Konditionsbloggen

  • Ericsson, Törnqvist, Hansson och Brundin i startlistan till niomilaloppet – och ny generation Wiker fortsätter imponera

    I morse släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Lilian Forsgren som gäst. Ni har säkert stenkoll på orienteraren från Hallsberg, hon har trots allt varit på landslagsnivå i över ett decennium, tagit EM-silver i stafett och varit på världscuppallen individuellt (och tagit fem student-VM-guld!). Allt det där snackar vi om, men också om varför den internationella karriären nu är över, om hur det är att tävla mot giganter som Tove Alexandersson och Simone Niggli och om när hon sprang Bamm. Och så svarar doktor Lilian (diplomatiskt) på frågan om orienterare är smartare än andra människor. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Rullskidsäsongen håller på att avslutas – Moto tour gick ju i mål i söndags och det har hunnit gå över en månad sedan Alliansloppet i Trollhättan (där örebroaren Rickard Ericsson blev 44:a, bara fyra minuter bakom täten där i stort sett hela världseliten, utom Emil Persson, fanns på plats). I helgen når så rullskidsäsongen sin egentliga slutpunkt med en av de tuffaste tävlingarna, nio mil långa Klarälvsloppet, som går på en gammal banvall i Värmland. Ericsson, som är länets enda hopp i långloppsvärldscupen ski classics i vinter (vad det verkar), kommer så klart till start, men också Garphyttans Elin Törnqvist (som i de här sammanhangen tävlar för Lager 157:s ungdomslag som kommer stå i elitledet precis som Karlslunds Olivia Hansson (som ju, som vanligt, vann alla deltävlingar i Moto tour som hon ställde upp i). Detsamma kan sägas om Karlslunds Robert Brundin, som också står i elitledet. Närmast bakom dem finns Garphyttans Daniel Olsson och Karlslunds Viktor Rikner och Jonathan Ahlén.

    I förrgår kväll, tisdag, genomförde Hällefors LK ett klubbmästerskap i terränglöpning, i 2,6-kilometersspåret vid Hurtigtorpet som de yngre (upp till 15) sprang ett varv och de äldre två. Mathilda Wiker, 18-åringen som etablerat sig som en löpare på högsta distriktsnivå i år (DM-silver både i kort terräng och på 5 000 meter), gjorde ingen besviken och vann D19-klassen på 22.25. Hon låg tätt i rygg på Johan Ånger (som blev tvåa i herrklassen) och Tommy Holmberg (som vann den) efter första varvet, och var bara två respektive fyra sekunder bakom dem i mål. Tiderna: 22.21 på Holmberg, 22.23 på Ånger och 22.25 på Wiker. Näst snabbaste dam var Marie Bergkvist som vann D55-klassen på 31.30.

    , , , , , , ,

  • Forsgren gästar podden, Silverleden på 1 dag lever vidare och Wengelin har lämnat Örebro (men tävlar i länet på lördag)

    Tidigt i morgon bitti släpps veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Lilian Forsgren som gäst. Ni har säkert stenkoll på orienteraren från Hallsberg, hon har trots allt varit på landslagsnivå i över ett decennium, tagit EM-silver i stafett och varit på världscuppallen individuellt (och tagit fem student-VM-guld!). Allt det där snackar vi om, men också om varför den internationella karriären nu är över, om hur det är att tävla mot giganter som Tove Alexandersson och Simone Niggli och om när hon sprang Bamm. Och så svarar doktor Lilian (diplomatiskt) på frågan om orienterare är smartare än andra människor. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Silverleden på 1 dag lever vidare. Efter elva år med – ibland helt givet, ibland i konkurrens med Bergslagsleden ultra och Munkastigen trailrun – de största och vassaste startfälten av länets ultratävlingar tackade den ursprungliga arrangörsstaben med Claes Frisk i spetsen för sig efter sommarens upplaga. Men nu har nya krafter tagit över, och räddar tävlingens framtid. Det skriver Frisk själv på loppets facebooksida, utan att avslöja några detaljer om ersättarna: ”Det finns en samling entreprenörer som inte sitter nöjda utan kommer att fortsätta arrangera den fina joggingturen även i framtiden. De kommer att sjösätta det vilken dag som helst”, skriver han. Så vi får alltså fortsätta att hålla ögonen öppna.
    Silverleden på 1 dag utgörs av ett varv på den småkuperade och bitvis tekniska vandringsleden Silvederleden, en 64 kilometer lång led (av karaktären rundslinga) med start och mål vid Hurtigtorpet i Hällefors, och tävlingen har (hittills, i varje fall) arrangerats första lördagen i juli. Anders Fox slog André Rangelinds ”omöjliga” banrekord i somras (gjorde 5.04.33) medan Elin Tengberg bättrade Malin Barrulfs banrekord med tre minuter till 6.25.11.

    Start och mål vid Hurtigtorpet har även Bergslagsleden bike race, en graveltävling (alltså cykling på grusväg) som i år avgörs för tredje gången. Huvudklassen är 103 kilometer lång (det finns en sväng på 55 kilometer också) och startlistan ska vara full av starka namn, har jag hört (men jag får erkänna att jag har väldigt dålig koll på gravelscenen). Matthias Wengelin har jag däremot bra koll på, mountainbikemästaren. Han provade SM i sporten i somras, och kommer till start på lördag, liksom Team Norras Adam Pettersen och Erik Åkesson (Team Vostroblock Evolite Cycling) som körde långlopps-VM på mountainbike.
    Wengelin (och sambon Annie Söderberg, som också tidigare varit tävlingscyklist, och därefter bland annat haft olika förbundsuppdrag) har för övrigt lämnat Örebro efter tiotalet år och flyttat hem till Säter i Dalarna, där han är uppvuxen. Det skrev han om på instagram redan i juli (”Efter en sisådär 20 år på vift har det blivit dags för comeback hemma i Säter! Trivs riktigt bra i huset och det känns fint att andas dala-luft igen”, men jag tänkte att jag får fortsätta att rapportera om hans resultat åtminstone tills den här säsongen var över. Så gör han inte en helomvändning och börjar tävla för Örebroklubben Team Norra nästa år så kan vi väl inte längre räkna den mångfaldige svenske mästaren som örebroare eller Öreborcyklist. Så passa på att lyssna på podden jag gjorde med honom i vintras!

