Konditionsbloggen

  • Gustafsson tog EM-silver – berättar (bloggexklusivt!) om dramat i kvartsfinalen: ”Sämre vägval genom galleria”

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där (på engqvist.me) Björn Engqvist gästar och bland annat berättar om hur han gick från att aldrig ha sprungit milen under 40 till att ett år senare vara nere under 36. Podden finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Jonatan Gustafsson motsvarade de högt ställda förväntningarna och tog EM-silver i orienteringens knockoutsprint – och visade därmed att VM-bronset i fjol inte var någon slump utan att han är världens bäste knockoutsprinter vid sidan om schweiziske ex-Tisaren-löparen Matthias Kyburz som vunnit samtliga mästerskap som någonsin arrangerats i disciplinen, EM 2021, VM 2022 och nu VM 2023 (det har Tove Alexandersson också gjort).
    Gustafsson var tvåa i sitt kvalheat och trea i sin kvartsfinal – det var där han upplevde att han var mest illa ute, berättade han för mig när jag talade med honom för en artikel ni kan läsa här: ”Kvartsfinalen var inte helt optimal. Det var runner’s choice (där löparna före start får 20 sekunder på sig att välja från tre alternativa gafflingar), och vi var ganska många som valde samma och gick i princip jämsides, men så gjorde jag ett lite sämre vägval genom en lite galleria med tälttak och fick jobba ganska hårt för att ta ikapp.” I mål skiljde bara sex tiondelar från fjärdeplatsen, som hade inneburit att Gustafssons dag tagit slut redan där. I semifinalen såg det säkrare ut. Gustafsson var den ende som orkade gå med Kyburz som gick hårt från start (och var tvåa i mål), och att Jannis Bonek bara var fyra tiondelar bakom i mål såg mer ut att bero på att örebroaren slog av lite över upploppet, inte behövde spurta maximalt. I finalen var det avvaktande löpning inledningsvis, och när Kyburz började trissa tempot var Gustafsson ett tag faktiskt sist av de sex löparna (till den fjärde av de nio kontrollerna, drygt halvvägs in på banan). Men därifrån arbetade han sig succesivt upp igen, och över upploppets sista meter spurtade han förbi Emil Svensk och tog silvret på målfoto, 1,9 sekunder bakom Kyburz.
    Martin Regborn var tvåa både i sin kvalgrupp och i kvartsfinalheatet och tog kommandot även i semifinalen. Han släppte ledningen tillfälligt först till den sjunde kontrollen, men återtog den genom en eget vägval som sparade tre sekunder från sjuan till åttan. Från nian till tian – den sista sträckan där det gick att välja olika vägval – testade han återigen en egen idé, men den gången blev det fel. Vägvalet kostade sex sekunder och gick inte att reparera – i mål var Regborn 6,2 bakom Ralph Street. Det snöpliga uttåget där gjorde att han tappade från fjärde till sjätte plats i världscupens sammandrag, där söndagens tävling var årets sista.
    Tisarens Andrea Svensson åkte ut redan i kvalet. Hon var 18:e i sitt heat, sex sekunder från avancemang – och faktiskt placeringen bakom tidigare klubbkompisen Salla Isoherranen, Finland. Hon tappade från sjunde till nionde plats i världscupen där också Anton Johansson (19:e) blev topp 20.
    Gustafsson och Oskar Andrén, som inte fick någon plats i knockoutsprinten trots elfteplatsen i den individuella tävlingen i onsdags, flyger direkt till Skottland för för-VM i Edinburgh nästa helg, med sprintstafett och knockoutsprint på lördagen och individuell sprint på söndagen.

    Erik Berzells sjundeplats blev bästa placeringen av en länslöpare i 25mannamedeln i dag, medeldistanstävlingen i orientering som följer dagen efter 25-manna. Han var 1.44 bakom segrande Simon Hector, Snättringe. Tisaren Fredrik Glännefors och Gustav Hindér 23:a respektive 28:a. Martin Gajda sjua i äldsta juniorklassen, för 19- och 20-åringar.

    Trots att det var Åstadsloppet i går kom 50 löpare till start i Örebro parkrun på morgonen. Bland dem Idoia Beloqui Ezquer som i Petra Hanaeus frånvaro var snabbaste dam runt femkilometersslingan för första gången. 24.31 noterades hon för. Conrad Granath sprang på 19.28 som snabbaste herrlöpare (och den ende under 20 minuter).

    , , , , , , , , , , , , , ,

  • Lech tog guldet, Arvidsson tog ledningen i cupen, Schulstad svarade för största prestationen och EM-löparen sprang i motionsklass (kort sagt: allt från Åstadsloppet) + EM-orientering, 25-manna och sextimmarslöpning

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där (på engqvist.me) Björn Engqvist gästar och bland annat berättar om hur han gick från att aldrig ha sprungit milen under 40 till att ett år senare vara nere under 36. Podden finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    I morgon avslutas orienterings-EM i norra Italien med knockoutsprinten i Vicenza. Med start vid nio på morgonen avgörs tre herr- och tre damheat med individuell start, varifrån de tolv bästa från varje heat avancerar till kvartsfinalerna som startar 12.55. Det är sex löpare i respektive kvartsfinalsheat, och de tre bästa i varje avancerar till semifinalerna. SVT:s sändning startar 14.00, och semifinalerna 14.07 (herrarnas 14.47). Från var och en av de tre semifinalerna avancerar de två bästa till finalen: Damernas startar 15.28 och herrarnas 15.43.
    Men först ut alltså kvalet. Martin Regborn går ut i herrarnas A-heat 9.15, Jonatan Gustafsson i C-heatet 9.16 och Andrea Svensson i damernas B-heat 9.11. Oskar Andrén, som var elva i individuella sprinten i onsdags, har inte fått någon plats.
    Regborn är fyra i världscupsammandraget inför avgörandet, Svensson sjua. Regborn har en teoretisk möjlighet till tredjeplatsen, men i sådana fall måste han ta guld eller silver samtidigt som Gustav Bergman inte går vidare från kvalet eller slutar bland de sista i sin kvartsfinal och alltså tar väldigt få poäng. Bakifrån jagas han av Emil Svensk, Ralph Street, Jannis Bonek och Joey Hadorn som alla är inom 33 poäng. Svensson, som inte fick springa i onsdags, har 21 poäng upp till Elena Roos på sjätteplatsen (topp sex räknas som podiumplatser i orientering, och ger prispengar).

