Konditionsbloggen

  • Johansson tillbaka i A-landslaget – och här är hetaste namnen inför Fahlins debut i gravel-VM på lördag

    Örebroaren Anton Johansson är tillbaka i orienteringslandslaget. Efter två säsonger i A-landslaget – som följde på EM-silvret han tog 2022, då han stod utanför – fick han inför årets säsong lämna. Han fick då erbjudande om att vara med i utvecklingslandslaget, men tackade nej. Efter att återigen ha satsat i egen regi tog han ju i somras ett VM-brons i medeldistans, och det är det som gör att han nu åter kommer med.
    Man ska komma ihåg att orienteringslandslaget främst är en stötte-apparat som erbjuder läger och resurspersoner, och ligger inte till grund för uttagningar till mästerskap. Det är därmed egentligen viktigare att vara en del av landslaget under låg- än under tävlingssäsongen.
    Kvar i A-landslaget är förstås Martin Regborn (VM-silver i långdistans och EM-brons i sprintstafett i år) och Jonatan Gustafsson (EM-silver i knockoutsprint och EM-brons i sprintstafett i år). Därmed består herrlandslaget nästa år till tre åttondelar av örebroare.
    I damernas A-landslag blir 2026 elfte säsongen i rad utan någon länslöpare. Andrea Svensson var med i utvecklingslandslaget i år och lär ha en bra möjlighet att komma med där nästa säsong också när det vankas skogs-EM. Ansökan för att bli med i utvecklingslandslaget är öppet till den 1 november.
    – Både Anton och August (Mollén, som också är tillbaka i A-landslaget) har visat att de kan leverera på absolut högsta nivå. Det är starka tillskott som gör truppen ännu mer konkurrenskraftig. Även utanför detta A-landslag finns ju starka löpare som kommer vara med och representera Sverige internationellt på seniorsidan under 2026. Det visar vilken styrka och bredd vi har just nu, säger förbundskapten och landslagschef Håkan Carlsson, från Örebro, till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
    Alla länslöpare i orienteringslandslaget och i VM och EM sedan örebroaren Håkan Carlsson, som numera även är landslagschef, tog över som förbundskapten 2011 (Johan Runesson endast nämnd när han tillhörde Tisaren, Jerker Lysell och Anton Johansson endast sedan de flyttade till Örebro):
    2011 (totalt 14 löpare i elitgruppen+15 i talangtruppen):     Lilian Forsgren, Beata Falk (som sprang VM 2010) och Johan Runesson (som tillhörde Tisaren vid uttagningen men bytte klubb före första landslagsaktiviteten) i talanggruppen. Runesson sprang VM.
    2012 (12+13): Forsgren och Falk i talanggruppen. Forsgren sprang EM.
    2013 (totalt 27 löpare i landslaget, ej uppdelade i grupper): Filip Dahlgren, Martin Regborn och Lilian Forsgren (plus Örebrofostrade Maria Magnusson).
    2014 (33): Dahlgren, Martin Regborn och Lilian Forsgren. Dahlgren sprang VM och EM, Regborn sprang VM, Forsgren sprang EM.
    2015 (totalt 18 löpare i A-landslaget+12 i utvecklingslandslaget): Forsgren och Dahlgren i A-landslaget. Regborn i utvecklingslandslaget. Regborn och Forsgren sprang VM.
    2016 (10+24): Dahlgren, Regborn och Forsgren i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM. Regborn, Forsgren och Josefin Tjernlund sprang EM.
    2017 (16+17): Regborn i A-landslaget, Forsgren, Andrea Svensson och Josefin Tjernlund i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM.
    2018 (18+7): Josefin Tjernlund och Regborn i A-landslaget. Regborn sprang VM och EM. Josefin Tjernlund och Forsgren sprang EM.
    2019 (13+6): Regborn i A-landslaget. Regborn sprang VM.
    2020 (11+7): Regborn i A-landslaget.
    2021 (9+12): Regborn i A-landslaget, Forsgren i utvecklingslandslaget. Forsgren och Jonatan Gustafsson sprang EM.
    2022 (12+20): Regborn i A-landslaget, Svensson, Ellinor Tjernlund och Gustafsson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Gustafsson sprang VM, Svensson, Ellinor Tjernlund, Josefin Tjernlund och Anton Johansson sprang EM.
    2023 (16+17): Regborn, Gustafsson och Johansson i A-landslaget, Svensson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Johansson sprang VM, Gustafsson, Svensson och Oskar Andrén sprang EM (Josefin Tjernlund uttagen till EM men blev sjuk).
    2024 (16+17): Regborn, Gustafsson och Johansson i A-landslaget, Svensson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Gustafsson sprang VM, Johansson och Svensson sprang EM.
    2025 (14+13): Regborn och Gustafsson i A-landslaget, Svensson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Gustafsson sprang EM.
    2026 (14+?): Regborn, Gustafsson och Johansson i A-landslaget. Utvecklingslandslaget inte uttaget än.
    Löpare för löpare:
    Martin Regborn: 2013–2015 i A-landslaget, 2016 i utvecklingslandslaget, 2017–2026 i A-landslaget. Sprang VM 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2019, 2022, 2023, 2024 och 2025, EM 2016, 2018, 2022, 2023, 2024 och 2025. VM-guld i sprint 2024, VM-silver i långdistans 2025, EM-guld i långdistans 2022 och sprintstafett 2023. EM-brons i långdistans 2016 och i sprintstafett 2025,
    Jonatan Gustafsson: Utvecklingslandslaget 2022, A-landslaget 2023–2026. Sprang VM 2022 och 2024, EM 2021, 2023 och 2025. VM-brons i knockoutsprint 2022 och 2024, EM-guld i sprintstafett 2023, EM-silver i knockoutsprint 2023 och 2025, EM-brons i sprintstafett 2025.
    Anton Johansson: 2023, 2024 och 2026 i A-landslaget. Sprang VM 2023 och 2025, EM 2022 och 2024. VM-brons i medeldistans 2025, EM-silver i medeldistans 2022.
    Lilian Forsgren:     2011–2012 i talangtruppen, 2013–2015 i A-landslaget, 2016–2017 samt 2021 i utvecklingslandslaget. Sprang VM 2015, EM 2012, 2014, 2016, 2018 och 2021.
    Filip Dahlgren: 2013–2015 i A-landslaget, 2016 i utvecklingslandslaget. Sprang VM och EM 2014.
    Andrea Svensson: 2017 samt 2022–2025 i utvecklingslandslaget. Sprang EM 2022, 2023 och 2024.
    Josefin Tjernlund: 2016 i utvecklingslandslaget, 2017 i A-landslaget. Sprang EM 2016, 2018 och 2022 (var uttagen 2023 men blev sjuk).
    Beata Falk: 2011–2012 i talangtruppen. Sprang VM 2010.
    Ellinor Tjernlund: 2022 i utvecklingslandslaget. Sprang EM 2022.
    Oskar Andrén: Aldrig uttagen i landslaget. Sprang EM 2023.
    Valter Pettersson: Aldrig uttagen i landslaget. Sprang EM 2025.