    , , , , , , , ,

  • Dasler och Arvidsson vann jubileumslopp – och Skärmartorparn är en ny, tuff trailmara

    Glöm inte att lyssna på veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med ultralöparen Filip Andersson: Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.
    Och heller inte på veckans avsnitt av Ultraaktuellt, där jag gästar som bisittare: Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    I kväll avgjordes en löpartävling i Örebro som jag har extremt dålig koll på. Nästan ingen alls. Och nu är det lite sent för att fråga. Men jag har i varje fall hittat en tävlingsbana och en resultatlista. Marias 10-årsjubileumslopp heter tävlingen i varje fall, och även om jag inte vet vilken Maria det syftar, och vad hon firar, så skulle man kunna tänka sig att det handlar om Maria Nagle som firar tio år som löpare (hon var nämligen med och sprang, och den 21 september 2013 är hon registrerad på sin första tävling på friidrottsstatistik.se). Nå, vi lämnar spekulationerna och går över på hårda fakta: Tävlingen avgjordes över ett varv i det nästan exakt tre kilometer långa Venaspåret i nordöstra Örebros utkant, det var par-start (som i Östansjöloppet), och Marie Dasler (11.36) och Per Arvidsson (10.26) vann tävlingen som hade 16 startande (och alla representerade IF Start, vilket tyder på att det var någon form av klubbarrangemang). En hel del starka namn har sprungit spåret genom åren, och allra värst är Martin Regborn (9.51) och Josefin Gerdevåg (12.00), men Arvidsson gick in som god trea på Strava (där tiden dock blev 10.05, så det segmentet måste vara kortare än tävlingsbanan). Daslers tid var ju de facto 24 sekunder snabbare än Gerdevågs (vilket borde ha blivit ytterligare några sekunder snabbare på Strava, lex Arvidsson), men det har inte alls blivit registrerat (hon noterades i stället för 14.42 där). Det kan naturligtvis ha att göra med var start och mål var beläget på loppet, i förhållande till segmentet, vilket också är saker jag får erkänna att jag inte har någon koll på. Kul hur som helst att det arrangeras sådana smålopp!

    En annan löpartävling som gått lite under radarn är Skärmartorparen, som kommer att avgöras just u Skärmartorp, i skogarna mellan Lekhyttan och Lanna, nästa lördag, den 7 oktober, med start i mörkret vid 21 på kvällen. Distansen är maraton, underlaget ska till stora delar (eller helt) vara obanat och tekniskt, och banan består av sex varv på en sju kilometer långa slinga. Det är ett inbjudningslopp (utan kostnad, tror jag), så det gäller väl att känna rätt personer. Har jag förstått saken rätt är det föreningen Trail and run, som tidigare arrangerat lopp som Lanna trailrun och Lanna night trail som står bakom. Den 7 oktober är för övrigt samma dag som Åstadsloppet (och Kristinehamn 6h på andra sidan länsgränsen), men rent tidsmässigt krockar inte de båda tävlingarna.

    , , , , , ,

  • Rosdahl hade varit bäst i Närke någonsin – om han sprungit för ”rätt” klubb (plus: Jack kommer till Örebro och ny topprestation av Jonathan)

    Glöm inte att lyssna på veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med ultralöparen Filip Andersson: Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.
    Och heller inte på veckans avsnitt av Ultraaktuellt, där jag gästar som bisittare: Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Det hände en hel del i helgen, och jag får erkänna att jag missade att sätta Lidingöloppet i historisk kontext, så den kommer här:
    ** Linus Rosdahls 1.40.26 var banpers med drygt en minut (Rosdahl sprang på 1.44.55 när han var tia – och bäste svensk – 2015, 1.45.17 året därpå och 1.41.39 som sjua 2021). Hade han fortfarande representerat en länsklubb hade det dessutom varit den snabbaste tiden någonsin av en Närkelöpare, med drygt tre minuters marginal till de 1.43.45 som Åsbros Patrik Johansson (som fortsatt som en duktig veteranlöpare) gjorde 1986. Bästa tiden av en Närkelöpare under 2000-talet är Rosdahls tid från 2015, då han fortfarande sprang för KFUM Örebro, följt av Erik Anfälts 1.46.06 från samma lopp.
    ** Liduina van Sitterens 2.05.39 var banpers med nästan två minuter – hennes tidigare bästa tid var 2.07.21 från 2019 (året dessfröinnan gjorde hon 2.07.52) och över tio minuter snabbare än hennes tid från det covid-märkta fjolåret. van Sitteren var redan innan tredje bästa länslöparen genom tiderna, bakom Erica Lech (2.02.03 som näst bästa svenska i fjol) och Miakela Kemppi (2.05.08 2013), men nu har hon större marginal bak till Lotta Lennartssons och Karin Elfs tider.
    ** Med 2.20.53 klev Starts Emma Reinhed Liljeqvist in som 16:e på genom tiderna-listan för Närkelöpare, mellan Antje Torstensson och Annette Carlsson.

    Reinhed Liljeqvist är för övrigt en av 118 löpare som redan är anmälda till Hostruset, femkilometerstävlingen i långloppscupen som avgörs på Väster i Örebro på söndag. Det mest spännande namnet är dock Jack Karlsson, som var SM-tolva på 10 000 meter i somras (på 31.51,08) men som tävlat extremt sparsamt de senaste åren och inte sprungit hemma i länet sedan Närkeracet på Transtensvallen i fjol (då 14.39,05 på 5 000 meter). Återstår att se om det dyker upp fler spännande namn i startlistan när det närmar sig.