    Erica Lech och Efrem Brhane tog DM-gulden i halvmaraton när Åstadsloppet avgjordes på Örebros gator och promenadstråk på lördagen, men den häftigaste prestationen svarade ändå Fanny Schulstad för. Bara lite drygt tre månader efter att hon blev mamma (efter att ha avslutat graviditeten med att hoppa på kryckor i två månader på grund av foglossning) sprang hon de 21,1 kilometerna på 1.20.03 (bara 1,5 minuter från perset) och tog DM-silvret bakom Lech (mellan dem tog Faluns Jenny Björnberg andraplatsen i tävlingen på 1.19.18, men hon springer alltså inte för någon distriktsklubb). Jag pratade med Schulstad efteråt, för en artikel ni kan läsa på na.se i morgon bitti.
    Lech sprang trots blåsten på 1.18.13 (24 sekunder från perset, satt i samma tävling i fjol) och vann alltså med drygt en minuts marginal. Liduina van Sitteren, som låg före Schulstad i 16-17 kilometer, tog DM-bronset på 1.21.21 medan KFUM Örebros Josefin Gerdevåg, Närkerekordhållaren på distansen som gjorde sin första officiella tävling för året, blev fyra i DM (och femma i Åstadsloppet) på 1.25.36 med Starts Petra Hanaeus som DM-femma på 1.2840 och KFUM Örebros Ronja Lindgren Fjellner som sexa på 1.31.02. Schulstad fick också med sig karriärens första veteran-DM-guld, eftersom hon blivit veteran under graviditeten, hon vann K35-klassen medan Lech vann K45, Gerdevåg K40 och Hanaeus K50. Starts Annica Sjölund (2.05.44) och Örebro AIK:s Maja Persson (K70) tog hem gulden i K55- respektive K70-klasserna.
    Alla DM-medaljerna på damsidan gick alltså till Närke, på men på herrsidan vann nämnde Brhane från Västerås på 1.09.00. Han var dock jagad av både Starts Per Arvidsson och Tisdagsklubbens Simon Karlsson som båda satte nya personliga rekord med 1.09.10 respektive 1.10.23 för silver och brons i DM. Ytterligare tre löpare gick under 1.12 i det här högklassiga startfältet: Örebro AIK:s Jonas Nilsson med 1.11.20, Västerås Anders Österlund med 1.11.24 och ÖAIK:s Erik Anfält med 1.11.35. Österlunds tid innebar att han slog Kjell-Erik Ståhls 23 år gamla svenska veteranrekord i M50-klassen med fem sekunder (han har sedan tidigare rekordet på tio kilometer landsväg). Arvidsson (M35), Österlund (M50, alltså) och Anfält (M45) kunde också kvittera ut veteran-DM-guld, liksom Örebro AIK-kvartetten Andreas Ingberg (M40) som blev totalsjua på 1.13.05 (pers även det), Fredrik Hartman (med 1.30.59 i M55), Torbjörn Sjölander (med 1.36.09 i M60) och Jan Ermefjäll (med 1.41.37 i M65) och IF Starts Staffan Häggeborn (med 1.46.55 i M70).
    Örebro AIK:s Hanna Imhagen (1.31.12) och KFUM Örebros Noha Olsson (1.16.23) var de snabbaste juniorerna.
    DM-silvret gör att Arvidsson tar över ledningen i långloppscupen en poäng före Karlsson – men då har Arvidsson bara räknat nio tävlingar (Karlsson maximala tio), så det är alltmer fördel för den regerande mästaren. På damsidan minskar Lech avståndet upp till alltjämt ledande Hanaeus från 21 till 13 poäng. Kommer Lech bara till start i tre av de fyra sista deltävlingar talar mycket för att hon också kommer försvara sin titel.
    Det löptes fem och tio kilometer också, och på tio kilometer inträffade något knepigt när Hässelbys EM-löpare Sanna Mustonen placerades i motionsklassen (som hon så klart totalvann på 34.23) och var snabbare än alla i tävlingsklassen, som Starts Marie Dasler vann på 37.51, närmast före klubbkompisen Emma Reinhed Liljeqvist (38.32). KFUM Örebros Jack Karlsson vann herrklassen på 32.09 närmast före Götas David Kjellén (33.32). På fem kilometer blev det favoritsegrar genom förre KFUM Örebrolöparen Albert Ziegler (16.23) och Hällefors stjärnskott Mathilda Wiker (18.10).

    På andra sidan länsgränsen, i Kristinehamn, vann förhandsfavoriterna Jessica Svärd (preliminärt 75,08 kilometer) och André Rangelind (lika preliminärt 77,76) den andra upplagan av sextimmarsloppet där – men noterbart är att karlskogingen Leonora Johnson (som ju gästat Konditionsbloggenpodden) knep andraplatsen på preliminära resultatet 62,07 (möjligen hann hon springa förbi tidigare perset 62,224, det får vi se när de officiella resultaten kommer) och att Kumlas Maria Pettersson tog tredjeplatsen på preliminära 58,82. Alla resultat är tagna när löparna sist passerade start- och mållinjen, restmeterna från sista varvet är ännu inte tillagda. Det ryktas om att Leonora drog direkt vidare och sprang första upplagan av Skärmartorparn, den obanade nattmaran mellan Lekhyttan och Lanna.

