• Ekström får vänta på världscupchansen – och Attås är fortfarande kungen av vinterserien

    Martin Johansson, som var den ende som slog Axel Ekström i söndagens lopp i Idre, fick chansen i världscupen i Lillehammer – men inte Garphytteåkaren. Det stod klart när förbundskapten Rikard Grip i dag presenterade truppen till helgens minitour i Norge. Så liten var alltså marginalen – en placering upp i Idre och det hade kunnat vara Ekström som tog sista platsen i svenska laget vid sidan om Calle Halfvarsson, Marcus Hellner, Emil Jönsson, Teodor Peterson och Oskar Svensson. Ekström får nu istället alltså den träningsperiod han hade tänkt sig fram till Skandinaviska cupens första deltävling som körs på samma banor helgen därpå.

    Apropå längdskidåkning finns nu den kompletta resultatlistan från långloppsvärldscupens prolog publicerad, och den visar att det stämmer att Bill Impola, precis som på den preliminära listan, var 25:a i mål, 1.17 bakom segrande Petter Eliassen. Brorsan Bob Impola var 54:a, 2.37 efter. Vi får hoppas att resultatleverantörerna lärt sig en läxa inför La Sgambeda på lördag.

    I första deltävlingen i Löpex vinterserie, eller Nattcupen som den också kallas, verkar Martin Regborn mest ha joggat igenom efter lördagens urladdning i Tybblelundshallen. En som däremot alltid tar seriöst på cupen är Daniel Attås. Hallsbergslöparen som fick göra landslagsdebut i fjol har vunnit serien de tre senaste säsongerna och toppar maratontabellen, och på söndagen tog han sin 19:e deltävlingsseger i sin 67:e start i cupen, 42 respektive 47 sekunder före tvåan Gustav Hindér, som liksom Attås kutar för Tisaren, och Garphyttans mountainbikeorienteringsfantom Marcus Jansson.
    Hagabys Elin Winblad tog hem en rafflande damklass bara åtta sekunder före Tisarens Lovisa Persson som gjorde en tvåminutersbom till femte kontrollen men sedan plockade sekund för sekund hela vägen på Winblad. Men inte riktig tillräckligt många, alltså. Den 7 december avgörs andra deltävling, sedan väntar jul- och nyårsuppehåll för serien.

  • Efter världscupdebuten – nu ändrar Axelsson planerna: ”Tror inte jag tävlar mer i år”

    Adam Axelsson flög till Minsk (en flygresa att minnas länge, eller kanske att glömma bort snabbt …) för U23-världscupdebut med två längre sjukdomsperioder i bagaget och utan att ha tävlat sedan den 8 oktober. Men resultatet blev mycket bättre än vad han hade vågat hoppas på – lördagens 1.14,29 och 13:e-plats på 1 000 meter följdes på söndagen upp med 1.55,19 och en elfteplats på 1 500 meter, bara två hundradelar av en sekund från Axelsson första topp tio-placering i den nya U23-världscupen. Han var riktigt nöjd när jag talade med honom efter banketten, vid midnatt vitrysk tid.

    – Ja, verkligen. Jag trodde faktiskt att det skulle gå mycket sämre, med tanke på förkylningarna och att jag inte kört 1 500 meter sedan SM i december förra året. Jag hade inga förhoppningar alls, men tänkte att jag skulle försöka haka på han jag gick i par mot (polacken Wojciech Sut), som gjort 1.53 i år. Målet var att växla i rygg på honom efter 700 meter. Men han körde inte särskilt fort, och jag var före vid växlingen och var långt före i mål. På förhand hade jag inte trott att jag skulle kunna röra benen på sista varvet, men även om jag inte lyckades hålla i lika bra som jag gör när jag är i form kändes det ändå helt okej och jag gjorde 32 sekunder på sista varvet mot kanske 31,5 normalt. Så det var mycket bättre än förväntat, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
    Överlag en riktigt bra helg då, med tanke på förutsättningarna?
    – Verkligen. När jag blev sjuk igen tänkte jag först att det inte skulle vara någon idé att åka hit, jag hade fortfarande lite ont i halsen i onsdags. Men jag gav det ändå en chans, och det har gått mycket bättre än jag hade kunnat tro. Jag kom hit utan press, körde bara för att ha kul och utan tvång, och det har gått över alla förväntningar. Och jag har samlat bra med världscuppoäng. Det var synd att jag inte fick köra 500 meter också, för det var bara tio med där och det var inte många som gick under 37 sekunder. Med tanke på hur det gått i helgen känns det inte orimligt att jag kan ta en pallplats i U23-världscupen om jag hittar formen efter jul.
    Hur kommer du lägga upp resten av vintern nu?
    – Egentligen skulle jag ha åkt till Inzell och kört två tävlingar om två respektive tre veckor, men som det ser ut nu blir det max en av dem, antagligen ingen. Jag tror inte att jag tävlar mer i år, utan att jag istället åker hem och ser till att träna bra i lugn och ro. Men direkt efter nyår blir det ett läger i Inzell, och sedan siktar jag på att komma i form till nästa U23-världscup i Collalbo (21–22 januari) och SM (i Västerås 11–12 februari).