    Jag skrev om två av tre tävlingar som Motala AIF:s continentallag, med Kumlacyklisten Jonathan Ahlsson, gjorde i Belgien förra veckan. Men fredagens, Zwevezele Koers, missade jag att rapportera från. Där var Ahlsson bäst i teamet med en 34:e-plats (bara en av hans lagkamrater klarade av att ta sig i mål, övriga blev avplockade för att de hamnade för långt bakom. Belgiske Gerben Thijssen, som blivit Europamästare på banan och på landsvägssidan har proffskontrakt med worldtourlaget Intermarché-Circu-Wanty, vann en spurt mellan tio cyklister. En andragrupp var 32 sekunder bakom, medan Ahlsson fanns i ett ingenamnsland 67 sekunder bakom efter de 153,5 kilometerna. Det här blev, vad jag förstår, den sista tävlingen för säsongen för Ahlsson som verkligen fått fart på grejerna efter 1,5 tuffa säsonger, märkta av fjolårets sjukdomsstrul.

    , , , , , , , , ,

  • Karlsson med nytt jättepers i Berlin (närmar sig Hagbergs rekord!), Eriksson tillbaka med seger på Lidingö och Hagaby med världens bästa andralag

    Glöm inte att lyssna på veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med ultralöparen Filip Andersson: Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.
    Och heller inte på veckans avsnitt av Ultraaktuellt, där jag gästar som bisittare: Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Jag får också passa på att länka till tre artiklar på na.se som jag skrivit i helgen:
    ** Emilia Fahlin om 14:e-platsen på cykel-EM.
    ** Linus Rosdahl om andraplatsen på Lidingöloppet.
    ** Simon Karlsson om dagens jättepers i Berlin marathon.

    Det sistnämnda ska så klart berättas även här på bloggen: Tisdagsklubbens Simon Karlsson, som började springa på allvar under pandemin 2020 och haft en raketartad utveckling sedan dess, skalade av ytterligare drygt fyra (!) minuter på sitt personliga rekord när han sprang in på 2.23.43 i Berlin marathon i dag. Karlsson gjorde 2.38.26 i sin första landsvägsmara, i Stockholm, i oktober 2021 (det är alltså mindre än två år sedan). I fjol persade han med sex sekunder i Köpenhamn i maj innan han fick kalasträff med 2.27.59 i (pers med över tio minuter) i Berlin. Och nu, ett år senare, skalar han alltså av ytterligare drygt fyra minuter.
    Karlsson berättar mer om loppet i artikeln jag länkar till ovan, men jag kan avslöja så mycket som att han hade en god känsla hela vägen och sprang extremt jämnt: 16.50–16.56–17.00–17.00–16.57–17.03–17.03–17.10 på femkilometarna (7.22 på de sista 2,2 kilometerna), 1.11.50 på första halvan (inklusive de 22 sekunder det tog för honom att i trängseln ta sig fram till själva startlinjen; nettotiden blev därför 2.23.21), 1.11.53 på andra.
    Tiden gör att Karlsson passerar självaste Erik Anfält i genom tiderna-listan och går upp som fyra i Närkestatistiken bakom de gamla 80-talshjältarna Lars Hagberg och Rolf Barr, och Oskar Andréns Rom-mara i april i år.
    Upp till Hagbergs nu över 40 år gamla rekordnotering, 2.21.46 från Stockholm marathon 1983, har Karlsson nu mindre än två minuter, och med sin otroliga utveckling de tre senaste åren börjar det kännas mer och mer sannolikt att det blir han som till slut kommer att slå den där tiden. Just i Berlin gjorde tiden Karlsson till 85:a i loppet, och näst bäste svensk bakom Ebba Tulu Chala.
    Med sig på resan till Berlin hade Karlsson Örebro-kompisarna Andreas Ingberg och Markus Liljenroth. Ingberg, som fortsatt jagar sub 2.30 på maran, hade en tyngre dag och klev av efter 25 kilometer (han hade 1.14.15 på första halvan, så långt höll farten). Liljenroth persade med 2.45.29 (2.45.11 netto; 1.20.54/1.24.35). Om några fler länslöpare sprang i Berlin vet jag inte, tipsa mig gärna i sådana fall!

    På Lidingö avslutades löparhelgen med Rosa bandet-loppet, där Zinkgruvanfostrade Johanna Eriksson (som 2018–2019 tog dubbla SM-brons på 10 000 meter) storstilad comeback på den nationella scenen när hon vann loppet på 37.49 (23 sekunder före IKHP:s Madeleine Larsson) och till på köpet slog alla svenska herrar (det var bara amerikanen Vincent Weir och fransmannen Simon Milcent som var före i mål).
    De yngre ungdomsklasserna avgjordes också, där blev Garphyttans Daniel Torége femma i P12-klassen, som sprang tre kilometer, och Latorps Ebba Fryxell (som i den här bloggen mest är känd som draghund- och skidåkare) tia i F15-klassen över sex kilometer (där vann Spårvägens Fanny Szalkai, ett efternamn som förpliktigar i löparspåren).