    Med alla EM-löpare borta blev årets upplaga av 25-manna, orienteringsstafetten som avgör vilken som är världens bästa klubb (sett till bredden från ungdomar via elit till veteraner) något av en parentes i min bok, men Tisaren blev i varje fall bästa länslag med en 24:e-plats (ihop med 25:e-platsen 2015 det sämsta klubben noterat sedan 1997) efter att ha tappat tio minuter på täten på den tredje av de fyra parallella sträckorna (där bara damer får springa, Tisaren hade Linnea Claesdotter, Moa Alsiö, Alice Johansson och Anna Hallmén där). Totalt var Tisaren nästan 36 minuter bakom segrande OK Linné när Lovisa Persson förde laget i mål.
    KFUM Örebro blev näst bästa länslag med en 42:a-plats, 22 minuter bakom Tisaren men 45 minuter före Tisarens andralag på 87:e-platsen. Om fjärde länsplaceringen var det jämnare: Hagaby (som låg tia efter Filip Dahlgrens insats på förstasträckan) blev 99:a, Lindebygden och Milans kombinationslag 100:e och OK Djerf 102:a – alla inom en minut och 13 sekunder. Ja, mellan de två förstnämnda var det en ren spurtduell där Elin Vinblad hämtade in nästan nio minuter på Jessica Korkeakoski och var fyra sekunder före över linjen.
    Erik Berzell eller Anton Johansson var bästa länslöpare – beroende på hur man ser det. Örebroaren Berzell tog en tiondeplats med Stockholmslaget Järla, för vilka han sprang näst sista sträckan (han skickade ut dubbla världsmästaren Karolin Ohlsson, som lämnade EM skadad i början av veckan, på sista), örebroaren Johansson var näst snabbast på samma sträcka som Berzell, men hans OK Orion tappade till en 13:e-plats på sista sträckan.
    Tävlingen avgjordes vid Lida friluftsgård i södra Stockholm, och där går även den individuella 25mannamedeln av stapeln på söndagen.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • EM-guld till Regborn och Gustafsson, EM-löparna saknas i 25-manna och packade startfält i Åstadsloppet

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där (på engqvist.me) Björn Engqvist gästar och bland annat berättar om hur han gick från att aldrig ha sprungit milen under 40 till att ett år senare vara nere under 36. Podden finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Martin Regborn, Jonatan Gustafsson och resten av det svenska laget höll för favoritskapet – och tog EM-guld i sprintorienteringen. Överraskande nog Sveriges första någonsin på distansen (men Sverige har tre VM-guld).
    Sverige ledde från första till sista steget, för Tove Alexandersson tog sin vana trogen kommandot direkt till den första kontrollen. Simona Aebersold (Schweiz9 var uppe i hennes rygg några gånger, men Gustafsson fick ändå en lucka på 15 sekunder bak till Joey Hadorn ut på andrasträckan. Han ökade tidigt på försprånget till 45 sekunder, men gjorde några missar under andra halvan av banan och kunde bara ge Regborn en sexsekundersledning ut på tredjesträckan. Något som gjorde att Gustafsson var rejält bedrövad i intervjun i SVT direkt efter sin sträcka (”Jag hade ett jobb: Att inte fucka upp. Och så gjorde jag det på flera ställen. Så jävla dåligt, alltså.”). Men i slutändan löste sig allt till det bästa för svenskarna. Regborn spikade vägvalet till första kontrollen på sin sträcka (vilket även var Gustafssons nyckel till den tidiga, stora ledningen), och byggde en ny, större lucka som gjorde att han kunde springa mer på säkerhet och skicka ut Sara Hagström i 33-sekundersledning – och den nyblivna individuella Europamästaren var säkerheten själv på sistasträckan och sprang hem ett nytt guld till både sig själv och lagkompisarna.
    Jag snackade med båda örebroarna efteråt, för en text ni kan läsa här.
    Guldet var det andra för Regborn, och andra för någon länslöpare i orienteringens EM-historia (som bara sträcker sig bak till 2000, plus två tidiga mästerskap på 60-talet som egentligen var embryon till det första världsmästerskapet och inte släkt med de moderna Europamästerskapen). Lilian Forsgren och Anton Johansson har varsitt silver, Regborn ett brons vid sidan om sina två guld.
    På söndag avslutas EM med knockoutsprint.

    Mitt under EM avgörs, dumt nog (varför flyttade man inte bara tävlingen en helg?), årets sista stora nationella orienteringstävlingen under lördagen (vid Lida friluftsgård i södra Stockholm): 25-manna. Det gör till exempel att Tisaren, som är länets absoluta toppklubb i de här sammanhangen och var tia i fjol (sexa sås sent som 2019 och på pallen, som tvåa, 1994), saknar både Andrea Svensson och Oskar Andrén (och Josefin Tjernlund, som skulle sprungit EM men fick kasta in handduken på grund av sjukdom). Utan den trion ställer laget upp med Gustav Hindér och Ellinor Tjernlund på de två första sträckorna och Magnus Hallbom, Fredrik Glännefors och Lovisa Persson på de tre sista. Mitt i finns också namn som Valter Pettersson, Anna Hallmén och Daniel Attås. Hagaby kommer med Filip Dahlgren, Viktor Larsson och Elin Vinblad (men ingen Jerker Lysell eller EM-upptagne Regborn). KFUM Örebro, som faktiskt slog Hagaby i kampen om att vara bästa Örebrolag i fjol, saknar förstås Gustafsson och har i stället Hugo Örn på förstasträckan. Milan och Lindebygden har ett intressant kombinationslag med Axel Thybeck på förstasträckan, Therese Korkeakoski på andra, Per Eklöf på näst sista och Jessica Korkeakoski på sista, och hos OK Djerf springer Rasmus Pettersson förstasträckan och Ellen Pelander sista.

    I morgon avgörs Åstadsloppet, vid sidan om Vårruset och Blodomloppet årets största löpartävling i länet med just nu drygt 1 250 anmälda över tre distanser (halvmaraton, tio kilometer, fem kilometer och barnklass). Halvmaran är distriktsmästerskap, och det är där startfältet är som allra vassast. Eller vad sägs om ett herrfält med Simon Karlsson, Jonas Nilsson, Per Arvidsson, Erik Anfält, David Lundström, Noha Olsson (halvmaratondebut!), Mattias Nätterlund, Simon Schagerström, Oskar Hansson, Martin Duberg, Björn Eriksson och Elias Zika? Där har vi många med potential att gå ned mot eller under 1.15 (men det kommer så klart inte bli några banrekord – herrarnas är på 1.05.09 av Regborn, damernas på 1.17.19 av Hanna Lindholm i fjol).
    På damsidan är Josefin Gerdevåg det stora namnet, med tanke på att hon fortfarande har distriktsrekordet på distansen med 1.16.43 (från 2016) – men hon har tävlat väldigt sporadiskt de senaste åren, och gör nu sin första officiella tävlingsstart för året. Det är alltså oklart vilken form hon är i.
    Därför kanske Ronja Lindgren Fjellner åtminstone får dela favoritskapet. 34-åringen tävlar för KFUM Örebro (samma klubb som Gerdevåg) sedan två år, efter att sprungit hem fem SM-medaljer för Örgryte 2013–2016: I tur och ordning ett silver på stafett-SM (3×1 500 meter) 2013, ett brons på 3 000 meter hinder 2014, ett silver på inomhus-SM på 1 500 meter och ett utomhus på 3 000 meter hinder 2015, och ett silver på terräng-SM (långa distansen som då var åtta kilometer för damerna) 2016. 2014 och 2016 sprang hon Finnkampen, 2015 och 2016 terräng-NM. Efter säsongen 2017 har hon inte tävlat på den höga nivån – men i fjol sprang hon Göteborgsvarvet på 1.29.29 och så sent som i augusti vann hon 5,1-kilometersdistansen i KK-joggen i Katrineholm på 19.29. Bakom de båda finns namn som Petra Hanaeus, Annica Sjölund och Therese Persson. Och så får vi se om Erica Lech och/eller Liduina van Sitteren kommer och efteranmäler sig. Jack Karlsson, Axel Sandberg, Marie Dasler, Emma Reinhed Liljeqvist och en, efter barnafödande, comebakcande Fanny Schulstad gör att även tiokilometersklassen ser högintressant ut, medan Mathilda Wiker och Albert Ziegler ger glans åt femkilometaren.
    Starten för halvmara och tio kilometer går vid 14, uppe vid universitetet (banan går både runt stan och ut på gångvägarna vid Rynningeviken) och målet är inne i Tybblelundshallen.