    I dag släpptes startlistan till gravel-VM på lördag (ja, till herrloppet på söndag också, men vid det lägger jag inte så mycket vikt).
    Svenskarna var kända sedan tidigare: Emilia Fahlin kommer bära startnummer 438 i sin debut i de här sammanhangen (hon har bara gjort en enda graveltävling innan) och får sällskap av ytterligare tre svenskar i Hanna Nilsson (372), Nathalie Eklund (380) och Clara Lundmark (390).
    Bland övriga finns fyra av fjolårets topp fem på VM med (alla kända landsvägscyklister): Marianne Vos (Nederländerna), Lorena Wiebes (do), Puck Pieterse (do) och Romy Kasper (Tyskland) – den som saknas är ryggskadade Lotte Kopecky som var tvåa i fjol, den ende som kunde följa Kopecky till mål. Plus sådana som Mischa Bredewold (Nederländerna) Katarzyna Niwiadoma (Polen), gravelspecialisten Femke Markus (Nederländerna), Silvia Persico (Italien), Nicole Fraine (Australien) och många fler. Totalt är 121 namn anmälda.
    Tävlingen körs i Limburg, i den sydöstra tarmen av det som är Nederländerna (inklämt mellan Belgien och Tyskland), med mål i Maastricht. Tävlingen startar i Beek, med en 5,5-kilometer inledning som bland annat innehåller en – med tanke på att vi snackar Nederländerna – hyggligt bitig klättring på 35 meter på 700 meter väg (där maxlutningen är 8,5 procent). Därefter 2,5 varv på en drygt tre mil lång slinga där det nästan oavbrutet går upp och ned, och där det finns ett par små stigningar som kan bli avgörande. De avslutande 14 kilometerna in till Maastricht inleds med banans tuffaste stigning, 72 höjdmeter på en kilometer. Totalt är tävlingen 131 kilometer lång och innehåller nästan 1 200 höjdmeter.
    Starten går 11.00 på lördag och Discovery sänder från 13.30, vilket bör innebära de sista 1,5 timmarna eller så.

    , , , , , , ,

  • Fahlin gjorde sista tävlingen med Arkéa-B&B hotels – som går i graven

    Oavsett allt jag skrev i går så har ju inte Emilia Fahlin bestämt sig för om proffskarriären är över eller inte – så när hon i dag körde säsongens sista tävling Binche–Chimay–Binche i södra Belgien, så fanns hon inte bland dem som inför start tackades av. I stället var Fahlin en av dem som hyllade Maria Giulia Confalonieri (Italien/Uno-X mobility) och Eugenia Bujak (Slovenien/Cofidis women team). Confalonieri slog rentav till med en pallplats i sitt sista lopp, vilket var häftigt att se.
    Efter en lång utbrytning av två cyklister attackerades det hejvilt, och med tre av de drygt tolv milen kvar sprack klungan definitivt och återsamlades aldrig. Ett 30-tal cyklister kom loss, och Fahlins stall Arkéa-B&B hotels fick bara med en – franska Latimier Clémence som inte hade något att sätta emot när det skulle avgöras och blev 27:a. Fahlin och hennes lagkompisar blev fast i den stora klungan där bakom, som rullade i mål drygt fyra minuter bakom ledarna. Flera försökte hitta på saker sista milen, men Lorena Wiebes (Nederländerna/Team SD Worx) – världens bästa spurtare och etta på världsrankningen – kontrollerade allt och spurtade sedan på sedvanligt sett ifrån alla. Den enda som var nära att hänga vara Lara Gillespie (Irland/UAE team ADQ) som tog andraplatsen.
    Loppet var Arkéa-B&B hotels-stallets allra sista, så det blev många kramar och bilder efteråt (och kanske några tårar). Det återstår att se var cyklisterna dyker upp nästa år.
    För Fahlin väntar gravel-VM redan på lördag. Startlistan publiceras i morgon, och det kommer bli högintressant att kolla vilka som dyker upp där.

    I kväll avgjordes Lindebygdens klubbmästerskap i nattorientering – och största skrällen var att Therese Korkeakoski, som alltid brukar vara värst där, inte vann. I sätllet blev hon trea, drygt 4,5 minuter bakom Sofia Carlsson och drygt två efter Anna-Maria Backryd. Oliver Arnesson var ende herrlöparen (från Lindebygden, två från Milan blev tvåa och trea i tävlingen men räknas förstås inte i KM) som var före Carlsson och Backryd i mål – han tog klubbmästartiteln nästan 20 minuter före ende utmanare Tomas L Karlsson (Milans Simon Marklund var dock bara 17 sekudner bakom).
    Det avgjordes två klubbmästerskap i sprint redan förra veckan. Garphyttans finns fortfarande inte så mycket att rapportera från, eftersom de inte publicerat något resultat. Men hos Tisaren blev Anna Hallmén och Maxim Bonneau klubbmästare, med drygt en minut respektive över 2,5 minuters marginal till Rebecka Nylin och Johan Sjöberg.

    I helgen blev det pallplatser till länsidrottare i ett par fina löpartävlingar:
    ** VM-mountainbikcyklisten Axel Lindh avslutade cykelsäsongen med graveltävlingen BBR Bergslagen gravel så sent som förra helgen och passade nu på att verkligen runda av med 21 kilometer långa Härnö trail (med 945 höjdmeter på fina stigar!) där han sprang in som trea (på grund av något problem med resultatlistan vet jag inte mer än så just nu). ”Här två dagar efter målgång har jag fortfarande så trasiga benmuskler att jag knappt kommer ur sängen på morgonen”, skriver Lindh på Facebook.
    ** Multiidrottaren Sara Gunnarsson (löpning/fotboll/crossfit/hyrox/OCR, you name it) gjorde som ett gäng länslöpare före henne och tog en pallplats i backloppet Yxbacken challenge i Norrköping. Jaaktum är att hon bara var 49 sekunder bakom Lisa Ring – som vunnit SM på både 10 och 100 kilometer, varit på pallen i Ö till ö och sprungit på friidrotts-VM (bland mycket annat) – över 46 minuters tävlingstid.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • En kort biografi med en liten förhandskoll inför Fahlins sista (?) proffstävling