    Det var ju en hel del skidåkning i dag också. Världscupen i Ruka? Jo’vars, men ur lokal synvinkel framför allt första distansloppet i seniorernas Sverigecup och prolog i långloppsvärldscupen.
    I den förstnämnda tävlingen, i Idre, följde Axel Ekström upp förra helgens succéresultat i Bruksvallarna med en ny andraplats, och jag snackade med honom om succén och världscupchanserna för en text på nyhetsplats. Karlslunds Maria Gräfnings blev fyra i damloppet över tio kilometer, 20 sekunder från pallen och 29 bakom segrande Maria Nordström, Ulricehamn. Garphyttans Adam Gillman slutade på 13:e plats i juniorernas lopp över samma distans och Lucas Lennartsson var 23:a i herrloppet.
    I långloppsvärldscupen var det länge strul med resultatlistorna, men törs man lita på den senaste versionen blev Bill Impola 25:a, slagen med 1.17 av norske tidigare Vasaloppsvinnaren Petter Eliassen över åtta kilometer med intervallstart men med mindre än halvminuten upp till topp tio. Bob Impolas tid och placeringar har ännu inte publicerats, men i ett videoklipp på Team Sernekes hemsida berättar han om loppet:
    – Första två varven gick riktigt bra, men när jag kom till backen på tredje varvet började jag bli tröttare, och sedan kom mjölksyran rätt fort på sista två varven. Det var sltisamt, men kändes väl helt okej för att vara på hög höjd för första gången i vinter.
    Långloppscupen sparkar igång på riktigt med La Sgambeda på lördag.

    Och så noterar vi att Frida Södermark, som vann Svampenmaran i våras, i dag blev tia och bästa svenska på 100-kilometers-VM.

  • Förkylningar, flygstrul, och så: ”Fötterna var riktigt svullna, fick knappt i dem i skridskorna” (Plus bildextra från Tybblelundshallen!)

    Skrev ju en hel del om Adam Axelssons strul redan i går, inför dagens premiär i U23-världscupen. Då hade han fått tillbringa över 30 timmar på en polsk flygplats – efter att dessförinnan ha varit sjuk i en vecka (och det efter att precis ha kommit tillbaka efter en ännu längre sjukdomsperiod). Uppdateringen av läget i dag? Tja, det visade sig att planet blev ännu mer försenat än jag förstod i går, och först vid 23-tiden på fredagskvällen (nästa ett och ett halvt dygn försenade) landade de fyra svenskarna i Minsk. Lägg därtill pass- och visumkontroller, bagageuthämtning och en timme i bil – och grabbarna var inte i säng förrän 1.30 natten mot lördagen. 7.50 serverades frukost på hotellet, och en timme senare var de på is i Minsk arena. Snacka om värsta tänkbara uppladdning.
    – Där på morgonen var fötterna riktigt svullna, jag fick knappt i dem i skridskorna. Jag antar att det berodde på flygresan. Men det blev i alla fall bra till tävlingen, berättade Axelsson på telefon från Vitryssland.
    I tävlingen blev det ändå ett förhållandevis bra resultat, och det kan ni läsa mer om här. I morgon blir det 1 500 meter.

    Själv var jag en sväng till Tybblelundshallen och såg fyra 1 000-meterslopp. Det började med ett svenskt rekord och en sprängd drömgräns (första svenska 40-plussare under tre minuter!) av Erika Bergentz, fortsatte med många fina individuella prestationer av löpare som Melker Forsberg (2.49,16 som 16-åring) och Wilhelm Bergentz (2.51,44 som 15-åring), och avslutades med att Martin Regborn hamnade lite fel i starten av A-heatet och därför fick två tuffa förstavarv och fick nöja sig med perset 2.39,61 (både han och jag och hans tränare Mikael Kroon hade trott på nedåt 2.35 på förhand; ja, jag hade spekulerat i att han till och med skulle knäcka Allan Bodares 29 år gamla tid 2.32,92, som förmodligen är det bästa en distriktslöpare gjort inomhus enligt friidrottsstatistikern Gunnar Johansson som dock reserverar sig med att han inte har separata årsbästalistor inomhus tidigare än 1999). I stället vann 17-årige Jonathan Gustavsson, som redan i fjol var distriktsetta på distansen, på nya perset 2.37,14. Se utvalda delar av loppet och intervjuer med Regborn och KFUM Örebro-debuterande fransmannen Thomas Chaillou (sjua på 2.41,66) i webb-tv här. Och så bjuds ett litet bildextra längst ned i bloggen.