    , , , , , , , ,

  • Både Regborn och Gustafsson tar plats i stafettlaget – och här är Silverledens nya organisation (och datumet för loppet 2024!)

    I morse släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där min bloggkollega (på engqvist.me) Björn Engqvist gästar och bland annat berättar om hur han gick från att aldrig ha sprungit milen under 40 till att ett år senare vara nere under 36. Dessutom om varför han alls började springa, hur han tänker runt sitt populära Instagram-konto och om det jobbiga i att det verkar hopplöst att komma under 35 minuter på milen. Podden finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Tove Alexandersson–Jonatan Gustafsson–Martin Regborn–Sara Hagström. Där har ni Sveriges lag i sprintstafetten i orienterings-EM i den lilla bergsbyn Soave i morgon. Två örebroare i laget alltså – det är unikt. Alla fyra löparna var topp sex i gårdagens sprintstafett, och den toppbredden trumfar ingen: Hagström tog guld, Alexandersson silver, Regborn var fyra och Gustafsson sexa i den individuella sprinten.
    Schweiz (med herrarnas Europamästare Matthias Kyburz på Regborns sträcka) hade kunnat ställa upp med fyra topp sju-löpare från gårdagen, men Natalia Gemperle kommer inte till start, och ersättaren Elena Roos blev ”bara” nia i går. Schweiz är främsta utmanaren och har vunnit de två senaste Europamästerskapen på den här distansen före just Sverige, som konstigt nog aldrig tagit guld (däremot har Sverige fyra raka VM-guld på den här distansen). Norge fick nätt och jämnt ihop fyra topp 20-löpare i gårdagens sprint, men känns ändå som den största outsidern vid sidan om Sverige och Schweiz. Blandar sig något annat lag i hela vägen vore det en stor skräll.
    Tävlingen startar 15.40, en sprintstafett tar en knapp timme, och SVT sänder.
    EM i Italien avslutas med knockoutsprint på söndag.

    Nu har den nya organisationen för Silverleden på 1 dag presenterats, efter att Claes Frisk valde att kliva åt sidan tidigare i år. Det handlar om sextetten Tobias Forsell, Fredrik Berg, Emil Grip, Christian Lanefjord, Mattias Kjellberg och Stefan Lahti – fyra av dem som varit med och skapat framgångsrika gravelloppet Bergslagen bike race (vars tredje upplaga av gjordes i lördag) och två från Hällefors LK. Tävlingsdatumet 2024 är spikat till den 29 juni, och Silverleden på 1 dag är alltså det 64 kilometer långa ultratrailloppet som tillsammans med Munkastigen trailrun och Bergslagsleden ultra varit länets största de senaste tio åren. Start och mål i Hällefors.

    , , , ,

  • Engqvist gästar podden – och succé för länsorienterarna i EM-sprinten (men sekunderna på fel sida)

    I morgon bitti släpps veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där min bloggkollega (på engqvist.me) Björn Engqvist gästar och bland annat berättar om hur han gick från att aldrig ha sprungit milen under 40 till att ett år senare vara nere under 36. Dessutom om varför han alls började springa, hur han tänker runt sitt populära Instagram-konto och om det jobbiga i att det verkar hopplöst att komma under 35 minuter på milen. Dessutom snackar vi upp Åstadsloppet på lördag, och nämner bland annat att Fanny Schulstad kommer att göra comeback efter att ha blivit mamma (och springa tio kilometer), att Josefin Gerdevåg (som har Närkerekordet på distansen) gör sin första officiella tävlingsstart för året när hon springer halvmaran (som är distriktsmästerskap), och att herrklassen ser riktigt fin ut med bland andra Simon Karlsson och Per Arvidsson till start. Lite mer inför detta kommer jag naturligtvis att skriva på fredag. Podden finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Den individuella sprinten, som var första tävlingen vid orienterings-EM i Italien som alltså inleddes i dag, blev en stor succé för de tre länslöparna till start: Martin Regborn blev fyra, bara en sekund från medalj (och sex från guldet), Jonatan Gustafsson blev sexa (utöver hans VM-brons i fjol hans bästa internationella prestation) och Oskar Andrén blev elva (i mästerskapsdebuten, där han dessutom vann kvalet).
    Regborn tappade nio sekunder till den första kontrollen, där valde ett längre vägval än medaljkonkurrenterna, och var sedan – totalt sett – snabbast av alla därifrån och in i mål (över de sista 20 kontrollerna, alltså). Men han lyckades alltså inte springa ikapp alla de nio sekunderna och missade med snöplig marginaler både guld och medalj.
    Jag pratade med både honom och Andrén efteråt, för en text ni hittar här.
    Att Regborn och Gustafsson var de två bästa svenskarna i tävlingen bäddar för att det blir de båda som får de två herrplatserna i laget till sprintstafetten på fredag (Sara Hagström och Tove Alexandersson, som tog guld och silver, lär vara givna på damsträckorna). Uttagningen blir officiell i morgon.
    På herrisdan tog förre OK Tisaren-löparen Matthias Kyburz, Schweiz, guldet – hans åttonde i EM-sammanhang, han har också blivit världsmästare åtta gånger. Mer Tisaren-koppling? Ja, Salla Isoherranen, som 2021 var utbytesstudent från Finland på Alléskolan i Hallsberg och då tävlade för klubben, gjorde i dag sin mästerskapsdebut som senior blott 19 år gammal, men missade final med elva sekunders marginal.
    Att även Gustav Bergman missade final gjorde att Regborn bjöds in i kampen om en pallplats i världscupsammandraget i år, trots felstämplingen i sprinten i Tjeckien som kostade pallplats och nollade honom i cupen i den tävlingen. Nu är han fyra, ”bara” 63 poäng bakom Bergman på tredjeplatsen, vilket innebär att han kommer gå om om han tar guld eller silver i knockoutsprinten på söndag samtidigt som Bergman inte kommer till start (eller åker ut i kvalet igen), vilket han verkade lite tveksam till i intervjuerna efter kvalmissen (för Regborns del gäller att han måste hålla Emil Svensk bakom sig också). Andrea Svensson, som inte fick springa i dag, tappade faktiskt bara en placering i sammandraget (från sjätte till sjunde), men avståndet uppåt ökade förstås.