    Kan Hagaby ha ställt upp med det bästa och mest välmeriterade andralag som någonsin skådats i en distriktsmästerskapsstafett i orientering, i dag? Mycket möjligt. Dubble VM-guldmedaljören Jerker Lysell sprang nämligen förstasträckan och regerande Europamästaren Martin Regborn var ankare i ett ”andralag” som tog DM-guldet med drygt tre minuters marginal före klubbens egna förstalag. Nu ska dock påpekas att Lysell faktiskt tappade en minut på förstalagets Viktor Larsson på förstasträckan, och det var Oskar Eklöf som fick springa ikapp Jakob Wallenhammar på andrasträckan. Regborn stack ut fyra sekunder bakom gamle VM-kollegan Filip Dahlgren (som sprang så bra i Fýri trail förra helgen) på sistasträckan, men där visade Regborn ingen pardon och sprang om och förbi med marginal. Hur snabbt det gick? Tja, jämför med bronsmedaljörerna Tisaren, vars sistagubbe Johan Aronsson tappade över tio minuter på Regborn (Tisaren var över 24 minuter bakom i mål).
    Tävlingen avgjordes i äkta Kilsbergsterräng, med start och mål vid Blackstahyttan och ett gäng kontroller uppåt Gårdsjön.
    Tisarens förstalag med nationella toppnamn i Ellinor Tjernlund på förstasträckan och Lovisa Persson på sista (och Nina Hallor som hoppat in som reserv på andrasträckan) gjorde som de ville med konkurrenterna och vann med halvtimmesmarginal till Milans och Garphyttans kombinationslag (Jessica Korkeakoski/Josefin Erlandsson/Elin Doering) på andraplatsen. Jag vet inte om kombinationslag får konkurrera om medaljer på DM, och får de inte det så tog i stället KFUM Örebro silvret (annars bronset). Fler lag kom inte i mål, för Tisarens andralag felstämplade på andrasträckan.
    En kul detalj från ungdomssidan är att Lindebygden stoppade in sina tjejer i killklassen för att få fullt lag, och där blev Lovisa Thybeck bara slagen av två killar (och bara 1.25 från sträcksegern) på andrasträckan i ett lag som hennes storebror Axel Thybeck förde i mål som tvåa bakom KFUM Örebro.
    Värmlands stafett-DM avgjordes samtidigt, på samma banor, och där tog Djerf en tredjeplats på damsidan, knappt 14 minuter bakom segrande Karlstadsklubben OK Tyr, som hade gamla Djerf- och Tisaren-löparen Linda Take på förstasträckan.

    Säsongens sista deltävling i länets rullskidserie Moto tour avgjordes på söndagen, en 31 kilometer lång masstart med start vid Mogetorp och mål på toppen av Ånnabodabacken. Robert Brundin var tillbaka efter att ha stått över klubbmästerskaps-deltävlingen senast (och därmed tappat sin svit på 20 raka segrar) och vann med 47 sekunders marginal före Daniel Olsson och ytterligare 36 före Viktor Hansson. Därmed vann han också sammandraget två poäng före Olsson (Viktor Rikner blev trea).
    Olivia Hansson var som vanligt överlägsen på damsidan (och hade bara åtta herrar före sig), vann drygt elva minuter före Alma Olsson, som den här gången hade ovanligt stor marginal i syskonkampen mot Ellen (3.18) som varit före Alma i de två senaste tävlingarna.
    I sammandraget gjorde Almas andraplats att hon säkrade totalsegern, fyra poäng före Ellen (Hansson har vunnit de fem deltävlingar hon ställt upp i, men missat två). I herrklassen, som egentligen är en mixedklass, blev Hansson tia i sammandraget, Alma 13:e och Ellen 15:e.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Fahlin 14:e efter soloutbrytning och krigande – och Rosdahl tvåa och bästa svensk i Lidingöloppet

    Glöm inte att lyssna på veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med ultralöparen Filip Andersson: Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.
    Och heller inte på veckans avsnitt av Ultraaktuellt, där jag gästar som bisittare: Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    Vilken tävling Emilia Fahlin gjorde när linjeloppet vid cykel-EM i Nederländerna avgjordes i dag. Efter en stökig första timme, där Nederländernas stora lag satte galen fart från start, följde ett gäng attacker – men det var bara Fahlin som lyckades gå loss. Hennes soloutbrytning höll i runt 15 kilometer och var som störst ungefär 40 sekunder. Hon blev ikappkörd med sju mil kvar, just när cyklisterna skulle komma in på slutvaret oh ta sig an VAM-berg första gången. Men det häftiga var att hon lyckades kriga sig kvar i klungan och följa med gång efter gång över VAM-berg, när klungan decimerades. När det till slut sprack av på allvar, med ett varv kvar före mål, hade hon dock lite för dålig position och tvingades släppa en lucka som inte gick att täta. 15 cyklister återsamlades på slätan, och Fahlin hann inte ansluta till dem innan nederländska doldisen Mischa Bredewold, en 23-åring som normalt kör för SD-Worx, satte in den avgörande attacken med milen kvar. Men Fahlin gav inte upp, utan fortsatte att köra och passerade några av de som hade varit med där framme på väg mot en 14:e-plats i mål, bara 35 sekunder bakom Bredewold (som vann fyra sekunder före förhandsfavoriterna Lorean Wiebes och Lotte Kopecky, som fick nöja sig med silver respektive brons). När man bedömer Fahlins insats ska man ha med sig att hon inte fått en enda möjlighet att tävla för eget resultat i sitt proffslag, FDJ-Suez, den här säsongen och att Sveriges lag bara bestod av henne och Hanna Nilsson. Det gör prestationen ganska enastående, i mina ögon.
    Jag pratade med Fahlin i kväll, för en artikel som publiceras på na.se i morgon förmiddag.