    Och så var det ju premiär i Sverigecupen i längdskidor, för seniorer, med fristilssprint i Idre. Förra helgens succéman Axel Ekström, från Garphyttan, visade att formen är på topp genom att bli sexa i kvalet och vinna sin semifinal, vilket är riktigt starkt gjort av en kille som aldrig varit en toppsprinter. I semifinalen tog det dock stopp, och Ekström fick nöja sig med en elfteplats totalt (morgondagens 15 kilometer i fristil kommer förstås passa mycket bättre). Annars hade länsåkarna en närmast osannolik otur i kvalet: Garphyttebröderna Marcus och Lucas Lennartsson körde in på exakt samma hundradel (!) och Vedevågssonen Filip Danielsson var närmast efter – som 31:a, 31:a och 33:a när 30 åkare går vidare till kvartsfinal.
    Maria Gräfnings, som i år tävlar för Karlslund, blev 13:e i kvalet men åket ut i kvartsfinalen. Liksom Ekström lär hon göra betydligt bättre ifrån sig i morgondagens distanslopp som för damerna är tio kilometer långt.
    Som en del i Idre-Särnatävlingarna, men inte ingående i juniorernas Sverigecup, avgjordes även juniortävlingar där Zinkgruvans Markus Johansson tog en ny topplaceringar när han blev tvåa i H20-klassen. Jag ringde upp Markus och tog ett snack om det och om junior-VM, som ni kan läsa här.

    Erika Bergentz klappas om av sonen Wilhelm efter målgång i rekordloppet.  Foto: Jonas Brännmyr
    Erika Bergentz klappas om av sonen Wilhelm efter målgång i rekordloppet. Foto: Jonas Brännmyr
    KFUM Örebros Olle Tyrsmo, Amin Abdirahman, Hilleröds Axel Vang Christensen (som slog danska P13-rekord på 1 000 meter med tiden 3.05,99) och Thorens Wilhelm Bergentz.  Foto: Jonas Brännmyr
    KFUM Örebros Olle Tyrsmo, Amin Abdirahman, Hilleröds Axel Vang Christensen (som slog danska P13-rekord på 1 000 meter med tiden 3.05,99) och Thorens Wilhelm Bergentz. Foto: Jonas Brännmyr
    Tjalves Simon Hjortmark i tät efter två varv i P17-killarnas 1 000-meterslopp, närmast före KFUM-trion Melker Forsberg (debut i nya klubben), Olle Tyrsmo och Jack Tranderyd, Thorens Wilhelm Bergentz och KFUM Örebros Johan Alpberg.  Foto: Jonas Brännmyr
    Tjalves Simon Hjortmark i tät efter två varv i P17-killarnas 1 000-meterslopp, närmast före KFUM-trion Melker Forsberg (debut i nya klubben), Olle Tyrsmo och Jack Tranderyd, Thorens Wilhelm Bergentz och KFUM Örebros Johan Alpberg. Foto: Jonas Brännmyr
    Melker Forsberg (till vänster) spurtade ned Olle Tyrsmo och vann P17-loppet med 38 hundradelar, på 2.49,16.  Foto: Jonas Brännmyr
    Melker Forsberg (till vänster) spurtade ned Olle Tyrsmo och vann P17-loppet med 38 hundradelar, på 2.49,16. Foto: Jonas Brännmyr
    Tjalves Simon Hjortmark tog tredjeplatsen före Thorens Wilhelm Bergentz och KFUM:s Amin Abidrahman.  Foto: Jonas Brännmyr
    Tjalves Simon Hjortmark tog tredjeplatsen före Thorens Wilhelm Bergentz och KFUM:s Amin Abidrahman. Foto: Jonas Brännmyr
    Starten i herrarnas B-heat.
    Starten i herrarnas B-heat.
    IF Starts Heshlu Andemariam låg långt efter med varvet kvar, men drog på en långspurt och var en hundradel ifrån att plocka ned Örebro AIK:s Ludvig Börjesson. Men Börjesson drog längsta strået och vann på 2.49,96.   Foto: Jonas Brännmyr
    IF Starts Heshlu Andemariam låg långt efter med varvet kvar, men drog på en långspurt och var en hundradel ifrån att plocka ned Örebro AIK:s Ludvig Börjesson. Men Börjesson drog längsta strået och vann på 2.49,96. Foto: Jonas Brännmyr
    Efteråt var det glada miner mellan Ludvig Börjesson och Heshlu Andemariam.  Foto: Jonas Brännmyr
    Efteråt var det glada miner mellan Ludvig Börjesson och Heshlu Andemariam. Foto: Jonas Brännmyr
    William Fransson inför starten i herrarnas A-heat.  Foto: Jonas Brännmyr
    William Fransson inför starten i herrarnas A-heat. Foto: Jonas Brännmyr
    Jonathan Gustavsson, som tog hem loppet, minuterna före start i herrloppet.  Foto Jonas Brännmyr
    Jonathan Gustavsson, som tog hem loppet, minuterna före start i herrloppet. Foto Jonas Brännmyr
    William Wickholm, en av alla talanger i Mikael Kroons stall.  Foto: Jonas Brännmyr
    William Wickholm, en av alla talanger i Mikael Kroons stall. Foto: Jonas Brännmyr
    Uppställning inför starten i herrloppet.  Foto: Jonas Brännmyr
    Uppställning inför starten i herrloppet. Foto: Jonas Brännmyr
    Fransmannen Thomas Chaillou direkt efter debuten för KFUM Örebro (till vänster Tranås Arvid Berglund).  Jonas Brännmyr
    Fransmannen Thomas Chaillou direkt efter debuten för KFUM Örebro (till vänster Tranås Arvid Berglund). Jonas Brännmyr
  • Helgens höjdare – tre premiär och fem varv i Tybblelundshallen