    I morgon kör Emilia Fahlin det som med stor sannolikhet blir den långa karriärens allra sista proffstävling i landsvägscykel. Hon debuterade i internationella landslagssammanhang redan 2005, när hon som 16-åring blev 35:a i tempot och 42:a i linjeloppet på junior-VM (det var 20 år sedan i augusti). Redan som 18-åring, med ett halvår kvar i gymnasiet, skrev hon proffskontrakt med amerikanska T-Mobile-stallet och den 15 april 2007 debuterade hon i det som då hette Damesronde van Drenthe (och som, innan det lades ned, var känt som Novilon EDR Cup).
    Första proffssegern kom året därpå, när hon tog hem en etapp av Redlands bicycle classic i USA, men den största segern dröjde till 2016, då Fahlin slog till och vann den enda svenska världstourtävlingen, i Vårgårda efter en spurtduell mellan ett gäng i utbrytning. Samma år hjälpte hon Emma Johansson till OS-silver i Rio de Janeiro. Hon vann också sju SM-guld och hade två mycket framgångsrika etapplopp i Tour de l’Ardèche 2011 och Gracia Orlová 2018 med totalt sju etappsegrar och en totalseger. Lägg därtill två OS (med två topp 20-placeringar i London) och 13 VM med totalt tre fjärdeplatser (där den i linjeloppet i Innsbruck 2018 nog var Fahlins allra mäktigaste insats, när hon på en bana som inte alls borde passa henne krigade sig hela vägen till en fjärdeplats).
    Just 2018 var nog Fahlins allra bästa år, där hon utmanade Marianne Vos hela vägen och slutade tvåa totalt (efter att ha varit tvåa-tvåa-trea på etapperna) i världstourtävlingen Tour of Norway, där hon sedan åkte och tog dubbla pallplatser och en fjärdeplacering totalt även i Belgium tour och sedan en andraplats på första etappen och en sjätteplats totalt i världstourtävlingen Madrid challenge. Och lite tidigare det året hade hon kommit in på upploppet på EM med läge att ta en medalj – men fått kedjehäng och tappat till 16:e plats.
    Och vid sidan om alla egna framgångar har Fahlin hela karriären varit en urstark hjälpryttare, både i proffs- och landslag. Hon har kört för många av de allra största namnen de senaste 19 säsongerna – under en tid där damcyklingens status exploderat. Allt detta trots att hon några år i början av 10-talet var rejält sjukdomsdrabbad och de sista åren åkte på allt från blödningar i hjärnan efter en svår krasch på träning till utmattningssyndrom som tvingade henne att avbryta OS-satsningen 2021 och ta ett halvårs timeout. Fahlin har alltid kommit tillbaka starkt.
    Sammantaget är Fahlin 2000-talets tredje bästa svenska cyklist bakom Susanne Ljungskog och Emma Johansson, och längre tillbaka är det svårt att jämföra (Marianne Berglund, Tuulikke Jahre och Madeleine Lindberg har guld, silver respektive brons på VM längre tillbaka).
    Men nu ser det ut som om landsvägskarriären håller på att läggas till handlingarna. Om inget oförutsett inträffar blir tisdagens tävling det sista för franska stallet Arkéa-B&B hotels som hon kört för de senaste två åren – eftersom de tappat båda sina huvudsponsorer, Arkéa och B&B hotels, och inte hittat några nya. Och frågan är då om det längre finns någon plats för Fahlin i proffsklungan, och om hon alls är sugen på att kuska runt Europa ännu en säsong.
    Inget är hugget i sten, men det mesta talar för att Binche–Chimay–Binche blir Fahlins sista tävling. Det är ett lopp på UCI 1.1-nivå (alltså tredjenivån bakom världs- och protourerna) och har för damerna start i Chimay och mål 122 kilometer senare i Binche (loppet är döpt efter herrtävlingens sträckning).
    Det är snällt kuperade belgiska vägar vi snackar om, där det avslutande varvet, som körs 3,5 varv, har en liten stigning på 50 meter som ska tas tre gånger, och det inleds med ett litet gatstensparti (på vilket mållinjen är beläget). Någon kommer säkert testa att gå loss i backen, men även om det spricker bör det återsamlas och bli en spurt i en decimerad klunga – i fjol, när man förvisso bara körde 2,5 varv på finalslingan, gjorde till slut 25 cyklister upp om det. Fahlin kraschade i tävlingen både 2023 och 2024 – i fjol bröt hon, 2023 reste hon sig upp och testade en attack med mindre än tio kilometer kvar, men blev snabbt inhämtad.
    I år blir det tuff konkurrens för Arkéa-stallet – åtta världstourlag är på plats, och ytterligare två protourlag (som Arkéa är). Vid sidan om Fahlin ställer laget upp med nyzeeländska Michaela Drummond, nederländska Marjolein van ‘t Geloof och franska trion Océane Mahé, Clémence Latimier och Maurène Trégouët.
    Världens bästa spurtare, nederländska Lorena Wiebes (Team SD Worx) som är etta på världsrankningen finns med i startlistan efter att ha avstått både VM och EM och lär säkert vilja avsluta säsongen med en ny seger. Hon har med sig Mischa Bredewold (Nederländerna), som är elva på världsrankningen, i egna laget. Annars är det många toppar som avstår – det finns ingen mer från topp 25 på världsrankningen i startlistan, och utmanarna heter i stället sådant som fjolårstvåan Kathrin Schweinberger (Österrike/Human powered health), Linda Zanetti (Schweiz/Uno-X Mobility), Lara Gillespie (Irland/UAE team ADQ), och Charlotte Kool (Nederländerna/Fenix-Deceuninck). van ‘t Geloof är rankad högst av Arkéas cyklister, 97:a på världsrankningen och 20:e av de som finns i startlistan (Fahlin är 249:a i världen, 44:a i tävlingen, trea i laget).
    Notera också att Fahlin kommer in i tävlingen med två sjukdomsveckor i bagaget sedan senaste tävlingen, La Choralis Fourmies den 14 september (där hon var i utbrytning i slutet men blev inhämtad), så förvänta er inga stordåd.
    Tävlingen startar 11.00, Discovery sänder sista timmen, från 13.00. Missa den inte.
    På söndag kör Fahlin (och Wiebes, med flera) VM i gravel, grusvägscykling, i Nederländerna.

    För den som vill veta mer om Edvin Lindhs bekymmer i mountainbikesprint-EM i går finns nu en artikel ute på Svenska cykelförbundets hemsida. Han drabbades inte av punktering i kvalet, som det stod på den officiella sidan och som jag skrev här, utan knäckte hela bakhjulet när han hoppade för långt. Och att han alls han fram till kvalet var på håret eftersom han fastnade i köer vid passkontrollen mellan Spanien och Gibraltar. Och därefter blev hela dagen tuff med en kropp som inte alls var på samma nivå som när han tog VM-guldet i somras.

    , , , , ,

  • Regborn tog SM-guld på nytt Närkerekord, Lindh punkterade bort EM-medaljen och Pettersson och Enback under 15 i Hostruset

    Martin Regborn slog till rejält när SM-milen avgjordes som en del av Hässelbyloppet i Stockholm i dag. Han disponerade sitt lopp perfekt, släppte efter ett par kilometer tätgruppen på fem-sex man som försökte hänga ”omöjlige” Sebastian Lörstad (IFK Lidingös 17-åring som sprang in på 28.53, den sjätte bästa tiden av en europeisk junior genom alla tider – trots att han har två hela säsonger kvar i juniorklassen) och plockade sedan placering efter placering när de andra tröttnade. Allra mest märkbart var Yohannes Kiflay, som var den som höll Lörstads rygg längst men tröttnade så pass att han bara var sjua i mål. Regborn höll däremot finfint, och om mellantiderna stämmer blev det 14.26 på första halvan och 14.51 på andra för 29.17 i mål som trea – 26 sekunder från Lörstad men bara tolv bakom Ebba Tulu Chala på andraplatsen.
    Tiden är dessutom Närkerekord på distansen. Tidigare var det ju lite si och så med det rekordet: Regborn sprang ju på 29.23 i Startmilen i fjol, men den tävlingen var felsnitslad i ett par kurvor, vilket gjorde att bankontrollanten underkände statusen. Därför har Jonatan Gustafsson stått kvar på rekordet med 29.52 även om Regborn gjorde 29.50 i Sylvesterloppet i Göteborg 2023 (eftersom Gunnar Johansson som sammanställer rekorden just på tio kilometer landsväg bara tittat på SM och lopp i länet – på andra distanser finns samtliga godkända tävlingar med). Men nu sprang Regborn hur som helst snabbare än alla de där gamla tiderna, och hade det inte varit för att Södra Svealands friidrottsförbund satt en maxtid på 29 minuter för att få räknas som distriktsrekord så hade Regborn tagit det också (det finns alltså ännu inget distriktsrekord på tio kilometer landsväg i det nya, stora distriktet).
    Reborn snittade i loppet bara 0,5 sekunder över sin bästa tid på fem kilometer landsväg, 14.41, vilket alltså – oavsett om mellantiden stämde exakt eller inte – bör innebära att han var under den tiden i dag.
    Hur som helst har Regborn nu en perfekt svit med Närkerekord på 5 000 meter, 10 000 meter, tio kilometer landsväg och halvmaraton – och därtill är den där femkilometerstiden den bästa av en länslöpare genom tiderna.
    Jag pratade med Regborn, som bekräftade att han kommer göra en satsning mot terräng-SM om två veckor (och därefter kanske mot NM och EM, om han blir uttagen) för en artikel ni kan läsa här.
    Spårvägens Carmen Cernjul gick solo i damklassen och vann på 33.53 före nederländska orienteraren Eef van Dongen på 34.04 och Eskilstunas Sanna Mustonen på 34.08. Spårvägens Ebba Broms, som tidigare tävlat för Brevens IF, blev åtta på 35.11 vilket gav ett silver i juniorklassen, och Hälleforsfostrade Louise Wiker blev 15:e på 35.51 och fick ett veteran-SM-silver i K45 med sig hem. Förre IF Start-löparen Heshlu Andemariam blev 13:e i herrklassen på 30.22, Örebroorienteraren Jonatan Gustafsson 18:e på 30.56.

