnämnda har sprungit många tävlingar, medan de två sistnämnda tävlat mer sparsamt men har många toppresultat. Eftersom man i slutändan bara får räkna sina tio bästa resultat gör det att det blir lite knepigt att räkna på scenarion. Det enklaste är att tänka att alla fyra kommer springa de fyra tävlingarna som är kvar, och därmed räkna på deras sex bästa resultat hittills (men Hanaeus och Dasler kan naturligtvis inte hamna lägre än 56 respektive 50 poäng i slutändan, men de kan heller inte förbättra sig på samma sätt som Lech och van Sitteren kan). Räkna på sex bästa tävlingarna har både Lech och van Sitteren 39 poäng vardera, Hanaeus 36 och Dasler 34. Med 26 poäng kvar att tävla om betyder det alltså att Hanaeus, som redan har 56 poäng aldrig kan nå mer än 62 (hon kan tjäna tre i DM, i de andra får hon bara en extra poäng om hon vinner) medan van Sitteren får tillgodoräkna sig varenda poäng hon tjänar in och de 17 hon behöver för ledning kan till exempel komma genom seger i DM, och en andra- och en tredjeplats från två andra tävlingar.
    Det krävs för att vinna:
    Hanaeus: Är trots att hon leder beroende av de andra löparna. Enda sättet hon har allt i egna händer är om hon vinner alla fyra tävlingarna som är kvar – en seger och tre andraplatser räcker för att Lech eller van Sitteren ska ta sig förbi.
    Dasler: Är ännu lite mer beroende av andras resultat. Även om hon skulle vinna de fyra deltävlingarna som är kvar kan hon maximalt nå 60 poäng, och fyra andraplatser skulle ge Lech eller van Sitteren 61. För att ta sig förbi Hanaeus krävs två segrar och en andraplats på de tre sista deltävlingarna (varav en måste komma i DM) samtidigt som Hanaeus inte är topp tre i DM eller vinner någon av de andra tävlingarna.
    Lech: Om Hanaeus inte är topp tre i DM, eller vinner någon av de andra tävlingarna, så räcker det för Lech att ta en andra- och två tredjeplatser i de mindre deltävlingarna eller en seger i DM och en fjärde- och en femteplats i två av de andra tävlingarna.
    van Sitteren: Om Hanaeus inte är topp tre i DM, eller vinner någon av de andra tävlingarna, så räcker det för van Sitteren att ta två segrar och en andraplats i de mindre deltävlingarna eller en seger i DM och en andra- och en tredjeplats i två av de andra tävlingarna.
    I herrklassen finns tre löpare som kan vinna: Regerande mästaren Per Arvidsson på 54 poäng, Simon Karlsson på 53 och Mattias Nätterlund på 43. Kollar man på deras sex bästa tävlingar så långt har Arvidsson 40 poäng, Karlsson 35 och Nätterlund 31. Med 26 poäng kvar på linjen kan Karlsson alltså maximalt nå 61 och Nätterlund 57.
    Det krävs för att vinna:
    Arvidsson: Det räcker med att han vinner långa terräng-DM, då kan ingen av de andra komma ikapp även om han inte ens springer några fler tävlingar. Men först väntar ju Wadköpingslöpet, och vinner Arvidsson där samtidigt som Karlsson inte tar poäng så är Karlssons enda kvarvarande hopp att han vinner alla de tre kvarvarande tävlingarna samtidigt som Arvidsson inte blir topp två (eller topp fyra i DM).
    Karlsson: Är bara en poäng bakom Arvidsson och har lika många segrar. Vinner han Wadköpingslöpet samtidigt som Arvidsson inte tar poäng där så kommer han vara i ledningen med två poäng och ha fler segrar. Men även om Karlsson vinner allt som är kvar och når maximala 61 poäng så räcker det att Arvidsson är tvåa på DM och i ytterligare en tävling för att han ändå ska vinna.
    Nätterlund: Säg att han vinner långa terräng-DM, där han är stark. I sådana fall krävs ändå att han vinner ytterligare två av de tre andra tävlingarna, alternativt att han vinner en av dem och är tvåa i de två andra. Och i sådana fall får Arvidsson inte ta en enda poäng till (topp åtta i DM eller topp sex i någon av de andra tävlingarna, vilket han garanterat kommer vara om han ställer upp).
    Mina tips? Att de regerande mästarna, Lech och Arvidsson, reder ut det i slutändan. Det har rutinen, farten och motivationen.
    Mest spännande att följa under året har föreningstävlingen varit, där Örebro AIK vunnit samtliga upplagor sedan 2011. Start började året med att nolla i Nora marathon och tappa ytterligare över 100 poäng över Startmilen och Örebro AIK halvmaraton – men sedan började de långsamt jobba sig ikapp och förbi, och genom att komma med många och starka lag till Stripastafetten och Spartacusstafetten var klubben ikapp och förbi. Men via ett massivt deltagande i Åstadsloppet i lördags plockade Örebro AIK inte bara in de 59 poäng som Start ledde med, utan gick också ifrån med 113 poäng. Långa terräng-DM kommer bli avgörande för om Start ska kunna hålla kampen vid liv hela vägen (inte bara för att DM ger bonuspoäng i den individuella klasserna, utan också för att lagtävlingen i terrängloppen också ger poäng). Ska man generalisera lite så har Start fler löpare som är runt och springer alla lopp medan Örebro AIK har fler medlemmar som kan mobiliseras när det behövs (och många motionärer i Örebro, som bara springer Åstadsloppet och kanske någon annan tävling per år, springer ofta för ÖAIK). Även här tippar jag att regerande mästaren vinner igen.