    1) U23-världscupen i skridsko
    Helgens tävlingar i Minsk är inte bara säsongspremiär för U23-världscupen i skridsko – utan dessutom den första tävlingen någonsin eftersom cupen, som ska bli ett mellansteg som mildrar den tuffa övergången från junior- till seniornivån inom skridskosporten, är helt ny. Någon officiell startlista är ännu inte publicerad, men klart är att Sverige bara ställer upp med en skrinnare: Kumlakillen Adam Axelsson. Sjukdomar har gjort att han inte tävlat sedan den 8 oktober, och det ska bli intressant att se om han ens kunnat bibehålla den formen eller till och med slipat fram en liten topp nu till premiären trots den rätt besvärliga säsongsinledningen. Axelsson ska hur som helst köra 1 000 meter på lördagen och 1 500 meter på söndagen, och eventuellt även teamsprint (på lördagen) med juniorerna Wilhelm Ekensskär och David Karlingsjö (som båda tävlar för Trollhättan), som är på plats för att köra juniorvärldscupen som avgörs samtidigt och som kan få kliva upp och bilda ett U23-lag med Axelsson.

    2) Skidpremiärer
    Dels är det dags för den individuella prologen till långloppsvärldscupen, med 40 procent av bröderna Impola på startlinjen (alltså två av fem, Bill och Bob …), som jag skrev om i onsdags. Men det är också dags för första två deltävlingarna i den nationella svenska cupen i längdskidåkning för seniorer, i Idre, som en del av de klassiska Idre-Särnatävlingarna (så det bjuds även på juniortävlingar, men deras nationella cup drar igång först om tre veckor). Av toppnamn som lämnades utanför världscuptruppen (de har ju också premiär, i Ruka) finns A-landslagsåkarna Martin Johansson och Viktor Thorn, men också Garphyttans Axel Ekström som, när specialdistansen (?!) 15 kilometer fristil står på programmet på söndag vuxit ut till något av en favorit efter andraplatsen bakom Marcus Hellner i premiärloppet i Bruksvallarna för exakt en vecka sedan.
    Dagen före avgörs en fristilssprint där Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson är fjärdeseedad i herrjuniorklassen på Fispoäng, och hoppas förstås på revansch efter förra helgen för att hålla JVM-drömmarna vid liv (det återstår bara två nationella juniorsprinttävlingar före junior-VM-uttagningen efter den här helgen, så det finns jättemånga möjligheter att visa att man ska ha en plats till Salt Lake City).
    Revansch? Jo, ZIF berättar nu på sin hemsida om vad som egentligen hände i den där semifinalen i Bruksvallarna som jag skrev lite om. Och jag citerar: ”Efter en ordnad start blev [Markus] rejält omkullkörd av en norsk konkurrent med bruten stav som följd och även om han kom på benen och fick en ny stav så var den här dagen förstörd. Det var ingen glad Markus i mål och norrmannen fick veta både det ena och andra …”
    Anmälda till tävlingarna är också Garphyttans Anton Andersson (H18), Kevin Henriksson (H20), Joel Lager (H20), Lucas Lennartsson och Marcus Lennartsson, Karlslunds Maria Gräfnings samt Filip Danielsson (örebroaren som tävlar för Torsbyklubben SK Bore). Alla kör båda dagarna utom Johansson, som står över söndagens distanslopp (där damjuniorerna kör fem kilometer, herrjuniorerna och damerna tio kilometer och herrarna 15 kilometer).