    Hemma i länet slog Tisarens EM-orienterare Valter Pettersson till för andra året i Hostruset för andra året i rad. I fjol chockade han alla när han vann på 15.01 – när de i år var förvarnade Per Enback var redo för sub-15 så ökade han takten och vann på 14.52, två sekunder före den 16 år äldre IF Start-löparen. Tidigare var det bara Martin Regborn (14.57 2016 och 14.41 2019) som hade varit under 15 minuter i tävlingen, men nu tillfogades alltså två nya namn till den listan.
    Jonas Nilsson efteranmälde sig och blev trea på 15.17 medan Erik Berzell slog sig in som fyra (och näst bästa orienterare) på 15.20 före Simon Karlsson på 15.32. Sedan var det en rejäl lucka till Karlssons klubbkompisar (i Tisdagsklubben) Philip Sander och Oskar Hansson som sexa och sjua på 16.15 respektive 16.51 (Hansson fick sista poängen i löparserien eftersom Berzell tävlar för Järla). Nämnas bör också att ski classics-åkaren Markus Hallén Johansson från Zinkgruvan, som i går vann finalen i Moto tour (se mer nedan) tog åttondeplatsen på samma sekund som Hansson (16.51).
    Sanna Mustonens banrekord på 16.42 var aldrig i farozonen i dag, men Eskilstunas Sofia Wallén och Örebro AIK:s egen Liduina van Sitteren hade riktigt bra fart och blev etta och tvåa på 17.28 respektive 17.32. van Sitteren har ju flyttat till Lidköping, och det här var hennes blott andra tävling i länet i år, men i den visade hon att formen är god – 17.32 är bara 25 sekunder från det fem år gamla perset. Hälleforsbördiga Mathilda Wiker, som tidigare i år bytte klubb till IF Göta (Karlstad) blev trea på 18.18, Västerås Åsa Bergman fyra på 19.16, Starts Marie Dasler femma på 19.36 (veckan efter storsegern i Lidingöloppets veteranklass) och orienteraren Emma Ling sexa på 19.47. Även om hon bor i Örebro så springer hon fortfarande för IKHP (Huskvarna), så en annan orienterare – Benita Månsson – tog i stället sista poängen i löparserien som sjua på 20.00.
    I serien, där Enback redan säkrat totalsegern på herrsidan, innebär resultaet egentligen bara att Dasler och Hanna Imhagen (som var anmäld men inte kom till start) misslyckades med att ta in någon betydande summa på ledande Petra Hanaeus (som blev åtta på 20.23). Dasler och Imhagen är de enda som fortfarande har en teoretisk möjlighet att nå ikapp – om Hanaeus inte förbättrar sin poäng i de fyra sista tävlingar behöver Imhagen ta 13 poäng (fördelat på tre tävlingar, inte alla fyra) och Dasler 18 poäng (fördelat på tre tävlingar) eller 20 (fördelat på alla fyra) för att nå ikapp. Det sistnämnda ser väldigt tufft ut, men Imhagen ha fortfarande en realistisk chans. Härnäst väntar Åstadsloppet på lördag, därefter långa terräng-DM i Karlskoga, Kilsbergsleden och Lucialoppet.

    I juni tog han VM-guld – men när EM i mountainbikesprint avgjordes på Gibraltar på söndagen fick Örebrocyklisternas och Team Norras Edvin Lindh nöja sig med en sjundeplats. Tävlingen inleddes med att Lindh, som alltid brukar vinna kvalen, fick punktering där och slutade sist, vilket innebar sämre startpositioner i både kvarts- och semifinal. I kvarten lycakdes han ändå ta sig fram och bli tvåa, men i semifinalen blev han sist och åkte ut – och i B-finalen blev han trea för en sjundeplats totalt. Slovenen Jakob Klemencic tog herr-guldet, italiensak Gaia Tormena vann damtävlingen.
    Lindh får nu i stället ladda om för världscuptävlingen i Barcelona på lördag. I fjol vann han ju totala världscupen, men i år har både tävlingen som skulle ha körts i Aten i september och finalen i Indien om två veckor blivit inställda (även i fjol blev ett gäng tävlingar inställda), så nu ska väldigt mycket till om Lindh ska kunna komma ikapp Klmencic som leder även där. Tvåan Jeroen van Eck, Nederländerna, är dock bara fyra poäng före, så den placeringen har Lindh alla möjligheter att ta (Klemencic är 74 poäng före med 120 kvar att köra om).

    Tisarens Seline Sannwald hamnade på pallen på samtliga distanser när inofficiella junior-EM i orientering, junior european cup, det här veckoslutet avgjordes i Skottland. Efter silver i sprinten och brons i långdistansen var hon i dag näst snabbast av alla på sistasträckan i stafetten, och förde upp Schweiz förstalag från nionde till tredje plats. Efterom Schweiz andralag var före räknas dock inte placeringen (i varje fall inte om det är samma regler som i övriga orienteringsmästerskap), så Norge som blev femma fick i stället tredjeplatsen. Däremellan fanns svenska andralaget med Alléskolans Izabella Ljungberg på sistasträckan som fyra – men eftersom svenska förstalaget vann räknas inte heller de.
    Samma öde drabbade Lindebygdens jättetalang Axel Thybeck, som sprang i mål Sveriges tredjelag som fyra i herrjuniorernas stafett, men bakom både första- och andralagen (de var etta, tvåa, trea ut på sistasträckan, men Matthieu Bührer i Schweiz förstalag passerade både Odin Ek och Thybeck i skogen – Wilmer Selin höll däremot undan till seger). Femman Danmark tog därmed bronset. Alléskolans Arvid Tögenmark sprang andrasträckan i svenska fjärdelaget som blev 17:e.
    I nationstävlingen lyckades Sverige tack vare stafettinsatserna med liten marginal passera Schweiz och ta förstaplatsen. Finland var rejält distanserat som trea.