    Linus Rosdahl comebackade förvisso med seger i Göteborgsvarvet marathon för tre veckor sedan, men i övrigt har man inte hört mycket av honom den här sommaren; men i dag slog den Örebrofostrade löparen – som numera bor i Göteborg och springer för Stockholmsklubben Hässelby – till med en andraplats som bästa svensk i Lidingöloppet. Han slog dessutom sitt banpers är han sprang in på 1.40.27. Rosdahl motstod frestelsen att följa amerikanen Diego Estrada, spanjoren Chakib Lachgar Iatrache och orienteringsstjärnan Emil Svensk som gick loss direkt efter start, och släppte en halvminut på första halvan, gjorde i stället sitt eget lopp och fick draghjälp av Spårvägens Archibald Casteel. På toppen av Abborrbacken, med fem kilometer kvar, var Rosdahl fortfarande fyra, men då hade han skaffat sig slagläge och plockade både Lachgar Iatrache och Svensk och blev tvåa, 1.16 bakom Estrada.
    Jag snackade med Rosdahl efteråt, för en artikel som publiceras på na.se i morgon bitti, och där berättar han bland annat om att han dragit med överträningsproblematik (det är därför han tränat så sparsamt i sommar) och om att han blev pappa för första gången i augusti och därför fått tänka om lite kring träningsmängd. Nästa mål blir terräng-SM, sedan landslagsuppdrag i terränglöpning och/eller en snabb mara.
    Erica Lech, som var näst snabbaste svensk i fjol och senast vann Ultravasan 45, kom inte till start. I hennes frånvaro blev Liduina van Sitteren bästa länslöpare med en 13:e-plats på 2.05.40, före Örebrofostrade gamla orienteringstalangen Beata Falk som var 15:e på 2.07.25, Hagabys Elin Vinblad som var 36:a på 2.19.19, Starts Emma Reinhed Liljeqvist som var 42:a på 2.20.54 och Tisdagsklubbens Kajsa Rosdal (Linus syster, men de envisas med att stava efternamnen olika) som 52:a på 2.22.57.
    På herrsidan blev tidigare IF Start-löparen Heshlu Andemariam 17:e på 1.48.36, och Start-duon Per Arvidsson och Mattias Nätterlund 38:a och 92:a på 1.53.26 respektive 1.59.35. Det är alla länslöpare jag hittat på topp hundra, rätta mig gärna om jag har fel (det har jag säkert).
    På 15-kilometaren blev Hälleforsfostrade Louise Wiker nia på 58.36 (Ugandas Lovias Kissa vann på 55.49) och Starts Hugo Örn tolva i M22-klassen på 57.07 (Emils lillebror Viktor Svensk, Stora Tuna, vann på 49.57).
    Tio ungdoms-, junior- och veteranklasser sprang tio kilometer, och där tog Svartås Ella Laine och Starts Marie Dasler de mest framskjutna placeringarna med varsin andraplats i F17 (på 37.51, halvminuten bakom Björnstorps Freja Bjerström) respektive K50 (på 42.31, elva sekunder bakom segrande finländskan Johanna Lindholm). 80-plussarna sprang fyra kilometer, och där vann Storådalens Birgitta Jansson i överlägsen stil – hon sprang på 25.47 och var över 6,5 minuter före tvåan Carin Bergström från Vaxholm (och då var det ändå ytterligare sex löpare med i loppet).
    I morgon avgörs den tiokilometerstävlingen Rosa bandet-loppet.

    60 löpare stannade ändå hemma i Örebro och sprang parkrun, bland dem David Glader som slog till med 16.39 – den snabbaste tiden någon gjort i det här sammanhanget sedan Per Sjögren på 16.36 i november i fjol. Det var dessutom parkrunpers med 16 sekudner och tar Glader förbi Ludvig Börjesson och Simon Karlsson, upp på niondeplatsen, i listan över snabbast någonsin. Petra Hanaeus har många andra rekord i det här sammanhanget, och var snabbaste dam för 77:e gången, nu på tiden 20.02.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Allt du behöver veta inför EM-linjeloppet med Fahlin – och här är orienterarna som dubblar EM med Euromeeting (och de som tackar nej)

    Glöm inte att lyssna på veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med ultralöparen Filip Andersson: Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.
    Och heller inte på veckans avsnitt av Ultraaktuellt, där jag gästar som bisittare: Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    I morgon är det alltså dags för linjeloppet vid cykel-EM i Nederländerna, och det är dags för en kort liten genomgång inför tävlingen (min förhandsintervju med Emilia Fahlin hittar ni här).
    Tävlingen startar i Meppel, och inleds med en sex mil lång sträcka fram till det 13,5 kilometer långa avslutningsvarv som ska köras lite drygt fem gånger (det tuffaste på avslutningsvarvet, de två på varandra tätt följande klättringarna uppför VAM-berg, tas sex gånger eftersom man kommer in på varvet precis före dem, och när man når toppen andra gången är det exakt fem varv kvar – målet är på toppen). VAM-berg är Nederländernas svar på Kvarntorpshögen, ett avfallsberg som gjorts om till ett rekreationsområde, främst med inriktning på cykel. Det mäter ganska exakt 40 meter över havsytan, och runt 35 meter över den omgivande slätten. Det är alltså inga långa backar som bjuds, men branta, och den ena av de två är kullerstensbelagd.
    Sverige har bara två cyklister till start, Fahlin och Hanna Nilsson (från Kristianstad) medan stora nationer som Nederländerna och Italien kommer med åtta var. Nederländerna har också en av de två stora förhandsfavoriterna, Lorena Wiebes, men Demi Vollering. Belgien har nyblivna världsmästaren Lotte Kopecky, men inte samma starka lag att backa upp henne med. Med i snacket finns ockås Schweiz Marlen Reusser, Polens Katarzyna Niewiadoma, Italiens Silvia Persico, Tysklands Liane Lippert och Danmarks Cecilie Uttrup Ludwig, som till vardags är lagkompis med Fahlin i FDJ-Suez.
    När jag pratade med Fahlin såg hon två scenarion framför sig: Om det inte blåser så mycket lär det gå en tidig utbrytning och vara ganska kontrollerad körning i klungan bakom, tills utbrytning ska hämtas in. Men om det blåser kan stornationerna (läs: Nederländerna) gå upp och köra hårt i kantvinden för att decimera fältet rejält. I sådana fall kommer det bli hårt från start för svenskorna. Inne på varvet, och de tolv gångerna uppför VAM-berg, är det extremt viktigt att vara rätt positionerad eftersom den normalbreda landsvägen cyklisterna kör större delen av varvet på tvärt smalnar av till en cykelväg när man svänger in mot backen, och ligger man bara lite för långt bak i klungna kommer det bli en dragspelseffekt som gör att det tar tvärstopp och att man får börja om från noll, vilket blir jobbigt i en sådan brant backe. Det troliga är att det blir ganska hård körning tidigt på varvet, och att cyklister kommer åka av varv för varv. I slutet lär det inte vara många kvar som gör upp om det.
    Starten går 13.45 på lördagen, och Discovery sänder från start till mål.