    ,

  • Länets främsta konditionsidrottare genom tiderna död – bloggen minns Agneta Andersson

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där (på engqvist.me) Björn Engqvist gästar och bland annat berättar om hur han gick från att aldrig ha sprungit milen under 40 till att ett år senare vara nere under 36. Podden finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Om man radar upp alla konditionsidrottare som kommit från länet, eller tävlat för en länsklubb, eller bott i länet, i en enda lång rad så skulle Agneta Andersson stå främst. Kanotisten från Karlskoga är Sveriges bästa kvinnliga sommarolympier genom alla tider, och nationellt är de enda andra idrottarna som kan jämföra sig Sixten Jernberg (nio medaljer varav fyra guld), Charlotte Kalla (nio medaljer varav tre guld) och Gert Fredriksson (sju medaljer varav sex guld). I går, söndag, avled Agneta, blott 62 år gammal, i hemstaden Karlskoga där hon både föddes och tillbringade större delen av sitt liv. Det känns lika fruktansvärt som orättvist.
    Vi på NA har dragit vårt strå till stacken för att hedra minnet av länets största konditionsidrottare genom tiderna (och kanske länets största idrottare alla kategorier, även om det är svårt att jämföra). Ta gärna del av det:
    ** Dödsbeskedet med kommentarer.
    ** Bildextra från den fantastiska karriären.
    ** Karlskoga dagen efter beskedet.
    ** Ceremoni vid statyn.
    På tolv starter under fem OS missade Agneta aldrig en final, och var som sämst åtta över mållinjen. Resultatraden innehåller tre guld, två silver, två brons, en femteplats, tre sjätteplatser och en åttondeplats. En enorm jämnhet, och en fantastisk topp. Till de olympiska medaljerna ska läggas elva VM-medaljer och 43 SM-guld.
    Agneta är, tillsammans med racerföraren Marcus Ericsson, den ende som tilldelats NA:s guldklocka tre gånger (för de tre VM-medaljerna 1981, för de tre OS-medaljerna 1984 och för det makalösa OS-guldet ihop med Susanne Gunnarsson 1996, när karriären egentligen var över). För det sistnämnda tilldelades hon också Svenska Dagbladets bragdguld.
    Agneta valdes från starten in i den svenska idrottsakademin (som ledamot nummer 19), som samlar Svensk idrotts främsta (och som utser vinnarna på Idrottsgalan varje år), och hon fanns också med som en av de tio första invalda både i Örebro läns idrotts-wall of fame och i Värmlands idrotts-wall of fame. Och sedan 2009 står – eller snarare sitter, i en kajak med de tre kronorna på bröstet – hon staty vid Näset i Karlskoga. Den invigdes på dagen 25 år efter det första OS-guldet i Los Angeles.
    Jag är för ung för att ha hunnit uppleva mer än det allra sista av Agnetas karriär (jag var tio 1996), och trots att jag bodde nästa 14 år i Karlskoga och jobbade nio år på tidningen där så har jag aldrig mer än hejat på henne. Så några personliga minnen kan jag tyvärr inte bjuda på. Läs Mats Wennerholms fina krönika i Aftonbladet i stället.