    3) Triumfglasspelen (som själva i och för sig skriver Triumfglass-spelen för att få med alla tre S:n …)
    Inomhussäsongens andra tävling i Tybblelundshallen bjuder på betydligt större och vassare medeldistansstartfält än den första. Totalt 34 löpare har anmält sig för fem varv runt hallen, alltså 1 000 meter. Damerna springer 16.45, herrarna tio minuter senare. I förstnämda loppet ska det bli intressant att se vilken form Erika Bergentz, som tog veteran-EM-silver på både 800 och 1 500 meter förrförra inomhussäsongen, är i efter en sommar där hon mest kutat längre (Stockholm marathon) och mer kuperat (Sälen fjällmaratons halvmaraklass, terräng-SM). Men huvudnumret för hela tävlingen är herrarnas lopp där Martin Regborn, EM-bronsorienteraren som var SM-femma på 3 000 meter förra vintern, gör årets första inomhusstart och ställs mot fjolårets distriktsetta på distansen Jonatan Gustafsson, nyblivne KFUM-löparen Tomas Chaillou och en del andra. Jag skrev lite om det i tisdags.

    Bubblare: Som jag tidigare noterat drar ju även Löpex vinterserie igång i helgen.

  • Peppes – cupen som ingen (?) bryr sig om

    Med två deltävlingar i länet – finfina Munkastigen trailrun och mitt favoritlopp Bergslagsleden ultra – och ett gäng habila långskubbare borde Peppes trailruncup, tävlingsserien som samlar flera av de största och tuffaste svenska trailloppen (alltså löpning på stig eller möjligen med inslag av obanad men uppmärkt terräng), vara en big deal här. Men ärligt talat verkar det inte vara någon som bryr sig om cupen längre. Jag var inte med när den drogs igång 2003, och när Per-Erik ”Peppe” Malmqvist skötte den (han gick bort 2005, och det var då cupen fick sitt nuvarande namn för att hedra hans minne), men jag inbillar mig att det åtminstone var lite mer drag de där första åren.
    I år har, förutom Munkastigen och BLU även Ursvik ultra, Jättelångt, Irontrail i Kristinehamn (som gränsar till länet), Holaveden ultra, Sörmland ultra, Markusloppet och Blåfrusen (finalen över 73 kilometer som avgörs den 10 december) ingått i serien. Var för sig i princip enbart fantastiska arrangemang som bjuder härliga utmaningar och naturupplevelser, men inte en enda löpare har satsat på att ta hem sammandraget i år. Om jag räknar rätt i sammandraget har ingen löpt fler än tre lopp av de åtta som hittills avverkats.
    Malin Hjalmarsson och Daniel Nilsson har sprungit, och vunnit, tre var (eller nja, Daniel har två segrar och en andraplats) medan det är så få som gjort ens mer än ett lopp att en enskild seger räcker till en tredjeplats på herrsidan och en femteplats på damsidan.
    Örebros kommunalråd Sara Richert (mp) sprang de två första tävlingarna, var sexa i Ursvik och tvåa på Munkastigen, och ligger därför fyra i sammandraget.
    Jag drömmer om att jag själv skulle göra en satsning på att springa hela serien 2017 eller 2018 (om den fortsätter att arrangeras, den nuvarande tillvaron är som sagt rätt tynande), men realistiskt går det inte att planera in åtta helglopp (plus resor) för någon som jobbar varannan helg …
    Om jag hade tagit hem cupen 2017 bara genom att ställa upp? Näe, seger i enskilt lopp ger 100 poäng och målgång (bakom topp 15) ger bara en. Å andra sidan lyckades jag ju knipa tio poäng i BLU förra året, så någon typ av placering kanske jag skulle kunna kämpa mig till …
    Hur som helst. Vad ville jag ha sagt med det här inlägget, egentligen? Tja, mest att jag tycker att Sverige förtjänar en fungerande trailcup som lockar fler av de bästa till fler tävlingar. Vad som krävs? Förmodligen bättre planering av kalendern, prispengar och marknadsföring. För ärligt talat: Hade du ens hört talas om cupen innan du läste det här inlägget?