    Örebroaren Anton Johansson, som tog silver i medeldistans på fjolårets orienterings-EM, finns inte på plats i Italien (det gör däremot hans syster Tilda Johansson som gjorde mästerskapsdebut i dag, men åkte ut i kvalet – men hon har ingen anknytning till länet, utan bor kvar i Blekinge varifrån Anton också kommer), utan är reserv på hemmaplan. Som sådan passade han – och sambon Ellinor Tjernlund som sprang EM i fjol – på att springa Östansjö SK:s öppna klubbmästerskap i terränglöpning, över trekilometersslingan vid Tripphult/Motorp. Där sopade de, inte helt oväntat, banan med konkurrensen. Johansson gjorde 9.33 och Tjernlund 12.04, och Andreas Gustavsson – som tog KM-guldet på herrsidan – var enda Östansjö-herren som slog Tjernlund (han gjorde 11.39). Imponerade mest av hemmalöparna gjorde 15-åriga Ester Skoglund som tog KM-guldet på damsidan på 13.00 (bara 56 sekunder bakom Tjernlund. så hon blev alltså inte bansopad till skillnad från klubbkamraterna).

    , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Dubbla medaljchanser när orienterings-EM startar (men Tjernlund sjuk, kastar in handduken) – och Fahlin attackerade med milen kvar

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med före detta landslagsorienteraren (och EM-silvermedaljören) Lilian Forsgren som gäst. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    I morgon startar orienterings-EM med den individuella sprintdistansen – och det är dubbla medaljchanser direkt för länet när både Martin Regborn (som har tre topp åtta-platser på VM, en fjärdeplats på EM och ett silver på world games i just den här disciplinen) och Jonatan Gustafsson (som tagit SM-guld på individuell sprint i år och som tog VM-brons i knockoutsprint i går) finns med. Det gör också mästerskapsdebutanten Oskar Andrén (som på en riktigt bra dag kan utmana om topp 20, kanske till och med topp tio). Däremot inte Josefin Tjernlund, som blivit sjuk och inte ens finns på plats i Italien, missar även söndagens knockoutsprint. Då, på söndag, kommer hon att ersättas av Andrea Svensson – men i morgon är det Tilda Johansson och Alva Sonesson som ersätter Tjernlund och Karolin Ohlsson (som är skadad och åkt hem från Italien). Lite trist att Svensson inte får chansen att försvara sin sjätteplats i världscupens sammandrag, kan jag tycka – framför allt att hon inte ens är elftevalet för de svenska förbundskaptenerna (nio får springa och två har alltså tackat nej och ersatts av reserver).
    Tävlingen inleds med kval på förmiddagen, tre heat på herr- och tre på damsidan varifrån de 15 bästa i respektive heat avancerar till eftermiddagens finaler. Martin Regborn och Jonatan Gustafsson går ut tidigt (8.49 respektive 8.50 i A- och B-heaten), medan Andrén går ut sent (9.28 i B-gruppen).
    SVT sänder finalerna med start 14.30 (17.00 är allt över).
    Onsdagens tävlingar är också viktiga som uttagning inför fredagens sprintstafett. EM avslutas på söndag med knockoutsprint.

    Trots att hon var nere i backen en sväng, runt halvvägs, så var Emilia Fahlin med långt in i Binche–Chimay–Binche, den 117 kilometer långa tävlingen i södra Belgien. Med lite knappt tio kilometer kvar satte hon rentav in en attack, men fick varken någon jättelucka eller någon med sig – och slog av på tempot och föll in i tätklungan igen. Varje gång den gruppen kom in i sidvinden, på en lång raksträcka mellan vidsträckta fält som avverkades tre gånger under de sista fyra milen, sprack det av – och den tredje och sista gången blev avgörande (efter de två första hann det samlas ihop igen, men tredje gången var det för nära mål). Sex cyklister kom loss längst fram, och varken Fahlin eller någon av hennes lagkompisar i FDJ-Suez lyckades kriga sig med där. I stället kunde brittiska Pfeiffer Georgi (Team DSM-Firmenich) spurta hem segern. Gladys Verhulst blev bästa FDJ-cyklist, på tolfte plats. Fahlin rullade i mål som 25:a, 50 sekunder bakom Georgi.
    Det här var sista tävlingen i Europa i år för Fahlin, som kommer avsluta säsongen med dubbla världstourtävlingar i Kina: Etapploppet Tour of Chongming Island 12–14 oktober och endagarsloppet Tour of Guangxi den 17 oktober.