    Jag är skyldig er resultaten från Skärmartorparn. Eller ”resultaten”, kanske man ska kalla det för. För dels var det ingen tävling i ordets rätta bemärkelse, och dels skulle alla – om det hade varit det – fått DNF.
    Vad det handlade om var en nattävling över sex backyard-varv, 40,2 kilometer, även om det annonserats som ett maraton – i rejält knövlig och till 80 procent obanad terräng, i skogarna mellan Lekhyttan och Lanna (vid det som heter Skärmartorp). Länets största ultralöparprofiler (och en del andra) hade fått inbjudan, och elva hade hörsammat den (bland dem de båda arrangörerna Martin Bergman och Alexander Sandberg). Starten gick 21.00 på kvällen, vilket höjde svårighetsgraden ytterligare med tanke på att det var beckmörkt. Leonora Johnson, som tidigare på dagen slutat tvåa i Kristinehamns sextimmars (och däremellan, ryktesvis, hunnit avverka en simträning), stod på startlinjen liksom hennes sambo Filip Andersson och profiler som Björn Tikkanen, Ola Backlund, Regina Johnson och Fredrik Backéus.
    Men den tuffa banan och blötan och blåsten tog ut sin rätt, och redan efter första varvet klev två av, efter två varv ytterligare tre – och ut på det fjärde varvet var bara tre kvar. De två arrangörerna tog sig gemensamt i mål på det varvet på 4.23.02, och bröt. Elva minuter senare kom David Kindberg in och kastade handduken, och därmed var ”tävlingen” över.
    Att springa fyra varv över fyra timmar håller inte om det ska arrangeras backyard ultra på banan – och det är det som är tanken nästa år, det är därför den sprangs in nu – men sådana som Tikkanen (två varv på 1.46), Backlund (tre varv på 2.29) och Andersson (tre varv på 2.34) visade att det går att klara banan på under eller just över 50 minuter även i de jävligaste förhållandena.
    ”Vi får se om någon av deltagarna kommer vilja återvända. Banan kommer genomarbetas lite mer och nästa år kör vi nog en tuff backyard ultra i dagsljus”, skriver Sandberg till bloggen.
    Kommer det verkligen att arrangeras en backyard ultra på banan lär det bli Sveriges tuffaste bana, i konkurrens med Buudrundan utanför Mora. Men, man ska komma ihåg att en backyard ultra egentligen blir tuffare ju lättare banan är – eftersom det då blir en tävling i att hålla kroppen igång in absurdum (”en tävling i sömnbrist” som somliga uttrycker det). Så långt lär det aldrig gå i Skärmartorp.
    På tal om Leonora Johnson förresten: De officiella resultaten, med restmeter, från Kristinehamn kom in till slut, och det visade sig att hennes silvernotering blev 62,066 kilometer – snöpliga 158 meter från det 4,5 år gamla perset (från Karlstad 6-timmars). Jessica Svärds och André Rangelinds segerresultat blev 75 082 respektive 77 758 meter (Rangelind var farthållare åt Svärd större delen av tävlingen). Kumlas Maria Pettersson blev trea på 58 822 meter.

    , , , , , , , , , , , , , ,