  • Dags för en riktigt lång långloppsvärldscup

    Sedan längdskidåkningens skiclassics, det jag här på bloggen brukar benämna som långloppsvärldscupen, drog igång vintern 2010/11 (dessförinnan sedan 1999, och faktiskt fortfarande även om ingen bryr sig om det, arrangerade internationella skidförbundet en officiell långloppscup) har den vuxit i princip varje säsong, liksom intresset för långlopp. Men utökning till årets säsong, som annonserades redan i maj, är något i hästväg. Touren växer från nio deltävlingar över åtta helger i sex länder (med två tävlingar efter Vasaloppet) till 13 deltävlingar över 13 helger i åtta länder och två världsdelar (med fyra tävlingar efter Vasaloppet).
    De två enskilt största förändringarna är att norska Reistadløpet och finska Ylläs-Levi petas in i april, efter den tidigare finaltävlingen Årefjällsloppet, och att det kinesiska Vasaloppet (som startades och arrangeras av idrottsentreprenören Gåwert Wååg, från Kumla, och hans firma) blir första tävlingen någonsin utanför Europa (och man kan ju tänka sig att en hel del av de som flyger till Kina kommer passa på att köra hela kinesiska Tour de Ski, där det 50 kilometer långa Vasaloppet ingår som den tredje av fem etapper).
    Men jag lär återkomma till det här på bloggen när det närmar sig. Den första och mest närstående förändringen slår nämligen igenom redan i helgen: Den premiärhelg som funnits de senaste åren med lagtempo i Livigno på fredag/lördag och La Sgambeda dagen efter delas i år upp på två helger, där lagtempot ersatts av en individuell ”prolog” över tio kilometer som i år förlagts till schweiziska Pontresina (den avgörs på söndag, och sedan följer La Sgambeda nästa lördag).
    Av länsintresse finns i år främst två lag och namn att hålla koll på: Av det Örebrobaserade lag som gått under flera namn (som Sysarb/Oneway och Skistart.com/Bergslagen) finns inget kvar, men deras gamle teamchef Johan Kask är nu sportchef i Team Serneke, som knutit upp Skistart.coms tidigare åkare Martin Holmstrand som teamchef och plockat in Skistart.coms toppåkare Sara Lindborg – och dessutom värvat Kopparbergs Bob Impola, som körde i SK Bores långloppslag i fjol. Serneke kommer köra rubbet i vinter, inklusive det kinesiska Vasaloppet. Därtill finns Bobs storebror Bill Impola i Jörgen Brinks helt egna, nystartade lag Brink Ski Team. Bill kommer köra de två första deltävlingarna nu i december, men sedan är resten av säsongen avhängig hur det går med hans satsning mot den traditionella världscupen, berättade han när jag pratade med honom förra veckan.
    Den svenska långloppscupen? Tja, den den består i år av fem deltävlingar där alla utom Wadköpingsloppet i Ånnaboda den 5 februari krockar med deltävlingar i skiclassics (även om många åkare under den yttersta elitnivån säkert drar till Orsa för Axa ski marathon istället för till Kina i början av januari).
    Vad åkare som Kristina Roberto och Olivia Hansson kommer hitta på i vinter (mer än att Roberto är kvar i Karlslund och Hansson anslutit dit, liksom Maria och Kalle Gräfnings) har jag däremot sämre koll på. Men det lär utkristalliseras när snön lägger sig om det mest blir nationella eller även en del internationella långlopp för dem.

  • Vintersäsongen kickar igång – med en klassisk Regborndubbel

    Man vet att det är vinter … när Martin Regborn är anmäld både till 1 000-metersloppet i Triumfglasspelen i Tybblelundshallen på lördagen och premiären i Löpex vinterserie i Filipshyttan på söndagen. VM-orienteraren från Örebro har, när kroppen är hel och så tillåter, en vana att träningstävla furiöst som en del i sin vinterträning, och tar givetvis chansen när det bjuds en dubbel på hemmaplan. Regborn sprang 2.41,82 i samma tävling i Tybblelundshallen förra året, men var med det faktiskt bara distriktstvåa under den inomhussäsongen då då 16-årige klubbkompisen (i KFUM Örebro) Jonatan Gustafsson sprang drygt två sekunder snabbare i Inneserien (någon officiell genom tiderna-statistik på distansen hittar jag inte, vilket kan bero på att 1 000 meter ju är en rätt udda gren).
    Även Gustafsson finns med i lördagens startlista, liksom Tomas Chaillou som nu får göra sin officiella debut i KFUM-dräkten efter försöket att anmäla sig för klubben redan i Kilsbergsleden (det var några dagar före övergångsdatumet).
    Med i startlistan finns de flesta av KFUM:s unga spänannde namn som Jack Karlsson, Tobias Tranderyd, William Fransson, William Wickholm, Alexander Larsson, och Melker Forsberg (som även han debuterar för KFUM efter övergången från Glanshammar), liksom Thorens Wilhelm Bergentz (och hans mamma Erika på damsidan som annars har ganska tunn startlista) och IF Starts Heshlu Andemariam.
    Löpex vinterserie bjuder i år, liksom i fjol, på åtta deltävlingar varav två före och sex efter nyår. Daniel Attås är regerande mästare och leder dessutom maratontabellen inför den 15:e upplagan som nu påbörjas.