    , , , , ,

  • Fahlin tävlar i Belgien (allt du behöver veta!), Ahlberg byter bana igen och Frihs lag vann direkt

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med före detta landslagsorienteraren (och EM-silvermedaljören) Lilian Forsgren som gäst. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    I morgon gör Emilia Fahlin sin sista tävling för året i Europa – men nästa och nästnästa väntar två världstourtävlingar i Kina. Den här gången handlar det om Binche–Chimay–Binche som egentligen borde heta Chimay–Binche på damsidan (herrarna har start och mål i Binche, och vänder i Chimay, men damerna startar i Chimay och går i mål i Binche, efter tre varv på ett lokalt varv där). Vi snackar alltså södra Belgien, nära gränsen till Frankrike, och en bana som ändå har några höjdmeter. Bland annat en längre, men inte särskilt brant backe i början av slutvarvet, som därmed ska tas tre gånger. Själva avslutningen sker på kullersten (men det finns inga andra kullerstenspartier, utan det är bara spurtkilometern som ska passeras tre gånger, inne i Binche, som är kullerstensbelagd). Totalt är tävlingen drygt 117 kilometer lång.
    Hemmacyklisten Sara van de Vel vann premiärtävlingen 2021 (då var tävlingen på den lägsta nivån inom internationell cykling, UCI 1.2) och spurtstjärnan Lorena Wiebes tog hem segern i fjol (då den uppgraderats till UCI 1.1-status, som den har även i år – alltså tredjenivån, under världstouren och protouren).
    I år är Georgie Pfeiffer (Storbritannien/Team DSM-Firmenich), Christina Schweinberger (Österrike/Fenix-Deceuninck) och Charlotte Kool (Nederländerna/Team DSM-Firmenich) de tre klart högst rankade i startlistan medan Vittoria Guazzini (Italien) och Eugénie Duval (Frankrike) är de som rankas högst av Fahlins lagkompisar i FDJ-Suez. Övriga i laget är norska Stine Borgli och franska Marie Le Net och Gladys Verhulst. Hanna Nilsson, som utgjorde svenska VM- och EM-lagen ihop med Fahlin, kör för sitt Ceratizit-WNT pro cycling.
    För Fahlin är det första gången hon kör den här tävlingen.
    Discovery sänder sista timmen, drygt, med start 13.00 (tävlingen startar 11.00).

    Arrangören Rickard Ahlberg har ändrat sig igen, och nu kommer vinterns upplaga av Storstenshöjden 50 miles att gå på den bana som det först var tänkt: Den 20,5 kilometer långa, mycket tekniska och till stora delar obanade, slinga som användes vid sommarupplagorna av tävlingen 2021 och 2022. För mindre än en månad sedan skrev Ahlberg på Facebook att den banan var för sönderkörd av skogsmaskiner för att det skulle gå att genomföra tävlingen där, och beslutade då att i stället använda tävlingens ursprungliga bana – i och runt Storstenshöjdens södra slalombacke och påen bit av Bergslagsleden – men nu vänder han alltså 180 grader. ”Tydligen går det rätt bra att springa på den långa loopen trots skogsmaskinernas framfart på cirka 1,5 kilometer av den. Så just nu lutar det åt att det blir den i stället”, skriver han. Starten kommer att gå lördagsmorgonen den 13 januari.

    Terrängsäsogen för Klara Frih – 800-meterslöparen från Askersund – och hennes kompisar på Saint Mary’s college of California tjuvstartade med en fyrakilometerstävling redan den 9 september, där Frih sprang på 14.58,4.
    Men i helgen tog den fart på allvar, när Pacific invitational avgjordes på golfbanan Micke Grove links i Lodi, en förort till Stockton – en knapp timmes bilfärd söder om Sacramento eller två timmar öster om San Francisco, i Kalifornien (Frihs college ligger just utanför San Francisco).
    Individuellt blev Frih – som egentligen satsar hundraprocent på 800 meter, men på college måste man ställa upp i terränglöpningslaget på höstarna ändå – 14:e av 102 startande på 22.19,1 över de sex kilometerna, en minut över perset från fjolåret (då sprang hon på 22.07,7 i just den här tävlingen). Men det viktiga i de här sammanhangen är laget, och det tog en förkrossande seger med 22 placeringspoäng (de fem bästa löparnas placeringssiffror summerade) mot andraplacerade Sacramentos 52. Frih var sexa i laget och bidrog på det sättet inte till segern – men 14:e-platsen snodde poäng från alla de andra lagen (hon hade platsat i alla andra lag).
    Om tävlingsässongens upplägg är samma som de två senaste åren så väntar härnäst Santa Clara Bronco invitational om två veckor.
    Frih går tredje och näst sista året på college, och du kan lyssna på när hon gästade Konditionsbloggenpodden här.

    , , , , , ,

  • Dubbla veteranrekord, drösvis med pers och enorm toppbredd i Hostruset, Hansson och Ericsson nära världseliten på rullskidor och Gustafsson tog hem svenska cupen