    Och till sist då utlovade Moto tour-finalen från i går, där Hallén Johansson alltså vann den 32 kilometer långa finalen. Ski classics-åkaren stakade den distansen på strax under 81 minuter – och fick vänta nästan 5,5 minuter på att andre man, Robert Brundin, skulle komma i mål. Trean Viktor Rikner var nästan åtta minuter bakom och Viktor Hansson på fjärdeplatsen nästan en kvart bakom. Alltså samme Hansson som vann fem av de sex första etapperna i årets rullskidcup och avgjorde den tidigt. Hallén Johansson var hittills den ende som hade slagit honom, men han körde bara de två sista sträckorna. Rikner höll, tack vare tredjeplatsen, undan för tidigare flerfaldige mästaren Brundin i sammandraget med en poängs marginal – de slutade alltså tvåa och trea.
    På damsidan förlorade Ellen Olsson striden mot systern Alma Olsson med två minuters marginal, men hon vann kriget och tog hem Moto tour med 27 poängs marginal efter 3–3 i inbördes möten och en extra seger då Alma inte kom till start. Olivia Hansson, som bara startade två tävlingar i år, blev trea.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Löpartävling ställdes in av stormen – men Hostruset löps enligt plan i morgon

    Efter en extremt lugn vecka där så lite hänt att jag inte skrivit ett enda blogginlägg följde en stormig lördag på hemmaplan. Degerfors gymanstikförening fann för gott skjuta upp sin löpartävling (den enda löpartävling som arrangeras i Degerfors centralort i år) Höstruset en vecka på grund av ovädret. Örebro parkrun genomfördes däremot, och i stormen var Petra Hanaeus snabbast för 131:a gången, nu på 20.46. Niklas Mylfalk (en habil veteran från Solna) snabbast av herrarna för andra gången (första gången sedan 2023) med 18.57. Mest imponerande egentligen att 63 löpare kom till start i vädret.
    I morgon avgörs Hostruset i förhoppningsvis lite bättre vindar. Till den snabba femkilometerstävlingen är 143 löpare föranmälda – bland dem orienteraren Valter Pettersson som i fjol sensationellt vann tävlingen på 15.01. I listan märks också Per Enback – som inte lär sälja sig billigt den här gången efter en succéartad andra halva av säsongen – Simon Karlsson, Liduina van Sitteren, Hanna Imhagen, Marie Dasler, Hanaeus, Emma Ling, Anna Hallmén, ski classics-åkaren Markus Hallén Johansson, Erik Berzell, Oskar Hansson, Lucas Asplund och Viktor Larsson. Men ingen Martin Regborn (som har banrekordet på 14.41), Jonatan Gustafsson, Fanny Schulstad, Jonas Nilsson eller Erica Lech. 12.30 går starten, på Väster.

    I morgon är det också dags för EM i mountainbikesprint, som precis som i fjol avgörs i Gibraltar. Då slutade Örebrocyklisternas Edvin Lindh fyra i finalen efter att ha tagit samma position på VM. I år kommer han dit som regerande världsmästare, och ett helt annat självförtroende. Det återstår att se om tävlingen, likt världscupen, går att se på Youtube.

    I går inleddes inofficiella junior-EM i orientering, junior european cup, med en sprint i Stirling, Skottland. Lindesbergs stora orienteringstalang Axel Thybeck, 18, var bäst av svenskarna i den yngre juniorklassen, för 17- och 18-åringar, med en sjätteplats, 28 sekunder från medalj och 46 från guldet som gick till Finlands Rasmus Töyrylä. Scheweizaren Seline Sannwald, som i Sverige springer för Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren, tog silver i den äldre juniorklassen, D20, bakom svenska Freja Hjerne. OK Tyrs Izabella Ljungberg och OK Linnés Arvid Tögenmark, som båda går på orienteringsgymnasiet i Hallsberg, slutade på 17:e respektive 43:e plats i den yngre juniorklassen.
    I dag fortsatte tävlingarna med långdistans, och då blev Thybeck nia, nästan sju minuter bakom en annan segrande finländare – Aapo Virkajärvi – och knappt fyra minuter från medalj. Sannwald tog brons, Ljungberg blev sjua – mindre än två minuter från medalj – och Tögenmark 19:e.
    I morgon avslutas mästerskapet med en stafett där åldersklasserna slås ihop. Thybeck springer i svenska tredjelaget på herrsidan precis som Ljungberg på damsidan medan Tögenmark är med i fjärdelaget. Sannwald är ankare i Schweiz förstalag.

    , , , , , , , , , , , ,

  • Regborn och Gustafsson båda topp tio i världscupen – trots stolpe ut: ”Var inte tillräckligt cool” (Och så gick det för Wedin på VM)

    Martin Regborn lyckades aldrig lägga sig i kampen om totala världscupen i orientering när den i dag avslutades med knockoutsprint. I stället fick han nöja sig med en fjärdeplats i sammandraget (där han både 2022 och 2024 blev tvåa) efter att ha åkt ut som fyra i sin semifinal (topp två går vidare). Därmed placerades han in som tia i dagens tävling.
    – Jag kanske var lite för mycket på hugget och inte tillräckligt cool. De andra var så tveksamma i början och jag hittade ett bra vägval till tvåan, så då körde jag på det, men då fick jag ligga längst fram och läsa, så jag hann aldrig riktigt kolla på andra delen av kartan. Och så hade vi runner’s choice innan, och jag var inte heller beredd på att det även skulle vara gafflat, så jag följde med (schweizaren Matthias) Kyburz och gick på fel sida om en tomtmark, och då fick både Kyburz och (finländaren Tuomas) Heikkilä några extra meter och det går liksom inte att mata ikapp det mot så duktiga löpare när de inte gör några misstag. Det var dumt, jag skulle ha sett att andrakontrollen var samma kontroll där runner’s choice slutade, men tja, jag kämpade ändå och varenda placering är viktig, sa Regborn till SVT.
    I heatet efter anförde Jonatan Gustafsson fältet både till den elfte och den tolfte av de 14 kontrollerna, men valde sedan fel vägval till den 13:e (inuti en sporthall) och hamnade avgörande sekunder efter inför upploppet. De fyra första löparna var på samma sekund, men Gustafsson var trea bakom schweizaren Tino Polsini och landslagskompisen Max Peter Bejmer och åkte därmed ut, placerades som sjua (det var första gången Gustafsson missade final i en internationell knockoutsprint sedan han var just trea i semifinalen i världscupen i Borås 2022 – för över tre år sedan).
    – Jag hade för dålig koll i slutet. Det kändes till tredje sista som ”att det här är bra”, men så kom hela gänget där och så blev jag stressad och hade inte koll på 13:e (inne i sporthallen). Hade jag kommit rätt där hade jag nog varit först ändå, men nu tvekade jag in där i slutet. För många misstag, och då ska man inte vara i final, säger Gustafsson till Svenska orienteringsförbundets Instagram.
    Att Gustafsson inte lyckades ta sig förbi Bejmer gjorde att stockholmaren för första gången i karriären tog sig till en internationell knockoutsprintfinal – och efter superdramatik i slutet gick han från sista till andra plats där och säkrade därmed totalsegern i världscupen som fjärde svenske herrlöparen någonsin efter Kent Olsson 1986, Joakim Ingelsson 1992, Johan Ivarsson 1996 och Gustav Bergman 2019.
    Sverige vann också världscupens nationstävling för sjätte året i rad.
    Gustafsson slutade för övrigt på nionde plats i totala världscupen, Anton Johansson så bra som 13:e trots att han bara sprang de två skogsloppen i Idre och stod över de fyra sprinttävlingarna som avslutade säsongen. Andrea Svensson sprang samma lopp som Johansson och blev 38:a på damsidan.
    Nu är orienteringssäsongen över för eliten, det enda man möjligen kan räkna in som ytterligare en tävling där är 25-manna om två veckor. Nu blir det intressant att i stället se vilka som anmäler sig till terräng-SM på Lidingö om tre veckor.