    Veckan efter orienterings-EM i Italien kommer Euromeeting, ett sorts inofficiellt B-EM som också ofta fungerar som för-mästerskap (den här gången inför VM nästa år), arrangeras i Skottland. Efter nästa års världsmästerskap avgörs i sprintdisciplinerna så är det även sprint som står på programmet nu, precis som på EM i Italien. Men alla landslagsorienterare väljer ändå inte att följa med, efter en mycket lång och krävande säsong. Bland dem som inte anmält intresse (uttagningarna har fungerat så att det börjat med att löparna just fått anmäla intresse) finns Martin Regborn, Josefin Tjernlund och Andrea Svensson. Däremot kommer både Jonatan Gustafsson och Oskar Andrén att dubblera, och efter EM åka direkt vidare och köra Euromeeting också. De två blir de enda länslöparna i den 20 man starka svenska truppen. Gustafsson bör ha goda chanser till en mycket framskjuten placering (han tog ju VM-brons i knockoutsprint i fjol, och motståndet på Euromeeting brukar inte riktigt hålla samma dignitet).
    – VM nästa år kommer arrangeras i centrala delarna av Edinburgh medan två av tävlingarna i Euromeeting avgörs i Stirling som ligger cirka 20-25 minuter utanför Edinburgh. En av tävlingarna går i en mindre by som heter Dunblane strax intill. Detta gör att områdena inte är hundra procent relevanta (för VM). Däremot kommer de som åker få chansen att tävla i välarrangerade tävlingar och de får springa en bra knockout-tävling. Något som väldigt sällan arrangeras, säger förbundskapten Kalle Dalin till Svenska orienteringsförbundet hemsida.

    Jessica Korkeakoski, OK Milan, och Jacob Eriksson, KFUM Örebro. Där har ni de två nya distriktsmästarna i nattorientering. Ingen skugga ska fall över dem, men det var rejält tunna startfält när tävlingen avgjordes i Hällefors i kväll. Men på damsidan blev det i varje fall tajt och spännande: Korkeakoski vann bara med en minuts marginal till Karin E Gustafsson (den enda konkurrenten) efter 82 minuters orientering i mörkret (Elin Rindstig och Elisabeth Ahlgren, som båda bor i Örebro, var etta och tvåa i själva tävlingen men springer för klubbar utanför distriktet och räknas därmed bort i DM-sammanhang). Eriksson krossade däremot konkurrensen och tog guldet med över tio minuters marginal till klubbkompisen Oskar Arlebo (däremellan klämde Joel Aristondo Magnusson och Maxime Bonneau, som också bor i Örebro men tävlar för klubbar utanför distriktet) och ytterligare drygt tio till Tisarens Mikael Pihel som tog bronset (20 minuter före Milans Tom Korkeakoski som var den fjärde och sista distriktslöparen i herrklassen).
    Bättre uppställ var det i de äldsta ungdomsklasserna, där tävlingen dubblerade som den åttonde och sista deltävlingen i Ullmax och ÖLOF:s ungdomsserie.
    Almbys Emma Lindkvist och Lindebygdens Axel Thybeck hade redan säkrat segrarna i de allra äldsta klasserna, för 15- och 16-åringar, på maximala 72 poäng (de sex bästa tävlingarna räknas, och de hade båda redan nått sex vinster). Lindkvist tog en sjunde seger och blev distriktsmästare genom att vara drygt två minuter före KFUM:s Julia Ekdahl i mål medan Thybeck för en gångs skull fick nöja sig med en andraplats, drygt 1,5 minuter bakom KFUM:s Ted Nilsson som blev distriktsmästare.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Bloggaren gästar podd (och pratar om segern), Fahlin berättar om tävlingarna mellan VM och EM, och klent startfält till natt-DM (alla medaljer kommer inte kunna delas ut)

    I morse släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där karlskogingen Filip Andersson, som i slutet av augusti (under min andra semester) slog Björn Tikkanens rekordtid för att helt osupportat springa den 28 mil långa leden, gästar podden och berättar allt om äventyret som verkligen blev galet. Han berättar om stigen som bitvis var mer av en bäckfåra, om skräckbilderna på de ruttnande fötterna efter tre dygn i blöta strumpor och om de svåra hallucinationerna den där sista natten. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.
    För den som inte kan tröttna på min röst (svårt att tänka sig att det finns sådana personer, men ändå) så är jag dessutom bisittare i podden Ultraaktuellt den här veckan. Där kommenterar jag andra löpares prestationer från den gångna helgen (bland annat the one and only Rune Larssons comeback!), men jag får också tillfället att berätta lite (eller mycket) om segern i Bergslagsleden ultra och varför det loppet betyder så mycket för mig. Även den podden finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