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med före detta landslagsorienteraren (och EM-silvermedaljören) Lilian Forsgren som gäst. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Det är en enorm bredd på löpartoppen i Örebro just nu, det visades med all önskvärd tydlighet när Hostruset – det snabba femkilometersloppet på Väster som IF Start anordnar – avgjordes på söndagen. Erica Lech vann på 17.32 – bara 16 sekunder från det svenska K45-rekordet och 14 sekunder från hennes årsgamla pers i samma tävling – och bakom stockholmaren Emma Gustafsson (18.27) på andraplatsen följde Emma Reinhed Liljeqvist upp succéloppet på Lidingö med 18.40 (pers med en minut!), Hällefors stjärnskott Mathilda Wiker sprang in på 18.45 (hon har som bäst gjort 19.39 på bana innan) och Marie Dasler sänkte sitt eget svenska K55-rekord med 37 sekunder, till 18.57. Dessutom gick både Kajsa Rosdal (19.05) och Petra Hanaeus (19.52), officiellt pers på båda även om Hanaeus gjort 19.21 på parkrun.
    Sex länslöpare under 20 minuter, alltså – och ytterligare tio under 23 – på damsidan. Ändå är jag benägen att påstå att resultaten på herrsidan var ännu mer imponerande. Hör här: Åtta man gick under 16 minuter (John Lundström missade med en sekund), 16 (plus Philip Sander i motionsklassen) gick under 17 minuter (Björn Eriksson missade med två sekunder) och 24 gick under 18 minuter (Linus Dahlberg missade med fyra sekunder). En helt otrolig toppbredd.
    Med Martin Regborn och Jonatan Gustafsson mitt i EM-förberedelserna var ingen på allvar nära att hota banrekordet på 14.41 – men Jack Karlsson tog segern på finfina 15.08 (fyra sekunder från landsvägsperset, på bana har han gjort 14.39), – men segermarginalen var ändå bara tolv sekunder till Tisdagsklubbens Simon Karlsson (som veckan efter superperset i Berlin marathon sänkte personbästat på fem kilometer med över en halvminut, till 15.20). Dessutom fick han revansch från spurtduellen mot Wilhelm Bergentz i Blodomloppet i våras – nu var efteranmälde Bergentz trea på 15.26 (landsvägspers, men på bana gjorde han 14.35 i fjol). Per Arvidsson, som dominerat i långloppscupen i år fick nu nöja sig med en fjärdeplats (tredje i cupen, förvisso, eftersom örebroaren Bergentz tävlar för västkustklubben Hälle IF) på 15.33 medan orienteraren Erik Berzell tog femteplatsen på 15.35. Även Jonas Nilsson (15.43), Andreas Ingberg (15.49) och David Lundström (15.56) gick under 16 minuter. Varken Berzell, Ingberg eller Lundström hade varit under 16 minuter tidigare, och alla fem persade (från Arvidsson med två sekunder till Berzell med nästan en minut).
    Längsta distansen som det görs årsbästalistor på för 15-åringar är 2 000 meter, så det är svårt att säga vad Sixten Widmarks 17.52 (25:a i Hostruset) är värt, men med tanke på att det hade gett en topp 20-placering på årsbästalistan på 5 000 meter i P19-klassen känns det rätt vasst.
    Och bland veteranerna gjorde Almbys Bo Persson ingen besviken. Han gjorde precis som jag skrev i förhandstexten här i bloggen och sänkte Anders Hanssons svenska rekord med över minuten, ganska exakt: Putsningen blev på 61 sekunder, från 22.36 till 21.35. Därmed har Persson nu de svenska M75-rekorden på 10 000 meter (41.56,53), tio kilometer landsväg (41.56) och fem kilometer landsväg (21.35). Med tanke på att kilometertiderna är snabbare på de två längre distanserna så är känslan att Persson kan plocka lite till på sitt nysatta rekord på en riktigt bra dag.
    I långloppscupen var det ju tre herrar på 43 poäng var i topp inför dagen: Arvidsson, Karlsson och Mattias Nättterlund. Nätterlund sprang på 16.56, men tjänade inte in några nya poäng i dag. Karlsson gick upp på 48 poäng och Arvidsson på 47, men Karlsson har nu räknat tio tävlingar (vilket är max) medan Arvidsson bara har åtta. Det innebär att det i praktiken är fördel för Arvidsson fortfarande – men inte kört för Karlsson, framför allt om han skaffar sig ett poängövertag i de två distriktsmästerskap som väntar (där det står extrapoäng på spel).
    På damsidan klev Erica Lech upp på tredjeplatsen (men hon har bara sprungit fem tävlingar än, och är därför långt bakom toppduon som sedan länge hunnit med sina tio), men Hanaeus behåller ledningen före Dasler (ingen av dem fick några nya poäng att räkna in i dag).

    Karlslunds Olivia Hansson slutade på en finfin 15:e-plats i konkurrens med stora delar av världseliten i långlopp när nio mil långa Klarälvsloppet avgjordes i dag. Hon stakade sträckan på 4.09, och var med det knappt 16 minuter bakom Jenny Larsson (Team Ragde Charge) som vann före Ida Dahl (Team Engconv). Men mest imponerade ändå örebroaren Rickard Ericsson, som tagit nya kliv inför vintern. Han fick förvisso släppa den 14 man stora tätklungan med runt åtta kilometer kvar (där bland annat Petter Northug och Calle Halfvarsson gick med hela vägen, och där Amund Riege spurtvann med Emil Persson på tredjeplatsen), men han grejade en 20:e-plats på tiden 3.24.41, bara två minuter och 13 sekunder bakom täten. Moto tour-dominanten Robert Brundin fick faktiskt nöja sig med 128:a i den svintuffa konkurrensen, på 3.47.08, verkar enligt vad han själv skriver på Strava inte riktigt ha varit i slag: ”Saknade speed och ork för att hänga med. Inte mitt bästa Klarälv men med tanke på gruset i maskineriet, bokstavligt, nöjd med att komma till start och genomföra.” Faktum är att Brundin med det bara blev fjärde bästa Karlslundsåkare på herrsidan bakom Larz Andersson (femma i M50 och 66:a totalt på 3.35.29), Mikael Petersson (72:a på 3.36.05), Mattias Fritz (73:a på 3.36.14) och Bill Engman (74:a på samma tid). Elin Törnqvist var anmäld men kom inte till start.

    Örebroaren Karin E Gustafsson, som tävlar för Garphyttan, vann svenska cupen i mountainbikeorientering i år. Allt avgjordes i den sista deltävling i dag, med extra poäng i potten, när IKHP:s Gabriella Gustafsson, som varit i ledningen sedan segern i första deltävlingen, inte kom till start samtidigt som Gustafsson höll Linköpings Mia Eronn bakom sig. Det gav segern med elva poängs marginal i sammandraget. Gustafsson blev tvåa bakom Järlas Emelie Holmström i båda finalhelgens tävlingar, drygt 2,5 minuter bakom i lördagens sprint och drygt tre minuter bakom i dagens medeldistans.
    På herrsidan har Garphyttans Thomas Jansson, 59, år efter år vägrat att köra veteranklass (där han hade lekt hem den svenska veterancupen) och i stället tävlat vidare i seniorklassen – och i år blev belöningen en fjärdeplats i sammandraget, bara 23 poäng från pallen (Kåres Rasmus Nordgren vann båda finalhelgens deltävlingar och sammandraget medan Jansson var femma båda dagarna). Garphyttans Marcus Jansson och Hagabys Viktor Larsson (som på hojen tävlar för Ärla) var etta och tvåa i alla deltävlingar de ställde upp i, men det var för få för att göra sig gällande i sammandraget.