    Linus Wedin blev 35:a av 80 startade i U20-klassen i trail- och bergslöpnings-VM i dag, vilket var hans första officiella landslagsuppdrag för Svenska friidrottsförbundet. Wedin, som kommer från Garphyttan och går på skidgymnasium i Jämtland, Var 46:a till högsta punkten, halvvägs in på banan (efter 3,8 kilometer och 397 höjdmeter), men plockade sedan löpare efter löpare i nedförslöpningen mot målet i Canfranc i norra Spanien (bland annat en irländare som armbågat sig längst fram vid den trånga startlinjen och hade show där innan startskottet gick …; det var allmänt bökigt innan löparna kom iväg). Det var rejält tajt också i resultatlistan, och det saknades till exempel bara 66 sekunder för en topp 15-placering för Wedin (han var snabbare än löparna där uppe på andra halvan). Uganda tog en trippel genom Titus Musau, Enos Chebet och Abraham Cherotich (Wedin tappade fyra minuter på Musau uppför men bara 21 sekunder nedför och var alltså 4.21 efter i mål – schweizaren Matthieu Bührer var bäste europé som fyra, 67 sekunder bakom Musau).
    – Linus gjorde ett habilt lopp, han sprang starkt framför allt i utförslöpningen, säger svenske lagledaren Karl Aveda till Svenska friidrottsförbundets hemsida.
    Wedin är bara 18 år och har två säsonger till kvar i klassen, och kan alltså vara med där även i nästa VM, i Sydafrika 2027.

    I dag avslutades Lidingöloppshelgen med Rosa bandet-loppet (tiokilometersdistansen) där jag inte noterade några framskjutna placeringar för länslöpare. Men även ungdomsklasserna löptes i dag, och där blev Vintrosas Arne Lagerqvist sexa i P15 (20.52 över sex kilometer, 48 sekunder från pallen, 75 från seger), örebroaren Lucas Halvarsson sjua i P13 (10.56 över tre kilometer, 34 sekunder från pallen och 45 från segern) och Garphyttans Daniel Torége sjua i P14 (22.16 över sex kilometer, 82 sekunder från pallen, drygt två minuter från segern).

    , , , , , , , , , , ,

  • Regborn och Gustafsson vann i världscupen, Dasler tog storseger på Lidingö (och Enback var sekunder från bästa Närketiden någonsin), och så gick det i Hällefors

    Martin Regborns sjunde och Jonatan Gustafssons andra världscupseger i orientering kom efter stor dramatik i sprintstafetten i schweiziska Uster i dag. Alva Sonesson på förstasträckan tappade kontakten med den absoluta täten i en tidig gaffling på förstasträckan och var 20 sekunder bakom Schweiz (Natalia Gemperle) och Norge (Victoria Hæstad Bjørnstad) när hon skickade ut Gustafsson på andrasträckan. Han gick hårt och minskade ett tag avståndet till 16 sekunder, men var 18 bakom det som alltjämt var en tätduo när han lämnade över till Regborn.
    – En helt okej sträcka. Jag kände att jag fick gå ut i lite jaktläge där, men till första kontrollen var det några andra som fortsatte när vi sprang jättelänge efter en väg, och jag missade att vika in där jag skulle, så jag blev lite stressad efter det. Men sedan höll jag ihop det bra även om jag kanske slarvade lite med tekniken och bytte vägval några gånger när jag kände att jag började bli trött, sa Gustafsson till SVT.
    Gustafsson hade tagit Sverige från åttonde till femte plats, och Regborn stängde snabbt den fyra sekunder stora luckan till fyran Tuomas Heikkilä, och de båda jagade stenhårt framåt. Schweiz (Tino Poslini) föll ifrån och till slut lyckades Heikkilä och Regborn gå ikapp ensamme ledare Kasper Fosser (Norge), men när Heikkilä sedan fortfarande att gå ifrån orkade Regborn inte svara. Finland etta, Norge tvåa (sex sekunder bakom) och Sverige trea (nio sekunder bakom) när Hanna Lundberg skickades ut på sistasträckan.
    – Det var nästan som ett 5 000-meterslopp på bana, väldigt enkelt. Jag har tryckt på bra, men det går inte att göra så mycket på den här banan. Det skiljer nästan ingenting när det är så enkelt och inte så utslagsgivande, men jag är nöjd med det jag gjorde i dag, säger Regborn till SVT.
    På Regborns Strava kan man se att han snittade 3.35 per kilometer under tävlingen – alltså inklusive kartläsande …
    Lundberg jobbade snabbt ikapp duon framför, men fick också sällskap av världens, vid sidan om Tove Alexandersson, bästa orienterare i schweiziska Simona Abersold som på nolltid käkade in de 31 sekunder hon gick ut bakom Finland (Venla Harju). Ut på sista slingan hade alla andra fallit av i den höga farten, och det var en duell mellan Lundberg och Aebersold där Lundberg kom bakifrån på det långa upploppet och drog om med marginal – i mål skiljde tre sekunder (Norge blev trea, 14 bakom).
    I morgon har Regborn chans på sin åttonde världscupseger, och Gustafsson på sin första individuella, när en knockoutsprint avslutar världscupsäsongen där Regborn fortfarande har teoretisk chans på totaltiteln. Regborn startar i kvartsfinal två, 11.35, och Gustafsson i kvartsfinal tre, 11.40. Därmed kan de inte möta varandra förrän i finalen. För matematik kring hur Regborn kan ta titeln, kolla in gårdagens blogginlägg. SVT:s sändning startar 13.00 och herrarnas semifinaler drar igång 13.50 (Regborn i första, Gustafsson i andra, om de tagit sig vidare dit). Finalen går 14.40.