  • Äntligen en tävling jag vann – med chans till en ny julbock

    Jag har ju, ärligt talat, haft ett helt bedrövligt tävlingsår. Långt från mitt personliga mål i Örebro backyard ultra, oförklarligt usel i Bergslagsleden ultra och sjuk i Borås 6-timmars. Det gick långsamt för det mesta även i träning, trots att jag försökte ta i, snäppa upp, bli starkare och toppa form. Men … allt sket sig, helt enkelt. Och just nu går jag alltjämt runt med den där Boråsförkylningen och snörvlar och är hängig och trött.
    Allt det där sammantaget gör att det känns ännu roligare att jag trots allt får ett pris för mina insatser 2016: För andra gången på tre år har jag nämligen utsetts som en av vinnarna i Degerforsklassikern. Det handlar om att under året genomföra minst fyra av fem grenar (i år fyra av fyra eftersom längdskidåkningen blev inställd), och jag har i tur och ordning orienterat, sprungit, simmat och cyklat, och sedan haft turen att bli dragen som en av fem vinnare som får motta pris på skyltsöndagen på Medborgarplatsen i Degerfors på söndag (tyvärr jobbar jag då, så jag får skicka föräldrarna att hämta priset). Jag fullföljde klassikern även 2013 (då fick jag en reflexväst som tröstpris för att jag inte vann i utlottningen) och 2014 (då jag liksom nu vann och fick en finfin julbock [se bilden nedan]) medan jag i fjol på grund av coach- och supporteruppdrag under Pennybridge open missade Svartåloppet (då blev Degernässimmet inställt, så inte heller då hade man råd att missa en tävling). Nu hoppas jag förstås att det även i år ska finnas en bock på prisbordet! Jag lovar att återkomma med en rapport på söndag.

    Julbocken jag vann när jag fullföljde Degerforsklassikern 2016.  Foto: Jonas Brännmyr
    Julbocken jag vann när jag fullföljde Degerforsklassikern 2016. Foto: Jonas Brännmyr

    För övrigt fortsätter den ena halvan av min Bill Impola-intervju att snurra runt i skidvärlden (den andra, som handlar om mer sportsliga bitar, delas inte lika mycket …). Bland annat fick jag i dag motta en insändare från Narvik (!). Jack H Kehus tycker att Impola borde hålla käften: ”Å slenge dritt om mitt fedreland er ikke holdbart, Norges foreldre har fostret helter i mange grener helt fra før krigen, under krigen og etter! Fra skisporten har vi mange personer som har satt Norge på kartet, udødelige helter! Og vi er stolte av vårt fedreland og våre helter, Impola både du og andre svensker burde holde kjeften.” (Ett litet utdrag ur insändaren).
    Impola själv skriver i dag på instagram att ”vad media skriver och jag sagt är två olika historier, en del av det dom skrivit har jag aldrig sagt” samt ”media vinklar alltid till deras fördel för att locka läsare, dom vill ha drama”. Eftersom jag inte har en aning om Bill syftar på vad jag skrivit eller på de rewrites som bland annat kvällstidningarna gjort kan jag inte gå i polemik, men jag kan säga att de citat jag använt är 100 procent korrekta utifrån vad jag uppfattade, och har det blivit några felaktigheter rättar jag dem gladeligen! (Att man som skribent ”vinklar” en text är ofrånkomligt, ”ovinklade” texter finns inte, att vinkla är att välja fokus, och man kan inte skriva utan att välja fokus.) Men jag hoppas förstås att Bill syftar på annan media än undertecknad, som tyckte att snacket var väldigt bra och givande, eftersom så många andra längdskidåkare försökt lägga locket på.

    I dag togs för övrigt truppen till säsongens första världscupdeltävling i längdskidor ut, men det blir inga lokala åkare i Ruka. Axel Ekström, Filip Danielsson och de andra får i stället ladda om för premiären i svenska cupen i Idre medan långloppsåkarna med bröderna Impola i spetsen flyger till Schwiez för premiären i långloppsvärldscupen.

  • Andersson sju tiondelar från pallen i Nagano: ”Kunde inte blivit bättre”

    Efter förra helgens resultatmässigt misslyckade världscuppremiär i Harbin gick det betydligt bättre för SK Winner-skrinnaren David Andersson när världscupens Asienturné avslutades på OS-banorna i japanska Nagano i helgen. David förbättrade sina tider (1.11,12 mot 1.13,15 på 1 000 meter och 1.48,96 mot 1.52,67 på 1 500 meter) med stora marginaler (över två respektve nästan fyra sekunder) och bättrade placeringarna nästan lika mycket (35:e-platsen på 1 000 meter innebar tolv platsers avancemang jämfört med förra veckan och 25:e-platsen på 1 500 meter var en förbättring med 18 placeringar; och gav dessutom säsongens sex första världscuppoäng). I världscupens B-division var David sexa, bara sju tiondelar från pallen i klass. ”Avslutningen på denna tour kunde inte blivit bättre. I morgon, måndag, vänder man hemåt för att träna och förbereda sig för världscupen i Heerenveen”, skriver Svenska skridskoförbundet på sin hemsida.
    Däremot verkar Adam Axelsson inte ha kommit till start i den norska cuptävlingen i Hamar i helgen (hans namn finns inte med i resultatlistan), men jag har inte fått tag på Kumlakillen för att höra vad som hänt (han ska ju debutera i U23-världscupen till helgen).