    Det blev dubbelseger för länscyklisterna i Vättern bike games tämligen annorlunda last one standing-tävling i cykel i går kväll. Inne i en gammalt lokverkstad hade en 200-metersbana byggts upp, och efter varje varv plockades den som låg sist av. Therese Fjordäng från Vretstorp vann närmast före Stina Sjöberg från Askersund (och det är allt jag vet inte om resultaten). Förstapriset var på fina 8 000 kronor (andra på 3 000). Mest spektakulärt med det? Att Sjöberg tidigare under dagen hade vunnit Vättern bike games åttatimmarslopp i mountainbike tillsammans med Fanny Kjellqvist, Johanna Wallin och Jessica Clarén (det var max antal varv på en femkilometersslinga, med fria byten). Sjöberg körde elva varv, alltså 55 kilometer, innan hon tog sig an utslagsloppet på kvällen. Totalt kom laget 170 kilometer (så Sjöberg stod för nästan en tredjedel) – 25 kilometer mer än näst bästa lag.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Wengelin vann Bergslagen bike race – och gammal är äldst i Garphyttan

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med före detta landslagsorienteraren (och EM-silvermedaljören) Lilian Forsgren som gäst. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Matthias Wengelin tog hem herrklassen i den tredje upplagan av Bergslagen bike race, den 103 kilometer långa graveltävlingen med start och mål i Hällefors. Den från Örebro till Säter nyss hemflyttade mountainbikemästaren tog vad jag tror är hans första gravel-vinst efter att med några mil kvar gått loss ihop med Jakob Söderqvist och Erik Åkesson, två lagkompisar i Team Vostroblock Evolite Cycling som båda är tungt meriterade och tävlade på cykel-VM i augusti. Jakob fick ge sig i backarna in mot mål, men i det sista lilla motlutet attackerade Åkesson, berättar Wengelin i en intervju på tävlingens instagram-storys:
    – Jakob tog det lite lugnt och så fick jag och Erik göra upp om det. Erik attackerade först, och sedan hade jag lite extra kraft och kunde kontra. Så fick jag några meter och så kunde jag hålla undan in i mål. Det höll precis. Sista stigen in mot mål kändes lång, säger Wengelin.
    Herrljungas Caroline Sjöström vann damklassen efter att ha blivit av med sista konkurrenten med runt fyra mil kvar. Även det enligt loppets instagram-storys. Jag har inte sett någon resultatlista än.

    Torun Pahlm, 60, visade att gammal är äldst när hon tog hem Garphyttans klubbmästerskap i orientering i dag – med över åtta minuters marginal till tvåan Ylva Doering (och då var det ändå sju löpare till start!). På herrsidan vann 42 år yngre Måns Bergqvist med nästan lika stor marginal – 6,5 minuter – till Leif Krüger. Tävlingarna avgjordes vid OK Djerfs klubbstuga vid Våtsjön.
    Apropå orientering vann Emma Ling och Erik Berzell, som bor i Örebro men tävlar för IKHP respektive Järla, medeldistanstävlingen Finspångsorienteringen i dag.

    Och Petra Hanaeus var snabbast i Örebro parkrun för 78:e gången i dag. 20.18 blev tiden den här gången. Frederik Kuper deltog för första gången och var snabbast av herrarna med 18.11. Totalt kom 77 löpare till start. Hanaeus springer för övrigt, precis som Berzell som vann i Finspång, Hostruset i morgon.

    , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Vassa startlistor i Bergslagen bike race och Hostruset: Här är favoriterna

    Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med före detta landslagsorienteraren (och EM-silvermedaljören) Lilian Forsgren som gäst. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Jag skrev lite om Bergslagen bike race för några dagar sedan. Nu har loppet själva publicerat namnen på favoriterna – i herrklassen, på damsidan verkar det inte vara några riktiga kanoner anmälda – på instagram (jag erkände ju att jag inte riktigt hade koll) och utifrån den listan går det att googla sig till meriter:
    ** Jakob Söderqvist, Team Vostroblock Evolite Cycling, tog SM-silver både i crosscountry (mountainbikens OS-disciplin) och i landsvägscyklingens tempodisciplin (bakom Jacob Ahlsson) i somras – och sjua i tempo-VM:s U23-klass (han kommer närmast från cykel-EM i Nederländerna).
    ** Erik Åkesson, Team Vostroblock Evolite Cycling, representerade Sverige i seniorklassen på cykel-VM i Glasgow och blev topp 50 crosscountry-loppet.
    ** Viktor Henrysson, Träningskonsulten SC, var tvåa på Cykelvasan i fjol.
    ** Jesper Svensson, Träningskonsulten SC, var femma på crosscountry-SM i somras (och femma på Dalsland gravel race för tre veckor sedan).
    ** Hugo Porath, Serneke Allebike, har tävlat i de flesta cykeldiscipliner (från bana till cykelcross) och var fyra på Dalsland gravel race.
    ** Alexander Östling, Falu CK, nämns också, även om jag inte hittar några riktiga toppresultat på honom.
    ** Och så förstås från Örebro precis utflyttade Matthias Wengelin, som vunnit allt som går att vinna nationellt i mountainbike (just nu regerande svensk mästare i långdistansdisciplinen maraton), och som tävlat på allt som har två hjul och trampor (men just gravel är han rätt ny på).
    Bergslagen bike race har alltså start och mål vid Hurtigtorpet i Hällefors, och den 103 kilometer långa banan går nästan upp till Skinnskatteberg innan den vänder söderut igen. Starten går 10.00 på lördagen.

    Det har tillkommit en hel del fina namn inför Hostruset, söndagens snabba femkilometerslopp på Väster som ingår i långloppscupen (och efteranmälan är fortfarande öppen till på söndag). På damsidan handlar det främst om IF Start-trion Emma Reinhed Liljeqvist (direkt från succéloppet på Lidingö), Marie Dasler (som satte svenskt K55-rekord på distansen i Vårruset, med 19.34) och Petra Hanaeus. På här sidan lyser de två med potential att utmana Martin Regborns banrekord på 14.41 (Regborn själv och Jonatan Gustafsson) med sin frånvaro (bland annat) på grund av stundande orienterings-EM, men till start finns ändå Per Arvidsson (som vann tävlingen på 15.35 i fjol och haft stigande form på slutet), Simon Karlsson (direkt från jätteperset i Berlin marathon, och med ett pers på 15.53 som måste bättras), Noha Olsson (som bara fick ge sig mot Arvidsson när han persade med 32.49,21 på DM på 10 000 meter i augusti), Jack Karlsson (som jag skrev lite om i ett inlägg tidigare i veckan), Mattias Nätterlund, David Lundström, John Lundström, Oskar Hansson, Jonathan Kandelin och på veteransidan en intressant start av Bo Persson (som bör kunna sänka Anders Hanssons svenska M75-rekord med över minuten).
    Totalt är 120 löpare anmälda. Banan går runt Varbergaskogen och starten går 12.30 på söndag.

    , , , , , ,