    Marie Dasler blev dagens stora vinnare av länslöparna på Lidingö när hon krossade motståndet i K50-klassen – som springer tio kilometer – och vann med över två minuters marginal. Det är ju extra häftigt eftersom hon till vardags springer i K55-klassen, men just i Lidingöloppet är det av hävd tio år stora åldersspann i veteranklasserna, mot fem år överallt annars. Dasler, som är 57 – och alltså bara har två år kvar i klassen – spöade över sju år yngre löpare och vann på 42.36 mot Trångsvikens Agneta Ledin Näslunds 44.59 som tvåa (bara tre löpare var inom sex minuter bakom Dasler). Storådalens Birgitta Jansson vann för sin del med nästan 1,5 minuters marginal i K80-klassen (där hon gör tredje året).
    I huvudloppet över 30 kilometer var det som vanligt främst örebroaren Linus Rosdahls prestation vi var spända på. Han valde att inte gå med en kvintett i täten som fick lucka efter sex kilometer, och sedan tappade han successivt hela tiden i tid, men låg kvar på position sex-sju (ihop med Arvid Örn, som sedan kroknade rejält), och när Akeles Senay Fissehatsion, som var med i tätklungan, klev av ärvde Rosdahl femteplatsen. Kenyanen William Nyarondia Morwabe vann på 1.37.15, bakom honom var det idel svenskar. Rosdahl i mål på 1.40.50 (i fjol gjorde han 1.38.40).
    Tisdagsklubbens Simon Karlsson låg med i tätgruppen första tre kilometerna i sin Lidingöloppsdebut, men kände att han var tvungen att backa av (”Jag hade inte riktigt dagen för att mentalt och fysiskt pressa mig. Kanske var Köpenhamn halvmaraton för två veckor sedan med personbästa för hård urladdning”, skriver han på Strava). I stället blev Starts Per Enback näst bästa länslöpare när han slog sig in på en finfin tiondeplats på 1.43.51 vilket var retsamt nära att göra honom till den bästa Närkelöparen genom tiderna i Lidingöloppet (Rosdahl springer ju för Stockholmsklubben Hässelby). Bara Åsbros Patrik Johansson har nämligen varit snabbare än så, han gjorde 1.43.45 1986 (sex sekunder snabbare, alltså!). Enbacks tidigare bästatid var 1.45.23 från i fjol och räckte då till femteplatsen genom tiderna. Den femteplatsen tog nu i stället Örebro AIK:s Jonas Nilsson över när han gjorde 1.44.44 (Lidingöpers med nästan fem minuter!) för en 15:e-plats i tävlingen. Örebroaren Erik Berzell blev 39:a, Karlsson till slut 44:a – på 1.50.48 respektive 1.51.22.
    Örebrofostrade Beata Falk upprepade 15:e-platsen från i fjol (nu på 2.05.59) i ett lopp där Linköpings Carolina Johnson slog banrekordet när hon kom in på mäktiga 1.49.19. Kajsa Rosdal kom av någon anledning inte till start, och i stället blev Hagabys Benita Månsson bästa löpare för en länsklubb i dag (i fjol var hon trea på den listan) med en 64:e-plats på 2.19.48. Starts Emma Reinhed Liljeqvist 74:a på 2.21.07.
    På 15-kilometerdistnasen tog Hälleforsfostrade VM-löparen Louise Wiker en sjätteplats på 57.07 (fyra minuter bakom segrande norskan Kristine Lande Dommersnes) medan Tisarens Valter Pettersson – som i fjol vann M22:ornas tiokilometersklass men i år var överårig där – blev sjua på 49.40 (exakt tre minuter bakom segrande David Nilsson, Högby IF).

    69 löpare struntade i Stockholmsresan och sprang i stället Örebro parkrun, där Petra Hanaeus (20.43) och Isak Kopaas (19.34) var snabbast. Kopaas gjorde sin allra första start, Hanaeus sin 161:a (och hon har varit först runt de fem kilometerna 130 av dem).

    Askersunds Stina Hagström och Örebrocyklisternas Therese Fjordäng har båda skördat stora framgångar i år och var i en klass för sig i BBR Bergslagen gravel i dag. Efter 103 kilometer spurtade de om det, och Hagström var först över linjen i Hällefors med 15 sekunders marginal. Örebroarna Malin Jansson och Linda Meijer var fyra och femma, fyra respektive 23 minuter bakom. Ex-örebroaren Matthias Wengelin återvände till länet och herrklassen, efter en spurtuppgörelse med Camp Dalslands Hugo Porath. Örebroaren och fjolårssegraren Axel Lindh var länge med i tätfajten, men hade dubbelt kedjestrul och tappade flera minuter och blev fyra. Kopparbergs multitalang (skidor, cykel) Oskar Söder blev sexa.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Regborn ångrade att han inte sprang snabbare – så kan han ändå vinna världscupen (och starkt startfält i Hällefors graveltävling)

    Det blev ingen fullträff för varken Jonatan Gustafsson eller Martin Regborn när världscupfinalen i orientering i dag inleddes med individuell sprint. DMen båda var topp tolv, och bland andra respektive tredje bästa svensk (bakom Isac von Krusenstierna som blev sjua): Gustafsson som åtta – 29 sekunder bakom segrande tjecken Tomas Krivda och 20 från pallen – medan Regborn blev tolva, ytterligare tio sekunder bakom.
    Efteråt var Regborn, som visat grym form i flera löptävlingar senaste veckorna, inne på att han helt enkelt tryckte på för dåligt i löpningen. Några misstag i orienteringen gjorde han inte.
    – Jag trodde det var ganska bra, så jag blev lite förvånad över att jag var så pass långt efter. De måste ha sprungit snabbare, helt enkelt, jag kanske var lite för defensiv. Det var väldigt lätt för det mesta, så jag hade nog behövt pusha på lite hårdare, tror jag. Jag hade hoppats på mer, sa han till SVT och fortsatte:
    – Formen är god, men det är alltid en avvägning hur mycket man vågar trycka på. I dag var det uppenbarligen så lätt att man hade kunnat offra lite kartläsning för att kunna fokusera på att springa snabbare i stället.
    Ned till 37:e-platsen, och kvalgränsen till söndagens knockoutsprint-kvartsfinaler, hade de båda örebroarna dock ”rejält” avstånd: 38 respektive 28 sekunder.
    I världscupsammandraget tappade Regborn pallplatsen, och det ser rejält tufft ut att nå första totalsegern (han har varit tvåa två gånger). Krivda, som vann i dag, var ju outsidern som var fyra inför dagen – och som mot oddsen nu faktiskt blandar sig i.
    Max Peter Bejmer, 16:e man i dag, behåller totalledningen men är nu bara sex poäng före Krivda och nio för norske Kasper Fosser (femma i dag). Regborn är fyra och tog in åtta av de 48 poäng han var bakom, men att plocka 40 poäng på Bejmer och samtidigt 34 på Krivda och 31 på Fosser blir en tuff uppgift på söndag. Eftersom 20 poäng är det sämsta en löpare kan få i knockouten (sist i sin kvartsfinal) behöver Regborn bli sämst sjua (trea i sin semifinal) för att kunna ta hem totala världscupen (men det bygger alltså på att Bejmer är sist i sin kvartsfinal och Krivda och Fosser också är i botten). I praktiken lär Regborn behöva vinna på söndag samtidigt som Bejmer är som bäst fyra i sin semifinal, Krivda som bäst trea i sin och Fosser som bäst sist (sexa) i finalen). Det kan ju hända. Men vinner inte Regborn sjunker sannolikheten för en titel snabbt.
    Men innan det är dags för avgörandet i totala världscupen – som framför allt nog kommer bli rafflande mellan Bejmer, Krivda och Fosser (norrmannen kanske är favorit, trots allt, som regerande mästare) – väntar en sprintstafett på lördagen och där mönstrar Sverige exakt samma lag som trots brons på EM nog har lite revanschkänsla i kroppen: Alva Sonesson springer förstasträckan och följs av Gustafsson och Regborn innan Hanna Lundberg skickas iväg som ankare.
    – Jag har stått över stafetten några gånger för att satsa på det individuella, men nu känns det som att jag är sugen på att köra stafetten, säger Regborn till SVT.
    Norges byter löpare på sistasträckan jämfört med EM-guldlaget – Pia Young Vik i stället för Andrine Benjaminsen – och Schweiz, som var tvåa på EM, byter båda herrlöparna – Timo Suter och Tino Polsini får nu chansen i stället för Ricardo Rancan och Joey Hadorn (de har ju mästerskapets vassaste löpare som avslutare i Simona Aebersold, nu när Tove Alexandersson i stället är på bergslöpnings-VM och tokdominerar).
    Stafetten startar 17.10, SVT sänder från 17.00.