    I dag pratade jag med Emilia Fahlin inför EM på lördag, för en artikel som publiceras på na.se vid lunchtid i morgon (tävlingen går på lördag, med start 13.45 och sänds direkt på Discovery.
    Vad som inte fick plats i texten på NA var mitt snack med henne om de senaste tävlingarna, de tre mellan VM i augusti och EM. Så det får ni här, helt bloggexklusivt.
    Först ut var etapploppet Tour of Scandinavia över fem dagar i Norge och Danmark, där Fahlins danska teamkompis Cecilie Uttrup Ludwig vann två etapper och australiska teamkompisen Grace Brown en (en tempoetapp), men där Ludwig ändå fick nöja sig med andraplatsen i sammandraget, två sekunder bakom Annemiek van Vleuten:
    – Kul att få köra ett etapplopp igen. Jag kände att det var ett tag sedan jag tävlade, och det var bra att få de tävlingarna i kroppen. Konceptet var lite ändrat, med tempolopp och lite mer klättervänliga banor: Uppför Norefjell, upp till fästningen i Halden två gånger och så en uppförsmålgång på sista etappen. Det passade bra för Cecilie, och det var rätt mäktigt att laget tog tre etappsegrar. Synd att det inte räckte till totalsegern, men kul att kunna hjälpa till när det blir sådana framgångar. Jag kände också att benen blev bättre och bättre dag för dag, säger Fahlin.
    Därefter följde de två franska tävlingarna, La Choralis Fourmies och Grand prix international d’Isbergues, de två senaste helgerna:
    – Fourmies var nytt för mig, d’Isbergues har jag kört en gång innan. Det är ganska roliga tävlingar: A- till B-lopp eller ett stort varv följt av avslutningsvarv, mycket upp och ned. Det som var nytt för oss var att det inte var tillåtet med radiokommunikation, vilket ändrar lite hur man kan tävla ihop och spela ut sina kort. Utbrytningarna kanske inte hade sett ut på samma sätt annars. Men det var bra för våra tjejer att få chansen, säger Fahlin som alltså gillade tävlingarna men hade jobbigt med annat:
    – Problemet har varit alla resdagar. Det tog två dagar att resa till tävlingarna i Frankrike och två dagar att ta sig därifrån. Fyra resdagar för endagarstävlingar, två helger i rad, och så EM på det, nu … Sedan Belgien igen och så Kina. För att minska lite på resande, och i alla fall inte behöva åka till Arlanda varenda gång, så tog jag några dagar på Mallorca, ett miniträningsläger, mellan de franska tävlingarna. Det gjorde att jag inte kom med någon toppad känsla till d’Isbergues, jag prioriterade att få bra träning gjord. Nu har jag haft några lugna dagar och ett lite hårdare pass på onsdagen, sedan resa ned till Holland och så blir det att försöka skaka liv i kroppen och så får vi se hur det känns på lördag.
    Men mer inför EM får ni alltså läsa på na.se i stället (även om jag så klart kommer med en liten guide i morgondagens blogginlägg).
    Efter EM kommer Fahlin köra belgiska tävlingen Binche–Chimay–Binche den 3 oktober innan hon flyger till Kina för de två avslutande tävlingarna på världstouren: Etapploppet Tour of Chongming Island (12–14 oktober) och endagarsloppet Tour of Guangxi (17 oktober).

    I morgon kväll avgörs natt-DM i orientering i för mig helt okänd orienteringsterräng (men desto mer bekant terräng- och traillöpningsmark): Med start och mål vid Hurtigtorpet i Hällefors (där Hälleforsterrängen och Silverleden på 1 dag har sina tävlingscentrum). Tyvärr har nog många endera prioriterat EM-förberedelser eller tyckt att det varit lite långt att åka, för i elitklasserna är det så få anmälda att alla medaljer inte ens kommer kunna delas ut. På damsidan är det bara Milans Jessica Korkeakoski och Garphyttans Karin E Gustafsson (av löpare som tävlar för länsklubbar) som anmält sig. Totalt är knappt hundra löpare – alla klasser inkluderade – anmälda varav en hel del springer utom tävlan. På söndag avgörs stafett-DM i Blackstahyttan i Kilsbergen, och dit ser det lite positivare ut – bland annat kommer Tisaren med ett förstalag som hade kunnat utmana om topp tio på SM, med Ellinor Tjernlund, Anna Hallmén och Lovisa Persson.

    , , , , , , ,

  • Andersson gästar podden och berättar om galna vägen till led-rekordet – och äntligen dags för Lidingöloppet (här är namnen att hålla koll på!)

    Tidigt i morgon bitti släpps veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, och det är ett avsnittet som ligger mig lite extra varmt om hjärtat eftersom det handlar om FKT på Bergslagsleden (som jag brinner för). Karlskogingen Filip Andersson, som i slutet av augusti (under min andra semester) slog Björn Tikkanens rekordtid för att helt osupportat springa den 28 mil långa leden, gästar podden och berättar allt om det galna äventyret som verkligen blev galet. Av flera anledningar. Filip startade på kvällen för att få avsluta med många timmars dagsljus (han siktade på 48 timmar), men det slog tillbaka när leden var betydligt mer tungsprungen än han hoppats (det var precis efter de väldiga skyfallen) och han i stället tvingades till en lång, seg, tredje natt som avslutning, nere i Tivedens svåra terräng. Han berättar om stigen som bitvis var mer av en bäckfåra, om skräckbilderna på de ruttnande fötterna efter tre dygn i blöta strumpor och om de svåra hallucinationerna den där sista natten. Och om mycket mer. Ett avsnitt ni inte får missa, helt enkelt. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone. Och den nya rekordtiden på Bergslagsleden blev 57 timmar, 16 minuter och 12 sekunder (nästan tre timmar snabbare än den tidigare; Anna Carlsson har alltjämt det supportade FKT-rekordet på 38 timmar och 27 minuter).