    I Bruksvallarna var det som väntat Zinkgruvans Markus Johansson som visade framfötterna (skidspetsarna?) mest när det i dag vankades sprint som avslutning på den svenska premiärhelgen. Johansson som senaste två åren tagit SM-guld (i H18) och SM-silver (i H20, där han nu gör sin sista vinter som junior) och nu var sprintspecialisten sjua i kvalet och enkelt vidare från kvarts- till semifinal, men där verkar något ha hänt (ett fall?!), för Johansson blev sist, halvminuten från att blanda sig i spurtstriden om finalbiljetterna. För den som vill lära känna Markus lite närmare inför en vinter som mycket väl kan sluta med junior-VM-sprint i Salt Lake City för hans del kan spana in den här intervjun på Zinkgruvans hemsida.
    Olyckligast i Bruksvallarna var kanske fredagssensationen Axel Ekström. Garphytteåkaren tog nämligen den trist 31:a-platsen i herrarnas kval, 19 hundradelar från att ta sig vidare som sista man till kvartsfinalerna (där Ekström, som inte är någon sprintkanon utan trivs bäst på de längre distanserna, ändå förmodligen fått svårt att hävda sig). Med sig till nästa helgs Sverigecuppremiär i Idre får Ekström ändå bara positiva besked från Bruksvallarna; det här har ju varit hans stora genombrott som senior.
    Ekströms klubbkompis Marcus Lennartsson var 34:a, även han mindre än en sekund från att gå vidare till finalerna. Oscar Johansson blev 42:a i juniorklassen, tre sekunder från att kvala in.

  • Dagen då Petter Northug kommenterade min text

    Nå, jag förstod ju att Bill Impolas frispråkighet skulle kunna väcka en viss uppståndelse, och det var väl inte helt oväntat att både Expressen och Aftonbladet (och kanske inte heller att artikeln skulle citeras i norsk press), men jag hade faktiskt inte vågat hoppas på att någon faktiskt skulle ta med sig frågeställningarna till norrmännen själva, så som båda kvällstidningarna faktiskt bemödade sig att göra. Både Petter Northug (som väl knappast behöver någon presentation …) och regerande världsmästaren Niklas Dyrhaug kommenterade Impolas påståenden.
    – Det där får Bill Impola stå för. Jag förstår inte riktigt vad han menar… Jag känner inte igen mig i att något är ruttet i Norge. Jag tycker det låter märkligt, säger Dyrhaug till Expressen, och till Aftonbladet säger han:
    – Är vi ett ruttet land? Det får han stå för. Jag förstår inte vad han menar med det, men jag känner inte igen mig i något ruttet eller unfair i Norge.
    Och Northug verkar båda kvällstidningarna ha pratat med samtidigt, för de har samma, enda citat:
    – Jag har aldrig sett Bill Impola i världscupen. Och jag pratar aldrig om åkare som inte är bra på att åka skidor.

    Själva skidåkningen i dag, då? Jo, Bill blev bäste länsåkare med en 15:e-plats över de 15 kilometerna i klassisk stil i Bruksvallarna (hans sista lopp under premiärhelgen efter som han, liksom Filip Danielsson, står över morgondagens sprint). Det var tajt från Jens Burman på tredjeplatsen och nedåt i listan, så trots att Bill på 15:e, Axel Ekström (läs en pinfärsk intervju med honom här) på 20:e, Danielsson på 45:e och Bob Impola på 50:e plats var två minuter, 2.12, 2.30 respektive 3.44 från segrande Johan Olsson så var de bara mindre än en minut, lite drygt en, mindre än 1,5 respektive just över 2,5 minuter från pallen. Inga gigantiska avstånd, ändå.
    Karlslundsförvärvet Maria Gräfnings slutade på 21:a plats bland damerna, 2.41 bakom segrande japanskan Masako Ishida efter tio kilometers åkning och lite drygt två minuter bakom gårdagens segrare Ebba Andersson på tredjeplatsen.
    Bland juniorerna gick Garphyttans Adam Gillman bäst med en tiondeplats över tio kilometer, slagen med knappa minuten av segraren Leo Johansson, Skillingaryd. Zinkgruvans Markus Johansson värmde upp med en 43:e-plats inför morgondagens sprint. då vi verkligen får se vad han går för.