    I morgon avgörs också femte upplaga av BBR Bergslagen gravel (där BBR står för Bergslagen bike race). 104 kilometer grusvägscykling med start och mål i Hällefors. Både Örebros VM-cyklist Axel Lindh (som är regerande mästare) och ex-örebroaren Matthias Wengelin är anmälda liksom urstarka Kopparbergsbröderna Oskar och Hugo Söder (18 respektive 16 år), plus ett gäng starka namn utifrån. Och på damsidan finns både regerande mästaren Malin Jansson (örebroare och sambo med Axel Lindh), Therese Fjordäng (från Vretstorp, tog SM-silver på kortbana, landsväg, i somras) och Stina Hagström (från Askersund, vann långloppscupen i mountainbike i år) anmälda liksom Örebros Linda Meijer (örebroaren som var Sveriges vassaste veteran i mountainbike när hon satsade som mest) och Kristalina Smårs (från Nora, som är vass i all konditionsidrott).

    , , , , , , ,

  • Det krävs för att Regborn ska vinna världscupen – och här ser du Wedins ”riktiga” JVM-debut

    I morgon startar världscupfinalen i orientering, och här är allt du behöver veta (och här fokuserar vi exklusivt på herrarna eftersom vi har två länslöpare där i Martin Regborn och Jonatan Gustafsson, men ingen länslöpare på damsidan):
    ** Loppen: På fredagen avgörs en individuell sprint, utan kval. Det innebär att 117 löpare är med i finalen, som startar 13.36. Det seedade fältet, topp 40, kommer dock igång först vid 14.50, SVT:s sändning startar 15.00 och Gustafsson (15.49) och Regborn (15.52) går ut tredje sist respektive sist av alla. Orsaken är att löparna startar i omvänd ordning av världsrankningen i sprint, där Regborn är etta (Emil Svensk, som står över världscupen och i stället springer Lidingöloppet i helgen, är tvåa och Gustafsson trea, men två från samma nation får inte starta efter varandra, så Kasper Fosser kläms in emellan, startar 15.50.30). Den individuella sprinten är inte bara en tävling i sig själv, utan också kval till söndagens knockoutsprint, de 36 bästa på fredagen avancerar – så en rejäl bom där förstör hela helgen. Knockoutsprinten startar med kvartsfinaler 11.30, men tv-sändningen drar igång först till semifinalerna. Herrarnas semifinaler startar 13.50 och finalen går 14.40. Jonatan Gustafsson har inte varit sämre än Gustafsson har inte missat topp tre i en internationell knockouttävling sedan felstämplingen i kvartsfinalen i EM i Schweiz 2021 och tredjeplatsen i semifinalen i världscupen i Borås 2022 – sedan har han den, med tanke på hur chansartad disciplinen ändå är, galna raden VM-brons 2022, EM-silver 2023, trea på Euromeeting 2023, tvåa på världscupen i Schweiz 2024, VM-brons 2024, och EM-silver 2025. På lördagen, mellan de båda individuella tävlingarna, avgörs en sprintstafett – och där lär Regborn och Gustafsson förstås ligga bra till för de två herrplatserna, de var ju båda med i laget som tog brons på EM i augusti. Den tävlingen startar 17.15 (SVT:s sändning 17.00).
    ** Det krävs för att Regborn ska ta hem totalen (efter två tidigare andraplatser): Max Peter Bejmer, toppar världscupen på 250 poäng, 40 före Fosser och 48 före Regborn. Om segern finns egentligen inga fler med, men ska vi vara generösa räknar vi också in tjecken Tomas Krivda som har 67 poäng upp (rent matematiskt har 50 löpare chansen på titeln). Bejmer är bättre i skogen än i stan, men på sprint-EM samlade han ändå in 84 poäng mot Fossers 110 och Regborns 97 – så håller han samma nivå nu kommer det med marginal att räcka. Om Regborn skulle slå till och vinna båda tävlingarna måste Bejmer bli tvåa i ena och topp sex i andra eller trea i ena och topp fyra i andra för att hålla Regborn bakom. Men om Regborn ”bara” blir trea i båda sjunker kraven på Bejmer till två topp sju-placeringar (eller en fjärdeplats och en 16:e-plats, till exempel) – och då finns ju också risken att Fosser hänger sig kvar framför. En seger i den individuella sprinten och en fjärdeplats i knockouten – ett rimligt Regborn-resultat om han har en topphelg – skulle tvinga Bejmer till en topp sju-placering i knockouten om han blir sexa i den individuella sprinten. Till exempel. Som allra sämst – om alla som gör upp med honom i totalen bommar ut sig i morgon och inte får springa på söndag – skulle teoretiskt en elfteplats eller två 26:e-platser kunna räcka för Regborn.
    ** Å sen då: Världscupprogram för både 2026 och 2027 är redan släppta, och då blir det mer naturliga fyra deltävlingar per år – två i skogen och två i sprint (jämfört med årets tre – bara en i skog men två i sprint). Världscupen 2026 börjar i schweiziska Locarno redan den 24 april och avslutas med EM i litauiska Dirskininkai i slutet av september. Däremellan väntar en deltävling i Skara och Lidköping i slutet av maj och så en i Tjeckien i början av augusti.

    Vi måste också ta en koll på banan som Linus Wedin ska springa i sin debut för ett officiellt svenskt friidrottslandslag, när han går in i bergs- och traillöpnings-VM i Pyrenéerna, i Canfranc i norra Spanien, på söndag. Det som väntar är U20-VM i bergslöpning, 7,8 kilometer med 397 höjdmeter, där första och sista kilometern är tämligen platt och där det i övrigt är knappt tre kilometers ihållande stigning följt av knappt tre kilometer ihållande nedförslöpning (första och sista 1,7 kilometerna är samma, däremellan är det en loop uppe på berget Cargates, allt på mellan 1 200 och 1 600 meter över havet. Wedin och resten av U20-grabbarna startar 9.00 på söndag morgon, och tävlingarna kommer direktsändas på Internationella friidrottsförbundets Youtube-sida. Totalt är 96 löpare anmälda (Wedin är ende svensk) och konkurrensen är mördande. Inte minst som Wedin bara är 18 i år och kommer möta två år äldre löpare.

    , , , ,

  • Dasler och Fredriksson snabbast i nya loppet runt Vallersta

    I kväll avgjordes den första upplagan av fina lilla loppet Vallersta runt, med elva deltagare. Marie Dasler – en av Sveriges bästa veteranlöpare, alla kategorier (överlägsen i K55) – såg till att det var bra klass och vann det 5,75 kilometer långa loppet, som till största delen bestod av grusväg (och därtill 500 meter asfalt och lika mycket stig) på 23 blankt – nästan 3,5 minuter före tvåan Amanda Brunosson (26.25) och nästan tio minuter före trean Rebecca Mathisen (som joggade med Kristoffer Ivarsson som sprang med barnvagn). På herrsidan var Kumlas Johan Fredriksson (21.50) klart snabbast och vann minuten före undertecknad (22.49) medan Casper Fälth var 4,5 minuter bakom på tredjeplatsen.

    Uppe i Vedevåg var det i går träningstävling i sprintorientering, ett evenemang som i fjol lockade 38 löpare (i år fick arrangörerna nöja sig med 27) – och ingen Viggo Holmberg kom till start och dominerade. I stället tog fjolårstrean Simon Marklund (OK Milan) revansch på fjolårstvåan Oliver Arnesson (Lindebygden) och vann med nästan två minuter, medan Milans Tom Korkeakoski var över tio minuter bakom på tredjeplatsen (men två sekunder före Therese Korkeakoski som, med fem respektive tolv sekunders marginal till Lindebygden-duon Evelina Ericsson och Sofia Carlsson, var bästa dam).

    , , , , , , , , , , , , , , ,