    I helgen är det dags för Lidingöloppet. Det tjuvstartar med några smålopp på fredagen, därefter avgörs den klassiska tremilen, plus 15-kilometerstävlingen, junior- och veteranloppen, på lördagen innan det hela avslutas med tiokilometerstävlingen och ungdomsklasserna på söndagen.
    30-kilometersdistansen är inte bara huvudloppet, utan också den med klart vassast namn från länet till start i år: Först och främst Erica Lech som både 2020 (i elitloppet som avgjordes under coronahösten) och i fjol var näst bästa svensk i tävlingen. I fjol – samma år som hon tog SM-silver i maraton – Lidingö-persade hon med 2.02.03 och var femma totalt i tävlingen, och alltså näst bästa svenska bakom Hälles Samrawit Mengsteab. I år är känslan att hon kommer med stigande form. Med i snacket om topp 20-placeringar finns också Liduina van Sitteren (som hade placeringsraden 16–14–15 2017–2019, som bäst på 2.07.21) och strax där bakom också Hagabys Elin Vinblad som var 30:e i fjol på 2.17.33.
    På herrsidan finns Örebrofostrade Linus Rosdahl, som 2015 var bäste svensk i Lidingöloppet (tia totalt) och i fjol sprang friidrotts-EM där han blev näst bäste svensk på maraton (där han är topp tio i Sverige genom tiderna). Senast han sprang på Lidingö var 2021, då han blev sjua (femte svensk) på 1.41.39. Lite oklart hur Rosdahls form är, eftersom han inte sprungit så många tävlingar i år (men han lekte hem Göteborgsvarvet marathon på 2.19.57 för några veckor sedan). I listan finns också Per Arvidsson (19:e i fjol på Lidingöperset 1.47.43) och Erik Anält (som peakade med en 13:e-plats, just bakom Rosdahl, 2015 på 1.46.05 och i år mest sprungit ultradistans). Plus Mattias Nätterlund, Jimmy Axelsson och Bob Impola, för att nämna några.
    Det är överlag vassa startfält med några internationella toppar och stora delar av den svenska eliten på plats, med alla från till Hanna Lindholm och Ida Nilsson till Emil Svensk och Oscar Claesson.
    Starts Hugo Örn springer äldsta juniorklassen, M22, över 15 kilometer och har fått ett lågt och fint startnummer som innebär att han tillhör förhandsfavoriterna där (han var fyra i P19-klassen, som springer tio kilometer, i fjol). Och Svartås Ella Laine är en av förhandsfavoriterna i F17-klassen (hon var trea där i fjol, men slipper nu att möta 05:orna som gått upp i F19).

    , , , , ,

  • Ahlsson mitt i klungan i ny, tuff belgisk tävling, Tjernlund klubbmästare efter hård kamp och Bergslagsleden ultra lägger ned och återuppstår på samma gång

    Jonathan Ahlsson och kollegorna i Motala AIF:s continentallag fick nog med sig många nya lärdomar från ännu en hård tävling i Belgien i dag, 17 mil långa Textielprijs Vichte (en nationell, belgisk elittävling som inte är UCI-klassad). Dries De Bondt, den belgiske Alpecin-Deceuninck-cyklisten som vann en etapp på Giro d’Italia i fjol, vann 19 sekunder före en jätteklunga där Ahlsson och två av hans lagkompisar (Carl Kågevi och Lukas Vernersson) också fanns med (de andra blev avplockade). Ahlsson noterades för en 75:e-plats. På fredag avslutar Ahlsson och teamet tävlingssäsongen med ännu en nationell belgisk elittävling, i Zwevezele.

    Tisaren brukar alltid ha bra uppställ på sina klubbmästerskap, och man kan inte klaga på startlistan i dagens medeldistans, som avgjordes i skymningen i skogen vid klubbstugan i Hallsberg. På damsidan var det EM-orienterare på första och tredje palts i Ellinor Tjernlund och Lilian Forsgren – och Lovisa Persson på andraplatsen, som gjort en sån fin säsong och närmat sig svensk nationell elitnivå, var bara 24 sekunder bakom Tjernlund (Persson var snabbare på stora delar av banan men gjorde ett par småbommar tidigt, om man vågar tolka mellantiderna bokstavligt). På herrsidan tog Valter Pettersson, som sprang junior-VM i fjol och nu är förstaårssenior, en storseger, var nästan nio minuter före tvåan Simon Markendahl och drygt tio före trean Mikael Pihel.
    Lindebygden hade inte riktigt lika god uppslutning av egna orienterare på sitt klubbmästerskap i nattorientering, som också avgjordes i kväll. Faktum är att klubben inte hade någon löpare till start i varken dam- eller herrklass, men Oliver Arnesson blev i alla fall H16-mästare och Evelina Ericsson och Emil Arvidsson var snabbast i 40-årsklasserna (det var de tre som låg närmast i ålder att vara med bland seniorerna. Seniorklasserna avgjordes ändå, med löpare från andra distrikt, och där blev det Milan-segrar genom Therese Korkeakoski och Anders Haglund, som ju var etta och tvåa i trailloppet Granbergsdalsterrängen i lördags men nu tillbaka med kartan i handen. Noterbart också att Hagabys Karin E Gustafsson, som tog SM-silver i mountainbikeorientering i söndags, blev trea på damsidan (bakom Therese och Jessica Korkeakoski).

    Bergslagsleden ultra, som i lördags avgjordes för tionde gången, upphör i sin nuvarande form men återuppstår lika snabbt som ett välgörenhetsarrangemang. Den 14 september 2024 kommer ett arrangemang, som ärver namnet Bergslagsleden ultra, att genomföras. Precis som tidigare arrangerat av Föreningen Nature Running (Johan Stamm och Erik Höglund), och nu med devisen ”insamling – gemenskap – ultra”. Det skriver föreningen på instagram. Vad jag förstår kommer det att bli någon form av socialt varvlopp, där man springer olika loopar tillsammans. Johan och Erik har tidigare arrangerat flera löparhappenings till fördel för Diabeteshjältar, som #diabeteshjältar trail och #diabeteshjältar VK trail.
    När det traditionella loppet nu läggs i malpåse kan man konstatera att Erik Anfält blev den mest framgångsrika löparen i tävlingen genom tiderna, med fyra segrar (varv tre i rad 2015–2017) och ett banrekord på 3.38.57 på den klassiska sträckningen från Digerberget till Ånnaboda (med en tur uppför Rusakulan och en extrasväng över Storstenshöjdens slalombacke på slutet).

    , , , , , , , , , , , , , , , ,